Skip to main content

Full text of "Bidrag till ka?nnedom af Finlands natur och folk."

See other formats


'H&ar 


tk    Är     .    '    5K 


A  t 'v 


;      ...-' 


-fc 


'W: 


»4 


'' 


tL-^jNfflSöK.'!  _2i__ 


WD 


HARVARD    UNIVERSITY. 


J\j  i 


TLIBRARY 


MUSEUM  OF  COMPARATIVE  ZOÖLOGY. 


ornat- 


Jfwemlvu  fér  im 


•MyrMt^, 


£=0=*>-- 


färjrjfff 


<$HHrs 


BIDRAG 


till 


KÄNNEDOM    AF 


FINLANDS  NATUR  och  FOLK. 


Utgifna 


Finska  Vetenskaps-Societeten. 


Fyrationdefemte  Häftet. 


t 


O  0 


<$ 


BIDRAG 


till 


KANNEDOM    AF 


FINLANDS  NATUR  och  FOLK. 


Utgifna 


af 


Finska  Vetenskaps-Societetea. 


Fyrationdefemte  Häftet. 


Helsingfors, 

Finska  Litteratur-sällskapets  tryckeri, 
1887. 


INNEHALL: 


Sid. 


Sveriges    ställning   till   utlandet   närmast  efter   1772  års  statshvälfning, 

af  August  J.  Hjelt !• 

Lojobäckenets  bildning,  af  B.  Hult     .  &4%éi2 223. 


Sveriges  ställning 


TILL 


UTLANDET 


NÄRMAST  EFTER  1772  ÅRS  STATSHVÄLFNING. 


AF 


AUGUST  J.  HJELT. 


Året  1772  bildar  en  vändpunkt  i  Sveriges  historia,  Itk- 
,om  '  Pol*™*-     Den  5  augusti  nämda  år  undertecknades  den 
traktat,    genom    hvilken    början    gjordes   till  Polens  skiftande 
Ven,  ju  ,,  samma  månad  bröt  Sveriges  unge  konung  med  djerf 
l'-and   det   statsskick,    som   syntes  föra  hans  rike  emot  ett  lik- 
nande   öde.     Man   hur   ofta  sammanstött  Sveriges  oeh  Polens 
utveckling  under  denna  lid  oeh  redan  då  hade  mången  svensk 
man  en    plågsam  känsla  af  det  grundade  i  denna  jämförelse. 
I  olens  olycka  likaväl  som  den  väg,  på  hvilken  Sverige  under 
frihetstiden    gick,   voro  i  del  väsentliga  resultat    af  likartade 
orsaker:   inre  politisk  splittring  oeh  slapphet  samt  vråvgsinta 
grannmakters  fientliga  arbete. 

Sverige  hade  styrka  nog  att  i  m  kraft 'ansträngning  kasta. 
af  de   snärjande  band  det  sjelft  med  främmande  hjelp  pålagt 
sig.     Den  första  framgången,  härvid  var  lysande.    Men  skulle 
den  blifva  bestående  eller  skulle  Sveriges  grannar  med  samma 
energi,  som  nedtryckt  Polen,  tvinga  äfven  Sverige  till  en  ödes- 
diger   återgång    till   den  förra  ..friheten"?    Denna  fråga  höll 
Sverige  oeh.  genom  de  vidsträckta  följder  den  stäldc  i  utsigt, 
de  europeiska,  hofven  i  orolig  väntan  under  det  på  den  svenska 
statshvälfningen    följande  året.     Sällan  har  under  dess  nyare 
historia  det  svenska  folket  stått  inför  ett  mer  allvarligt  spörsmål. 
Sedan  denna  fråga  länge  af  historieforskningen  på  såväl 
svenskt  som  utländskt  håll  (Mandcrström,  Geijer,  utgifvarene 
af  Versens  Jlistor.  skrifter"  III  oeh  ..Historiska  Handlingar" 
U—IV,    Fr.    v.-  Eaumer,    Geffrotj    o.  a.)  erhållit  en  behand- 
*r»g,  som  väl   kunde  väcka  intresse  för,    icke  klar  gjorde  den 
samma,  har  den   stålts  i  rikare  belysning  af  Tegnér  oeh  Odh- 


ner.  Den  förre  har  meddelat  vigtiga  »anteckningar  ur  fran- 
ska och  engelska  diplomaters  brefvexlingar"  (i  Histor.  Biblio- 
tek af  Silfverstolpe,  1879)  rörande  främst  Englands  och  Frank- 
rikes ställning  till  den  af  statshvälfningen  i  Sverige  framkal- 
lade krisen.  Oelhner  åter  har  i  sitt  arbete  „  Sveriges  politiska 
historia  under  konung  Gustaf  IILs  regering"  I  egnat  den 
samma  ett  sextiotal  innehållsrika  sidor,  för  hvilka  med  kritisk 
Marsynthet  lagts  till  grund  ett  omfattande  arkivaliskt  material. 

Åfven  efter  denna  behandling  af  frågan  om,  Sveriges 
ställning  till  utlandet  närmast  efter  1772  års  staishyälfning, 
har  den  synts  mig  förtjena  en  särskild  vidlyftigare  utredning. 
Frågans  stora  betydelse,  närmast  för  Sverige,  medelbart  för 
utlandet,  och  dess  komplicerade  natur,  der  just  detaljerna  åt 
så  många  håll  sprida  ett  karaktäristiskt  ljus  öfver  det  hela, 
hafva  synts  mig  inbjuda  till  en  monografisk  behandling  af 
detta  på  en  gäng  svenska  och  internationell  europeiska  ämne. 
Delta  så  mycket  mer,  som  jag  haft  tillgång  till  fond  icke  be- 
gagnade aktstycken,  särskildl  för  belysning  af  den  egendom- 
liga roll  Fredrik  II  spelade  i  Öfvan  nämda  fråga. 

I  slutkapitlet  hafva  sammanställs  några  uppgifter  om 
Finlands  städning  under  faran  för  ett  svenskt-ryskt  krig 
1772—1773. 

I  bilagorna  meddelas  ett  antal  förut  icke  publicerade 
aktstycken  i  den  behandlade  frågan. 

Jag  begagnar  detta  tillfälle  cd l  uttala  min  erkänsla  för 
den  beredvillighet,  hvarmed  mitt  arbete  i  svenska  riksarkivet  i 
Stockholm  och  universitetets  i  TJpscda  bibliotek,  i  franska  'Ut- 
rikesministeriets arkiv  i  Paris  samt  i  preussiska  statsarkivel  i 
Berlin  under stödts,  särskildl  af  chefen  för  sist  nämda  inrättning , 
gcheimerådet,  prof  II.  von  Sybel  samt  arkivarien  vid  ilen  samma. 
d:r  F.  Philippi.  Till  sist  önskar  jag  betyga  prof.  O.  Th.  Odh- 
ner  min  uppriktiga  tacksamhet  för  den  synnerliga  vänlighet, 
hvarmed  han  till  mitt  förfogande  stål  t  sina  afskrificr  af  ryska 
sändebudets  i  Stockholm  Östermans  korrespondans  från  åren 
1772—1773. 

Helsingfors  den  13  maj  1887. 

För  fa  I  lar  en. 


INNEHALL. 


Inledning 1 

Frihetstidens  riksdagsstyrelse.  Dess  mörka  si- 
dor. Sveriges  politiska  ofrihet  växer  med  ..fri- 
heten". —  Sveriges  ställning  till  Frankrike  mot 
frihetstidens  slut.  Gustaf  III  i  Paris.  Franska 
honfets  råd,  —  Sveriges  ställning  till  Byssland. 
Rysslands  fördrag  mod  Preussen  och  Danmark 
af  aren  1764,  17(iö  och  17(50  för  bevarande  af 
Sveriges  författning.  _  Katarina  II  och  Fred- 
rik II.  Hennes  plan  på  en  ,,'nordisk  allians".  — 
Frihetstidens  sista  riksdag.  Omöjligheten  af  en 
fredlig  författningsreform  i  Sverige. 

Kapitel  [ 23 

Revolutionen  beslutes.  Utsigtérna  för  dess  fram- 
gång. Det  politiska  läget  i  Europa.  Revolutio- 
nen förberedes.  Planen  på  don  samma  upptäckt. 
Revolutionen  genomföres. 

Kapitel  II '. 

Revolutionens    framgång.      Gustaf  IILs   program 
för  det  inre.   —  Den   diplomatiska  verksamheten 
ordnas.     Sveriges    sändebud   i  utlandet.     Utlan- 
dets representanter  i  Stockholm. 
Kapitel  III 

Gustaf  IILs  allmänna  hållning.  Hans  planer  för 
fredens  bevarande.  —  Fredrik  II  uttalar  sig  om 
svenska  statshvälfningen.  ■ —  Katarina  II  erfar 
den    samma.     Hennes  första  beslut,   åtgärder  och 


Sida. 

M 


-28. 


29—40. 


41-54. 


■■■■! 


BHiBaES 


Sida. 


afsigter.  —  Danmarks  rustningar  och  fredsbe- 


tygelser. 
Kapitel  IV 55—81. 

Eevolutionsnyheten  i  Versailles.  Frankrike  för- 
klarar sig  för  Sveriges  protektor.  —  D'Aiguil- 
lons  politiska  program.  -—  Englands  ställning 
till  den  svenska  statshvälfningen.  Svensk  och 
fransk  diplomati  i  London.  —  Österrikes  ställ- 
ning. Dess  .,  temperament" -förslag.  De  för- 
kastas af  Frankrike.  —  Sverige  och  Porten. 
Svensk  och  fransk  diplomati  i  Konstan tinopel. 
—  D'Aiguillons  råd  beträffande  Fredrik  II 
och  Katarina  II.     En   rysk-svensk  allians. 

Kapitel  V 8& — 94. 

Fredrik  TI:s  ställning  till  den  svenska  stats- 
hvälfningen. Hans  dubbla  hållning  mot  do 
ryska  och  svenska  hofven.  Hans  förslag  till 
Katarina  II.  Hans  uttalanden  till  Lovisa  Ul- 
rika och  Gustaf  III.  Katarina  II  antager 
hans  förslag,  ■ —  Fredrik  II  anlitar  wiener-hof- 
vot  för  att  dämpa  Rysslands  planer  mot  Sve- 
rige.    Hans  försigtighet. 

Kapitel.  VI 95 — 105. 

Gustaf  III:s  försvarsåtgärder.  Han  begär  fol- 
dern Frankrikes  understöd.  —  D'Aiguillon  ön- 
skar ett  svenskt-danskt  förbund.  Gustaf  HI:s 
stämning  och  planer  emot  Danmark.  Hann 
„  eriksgata". 

Kapitel   VII 106 131. 

.Eriksgatan"  väcker  farhågor  i  utlandet,  i  Dan- 
mark fruktan,  i  Ryssland  förtrytelse.  —  Gu- 
staf III  besluter  sända  en  ambassad  till  Pe- 
tersburg. Den  visas  tillbaka.  Noten  af  den 
15  nov.  1772.  Gustaf  III:s  svar.  Bysslands 
rustningar.  —  Fredrik  II:s   missnöje   med   Gu- 


Sida. 


staf  III:s  uppbrott  mot  Norge.  Hans  utta- 
landen till  Gustaf  III.  —  DAiguillon  efter- 
sträfvar  en  allians  med  Ryssland.  Durand  i 
Petersburg.  Hans  förslag  afböjas.  DAiguil- 
lon  lugn,  Gustaf  III  orolig.  —  Rysslands  och 
Danmarks  verkliga  planer.  Östermans  arbete 
för  opposition  inom  Sverige.  Ryska  hoivot 
söker  Englands  bistånd  emot  Sverige,  för- 
gäfves. 


Kapitel  VIII 

Fredrik  II:s  farhågor  vid  Gustaf  III:s  ..eriks- 
gata". Hans  ordres  till  Dönhoff.  Hans  håll- 
ning mot  Ryssland  och  Danmark.  ■ —  Han 
uppmanar  wiener-hofvet  att  lugna  Ryssland. 
Dess  bemedlingsförsök  fruktlösa.  —  Fredrik 
ll:s  bittra  stämning  mot  Gustaf  III.  Don 
svenska  frågan  träder  hos  Fredrik  11  i  bak- 
grunden   —   till  april    1773. 

Kapitel  IX 

D'Aiguillons  optimism  kritieoras  utan  framgång 
af  Gustaf  III  och  Yergennes.  Dennes  ställning 
vid  svenska  hofvet.  —  D'Aiguillon  dock'  ej 
overksam  h  •■  Sverige.  Subsidietraktaten  af 
d.  27  febr.  1.7;!.  En  fransk  hjelphär  erbju  - 
des  Gustaf  IIT.  Frankrikes  diplomati  under- 
stöder Sveriges.  —  Gustaf  III  söker  försäkra 
sig  om  Österrikes  intervention,  derest  Svenska 
Pommern  angrepes.  —  Han  söker  Englands 
vänskap.  Hans  hopp  att  häri  lyckas.  D'Aiguil- 
lon  söker  Englands  bifall,  att  franska  flottan 
försvarar  Sverige.  —  Gustaf  III  underhåller 
Portens  hopp  om  ett  svenskt  angrepp  på  Ryss- 
land, men  vägrar  att  förbinda  sig  härtill 
Fredskongressen  i  Bukarest  upplöses  d.  1  ii 
mars    1773. 


]  ."c 


M  I 


IfiO. 


Kapitel  X 

Rysslands  häftiga  rustningar  under  början  af 
året  1773.  Dess  fredsförsäkringar.  Ribbings 
opålitlighet.  Fr.  v.  Nolcken  sändes  till  Pe- 
tersburg. Hans  uppdrag,  ofiiciela  och  hem- 
liga.    Gustaf   rij-.s    plan  att  besöka  Katarina 

II.  Det  ryska  anfallet  synes  i   mars   1773 

oundvikligt.  Svenska  försvarsåtgärder.  Gu- 
staf III  erbjuder  Katarina  II  allians  med  Sve- 
rige,. Östermans  verksamhet.  Gustaf  III  sö- 
ker bistånd  i  Wien,  London,  Konstantinopel, 
Madrid  och  Versailles.  Hans  beslutsamma 
hållning. 

Kapitel  XI 

D'Aiguillon  inser  Sveriges  fara.  Hans  ställ- 
ning. Frankrike  besluter  att  bistå  Sverige. 
Fransk- engelska  underhandlingar  om  Frankri- 
kes krigshjelp  åt  Sverige.  Frankrike  erbju- 
der Gustaf  III  en  defensiv-allians.  ■ —  Öfver- 
läggning  i  Stockholm  om  en  fransk  hjelphär 
och  om  allians-anbudet.  Gustaf  IILs  betänk- 
ligheter. —  Horisonten  i  öster  ljusnar.  Bud- 
skapet om  de  rysk-turkiska  fredsunderhand- 
lingarnas brytande.  Det  bekräftas  genom  Ka- 
tarina II:s  fredsdeklaration  af  d.  8  april  .17  7.'!, 
framgifven  den  24  april.  Danmarks  freds- 
deklaration.  Sverige  försäkradt  om  fred  tills- 
vidare. 


Sida. 
Kil —  180. 


181—193. 


Kapitel  XII 10- 

Don  svenska  frågan  inför  Europa.  Dess  lös- 
ning hälsas  med  bifall.  Afväpning,  militärisk 
och  diplomatisk.  —  Det  svenskt-franska  defen- 
siv-förbundet. —  Gustaf  IILs  hållning  emot 
Spanien  och  Turkiet,  Österrike  och  Ryssland. 
Han    insei'    lugnet    vara  ett  „tills  vidare".   — 


-20-1 


Sida. 


Katarina  TI  upprätthåller  med  Fredrik  II  och 
Kristian  YJI  sina  förbindelser  mot  Sverige.  — 
Frankrikes  och  Gustaf  IILs  förtjenster  om  be- 
varandet af  det  nya  statsskicket.  Karaktären 
af  den  kris  Sverige  genomgått.  Betydelsen 
af  dess  lyckliga  utgång  för  Sveriges  och  Fin- 
lands utveckling. 

Finland    under    faran    för    'ett  étäWsM-rgsJd  krig 
1772—1773 

Kysslands  planer  på  Finland.  Farhågor  i 
Sverige.  Försvarsutskottet.  Befäl  och  mili- 
tär i  Finland.  Brister  i  militärens  utrustning 
och  i  försvarsverket.  Försvarsåtgärderna  pau- 
sera. Rustningar  i  Ryska  Finland.  Spioneri. 
Försvarsåtgärderna  i  Finland  taga  fart.  Span- 
målsmagasin,  utförsclförbud.  Regimentena 
kompletteras.  Sveaborg  och  flottan.  Kriget 
synes  oundvikligt.  Åtgärder  och  planer  i  mars 
1773.  Kort  derpå  lugn. 
Bilagor   1—26 


205- 


229 


•;-■  ■*■  +~*  -  : 


A  n  m  ä  r  k  n  i  n  g. 


Af  i  toreliggande  arbete  begagnade  aktstycken  förvaras:  de 
franska  i  franska  utrikes-ministericts  arkiv  i  Paris,  de  preussiska  i 
preussiska  stätsarlivet  f  Berlin,  de  svenska,  der  icke  annorlunda  an 
gifves,  j  svenska  riksarkivet  i  Stockholm.  Originalen  till  de  ryska 
depescherna,  hvilka  jag  användt  i  afskrift,  öfversatt  af  prof.  H.  Hjärne 
förvaras  i  ryska  ntrikes-ministeriets  arkiv  i  Moskva. 

1  det  följande  hafva  Odhners  och  Tegnérs  i  företalet  aämda 
arbete-,  c.terats  endast  med  författarens  namn.  Förkortningen  H  H 
afser  de  hkasl  anförda  ..Historiska  Handlingar"  .  .  .  af  Kongl.  Sam- 
landet för  utgif  vande  af  handskrifter  rörande  Skandinaviens  historia 


Följande  fel  kräfva  korrigering: 

■Sida,  38,  Il  rad  nedifrån  stfir:  Delitala,  läs:  Llano 
»       ?0>    <     .  ,,  „       1738  „      1739. 


Inledning.*) 


Den  suveräna  envåldsmakten  hade  vid  Karl  XILs  fall 
öfverlefvat  sig  sjelf  i  Sverige.  Då  folkrepresentationen  år  1719 
samlades  för  att  bortgifva  kronan,  skedde  icke  detta,  innan 
vidt  gående  försigtighetsmått  vidtagits  till  förebyggande  af 
den  kungliga  maktens  missbruk.  Ännu  längre  i  samma  rikt- 
ning gick  1720  års  författning.  De  förhoppningar  konunga- 
makten ännu  behållit  om  att  vinna  nägon  betydenhet  gingo 
vid  1723  ärs  riksdag  i  kvaf.  För  rikets  rad  lyckades  Ar- 
vid Horn  ännu  till  173S  bevara  en  viss  egen  myndighet. 
Men  med  hans  störtande  var  det  ute  ock  med  denna. 
Konung  och  råd  voro  framgent  riksdagarnes  tjenare,  för- 
pligtade  att  verkställa  deras  bud.  Alt  fullständigare,  alt 
begärligare  drogo  „Riksens  regerande  Ständer"  konsekven- 
serna af  de  grundsatser,  hvilka  1720  faststälts,  och  gingo  t. 
o.  m.  ut  öfver  dem. 

Det  nya  skede,  i  hvilket  det  svenska  folkets  politiska 
M  med  frihetstiden  inträdde,  företer  en  sällsam  blandning 
af  ljus  och  skugga,,  af  framåtskridande  och  tillbakagående. 
Nekas  kan  icke.  att  under  denna  tid  högen  allmänt  och  med 

*)  Vicl  utarbetandet  af  detta  kapitel  hafVa  förnämligast  anli- 
tats: Malmströms  arbete  öfver  Sveriges  pol.  hist.  und.  frihetstiden, 
Geijer.  „Teckning  af  Sveriges  tillstånd  .  .  .  från  Carl  XII:s  död  till 
Gustaf  Illa  äntrade  till  regeringen"  och  Tengberg,  „Om  Kejsa- 
rinnan Catharina  H:s  åsyftade  stora  nord.  allians". 


framgång-  vändes  till  fredliga  värf.  Det  medborgerliga  in. 
tresset  väcktes  och  hölls  under  sjelf styr  elsens  impulser  vid 
lif.  De  parlamentariska  formerna  utbildades  och  blefvo 
allmänt  kända.  Bildningen  gjorde  snabba  och  lysande 
framsteg. 

Men  mot  dessa  ljusa  vyer  kontrastera  skarpt  andra. 

Det  visade  sig  ju  längre  ju  mer,  att  tiden  ännu  icke 
var  kommen  i  Sverige  för  den  vidsträckta  sjelfstyrelse,  — 
utan  de  dittills  gällande  motvigterna  i  maktfördelningen,  — 
hvilkeu  ständerna  tagit  sig.  Så  mycket  mindre,  som  den 
gamla  exclusiva  ståndsrepresentationen  bibehölls  och  frestade 
riksdagsmannen  att  betrakta  sitt  kall  mindre  såsom  ett  an- 
svarsdrygt  uppdrag  i  nationens  tjenst,  än  som  en  företrä- 
desrätt, hvilken  lian  finge  göra  så  långt  som  möjligt  för  sig 
fruktbringande.  Deraf  privilegiestriderna  stånden  emellan. 
Deraf  ock  ständernas  anspråk  att  icke  stå  under  någon  kon- 
troll, att  bilda  en  myndighet  emot  och  öfver  folket,  —  en 
uppfattning,  öfver  hvilken  särskildt  behandlingen  af  princi- 
palatsfrågan  vid  1743  och  1746  års  riksdagar  kastar  ett  så 
bjärt  ljus.  Så  mycket  än  vid  riksdagen  rådde  strid  och 
splittring,  derom  sågos  dock  dess  medlemmar  städse  enas, 
att  intet  medel  finge  försummas,  när  det  gälde  försvar  af 
»friheten",  d.  v.  s.  ständernas  maktfullkomlighet  och  bekäm- 
pande af  en  annan  uppfattning  än  den  enda  tolererade. 
hvilken  biskop  Brovallius  vid  1751  års  riksdag  präciserade 
i  satsen:  „idén,  att  ständer  kunna  fela,  är  emot  rikets  fun- 
damentallag".1 

Det  var  i  denna  höga  tanke  om  sin  maktfullkomlighet 
riksdagen  småningom  utöfver  sina  egentliga  uppgifter  sträckte 
sin  hand  till  snart  sagdt  hvarje  gren  af  statlig  verksamhet. 


1  Geijcr:  anf.  arb.  s.  151). 


Inom  riksdagens  sekreta  utskott  eller  dess  sekretissime 
behandling  sammanhöllos  utrikes  politikens  trådar.  Stän- 
derna slöto  och  upplöste  fördrag-  med  utländska  makter  och 
för  tiden  mellan  riksdagarne  gåfvos  åt  rikets  råd  instruk- 
tioner för  politikens  ledning. 

1  administrationen  grepo  ständerna  in.  Befordriugs- 
ärenden,  klagomål  och  ansökningar  af  hvarje  art  och  ota- 
liga andra  frågor  från  förvaltningens  område  upptogo  en 
dryg  del  af  riksdagens  sessioner  och  gåfvo  fritt  spelrum  åt 
förföljelse  af  motståndare,  gynnande  af  parti-  och  enskilde 
vänner.  Icke  ens  rättsskipningen  blef  oantastad.  Ty  tros- 
satsen, att  ständerna  såsom  lagstiftande  stode  öfver  lagen 
räknade  förespråkare  t.  o.  m.  i  teorin. 

Lika  olycksbringande  tedde  sig  ständernas  skötsel  af 
rikets  drätsel.  De  utländska  subsidier,  för  hvilka  Sveriges 
politiska  handlingsfrihet  såldes,  visade  sig  föga  egnade  att 
bota  refvorna  i.  de  svenska  finanserna.  De  tvenne  olyckliga 
fälttåg,  i  hvilka  Frankrike  inledde  Sverige,  slukade  betyd- 
ligt större  summor  än  det  någonsin  lemnade  sin  bundsför- 
vandt.  Bristerna  ökades  genom  den  oförståndiga  frikostig- 
het,  hvarmed  hattarue  understödde  handel  och  näringar,  isyn- 
nerhet så  vidt  de  drefvos  af  partivänner,  och  funno  ingen 
aibjelp  i  de  restriktiva  botemedel  mössorna  försökte,  då  de 
vid  1765  års  riksdag  kommo  till  makten.  Den  sorgligaste 
företeelse  på  detta  område  var  dock  den  likgiltighet,  hvar- 
med isynnerhet  mot  frihetstidens  slut  de  sjudande  partilidel- 
serna läto  ständerna  betrakta  nationens  mest  trängande  eko- 
nomiska behof. 

Upplösning  i  rättsordningen,  förvirring  inom  admini- 
strationen och  i  rikets  finanser,  glömska  för  allmänt  väl  vid 
sidan  af  det  mest  hänsynslösa  bevakande  af  ständernas  makt- 
fullkomlighet samt  vid  riksdagarne  och  långt  utom  de  samma 


de  mest  hätska,  söndersplittrande  partifejder.  -  sådana  voro 
kännetecknen  på  den  utveckling,  hvartill  det  svenska  folket 
under  frihetstidens  ständerregimente  var  dömdt, 

Det  mörkaste  bladet  i  frihetstidens  historia  är  dock 
det,  som  har  att  förtälja  om  Sveriges  ställning  till  utlandet. 
Det  var  ej  nog,  att  Sverige  genom  sina  olyckliga  krig  i  sek- 
lets hörjan  sjunkit  frän  en  stormakt  ned  till  en  stat  af  tredje 
ordningen.  Frihetstidens  riksdagar  förnedrade  det  till  ett 
utlandets  legohjon,  i  livars  enskilda  angelägenheter  främ- 
mande makter  alt  vidlyftigare,  alt  mera  oförtäckt  inblan- 
dade sig,  hindrande  tillika  hvarje  försök  att  genom  en  ökad 
regeringsmakt  dämma  källan  till  detta  elände  och  detta  i 
säker  beräkning,  att  denna  interventionstaktik  i  längden 
skulle  visa  sig  lönande. 

Det  var  Eyssland,  som  i  denna  riktning  ledde  Sveri- 
ges grannars  politik.  Som  dess  rival  om  inflytandet  upp- 
trädde i  Sverige  liksom  så  allmänt  annorstädes  Frankrike. 
Mellan  dessa  tvenne  makter  delade  sig  de  svenska  riksdags- 
partien.  Omkastningar  mellan  dem  och  deras  åtgärder,  sär- 
skildt  med  afseende  ä  den  yttre  politiken,  äro  regelbundet 
reflexer  af  utländsk  inverkan. 

En  blick  på  denna  sida  af  Sveriges  politiska  lif  under 
frihetstiden  ger  på  samma  gång  öfvertygelsen  om  nödvän- 
digheten af  1772  års  revolution  och  förklaringen  till  utlan- 
dets ställning  emot  Sverige  närmast  efter  den  samma. 


Så  länge  hattarne  sutto  vid  statsrodret,  från  Horns 
störtande  1738  till  riksdagen  1765,  hade  Frankrike,  tack 
vare  förnyade  subsidietraktater  dikterat  den  svenska  politi- 
ken och  i  sitt  intresse  t,  o.  m.  lyckats  inleda  Sverige  i 
tvenne  snöpliga,  ruinerande  krig.     Men   mot  slutet  af  det 


5 


senare,  kampen  mot  Fredrik  II,  lät  sig  en  viss  kyla  för- 
märkas  i  Frankrikes  förhållande  mot  den  svenska  regeringen. 
Den  svaghet,  med  hvilkeu  striden  pä  svenskt  håll  fördes, 
Sveriges  oförmåga  att  ens  uppställa  den  stipulerade  trupp- 
styrkan och  slutligen  dess  mot  fördragen  stridande  separat- 
fred visade  sig  för  Frankrike  såsom  symptom  af  en  tillta- 
gande inre  vanmakt  hos  dess  allierade,  en  följd  af  dess 
partiväsende,  dess  splittring  och  oreda  i  både  styrelse  och 
finanser.  Kort  efter  nämda  fred  instäldes  de  franska  sub- 
sidiebetalningarne.  Den  franskt  sinnade  fraktiouens  fall  vid 
1765  —  06  års  riksdag  öppnade  äudtligen  det  franska  hofvets 
ögon  för  felstegen  i  den  politik  det  mot  Sverige  fullföljt. 
*  en  märkelig  not  af  d.  22  april  1766 1  erkänner  hertig 
Choiseul  för  det  franska  sändebudet  i  Stockholm,  att  lians 
regering*  i  dess  svenska  politik  vandrat  på  villovägar.  För 
sina  enorma  utgifter  —  han  beräknade  subsidierna  ensamt 
sedan  1738  hafva  stigit  till  mer  än  50  milj.  livrés  —  hade 
Frankrike  förvärfvat  sig  en  allians  icke  med  Sverige,  aldra 
minst  med  ett  starkt  Sverige,  utan  med  en  kortlifvad  frak- 
tion. Frankrike  hade  låtit  sig  indragas  i  Sveriges  inre 
parti  strider1,  det  hade  hjelpt  till  att  der  upprätta  ett  slags 
metafysisk  styrelse,  som  förde  Sverige  framåt  mot  sjelfför- 
■störelse  och  vanmakt  och  sålunda  gjorde  dess  vänskap  för 
Frankrike  alt  mer  värdelös.  Endast  en  höjd  konungamakt 
kunde  återskänka  Sverige  ordning,  lugn  och  styrka.  För 
detta  mål  och  ensamt  för  det  hade  den  franska  politiken 
att  i  Sverige  arbeta. 

Men   den   synpunkt   Choiseul  härmed  uppstält  fullfölj- 
des icke  ens  under  hans  egen  styrelse  med  den  konsekvens 


1  Flassan:  Histoire  générale  et  raisonnée  de  Ta  diplömatie  frän- 
§aisé.  VI,  rm. 


6 


han  sjelf  föreskrifvit.  Mot  hattpartiets,  särskildt  Fersens  löf- 
ten om  en  författningsreform  till  konungamaktens  fromma 
lät  sig  det  franska  hofvet  förmås  att  ännu  en  gång  genom 
rikligt  understöd  bringa  partiet  till  seger.  Men  den  betin- 
gade ersättningen  — ■  uteblef.  Äfven  den  enda  vinsten  af 
detta  nederlag,  insigten  att  ständerna  så  länge  de  ägde 
makten  icke  komme  att  bortgifva  den,  gick  förlorad,  då 
Choiseul  störtades  genom  en  hofintrig  i  december  1770. 

Den  unge  kronprinsen  Gustaf  hade  såsom  allom  bekant 
varit  den  drifvande  själen  i  det  svenska  hofvets  af  Frank- 
rike understödda  sträfvan  efter  en  utvidgad  konungamakt. 
Det  var  ock  med  grundad  oro  motståndarne  till  en  sådan 
sågo  honom  vid  slutet  af  år  1770  anträda  sin  utländska 
resa  med  Frankrike  såsom  dess  egentliga  mål.  Dess  huf- 
vudsyfte  var  i  sjelfva  verket  det  att  förskaffa  Gustaf  III 
den  franske  monarkens  personliga  vänskap,  återställa  ett 
godt  förhållande  mellan  Sverige  och  Frankrike,  särskildt 
med  afseende  å  subsidierna,  samt  ingå  med  det  franska  hof- 
vet en  öfverenskommelse  rörande  utvägarne  att  höja  den 
svenska  konungamakten,  frigöra  Sverige  från  Eysslands  och 
de  med  det  förbundna  makternas  inblandning  och  sålunda 
göra  Sverige  till  en  för  Frankrike  nyttig  allierad. 

Blott  några  veckor  hade  den  svenska  kronprinsen  vi- 
stats vid  det  franska  hofvet  och  hans  tjusarförmåga  der 
skaffat  honom  och  hans  önskningar  de  varmaste  sympatier. 
Då  hann  honom  budet  om  hans  faders  död.  Utan  svårighet 
utverkade  han  nu,  såsom  Sveriges  konung,  Ludvig  XV:s  be- 
fallning, att  de  resterande  svenska  subsidierna  skulle  utbe- 
talas med  halfannan  miljon  årligen  från  d.  1  jan.  1772,  — 
utan  någon  förbindelse  från  Sveriges  sida,  endast  „emedan 
de  orsaker,  som  föranledt  inställelsen  af  betalningen,  numera 
hade  upphört".    ICtt  annat  bevis  på,  att  Frankrike  ånyo  in- 


tresserade  sig  för  sin  gamle  allierade,  gaf  Ludvig  XV,  då 
han  ånyo  lät  sig  representeras  i  Stockholm  genom  ett  sän- 
debud af  första  rangen.  Men  just  besättandet  af  denna  post 
visade,  att  med  Choiseul  sjelf  hans  storslaget  djerfva  politik 
lemnat  det  franska  kabinettet  och  gifvit  rum  för  en  beräk- 
nande, mäklande  försigtighet.  Ty  till  fransk  ambassadör  i 
Stockholm  utsågs  icke  den  man  Gustaf  III  önskade  på  denna 
plats,  utan  grefve  de  Vergennes.  Och  anledningen,  hvarför 
Ludvig  XV  i  denna  fråga  korsade  den  svenske  konungens 
önskningar,  var  ej  blott  den,  att  Vergennes,  som  för  öfrigt 
visat  sig  vara  en  af  den  franska  diplomatins  insigtsfullaste 
och  skickligaste  män  och  äfven  upptagits  bland  konungens 
hemliga  korrespondenter,  under  sin  anställning  i  Konstanti- 
nopel gjort  sig  förtrogen  med  den  ryska  politiken,  utan 
främst  den,  att  hans  betänksamma,  försigtiga  natur  ansågs 
egnad  att  bilda  en  motvigt  mot  Gustaf  IILs  otåliga,  dristiga 
liflighet.  f  Hvad  det  franska  hofvet  afsåg  med  Vergennes' 
sändning  uttalas  närmare  i  hans  instruktioner  af  d.  5  maj 
1771.2  Vergennes  borde  väl  bibehålla  Gustaf  III  i  hans 
vänskapliga  förhållande  till  Frankrike,  men  icke  låta  hans 
ärelystnad  flyga  för  högt.  Den  svenske  konungen  borde 
Qöja  sig  med  1720  års  författning,  befriad  från  senare  till- 
satser, åtminstone  så  länge  icke  förändrade  förhållanden  be- 
redde ett  naturligt  tillfälle  att  utvidga  hans  makt.  När- 
mast borde  han  arbeta  på  en  försoning  af  partierna  och 
ägde  att  härvid  räkna  på  Vergennes'  understöd.  För  öfrigt 
hörde  man  se  tiden  an. 

I   samma   anda   torde  de  öfverläggningar  gått,  hvilka 
Gustaf  III  innan  sin  afresa  från  Versailles  hade  med  Lud- 


1  Flassan:  anf.  arb.  VII, 


■ 


ii  'i  Odhncr:  Sveriges  polit.  hist.  und.  Gustaf  III,  sid.  8. 


8 

vig  XV  beträffande  den  politik,  som  vore  att  följa  i  fråga 
om  den  svenska  konungamakten. 

Om  än  det  franska  hofvet  väsentligen  vexlat  ton  se- 
dan några  år  tidigare  ocli  nu  hellre  höll  tillbaka  än  äggade 
Gustaf  IILs  önskningar  för  en  reform  af  det  svenska  state- 
skicket, tog  han  dock  med  sig  från  Versailles  en  bekräf- 
tad öfvertygelse  att  Frankrike  liiiigt  önskade  en  sådan.  Han 
var  fullviss  på  att  om  och  när  denna  reform  kräfde  kraftig 
handling,  kanske  förbunden  med  faror  inom  och  utom  Sve- 
rige, han  icke  förgäfves  skulle  kalla  på  Frankrikes  bistånd. 

I  konträrt  motsatt  riktning  gick  den  politik  Sveri- 
ges grannar  isynnerhet  under  frihetstidens  sista  decennium 
mot  detta  rike  drefvo.  I  spetsen  för  dem  gick  naturligen 
Eyssland,  åberopande  t.  o.  m.  en  statsrättslig  grund  för  det 
protektorat  öfver  Sverige,  hvarpå  det  gjorde  anspråk. 

Det  var  genom  några  i  nystadska  fredstraktaten  in- 
skjutna ord  om  en  förbindelse  från  Kysslands  sida  att  icke 
blanda  sig  i  Sveriges  domestique  ärenden,  särskildt  rege- 
ringsformen, utan  fastmer  tillse,  att  den  förblefve  oförkränkt, 
som  Peter  den  store  höll  öppen  en  smygväg  för  framtida 
ryskt  inflytande  på  Sveriges  angelägenheter.  Ty  om  än  den 
nämda  bestämningen  i  fredstraktaten  uppenbarligen  afsåg 
den  händelse,  att  en  främmande  makt  ville  störta  det  nyss 
införda  statsskicket,  var  det  handtag  den  ryska  diplomatin  i 
den  samma  vunnit  för  dyrbart  för  att  af  rättsliga  betänk- 
ligheter släppas.  Detta  så  mycket  mindre  som  E.ysslands 
anhängare  i  Sverige,  t.  o.  m.  sedan  fredsfördraget  af  1743 
annullerat  det  af  1721,  fortforo  att  framhålla  Ryssland  så- 
som den  fullt  berättigade  garanten  af  frihetstidens  författ- 
ning.   Den  ryska  politiken  under  Peter  den  stores  och  hans 


9 


gemåls,  under  kejsarinnorna  Annas  och  Elisabeths  regerin- 
gar besjälas  ock  med  afseende  å  Sverige  energiskt  och  kon- 
sekvent af  sträfvandet  att  i  detta  land  vinna  ett  befästadt 
inflytande  och  derigenom  det  åtgörande  ordet  i  dess  yttre 
som  i  dess  inre  politik.  —  och  detta  särskildt  till  före- 
byggande af  en  författningsförändring,  som  med  en  ökad 
konungamakt  åter  gåfve  riket  den  stadga  och  ordning  det 
saknade. 

Klarare  och  djerfvare  än  någon  af  hennes  företrädare, 
Peter  den  store  möjligen  undantagen,  fattade  Katarina  II 
från  första  stunden  af  sin  regering  de  fördelar  en  sådan 
politik  lofvade  Byssland.  För  att  desto  säkrare  grunda  sin 
beräkning  om  deras  slutliga  inhöstande,  tog  hon  ut  ett  steg- 
at vidt  gående  art,  i  det  hon  förband  med  sig  Preussen 
och  Danmark  till  gemensamt  försvar  af  den  svenska  stats- 
formen. 

Preussens  bifall  till  denna  förbindelse  var  icke  svårt. 
att  vinna.  Fullt  inseende  det  omätliga  värde  Bysslands 
vänskap  ägde  för  hans  rike,  skyndade  Fredrik  II  att  till 
hvarje  pris  söka  hos  Katarina  II  vinna  den  kredit,  som 
hennes  gemål  skänkt  honom.  Kejsarinnan  gick  hans  bemö- 
danden till  mötes  och  den  första  frukten  af  deras  goda  för- 
stånd mognade  i  överenskommelsen  o:n  en  gemensam  tak- 
tik emot  Polen,  affattad  i  alliansfördraget  af  den  11  april 
1764.  Men  just  denna  traktat  —  ett  karaktäristiskt  sam- 
manställande! —  innehöll  ock  i  en  af  Katarina  II  sjelf  för- 
fattad sekret  artikel  det  första  aftalet  emellan  Sveriges  gran- 
nar för  befordrande  af  dess  sjelflorstörelse  genom  bevarande 
af  dess  statsskick. *  Katarina  II  och  Fredrik  II  förbundo  sig 
nämligen  att  gemensamt  arbeta  på  det  franska  partiets  stör- 


1  Tryckt  hos  Tengberg  anf.  arb.  s.  I. 


l 


10 


tände.  Skulle  icke  desto  mindre  partiet  lyckas  bibehålla 
sig  vid  makten  och  i  synnerhet  i  det  fall,  att  man  hade  att 
frukta  ett  totalt  omstörtande  af  Sveriges  statsform,  förbe- 
höllo  sig  de  två  monarkerna  att  förekomma  en  „så  farlig 
händelse .  .  .  för  att  derigenom  bevara  det  allmänna  lugnet 
och  främst  Nordens".  —  Fredrik  II,  som  äfven  för  egen  del 
hade  intresse  af  att  Sveriges  regering  icke  vunne  i  styrka, 
hade  låtit  hänsynen  för  sin  systers  ocli  svågers  intressen 
falla  för  vinsten  af  Katarinas  vänskap. 

Sitt  andra  steg  till  en  sjelftagen,  garanterad  protek- 
tion af  Sveriges  olycka  tog  den  ryska  kejsarinnan  kort  derpå, 
sedan  hon  dertill  vunnit  Danmarks  medverkan. 

Mer  än  någon  af  Sveriges  grannar  hade  denna  makt 
ett  verkligt  lifsintresse  af  Sveriges  vanmaktstillstånd.  — 
Deroin  bar  dess  historia  ojäfaktiga  vittnesbörd  och  till  dem 
hade  under  frihetstidens  senare  del  lagts  en  ny  anledning 
till  fiendskap  mellan  de  svenska  och  danska  konungahusen. 
Det  var  da  Adolf  Fredrik  vid  sin  tronbestigning  tvangs  att 
afsäga  sig  sina  anspråk  på  den  hertigliga  delen  af  Holstein, 
en  skymf,  hvars  hämnare  Danmark  förutsäg  i  den  unge 
kronprinsen,  som  ju  var  „född  arf vinge  till  Norge".  —  Dan- 
mark hade  derför  på  goda  skäl  frihetstiden  igenom  gifvit 
•sitt  understöd  åt  det  parti  i  Sverige,  hvilket  motarbetade 
ett  stärkt  konungamakt,  d.  v.  s.  det  för  tillfället  rådande 
partiet,  „ frihetens  parti",  lika  godt  om  det  bar  mössornas 
eller  hattarnes  namn.  Då  efter  det  sjuåriga  krigets  slut 
rykten  spredos,  att  Lovisa  Ulrika  lyckats  vinna  sin  broders 
och  Rysslands  bifall  till  ett  höjande  af  den  svenska  konunga- 
makten, väckte  de  i  Danmark  liflig  oro  och  föranledde  denna 
makt  att  utlofva  sina  allierade,  hattarne,  ett  kraftigt  för- 
svar af  den  „ svenska  friheten".  Misstro  mot  Ryssland  var 
ock  anledning  dertill,  att  Danmark  icke  genast  bröt  förbin- 


11 

delsen  med  hattarne,  dä  Katarina  vid  nyåret  1764  inbjöd 
det  att  öfverenskorama  om  medlen  att  förebygga  den  sven- 
ska regeringsformens  störtande.  Sa  begärligt  Danmark  än  var 
efter  det  pris.  som  Katarina  för  en  sådan  öfverenskommelse 
satte  i  ntsigt,  —  underhandlingar  om  „den  holsteinska  by- 
testraktaten", enligt  hvilken  storfursten  Paul,  då  han  nådde 
myndig  ålder  skulle  afträda  till  Danmark  den  hertigliga 
delen  af  Holstein  mot  grefskapen  Oldenbnrg  och  Delmeu- 
horst,  —  slöts  af  denna  anledning  dock  öfverenskom m elsen 
i  fråga  först  den  11  mars  1705.  Åter  var  det  en  af  den 
ryska  kejsarinnan  egenhändigt  uppsatt  sekret  artikel1;,  hvil- 
ken Danmark  nästan  oförändrad  antog,  som  bestämde  aftalel 
emot  Sverige.  Det  yttras  der,  att  —  alldenstund  det  för  de 
båda  kontraherande  makterna  ,.är  af  synnerlig  betydelse,  att 
konungariket  Sverige  blifver  ostördt  bibehållet  vid  sin  fri- 
het och  närvarande  beskaffenhet,  men  framför  alt  vid  ...  den 
likaså  heliga  som  för  grannarne  vigtiga  regeringsformen", 
men  genom  främmande  inflytande  flere  speciella  ändringar  i 
den  samma  införts,  hvilka  rubbade  jämnvigten  mellan  konung, 
råd  och  ständer  samt  kunde  leda  till  en  total  omstörtning 
ät  en  eller  annan  sida,  af  regeringsformen,  —  Ryssland  och 
Danmark  förbinda  sig  att  motarbeta  en  sådan  och  på  det 
noggrannaste  instruera  sina  sändebud  i  Stockholm  att  härtill 
i  största  förtrolighet  samverka. 

I  dessa  traktater  finnes  intet  närmare  bestämdt  angå- 
ende de  åtgärder  de  förbundne  ville  tillgripa,  i  händelse 
den  svenska  konungamakten  trots  deras  bemödanden  skulle 
lyckas  höja  sig  ur  sitt  förfall.  Intet  heller  angående  den 
lön  för  sin  möda  de  i  så  fall  ärnade  tilldela  sig.  Åren  1764 
och    1765    syntes  det  ännu  icke  brådska  med  definitiva  be- 


1  Tryckt  hos  Tengberg  anf.  arb.  s.  VII. 


^•■'.V.V  •■■.■:,•  ;r:;, -::0..    ■','■'  ,\     >\  ■  :  ;V '..V  ..;\  .:: 


12 


stämningar  i  dessa  punkter.  Faran  för  en  rojalistisk  stats- 
kupp i  Sverige  syntes  än  ytterligare  anagsnad,  åk  Katarina 
genom  sitt  segrande  parti  vid  1765—176(3  års  riksdag  genom- 
drifvit  förordningen  ,,till  befrämjande  af  lagarnes  behöriga 
verkställighet".  Uti  bestämningen,  att  ingen  förändring  af 
grundlagarne  ägde  gällande  kraft  innan  den  sanktionerats  af 
riksdagen  efter  den.  der  denna  förändring  beslutits,  trodde  hon 
sig  hafva  funnit  ett  säkert  medel  att  bibehålla  den  sven- 
ska statsformen  sådan  den  behagade  henne.  Det  säges  ock. 
att  Pauin,  då  han  erfor,  att  den  Minda  förordningen  lyck- 
ligen genomdrifvits,  triumferande  kallat  detta  ..sitt  lifs  stör- 
sta framgång". 

Huru  föga  emellertid  Katarina  11  redan  nu  skydde 
kraftiga  medel  för  att  genomdrifva  sin  vilja  i  Sverige,  vi- 
sade de  botande  rustningar,  hvilka  hon  1760  och  1769  lät 
sätta  i  gång  på  den  finska  gränsen  vid  rykten  om  rojali- 
stiska förehafvanden  i  Sverige.  Ytterligt  hänsynslösa  voro 
ock  de  deklarationer,  hvarmed  hon  for  den  händelse,  atl 
dessa  rykten  förverkligade  sig,  försåg  sitt  sändebud  i  Stock- 
holm, en  åtgärd,  hvartill  hon  vid  1769  ars  riksdag  för- 
mådde äfven  sina  allierade,  --  ehuru  sedan  i  följd  af  om- 
ständigheternas tvång  af  hela  detta  arrangement  intet  annat 
vardt  än  en  kort,  men  ohöftig  not  af  det  ryska  sändebudet 
derom,  att  hennes  kejserliga  majestät  fägnade  sig  öfver 
Sveriges  fredskärlek  och  hoppades,  att  dess  konstitution  icke 
blefve  kränkt. 

Att  dessa  hotelser  lätteligen  kunnat  öfvergå  i  haud- 
iiug,  känner  man  genom  de  förklaringar  Panin  under  våren 
1769  gaf  de  danska  och  engelska  hofven,  då  rykten  spredos 
derom,  att  Adolf  Fredrik  ärnade  till  konungamaktens  fördel 
använda  den  oro  Kysslands  och  Danmarks  rustningar  väckt 
i  Sverige. 


lä 


Panin  förklarade,  att  i  sådan  händelse  de  förbundna 
makterna  genast  borde  förklara  Sverige  krig.  Med  Norge 
skalle  da.  förenas  angränsande  svenska  landskap  och  Sverige 
beröfyas  äfyen  dess  tyska  besittningar,  hvilka  naturligtvis 
dä  tillfölle  Preussen.  För  egen  del  hade  Ryssland  aldrig 
yrkat  på  nägon  fördel  af  ett  angrepp  på  Sverige  och  gjorde 
det  icke  heller  nu  öppet.  Det  lät  dock  Panin  första,  att 
Ryssland  gerna  säge  Finland  skildt  från  det  svenska  riket 
och  omskapadt  till  ett  sjelfständigt  hertigdöme.  .,une  puis- 
sance  iutermédiaire" .  Detta  försöksvis  utkastade  medde- 
lande fann  emellertid  anklang  hvarken  i  Köpenhamn  eller  i 
London  och  upprepades  derför  icke 

Det  på  hösten  1768  utbrutna  kriget  med  Turkiet,  de 
polska  oroligheterna,  sammankallandet  mot  hennes  vilja  af 
176!)  års  riksdag-  och  slutligen  hattpartiets  seger  vid  den 
samma  gåfvo  Katarina  II  anledning  att  söka  stärka  och 
precisera  sina  förbindelser  till  uppehållande  af  ..friheten"  i 
Sverige. 

Till  gengäld  tor  de  fördelar  hon  lofvade  Fredrik  II. 
—  främst  garanterandet  af  Ansbach  och  Bayreuth,  när  de 
tillfölle  det  hohenzollernska  huset,  —  yrkade  bon.  att  denne 
utöfver  förbindelsen  af  1764  skulle  förpligta  sig  att,  i  fall 
Ryssland  af  Sverige  angrepes  eller  den  svenska,  regerings- 
formen störtades,  vid  hennes  rekvisition  inrycka  med  lämplig 
truppstyrka  i  svenska  Pommern.  Men  det  senare  af  dessa  fall 
ville  Fredrik  II  icke  erkänna  såsom  ,.casus  foederis".  Han 
gick  ej  ens  in  på  att  med  den  föreslagna  förbindelsen  garan- 
tera, 1720  års  författning,  aldra  minst  sådan  den  genom  se- 
nare tillägg  blifvit,  utan  blott  såvidt  den  upphäfdes  i  så 
väsentliga  afseenden.  att  konungen  finge  obegränsad  lagstift- 
nings- och  beskattningsrätt  eller  oinskränkt  rätt  att  förklara 
krig.    utlysa   riksdag   och    utan  rådets  deltagande  utnämna 


mmaSmBSm^mmm^m 


14 

ämbetsmän.  Sådant  blef  ock  innehållet  i  den  af  Fredrik  II 
redigeiade  tredje  sekreta  artikeln  i  det  fördrag  han  den  12 
okt.  1769  (gl.  st.)  ingick  med  Katarina  II.  i 

Lättare  stod  Danmark  att  vinna.  Något  litet  ökade 
utsigter  för  åvägabringandet  af  det  holsteinska  bytesfördra- 
get samt  Katarina  ILs  önskan  att  förhjelpa  Danmark  till  en 
sjömakt,  som  i  någon  mört  erbjöde  ersättning  för  den  an- 
slutning England  ståndaktigt  vägrade,  voro  tillräckliga  att 
förmå  Danmark  att  utan  reservation  underteckna  fördraget 
af  den  13  dec.  1769  (gl.  st.)  Vigtigaste  voro  deri  de  be- 
stämmelser, hvilka  angingo  Sverige,  innehållna  i  den  andra 
och  den  tionde  sekreta  artikeln 2.  I  dem  förbundo  sig  de 
kontraheraude  makterna,  emedan  de  använda  medlen  för  be- 
varande af  Sveriges  frihet  visat  sig  otillräckliga,  att  hvar- 
dera  i  närheten  af  sina  gränser  mot  detta  rike  underhålla 
en  styrka  af  20  tusen  man  med  artilleri  och  förråder  samt 
flottan  färdig  att  vid  behof  utlöpa  första  vårdag.  Och  med 
behof  förstods  icke  blott  ett  svenskt  angrepp  på  någondera 
makten  utan  älven  det  fall,  att  den  svenska  författningen  i 
någon  enda  punkt  förändrades  till  förfång  för  ständernas 
eller  fromma  för  konungens  makt.  För  händelse  af  ett  krig- 
garanterade  Eyssland  sin  allierade  alla  de  eröfringar  han 
på  norska  sidan  kunde  göra  från  Sverige.  Utan  den  andres 
samtycke  skulle  ingendera  kontrahenten  lyssna  till  ett  freds- 
eller  stilleståndsförslag  från  Sverige. 

Sådana  voro  de  garantier  för  det  svenska  statsskicket 
Eyssland  vid  frihetstidens  slut  ägde  hos  Sveriges  grannar. 
Såsom  synes,  hade  Eyssland  sä  långt  möjligt  drifvit  på  att 
göra  dessa  garantier  bindande.    Att  de  likväl  gestaltade  sig 


1  .Tryckt  i  [Mandcrström:]  Keceuil  de  documens  inédits.  I,  11. 

2  Tryckta  hos  Tengberg  anf.  arb.  sid.  XVI. 


15 

betydligt  olika  hos  Preussen  och  hos  Danmark,  var  en  följd 
af  den  olika  ställning  dessa  makter  intogo  till  sin  mäktiga 
bundsförvandt. 

Danmark  hade  ett  verkligt  och  ett  stort  intresse  af  att 
med  rysk  hjelp  se  det  svenska  statsskicket  bevaradt  och  i 
händelse  af  dess  störtande  äga  Rysslands  löfte  om  territo- 
riel  vinning  på  Sveriges  bekostnad.  Det  starkaste  ledband, 
hvari  Ryssland  höll  Danmarks  politik,  var  dock  frågan  om 
den  holsteinska  bytestraktaten.  Frånräknadt  Stmensees  korta 
maktperiod,  voro  något  vidgade  eller  något  minskade  utsig- 
ter  för  Danmark  i  denna  angelägenhet  skäl  nog  att  slafviskt 
följa  det  ryska  hofvets  minsta  vink. 

Fredrik  II  deremot  kunde  sälja  sin  vänskap  dyrare. 
Kommen  ut  ur  det  sjuåriga  krigets  vådliga  virrvarr,  var 
han  försigtig  nog  att  under  den  närmaste  tiden  inskränka 
sig  till  att  befästa  sin  ställning,  icke  genom  öfverdrifna  an- 
språk skaffa  sig  nya  faror  på  halsen.  Men  äfven  en  full- 
ständig tillbakadragenhet  hade  varit  vådlig,  ty  den  hade 
lemnat  fritt  spelrum  för  bildandet  af  en  ny  koalition  emot 
honom,  hatad  och  fruktad  som  han  visste  sig  vara.  Och 
framför  alt,  den  skulle  hafva  gjort  det  för  honom  Omöjligt 
att  bibehålla  sin  nära  allians  med  Katarina  II,  just  den  hörn- 
sten, på  hvilken  hans  politik  naturligast  hvilade.  Han  gick 
derför  —  men  blott  i  största  stillhet  —  hennes  önskningar 
till  mötes  i  den  för  dem  hvardera  så  intressanta  frågan  om 
Polens  styckande.  I  afseeude  ä  Sverige  deremot  var  hans 
villfarighet  mer  reserverad.  Att  han  för  den  svenska  för- 
fattningen hyste  absolut  ingen  sympati,  betydde  härvid  lika 
litet  som  hans  intresse  för  sin  syster  —  för  öfriga  medlem- 
mar af  det  kungliga  svenska  huset  var  han  skäligen  likgil- 
tig. Det,  som  bestämde  honom,  var  enbart  den  kalla 
politiska  beräkningen.     Å  ena  sidan  kände  han  af  erfaren- 


■ 


I16 


het,  huru  ofarligt  Sverige  under  ständerstyrelsen  var,  å  den 
andra  förutsäg  hau  vådorna  af  ett  angrepp  på  Sveriges 
tyska  besittningar.  Ett  sådant  våld  mot  en  tysk  riksstat 
kunde  under  fransk  inverkan  väcka  en  ny  brytning  med 
Österrike  och  på  denna  väg  måhända  tända  en  allmän  strid, 
just  det  Fredrik  II  framför  alt  ville  undvika.  Katarina, 
hvars  ställning  är  176!»  var  så  invecklad,  måste  derför  se 
sina  önskningar  beträffande  Sverige  blott  i  möjligast  knappa 
form  af  Fredrik  II  tillfredsställas  ocli  dervid  låta  sig  nöja 
att  i  traktaten  svenska  Pommern  uttryckligen  nämdes,  livil- 
ket  hon  velat  undvika  för  att  icke  i  Stralsund  lemna  Fredrik 
II  fotfästet  för  en  ny  sjömakt  i  Östersjön.  Det  misstroende 
hon  deri  blottade  mot  sin  allierade  fans  äfven  å  dennes  sida 
emot  henne.  Sålunda  underskref  lian  traktaten  af  1769  först 
sedan  efter  sammankomsten  med  Josef  II  i  Neisse  sett  be- 
kräftad sin  öfvertygelse,  att  ett  österrikiskt  förbund  icke 
kunde  skänka  honom  de  fördelar  ett  dylikt  med  Ryssland 
lofvade. 

Fredrik  II:s  ställning  till  Eyssland  karaktäriseras  i  öf- 
rigt  genom  den  slugaste  beräkning  att  under  vänskapens 
mask  omärkligt  leda  den  ryska  politiken  ur  preussisk  syn- 
punkt. Under  min  af  att  lyssna  till  Katarina  II:s  djerfva 
planer  för  hennes  utrikes  politik  motarbetade  eller  dämpade 
lian  dem  i  smyg,  livar  de  syntes  kunna  blifva  oförenliga 
med  hans  intressen.  Likaså  trängde  han  i  det  längsta  undan 
hvarje  annan  makt  ur  en  förbindelse  med  Eyssland  för  att 
göra  sin  egen  desto  säkrare,  sig  sjelf  desto  oumbärligare 
för  Katarina.  Sålunda  var  det  först  efter  fåfängt  motstånd 
från  lians  sida  den  rysk-danska  alliansen  kom  till  stånd. 
Han  underhöll  kylan  mellan  Eyssland  och  Österrike.  Han 
liade  ock  sin  dryga  anpart  deri.  att  ett  ryskt-engelskt  för- 
bund icke   kom    till   stånd   så    länge  än  underhandlingarna 


17 

'lerom  från  medlet  af  1760-talet  drefvos.  Äfven  då  Frank- 
rike mider  (VAiguillons  ledning  1772  ocli  1773  gjorde  ett 
försök  att  närma  sig  Byssland,  lade  han  hela  sitt  inflytande 
i  verksamhet  för  att  mota  detta  farliga  anslag,  liksom  han 
sjelf  afvisat  de  vänskapliga  anbud,  som  från  franskt  håll 
tidigare  gjorts  honom. 

Det  nämda  förbundet  med  England  var  ett  af  målen 
%  Katarina  II:s  Ulligaste  önskningar.  Visserligen  hyste 
hon  icke  synnerlig  sympati  för  den  engelska  regeringen. 
Dess  beroende  af  parlamentet,  vexlingarne  inom  detta,  den 
engelska  konungens  fortfarande  „hannoveranska  politik", 
hans  och  nationens  motvilja  för  oroligheter,  som  kunde  skada 
dess  handelsintressen,  hade  förlamat  Englands  arm.  äfven 
när  dess  egen  fördel  kraft  ett  ingripande  i  den  europeiska 
politiken  t.  ex.  i  den  polska  frågan,  och  visade  Katarina- 
huru  litet  hon  kunde  räkna  på  att  i  England  finna  en  verk- 
ligt pålitlig  eller  kraftig  allierad.  Englands  rivalitet  med 
Erankrike  och  isynnerhet  dess  sjömakt  läto  dock  dess  vän- 
skap för  Katarina  II  framstå  som  i  hvarje  händelse  dyrbar. 
■Nödvändig  var  den  t.  o.  m.  for  realiseringen  af  en  af  hen- 
nes djerfvaste  politiska  tankar,  —  planen  pa  en  stor  nordisk 
allians,  ett  förbund  mellan  de  ofvan  nämda  makterna  och 
några  nordtyska  småstater  under  Kysslands  ledning  till  möt- 
vigt  mot  den  allians  det  bourbonska  husets  grenar  samt 
Österrike  slutit.  Då  hon  vunnit  Preussen  och  Danmark  och 
hade  ett  grundadt  hopp  att  se  sitt  inflytande  i  Sverige  stad- 
gadt,  syntes  blott  Englands  anslutning  fattas  för  att  gifva 
verklighet  åt  hennes  önskningar.  Engelska  hofvet  fattade 
mycket  väl,  hvilka  fördelar  den  engelska  nationen  skulle 
skörda  såsom  ägare  af  den  ryska  handeln.  Af  denna  an- 
ledning samt  af  önskan  att  motbalancera  Frankrike  var  det. 
<»ck   som   England   förmådde    sig   att  understöda  det  ryska 

2 


18 


inflytandet  i  Sverige.  Men  till  en  subsidietraktat  med  denna 
makt  —  'Rysslands  vilkor  för  sin  vänskap  —  ville  England 
aldrig  bekväma  sig  och  något  intresse  för  den  svenska  stats- 
formen kände  man  icke  i  »S:t  James.  På  denna  stötesten 
strandade  ock  för  längre  tid  öfverläggningarne  i  denna  sak. 
Sommaren  1772  togos  de  ånyo  upp.  —  Samtidigt  väckte 
Katarina  ILs  parti  vid  den  svenska  riksdagen  försiag  om 
ett  svenskt-ryskt  förbund.  Det  .syntes  ljusna  för  hennes 
plan  på  en  ,, nordisk  allians". 


De  planer,  som  smiddes  utom  Sveriges  gränser  mot  det 
samma,  voro  der  icke  alldeles  okända.  I  den  intima  förbin- 
delse Danmark  till  1766  underhöll  med  hattpartiet  hade  det 
gifvit  O.  F.  Scheifer  del.  af  sin  konvention  med  Ryssland  af 
år  1765.  Åtminstone  detta  Sverige  rörande  fördrag  mellan 
dess  grannai'  var  Gustaf  bekant.  Det  eniga  och  myndiga 
uppträdande  de  förbundna  liofvens  samt  Englands  sändebud 
iakttogo  vid  och  mellan  de  svenska  riksdagarna  under  1760- 
och  1770-talen  var  ett  säkert  symptom  på  träffade  aftal 
mellan  deras  regeringar.  Karaktäristisk  är  ock  den  ängsliga 
uppmärksamhet,  ja  de  farhogor,  hvarmed  man  i  Sverige  följde 
den  polska  frågans  utveckling. 

Det  antagande  ligger  nära  till  hands,  att  kännedomen 
af  dessa  utländska  planer,  liksom  det  franska  hofvets  råd 
i  sin  mon  stärkte  Gustaf  IIl:s  önskan  att  om  möjligt  på 
fredlig  väg  åstadkomma  den  reform  af  det  svenska  stats- 
skicket lian  insåg  vara  nödvändig.  Att  gå  en  dylik  väg 
manade  honom  äfven  hans  naturliga  motvilja  mot  våldsamma 
handlingar,  hans  aldrig  svikande  förtroende  till  sin  förmåga 
af  personlig  inverkan  samt  den  omständigheten,  att  det 
franskt  sinnade  partiet  och  icke  såsom  176S  hans  afsvuma 


19 

motståndare   satt  vid  statsrodret,   då  lian  trädde  i  utöfning 
al  sin  kungliga  makt.    Man  har  ock  intet  bevisande  skäl  för 
antagandet,  att  Gustaf  111  handlat  under  förställning,  då  han 
strax  vid  sin  hemkomst  antog  hållningen  af  en  öfver  partien 
höjd  medlare.    Men  just  denna  rol  befalde  ständerna  honom 
att  afsäga  sig.    Det  till  enighet  manande  tal,  hvarmed  han 
<ien    2t>   juni   hälsade    dem    välkomne   till  riksmötet,  väckte 
förtjusning,  men  blott  för  några  dagar.     Kort  derpä,  då  han 
protesterade,  ehuru  förgäfves,  emot  några  uttryck  i  de  skrif- 
velser,    genom   hvilka   tvenne   af  de  17(i()  afsatta  riksråden 
erbjödos  att  återintaga  sina  platser,  yrkade  sekreta  utskot- 
tets   flertal,    att  ständernas  vilja  kräfde  blind  lydnad.     Det 
förslag  till  en  „komposition"  mellan  partien,  hvilket  Gustaf 
III  uppgjort  och  för  hvars  genomdrifvande  han  och  Frank- 
rike    understödt    liattarnes    riksdagskandidaturer,     förföll, 
ehuru  redan   af  particheferne  antaget,  sedan  mössorna  med 
ryska  penningar  vunnit  majoritet  i  alla  ofrälse  stånd.    Hvad 
som  nu  följde,  var  den  mest  dräpande  kritik  af  kompositio- 
nens  första   punkt:    „ partier    och   inbördes   hat  försvinna". 
•    åtta   månaders   tid    fortsattes    den  mest  förbittrade  strid 
mellan    stånden    rörande    den   konungaförsäkran  Gustaf  III 
borde  afgifva,   innan   den  i  februari  kunde  läggas  fram  till 
hans   underskrift.    Derunder   bröts  den  gamla  partigruppe- 
ringen.    „ Komponister"'   och    „antikomponister''  samlade  sig, 
men   trängdes    undan   af  frälse  och  ofrälse,    ..välborne"  och 
■4riborne". 

Österman  hade  med  misstänksamma  blickar  följt  Gustaf 
IH:s  medlingsförsök,  hvilka  under  den  rådande  splittringen 
kunde  taga  en  för  Bysslands  önskningar  farlig  riktning. 
Han  hade  derför  icke  skytt  några  ansträngningar  för  att 
I;i  konungaförsäkringen  genomdrifven.  Då  detta  lyckats, 
^rnade  han  i  rådet  insätta  ett   behagligt  antal  mössor  och 


20 


sedan   liita  stånden  skiljas.    Han  och  lians  hof  drogo  i  be- 
tänkande att  altför  öppet  kränka  Gustaf  III. 

Men  nu  visade  det  sig,  att  han  förlorat  ledningen  af 
sitt  auhang.  Drifne  af  hämdlystnad  mot  det  aristokratiska 
rådet,  voterade  de  ofrälse  stånden  afsättning  för  samtlige 
dess  medlemmar  af  hattpartiet  —  och  äfven  adeln  gaf  den 
25  april  vika  för  deras  hänsynslösa  påtryckning.  Härmed 
var  dock  ej  hämdbegäret  mot  det  störtade  partiet  tillfreds- 
stäldt.  Det  hotade  tvärtom  att  taga  än  vidare  och  vidri- 
gare former.  Men  samtidigt  inträdde  split  och  splittring 
äfven  mellan  de  ofrälse  stånden.  Det  såg  ut  som  all  parti- 
bildning af  idel  partisinne  föl  le  sönder.  Och  detta  alt. 
medan  det  svenska  folket  af  sina  ständer  väntade  råd  och 
hjelp  mot  en  allmän  ekonomisk  nöd!  Sverige  syntes  hem- 
fallet ät  en  sjelfförstörande  anarki. 


liedan  tidigt  hade  frihetstidens  styrelseskick  väckt  kri- 
tik hos  mera  skarpsynte  män.  Och  ju  längre  tiden  och  ut- 
vecklingen mot  det  sämre  gick  framåt,  desto  talrikare  höjde 
sig  rösterna  för  en  reform.  Grefve  Carl  Fredrik  Scheffer 
berättar  redan  1764,  att  man  allmänt  med  fasa  motsåg 
hvarje  ny  riksdag  med  dess  oerhörda  korruption  och  dess 
upprörande  partiöfvergrepp.  „De  bästa  patrioter,  de  största 
älskare  af  vår  frihet  bekände  uppenbarligen,  att  ehvad  nöd 
ock  kunde  vara  å  färcle,  vore  ständernas  sammankallande 
ett  ännu  större  ondt  och  det  minst  tjenliga  af  alla  hjelpmedel. 
När  nu  i  ett  samhälle  alla  de  moraliska  kroppar,  bos  hvilka 
den  lagliga  myndigheten  bör  finnas,  förlorat  deras  anseende 
i  nationens  ögon  och  till  en  del  verkligen  mist  den  styrka 
de  ega  borde,  sä  kan  man  lätteligen  föreställa  sig  huru  i 
detta  samhälle  tillgå  måste.    Så  har  ock  hos  oss  verkligen  till- 


21 

gått.  All  lydnad  för  lag-,  all  subordination,  all  ordning  har 
ögonskenligen  ocli  dagligen  aftagit.  Det  enskilda  intresset 
liar  blifyit  rådande  öfver  det  allmänna,  enskildas  beqväm- 
ugheter  öfver  rikets  tjenst,  egen  vilja  öfver  embetsmäns  bud 
och  befallningar-'. J 

Men  dessa  röster  läto  sig  förnimma  egentligen  blott. 
*»  det  egna  partiintresset  s.yntes  kräf\'a  ett  minskande  af 
(!et  segrande  motpartiets  makt.  De  fleste  af  dem.  hvilka 
beklagade  styrelseskickets  lyten,  voro  sa  in-  och  uppvuxne 
1  partiväsendet,  så  genompyrade  af  parlamentariska  fördo- 
mar, att  de  icke  förmådde  se  det  onda  rakt  i  ögonen  ocli. 
beslutsamt  lägga  yxan  till  trädets  rot.  (-Jrefve  Carl  Fredrik 
Scheffer  sjelf  och  flertalet  af  dem.  som  insägo  regeringssät- 
tets lyten,  hörde  till  den  riktning,  hvilken  Ohoiseul  träffande 
karaktäriserat  med  benämningen  .,det  platonska  Sverige'- :- 
trots  alla  erfarenheter  af  motsatsen  höllo  desse  fast  vid  re- 
geringssättets teoretiska  förträfflighet.  Och  i  hvarje  hän- 
delse voro  dessa  röster  enstaka  och  svaga  mot  den  kom- 
pakta majoritetens,  som  instämde  i  yttrandet,  att  ..var  re- 
geringsform ej  af  englar  synes  bättre  kunna  författas'-'.3  Det 
blef  med  hvarje  riksdag  alt  mera  uppenbart,  att  ständerna 
så  länge  de  hade  makten  icke  godvilligt  komme  att  in- 
skränka den. 

Mot  detta  förhållande  säg  Gustaf  111  sina  fredliga  re- 
formförsök stranda.  Han  såg  ständerna  glömnia  statens  och 
folkets  mest  trängande  behof  för  egen  slem  vinning,  för 
Partiagitationer  och  partiintriger  eller  besinningslösa  tvister 
°m  ständer-  och  ståndsprivilegier.    Han  såg  huru  utländskt 


1  Geijer  1.  c.  sid.  217. 

-  Dop.  tiil  Breteuil  d.  22  april  1766. 

3  Presidenten  Fredenstjerna  på  riddarhuset  176G.  Geijer  1.  e.  222. 


22 


mynt  och  främmande  makters  önskningar  ledde  det.  svenska 
folkets  förtroendemän  mer  än  tanke  på  egen  pligt  och  det 
allmännas  väl.  Han  hade  slutligen  sorgen  att  se,  huru  Sve- 
riges grannar  med  alt  fräckare  hand  alt  fastare  drogo  sam- 
man sina  snaror  kring  dess  politiska  sjelfbestämningsrätt  och 
dess  statliga  integritet. 

Det  ondas  rot  låg  i  statsförfattningen.  Men  hvarifrån 
skulle  reformen  komma?  Ständerna,  hvilka  kunde  åstad- 
komma en  sådan,  ville  det  icke.  Hofvet,  som  icke  saknade 
vilja,  kunde  det  —  under  statsförfattningens  upprätthållande 
—  icke. 

Det  var  under  sådana  förhållanden  Gustaf  III.  efter 
mycken  tvekan,  fattade  sitt  beslut  att  bryta  författningens 
form  för  att  rädda  det,  som  var  dess  mål,  hans  folks  frihet 
och  väl,  —  att  med  Frankrikes  bistånd  sätta  i  gång  en  re- 
volution. Man  måste  gifva  en  samtida  författare  rätt,  då 
han  säger:  „Om  det  fans  något  sakläge,  i  hvilket  en  furste 
hade  rätt  att  kullkasta  sitt  rikes  författning,  var  det  utan 
tvifvel  detta'1.1 


1  Dcsmaisons:  Hist.  de  la  dermére  revolution  de  Suéde. 


23 


I  maj  1772  fattade  Gustaf  III  sitt  definitiva  beslut  att 
med  våld  genomföra  en  konstitutionsföräiidriug.  Mösspar- 
tiets allmänna  seger,  den  förvirring,  som  på  den  samma  följde. 
de  mörka  utsigter  den  öppnade  för  framtiden  gjorde  behof- 
vet  af  en  sådan  mer  än  någonsin  tydligt.  Samtidigt  syntes 
det  politiska  läget  i  Europa  mer  gynsamt  för  ett  sådant 
steg  än  det  på  länge  varit  eller  kanhända  inom  läng  tid 
blefve. 

Frågan  om  det  polska  konungadömets  slutliga  öde  upp- 
tog i  hög  grad  sinnena.  Rysslands,  Preussens  och  Österri- 
kes förbindelse  framträdde  alt  tydligare,  men  det  motstånd 
"—  väl  altför  passivt.  —  som  England  och  Frankrike  gjorde 
mot  en  befarad  styckning  af  Polen  till  dess  grannars  för- 
nion  och  äfven  den  opposition  polackarne  sjelfve  visade  läto 
förutse,  att  denna  fråga  ännu  icke  sä  snart  skulle  fa  en 
lugn,  definitiv  lösning.  På  detta  håll  måste  Ryssland  an- 
tagligen ännu  en  tid  framåt  hålla  en  del  af  sin  styrka  bun- 
den. Med  Turkiet  låg  det  åter  i  blodig  fejd  sedan  1768. 
Trots  motståndarens  ögonskenliga  underlägsenhet  var  striden 
ruinerande  för  Ryssland  militär  ej  miudre  än  för  dess  finan- 
ser och  tillät  det  icke  att  börja  en  ny  kampanj  innan  denna 
var  bragt  till  slut.  Emellertid  var  ryska  gränsen  mot  Fin- 
land lemuad  skäligen  ,,ogarnerad" :  befästningarna  måste  för- 
stärkas, militär  samlas,  innan  ett  angrepp  på  Sverige  från 


24 


detta  håll  kunde  sättas  i  fråga.  —  Om  Fredrik  II  hyste  nå- 
gon åtrå  efter  svenska  Pommern,  bundos  emellertid  äfven 
hans  händer  tillsvidare  af  de  polska  affärerna  och  ntsigten 
af  de  förvecklingar  ett  anfall  på  Sverige  kunde  draga  med 
sig.  Danmark  hade  sjelft  nyss  upplefvat  en  statshvälfning, 
som  dock  icke  minskat  förvirringen  i  dess  inre  politik,  spec. 
missnöjet  i  Norge.  Denna  makt  kunde  aldrig  tänka  på  att 
ensam  öppna  strid  med  Sverige. 

Hvad  Österrike  och  England  beträffar  ägde  de  intet 
närmare  intresse  vid  det  svenska  statsskicket.  Österrike, 
livars  allians  med  Frankrike  dock  slappats  i  samma  mon 
de  polska  delningsanslagen  vunnit  dess  bifall,  önskade  in- 
galunda Eyssland  någon  landvinning  pä  svenskt  håll.  lika 
litet  som  det  i  sin  egenskap  af  fredsmäklare  med  tillbörlig 
kraft  understödde  dess  anspråk  mot  Turkiet  eller  kände  sig 
hugaclt  att  påskynda  en  rysk-turkisk  fred  för  att  möjliggöra 
ett  ryskt  angrepp  på  Sverige.  Äfven  ett  preussiskt  sådant 
hade  icke  vunnit  dess  bifall.  —  England  lefde  efter  sin  se- 
naste spåNga  tvekamp  med  Frankrike  för  sina  kolonial-  och 
handelsintressen.  Den  polska  frågan  hade  icke  förmått  det 
att  träda  ur  sin  insulära  tillbakadragenhet.  Än  mindre 
kunde  en  författningsförändring  i  Sverige  förmå  England  att 
Ryssland  till  behag  sätta  sig  i  rörelse;  —  egna  intressen 
ägde  det  ej  att  förfäkta,  Endast  det  fall,  att  Frankrike 
trädde  fram  på  stridsplatsen,  kunde  möjligen  beröra  dess  ära 
derhän  att  äfven  det  ryckte  fram. 

Om  Frankrikes  varma  sympatier  för  en  konstitutions- 
förändring  i  Sverige  var  Gustaf  III  förvissad.  Fik-  att 
emellertid  med  säkerhet  veta.,  hvad  han  från  dess  sida  hade 
att  påräkna  för  en  våldsam  sådan,  meddelade  han  den  20 
maj  sin  stora  plan  åt  franske  ambassadören  i  Stockholm, 
Vergennes.     Trogen   sina  instruktioner  och  äfven  sin  naturs 


25 


ingifvelser,  åtrådde  denne  frän  ett  så  farligt  företag'.  En- 
dast Gustaf  IlLs  beslutsamma  hållning  och  hans  löfte,  att 
Vergennes  icke  personligen  komme  att  deltaga  i  statshvälf- 
mngen,  förmådde  denne  att  till  dess  förberedelser  lemna  en 
samma  af  80  tusen  dal.  s.  m.  Älven  det  franska  hofvet  lät 
först,  då  det  fann,  att  Gustaf  III  med  allvar  beredde  sig 
för  revolutionen,  sina  betänkligheter  falla. *  Vergennes  lem- 
nades  nu  obegränsad  fullmakt  för  revolutionsplanens  peku- 
aiära  understödjande.  ( -iustaf  III  fick  emottaga  Ludvig  XV:s 
löften  att  ,,oftra  alt"  för  planens  genomförande.  Den  om- 
tattades  i  sjelfva  verket  af  den  franske  konungen  och  hans 
utrikesminister  d'Aiguillon  med  entusiasm.  Äfven  af  Spa- 
nien, hvars  sändebud  i  Stockholm,  Lacy.  var  invigd  i  revolu- 
tionsplanen, utverkade  d'Aiguillon  ett  löfte  om  biträde. 

De  öfverläggningar  ocli  förberedelser,  som  nu  vidtogo, 
doldes  omsorgsfullt.  Det  franska  kabinettet  iakttog  mot 
Ryssland  den  mest  förekommande  hållning.  På  samma  sätt 
Jtaresserades"  Danmark.  Åt  svenska  rädet  lemnades  vis- 
serligen icke  ut  det  resterande  kvartalet  af  de  svenska  sub- 
sidierna, men  i  stället  komplimenterades  dess  konseljpresi- 
dent von  Duben  och  hans  förslag  om  förnyandet  af  den  svensk- 
ryska traktaten  af  1,758,  hvarom  hofvet  i  Versailles  för  de 
franska  subsidiernas  skull  ansågs  böra  underrättas,  diskute- 
rades der  med  låtsad*  intresse.  2  För  den  händelse  att, 
Gustaf  III:s  revolution  misslyckades  var  emellertid  Frank- 
rike redoboget  att  till  Göteborg  sända  honom  till  hjelp  samt- 
liga tyska  regiment.  för  hvilkas  trausportering  skepp  i  hem- 
lighet utrustades.  • 


1  L>'Aiguillon  till  Vergennes  il.  :n;5   1772. 

2  Vergennes   till    (VAignillon    <1.  :!%;  il'Aiguillon  till  Creutz  d. 
'/8;  Creutz  till  v.  Diiben  (1.  1:!/6,  'Vs  och  -8/8  1772. 

8  Creutz  till  Gustaf  III  d.  "/,   1772  (II.  H.  Ill,  s.  2(2)1 


26 

Sedan  i  början  af  juli  skulle  revolutionen  enligt  den 
ursprungliga  planen  genomföras.  Men  snart  visade  sig.  att 
förberedelserna  kräfde  längre  tid  än  beräknadt  var.  Medan 
de  derför  pådrefvos  —  de  militära  kel  t  och  hållet  under  J. 
M.  Sprengtportens  ledning,  de  diplomatiska  och  finansiella, 
samt  det  hela  under  konungens.  —  blef  revolutionsplanen 
röjd.  Engelska  hofvet  fick  antagligen  genom  sin  .,kor- 
respondent"  i  Paris  del  af  den  samma  och  den  16  juli  an- 
kom första  underrättelsen  härom  till  engelska  sändebudet  i 
Stockholm. 1  Den  meddelades  r.yske.  danske  och  preussiske 
sändebuden  samt  Diiben  och  öfrige  mösschefer.  Badet  och 
partiet  i  dess  helhet  höllos  i  okunnighet  om  den  allarme- 
rande  nyheten  af  fruktan,  att  ett  förtidigt  yppande  af  den 
samma  kunde  påskynda  revolutionens  utbrott.  Gustaf  IILs 
skickligt  låtsade  lugn.  hans  förslag  att  följande  sommar  be- 
söka   ryska   kejsarinnan   bidrogo    härtill.     Åtgärder   blefvo 


1  Huru  revolutionshemligheten  blef  förrådd,  har  icke  kunnat  till 
fullo  utredas.  Allmänt  har  antagits,  att  det  skett  i  Ludvig  XV:s 
kabinett.  Häremot  gör  Iljärne  (Öfversigt  s.  19)  den  anmärkning,  att 
skrifvelsernas  datering,  jämförd  med  ankomstdagarne,  synes  åtm. 
för  några  af  dem  icke  rnedgifva,  att  de  gjort  omvägen  öfver  Versail- 
les, innan  de  återkommo  till  Stockholm.  Han  antyder  derför  möj- 
ligheten af  ett  förräderi  inom  Gustaf  IILs  egen  omgifning.  —  An- 
tecknas må,  att  dAiguillon,  —  af  Vergennes  under  den  20  ang.  un- 
derrättad om  stölden  af  Gustaf  IILs  brcf  af  d.  18  juni  till  Ludvig 
XV,  hvari  han  likvisst  i  mycket  allmänna  ordalag  anhållit  om  dennes 
bistånd  för  hans  revolutionsplan,  —  likaså  d.  10  sept,  uttalar  den  för- 
modan, att  denna  brefstöld  ägt  rum  icke  i  Versailles,  utan  i  Stock- 
holm. Det  skäl  han  härför  afgcr,  det  nämligen,  att  han  sjelf  öfver- 
lemnat  det  kungliga  brefvet  åt  abbé  de  la  Ville,  som  i  sin  närvaro 
låtit  dechiffrera  det,  är  nog  besynnerligt.  Ty  nänida  bref,  som  ännu 
förvaras  i  Vergennes'  och  d'Aiguillons  korrespondans,  är  skritVet 
„en  elair'; !  — 


27 

emellertid  vidtagna  till  »lugnets  upprätthållande".  Men  un- 
derbart likgiltigt  mottogs  vid  de  intresserade  hofven  under- 
rättelsen om  Gustaf  IILs  plau.  Det  engelska  hofvet  sjelft 
lät  sitt  meddelande  icke  åtföljas  af  några  instruktioner  för 
Goodricke.  Han  endast  uppmanades  att  utan  penningeutgif- 
ter genomdrifva  den  traktat  med  Sverige,  brarom  under- 
handlingar begynt  redan  1766.  Österman  anhöll  hos  sitt 
hof  om  nya  penningemedel  och  nya  instruktioner.  Men  i 
Petersburg  ville  man  icke  tro.  att  faran  var  så  öfverhän- 
gande.  Panin  var  dessutom  just  då  synnerligt  upptagen  af 
sma  kabaler  mot  Gregor  Orlov  och  gjorde  sig  ingen  bråd- 
ska. Först  den  24  ang.  afsäude  han.  jämte  50  tusen  rubel, 
rtet  svar.  att  utan  tvifvel  Östermans  bepröfvade  förmåga, 
understödd  af  den  „ välsinnade"  svenska  senaten  och  ständerna . 
skulle  afvända  Gustaf  IILs  lättsinniga  planer.  Blott  i  motsatt 
fall  skulle  han  inräcka  en  protest  emot  statshvälfniugen.1 

På  samma  sätt  lemnade  diplomatins  mästare  Fredrik 
II  utan  afseende  sitt  sändebuds  upprepade  meddelanden  om 
Gustaf  IILs  planer,  ytterligare  bestyrkta  i  bref  från  Petersburg. 
»Jag  skall  aldrig",  skref  han.  „kunna  tro.  att  en  dylik  plan 
verkligen  är  uppgjord  och  att  körningen  vill  gå  i  författning 
om  dess  genomföi-ande".  Han  kunde  det  så  mycket  mindre  som 
han  ej  förmådde  fatta,  att  Frankrike  ville  kasta  bort  pen- 
ningar pä  ett  ..experiment,  som  naturligen  måste  misslyckas, 
isynnerhet  sedan  hela  anslaget  är  afslöjadt".  '- 

Danmark  var  den  enda  makt.  som  af  revolutionsnyhe- 
ten lät  förmå  sig  till  några  krigiska  förberedelser.  —  ut- 
rustandet af  några  skepp.  Dess  envoyé  Guldencrone  var 
ock  den  ende.  som  ägde  instruktioner  för  en  eventuel  stats- 


1  Se  bil.  n:r   17. 

2  Fredrik  II  till  Dönhoff  d.  >*/,;  reskript  till  d.  s.  den8/,  ii  72. 


28 


fivälfn'%  föreskrifyande  fullständig  samverkan  med  de  för- 
bundne makternas  representanter. 

Så  inträffade  det  egendomliga,  att  just  i  det  åtgörande 
ögonblicket  de  mångårige,  ihärdige  motståndarene  till  Gu- 
staf IILs  statshvälfning  stodo  radlöse,  utan  vapen. 


- 


29 


II. 


Statshvälfningeu  af  den  19  augusti  1772  lät  sig  lättare 
och  lyckligare  genomföras  än  dess  ledare  vågat  hoppas.  Icke 
en  droppe  blod  spildes.  Intet  allvarligt  motstånd  gjordes. 
Enstämmigt  antogo  ständerna  efter  konungens  berömda. 
varma  och  fosterländska  tal  den  färdig  skrifna  nya  regerings- 
form han  förelade  dem.  Folket  jublade  öfver  sin  ..återvunna 
frihet",  öfver  att  det  återinförts  ett  styrelseskick,  hvilket 
lofvade  ordning  och  laglighet,  dertill  ett.  som  bar  Gustaf  II 
Adolfs  ärorika,  folkkära  namn  och  i  spetsen  för  hvilket  det 
S;i8'  en  konung,  utrustad  med  myndighet  att  infria  de  för- 
bindelser han  ingått  på  samma  gäng  han  så  djerft  med  egen 
hand  tog  sig  en  ökad  makt, 

Men  %  denna  lysande  framgång  hade  statshvälfuingen 
att  i  väsentlig  grad  —  det  kände  Gustaf  III  sjelf  mycket 
vaJ  —  att  tacka  äfven  de  gynsamma  förhållanden,  under 
ivilka  den  genomförts.  Sammanhållningen  och  disciplineu  i 
'  e  ?'affda  riksdagspartien  hade  under  frihetstidens  sista  riks- 
dag försvunnit,  Skickligt  hade  Gustaf  III  och  hans  för- 
trogne dolt  revolutionsplanen.  Då  den  plötsligt  sattes  i  ver- 
vet,  saknade  derför  den  antirojalistiska  oppositionen  enig- 
l8t  och  andrum  nog  för  aft  bilda  front  mot  den  hastiga 
eröfringen.  Dess  leder  brötos.  Månge  af  de  gamle  parti- 
männen böjde  sig  för  den  nya  makten  blott  med  resig- 
nation   eller   hycklad   tillfredsställelse,  men  månge  ock  med 


30 


det  fosterländska  beslutet  att  tjena  sitt  land  på  det  enda 
sätt,  som  i  tingens  nya  ordning  kunde  bringa  det  lycka, 
understödjande  konungen  i  arbetet  för  de  syften  han  stält 
på  sitt  program.  Så  kom  det  sig,  att  ständerna  utan  svå- 
righeter lemnade  Gustaf  III  den  makt  och  de  medel  han 
äskade  —  bankoutskottet  dock  ett  hemligt,  utomordentligt 
kreditiv  på  50  tunnor  guld  blott  för  den  händelse,  att  riket 
råkade  i  trångmål  genom  yttre  krig  eller  inre  orolighe- 
ter. Stilla  och  fogligt  upplöstes  derpå.  den  9  september 
detta  ständermöte,  hvilket  med  frihetstidens  alla  lyten  mot 
sin  vilja  förberedt  och  nu  i  elfte  timmen  tvungits  att  be- 
kräfta den  statshvälfning,  som  för  alltid,  slöt  ständerväl- 
dets  dagar. 

Nu  stod  Gustaf  III  ensam  i  spetsen.  Honom  ensam 
låg  styrelsens  ledning  i  baud.  Han  hade  makten,  han  an- 
svaret for  det  skedda  och  ror  framtiden. 

Glömska  öfver  det  förflutna,  enigt  fosterländskt  arbete 
for  det  närvarande  hade  han  vid  sin  statshvälfning  påbju- 
dit, Försonlighetens  var  ock  det  systäm  han  efter  den  samma 
fullföljde.  Enligt  det  syntes  ock  i  hans  råd  sida  vid  sida 
med  hvarandra  Axel  Fersen,  Fr.  Kibbing,  Falkengreen,  K. 
Sparre  o.  a.  Äfven  den  gamle  Höpken  erbjöd  under  afbÖ- 
jande  af  en  statsbefattning  Gustaf  III  sina  tjenster.  Majo- 
ritet i  det  nya  rådet  räknade  dock  medlemmarne  ur  de  förra 
liof-  och  hattpartien.  Kanslipresidentplatsen  gafs  åt  Ulrik 
Scheffer.  Hans  bror  Carl-Fredrik  nöjde  sig  med  rolen  af 
konungens  inflytelserike  enskilde  rådgifvare.  Drift  och  kraft 
visade  sig  snart  vara  gjutna  i  den  nya  regeringen,  hvilkeu 
un  arbetade  under  omedelbar  impuls  af  konungen  sjelf,  som 
fortfarande  bars  upp  af  den  entusiasm  statshvälfuingen  m- 
gifvit  honom. 

Men  ordning  i  och  verksamhet  för  det  inre,  kraft  och 


31 

stadga  utåt  kräfde  ock  de  utsigter  den  politiska  ställningen 
öppnade  för  Gustaf  III.  Viss  var  han  väl  om  Frankrikes 
trogna  bistånd  och  Spaniens  understöd.  Men  desto  osäkrare 
om  den  hållning  hans  grannar,  garanterne  af  det  störtade 
statsskicket,  komme  att  intaga,  Skulle  de,  —  om  än  med 
förtrytelse,  —  finna  sig  i  det  skedda  eller  ville  de  tvinga 
honom  att  sjelf  om  intet  göra  sin  unga  skapelse  och  vid  vä  .ir- 
ran draga  örlig  och  ofärd  öfver  hans  land? 

Att  förekomma  detta  och  bevara  for  Sverige  den  fred. 
hvaraf  det  hade  ett  så  djupt  behof,  var-  och  förblef  den  le- 
dande tanken  i  Gustaf  IILs  politik  närmast  efter  revolutionen. 


Det  var  i  första  rummet  pa  diplomatisk  väg  han  ville 
genomföra  denna  tanke.  På  detta  område,  dit  en  medfödd 
talang  drog  honom,  visade  han  sig  snart  hemmastadd. 

I  den  diplomatiska  verksamheten  infördes  nu  vid  det 
svenska  hofvet  en  ny  regim.  Medan  de  inkommande  skrif- 
velserna  förr  upplästs  i  rådet  och  under  riksdagarna  dess- 
utom i  dess  sekreta  utskott,  drog  Gustaf  III  efter  stats- 
hvälfningen  den  diplomatiska  korrespondansen  under  sin  och 
kanslipresidentens  personliga  ledning.  Om  denna  förändring 
underrättade  Scheffer  de  svenska  sändebuden  genom  en  rund- 
skrivelse af  den  11  sept,  Det  heter  der:  Kungl.  Maj: t  är 
äö  konung  på  dess  tron  och  äger  med  dess  rikes  sjelfstän- 
<!ighet  ocli  aktning  hos  främmande  makter  ett  så  samman- 
bundet intresse,  att  en  sannskyldig  politisk  systéme  kan  upp- 
fattas och  med  sä  mycket  större  trygghet  följas,  som  ut- 
stakandet deraf  på  Kongl.  Maj:ts  egen  höga  försorg  ankom- 
mer,   och    som    utom    mig  (åt  hvilken  Kongl.  Maj:  t.  nådigst 


■    ■ 


32 


uppdragit  korrespondausens  förande)  ingen  arman  kommer 
att  erhålla  kunskap  om  livad  i  dessa  ärenden  förelöpa kan". 
Alla  vigtigare  depescher  skulle  sändas  direkt  till  konungen 
sjelf,  till  kanslipresidenten  det.  som  kunde  hänföras  under 
„le  coulaut  des  affaires". 

I  sjelfva  verket  utvecklade  Gustaf  i  III  samråd  med,  of- 
tast ledd  af  sin  lugne,  smidige,  klarsynte  kanslipresident, 
en  driftig,  diplomatisk  verksamhet.  Förutom  denne  var 
egentligen  blott  hans  broder  Carl  Fr.  Scheffer  invigd  i  den 
svenska  utrikes  politiken  och  delvis  riksrådet  Falkenberg, 
som  då  II.  Scheffer  i  november  och  december  följde  Gustaf 
III  på  hans  eriksgata  förestod  hans  kansli.  Om  än  en  lycklig 
följd  häraf  var,  att  utrikes  politikens  hemligheter  blefvo  bättre 
skyddade  än  förr  varit  fallet,  måste  man  dock  gifva  det 
franska  sändebudet  rätt  i  hans  beklagande,  att  Gustaf  III 
från  det  diplomatiska  området  uteslöt  män  sådana  som  Fer- 
sen.  En  ansvarsfull  uppgift  hade  under  den  kritiska  tiden 
1772— 1773  de  män,  hvilka  då  ägde  att  i  utlandet  vara  den 
svenska  regeringens  organ  och  stöd. 

Den  vigtigaste  posten  intog  bland  dem  grefve  Gustaf 
FJtilip  Creutg,  Sveriges  sändebud  vid  franska  hofvet.  Sin 
konungs  gunstling  och  förtrogne,  var  han  fullt  invigd  i  alla 
dennes  planer,  såvidt  han  icke  höll  dem  helt  och  hållet  för 
sig.  Fint  bildad,  skald  och  en  fullt  acklimatiserad  fransk 
hofman,  hade  han  ock  under  den  långa  tid  från  1766  han 
varit  anstäld  vid  Ludvig  XV:s  liof  i  hög  grad  förvärfvat 
dennes  ynnest  och  stod  älven  på  den  vänskapligaste  fot  med 
d'Aiguillon.  Utan  att  i  synnerlig  grad  äga  ett  diplomatiskt 
snille,  ägde  han  sådana  talanger  och  egnade  sig  under  sä- 
dana förhållanden  samt  tack  vare  sin  affärsvana  och  de  all- 
männa sympatier  han  vunnit,  synnerligt  väl  att  bilda  en  för- 
medlingslänk  i  Frankrike  och  Sveriges  förbindelser.    Pa  en 


HUtydcl  önskan  af  Ludvig  XV" 1  bekläddes  Greutz  d.  G  okto- 
ber med  ambassadörs  rang  och  värdighet. 2 

Den  diplomatiska  korrespondans  det  svenska  kabinettet 
förde  med  (Jreutz  var  den  enda.  som  verkligt  afspeglar  dess 
syften  och  verksamhet  under  denna  tid.  Sveriges  öfriga 
sändebud  voro  alla  blott  mer  eller  mindre  ofullständigt  un- 
derrättade om  de  samma. 3 

I  Londou  bevakades  sedan  1703  Sveriges  intressen  af 
baron  G.  A.  von  Nolcken.  Äfven  han  hörde  till  dem.  som  med 
glädje  hälsade  statshvälfningen,  och  med  ifver  egnade  han  sig 
at  uppdraget  att  vid  hofvet  i  St.  James  försvara  den  samma, 
Han  kunde  göra  det  med  så  mycket  bättre  mod.  som  han 
ägde  ej  blott  sin  monarks  förtroende,  utan  äfven  det  engel- 
ska ministeriets.  De  grannlaga  värf  han  hade  sig  ålagda 
ftdlgjorde  han  med  omsorg  och  talang. 

Hans  motsats  i  dessa  afseenden  bildade  Sveriges  repre- 
sentant vid  hofvet  i  Petersburg,  öfverste  frih.  Carl  Ribbing,  som 
sedan  1762  tjenstgjort  vid  legationen  derstädes.  Eibbing  hade 
varit  en  ifrig  anhängare  af  det  förra  mösspartiet  och  mot- 
tog med  illa  doldt  misshag  den  svenska  statshvälfningen. 
Hans  ynnest  hos  Panin  var  den  enda  anledning,  hvarför  icke 
Gustaf  III  omedelbart  efter  den  samma,  utan  först  i  slutet 
al  april  1773  bortkallade  honom  från  en  post,  hvilken  han 
visade  sig  vara  vuxen  hvarken  med  afseende  å  diplo- 
matisk talang  eller  arbetsförmåga  och  på  hvilken  en  man. 


1  I  skrifVelse  från  (TAigiiillon  till  Vergemies,  d.  '%  1772. 

2  Se  bil.  u:o  3. 

3  Creutz'  bref  till  dels  Gustaf  III,  dels  kanslipresidenten  från 
sept.— deb.  1772  och  den  sist  nämdes  till  honom  från  samma  tid  ingå 
1  H.  II.,  III  och  IV.  Denna  publikation  är  likväl  ieke  alldeles  full- 
ständig. Otryckta  skrifvelser  från  och  till  Créutz  finnas  bland  hans 
depescher;  af  de  senare  äfven  bland  kanslipresidentens  koncept. 

3 


34 


med  sin  regerings  fulla  förtroende  invigd  i  dess  politik,  — 
hvilket  Eibbing  icke  var,  —  hade  varit  så  högeligen  af  nö- 
den. Sjelf  uttalade  Eibbing  redan  i  september  och  upprepade 
i  februari  följande  år  för  kanslipresidenten  sin  önskan  att  ut- 
byta sin  post  mot  någon  landshöfdingetjenst  blott  den  vore 
förenad  med  förmonliga  inkomster;1  detta  vilk or  var  en  nöd- 
vändighet med  hänsyn  till  Eibbings  affärer,  hvilka  voro  mer 
ruinerade,  än  det  kunde  anses  med  ett  sändebuds  ställning 
förenligt. 2  Kommissionssekreterare  var  Georg  v.  Kwminu, 
som,  rojalist  sedan  gammalt,  åtnjöt  Ulrik  Scheffers  för- 
troende. Med  honom  underhölls  en  korrespondans,  den  der 
erinrade  om  Ludvig  XV:s  „secret  du  Eoi".  Trots  sina  be- 
gränsade tillgångar  underhöll  han  egna  kunskapare,  delvis 
landsmän,  samt  hade  vetat  skaffa  sig  andra  förbindelser 
än  Eibbings  och  kunde  derför  insända  till  Stockholm  rap- 
porter af  värde.  Med  sin  chef  stod  han  i  ett  ganska  spändt 
förhållande,  hvarför   ock   Eibbing   af  kanslipresidenten  er- 


1  C.  Eibbing'  till  riksrådet  F.  Eibbing  d.  18/9  1772  (Gust.  Papp- 
ren). —  D.  s.  till  U.  Scheffer  d.  13/2  1773. 

2  Hans  fordringsägare  klagade  ända  upp  till  högsta  domstolen. 
Se  t.  ex.  kanslikollegii  protokoll  d.  %,  "/„  1772,  d.  15/ä  och  21/4  1773. 
Sjelf  beklagade  Eibbing  sig  öfver  att  han  icke  under  fem  års  tid 
erhållit  de  i  lag  stadgade  1,000  rubels  extra  utgiftsmedlen  och  icke 
heller  den  årliga  löneförhöjning,  som  gafs  andra  i  Petersburg  vi- 
stande ministrar.  (Eibbing  till  Kongl.  Maj:t  d.  ä/o  1772.)  En  vigti- 
gare  orsak  till  hans  dåliga  ekonomi  torde  emellertid  hans  kommis- 
sionssekreterare antyda,  då  han  skrifver:  „Jag  har  aldrig  velat  böja 
mina  knän  för  Baal  och  Astaroth  och  är  kanske  den  enda  härstädes, 
som  sådant  med  rent  samvete  säkert  bekänna  töres".  (Bref  till  U.. 
Scheffer  d.  7/10  1772.)  Senare  ansåg  också  J.  F.  v.  Nolcken,  att  Eib- 
bing, om  han  finge  någon  större  summa  för  likvidering  af  sina  skulder 
behöfde  en  förmyndare,  emedan  den  i  annat  fall  blefve  „fruktlösu.  (v. 
Nolcken  till  Scheffer  d.  7/6 1773.) 


35 

höll  ett  varnande  klander.  De  Iranske  och  spanske  sände- 
buden gafvo  v.  Kiörning  de  goda  vitsord  det  trodde  sig  böra 
ullbakahalla  beträffande  hans  förman,  med  hvilken  de  ock 
!cke  nnderhöllo  någon  nämvärd:  förbindelse,  så  högeligen 
•msklig  en  sådan  än  hade  varit,  om  Sverige  i  Petersburg 
ägt  en  annan  representant.  * 

Afven  i  Berlin  lemnade  den  svenska  legationen  åtskil- 
ligt att  önska.  Icke  så,  som  om  det  brustit  envoyén  derstä- 
,[es  sedan  1700,  generalmajor  frih.  O.  J.  Zöge  von  Man- 
teuffel  nit  och  god  vilja.  Tvärtom  fick  han  härför  af  sin 
iegering  mottaga  erkännande  ocli  af  denna  anledning  be- 
svarades ock  hans  upprepade  böner  om  förhöj  dt  gage  med 
vänliga  ord,  —  till  dess  slutligen  sent  omsider  en  obetydlig 
Ratifikation  lättade  hans  skuldbörda.  Men  han  ägde  icke, 
dessutom  sjuklig  och  giktbruten,  den  spioneriförmåga,  som 
särskilt  vid  Fredrik  ILs  hof  varit  af  nöden,  och  han  kunde 
uerfor  endast  lifligt  beklaga  sig  öfver  „den  obeskrifliga  se- 
a*et,  med  hvilken  alt  här  tracteras,  men  isynnerhet  öfver 
omöjligheten  att  kunna  penetrera  den  samma".2  Ej  heller 
,(g'de  lian  den  förmåga  eller  det  anseende  såsom  diplomat, 
att  honom  ombetrots  någon  mera  aktiv  rol  i  utredandet  af 
Fredrik  ILs  förhållande  till  Gustaf  III.  Han  förblef  städse 
P&  sidan  om  det  samma,  f 

Hos  Sveriges  tredje  granne,  i  Köpenhamn,  stod  sedan 

'61  som  dess  utpost  gemmajor,  baron  J.  W.  Sprengtporten. 

eu  hendtliga  spänningen  mellan  de  två  befryndade  skandina- 

Mska  konungahusen,  samt  omkastningarna  vid  det  danska  hof- 

1  v.  Jfolcken  till  U.  Scheffer,  d.  3%  1773 

2  Dep.  till  Kongl.  Maj:t  d.  >«/,  1772. 

Af  hans  skrifvelser  till  Gustaf  III  under  september — decem- 
ber 1772  äro  9  st.  tryckta  i  H.  II.,  II.    Äfven  de  äro  ofullständiga. 


36 

vet,  der  den  med  Spreugtporten  förbundne  grefve  Bantzau 
sommaren  1772  föll  i  onåd  och  aflägsnades  ur  kabinettet, 
gjorde  hans  ställning  tämmeligen  delikat.  Att  inverka  på 
en  regering,  som  dertill  lydaktigt  följde  Rysslands  vink,  kunde 
Sprengtporten  icke  hoppas.  Men  hvad  göras  kunde  försum- 
made han  icke.    Sitt  hofs  förtroende  åtnjöt  han. 

I  ännu  högre  grad  var  detta  händelsen  med  Sveriges 
sändebud  i  Wien,  grefve  Nils  Barck.  Under  en  lång  bana  i 
den  svenska  diplomatins  tjenst  hade  han  förvärfvat  sig  anse- 
ende som  en  af  dess  skickligaste  män  och  genom  sin  rätt- 
skaffens karaktär  allmän  aktning  vid  det  österrikiska  hofvet, 
specielt  hos  Maria  Theresia.  Genom  att  de  underhandlingar 
Sverige  ville  föra  med  detta  hof  väsentligen  öfvertogos  af 
Frankrike,  trädde  emellertid  grefve  Barck,  mer  än  annars 
varit  händelsen,  på  sitt  eget  område  något  i  skuggan,  lem- 
uande  första  rummet  åt  den  franske  ambassadören,  kardinal 
furst  Louis  de  Bohan,  som  dock  ägde  hvarken  hans  vänska]) 
eller  aktning.  Hans  uttalanden  vägde  mycket  i  det  svenska 
kabinettets  öfverläggningar  och  derför  sågs  det  gerna  i  Stock- 
holm, att  grefve  Barck  till  andra  svenska  säudebud  medde- 
lade sina  tankar  öfver  clet  politiska  läget.  I  detta  afseende 
var  han  ett  slags  mellaninstans  mellan  clet  svenska  kabinet- 
tet och  den  svenska  legationen  i  Konstantinopel. l 

Den  förestods  under  i  fråga  varande  tid  1772 — 1778 
öfficielt  af  envoyén  Ulrik  Celsing,  som  redan  d.  4  mars  1772 
anländt  till  Konstantinopel  och  d.  15  september  öfverräckt 
sin    sändebudsfullmakt,     Men   faktiskt   trädde  han  i  andra 


1  I  H.  IL,  II  äro  offentliggjorda  såväl  kanslipresidentens  brei 
till  Barck  från  statshvälfningen  till  årets  slut  som  dennes  skrifvelsev 
till  kanslipresidenten  och  Gustaf  III  från  samma  tid.  Icke  heller 
denna  depeschserie  är  fullständig. 


37 


rummet  för  sin  broder  och  företrädare,  Gustaf.  Denne,  som 
1770  utnäruts  till  president  i  kommersekollegiet  och  äfven 
vid  sin  broders  ackreditering  återlemnat  sitt  kreditiv  samt 
derigenom  tvangs  att  i  november  s.  å.  taga  ett  officielt  afsked 
af  divan,  stannade  nämligen  kvar  sin  broder  till  bistånd  under 
den  kritiska  tid,  som  den  svenska  statshvälfningen  lät  förutse. 
Hvardera  voro  de  verksamme  och  skicklige  män.  Gustaf  Cel- 
sing  hade  dessutom  under  en  ovanligt  lång  tjenstgöring  i  Kon- 
stantinopel  förvärfvat  en  synnerligt  värdefull  kännedom  af 
personer  och  förhållanden  derstädes  och  förstod  att  låta  sina 
ord  hos  den  turkiska  regeringen  framläggas  med  en  viss  ef- 
fekt. Han  liksom  hans  broder  stodo  på  den  förtroligaste  fot 
med  det  franska  sändebudet  i  Konstantinopel,  S:t  Priest; 
deras  uttalanden  voro  ofta  frukten  af  gemensam  öfverlägg- 
ning. 

Mindre  betydande  voro  de  befattningar  kammarherre 
baron  Bengt  Sparre  i  Madrid  och  baron  Carl  Johan  Creutz 
i  Haag  hade  att  fylla. 

Sådan  var  den  kår  af  svenske  diplomater,  som  under 
aren  1772  och  1773  vid  främmande  hof  stod  på  post  för 
sitt  lands  intressen.  Såsom  synes,  var  bland  dem  flertalet 
dugande,  några  t.  o.  m.  skicklige  män. 

Andra  organ  för  det  svenska  kabinettets  förbindelser 
ffled  utlandets  regeringar  voro  dessas  representanter  vid  det 
svenska  hofvet, 

Främst  bland  dem  stod  naturligen  den  franske  ambas- 
sadören Charles  Xavier  de  Venjennes.  Hans  utnämning  till 
denna  post  hade,  såsom  redan  nämts,  icke  öfverensstämt  med 
Gustaf  IILs  önskningar,  liksom  ock  hans  lugna,  försigtiga,  stun- 
dom t.  o.  m.  öfverdrifvet  betänksamma  natur  föga  harmo- 
nierade med  Gustaf  IILs.  Detta  var  anledningen,  hvarför 
han  icke  gaf  förberedelserna  till  statshvälfningen  alt  det  un- 


88 


derstöd  det  i  hans  makt  stod  och  hvarför  han  efter  den 
samma  så  lätt  föll  i  misströstan  för  situationens  utveckling. 
Han  framstår  alltid  som  icke  en  framåtdrifvande  utan  en 
tillbakahållande  kraft  vid  sidan  af  Gustaf  III.  Skarpsynthet 
och  drift  kunde  icke  nekas  honom  och  den  förra  egenskapen 
lät  honom  hos  Gustaf  III  se  och  äfven  för  sitt  hof  framhålla 
dennes  brister  klarare  än  då  ännu  de  fieste.  Han  klandrade 
ock,  att  Gustaf  III  för  litet  beaktade  Ferseu,  för  mycket 
bröderne  Scheffer.  I  alt  detta  ligger  förklaringen,  hvarför 
Vergennes  aldrig  vann  Gustaf  HLs  personliga  sympatier, 
och  sjelf  stundom  uttalade  missnöje  öfver  sin  ställning,  om 
han  än  såsom  Frankrikes  representant  städse  behandlades 
med  tillbörlig  aktning.  Hans  sekreterare  Chrétien,  far 
och  son,  voro  män  med  sin  monarks  förtroende  och  invigde 
i  den  hemliga  korrespoudans  denne  genom  hertigen  af  Bro- 
glie  underhöll  äfven  med  Vergenues. 1  Det  spanska  sände- 
budet Lacy  var  en  erfaren  och  intresserad  diplomat,  nära 
förbunden  med  Vergennes.  Han  förflyttades  kort  efter 
statshvälfningen  till  Petersburg,  för  att  understöda  det  sände- 
bud Frankrike  samtidigt  ditsändt.  Hans  efterträdare  Deli- 
tala  spelade  en  mer  underordnad  rol  såsom  den  franska  am- 
bassadörens drabant. 

De  skarpaste  motståndarene  bland  sina  kolleger  hade 
Vergennes  naturligen  haft  i  Rysslands  och  Englands  sände- 
bud, sekunderade  af  Danmarks.  Ivan  Andreijewitsch  Öster- 
man hade,  sedan  han  1760  utnämts  till  rysk  minister  i 
Stockholm,  bland  dem  fört  högsta  ordet  och  gjorde  det  äf- 
ven efter  revolutionen,  så  djupt  den  än  i  början  nedslog 
hans  mod,  isynnerhet  till  dess  hans  furstinna  den  oaktadt 
förklarade  sig  uppskatta  hans  förtjenster.  Uti  synnerligt 
.. jj. 


1  Boutaric:  Oorrespondancc  secréte  inédite  de  Louis  XV,  II,  38i. 


39 

snille  bestodo  det  icke:  samtida  tala  ofta  med  en  viss  ring- 
aktning om  hans  „petite  tete"  och  hans  ,vues  bornées".  ] 
Men  han  var  verksam  och  framför  alt  hänsynslös,  han 
skydde  aldrig  att  med  penningens  hjelp  på  dunkla  vägar 
arbeta;  för  sina  syften.  Hans  talrika,  långa  depescher  bära 
narom  vittne. 

Sir  John  Goodricke  åter.  sedan  1764  engelskt  sändebud 
i  Stockholm,  var  en  man  med  begåfning  och  insigter,  men 
äfven  han  cyniskt  fräck  i  valet  af  medel  och  djerf  i  sitt 
uppträdande.  ,.Uppfostrad  i  intriger  och  partistrider,  finner 
han  tillfredsställelse  blott  i  oreda  och  oordning ;  nr  stånd  att 
iakttaga  sin  värdighet  har  han  alltid  drifvit  sitt  spel  med 
personer  af  sämsta  och  lägsta  art.  Han  är  på  samma  gång 
farlig  och  obehaglig",  —  skrifver  Vergennes. 2  Den  sven- 
ska regeringen  bemödade  sig.  ehnrn  förgäfves,  att  utverka 
hans  rappeli.  I  början  af  år  1773  ändrade  han  emeller- 
tid sitt  uppträdande  i  den  grad,  att  Gustaf  III  förklarade 
honom  sitt  synnerliga  välbehag. 

Det  danska  sändebudet  Guldencrone  karaktäriserar  sig 
som  ett  bihang  till  Österman.  Österrikes  representant,  ba- 
ron Wiedemann  hade  under  sin  tidigare  verksamhet  gjort 
sig  känd  som  en  afsvuren  fiende  till  Frankrike  och  slöt  sig 
emot  sina  ordres  till  nyss  nämda  sändebud.  Gustaf  III  an- 
såg honom  sträfva  att  Jörgifta  sitt  hofs  tänkesätt"  och 
anhöll  i  sin  lifliga  förtrytelse  på  fransk  väg  om  hans  åter- 
kallande.3 Kaunitz  desavouerade  emellertid  sitt  sändebud  så- 
som en  „pauvre  homme"  utan  betydelse,  den  der  helt  enkelt 


1  Tegnér,  s.  7. 

2  Till  (VAiguillon  d.  »%  1772. 

3  Vergennes  till  d'Aiguillon  d.  »/„  1772. 


40 

icke  följt  sina  instruktioner.  fl  D'Aiguillon  förnyade  sin  an- 
anhållan, 2  men  Wiedemann  rappellerades  först  mot  slutet  af 
år  1773. 

Fredrik  ILs  sändebud  var  grefve  Dönhoff,  en  forsigtig 
diplomat,  som  icke  förband  sig  med  Österman  och  hans  vän- 
ner mer  än  nödigt  var  för  represeutanterne  för  tvenne  vän- 
skapliga makter.  Hans  hållning  var  äfven  i  öfrigt  mycket 
reserverad,  en  reflex  af  den  politik  hans  furste  förde.  Den 
6  nov.  1772  lemnadehan  Stockholm  för  fem  månader  och  före- 
träddes under  tiden  af  legationssekreteraren  Beknisch,  som 
derunder  iakttog  sin  förmans  hållning. 

Flertalet  af  desse  män  hade  under  partitidehvarfvet 
stått  bland  Gustaf  III:s  mest  hänsynslöse  motståndare.  Då. 
lian  äfven  efter  sin  statshvälfning  nödgades  bibehålla  dem 
vid  sitt  hof,  insåg  han  mer  än  väl,  att  de  framställningar 
deras  resp.  regeringar  mottogo  icke  kunde  vara  hållna  i  en 
för  honom  förmonlig  ton.  I  sin  diplomatiska  verksamhet  lem- 
nade  Gustaf  III  derför  underhandlingarna  genom  nämda 
sändebud,  det  franska  naturligtvis  undantaget,  väsentligen 
å  sido. 


1  Barck  till  Kongl.  Maj:t  d.  «/„  1772.    (H.  H.,  II,  338.) 

2  D'Aiguillon  till  Vergennes  d.  [>/m  1772. 


. 


41 


III. 

Från  första  stund  hade  Gustaf  III  i  ett  afseende  för 
sig  klar  den  ståndpunkt  han  mot  utlandet  borde  intaga  och 
hvilken  han  sedan  ock,  häri  ifrigt  uppmuntrad  af  Frankrike, 1 
under  hela  den  på  statshvälfningen  följande  krisen  iakttog. 
Han  uttalade  den  redan  genom  de  skrifvelser,  i  för  öfrigt 
skickligt  varierade  tonarter,  hvarmed  han  omedelbart  efter 
konstitutionsförändringen  skyndade  att  underrätta  utlandets 
suveräner  om  den  samma:  nämda  statshvälfning  vore  en 
Sveriges  inre  „  hemsak",  med  hvilken  ingen  främmande  makt 
ägde  befatta  sig.  Äfven  de  svenska  legationerna  underrät- 
tades omedelbart  efter  revolutionen  om  Gustaf  IILs  vilja  i 
denna  punkt. 2  De  förbjödos  att  någonsin  „ministeriellement'-' 
mlåta  sig  i  diskussion  om  statshvälfningen  och  de  förändrin- 
gar den  'svenska  konstitutionen  undergått.  Deremot  skulle 
de  i^ke  försumma  något  tillfälle  att  ,, såsom  af  sig  sjelfve'- 
sPi'ida  en  riktig  uppfattning  af  revolutionen,  skingra  ryktena, 
atf.  det  var  den  gamla,  oinskränkta  suveräniteten,  som  in- 
fijrts,  —  hvilka  rykten  man  i  början  trodde  eller  åtminstone 
,  föregaf  sig  tro  vid  ryska,  preussiska,  engelska  och  österri- 

1  D'Aiguillon  till  Vergennes  d.  >•/,  1772. 

2  Kanslikollegii  cirkulär  d.  **[,.  Seheffer  till  Eibbing  d.  k/iöi 
till  Zögo  von  Manteuffol  d.  18/9,  22/„  279,  29/o  och  «/,„;  till  Barck  d. 
'V.  och  ty,  1772.     (II.  H.,  IT,  347  och  349.) 


1HHB  mimmymgmMmmmmmämmmms 


42 

kiska  hofven,  —  meddela,  att  den  mottagits  med  allmänt  bi- 
fall, att  den  ansåg  endast  rikets  npplijelpande,  men  inga- 
lunda några  oroligheter  utåt.  För  detta  ändamål  skulle  de 
ock  hålla  uppmärksamt  öga  på  den  utländska  tidningspres- 
sen och.  så  långt  görligt,  använda  den  samma  för  sin  ko- 
nungs sak. 

I  dessa  frågor  hade  Gustaf  III  en  fin  känsla  och  en 
öppen  blick  för  sin  ställnings  kraf.  Men  hvilken  hans  ställ- 
ning i  verkligheten  var  och  huru  den  komme  att  gestalta 
sig  under  närmaste  framtid,,  var  en  fråga,  på  hvilken  han 
förgäfves  sökte  ett  säkert  svar. 

Så  osäkra  premisserna  än  voro,  måste  det  svenska  ka- 
binettet dock  uppgöra  en  sannolikhetskalkyl  för  sakernas  läge 
och  derefter  en  plan  för  sin  verksamhet.  En  sådan  blefäf- 
ven  ■ —  i  medlet  af  september  —  uppstäld  enligt  följande 
synpunkter. 

Antagligt  var,  att  Sverige  finge  behålla  fred  så  länge 
icke  det  rysk-turkiska  kriget  slutits.  Men  derest  Sveriges 
grannar  redan  derförinnan  ärnaue.  med  vapenmakt  "tvinga 
det  att  återtaga  sin  forna  författning,  sknlle  sannolikt  Ka- 
tarina II  lemna  åt  Fredrik  II-  att  begynna  angreppet, 
hvilket  då  naturligen  riktades  på  Pommern,,  på  hvars  för- 
svarande icke  var  att  tänka.  Om  en  plan  härpå  hau?  Fre- 
drik II  redan  gifvit  sin  systerson  nog  klara  antydningar-  — 
Englands  önskan  att  se  lugnet  i  Europa  bevaradt,  ådagalagd 
senast  genom  dess  hållning  i  polska  frågan,  var  i  Stockholm 
väl  bekant.  Utan  tvifvel  vore  det  engelska  kabinettet  nu1- 
beredt  att  lemna  sitt  inblandningssystem  i  Sverige  och  bi- 
draga till  att  dämpa  en  krigslåga,  som,  sedan  den  flammat 
upp  i  Norden,  lätt  kunde  utbreda  sig  till  andra  delar  af  Eu- 
ropa. Hvad  wiener-hofvet  beträffar,  hade  det  visserligen 
sedan   några   år  låtit  sig  dragas  ur  sin  intima  förbindelse 


43 


med  Frankrike  samt  närmat  sig  Byssland  och  Preussen.  Vå- 
dan af,  att  sist  nämda  makt  ytterligare  utvidgade  sig  och 
Sverige  utestängdes  från  Tyska  riket,  syntes  dock  vara  tyd- 
lig nog  för  att  det  läte  sig  förmås  att  motsätta  sig  ett  för- 
sök härtill.  —  Under  ett  dylikt  sakernas  läge  borde  Frank- 
rike icke  spara  på  bemödanden  att  främst  i  London  och 
Wien  försvara  Sveriges  sak,  framhållande  dess  fredlighet. 
orättvisan  af  ett  angrepp  på  det  samma  och  de  vidsträckta 
'öljder  ett  sådant  säkerligen  komme  att  draga  efter  sig. 

Men  skulle  det  visa  sig.  att  Preussen  och  Eyssland 
samt,  trots  dess  fredliga  försäkringar,  äfveu  Danmark  vore 
beslutna  att  öfvergå  till  angrepp,  måste  mera  verksamma 
skyddsåtgärder  vidtagas.  Det  återstode  då  blott  att  ägga 
turkarne  till  fortsättande  af  kriget  med  Eyssland.  att  ge- 
11°'n  Maria  Theresia  och  furst  Kaunitz,  på  hvars  goda 
dispositioner  Gustaf  III  räknade,  söka  bryta  Österrikes 
förbindelse  med  Preussen  och  till  dess  motarbetande  upplifva 
tle  polska  konfederationerna,  att  inom  Tyska  riket  väcka 
nender  ,,emot  de  Makter,  som  endast  rådfråga  sin  ärelyst- 
nad och  som  endast  söka  att  underkufva  sina  grannar,  den 
ena  efter  den  andra",  att  slutligen  utverka  Frankrikes  aktiva 
uPPträdande  på  krigsskådeplatsen. 

Denna  framställning  af  Sveriges  politiska  ställning  och 
dess  fordringar,  dat.  d.  17  sept.,  tillsändes  grefve  Greutz 
Med  uppmaning  att  öfver  Sveriges  hela  belägenhet  ingå  med 
d'Aigui]]on  nj  den  närmaste  ocli  förtroligaste  öfverläggning". 
Ty  till  denne  satte  Gustaf  111  sitt  „ oinskränkta  förtroende", 
iiksoni  Ludvig  XV  var  „den  monark,  på  hvars  vänskap  och 
tankesätt  han  förnämligast  räknade".  l  Samtidigt  afgick 
fciU  denne  ett  bref  frän  Gustaf  III,  i  hvilket  han  bönföll  om 

1  Depeschen  tryckt  i  II    IL,  IV,  280. 


44 

Frankrikes  bistånd,  *  och  ett  annat,  i  samma  syfte  från 
U.  Sclieffer  till  den  franske  utrikesministern,  uppfyldt  af 
smickrande  pris  öfver  dennes  förtjenster  om  statshvälfningen 
i  Stockholm. 2 

Innan  ännu  något  svar  hunnit  anlända  på  denna  Gustaf 
IILs  appell  till  Frankrikes  vänskap  eller  något  beslut  fattas 
rörande  ett  gemensamt  uppträdande  af  Frankrike  och  Sve- 
rige till  den  nya  författningens  försvar,  tvangs  emellertid 
Gustaf  UI  att  ensam  ingå  i  explikationer  med  sina  grannar. 

Lovisa  Ulrika  hade  gifvit  honom  del  af  de  bref  Fred- 
rik II  skrifvit  till  henne  med  anledning  af  svenska  revolu- 
tionen. ;i  Fredrik  II  målar  der  i  de  mörkaste  färger  Sve- 
riges farliga  läge:  —  Finland  blefve  frånryckt  moderlandet 
och  upphöjdt  till  eget  furstendöme,  Danmark  toge  ock  sitt 
stycke.  Fredrik  II  sjelf  „blefve  tvungen  att  mot  sin  vilja 
göra  illa";  sorgligt  blefve  då  Gustafs  och  hans  familjs  öde. 
En  skymt  af  hopp  om  möjlig  räddning  lemnar  han  dock 
kvar  för  det  fall  att  Gustaf  III  afstode  från  „ suveräniteten" 
och  stälde  den  svenska  statsformen  under  negociation 4.  En- 
kedrottningen  uppmanade  väl  sin  son  att  för  syns  skull  och 


1  Brcfvet,  tryckt  i  förkortad  form  hos  Geffrby,  I,  171,  medde- 
las af  Tegnér,  s.  95.  Dervid  har  Gustaf  IILs  bristfulla  ortografi  rät- 
tats och  moderniserats;  äfven  ett  par  mindre  vigtiga  afvikelser  från 
originalet  förekomma  (sista  meningen  bör  lyda:  „pouvoir  y  compter 
tout  . . .  1'estime  et  la  tendre  amitié  ..."). 

-  Brcfvet  tryckt  i  Correspondance  inéditc,  16. 

3  Tryckta  i  Fersens  Hist.  Skr.  III,  452  oeh  458. 

t  Om  Fredrik  II:s  ställning  till  den  svenska  statshvälfningen, 
se  nedan  kap.  V. 


45 

för  att  vinna  tid  inleda  underhandlingar.  l  Men  icke  ens 
härtill  ville  Gustaf  III  nedlåta  sig.  Han  ansåg,  att,  „en 
sådan  sak  som  denna  ej  är  susceptible  af  underhandling 
Med  någon  främmande  Makt,  och  aldra  minst  med  dem,  som 
vilja  blanda  sig  i  våra  hemsaker',  men  han  hoppades  dock. 
att  hans  morbror,  bättre  underrättad  om  revolutionens  syfte 
och  framgång,  ändrade  tanke.  - 

Svenska  sändebudet  i  Berlin  fick  omedelbart  befallning 
att  förfäkta  denna  konungens  hållning  utan  minsta  medgif- 
vanden.    Scheffer  skref  härom: 

..Hans  Maj:t  hyser  det  billiga  förtroende  till  Hans  Kongl. 
Preussiska  Maj:ts  rättvisa  och  djupa  insigt,  det  lärer  han  sa 
mycket  mindre  vilja  blanda  sig  i  detta  rikes  inhemska  sa- 
ker, som  inga  förbindelser  emellan  honom  och  hvem  och  till 
livad  afsigt  de  ock  kunna  vara  tagna  gifva  den  ena  mak- 
ten rättighet  att  föreskrifva  den  andra  livad  de  i  egna  för- 
fattningar äga  fog  att  göra  eller  låta.  Kongl.  Maj:  t  äger 
en  så  full  föresats  i  denna  delen  att  med  den  Högstes  bi- 
stånd försvara  Eiksens  ständers  och  sina  egua  göromål,  att 
åfveu  Kongl.  Maj:t  deröfver  hvarken  lärer  antaga  eller  be- 
fara några  framställningar  af  hvem  de  och  kunna  göras  . .  ."  :; 

Det  bref,  som  Gustaf  III  tvä  dagar  senare  ändtligen 
erhöll  frän  Fredrik  II  lofvade  icke  godt:  blott  i  en  from 
Slick  uttalade  han  sin  åstundan  att  se  bilagda  de  vadliga 
förvecklingar,  som  vållats  af  „cette  aftäire".  revolutionen. 
^m  medlet  härför  nämner  han  intet,  säker  om,  att  Gustaf 
genom  sin  moder  kände  det. 4 


1  Lovisa  Ulrika  till  Gustaf  III  den  r'/9  1 

2  Scheffer  till  Creutz   d.  17/9  (H.  H.,  IV, 
v-  Manteuffel  d.  2%  1772. 

8  Dep.  af  d.  "»/j  1772. 


72  (Cl.  P. 
202).    1). 


VII.) 

s.  till  Zöare 


Brefvet  tryckt  i  Correspondance  inédite,  i. 


46 


Gustaf  önskade,  så  litet  han  än  ville  låta  sig  rub- 
bas i  sin  hållning-,  rörande  detta  bref,  nian  kunde  säga  ulti- 
matum, inhemta  den  gamle  J.  A.  von  Höpkens  tanke  och 
visade  honom  d.  20  sept.  det  samma.  Dagen  derpå  gaf 
denne  sitt  svar.  Han  trodde,  att  det  lag  mycken  atfektation 
i  det  vreda  talet,  som  konungen  af  Preussen,  ännu  okunnig 
om  Katarinas  tänkesätt,  förde,  att  denne  låtsade  beroende 
af  Ryssland  och  talade  dess  språk,  för  att  äfven  härigenom 
underlätta  arronderingen  af  sin  stat  på  polska  sidan,  att 
brefvet  endast  med  hänsyn  härtill  under  milda  uttryck  var 
allvarsamt  till  innehållet.  Han  trodde  med  ett  ord:  ,,que  la 
politique  du  Eoi  Votre  Onde  y  a  eu  plus  de  part  que  so» 
coeur ...  il  est  plus  aisé  d'en  recourir  å,  des  termes  plus 
amiables". 

I  egenskap  af  ,,un  vieux  radoteur"  sände  han  tillika 
ett  förslag  till  det  kraftiga,  ädla  svar  till  Fredrik  II,  livil- 
ket  konungen  ock  med  tacksamhet  använde. l 

Samtidigt  lät  Gustaf  III  sin  kanslipresident  uppsätta 
en  kritik  af  den  hemliga  artikeln  rörande  Sverige  i  Katarinas  och 
Fredriks  fördrag  af  1769,  hvilken  den  preussiske  monarken 
tillsändt  Lovisa  Ulrika.  Scheffer  visar  der,  att  ett  slikt  för- 
drag kunde  byggas  blott  på  maximer,  „föga  grundade  på  den 
allmänt  antaga  folkrätten",  och  på  principer,  „som  hota  alla, 
europeiska  staters  sjelfstäudighet  och  trygghet".  Han  ådaga- 
lägger sedan  punkt  för  punkt,  att  statshvälfningen  icke  med- 
fört någon  förändring,  som  blifvit  förutsedd  såsom  „casus 
foederis",  —  undantagande,  att  konungen  fått  rättigheten 
att  sammankalla  ständerna  och  utnämna  ämbetsmän,  en  så, 
blygsam,   naturlig   makt,    att  sjelfve  ståthållaren  i  Holland 


1  Brefvet,  tryckt  i  Gustaf  III:s  saml.  skrifter,  IV,  78,  visar 
vid  jämförelse  med  Höpkens  projekt,  åtskilliga  förändringar  enl.  för- 
slag af  C.  F.  Scheffer. 


47 


utöfvade  den  i  vidsträcktare  mou,  än  författningen  medgaf 
at  Gustaf  III.  Att  anse  sig  härigenom  tvungen  att  angripa 
Sverige  vore  ett  brott,  ..hvartill  den  förgångna  tiden  icke 
Uppvisar  ett  motstycke  och  hvilket  framtiden  skall  ha  svårt 
att  fatta"  och  ifrån  hvilket  redan  omsorgen  om  hans  rykte 
måste  afhålla  Fredrik  II. 

Detta  aktstycke  sändes  icke  direkt  till  Fredrik  II, 
utan  lemnades  åt  enkedrottniugen,  som  deraf  betjenade  sig 
1  sin  korrespondans  med  sin  broder. > 

I  hvilken  mou  Fredrik  ILs  hotande  språk  motsvarade 
hans  verkliga  afsigter,  tilltrodde  man  sig  icke  i  Stockholm 
att  bedöma.  Ty  det  preussiska  sändebudet  derstädes  intog 
ett  synnerligt  passiv  hållning  och  det  svenska  sändebudet  i 
Berlin  kunde  icke  meddela  några  säkra  uppgifter  om  Fre- 
drik ILs  planer.  Hade  Gustaf  III  känt  till  sin  morbrors 
korrespondans  på  Petersburg  hade  han  sett  sina  tvifvel  häfda. 
Han  skulle  då  äfven  funnit,  att  den  fasta  hållning  han  från 
fo>sta  stund  iakttog  emot  Fredrik  ILs  häftiga  anlopp  icke 
förfelat  att  på  ett  lyckligt  sätt  influera  på  denne  i  hans 
öfverläggniugar  med  Katarina  II. 


Gustaf  III  var  beredd  på  att  från  ryska  hofvet  höra 
ett  språk,  liknande  Fredrik  ILs. 

I  Petersburg  hade  budskapet  om  revolutionens  utbrott, 

~~  »Varom   de  första   underrättelserna  den  25  aug.  kommo 

&enom   ett  par  flyktingar  från  Finland,  ■ —  väckt  synnerlig 

Ppstandelse.     ,,Tout  Pétersbourg  est  dans  les  allarmes  au 

uJet  de  cet  événement  inattendu",  skrifver  den   preussiske 


Correspondanee  inédite,  13. 


48 

gesandten  till  Fredrik  II. 1  Hela  det  decennier  langa  ar- 
bete den  ryska  politiken  under  ofantliga  kostnader  i  Sverige 
utfört  var  i  en  handvändning  gjordt  fruktlöst,  de  förhopp- 
ningar derpå  bygts  gäckade.  I  förstone  såg  man  i  den  sven- 
ska statshvälf ningen.  —Frankrikes  rol  vid  den  samma  kände 
man  nogsamt,  —  t.  o.  m.  en  fara  för  Eysslaud. E  Stor  riksråds- 
konselj under  kejsarinnans  eget  presidium  hölls  den  27  ang. 
Väl  höll  man  för  troligt,  att  Gustaf  III:s  företag  skulle  miss- 
lyckas, men  ansåg  sig  dock  böra  vara  beredd  på  motsatsen. ;i 
Och  för  detta  fall  ansåg  kejsarinnan,  att  man  icke  borde  förlita 
sig  på  den  medverkan  de  preussiska  och  danska  hofven  för- 
bundit sig  att  lemna  emot  en  förändring  i  Sveriges  konsti- 
tution, utan  bete  sig  som  om  man  ensam  måste  föra  kriget 
mot  Sverige.  Ett  angrepp  från  svenskt  håll  innan  årets 
utgång   syntes    dock   föga   antagligt  och  ansågs  derför,  att 


1  Grefvo  Solms  till  Fredrik  II  d.  13/8  1772.  Soloviev:  IIcTopia 
Pocciii,  XXVIII,  397,  säger:  „Det  kan  med  visshet  påstås,  att  under- 
rättelsen om  de  svenska  tilldragelserna  var,  livad  utrikes  ärenden 
angår,  den  oangenämaste,  som  Katarina  II  dittills  erhållit". 

2  Anförd  depesch.  —  Ribbing  till  Khrensvärd  cl.  %  1772:  „Man  är 
här  uti  en  oöfvcrvinnelig  öfvertygelse,  det  kronan  Sverige  sent  el- 
ler bittida  vid  nu  förevarandc  omständigheter  krig  med  Eyssland 
begynna  skall . . .  Emellertid  ropa  alla  med  en  röst,  att  om  man  ej 
blifver  angripen,  angriper  man  ingen." 

3  Solms  refererar  på  följande  sätt  i  tvennc  depescher  af  an- 
fördt  datum  hvac!  man  i  Petersburg  visste  ang.  general  ,,Spring- 
ports"  resning  i  Finland.  „I1  aurait  fait  préter  le  serment  å  son  régi- 
ment,  å  quelques  villes  et  å  plusieurs  diocéses  pour  reeonnaitre  S. 
M.  Suédoise  å  cette  qualité,  et  pour  abolir  lo  senat  et  la  présente 
Diéte;  cVautres  villes  et  bourgades  avaient  refusé  å  la  vérité  de  s'v 
joindre  et  nommement  la  forteresse  de  Lovisa  s'y  était  opposée.  H 
s'y  (en  Finlande)  trouve  actuellement  encore  marchant  d'un  endroit 
å  Fautre  pour  faire  preter  le  serment  de  fidélité  au  Koi  et  il  blo- 
quait  la  ville  de  Helsingfors  pour  la  forcer  de  faire  la  memc  chose  .  .  3 


49 

Ryssland  borde  vidtaga  endast  försvarsrustningar.  Dagen 
derpå  reste  grefve  Apraxin,  Panins  svåger,  för  att  öfvertaga 
sitt  befäl  vid  gränsen  mot  Finland.  Natten  mot  den  30 
sändes  dit  vicepresidenten  i  krigskollegiet,  general  Zach. 
Tscliernischev,  för  att  inspektera  fästniugarna  och  bestämma 
°m  truppernas  förläggning  samt  om  inrättande  af  ett  magasin 
för  10  å  12  tusen  man,  hvilka  dock  först  om  en  tid  kunde 
dit  samlas.  Den  3  sept.  hölls  ny  konselj.  Dervid  medde- 
lades nämde  generalers  rapporter  om  det  usla  tillstånd,  hvari 
försvarsverket  vid  finska  gränsen  befann  sig  l,  samt  Gustaf 
Ul:s  handbref  till  Katarina  II  om  den  svenska  statshvälf- 
nhigens  lyckliga  fulländning,  framfördt  af  hans  kurir, 
kammarherre  Taube.    Under  sådana  förhållanden  beslöts  nu 


1  Hälften  af  „fmska  divisionen"  torde  varit  sänd  till  stora  ar- 
mén vid  krigsskådeplatsen.  Af  återstoden,  fyra  infanteriregimenten, 
förrättade  ett  (det  tobolska)  garnisonstjenst  i  Petersburg,  liksom  fyra 
kompanier  af  det  karabinierregimente,  som  hade  sitt  ståndkvarter  i  Kex- 
nolm.  Och  dessa  „finska"  trupper  torde  till  stor  del  bestått  af  inva- 
lider, gamle  soldater  samt  oöfvade  rekryter.  På  sjömanskap  var 
sadan  brist,  att  befallning  säges  gifvits  till  sist  nämnde  garnisoner 
°m  att  bereda  sig  för  tjenst  vid  flottan.  Större  truppstyrkor  kunde 
±as  blott  från  Polen  eller  det  inre  Kyssland,  der  de  behöfdes  för  pest- 
karantänen. Dessa  uppgifter  ur  Ribbings  dep.  till  Gustaf  III,  den  */» 
°-  79  1772.  —  Engelska  sändebudet  i  Petersburg  Gunning  skrifver  den 
1  sept.  till  lord  Suffolk:  „Här  finnas  endast  två  regimenten,  undanta- 
gande gardet,  i  hvilket  man  icke  kunde  förlita  sig  på  en  enda  man. 
Jiist  nu  finnes  det  i  Kronstadt  icke  700  man;  och  om  man  icke  drager 
°°i't  Revals  och  Rigas  garnisoner,  hafva  do  icke  några  trupper  när- 
mare än  i  Lithauen .  . .  Den  starkaste  flotta,  som  kan  utrustas,  medan 
(nnska)  viken  är  öppen,  blir  omkring  sju  skepp,  inberäknade  alla, 
som  för  närvarande  befinna  sig  der,  och  dessa  illa  försedda,  så  att, 
i  tall  svenskarne  våga  besluta  sig  för  ett  anfall,  intet  kan  hindra 
em  från  att  göra  sig  till  herrar  öfver  Kronstadt  och  hufvudstaden"- 
\Coophhki  Hmm.  pyccK.  iict.  oömecraa,  XIX,  304.) 


50 

definitivt,  att  Byssland  borde  hålla  sig  på  defensiven  — 
tillsvidare.  I  öfverensstämmelse  härmed  hade  Österman  re- 
dan d.  1  sept.  beordrats  att  iakttaga  en  reserverad  hållning : 
han  skulle  tillsvidare  endast  underhålla  oppositionen  i  Sve- 
rige och  om  möjligt  för  sig  vinna  någondera  af  Gustaf 
IILs  bröder.  Till  Obrjeskov,  som  i  Fokschani  ledde  freds- 
underhandlingarna med  Turkiet,  ensam,  sedan  Gregori  Olov 
utan  bemyndigande  begifvit  sig  till  Petersburg,  skref  Panin 
om  den  svenska  statshvälfningen  och  senatens  med  an- 
ledning deraf  fattade  beslut. 1  Och  då  kort  derpå  freds- 
underhandlingarna i  början  af  september  brötos,  fick  Rum- 
jantsev,  som  förde  befälet  öfver  armén  vid  Donau,  genom 
ett  kejs.  reskript  af  den  15  sept.  befallning  att  återupptaga 
dem,  i  hvilket  reskript  yttrades:  „den  nästan  obegränsade 
envåldsmakt  konungen  af  Sverige  tillvällat  sig,  begynner  in- 
gifva  oss  oro". 2 

De  försvarsanstalter,  som  beslutits,  verkstäldes  på  möj- 
ligast ostentativa  sätt.  Genera]  Elmt,  som  stod  med  en 
armékår  i  Lithauen,  fick  befallning  att  utan  dröjsmål  föra 
den  samma  till  Ryska  Finland.  Omedelbart,  d.  2  sept.  sän- 
des emellertid  en  kohort  af  500  man  af  alla  vapenslag  samt 
dagen  derpå  några  kompanier  artilleri  till  Viborg.  Något 
senare  torde  en  ansenlig  transport  fältkanoner  afgått  för  att 
förläggas  i  Viborg,  Willmanstrand  och  Fredrikshamn. 3 

Sjörustningarna  pådrefvos  med  ifver:  30  galerer  och 
tvenne  krigsskepp  om  74  kanoner  utrustades  under  Tscher- 
nischevs  dagliga  uppsigt  och  de  sist  nämda  gingo  i  slutet  af 


1  y.uiHHuiuii :    ^apjane.HH,   Bowliopi.   h   lepnoe    >iope    u%    XVIII 
BiKi,  209. 

2  Anf.  arb.,  CXXXII. 

3  Kibbing  till  riksrådet  Falkenberg  den  "/,  l~>~i2. 


51 


september  af  stapeln.  Från  Arkaugel  anlände  samtidigt  for  att 
'jfveryintra  i  Kronstadt  fyra  skepp  om  60  kanoner  hvart. l 

Detta  var  livad  Ryssland  kunde  åstadkomma  i  första 
häftigheten  af  sina  rustningar.  De  saktades  af  redan  i 
•slutet  af  september  och  det  svenska  sändebudet  i  Peters- 
burg, i  början  allarmeradt,  öfvertygade  sig  snart  om  deras 
defensiva  syfte. 2 

I  Stockholm,  der  man  efter  en  lång,  pinsam  väntan 
natten  emot  den  19  sept.  mottog  de  första  underrättelserna 
från  Petersburg,  kunde  de  ryska  rustningarna  icke  undgå 
att  väcka  farhogor. 

Eibbing  befaldes  genast  att  förnya  de  mest  bindande 
försäkringar  om  Gustaf  IILs  fredliga  afsigter,  .,  emedan  af 
misstankar  lätteligen  fö  des  misstroende  och  af  misstroende 
hrouilleri,  hvilket  Kongl.  Majt.  gema  söker  att  förekomma", 
samt,  som  bevis  derpå,  framställa  det  obeväpnade  tillstånd, 
1  hvilket  denne  lemnat  sig. 

Han  skulle  ock  begära,  men  muntligen,  rörande  de 
ryska  rustningarna  en  klar,  otvetydig  förklaring.  Gåfves 
den  icke  så  tillfredsställande  som  Gustaf  ni  hade  rätt  att 
vänta,  måste  denne  vidtaga  de  anstalter  han  för  fredens 
sk«ll  dittills  uppskjutit.  Han  väntade  sig  då  „i  en  så  rätt- 
vis  sak  bistånd  af  den  Högste,  sina  vänners  biträde  och 
hela  Europas  gillande  öfver  dess  i  denna  belägenhet  å  daga 
lagda  uppförande'1. 3 

Emedan  det  svenska  kabinettet]  med  skäl  anade,  att 
°sterman  i  förstorad  form  framstält  de  militära  åtgärder, 
s°m  vidtagits,    sändes   tillika  åt  Eibbing  uppgifter,  hvilka 


och  V 


1  Eibbing   till   Ang.   Ehrensvärd   d.  %    till  17.  Scheffer  d.  27s> 
1772. 

2  Eibbing  till  Gustaf  III  il.  4/9 1772. 

3  Scheffer  till  Eibbing  d.  -3/9  1772. 


52 


med  öfverdrift  åt  motsatt  håll,  framstälde  dessa  åtgärder 
såsom  alldeles  intet  sägande  i. 

Emellertid  återvände  baron  Taube  med  kejsarinnans 
svarsbref. 2  Det  var  kyligt  artigt  och  innehöll  jämte  en  an- 
tydan om  äggelser  från  Frankrikes  sida  till  störande  af  lugnet 
i  Norden  blott  ett  uttalande  om  hennes  önskan  att  se  det  be- 
varadt.  Emellertid  uteslöt  det  tanken  på  ett  omedelbart  fö- 
restående krig.  Äfven  underrättelserna  från  svenska  lega- 
tionen i  Petersburg  blefvo  mer  lugnande.  Den  10  okt.  kunde 
Ribbing  slutligen  rapportera  om  det  samtal  han  tre  dagar 
förut  haft  med  Panin  med  anledning  af  nyss  nämda  mini- 
steriella  befallning.  Panin  hade  dervid  försäkrat,  att  Kata- 
rina vore  öfvertygad  om  Gustaf  III:s  fredliga  afsigter  och  hop- 
pades, att  han  visade  henne  samma  förtroende  vid  hennes  nod- 
tvungna  försvarsanstalter.  Å  kejsarinnans  vägnar  kunde  Panin 
„på  det  aldra  heligaste "  intyga  hennes  fredliga  önskningar.  Un- 
der åberopande  af  det  vänliga  tänkesätt  han  alltid  bevarat  för 
Sverige  försäkrade  han  altså  „af  samma  sitt  bekanta  hjerte- 
lag  på  heder,  ära  och  parole",  att  Kyssland  aldrig  blefve 
den  angripande.  Ribbing  var  öfvertygad  om  sanningen  häraf. 

Denna  förklaring  af  det  ryska  kabinettet  var  för  ka- 
tegorisk för  att  icke  skingra  Gustaf  IILs  oro  —  för  den 
närmaste  framtiden. 

Men  i  sjelfva  verket  var  den  blott  en  lömskt  anbragt 
mask  för  Katarina  ILs  verkliga  afsigter.  De  gingo  ut  på 
att,  —  -  så  fort  det  rysk-turkiska  kriget  ändats,  antagligen 
innan  följande  vår,  —  med  understöd  af  Preussen  och  Dan- 
mark och  vid  behof  med  vapenmakt'  genomdrifva,  att  det  sven- 
ska statsskicket  återstäldes  sådant  det  var  före  revolutionen 
af  den  19  augusti. 


1  Scheffer  till  Ribbing,  d. 

2  Se  bil.  n:o  12. 


1772. 


53 


Härom  underrättades  omedelbart  det  danska  hofvet. 
Med  Fredrik  II  underhandlades  om  lämpligaste  sättet  att 
genomföra  denna  plan;  planen  sjelf  förutsattes  från  ryskt 
håll  såsom  en  sjelf  klar  följd  af  de  rysk-preussiska  fördragen. 
Afven  för  det  engelska  hofvet,  på  hvars  anslutning  man  i 
Petersburg  gjorde  sig  förhoppning,,  yppade  Panin  sin  här- 
skarinnas afsigter. 1  Äfven  vid  det  österrikiska  hofvet  sy- 
ftas de  ryska  anfallsplanerna  icke  hafva  synnerligen  dolts.  2 


De  underrättelser,  som  från  Köpenhamn  ingingo,  voro 
eu  reflex  af  dem  från  öster. 

Det  verkliga,  stora  intresse  Danmark  ägde  vid  en 
svensk  konstitutionsförändring  har  framhållits.  Mycken  oro 
väckte  ock  i  Köpenhamn  ryktet  om  rörelsen  i  Skåne  och 
den  minskades  ingalunda  genom  underrättelserna  om  revo- 
lutionens öfver  beräkning  lyckliga  genomförande  och  Gulden- 
crones  meddelanden  om  den  bittra  stämning  det  svenska 
hofvet  lade  i  dagen  emot  det  danska  samt  om  Gustaf  IILs 
bemödanden  att  bland  de  missnöjde  i  Norge  vinna  anhang. 
En  kurir  afsändes  genast  sjöledes  för  att  till  ryska  hofvet 
öfverbringa  revolutionsnyheten  och  inhemta  dess  tänkesätt. 
Och  samtidigt  med  det  konung  Kristian  för  sin  svåger  ut- 
talade sin  fägnad  öfver  dennes  framgång,  rustade  sig  Dan- 
Wark  att  deltaga  i  ett  angrepp  på  Sverige  för  den  händelse 
att  Ryssland  i  kraft  af  1769  års  fördrag  påyrkade  ett 
sådant:  de  i  juli  påbörjade  flottrustningarna  ökades,  gene- 
rai  Huth  afsändes  för  att  ordna  försvarsväsendet  i  Norge 
°-  s.  v. 


(Cu 


1  Se   Panins    meddelanden   till    engelska  sändebudet  Gunning. 
opmiM,,  XIX,  321.) 

Se  H.  I!.,  II,  308. 


54 


Sprengtporten,  af  Gustaf  III  beordrad  att  begära  det 
danska  hofvets  förklaring  öfver  dessa  åtgärder,  underrättades 
af  utrikesministern  v.  Osten,  att  de  uteslutande  afsågo  eget 
försvar.  Detta  påstående  innehöll  så  tillvida  en  halfsan- 
ning,  som  från  ryska  hofvet  kommit  underrättelse  om  dess 
beslut  att  låta  anstå  med  ett  anfall  på  Sverige  ocli  att 
emellertid  jämte  sina  allierade  protestera  emot  dess  nya 
statsskick.  Danmarks  rustningar  hade  dock  vunnit  fullt  er- 
kännande i  Petersburg  och  det  uppmuntrades  att  fortsätta 
dem  för  användning  längre  fram.  —  Den  enda  erinran  det 
danska  hofvet  hade  att  göra  till  detta  meddelande  var,  att 
det  ansåg  Eyssland  ensamt  böra  uppträda  såsom  garant 
af  Sveriges  förra  författning,  Preussen  och  Danmark  blott 
såsom  dess  förbundne,  medan  England  ingalunda  borde 
uteslutas  ur  denna  förbindelse.  Sådant  kunde  förmå  det 
att  med  likgiltighet  betrakta  den  svenske  statshvälfningen 
och  då  vore  icke  dess  bistånd  att  förvänta  mot  en  fransk 
och  spansk  eskader  i  Östersjön. x,2 


1  Odhner  s.  ISO.     Österman  till  Panin  d.  23/io  \W%. 

2  När  Guldenorone  delgaf  Österman  dessa  betänkligheter,  såg 
det  ryska  sändebudet  i  dem  endast  det  danska  hofvets  ständiga  och 
fullt  berättigade  misstanke,  att  Fredrik  II  motarbetade  ett  godt  för- 
stånd mellan  Ryssland  och  England.  Englands  indifferens  syntes 
honom  otrolig;  snarare  kunde  Frankrike  vinna  denna  makt  genom 
att  sjelft  låtsa  likgiltighet  och  understöda  Sverige  blott  med  pennin- 
gar. Men  i  så  fall  skulle  nog  Sveriges  grannar  ensamme  „bringa 
det  inom  tillbörliga   gränser".  Hvari  Guldencrone  instämde.  (Anf.  dep.) 


55 


IV. 


'  Med  stormande  förtjusning  hade  det  stora  budskapet 
°w  den  svenska  statshvälfningens  lyckliga  genomförande 
mottagits  i  Versailles,  öfverbragt  i  Gustaf  IILs  hanclbref 
till  Ludvig  XV  ocli  omedelbart  derpå  utförligen  bekräftadt 
genom  depescher  från  franska  sändebudet  Vergennes  1 
samt  från  U.  Scheffer  till  grefve  Creutz.  Ludvig  XV  och 
hertig  d'Aiguillon  voro  öfverlycklige  och  hofvets  förtjusning- 
var  förestafvad  icke  blott  af  officiell  etikett. 2  „ Glädjen  var 
sa  stor  i  Paris,  som  om  man  vunnit  en  batalj",  säger  Creutz. 
~~  och  detta  så  mycket  mer,  som  de  senaste  depescherna 
från  Vergennes  ingifvit  farhogor  för  statshvälfningens 
framgång.  Den  var  ju  till  väsentlig  del  ett  Frankrikes 
Verk.  en  seger  för  dess  politik,  en  upprättelse  för  de  neder- 
]ag  den,  ingalunda  utan  eget  förvållande,  under  föregående 
ar  lidit,  särskildt  genom  den  polska  delningen.  Ludvig 
*^  glömdes  derför  ingalunda  vid  de  lyckönskningar,  som 
från  alla  håll  strömmade  till  Gustaf  III,  närmast  från  den- 

1  Se  Raumer:  Beiträge,  IV,  557. 

2  Vergennes'    relation    om    statshvälfningeu    behagade    Gustaf 
1JI  så  mycket,  att  han  ärnade  låta  utgifva  den  samma  i  svensk  öfver- 

attning,   en    piaU)    som  (ioc]{  ej  kom  till  utförande.     (Vergennes  till 
7g  "72.) 


d'Aignillon  d. 


56 


ues  många  vänner  ocli  beundrare  i  Paris'  vittra  kretsar;  — 
sjelfve  Voltaire  skref  ju  hans  lofkväde.1 

Häremot  svarade  ock  den  ton  ocli  hållning  såsom  Sve- 
riges protektor  det  franska  hofvet  sina  löften  likmätigt  från 
första  stund  öppet  iakttog  gentemot  utlandet.  De  intresse- 
rade makternas  representanter  i  Versailles  fingo  omedelbart 
af  d'Aiguillon  mottaga  försäkringar  såväl  om  Sveriges  fred- 
liga önskningar  som  om  Frankrikes  fasta  beslut  att  icke 
tåla  något  angrepp  på  sin  allierade.  Det  engelska  sände- 
budet, som  visat  sig  mycket  allarmeradt  och  yttrat  fruktan, 
att  statshvälfningen  i  Sverige  kunde  förändra  hela  Europas 
utseende,  erinrades  särskildt  om  livad  Frankrike  vid  dan- 
ska revolutionen  gjort  den  engelske  kungen  till  behag  och 
att  han  väl  visste,  det  Frankrike  intet  bättre  önskade  än 
att  gemensamt  med  England  skydda  den  allmänna  freden. 
För  Danmarks  minister  framhöll  d'Aiguillon  i  skarpa  ord 
vådan  för  dess  handel  och  kolonier  samt  för  dess  resterande 
franska  subsidier,  derest  det  i  minsta  mon  förorättade  Sve- 
rige, hvilket  Frankrike  och  Spanien  beslutit  att  af  alla 
krafter  försvara.  Preussiska  sändebudet  fick  mottaga  lyck- 
önskningar till  Fredrik  II  öfver  den  fägnad  han  säkert  er- 
farit vid  underrättelsen  om  sin  systersons  framgång.  Byss- 
land, den  farligaste  motståndaren,  måste  mest  af  alla  ,,me- 
nageras":  dess  sändebud  mottog  blott  försäkringar  om  Sve- 
riges fredliga  önskningar  och  Frankrikes  åstundan  att  se  en 
orubblig  harmoni  befäst  mellan  hofven  i  Stockholm  och  Pe- 
tersburg. —  Då  Österrikes  sändebud,  grefve  de  Mercy,  Ma- 

1  Det  original,  som  förvaras  bland  „Gust.  Pappren",  afviker  nå- 
got från  den  form,  i  hvilken  denna  dikt  publicerades.  Innan  den 
tiycktes  underkastades  den  särskilda  ändringar  ocli  uteslutningar, 
hvarigenom  det  rojalistiska  rökverk,  hvilket  Voltaire  senare  måhända 
fann  något  för  starkt,  minskades. 


57 


ria  Theresias  vän  och  förtrogne,  antydde,  att  revolutionen, 
ö*Ver  hvilken  han  uttalade  sitt  hofs  lifliga  glädje,  kunde 
vålla  ett  uppskof  i  afslutandet  af  den  rysk-turkiska  freden, 
halkade  d'Aiguillon  förbi  denna  ömtåliga  punkt  med  en 
kompliment  öfver  den  fördel  wiener-hofvet  deraf  skulle  skörda. i 
^'Aiguillon  gjorde,  såsom  han  sjelf  sade,  alt  „lor  att  impo- 
llei'a  på  de  makter,  hvilka  ville  trakassera  Sverige".  Re- 
sultatet af  sina  bemödanden  och  Sveriges  utsigter  att  i 
lugn  befästa  sitt  nya  statsskick  skådade  han  i  den  hopp- 
fullaste dager  och  framstälde  den  äfven  på  detta  sätt  i 
Stockholm. 

Då  d'Aiguillon  uppmanade  Gustaf  III  till  fasthet  su- 
s°ui  „det  enda  medlet  att  återställa  lugnet  i  sin  stat,  att 
uPprätthålla  sin  auktoritet  samt  göra  sig  aktad  och  ansedd 
i  Europa",  trodde  han  sig  derför  kunna  till  honom  rikta  rå- 
clet:  „Qu*il  ne  sinquiéte  pas  de  ses  voisins,  nous  les  conti- 
eudrons.  Cest  notre  affaire.  Mais  la  sienne  est  de  conte- 
%  ses  sujets  et  il  n'y  réussira  surtout  dans  ces  commence- 
JUents  que  par  la  fermeté  la  plus  soutenue  et  la  plus  in- 
ét>ranlable."  2 

Hvad  d'Aiguillon  genom  detta  och  dylika  uttalanden 
afeåg  var  att  ingifva  Gustaf  III  mod  och  framför  alt  lugn. 
Brådskande  ostentativa  rustningar,  om  ock  i  defensiv  afsigt, 
0cu  ett  utmanande  språk  emot  utlandet  voro  hvad  den  fran- 
ske utrikesministern  framför  alt  ville  förekomma  i  Sverige. 
En   önskan  om  passivitet  ingick  ingalunda  i  hans  program. 


1  Ci-cntz  till  Gustaf  III  d.  "/„  1772.  (H.  H.,  III,  272.)   Kaumer: 
Beiträge,  IV,  557. 

2  I>'Aiguillon  till  Vergennes  d.  10/„  1772. 


58 


I  dessa  synpunkter  öfverensstämde  med  d'Aiguillon  det 
svenska  kabinettet.  Gustaf  IILs  ödmjuka  vädjan  till  Lud- 
vid  XV:s  vänskap  för  skyddandet  af  Sveriges  nya  författ- 
ning och  de  förslag1  i  detta  syfte,  hvilka  han  samtidigt 
öfversände,  mottogos  derför  med  sa  mycket  större  väl- 
vilja. 

I  Versailles  hade  i  sjelfva  verket  den  svenska  politiken 
sitt  stöd  och  sin  styrka,  sitt  fotfäste  i  kampen  med  utlan- 
det. Ludvig  XV  omfattade  Gustaf  IILs  sak  med  ett  in- 
tresse, sådant  man  sällan  såg  hos  den  åldrige  monarken. 
Hans  hemliga  privatdiplomati,  „le  secret  du  Eoi",  ledd  af 
hertigen  af  Broglie,  d'Aiguillons  politiske  rival,  var  i  denna 
fråga  alldeles  ense  med  den  officiella,  —  undantagande  en 
gång  i  fråga  om  medlen  att  vinna  det  gemensamma  målet.2 
Hvad  d'Aiguillon  beträffar  fann  Creutz  icke  ord  att  beskrifva 
„den  gränslösa  tillgifvenhet"  denne  visade  Gustaf  III,  „den 
ifver  och  värme,  med  hvilka  han  antager  sig  våra  intres- 
sen".3 Den  franske  utrikesministerns  brist  på  politisk  skarp- 
synthet  och  större  diplomatisk  förmåga  framträdde  i 
hans  hållning  mot  Sverige  egentligen  blott  som  en  ofta  nog 
långt  gående  optimism.  För  dess  bästa  utvecklade  han  un- 
der året  1772—73  en  lika  vaksam  som  kraftig  verksamhet- 

Det  vore  dock  att  göra  honom  orätt,  om  man  trodde, 
att  han  —  hvad  hans  motståndare  i  det  franska  statsrådet 
förebrådde  honom  —  endast  för  Sveriges  skull  eller  af  per- 
sonlig tillgifvenhet  för  Gustaf  III  engagerade  Frankrike  till 
dennes  försvar. 


1  Se  sid.   42-43. 

2  Se  nedan  om  Dumouriez'  sändning. 

3  H.  EL  III,  293  och  305. 


59 


Han  förfäktade  härvid  äfven  rent  franska  intressen. 
Öet  nya  svenska  statsskickets  upprätthållande  var  i  sjelfva 
verket  blott  ett  och  dertill  icke  det  yttersta  af  de  syften 
han  uppstälde  för  den  diplomatiska  verksamhet,  hvartill  Gu- 
staf in:S  revolution  gaf  uppslaget. 

DAiguillou,  hvars  stora  planer  dock  icke  uppburos  af 
en  motsvarande  förmåga,  sträfvade  att  återgifva  Frankrike 
den  mäktiga  rol  det  ännu  under  Fleurys  ledning  spelat  i 
den  europeiska  politiken.  Det  lyckliga  genomförandet  af  den 
svenska  statshvälfningen  och  den  bresch  den  bröt  i  Katarina 
tts  stora  nordiska  allians  var  d'Aiguillons  första  framgång 
i  denna  sträfvan  och  redan  detta  innebär  förklaring  nog  för 
den  värme,  hvarmed  han  arbetade  för  det  nya  svenska  stats- 
skickets bevarande.  Han  arbetade  vidare  på  att  skaffa 
Frankrike  nya  allianser  genom  att  lösa  upp  dem,  medels 
hvilka  dess  farligaste  motståndare,  Fredrik  II,  stärkt  sin 
ställning.  På  samma  gång  den  svenska  revolutionen  stötte 
Katarina  II  för  pannan  och  franskt  inflytande  äggade  tur- 
karne till  fortsatt  kamp,  tvekade  d'Aiguillon  icke  att  söka 
draga  Ryssland  från  förbindelsen  med  Preussen  öfver  till 
Fl*ankrike.  Han  hyste  t,  o.  m.  hoppet  att  på  denna  väg 
kunna  åtminstone  i  någon  mon  försvara  polackarnes  sak. 
Afven  det  österrikisk-preussiska  förbundet  hade  han  gerna 
sPrängt.  Men  det,  som  var  vilkoret  härför,  ett  stärkande 
af  Frankrikes  alt  svagare  vordna  allians  med  Österrike,  gaf 
kan  intet  nog  allvarligt  beaktande. 

Med  England  ville  d'Aiguillons  kabinett  bevara  ett  godt 
förstånd  och  i  Norden  var  det  hans  önskan  att  se  äfven 
Danmark  frigjordt  från  ryskt  inflytande  och  genom  Frankri- 
kes medling  försonadt  med  Sverige. 

För  detta  politiska  program  önskade  d'Aiguillon  pa  di- 
Pk>matisk  väg  draga  nytta  af  sakläget  i  Enropa,  sådant  det 


60 

gestaltat  sig  efter  den  svenska  revolutionen.  Med  det  läto 
sig  i  hufvudsak  väl  förenas  de  förslag,  som  från  svenskt  håll 
framstälts  för  besvärjande  af  de  faror,  hvilka  syntes  hota 
Sveriges  nya  statsskick,  —  närmast  det  förslag,  att  genom 
engelska  och  österrikiska  hofven  lägga  band  på  de  anfallspla- 
ner, som  möjligen  hvälfdes  i  Berlin  och  Petersburg.  Vid  nämda 
liof  gick    derför  fransk  och  svensk   diplomati  hand  i  hand. 


I  London  mottogos  med  missnöje  underrättelserna  om 
den  svenska  revolutionen,  af  Goodricke  framstäld  i  skefva, 
förhatliga  färger,  såsom  ett  Frankrikes  verk  och  skadlig  för 
Englands  handelsintressen  och  ytterligare  utmålad  af  den 
engelska  pressen  på  ett  sätt,  som  väckte  Gustaf  IILs  lifliga 
förtrytelse.  '  På  d'Aiguillons  omedelbart  gjorda  framställ- 
ning om  det  gemensamma  intresse  England  och  Frankrike 
hade  i  stadgandet  af  Sveriges  nya  statsskick  och  derigenom 
af  lugnet  i  Norden  svarade  lord  Suffolk  den  18  sept.,  att 
den,  som  kände  syftena  hos  de  olika  riksdagspartier  Eng- 
land och  Frankrike  i  Sverige  understödt,  hånade  förnuftet 
genom  ett  slikt  tal;  England  kunde  icke  betrakta  revolutio- 


1  Han  liit  till  v.  Nolcken  afgå  befallning  att  på  ministeriel  väg 
näpsa  och  förbygga  dylika  »oanständiga  ocli  förgripliga  artiklar  emot 
Kongl.  Maij:t".  Men  det  svenska  sändebudet  försäkrade  sådant  vara 
en  omöjlighet.  De  engelska  ministrarne  förklarade,  säger  v.  N., 
sjelfve,  att  de,  „då  hela  nationen,  äfven  den  sundaste  delen,  är  upp- 
fyld  med  prejugéer  i  detta  ämne",  icke  vågade  röra  vid  folkets 
ögonsten,  tryckfriheten.  Man  måste  derföre  låta  sjelfsvåldet  tillsvidare 
följa  ett  tygellöst  lopp  och  dymedels  skapa  en  kris.  Emellertid  ar- 
betade v.  Nolcken,  biträdd  af  en  dr.  Hill,  flitigt  på  att  genom  tidnin- 
gar och  broskyrer  sprida  en  förmonlig  tanke  om  Gustaf  III  och  hans 
verk.  (U.  Sheffer  till  v.  Nolcken  ti.  «/10  1772  och  2%  1773:  v.  Nolcken 
till  U.  Scheffer  d.  3/n,  8/12  1772  och  d.  2/2  1773.) 


61 


nen  i  Sverige  annorlunda  än  som  en  händelse,  hvaröfver  dess 
grannar  med  rätta  kunde  fatta  farhogor.  och  endast  hoppas. 
att  den  blefve  utan  svårare  följder.  1 

En  riktigare  föreställning  om  den  svenska  statshvälf- 
aingen  vann    emellertid   insteg   vid   det  engelska  hofvet  li- 
kasom   hos    den   engelska   allmänheten.2    De   meddelanden 
°m  Rysslands  planer,  hvilka  Panin  lemnat  Gunning,  läto  til- 
%ft  ett  ryskt  angrepp  pä  Sverige  framstå  såsom  en  mycket 
nära  liggande  möjlighet.    Och,  att  krigslågan,  en  gång  tänd  i 
borden,  blefve  signalen  till  ett  allmänt  europeiskt  krig,  låg  för 
öPPen  dag.     Ett  sådant  syntes  för  det  engelska  hofvet  som 
ett   vida 'större  ondt  än  det  faktum,  att  Frankrikes  politik 
1  den  svenska  statshvälfningen  vunnit  en  framgång.  Föröf- 
ri8't  syntes  det  ryska  hofvet  icke  med  större  ifver  än  tidi- 
gare efterkomma  Englands  mångåriga  önskningar  beträffande 
en  handelstraktat,   för  hvilket  pris  dess  deltagande  i  koali- 
tionen mot  Sverige  möjligen  statt  att  vinna.    Häri  sag  man 
1   London   ett  verk  af  Fredrik  ILs  inflytande  hos  Katarina. 
Hans  begärelse  efter  svenska  Pommern  ansågs  der  ock  vara 
en   hufvudanledning   till   Bysslands  uppträdande.    Men  att 
§'a8'na    denne   Englands    mest   afskydde  fiende,   som  senast 
skadat   dess   intressen   genom   sina    polska  annexioner.  ge- 
nom  försvårande   af  handeln  pä  Danzig,  genom  att  motar- 
beta  den  i  fråga  satta  engelsk-ryska  traktaten,  hvartill  kom 
att  han  efter  Gunnings  grundade  utsago  ?  icke  nämt  Eng- 
h*å  i  det  förslag  han  gjort  ryska  hofvet  om  en  deklaration 
mot  Sverige.  —  var  det  engelska  hofvet  en  förhatlig  tanke. 

1  Suffolk  till  St.  Paul.  d.  «%  (Kauraer:  Beiträge,  IV,  559.   Da- 
mringen dor  oriktigt;  rättad  af  Tegnér,  s.  522.) 

"  v.  Noleken  till  U.  Scheffer  I5/9  och  %  1772. 
3  Se  bil.  n:o  20  Gunnings  dep.  till  Suffolk  d. "/,  1772.    (Kaniner: 
562;  Cfiopmitt,  XIX,  320;   Tegnér,  s.  U.) 


Beiträge, 


62 


D'Aiguillon,  som  nogsamt  kände  den  engelska  ministä- 
rens skäl  för   och   mot,   fortsatte   ifrigt  sin  bearbetning  så- 
väl i  Versailles  som  genom  franske  chargé  d'affaires  i  Lon- 
don, Garnier,  hvilken  skötte  franska  sändebudets,  Guines'  post 
under  dennes  frånvaro,  häri  sekunderad  af  det  svenska  och  det 
spanska   sändebudet,    Escarano.     Det    gälde    att    öfvertyga 
England   om   Frankrikes  fredliga  syften,  men  ock  om  dess 
fasta  beslut  att  jämte  Spanien  understöda  Sverige  om  det  an- 
grepes.    Det  gälde  äfven  att  å  daga  lägga,  det  frågan  om  ett 
allmänt  krig  låg  i  det  engelska  hofvets  hand:  dess  anslutning 
till  Eyssland  skulle  bringa  denna  makts  krigiska  anslag  till 
mognad,  Englands  vägran  att  deltaga  i  dem  kunde  möjligen 
rädda  freden,  men  Englands  förklaring,  att  det  toge  Gustaf  IILs 
parti,  om  han  angrepes,  skulle  säkerligen  hafva  denna  ver- 
kan.    För    att   ådagalägga  full  objektivitet,  erbjöd  sig  den 
franske  utrikesministern  t.  o.  m.  att  afgifva  en  skriftlig  för- 
bindelse, att  Frankrike  alldeles  ej  ville  med  sin  flotta,  med 
penningar  eller  på  annat  sätt  understöda  sin  allierade  i  några 
försök   till   utvidgning  på  dess  grannars  bekostnad  och  att 
det   icke  skulle  motsätta  sig,  om  England  i  denna  händelse 
önskade  med  en  flotta  af  40  skepp  bringa  Sverige  till  för- 
nuft.   Men  skulle  Eyssland  angripa  dess  gamle  bundsförvandt, 
kunde  Frankrike  icke  lemna  honom  utan  kraftigt  understöd 
och  räknade  häri  på  Englands  bifall.  *    I  sist  nämda  punkt 
gjorde  den  engelska  ministären  aldrig  något  verkligt  medgif- 
vande. 2    Den  insåg  tydligt,  att  dess  egen  ställning  „  genom 


1  St.  Paul  till  Suffolk  d.  21/1(J  (hos  Tegnér,  s.  22).  v.  Nolcken  till 
Gustaf  III  d.  23/10. 

2  De  försäkringar  om  motsatsen,  hvilka  cTAiguillon  utspred, 
bevisa  blott  hans  åstundan  att  framställa  framgången  af  sina  diplo- 
matiska bemödanden  i  möjligast  gynsam  dager.  (Se  t.  ex.  v.  Nolckens 
anf.  dep.  till  Gustaf  III.) 


63 

nationens  antigallicanska  infatuationer"  vore  förlorad,  sä  snart 
den  tilläte  en  fransk  flotta  i  lugn  kryssa  i  Östersjön  eller 
jämte  den  spanska  angripa  ryska  flottan  i  medelhafvet.  • 
^en  den  öfvertygade  sig  om  situationens  allvar  och  arbe- 
tade i  sjelfva  verket  för  freden,  såsom  ock  v.  Nolcken  anade, 
mer  än  den  lät  synas.  Medan  statssekreteraren  lord  Eoche- 
ford,  hos  hvilken  de  utländska  sändebuden  förnämligast  mot- 
togos,  fortfarande  under  all  välvilja  i  öfrigt  städse  betonade, 
a*t  en  fransk  flotta  nödvändigt  måste  draga  en  engelsk  ef- 
ter sig  och  hvilken  krigsfara  häri  låge,  fick  det  ryska  hof- 
Y?t  mottaga  skarpa  förklaringar,  att  det  icke  borde  räkna 
På  Englands  bistånd  för  någon  åtgärd  emot  Sveriges  nya 
författning,  och  manades  att  lemna  alla  anfallsplaner. 2  Ja, 
åt  ryska  sändebudet  vid  engelska  hofvet,  grefve  Mussin- 
Pouschkin,  lärer  lord  Bockeford  t,  o.  m.  yttrat,  att  icke  ens 
en  fransk  flotta  i  Östersjön  kunde  förmå  England  att  un- 
derstöda Byssland,  derest  det  angrepe  Sverige:  „sa  Cour 
terait  trés-bien  de  ne  pas  penser  å  former  aucune  tentative 
c°utre  la  Suéde,  parcequelle  trouverait  surement  la  France 
SUr  son  chemin  et  que  1'Angleterre  ne  s'en  mélerait  pas  at- 
tendue  tpfelle  ne  voulait  point  entrer  en  guerre."  3 

Det  var  med  synnerlig  tillfredsställelse  dessa  underrättel- 
ser  om  det  engelska  hofvets  hållning  på  senhösten  mottogos  i 
Stockhohn,  så  mycket  mer,  som  man  der  såg  det  engelska  sände- 


1  v.  Nolcken  till  Gustaf  III  d  '/„  H72. 

2  Lord  Suffolks  dep.  till  Gunning  d.  3%„  och  »•/„,  (CöopumH., 
-  Ix>  331  och  333;  Tegnér,  S.  Ib  och  17.) 

3  Donna  Garniers  uppgift,  sänd  till  d'Aiguillon  d.  23  akt,  gick 
lgon  i  Creutz'  dep.  till  Gustaf  III  af  cl.  2»/10  (ej  tryckt  jämte  denna) 
och  af  d.  i/u  (H.  h.,  III,  324),  vidare  i  v.  Nolckens   dep.   till  Gustaf 

och  i  d'Aiguillons  till  Vergennes  af  d.  '-jn  1772. 


Hl  af 


d-   "/.O 


64 


budet  i  förbund  med  Österman  underblåsa  missnöjet  och 
visste,  att  han  tillsände  sitt  hof  skildring-ar,  föga  förmonliga 
för  den  nya  regeringen.  Gustaf  III  hade  derför  goda  skäl 
för  sin  önskan  att  se  honom  rappellerad,  framstäld  såväl 
genom  fransk  bemedling  via  Vergennes  och  Creutz,  som  di- 
rekt genom  antydningar  af  v.  Nolcken.  Den  engelska  rege- 
ringen, som  i  Goodricke  såg  ett  dugligt  verktyg  för  sin  politik 
och  fruktade  oppositionens  beskyllning  att  låta  sig  ledas  af 
utländsk  inverkan,  afböjde  dessa  framställningar.  1 


1  Sedan  d'Aiguillon,  synbarligen  på  Vergennes'  ingifvelse  re- 
dan gjort  det  engelska  kabinettet  en  antydan  om  önskligheten  af 
G-oodriekes  återkallande  (D'Aiguillon  till  Vergennes  d.  2%o  i^W^ 
anhöll  U.  Scheffer  d.  16  okt.  om  hans  bemedling  för  samma  sak,  eme- 
llan Gustaf  III  ej  ville  utsätta  sig  sjelf  för  risken  att  erhålla  ett  af- 
slag  på  en  öppen  begäran  derom.  Han  yttrar  dervid  för  Creutz : 
Nous  avons  ici  un  homme  des  plus  dangereux,  qui  ne  cesse  pas  de 
cabaler  et  qui  par  son  état  so  trouve  par  malhcur  étre  bien  sur  de 
1'impunité.  Cest  le  Chevalier  de  Goodricke,  Ministre  de  S.  M.  Bri- 
tannique.  Sa  conduito  est  des  plus  mauvaises  et  il  est  faufilé  avec 
la  plus  petite  bourgeoisie  de  la  ville.  ...  Ii  n'  est  ni  de  la  dignité 
du  Eoi  d'  Angleterre  d'  employer  un  tel  homme,  ni  de  la  dignité  du 
lloi  de  1'avoir  å  sa  cour.  Son  rappel  dérouterait  bien  les  mesures 
de  tous  eeux  qui  peuvent  encor  former  quelques  projets  de  trouble 
et  de  desordre.  (H.  IL,  IV,  321.)  —  l)'AignilIon  framhöll  väl,  huru 
tviivelaktig  framgången  vore  för  en  dylik  framställning  vid  engelska 
hofvet  och  faran  att  uppreta  Goodricke,  men  åtog  sig  likväl  den 
samma.  (Creutz  till  U.  Scheffer  d.  »/.,  1772  i  H.  H.,  III,  331.)  Dock 
utan  resultat.  Lika  litet  förmådde  v.  Nolcken,  som  ai  U.  Scheffer 
d.  23  okt.  i  mycket  energiska  uttryck  erhöll  samma  uppdrag. 


. 


Af  synnerlig  vigt  för  framgången  af  den  fransk-sven- 
ska aktionsplanen  var  den  hållning  Österrike  komme  att 
intaga. 

Något  eget  intresse  vid  den  svenska  statshvälfuingen. 
vare  sig  för  eller  mot.  ägde  denna  makt  visserligen  icke. 
Men  a  andra  sidan  låg  det  ingalunda  inom  dess  program 
att  se  Preussen  och  Byssland  af  denna  händelse  taga  sig 
anledning  till  nya  arronderingar.  I  detta  afseende  ägde  Öster- 
rike genom  den  garanti  för  Svenska  Pommerns  bevarande 
;,t  Sverige,  hvilken  det  jämte  Frankrike  iklädt  sig  genom 
fördraget  i  Oliva  af  år  1757  samt  fredsslutet  i  Huberts- 
burg  176:],  t,  o.  in.  en  förpligtelse  att  inskrida.  Men  högst 
tvifvelaktigt  var  det,  om  Österrike  skulle  på  något  mer 
energiskt  sätt  opponera  sig  emot  sina  grannars  anslag. 
Skulle  verkligen  Österrike  förmå  sig  härtill  eller  skulle  det 
icke  fastmer  h.  o.  h.  å  sido  sätta  sin  allians  med  Frankrike? 
Svaret  på  denna  fråga  lät  sig  icke  förutse.  Sä  mycket 
mindre,  som  wiener-hofvets  allmänna  hållning  var  oklar, 
boende  pä  den  allmänt  bekanta  stridighet  i  åsigter,  hvil- 
ken rådde  inom  regenthuset.  Maria  Theresia  hade  aldrig 
kunnat  öfvervinna  sin  djupa  motvilja  för  Fredrik;  någon  sym- 
pati hade  icke  heller  den  ryska  kejsarinnan  kunnat  tillvinna 
,,si8'  hos  henne.  Med  sitt  hjerta  hängde  hon  vid  Frankrike 
°cu  uppriktigt  var  hennes  beklagande,  att  denna  makt  vi- 
lade sig  s§,  likgiltig-  för  att  bevara  sin  österrikiska  allians, 
*årskildt  genom  att  i  Wien  låta  sig,  trots  hennes  protester,  före- 
trädas af  den  oduglige,  sedeslöse  kardinalen,  furst  de  Rohan.  ! 
■Hennes  son  deremot  hade  sedan  sitt  inträde  i  regeringen 
städse  alt  mera  närmat  sig  den  rysk-preussiska  koalitionen. 


De  Broglie:  Secret  du  Eoi,  11,  3g2, 


00 


Och  under  kejsarens  åsigter  stal  de  sig  alt  mindre  förbehåll- 
samt  statsministern  furst  Kauuitz. 

Gustaf  III  hade  tillskrifvit  Maria  Theresia,  hvars  väl- 
vilja han  tidigare  sökt  vinna  och  hvari  han  äfven  trodde  sig 
hafva  lyckats,  samt  hennes  son  bref,  betygande  hans  kär- 
lek  till   freden   och   haus  hopp  att  för  den  samma  åtnjuta 


Österrikes  hjelp. 


ansas: 


han   emellertid  detta  hopp 


mer  än  osäkert.  Han  lemnade  derför  sitt  välbetrodda  sän- 
debud i  Wien,  grefve  Nils  Bark,  i  förstone  icke  några  an- 
dra instruktioner  än  de  allmänna:  att  sprida  en  förmånlig 
uppfattning  af  revolutionen  och  det  nya  statsskicket,  att  be- 
tyga Gustaf  IILs  fredliga  afsigter,  men  ock  hans  fasta  be- 
slut att  icke  tåla  något  intrång  på,  sitt  verk  samt  att  be- 
tona den  förmon  Österrike  borde  finna  i  den  skedda  stats- 
hvälfningen,  „emedan  den  länder  till  befästande  af  gamla 
maximer  och  till  en  större  säkerhet,  för  alla  makter,  som  på 
ett  mer  eller  mindre  nära  sätt  kunna  hafva  att  skaffa  med 
detta  rike",  —  men  alt  detta  blott  i  enskildt  umgänge, 
så  att  han  sorgfälligt  undveke  att  synas  handtera  detta 
ämne  „miuisteriellement".2  När  emellertid  de  oroande  utta- 
landena af  Fredrik  II  ingått,  fick  grefve  Bark  befallning 
att  söka  vinna  wiener-hofvet  och  specielt  Maria  Theresia, 
hvars  ynnest  han  åtnjöt,  och  förmå  det  att  hålla  den  preus- 
siska monarken  tillbaka,  livarvid  det  lemnades  åt  hans  „egen 
eftertanke  och  val  att  bruka  de  medel  och  utvägar  som 
lämpligast  kunna  användas";  närmare  instruktioner  härför 
kunde  icke  lemnas  från  Stockholm.  Blott  den  varning  til- 
lades, att  „de  démarcher,  som  Hr.  Grefven  i  denna  afsigt 
"•öra  kan,  varda  med  sådan  varsamhet  och  sådant  menage- 


1  Se  bil.  n:o  1  och  2. 

2  Scheffer  till  Bark  d.  »/<,  (H.  H,  II,  345) 


67 

meut  tagne,  att  K.  M:t  derigenom  ej  komprometteras:  att 
Wienska  Hofvet  ej  måtte  tro,  det  K.  M:t  derigenom  förbin- 
des  till  en  alltför  stor  erkänsla".  Grefve  Bark  uppmana- 
des i  öfrigt  att  träda  i  intim  förbindelse  med  den  franske 
ambassadören. 1    Så  skedde  äfven. 

Det  var  naturligt,  att  grefve  Bark  i  de  underhand- 
lingar vid  wiener-hofvet,  livartill  den  svenska  statshvälfnin- 
gen  gaf  uppslaget,  skulle  träda  i  skuggan  för  sin  franske 
kollega.  Visserligen  fick  lian  af  Maria  Theresia  och  Joseph 
II  mottaga  försäkringar  om  deras  sympatier  och  beundran 
W  den  svenske  konungen.  Kejsaren  ,,était  charmé  d;avoir 
un  camarade  comme  le  Roi  de  Suéde".  Maria  Theresia  sade 
sig  t.  o.  m.  länge  hafva  önskat  den  genomförda  statshvälf- 
uingen  och  sände  Gustaf  III  ett  svarsbref,  som  enligt  Schef- 
fers  ord  var  ,, vänligt,  men  ingenting  mera".  Det  gaf  ock 
uttryck  åt  hennes  bekymmer  för  Sveriges  säkerhet.  Munt- 
Hgen  och  ännu  tydligare  framstälde  kejsaren  dem  för  Bark. 
Ett  bifall,  sådant  som  det,  med  hvilket  svenska  statshvälf- 
oiagen  mottagits,  var,  sade  han,  lätt  att  vinna,  „lors- 
y.u'on  avait  des  troupes  et  du  canon  braqué";  den  hade 
kommit  synnerligen  lägligt  för  Turkiet;  hvar  och  en,  som 
kände  Katarina  ILs  sinnelag  och  .,sou  esprit  de  domination", 
Måste  befara,  det  hon  icke  lemnade  Sverige  i  ro,  synnerli- 
gen som  hon  förmente  sig  hafva  en  traktatsmässig  rättighet 
att  sörja  för  regeringssättets  art  i  detta  land.  2 

Men  i  några  förtroligare  öfverläggningar  med  det 
svenska  sändebudet  ingick  icke  det  österrikiska  hofvet. 
Grefve  Bark  gjorde  heller  inga  bemödanden  härför,  utan 
afstod   gerna   ordet  åt  furst  Bohan,  nöjande  sig  med  rolen 


1  Scheffer  till  Bark  den  8/8,  *}'„  och23,',»-    (H.  H.  II,   347  o.  ff.) 

2  Bark  till  Scheffer  den  *fM  1772.     (H.  H.  II,  299  o.  ff.) 


68 


af  åskådare  och  rapportör.  Härtill  gaf  ock  hans  regering- 
sitt  bifall,  angelägen  som  den  var.  att  ,,det  ej  ma  synas 
som  sökte  K.  M:t  andra  Hofs  biträde  i  en  sak,  der1  blotta 
aktningen  för  billighet  och  rättvisa,  i  hvilkas  upprätthål- 
lande alla  makter  synas  äga  ett  gemensamt  intresse,  bör 
vara   driffjedern  för    deras   göromål".  ' 

Planen  att  förmå  österrikiska  hofvet  till  opposition  mot 
Kysslands  och  Preussens  anslag  mot  Sverige  korsades,  innan 
den  hunnit  framställas,  genom  ett  diplomatiskt  drag  i  tvärt 
motsatt  riktning.  I  slutet  af  september  framkastades  nämligen 
för  furst  Ilohan  det  förslag,  att  Frankrike  till  förekommande 
af  ett  annars  oundvikligt  krig  mellan  Sverige  och  Eyssland, 
hvilket  lätteligen  blefve  europeiskt,  skulle  förmå  Gustaf  III 
att  vidtaga  „en  någorlunda  jämkning  emellan  den  gamla  och 
den  nu  upprättade  Regeringsformen. "  2  Eohan  tillbakavisade 
genast  ett  slikt  ingripande  i  en  Sveriges  inre  angelägenhet. 
Harm  väckte  detta  förslag  i  Versailles.  Medförakt  och,.d'un 
ton  tout  ä  fait  imposant'1  vägrade  d'Aiguillon  upptaga  det 
samma.  Det  hade  gjorts,  förklarade  Kaunitz,  ,,af  kärlek 
till  humaniteten,  då  det  afsäg  att  förekomma  en  blodsut- 
gjutelse, som  kunde  sträcka  sig  öfver  hela  Europa,  och  af 
ömhet  föi'  Sveriges  väl".  Men  både  i  Stockholm  och  Ver- 
sailles såg  man  i  det  samma  blott  en  eftergift  för  ryska 
och  preussiska  Önskningar! ;| 

Det  gaf  emellertid  anledning  till  åtskilliga  konferenser 
såväl  mellan  d'Aiguillon  och  österrikiska  sändebudet  i  Pa- 
ris, som  mellan  furst  Eohan  och  furst  Kaunitz.  Denne  ville 
framhålla  förslagets  antagande  såsom  det  enda  medlet  att 
rädda  Sverige   och  detta  såsom  ett  värdigt  gemensamt  mål 


1  U.  Sehefter  till  Bark  den  '%  ITO  (H.  II.  II,  349} 

-  Bark  till  kaöslipr.  ti.  -a/,,  och  7lp  (II  H  s  297o  ch  307). 

3  >Se  lutrom  nedan  kapitel  V. 


69 

*or  Österrikes  och  Frankrikes  politik.  Hans  skäl  voro :  Byss- 
Jands  rättighet  att  hälla  ett  vaksamt  öga  på  bevarandet  af 
1720  ars  regeringsform;  närheten  af  en  rysk-turkisk  fred. 
eröfringshegäret  hos  Sveriges  grannar,  opålitligheten  hos  den 
-fala  svenska  nationen'1. 

Slutligen  lade  Kaunitz  —  under  försvar  af  Österrikes 
Politik  under  senare  år  —  den  franske  ambassadören  på 
AJertat,  att  Frankrikes  eget  intresse  bjöde  det  att  icke 
1  denna  sak  bryta  bandet  med  sin  gamle  allierade,  Öster- 
]'ike,  sä  mycket  mindre  som  det  hoppades  kunna  med  sig 
förena  Ryssland,  Preussen  och  sjömakterna.  Pohans  svar 
yar  ett  obetingadt  förkastande  af  de  föreslagna  ..tempera- 
menten". Ett  lämpligare  medel  för  lugnets  bevarande  vore, 
ätt  Österrike  b  olle  sina  ..nya  vänner''  tillbaka.  Först  extra- 
niinisteriellement,  senare  a  sitt  hofs  vägnar  förklarade  han 
vidare,  att  Ludvig  XV  vore  besluten  att  af  alla  sina  kraf- 
ter ..envers  et  contre  tous"  försvara  Gustaf,  ..son  fils  par 
adoption."  Han  trodde  sig  ha  rätt  att  häri  räkna  på  sin 
allierades  bistånd,  så  mycket  mer  som  Sverige  ägde  trak- 
tatsenliga  anspråk  derpå.  om  dess  besittningar  inom  Tyska 
Hiket  angrepes.  Österrike  borde  sjelft  inse  vådorna  af  de 
n.ya  förbindelser  det  ingått  till  förmån  för  Preussen  och 
%ssland.  Slutligen  fordrade  lian  ett  klart  svar  rörande 
Österrikes  hållning. J 

Ett  sådant  gafs  i  början  af  november.  Kaunitz  lät 
Sltt  förslag  falla,  då  det  icke  ansågs  öfv-erensstämma  med 
Gustaf  HI:s  ära  och  Sveriges  välfärd,  det  enda  han  åsyftat. 
vitt  arbete  till  fredens  bevarande  ville  Maria  Theresia  emeller- 
*}h  ej  uppgifva  och  meddelade  Kaunitz.  att  hon  redan  tillstyrkt 
cie   ryska   och  preussiska  hofven  att  i  anseende  till  Sverige 


!  Bark  til!  Scheffer  d.  18/j0  (H.  H.,  II,  s.  308  o.  ff.) 


^^^^^^^^^^^^^^^■■^^^^^^^^■■■■■■■^^^■■■^■■■■■■■^■■■iBBBHH 


70 


iakttaga  ..justice  et  modération".  Men  skulle  kriget  bryta 
ut,  komme  hon  af  omsorg  om  sina  egna  stater  —  att  iakt- 
taga „den  nogaste  neutralitet",  lemnande  Frankrike  full 
handlingsfrihet  och  förbehållande  sig  endast  rätt  att  söka 
återföra  sinnena  till  försoning.  Men  frågan  om  Österrikes 
förpligtelser  mot  Sverige  förbigick  Kaunitz  med  tystnad. 
Kejsarinnan  bekräftade  kort  derpå  sin  statsministers  utta- 
landen, tilläggande  såsom  ett  bevis  för  sin  personliga' stäm- 
ning, att  hon,  om  Frankrike  aktivt  uppträdde  till  Sveriges 
försvar,  ..ferait  des  voeux  sincéres  pour  le  succés  des  moy- 
ens  que  la  Frauce  employerait  dans  cette  occasion".1 

Det  försåtliga  sidohugg  Österrike  för  egen  fördel  för- 
sökt mot  Sveriges  nya  statsskick  och  dess  sjelfständighet 
var  pareradt,  Dertill  var  den  visshet  vunnen,  att  Sverige 
hos  denne  Frankrikes  allierade  icke  hade  att  vänta  något 
annat  understöd,  än  hvad  dess  begär  efter  lugn  för  egen 
del  föreskref. 


En  tyngdpunkt  för  frågan,  om  Sveriges  nya  författning 
skulle  i  fred  bevaras  eller  icke,  var  förlagd  i  Konstan- 
tinopel. 

Porten  hade  sedan  Karl  XILs  dagar  för  Sverige  be- 
varat en  viss  respekt  och  sedan  1788  med  det  underhållit 
en  vänskaplig  förbindelse,  hvars  styrka  egentligen  låg  i  de 
begge  staternas  gemensamma  intressen  emot  Ryssland.  Se- 
dan 1768  låg  Turkiet  åter  i  blodig  fejd  med  sin  gamle  ari- 
hende.  Trots  sin  ögonskenliga  öfverlägsenhet  hade  dock 
äfven  Ryssland  sina  goda  skäl  att  önska  en  fredlig  uppgörelse. 
Fredsunderhandlingarna,  öppnade  i   början  af  augusti  1772, 


1  Bark  till  Gustaf  111  cl.  »/„  och  -</„  (H.  IL,  II,  319  och  324). 


71 


Wötos  emellertid  den  5  sept.  Hvad  till  en  sådan  ut- 
gång- mycket  bidragit,  var  icke  blott  det  hånande  ötVermod. 
hvarmed  Bysslands  representant,  grefve  Orlov,  frarastälde 
dess  fordringar  och  den  afsigtliga  ljumhet,  hvarmed 
Preussens  och  Österrikes  fredsmäklare,  Zegelin  och  Thu- 
gtit,  skött  sitt  uppdrag.  Härtill  hade  ock  medverkat  de 
uppmuntringar  till  Turkiet,  på  hvilka  det  franska  sändebu- 
det 8:t  Priest  icke  sparat,  framhållande,  att  Eyssland  icke 
ägde  krafter  nog  för  en  längre  kampanj,  utan  genom  en 
sådan  tvunges  att  sänka  sina  anspråk.  Häri  sekunderades 
öau  i  stillhet  af  Sveriges  sändebud. 

Knapt  hade  det  rysk-turkiska  kriget  sålunda  ånyo  ta- 
git fart,  innan  det  glada  budskapet  om  den  svenska  stats- 
hvälfningen  anlände  till  Konstantinopel.  Gustaf  III  hade. 
såsom  ofvan  framhållits,  mycket  väl  insett,  att  hans  stats- 
hvälfniug  skulle  ställas  i  samband  med  det  turkiska  kriget, 
°ch  med  råttet,  såvidt  det  senare  gynnat  hans  företag.  Men 
1  hvilken  män  han  borde  gifva  näring  åt  eller  kanske  t.  o. 
141  •  förverkliga  de  förhoppningar  hans  statshvälfning  helt 
naturligt  skulle  väcka  hos  Porten  om  ett  svenskt  förbund 
mot  Eyssland,  det  berodde  h.  o.  h.  pä  det  läge.  i  hvilket 
den  samma  skulle  försätta  honom  gentemot  utlandet.  Då 
hans  ställning  ännu  var  fullkomligt  oklar  och  han  framför 
att  måste  akta  sig  att  genom  en  oförsigtighet  öka  sina 
§rannars  missnöje,  måste  han  derför  hålla  tillbaka  hvarje 
komprometterande  löfte  till  Porten,  på  samma  gäng  han 
VlUe  bibehålla  dess  goda  tanke  om  hans  intentioner.  Den 
"'struktion,  som  Schelfer  d.  2  okt.  tillsände  G.  Celsing,  var 
affattad  med  detta  dubbla  syfte  för  ögonen.  Efter  en  skild- 
ring  af  Gustaf  IILs  ställning,  såsom  inom  riket  alt  mer 
)efäst,  men  något  oroad  af  Eyssland,  af  Danmark  och  isyn- 
nerhet af  Preussen,  yttrar  kanslipresidenten : 


72 


..Under  ett  sadaut  sakernas  läge  nödgas  K.  M:t  väl  vara 
omtänkt  om  alla  de  mått,  som  kunna  tjena  till  ett  rättmätigt 
torsvars  ordnande ;  men  som  fredeus  bibehållande  utgör  dess 
förnämsta  ögnamärke,  sä  lenmar  K.  M:t  på,  N.  K:s  eget 
betänkande  att  af  alla  dessa  underrättelser  göra  det  bruk, 
som  kan  vara  överensstämmande  med  det  hofvets  tänkesätt, 
der  N.  N.  vistas.  Sättet  att  handla  vid  ottomaniske  Porten 
är  sa  vida  afskildt  frän  det,  som  vid  de  europeiska  hof 
plägar  vara-  brnkeligt,  att  Kl.  M:t  ej  annat  kan  än  öfver- 
lemna  till  N.  N:s  egen  försiktighet  och  urskiljning  att  deraf 
meddela  samma  hof  de  underrättelser,  som  han  sjelf  finner 
vara  bäst  och  säkrast  passande.  Det  gör  tillfyllest,  då  N. 
X.  äger  sig  Kl.  M:ts  belägenhet  och  afsigter  bekanta.  Der- 
efter  lämpar  N.  N.  hela  sitt  uppförande,  men  livad  lian  med 
all  trygghet  kan  tillägga  det  är,  att  ottomaniske  Porten  al- 
drig kan  fa  någon  mera  pålitlig  allierad  än  Kl.  31:1,  det  är, 
och  om  honom  tid  och  rådrum  lemnas  att  sätta  sitt  rike 
i  ordning  och  vinna  den  styrka,  hvartill  några  års  fredslugn 
säkrast  bidraga,  blifver  han  äfveu  den  nyttigaste  och  mäk- 
tigaste". 

Körsigtighet  var  ock  en  nödig  egenskap  hos  Sveri- 
ges representant  vid  turkiska  hofvet.  Der  hoppades  man 
att  se  Gustaf  IILs  statshvälfning  omedelbart  följas  af  krigs- 
politik mot  Kyssland.  Då  den  svenske  dragomanen,  arme- 
niern Muradgea,  genom  h  vilken  alla  Celsingarnes  förhandlin- 
gar med  det  turkiska  hofvet  gingo,  notificerade  revolutionen  i 
Sverige  för  Reis  Effendi,  utrikesministern,  anhöll  denne  genast 
om,  att  Gustaf  III  ville  företaga  en  diversion  mot  Ryssland. 
Han  försäkrade,  att  i  detta  fall  ,,penningar  till  Sveriges  un- 
derstöd ej  skulle;  tryta  samt  att  Porten  pä  det  kraftigaste 
skulle  hjelpa  Sverige  att  återvinna  sina  förlorade  länder  och 
äfven   skaffa  en  annan  mäktig  bundsförvandt  (Frankrike)". 


73 

*%B  lät  ock  förstå,  att  en  svensk  diversion  vore  medlet  att 
bekomma  ett  annars  nästan  oundvikligt  fredsslut  med. 
%ssland. 1 

Oelsingarne  erkände  visserligen,  att  det  turkiska  liofvet 
var    föga   pålitligt,   —  en  uppfattning,  som  delades  äfven  i 
Stockholm. 2    Men  de  liemstälde  dock  till  sin  regering,  huru- 
vida ej  klokheten  kräfde  ..någon  kraftig  uppmuntran  och  hopp 
"m   tillstundande    diversion  i  närvarande  ciitiska  moment". 
1)e  ansågo  ..det  farligt  i  denna  moment  ett  sådant  hopp  all- 
deles  betaga"    och  ville  ,,i  brist  af  annan  utväg  heldre  ad 
referendum  mottaga  propositioner  och  en  formelig  reklama- 
tloii.  än  genom  undanflygter  befrämja  ett  förhastadt  fredsslut". ;i 
Omöjligheten   att  mellan  Stockholm  och  Konstantinopel 
vexla  frågor  och  svar  med  Önskvärd  snabbhet.  — -  posten,  som 
gick  öfver  Wien,  fordrade  omkring  sex  veckor,  —  hänvisade 
eu  svenska   legationen  att   väsentligen  handla  efter  bästa 
twstånd  på  eget  ansvar.    Celsingarne  sågo  sig  motarbetade  af 
■  engelske  och  preussiske  gesandterne; 4  de  visste,  huru  böjde 
-^is  Effendi  och  sultanen  sjelf  voro  för  ett  fredsslut,  hvilket 
iiirre  ansägo  liktydigt  med  signalen  till  ett  ryskt  angrepp 
Pft  deras  fädernesland.    Under  sådana  omständigheter  tve- 
*ade  de  icke  att  underhålla  Portens  förhoppningar  om  svenskt 
"Jstancl.    Gustaf  Gelsing  lät  Muradgea  berätta,  att  han  rap- 
porterat till  sitt  hof  om  Eeis  Effendis  diversionsförslag  och 
"lian  i  anseende  till  omständigheterna  på  stället  och  Kongl. 
aJ:ts  vanliga  böjelse  för  Porten  gjorde  sig  godt  hopp,  ehuru- 
han  i  väntan  pä  ordres  ej  ville  liasardera  någon  positif 


&•  Celsing-  till  kanslipr.  r'710  ir<2. 
Se  t.  ex.  Scheffers  dop.  till  U-  Celsing  22/J 
«.  Celsings  dep.  till  kanslipr.  "jlt  1772. 
4  &•  Gelsing-  till  kanslipr.  "/,,  och  3/«  m2- 


1773. 


74 

försäkran".  St.  Priest  ingaf  kort  derpå  ett  memorial  af  lika 
innehåll. 1  Denna  undskyllan  om  brist  på  instruktioner  kunde 
icke  synnerligt  länge  brukas.  Bröderne  Celsing  fruktade,  att 
man  slutligen  skulle  vid  turkiska  hofvet  anse  sig  „amuserad", 
och  uppmanade  ånyo  med  värme  sin  regering  till  ett  kraf- 
tigt: beslut  för  en  traktat  med  Porten.  Någon  synnerlig  fara 
kunde  en  sådan  icke  medföra.  Ty  Porten  skulle  antagligen 
icke  så.  snart  reklamera  Sveriges  hjelp  och,  om  sä  skedde, 
kunde  Sverige  draga  ut  på  tiden  under  undskyllan  på  rust- 
ningar. Emellertid  hade  man  vunnit  tid  och  anspråk  på 
Portens  hjelp,  om  Sverige  angrepes.  Presidenten  Gelsing  skrif- 
ver  härom  den  3  nov. : 

„I  detta  afseende  tyckes  ock  mindre  vägas  med  ett  å 
Sveriges  sida  tillgörande  anbud,  hvilket  naturligtvis  ej  skulle 
kunna  äga  rum  med  mindre  Porten  formeligen  utfäste  icke 
allenast  peningeunderstöd,  utan  ock  tillförlitlig  säkerhet,  till 
exempel  under  Frankrikes  garanti,  att  icke  sluta  fred  eller 
stillestånd  utan  begge  magternas  gemensamma  samtycke  enligt 
livad  allianstraktaten  allaredan  förmår".  —  „Mr  de  S:t  Priest 
och  jag  anse  som  en  nödvändighet,  att  mera  uämda  anbud 
göres  med  någon  authenticité  icke  allenast  att  sa  medels 
förebygga  Kysslands  ytterligare  försök  till  alliancens  annulle- 
rande,  utan  ock  hos  Porten  hafva  en  titre  och  constaterad 
rättighet  till  hennes  erkänsla,  derest  Sverige  efter  fredsslu- 
tet synligare  hade  något  anfall  att  befrakta". 

Han  kände  sig  så  mycket  mer  uppfordrad  till  en  dylik 
uppmaning,  som  han  visste,  att  Sveriges  fiender  »jorde  sitt 
bästa  för  att  hos  Porten  undergräfva  dess  anseende.  Goodricke 
hade  försäkrat  sin  kollega  i  Konstantinopel,  Murray,  att  Gu- 


1  G.  Celsing  till  kanslipr.  '/n   '772. 


75 

staf  Ill:s  nya  konstitution  ej  blefve  långlifvad. 1  Fredrik  ILs 
8'esandt,  major  Zegelin,  kringspred  rykten,  att  Sverige  M- 
tades  af  inre  och  yttre  faror,  det  vore  utfattigt  och  svagt 
r-  °-  m.  mot  Danmark,  som  rustade  sig  att  angripa  det;  nu 
äskade  Sverige  endast  för  egna  behof  komma  åt  Portens 
Penningar.  Från  ryskt  håll  berättades  att  svenskarne  voro 
ll08'  uppskrämde  för  att  vackert  hålla  sig  stilla. 2 

För  att  parera  dessa  angrepp  sändes  d.  9  nov.  drago- 
fflänen  åter  upp  till  utrikesministern.  Den  sluge  armeniern 
skildrade  i  de  gynsammaste  färger  Sveriges  makt  och  till- 
fredsställelse under  sin  unge  konung  och  slöt  med  en  för- 
säkran, att  denne  gerna  såge,  att  Porten  finge  en  hederlig- 
fred  ;  dock,  skulle  Kyssland  uppställa  omöjliga  fordringar, 
VlJi'e  han  beredd  att  slutligen  för  eget  intresse  deltaga  i  kri- 
£®t.  -Detta",  säger  Celsing,  ,.ehuruväl  för  dragomaneiis  egen 
räkning,  liar  jag  funnit  starkt,  men  ock  synes  det  förestående 
°ada  behöfva  de  kraftigaste  läkemedel".  —  Sedan  Eeis  Effendi 
ett  par  dagar  senare  (d.  12  nov.)  erhållit  besök  af  Zegelin, 
kallade  han  d.  13  nov.  äter  på  Muradgea  och  stälde  till 
honom  nya  frågor  om  Sveriges  försvars  väsen,  hvilka  Muradgea 
besvarade  derhän.  att  livad  Sverige  behöfde  vore  ej  trupper, 
ttt&n  penningar.  När  Eeis  Effendi  ytterligare  sporde  dra- 
gomanen, huruvida  Porten  kunde  bygga  på  Gustaf  IILs 
frllgifvenhet  och  i  nödfall  åberopa  sin  allians  med  honom. 
£a*  denne  härpå  det  undvikande  svaret,  att  Sveriges  på- 
gående rustningar  redan  voro  ett  slags  diversion  mot 
%ssland.  Knapt  hade  den  svenske  dragomanen  gått,  så 
kallades  den  franske  till  ett  liknande  förhör.  —  S:t  Priest 
°Cö   Celsing   öfverlade   och    tmimo  sålunda  gifva  sina  resp. 


1  6.  Celsing  till  kanslipres.  17/10  1772, 

2  G-  Celsing  till  kanslipres.  "/«.  "In  ocl1 


76 


tolkar  överensstämmande  instruktioner,  inuau  de  dagen  derpa 
ånyo  samtidigt  kallades  upp  till  utrikesministern,  man  vore 
frestad  säga,  till  konfrontering.  Denna  torde  aflupit  lyckligt; 
åtminstone  namnes  intet  om  motsatsen.  x 

Medan  sålunda  den  svenska  legationen  icke  utan  oro  sökte 
uppehålla  Portens  förmånliga  tankar  om  Sverige  och  dess 
förhoppningar  pä  ett  militäriskt  understöd  från  svenskt  hål!. 
kommo  från  Stockholm  afkylande  varningar  att  omsorgsfullt 
menagera  Ryssland.  Men  liksom  till  ett  bevis  på,  att  detta 
icke  var  den  svenska  regeringens  sista  ord.  ingick  tillika 
ett  mycket  smickrande  href  från  Ulrik  Scheffer  till  turkiske 
storviziren  af  den  6  uov.  1772. 2  Utan  tvifvel  hade  Ulrik 
Celsing  rätt,  då.  han,  i  stöd  af  den  vidsträcktare  handlings- : 
frihet  honom  lemnats  framom  närmare  stationerade  sände- 
hud,  trodde  sig  kunna  gifva  nämda  instruktion  denna  tolk- 
ning: ,, Således.  .  .  lärer  dock  Kgl.  M:ts  nådiga  vilja  vara, 
att  sädana  oss  föreskrifne  memigements  ej  höra  hindra  att 


1  G.  Celsing  redogör  härför  i  dep.  till  kanslipr.  "/,,    1772. 

2  Det  heter  der  bland  annat:  „Hans  K.  M.,  sora  med.  sina  För- 
fäders (.ron  ärft  en  oskrymta.il  vänskap  och  tillgifvenliet  för  den  lv- 
sande  Porten,  är  uppeldad  af  en  brinnande  åhågä  till  att  ständigt 
underhålla  det  urgamla  nära  förstånd,  som  i  så  långliga  tider  förena 
begge  riken  och  hvilket  så  mycket  mindre  någonsin  rubbas  kan, 
som  det  är  grundadt  på  deras  gemensamma  väl  och  bästa  samt  be? 
segladt  med  de  heligaste  förbindelser  och  edsvurna  traktater.  Den 
lysande  Porten  liar  ock  vid  alla  tillfällen  gifvit  prof  af  ett  lika  oryg- 
geligt  tänkesätt  och  dä  ingen  tvifvel  är,  att  ju  den  lysande  Porten 
med  Hans  K.  M:t  uti  enahanda  föresats  lärer  instämma,  att  nämligen 
städse  hafva  de.  ingångna  traktater  för  ögonen,  sä  lärer  det  icP" 
blifva  svårt  för  oss  att  gemensamt  arbeta  pä  begge  rikens  inkörda 
med  hvarannau  så  oskiljaktigt  förknippade  välgång  och  bestånd». 
(Utkastet  till  detta  bref  förvaras  bland  kanslipresidentens  kon- 
cept). 


77 


så  mycket  hos  oss  stär  söka  afhålla  ett  precipiteradt  freds- 
slut-', i  Deremot  ville  han  lika  litet  som  hans  broder  un- 
derstöda ett  förslag,  som  från  svenskt  håll  gjorts,  rörande 
éfi  förbindelse  med  Porten.  Det  svenska  sändebudet  i  Wien 
hade  nämligen  erhållit  en.  såsom  han  antog,  säker  under- 
rättelse, att  Kyssland  till  hvarje  pris  önskade  slut  på  kriget 
Wr  att  kunna  »utbrista  mot  Sverige".  Skulle  nu  Porten 
uvarken  af  hopp  att  lyckas  uttrötta  sin  motståndare  eller 
;'i  billig  erkänsla  mot  Sverige  Ibr  den  hjelp  Gustaf  III  genom 
*m  statshvälfning  gifvit  sin  allierade  kunna  förmås  till  kri- 
gets fortsättande,  tillät  sig  derför  grefve  Bark  uppmana  ö.  Cel- 
sing"  att  söka  förmå  Porten  att  Aid  ett  eventuelt  fredsslut  i 
fredstraktaten  införa  en  bestämning,  som  garanterade  Sverige 
m8'U  for  liyssland,  —  detta  i  nödfall,  äfven  om  Gustaf  IILs 
»ifall  till  detta  steg,  hvarpå  han  räknade,  ej  hunnit  anlända. 
San  hade  rådfört  sig  härom  med  furst  Bohan;  denne  gillade 
förslaget  och  hade  beordrat  S:t  Priest  att  understöda  det 
^atiima.  2 

Oelsingaiae  afstyrkte  emellertid  bestämdt  sin  regering 
Htt   taga   ett   steg  i  den  föreslagna   riktningen.     Det  vore 

ai%t   för  Sverige,  om  dess  ,,hemsaker-  komme  under  de- 

>att  pa  en  rysk-turkisk  fredskongress.  Man  kunde  ej  göra 
M«  räkning  pa,  att  Porten  med  verkligt  intresse  der  förfäk- 
tatie  Sveriges  sak.   Den  gåfve  antagligen  efter  i  denna  punkt 

ori'  än  i  någon  annan  och  det  enda  resultatet  blefve,  att 
overige  >stoc]e  (|er  ]i0mprometteradt  inför  Europa  och  hade 
emot  sig  skenet  att  behöfva  främmande  skydd  för  sin  state- 

0l'm-     Af   detta  skäl  hade  de  aldrig  nämt,    att  Frankrikes 


U.  Celsing  ti!l  kanslipresidenten  d.  "/ii  ll~<2. 


-  Bark    till   G.   Celsiiif 
[''  I[-  &»9,  ;Ul  ocl,  §38!) 


<1. 


till  känslipresl  ib  -s]u  r'''~-  (H- 


78 


ntlofvade  lijelp  till  Sverige  berodde  pä  en  garanti  af  dess 
författning.  Ty  en  garanti  för  tycktes  gifva  rättighet  till 
en  garanti  emot. ]  Denna  uppfattning  delade  ock  det  sven- 
ska kabinettet. 2  Det  lät  det  nämda  förslaget  i  all  stillhet 
falla.  Men  det  lät  ock  aret  1772  gå  till  ända  utan  att  forma 
sig  att  gå  uppmaningarna  från  Konstantinopel  till  mötes  och 
på  något  mera  positivt  sätt  försäkra  sig  om  Portens  förbund. 


Ett  samarbete  mellan  den  franska  och  svenska  diplo- 
matin, såsom  vid  ofvan  nämda  hof.  ägde  icke  rum  i  Berlin 
och  Petersburg. 

Med  Fredrik  II  underhöll  franska  hofvet  öfver  hufvud 
en  mycket  knapp  förbindelse.  Det  hade  uppgifvit  all  tanke 
på  att  kunna  inverka  på  Hans  Preussiska  Maj:t  och  Fred- 
rik II  å  sin  sida  hade  ingen  anledning  att  lyssna  till  Frank- 
rike. Det  franska  sändebudet  i  Berlin,  de  Pons,  som  d.  i 
juni  1772  anländt  dit.  synes  ock  der  haft  en  ganska  be- 
gränsad verksamhet.  Det  samma  var  särskildt  efter  den 
svenska  revolutionen  händelsen  med  baron  Zöge  von  Maöj 
teuffel.  För  hvardera  liksom  för  deras  resp.  hof  var  ocl) 
förblef  Fredrik  ILs  politik  en  ogenomtränglig  hemlighet. 

Emellertid  följde  d'Aiguillon  med  intresse  den  diplo- 
matiska duell,  hvilken  Fredrik  II  inledt  med  Gustaf  III 
Han  tröttnade  icke  att  uppmana  den  senare,  att  bevara  „en 
oöfvervinnelig  fermeté  och  ståndaktighet",  men  tillika  lug» 
och  försigtighet.  Han  bemödade  sig  ock  att  gifva  möjligast 
lugnande    tydning    åt   Fredrik   ILs  hållning.     Med  sitt  ho- 


1  U.  och  Gr.  Celsing  den  3/,a  ocli  1T/12  1772. 
-  Den  tystnad,  med  hvilket  det  nämda  förslaget  förbigås  i  alla 
de  depescher,  som  i  koncept  finnas  bevarade,  är  ett  bevis  härpå. 


79 

tände  språk  ville  denne,  förklarade  d'Aiguillon,  egentligen 
bl°tt  „captivera"  Ryssland,  gifva  luft  ät  sin  förtrytelse  och 
Uöponera  på  Gustaf  III.  „Det  bästa  sättet  att  besvara  så- 
dant vore  med  förakt  och  stillatigande:'.    Ett  krig.  som  ho- 

ade  hans  polska  annexion  er  och  hvars  utgång  äfven  eljes 
;  ore  uo8'  problematisk,  ville  han  icke  inleda.  Samma  uppfatt- 
as uttalade   d'Aiguillon  fortfarande,  sedan  han  sjelf  fått 

el   af  Fredrik   ILs    och   prins  Henriks  korrespondans  med 

ovisa   Ulrika   med  deras  ,, oanständiga  utlåtelser"  samt  af 

u  hemliga  Sverige  rörande  artikeln  i  1769  års  rysk-preus- 

siska   fördrag,    af  hvilken  Creutz  lät  honom  taga  en  kopia 

v  Ludvig  XV:s  räkning.  —  den,  såsom  det  tycktes  d'Ai- 
guiUon,  „orättvisaste  traktat,  som  någonsin  blifvit  slutea". l 
Det  var  i  sjelfva  verket  den  uppfattning  man  i  Versailles 
"tyste  om  Fredrik  II:s  ställning  till  den  svenska  frågan,2 
huru  mycket  än  det  franska  kabinettet,  särskildt  vid  det 
en8'elska  hofvet,  bemödade  sig  att  framställa  honom  såsom 

ei1'  från  hvilken  anslagen  mot  fredslugnet  i  norden  egent- 
%eu  utginge. 

Det  var  uppenbarligen   frän   Ryssland   faran   hotade. 

ckså  skyndade  Frankrike  att  ät  detta  håll  med  råd  och 
dad  stå  Gustaf  III  bi.     Det  har  redan  nämts,   att   ett  för- 

Uud    med    Ryssland    ingick   som  det  främsta  önskemålet  i 


1  Creutz    till  Gustaf  III  d.  2/10.  19/ln   1772  (H.  H.,  Ill,  203,  300, 
303  och  312). 

2  CAiguillon    till    Vcrgcnnes   d.   -%u  i"'2-  »Je  suis  fort  porté 
'     r°lre  que   le  ton  dur  et  impérieux  de  ses  lettres  au  Roi.  son  ne- 

tt'  et  ä  la  Reine  douairiere,  sa  Soeur,  est  beaueoup  plus  !'effet  de 
Politique   artificieuse    que  des  sentiments  intérieures  de  son  äme. 

11  leurs  1'incertitude  ou  il  était  encore  du  parti  que  la  Russie  ju- 
'  c  »  propos  de  prendre  lui  å  fait  tenir  un  langage  hautain  qui 
einentira  vraisemblablement  quand  il  sera  mieux  instruit." 


so 

det  program  d'Aignillon  uppgjort  för  den  franska  politiken. 
Men  det  första  vilkoret  för  framgång  åt  detta  håll  var,  att 
en  brytning  icke  inträdde  mellan  Sverige  och  dess  grannar; 
ty  dess  närmaste  följd  vore  helt  naturligt  en  innerlig  sam- 
manslutning just  mellan  dem  man  ville  skilja  åt,  PAiguil- 
lon  hade  derför  dubbel  anledning  att  göra  sitt  bästa  i  ilen 
medling  mellan  Sverige  och  Ryssland,  hvarmed  han  ville 
rödja  vägen  för  sina  egna  syften. 

1  enlighet  härmed  voro  de  maningar  han  omedelbart 
efter  statshvälfningen  tillsände  Gustaf  III  att  mot  ryska 
hofvet  iakttaga  det  största  lugn.  ja  vänskaplig  förbindlig- 
het. Han  borde  icke  försumma  något,  som  kunde  hos  Ka- 
tarina II  mildra  intrycket  af  hans  revolution  och  å  daga  lägga 
hans  önskan  att  vinna  hennes  ynnest.  Till  den  ändan 
föreslog  d'Aiguillon  personligen  för  Gustaf  III,  att  denne 
till  samtliga,  hof  skulle  afgifva  officiella  deklarationer  om  sin 
önskan  att  bevara  fred  med  sina  grannar;  samt  genom  både 
Vergennes  och  Creutz.  att  de  underhandlingar  mössrådet 
föregående  sommar  inledt  för  afslutandet  af  en  svensk-rysk 
allians  återupptoges.  Till  det  förra  projektet  kunde  Gustaf 
III  icke  förmå  sig  att  bifalla.  Beträffande  det  senare,  med- 
delade Scheffer,  att  Ryssland  icke  för  detta  aliiausförslag 
gjort  de  avancer,  hvilka  hans  företrädare  förégifvit,  och  att 
Gustaf  III  för  öfrigt  mot  det  samma  hyste  vissa  betänklig- 
heter. Framställt  från  hans  sida,  skulle  det  nu  efter  revolu- 
tionen upptagas  som  ett  tecken  på  svaghet  och  fruktan; 
att  synas  allarmerad,  var  just  det  lian  framför  alt  ville 
undvika;    det   skulle  i  Europa   göra   ett  dåligt  intryck  och 


1  ÖWtitz    till    Gustaf  III    <1.    '%  och  *»/,   nv>   (II.  H..  III.  g&l 
ocli  28!)). 

2  So  bil.  u:o  13.     IVAiguillon  till  Ycrg'etme3  d.  -';,„  l  Vtf. 


81 

Särsfcildt  skulle  Porten  känna  sig  besviken.  Emellertid  hade, 
upplyste  Scheffer,  Gustaf  III  ingen  bestämd  motvilja  för 
den  i  fråga  satta  traktaten.  „Tvärtom,  han  afser  både  nytta 
och  fördel  deraf  kunna  ledas,  allenast  den  då  lämpas  till 
Kgl.  M:ts  afsigter . . .  och  deröfver  blifver  Kgl.  M:t  då  Mä- 
stare, enär  underhandlingarna  och  propositionerna  komma  från 
ryska  Kejsarinnan  och  valet  af  deras  antagande  eller  för- 
kastande lemnas  i  Kgl.  M:ts  skön." 

D'Aiguillon  förstod  dessa  ord  rätt,  då  han  förklarade 
sig  villig  att  ensam  öfvertaga  underhandlingarna  i  denna 
fråga. 1  Härtill  gaf  Gustaf  III  sitt  bifall  så  mycket  hellre, 
som  hans  eget  sändebud  i  Petersburg  hvarken  med  hänsyn 
till  tänkesätt  eller  förmåga  ägde  hans  förtroende,  medan 
Frankrike  deremot  ditsändt  en  af  sina  erkändt  skickligaste 
diplomater,  Durand,  som  i  medlet  af  oktober  inträffade  i  Pe- 
tersburg. Men  knappast  hade  han  hunnit  der  sätta  sig  in 
i  de  utomordentligt  svårlösta  uppgifter,  som  honom  förelagts, 
innan  rykten  inlupo  om  ett  omedelbart  förestående  krig 
mellan  Sverige  och  Danmark. 


1  U.  Scheffer  till  Creutz  d.  18/9,  9/10  och  18/10  17T2  (H.  H.  IV, 
'293,  309  och  312).  Vergennes  till  (TAiguillon  d.  30/9  1T72.  Creutz 
till  Gustaf  III  d.  18/9,  28/9  och  (i  H.  IL,  III,  281,  289,  312  och  325) 
d.  2%,  25/„,  I9/,„  och  Vu  ilTi-    D'Aiguillon  till  Vergennes  d.  %„  1772. 


82 


V. 


Medan  de  svenska  och  franska  hofven  uppbjödo  sina 
krafter  för  att  åt  Sverige  bevara  dess  nya  statsform,  ägde  de 
häri  en  medarbetare  der  de  minst  anade  det,  —  i  Fredrik  II. 
Näppeligen  för  någon,  Bysslands  kejsarinna  möjli- 
gen undantagen,  kom  budskapet  om  Gustaf  IILs  stats- 
hvälfning  olägligare  och  personligt  obehagligare  än  för 
konungen  af  Preussen. 

Hans  ställning  efter  afslutandet  af  det  polska  delnings- 
fördraget har  ofvan  i  korthet  tecknats.  Det  har  dervid 
framträdt,  huru  oafvisligen  nödvändigt  det  för  honom  var 
att  närmast  efter  detta  mästaredrag  af  en  macchiavellisk 
politik  i  största  möjliga  obemärkthet  få  sätta  sig  i  be- 
sittning af  de  landvinningar  han  tilldelat  sig.  Det  gälde 
för  honom  att  så  litet  som  möjligt  låta  tala  om  sig  i  Eu- 
ropa. Nu  öppnade  plötsligen  den  svenska  statshvälfningen 
ett  oväntadt  perspektiv  af  vidt  gående  diplomatiska,  kanske 
äfven  krigiska  förveckliugar. 

Det  var  derjämte  för  honom  enskildt,  det  adertonde 
seklets  mest  skarpsynte  diplomat,  ett  försmädligt  nederlag 
att,  trots  de  upprepade  varningar  han  mottagit,  se  sig  förd 
bakom  ljuset  af  sin  brorson,  en  nybörjare.  Det  var  derför 
med  oförstäld  förtrytelse  han,  —  det  var  under  en  färd  i 
Schlesien  vid  Wenig  Mohrau,  —  den  30  ang.  mottog  den 
oro    väckande    revolutionsnyheten.1    Hans  situation  var  så 


1  Se  bil.  n:o  1<). 


mycket  obehagligare,  som  de  första  uppgifterna  om  stats- 
livälfri ingen  i  Sverige  voro  för  knapphändiga  för  att  låta 
honom  säkert  bedöma  med  hvad  framgång  den  genomförts 
och  derefter  lämpa  de  närmaste  mått  och  steg  han  ägde 
att  taga. 

Berört)  synes  han  dock  från  första  stund  varit  ense 
med  sig  sjelf,  att  lian  icke  kunde  svika  Katarina  II,  derest 
hon  yrkade  tillämpning  af  1709  års  fördrag.  Men  motbju- 
dande syntes  honom  i  högsta  grad  ett  angrepp  på  hans 
systerson.  Det  kunde  icke  göras,  utan  att  han.  omedelbart 
efter  det  den  polska  delningen  väckt  Europas  afsky,  ånyo 
kränkte  folkrättens  och  nu  äfven  blodbandets  helgd.  —  Dess- 
utom stod  det  för  honom  klart,  att  Sverige,  om  det  anfölles, 
kunde  räkna  på  Frankrikes,  kanske  äfven  Spaniens  under- 
stöd. England  var  honom  fiendtligt,  närmast  med  anledning 
af  hans  polska  annexioner  och  hans  intrång  på  Danzigs 
handelsrättigheter.  Wiener-kabinettet  kunde  motsätta  sig 
annekteringen  af  Svenska  Pommern,  kanske  t,  o.  m.  väcka 
60  flencltlig  koalition  emot,  honom  bland  Tysklands  furstar, 
t  hvarje  händelse  voro  att  förutse  allmänna  förvecklingar, 
S;>dana  han  just  då  framför  alt  måste  undvika. 

De  synpunkter  han  tillsvidare  uppstälde  på  sitt  poli- 
tiska program  voro  derför  de  två:  att  åtminstone  under 
den  närmaste  framtiden  hålla  tillbaka  Byssland  från  ett  an- 
**Q  på  Sverige  och  att  förmå  Gustaf  III  till  en  sådan 
modifiering  af  Sveriges  nya  regeringsform,  att  „casus  foede- 
Ws"  betoges  de  förbundna  makterna,  —  detta  senare  må- 
hända med  den  baktanke,  att  derigenom  roten  till  Sveriges 
8'amla  onda  blefve  ouppryckt.  Men  för  att  lyckas  i  detta 
dubbla  spel,  fordrades  framför  alt,  att  de  intresserade  mak- 
tei*na  stannade  i  okunnighet  om  hans  verkliga  afsigter  och 
att  särskildt  Katarina  II  hölles  varmt  öfvertygad,  att  hans  in- 


84 


tressen  helt  sammanföllo  med  hennes.  Fredrik  II  var  emel- 
lertid fullt  medveten  om  de  svårigheter  en  sålunda  planlagd 
taktik  mötte.  Han  visste,  att  Katarina  var  personligen  djupt 
uppbragt  öfver  den  svenske  konungens  djerfva  tilltag  och 
att  Panin,  som  betraktat  sig  såsom  det  ryska  partiets  i  Sve- 
rige specielle  beskyddare,  lifligt  önskade  se  det  samma 
åter  upprättadt  och  det  nederlag  för  den  ryska  politiken, 
hvilket  delvis  kunde  tillskrifvas  hans  ouppmärksamhet,  godt- 
gjordt.  Han  förutsåg  äfven,  att  Gustaf  III  blott  efter  det 
segaste  motstånd  läte  sig  beröfvas  den  vidgade  konungamakt 
han  nyss  förvärfvat, 

Det  preussiska  sändebudet  i  Petersburg,  grefve  Solms. 
fick  omedelbart  efter  revolutionsnyhetens  ingående  befall- 
ning att  försäkra  det  ryska  hofvet,  att  det  i  denna  ange- 
lägenhet, liksom  i  hvarje  annan,  kunde  räkna  på  Fredrik  ILs 
vänskap  och  trohet  mot  ingångna  förpligtelser.  —  Ett  par 
dagar  senare  sändes  honom  närmare  ordres. 

Han  underrättades,  att  hans  monark  ville  om  möjligt 
korrigera  den  „ dumhet"  Gustaf  III  begått  och  till  den  ändan 
föreslog,  att  de  ryska  och  danska  sändebuden  i  Stockholm  i 
samråd  med  det  preussiska  skulle  begära  en  gemensam  audiens 
hos  Gustaf  III  och  därvid  framhålla,  att  deras  resp.  regerin- 
gar, såsom  garanter  för  Sveriges  förra  statsform,  måste  på- 
yrka, att  denna  till  punkt  och  pricka  återstäldes,  och  att  de, 
om  Gustaf  III  vägrade  att  ingå  i  underhandling  härom,  för- 
behöllo  sig  full  handlingsfrihet  —  med  påföljder,  dem  han 
sjelf  kunde  förutse. 1 

Detta  förslag  öfverensstämde  med  det  ryska  kabinettets 
stämning  för  ögonblicket  mer,  än  Fredrik  synes  förestält  sig. 
Katarina  II  hade,  såsom  uämts 2,  beslutit  att  i  afseende  å  den 

1  Fredrik  II  till  Solms  d.  «/„  H72.     Se  bil.  11:0  20. 

2  Se  ofvan  sid.  48—50. 


85 

svenska  statshvälfningen  en  tid  framåt  hålla  god  min  i 
elakt  spel  och  ajournera  sina  planer  på  krigisk  aktion  mot 
Sverige.  Ty  innan  hon  kunde  inlåta  sig  på  en  sådan,  måste 
det  turkiska  kriget  vara  ändadt  och  hon  försäkrad  om  verk- 
samt deltagande  af  sina  allierade,  om  möjligt  älven  af  Eng- 
land. Men  intetdera  af  dessa  vilkor  var  uppfyldt,  det  senare  t, 
°-  m.  så  litet,  att  man  i  Petersburg,  liksom  i  London  och 
Stockholm,  der  Gustaf  III  sjelf  bemödade  sig  att  gifva  det 
styrka,  lyssnade  till  ryktet,  att  Fredrik  II  vore  en  af  stats- 
livälfningens  gynnare. 

Panin  framlade  för  Solms  sitt  hofs  tankar  i  ett  sam- 
tal, hvilket  denue  inberättade  under'  den  4  september.  *  Man 
kände  ännu  för  litet  omständigheterna  vid  den  svenska  stats- 
hvälfningen, för  att  kunna  definitivt  , .fixera  sina  tankar" 
angående  den  samma.  Det  syntes  dock  af  fiere  skäl  —  bl. 
a-  enligt  de  berättelser  baron  Taube  gifvit  svenske  envoyén, 
baron  Eibbing,  —  kunna  antagas,  att  revolutionen  ingalunda 
aflupit  så  fredligt,  som  Gustaf  III  låtit  försäkra.  Bäst  vore 
derför  att  afvakta,  huruvida  ej  ett  oppositionsparti  i  Sverige 
uppträdde.  Emellertid  hade  uppenbarligen  den  händelse  in- 
träffat, hvilken  det  preussisk-ryska  fördraget  af  1769  afsåg. 
Det  fordrades  nu  en  förtrolig  och  fullständig  öfverenskom- 
melse  rörande  medlen  att  bevara  ,, lugnet  i  Norden"  och  det 
system  Ryssland  och  Preussen  velat  genomföra.  —  Utbed- 
jande sig  Fredrik  II:s  tankar  i  denna  fråga,  ville  Panin  fram- 
lägga sin  furstinnas.  Hon  vore  besluten,  att  för  ögonblicket 
Undvika  hvarje  sken  af  hot  mot  Sverige,  men  på  samma  gång 
vidtaga  alla  mått  och  steg  ,,för  sitt  eget  försvar".  Hon  trodde 
sig  kunna  föreslå,  att  konungen  af  Preussen  å  sin  sida  äfven- 
ledes  skulle  göra  ,, passiva  demonstrationer"  samt  försäkra  Gu- 


Se  bil.  n:o  21. 


86 


staf  III,  att  Kysslands  rustningar  uteslutande  afsågo  eget  för- 
svar mot  en  tvetalig  furste,  den  der  icke  förtjenade  förtroende. 
medan  deremot  hvarje  steg  af  honom,  hvilket  kunde  hafva 
sken  af  en  krigisk  demonstration,  endast  kunde  gifva  skäl  åt 
Rysslands  misstankar  och  medföra  svåra  följder.  —  Panin  till- 
lade,  att  danske  konungen  ,:sua  sponte"  godkände  denna  taktik. 
De  begärda   demonstrationerna  hade  Fredrik  II  redan 
sjelfvilligt  begynt.    Dock  icke  genom  sitt  sändebud  i  Stock- 
holm.   Grefve  Dönhoff  fick  väl  veta,  huru  obehaglig  revolu- 
tionen var  lians  monark  och  att  han  icke  trodde  på  det  nya 
statsskickets    bestånd.     „J'appréhends    fort",    skrifver   han, 
„que  la  démarche  inconsidérée  que  le  roi  de  Suéde  vieut  de 
faire  ne  plongera  ce  Prince  et  tout  son  Eoyaume  dans  une 
guerre  dont  il  est  difficile  de  prévoir  1'issue"  . .  .  „Plus  j'exa- 
mine    la    démarche;  du   Koi,    plus    elle   me   parait  étourdie 
et   imprudente".  >     Fredrik   visar   sig   hysa    ett  obetingadt 
misstroende   mot   sveuskarnes   förmåga  att  frigöra  sig  från 
sitt   gamla   partisinne  och  sammansluta  sig  till  försvar  för 
konung  och  fosterland.    ,Peut-étre",  säger  han,  ,,n'  y  a-t-il 
pas    20   personnes   en   Suéde   sur   lesquelles    le  Koi  puisse 
faire    fond    et   qui   lui   soient  véritablement  attachées.     Je 
suis  donc  sur  qu'on  peut  s  attendre  ä  une  nouvelle  revolution 
dans   ce   Eoyaume    dés   que   la  Russie  napprouvera  pas  ce 
qui   s'y  est  passé,  et  qu'elle  aura  déclaré  ses  intentions  lå- 
dessus.    Autant  que  je  connais  le  gros  de  la  nation  suédoise 
elie   ne  parait  nullement  incliner  pour  la  souveraineté  et  il 
ivy    a   pas    apparence   qirelle  voudra  favoriser  de  pareilles 
vues". 2  —  Men  någon  befallning  att  gifva  sin  konungs  miss- 
nöje  uttryck  eller  att  arbeta  mot  det  nya  statsskicket  fick 
Dönhoff  icke.    Tvärtom!    Sedan  han  i  sina  tidigast  mottagna 


1  Fredrik  II  till  Dönhoff  d.  '/,  och  % 

2  Fredrik  II  till  Dönhoff  d.  "/,  1772. 


1772. 


87 


ordres  befalts  att  rätta  sitt  uppträdande  efter  Östermans 
och  han  ined  denne  öfverenskommit  att  iakttaga  „une  par- 
faite  inactivité",  erhöll  han  sin  konungs  obetingade  god- 
kännande häraf  samt  sedan  en  lång  tid  framåt  —  inga  nya  in- 
struktioner. Fredrik  II  gaf  honom  alt  klarare  antydnin- 
gar,  att  det  var  ensamt  af  Ryssland  som  Sverige  hade  något 
att  befara,  och  skref  slutligen :  „ce  changement  qui  importe 
Pen  å  moi  et  ä  mes  Etats  m'est  assez  indifférent". 1  Men 
På  varningar  till  svenska  hofvet  för  alt,  som  kunde  ytter- 
ligare stöta  Ryssland,  borde  Dönhoff  icke  spara. 

Men  livad  Fredrik  II  icke  tillät  sin  representant  vid 
svenska  hofvet,  det  ville  han  åstadkomma  på  det  personliga 
inflytandets  väg,  medels  den  brefvexling  han  i  samråd 
med  prins  Henrik  omedelbart  efter  erhållen  underrättelse 
om  statshvälfningen  i  Stockholm  öppnade  med  Gustaf  III  och 
hans  moder,  —  en  brefvexling,  hvars  sällsynt  hänsynslösa, 
befallande  språk  han  motiverade  med  en  deltagande  anför- 
van dts  rätt  och  pligt  till  öppenhjertighet.2  En  del  af  dessa 
sina  bref  till  och  från  Gustaf  III  insände  Fredrik  II  till 
Katarina,  en  uppmärksamhet,  som  hade  beräknad  verkan 
på  hennes  smickersjuka  sinne. 

Genast  efter  mottagandet  af  Fredrik  ILs  bref  af  d.  (i 
sept.  till  Gustaf  III  lät  hon  å  sin  sida  tillställa  honom  det  bref 
hon  af  den  svenske  konungen  erhållit  och  sitt  svar  derpå 
samt  förklarade  genom  Panin  sin  synnerliga  fägnad  öfver  „de 
kraftiga  råd"  Fredrik  i  depeschen  af  den  4  sept.  gifvit. 
Men  ännu  funne  hon  det  för  tidigt  att  afgifva  den  föreslagna 
deklarationen.  Man  borde  uppskjuta  ..exécutionen"  till  vin- 
tern. Ty  Ryssland  måste  dessförinnan  gifva  sina  rustningar 
större  fulländning  och  äfven  frigöra  sig  från  särskilda  svå- 

1  Fredrik  II  till  Dönhoff  d.  le/10   1772. 

2  Se  sid.  4(5  och  nedan  kap.  VII. 


88 

ngheter.  Bland  dem  framhöll  Pauin:  arrangeringen  af  de 
polska  affärerna,  det  turkiska  kriget,  verkningarne  af  den 
stora  pest,  som  öfvergått  Eyssland  sedan  år  1770,  trakasse- 
rierna med  grefve  Gregor  Orlov,  Panins  mäktige  motstån- 
dare, som  träffats  af  en  öfvergående  ogunst  hos  sin  herrska- 
rinna.  Att  Eyssland  ytterligare  led  af  penningebrist  och  att 
ett  allmänt  missnöje  spordes  öfver  de  tryckande  utskrifnin- 
garna  för  krigen  i  Polen  och  Turkiet,  tillägger  Solms.  Men 
god  vilja  att  gripa  till  vapen  mot  Sverige  fattades  det,  an- 
märker han,  ingalunda  vid  ryska  hofvet.  Der  var  man  en- 
dast vorden  något  försigtigare  än  förr. 

För  Fredrik  II  var  underrättelsen  om  denna  det  ryska 
kabinettets  betänksamhet  synnerligt  angenäm.  Han  hade 
kort  förut  (d.  "/o)  skrifvit  till  Solms  om  den  svenska  stats- 
hvälfningen:  ,,je  cherche  encore  vainement  un  moyen  pour 
raccommoder  la  chose".  Nu,  då  han  vann  tid,  hade  han  äf- 
ven  bättre  hopp  att  lyckas  i  sitt  dubbla  spel.  Med  större 
tillförsigt  framträda  ock  från  denna  tid  i  hans  korrespon- 
dans  med  Solms  försäkringar  om,  att  Eyssland  hade  intet 
att  frukta  af  Gustaf  III  -  aldraminst  under  det  närmaste 
året.  „On  peut  étre  sur  du  cöté  de  la  Snede.  Gette  puis- 
sance  n'a  ni  la  volonté,  comme  je  le  garantirais,  ni  le  pou- 
voir  de  rien  entreprendre  qui  puisse  donner  sujet  ä  de  jus- 
tes alarmes  å  la  Eussie",  heter  det  i  ett  reskript  af  den 
26  sept.  Och  lika  bestämda  uttalanden  om  Sveriges  ofar- 
lighet förekomma  gång  på  gång. 

Alt  tydligare  antyder  han  ock  för  Solms,  att  det  egent- 
ligen var  Eyssland,  som  hade  något  intresse  vid  den  svenska 
statshvälfningen,  för  honom  vore  den  en  likgiltig  sak,  hvilken 
han  helst  såge  helt  och  hållet  glömd.  Hans  uttalanden  här- 
öfver  nå  sin  spets  i  följande  yttrande  i  ett  bref  af  den  14  okto- 
ber: „Je  n'ai  pris  tout  cet  objet  si  fort  au  coeur  qu'en  consi- 


89 

dération  de  mon  alliance  avec  la  cour  de  Eussie,  dont  la 
fonservation  de  la  forme  de  gouvernement  en  Suéde  fait  un 
des  principaux  objets,  et  ou  j'ai  promis  mon  assistance  con- 
tre  tons  ceux  qni  vondraient  le  renverser.  Pour  plus  de 
preuve  de  ce  que  je  viens  d'avancer,  Vous  ponvez  méme  étre 
tres  persnadé  qu'au  cas  que  la  Eussie  la  veut  oublier,  je 
ne  penserai  surement  pas  ä  Ini  en  rafraichir  la  mémoire. 
Je  lui  laisserai  plutöt  tout  le  temps  pour  prendre  son 
parti". 

Detta  uttalande  ansåg  sig  väl  Solms  ännu  icke  böra 
delgitva  Panin :  det  skulle  grumla  stämningen  vid  ryska  hof- 
vet,  man  skulle  icke  längre  veta  i  hvad  mon  man  kunde  räkna 
På  Fredrik  ILs  understöd.  Han  hade  så  mycket  mera  skäl 
till  denna  försigtighet,  som  lian  kort  förut  väckt  missnöje, 
då  han  antydde,  att  den  „concert  confidentiel  et  parfait'' 
Med  Preussen,  hvilken  Ryssland  önskade,  icke  vore  afslutad 
genom  att  Fredrik  erhållit  Rysslands  första  förslag,  utan  att 
tvärtom  häröfver  borde  förhandlas.  Ty  så  snart  Solms  ledde 
samtalet  åt  detta  håll,  afbröt  honom  Panin  lifligt  med  för- 
klaringen, att  det  ryska  hofvet  ansåge  aftalet  med  Fredrik 
H  gjordt.  Ryssland,  sade  Panin,  önskade  blott,  att  det  finge 
ännu  hösten  om  förbli  i  lugn  och  dölja  de  gemensamma  pla- 
nerna mot  Sverige ;  vid  vinterns  inträde  hade  det  antagligen 
friare  händer,  särskildt  för  det  turkiska  kriget.  Det,  enda 
Man  kunde  öfverlägga  om  vore  formuleringen  af  den  beslutna 
deklarationen  till  Sverige.1 

På  sådant  sätt  halkade  alltid  Panin  öfver  de  förtroliga 
]nkast  mot  det  ryska  kabinettet  eller  de  försök  att  dämpa 
dess  ifyer,  hvilka  han  kunde  iakttaga  hos  den  preussiske 
envoyén,    så  flitigt   denne  än  i  sina   uttalanden   inflickade 


1  Solms  till  Fredrik  II  d.  9/10  och  3/u  1772. 


90 


försäkring-ar  om  sin  furstes  obetingade  beredvillighet  att  full- 
göra sina  förpligtelser  mot  Ryssland,  hvarvid  lian  äfven  för 
bättre  verkans  skull  plägade  använda  excerpter  ur  erhållna 
depescher,  i  hvilka  Fredrik  II  stundom  gaf  sig  sjelf  en 
mention  honorable  för  sin  hållning  mot  Katarina. 

Solms  åter  vågade  ej  hålla  på  några  bestämda  yrkan- 
den. Ty  så  väl  han  än  redan  förstod  siii  konungs  syften, 
visste  han  dock,  att  denne  framför  alt  önskade  se  bevarad 
sin  gunst  hos  Katarina  och  dermed  sitt  inflytande  på  den 
ryska  politiken. 

Fredrik  II  hade  så  mycket  giltigare  skäl  att  gilla  sitt 
sändebuds  försigtighet,  som  han  visste,  att  både  engelska  och 
franska  hofven  bemödade  sig  att  minska  hans  kredit  i  Pe- 
tersburg. Äfven  Österrikes  missnöje  efter  den  polska  del- 
ningen var  honom  ingen  hemlighet  och  han  lät  Panin  veta, 
att  man  från  detta  håll  ville  grumla  det  goda  förhållandet 
mellan  Preussen  och  Byssland,  hvaremot  det  bästa  medlet 
vore  en  obetingad  ömsesidig  öppenhet  emellan  dessa  makter 
med  afseende  å  alla  ditåt  syftande  österrikiska  intriger. 


Men  just  hos  denna  makt  tvekade  han  icke  att  anhålla  om 
dess  bona  officia  för  en  påtryckning  pä  ryska  kabinettet  i 
enlighet  med  hans  önskningar,  —  detta  måhända  äfven  derför 
att  han  på  förhand  visste,  huru  ogynsamt  en  sådan  i  Peters- 
burg komme  att  upptagas.  Denna  diplomatiska  aktion  mot 
Eyssland  via  Wien  är  den  del  af  hans  oroliga  verksamhet  till 
förebyggande  af  „obehagliga  följder''  af  den  svenska  statshvälf- 
ningen,  hvilken  kanske  aldra  klarast  karaktäriserar  hans 
ställning. 

Omedelbart  efter  det  han  fått  underrättelse  om  statshvälf- 
ningen  i  Stockholm,  sände  han  (d.  79)  den  samma  vidare  till  sitt 


91 


sändebud  i  Wien,  grefve  Edelsheim,  anmärkande,  att  man  i 
denna  obehagliga  händelse  åter  hade  att  se  ,,une  équipée  fran- 
Qaise",  och  med  begäran  att  med  omgående  få  en  detaljerad 
redogörelse  för,  huru  den  vid  wiener-hofvet  uppfattades.  Der 
yar  man  ej  fallen  för  att  bilägga  Gustaf  III  några  vid- 
sträcktare planer.  Kaunitz  bad  Edelsheim  för  sin  monark 
Påpeka,  att,  derest  den  svenska  revolutionen  afsåge  en  inver- 
kan på  ställningen  i  Europa,  den  skulle  hafva  tidigare  ge- 
nomförts. Den  vore  en  rent  inre  svensk  angelägenhet,  der- 
till  en,  som  erinrade  om  satsen  att  ,, mycket  synes  svårt 
blott  så  länge  man  icke  vägar  taga  itu  dermed".  Den 
preussiske  gesandten,  —  hvilken  blifvit  ålagd  att  hålla  sig 
1  intim  förbindelse  med  sin  ryske  kollega,  furst  Galitzin, 
r~r  visste  emellertid  kort  derpå  meddela,  att '\viener-kabinet- 
tet  befarade  ett  ryskt  anfall  på  Sverige  och  fruktade,  att  det 
gåfve  uppslaget  till  ett  allmänt  krig  af  oberäkneliga  följder, 
samt  att  det  derför  genom  sin  representant  i  Petersburg, 
furst  Lobkovitz,  med  all  makt  sökte  afveckla  den  kris,  hvil- 
ken den  svenska  statshvälfuingen  inledt.  Det  var  egent- 
ligen Fredrik  II  man  i  Wien  skarpast  observerade,  ty  man 
misstänkte,  att  han  med  baktankar  på  svenska  Pommern 
uppäggade  Kyssland  mot  Sverige.  l 

Sådant  lät  dock  Kaunitz  icke  synas  i  den  öfverlägg- 
ning  han  med  Edelsheim  hade  i  slutet  af  september  och  hvilken 
nan  bad  denne  referera  för  sin  monark.  Det  vore  att  befara, 
yttrade  Kaunitz,  det  Eyssland  hyste  krigiska  planer  mot  Sve- 
rige,  så  allmänt  godkänd  och  så  stadgad  än  den  nya  statsfor- 
men der  var  och  så  säkert  än  dess  unge  furste  kunde,  om  han 
angrepes,  räkna  på  Frankrikes  och  kanske  äfven  Portens 
Understöd.  Följderna  af  ett  sådant  krig  vore  icke  svåra 
att   förutse    och  manade  att  i  tid  söka  förekomma  dess  ut- 


Edelsheim  till  Fredrik  II  d. 


1772. 


92 


brott.  Kaunitz  hade  för  sin  del  genast  gjort  framställnin- 
gar vid  franska  hofvet  om  nödvändigheten,  att  Gustaf  III 
varnades  ,,att  icke  drifva  sakerna  för  långt,  utan  nöja  sig 
med  en  förnuftig  monarki",  —  och  han  hoppades  hafva  lyc- 
kats häri.  Men  det  vore  å  andra  sidan  nödigt,  att  också 
Byssland  förmåddes  att  icke  ^uppställa  öfverdrifna  fordrin- 
gar, utan  inskränkte  sig  till  att  hos  den  svenska  konungen 
begära  sådana  modifikationer  i  den  svenska  statsförfattnin- 
gen, hvilka  vore  förenliga  med  hans  heder  och  ställning". 
Hvad  Ryssland  förnuftigtvis  kunde  önska,  stode  att  vinna 
genom  hofsamma  deklarationer,  åt  hvilka  det  för  öfrigt  vore 
oförhindrad!,  att  gifva  eftertryck  genom  „några  militära  de- 
monstrationer". Kaunitz  hoppades,  att  Fredrik  II  ville  be- 
gagna sitt  starka  inflytande  i  Petersburg  till  att  der  skaffa 
denna  uppfattning  gehör. 1 

Detta  uttalande  hälsades  af  Fredrik  II  med  lifligt  bi- 
fall. Det  gaf  stöd  åt  hans  hopp  att  kunna  använda  wiener- 
hofvet  såsom  hämsko  på  Bysslands  anfallsplaner.  Han 
uppmanade  Fdelsheim  att  försigtigt  undersöka,  huruvida 
utsigter  funnes  härför. 2 


1  Edelsheim  till  Fredrik  II  d.  30/„  1772. 

2  „I1  m'est  donc  venu  une  idée  que  Je  no  veux  pas  difterer  de 
Vous  eoniier,  puisque  c'est  votre  dépeche  du  30  sept.  méme  qui  me 
l'a  fournie.  Selon  cette  dépeche,  le  Prince  de  Kaunitz  a  déjå  touche 
cette  corde  avee  Vous,  de  sorte  que  Je  voudrais  bien  que,  sans  eora- 
mettre  Mon  nom,  Vous  puissiez  disposcr  ce  ministre  å  interposer  le 
crédit  de  sa  Cour  dans  cette  affaire  afin  de  prévenir  et  d'éviter  de 
nouveaux  troubles  qui  pourraient  s'élever,  å  cette  occasion,  entré  la 
llussie  et  la  Suéde.  Mais,  avant  de  Vous  y  autoriser,  Je  serais  bien 
aise  de  voir  auparavant  votre  sentiment  sur  ce  plan  et  si  Vous  croyez 
qu'il  y  aurait  nioyen,  ou  non,  de  lemettre  en  exécution  sans  me  com- 
promettre.  N'oubIiez  donc  pas  de  le  peser  murement  et  de  me  dire 
ensuite  ce  que  Vous  en  pensez".  (Fredrik  II  till  Edelsheim  d.  "/,„  1772.) 


93 


Edelsheim  tillstyrkte  sin  monarks  plan.  Dock  föreslog 
han,  att  den  skulle  framställas  såsom  för  hans  enskilda 
del.  Kaunitz  syntes  för  öfrigt  positivt  besluten  att  göra 
den  i  fråga  satta  framställningen  i  Petersburg,  men  tillika 
mycket  angelägen  att  snart  få  höra  Fredrik  ILs  tanke 
om  hans  förslag;  blott  i  väntan  härpå  hade  han  uppskjutit 
att  afsända  sina  ordres  till  Petersburg. J 

Dock.  —  den  preussiske  konungen  lät  sig  omöjligen  beve- 
kas till  något  mera  synligt  godkännande  inför  Kaunitz  sjelf 
af  hans  projekt.  Än  mindre  kunde  han  naturligtvis  förmå 
sig  till  att  sjelf  vid  ryska  hofvet  upprepa  Österrikes  före- 
ställningar. Men  han  trodde  sig  dock  der  kunna  försig- 
tigt  förbereda  sinnena  för  ett  möjligast  lugnt  uppta- 
gande af  dem  och  dervid  antog  han  min  af  att  tro,  det 
Österrikes  föreställningar  vittnade  om  ett  missnöje  öfver 
Rysslands  hållning,  sådant,  att  det  möjligen  kunde  ytterligare 
inveckla  den  allaredan  farliga  ställningen.  Han  insänder 
till  Solms  den  7  okt.  Edelsheims  skrifvelse  af  den  30  sept. 
och  bifogar  anmärkningen:  „Mais  comme  les  inquiétudes  de 
la  cour  de  Vienne  donnent  lieu  ä  craindre  de  nouveaux  era- 
barras,  je  voudrais  bien  que  la  Kussie  préféråt  la  voie  de  né- 
gociation  que  je  lui  ai  conseillée,  et  elle  y  gagnera  toujours 
plus.  quand  méme  elle  ne  parviendrait  pas  å  rétablir  dans  ce 
foyaume,  en  tout  point,  la  forme  de  gouvernement  de  1720". 
Senare  depescher  upprepa  uttalanden  af  detta  slag,  hvilka 
Solms  ägde  att  blott  i  den  mildaste  form  framföra. 

Denna  Fredrik  ILs  lätta  påtryckning  vid  ryska  hofvet 
förblef  en  hemlighet  mellan  Solms  och  hans  monark.  Hof- 
vet i  Wien  och  t.  o.  m.  den  preussiske  gesandten  derstädes 
ämnades   härom  i  okunnighet.     Dock    uttalade    Fredrik  II 


Edelsheim  till  Fredrik  II  d.  21/i0 1772. 


mmmm 


94 

indirekt  för  Kaunitz  sitt  godkännande  af  hans  förslag  om 
en  deklaration  till  Katarina  II.  Ja,  han  t.  o.  in.  uppmuntrade 
honom  härtill,  då  han  upprepade  gånger  genom  Edelsheim 
förklarade,  att  just  Österrikes  intervention  vore  det  ,, bästa 
medlet"  att  förebygga  ett  ryskt-svenskt  krig,  och  gaf  det 
rådet,  att  Österrikes  framställningar  borde  skärpas  med  ut- 
talande af  farhågan,  att  ett  allmänt  krig  blefve  den  ound- 
vikliga följden  af  ett  ryskt  anfall  på.  Sverige.  Ullen  från 
positiva  förbindelser  drog  han  sig  alltid  tillbaka  i  sin 
omedgörliga  försigtighet. i  Då  Kaunitz  i  början  af  november 
ville  af  Edelsheim  framtvinga  en  bestämd  förklaring  an- 
gående hans  monarks  hållning  och  dervid  beklagade  den  brist 
på  förtroende  denne  visade  honom,  svarade  den  preussiske 
gesandten,  att  han  icke  erhållit  instruktioner  i  denna  sak, 
men  vore  moraliskt  öfvertygad,  att  Fredrik  II  önskade  bevara 
freden  och  undvek  att  uttala  sig  blott  af  fruktan,  att  Edels- 
heim under  sin  nära  förbindelse  med  den  ryske  gesandten 
kunde    glömma   sig  och  kompromettera  sin  furste.2 

På  denna  punkt  stod  underhandlingen  i  denna  fråga, 
då  Fredrik  II  öfverraskades  af  en  ny,  hastig  och  obehaglig 
scenförändring  i  de  svenska  sakerna,  —  ryktet  om  Gustaf 
III:s  uppbrott  mot  norska  gränsen. 


1  ,,Mais  souvenez  Vous,  Je  ne  saurais  assez  Vous  le  repeter, 
que  je  n'y  saurai  absolumcnt  point  intervenir  ni  personnellement,  ni 
mmisteriellement,  et  qn'il  faut  absolument  que  Je  n'y  sois  nommé 
point  du  tout  et  qu'elles  (ees  insinuations)  paraissent  plutot  étre 
simplement  de  votrc  cni".  (Fredrik  II  till  Edelsheim  d.  28/10  1771). 

2  Edelsheim  till  Fredrik  II  d.  Vn  Wffe. 


95 


VI. 

Medan  de  svenska  och  franska  hofven  i  ofvan  skil- 
drade diplomatiska  verksamhet  bemödade  sig  att  bevara 
fredslugnet  i  Norden  och  Fredrik  II,  under  sken  af  mot- 
satsen, i  samma  syfte  gaf  sina  tvetydiga  råd  i  Petersburg 
och  Wien,  bjöd  den  naturligaste  försigtighet  Gustaf  III  att 
så  långt  möjligt  göra  Sverige  beredt  att  emottaga  ett  fiendt- 
ligt  angrepp.  Han  manades  härtill  så  mycket  kraftigare,  som 
den  lägervall,  hvari  riksdagsstyrelsen  låtit  det  svenska  för- 
svarsväsendet falla,  blott  kunde  stärka  eröfringsbegäret 
kos  en  roflysten  granne. 

Genast  efter  statshvälfningen  hade  Gustaf  III  beslutit 
att  icke  i  Svenska  Pommern,  der  generalmajor,  grefve 
Sinklaire  bibehölls  på  generalguvernörsposten,  samla  någon 
större  styrka.  Han  insåg  fullväl  omöjligheten  att,  derest 
Österrike  sveke  sina  förbindelser,  under  ett  samtidigt  krig 
yid  snart  sagdt  rikets  alla  gränser,  kunna  bjuda  Fredrik  II 
spetsen.  Han  inskränkte  sig  derför  med  rådets  bifall  till 
att  förordna,  det  ensamt  Stralsund  försattes  i  sådant  för- 
svarsskick,  att  det  kunde  uthärda  en  längre  belägring  och 
i  nödfall  vinna  en  ärofull  kapitulation. 

Äfven  mot  Danmark  vidtog  Gustaf  III  i  förstone  föga 
^tydande  försvarsanstalter.  Det  usla  skick,  hvari  de  nor- 
ska fästningarna  och  militären  i  Norge  befunno  sig,  läto 
icke  någon  omedelbar  fara  framträda  från  detta  häll. 


96 

Helt  annat  var  deremot  förhållandet  med  gränsen  mot 
öster.  Finland  komme  ögonskenligen  vid  ett  öfverfall  af 
Sveriges  grannar  att  få  upptaga  hufvudangreppet.  Lan- 
dets afskilda  läge,  svårigheten  att  här  vid  ett  hastigt 
inträdande  behof  ersätta  livad  tidigare  i  försvarets  ordnande 
försummats  var  ett  ytterligare  skäl  att  icke  på  detta  håll 
uppskjuta  rustningarna  för  ett  eventuelt  ryskt  angrepp. 

Den  gamle  Augustin  Ehrensvärd  utnämdes  till  befäl- 
hafvare  för  trupperna  i  Finland.  Åt  ett  utskott,  i  hvilket 
J.  M.  Sprengtporten  efter  sin  ankomst  till  Stockholm  blef 
den  ledande  själen,  lemnades  att  ordna  försvarsverket  i  Fin- 
land, för  hvars  granskning  ditsändes  konungens  adjutant, 
öfverste  Grönhagen.  Genom  dess  omsorg  sattes  lif  i  befäst- 
ningsarbetena. Gevär,  ammunition  och  utredningspersedlar 
öfversändes  till  Finland.  Militären  samlades  och  öfvades 
o.  s.  v.1 

Men  ögonskenligen  var  det,  som  Sverige  med  egna 
medel  kunde  åstadkomma,  otillräckligt  för  att  göra  det  be- 
redt  att  mottaga  ett  samtidigt  anfall  af  dess  samtliga 
grannar.  Ty  det  kreditiv  på  50  tunnor  guld  bankoutskottet 
beviljat  konungen  fick  användas  först  vid  inträffande  krig2 
och  med  nya  pålagor  ville  Gustaf  III  icke  låta  sin  nya  re- 
gering debutera.  Deras  påläggande  skulle  för  öfrigt  kraft 
ständernas  godkännande  och  en  riksdag  var  livad  han  fram- 
för alt  ville  undvika. 

Gustaf  III  ingick  derför  utan  betänkande  på  den  upp- 
maning Creutz  sände  honom  att  begagna  sig  af  den  rådande 
entusiasmen  för  att  af  Frankrike  utverka  det  rikliga  under- 


1  Se  härom  närmare  i  slutkapitlet:  Finland  under  faran  för  ett 
svenskt-ryskt  krig  1772—1773. 

2  Denna  ressurs  förblef  en  hemlighet  för  det  franska  hofvet. 


97 

stöd  lian  i  sin  nya  ställning  behöfde. l  Säker  om  sin  ko- 
nungs bifall,  gjorde  han  redan  d.  23  sept.  en  framställning 
härom  hos  d'Aiguillon.  framhållande,  att  Frankrike  ökade 
sina  egna  krafter,  då  det  stärkte  sin  allierades.  CÅiguillon 
svarade  ntan  betänkande.  „que  le  Eoi  ponvait  absolument 
compter  snr  les  secours  nécessaires  ponr  cet  objet:  la  France 
s'exécuterait  dans  ce  moment". 2  Han  upphörde  i  sjelfva  ver- 
ket aldrig  att  yrka  på  ett  snabt  upphjelpande  af  den  sven- 
ska armén  och  flottan. 3 

Crentz  fick  med  omgående  emottaga  sin  regerings  upp- 
fordran att  för  ordnandet  af  Sveriges  försvarsväsende  af 
Frankrike  utverka  „några  miljoner",  vare  sig  att  delemna- 
des  såsom  gåfva  eller  emot  godtgörelse  i  framtiden.  I  en  lång 
förklaring  utlägger  kanslipresidenten,  att  Gustaf  III  vid  ut- 
redandet af  rikets  läge  i  militäriskt  och  fmansielt  hänseende 
^inhämtat  en  ny,  men  likaså  obehaglig  öfvertygelse,  att  bri- 
ster på  alla  ställen  sig  yppa  och  att  tillgångar  saknas  på  de 
ställen,  der  de  bäst  skulle  behöfvas";  Frankrikes  snabba  bi- 
stånd vore  den  enda  utvägen  ur  det  bryderi,  hvari  Sverige 
hefann  sig.  För  att  stärka  det  franska  kabinettets  goda 
vilja  öfversändes   till  Crentz  afskrifter  af  Fredrik  II:s  bref 


1  Creutz  till  Gustaf  III  d.  2%  1772.  (IT.  II.,  Ill,  281.) 

2  Crentz  till  Sohoffer  apost.  d.  a,/9  (II.  IL,  III,  28!)).  D'Aiguil- 
'on  till  Vergenncs  d.  "/»  1772. 

3  „I1  nous  conseille  d'cmployer  tous  nos  cfforts  pour  mettrc 
"otre  armée  et  surtout  notre  flotte  en  état.  Il  me  le  répéte  cha- 
1'ie  fois  qn'il  me  voit,  et  me  demande  sans  cesse  des  éelaircissoments 
'A-dessus,  å  fin  de  pouvoir  prouver  au  Koi  que  nous  ne  negligeons 
r'en  de  notre  cöté  pour  nous  faire  respecter  par  nos  voisins.  11  a 
Weme  réitéré  ses  offres  de  nous  donnor  des  secours  extraordinaires 
pour  le  rétablissement  de  notre  marine,  en  nas  d'un  pressant  besoin''. 
(Crentz  till  Scheffer  d.  2/10  i  H.  IL,  III,  293.) 

7 


98 

till  hans  syster  samt  af  den  hemliga  artikeln  rörande  Sve- 
rige i  1769  års  ryskt-preussiska  fördrag  jämte  dess  analys  af 
IL  Scheffer. »  Då  Creutz,  enligt  denna  instruktion,  officielt 
förnyade  sin  begäran  om  ett  extra  ordinärt  understöd  för  det 
svenska  försvarsväsendet,  visade  d'Aiguillon  sitt  vanliga  till- 
mötesgående. Han  önskade  endast  erhålla  detaljerade  öf- 
versigter  af  Sveriges  militära  ställning,  af  dess  tillgångar 
och  brister  samt  af  livad  Sverige  sjelft  kuude  för  dess  upp- 
hjelpande  prestera.  Dessutom  ansåg  han  nödigt,  att  en  hem- 
lig konvention  uppsattes,  som  i  uttryck,  hvilka  ej  sårade 
Gustaf  IILs  värdighet,  förpligtade  honom  att  vid  en  viss 
tidpunkt  följande  vår  hafva  utrustad  en  bestämd  styrka  till 
lands  och  vatten.  Häremot  skulle  Frankrike  förbinda  sig 
att  med  en  faststäld  summa  bidraga  till  omkostnaderna.  Detta : 
för  att  han  skulle  kunna  inför  konseljen  försvara  det  bety- 
dande understöd  han  för  Sverige  begärde. 

Vid  Creutz'  invändning  om  den  tidsförlust,  som  blefve 
en  följd  af  denna  omgång,  hänvisade  cVAiguillon  på  den  sena 
årstiden  och  på  möjligheten  att  genast  vidtaga  förberedel- 
ser för  rustningarna  samt  omnämde  det  Vergennes  var  be- 
myndigad att  vid  öfverhängantle  fara  använda  sitt  kreditiv, 
hvilket  ännu  icke  var  tömdt,  —  en  nyhet  lika  mycket 
för  Creutz,  som  för  hans  hof.  Men  angelägen,  som  han  var, 
att  undvika  hvarje  sken  af  offensiva  afsigter,  uppmanade 
d'Ai<raillon  Gustaf  III  att  tillställa  utlandets  hof  en  förkla- 


1  Scheffer  till  Creutz  ti.  -/10  och  9/.o  i"'2.  (H.  H.,  IV.,  304  och  30?.) 
Gustaf  höll  sig  icke  for  god  att  söka  sig  äfven  inadame  du  Barrys 
medverkan  till  genomdrifvande  af  sina  önskningar  i  denna  angelä- 
genhet. Han  skref  till  henne  härom.  Creutz  försäkrar,  att  detta  haft 
en  utmärkt  effekt  och  uppmanar  sin  konung  att  fortsätta  denna 
brefvexling;  „elle  abrégera  bien  des  difficultés",  skrifver  han  till 
Scheffer  d.  19  nov.  1772. 


99 

ring,  att  lians  rustningar  afsågo  uteslutande  eget  försvar  för 
det  fall,  att  man  ville  kränka  den  nya  författning  lian  in- 
fört. J 


Samtidigt,  som  Gustaf  III  på  detta  sätt  vid  det  fran- 
ska liofvet  anhöll  om  dess  hjelp  och  denna  äfven  lofvades 
honom,  bröt  han  öppet  mot  en  af  dess  lifligaste  önskningar. 

D'Aiguillon  hade,  såsom  nämts,  föresatt  sig  att  söka 
närma  Sverige  och  Danmark  till  hvarandra.  Han  trodde 
sig  häri  hafva  funnit  en  uppgift,  hvars  lösning  innebure  en 
synnerlig  framgång  för  den  franska  politiken,  ja  måhända 
läte  Frankrike,  sedan  väl  det  holsteiuska  bytesfördraget  vore 
afslutadt,  ärfva  Kysslands  inflytande  i  Köpenhamn. 

Den  franske  ministern  i  Köpenhamn  Blosset  hade  så- 
lunda i  uppdrag  att  der  arbeta  enligt  nämda  syfte.  Likaså 
Vergennes  vid  det  svenska  hofvet.  Fåfänga  voro  dock  dessa 
bemödanden,  något,  som  äfven  Vergennes  synes  mycket  rik- 
tigt hafva  förutsett.  ITAiguillons  försäkringar  om  Danmarks 
goda  dispositioner  kunde  icke  förändra  detta,  faktum. 2 
Tvärtom  hade  spänningen  mellan  det  svenska  och  det  dan- 
ska hofvet  till  slutet  af  oktober  ständigt  blott  ökats. 

De  rustningar  Danmark  vid  första  revolutionsnyheten 

1  Se  bil.  n:o  13.  (Jreutz  till  Scheffer  d.  1!'/,o  1 7 ; 2.  (H.  .11.,  111,. 
312).     D'AiguiIlon  till  Vergennes  d.  *°/10  1772. 

2  I)'Aig'uillon  till  Vergennes  d.  "/„  och  2%0  mz.  —  v.  Osten 
Meddelade  i  sept.  åt  Gnldenerone,  att  man  vid  det  danska  hofvet  be- 
farat utbrottet  af  en  af  Frankrike  anstiftad  palatsrevolution,  som  dock 
afböjts.  „Efter  hand  aflägsnar  inan",  skrifver  han,  „alla  anhängare 
så  väl  af  franske  ministern  som  af  hans  medbrottsling,  svenske  mi- 
nistern Sprengtporten".  (Enl.  Östermans  dep.  till  Panin  <\.  U/.,L  sept. 
1772). 


100 


vidtagit  i  öfverensstämmelse  med  dess  förpligtelser  emot  Ryss- 
land  hade    oafbrutet   fortsatts.     Danmark   följde   häri   lika 
mycket  Kysslands  uppmaning,  som   en  naturlig  fruktan  för 
det  på  nytt  födda  Sverige,    hvars   stämning  mot  Danmark 
der  icke   var   någon  hemlighet.    Det  svenska  sändebudet  i 
Köpenhamn   kunde    derför   fylla  sina  depescher  med  under- 
rättelser om  ständiga  rustningar,  särskildt  i  Norge,  der  slut- 
ligen prins  Carl  af  Hessen,  konungens  svåger,  erhöll  i  uppdrag 
att  mottaga  öfverbefälet.  Det  syntes,  trots  de  försäkringar  ut- 
rikesministern v.  Osten   tätt   och  ofta  lemnade  Sprengtpor- 
ten  om  det  rent  defensiva  syftet  med  dessa  „arrangements", 
vara   stäldt   utom    tvifvel,    att   Danmark    beredde    sig    att 
kunna   löpa  till  angrepp,  så  snart  Ryssland  gåfve  signalen. 
Men  ännu  var  Byssland  icke  färdigt  att  komma  sin  bunds- 
förvandt  till  hjelp  och  äfven  Danmarks  egua  rustningar  voro 
ännu   icke    afslutade.     Tvunges    det   nu   genom  ett  krigiskt 
uppträdande    af   Gustaf  LTT   att   taga   sitt  parti,   hade  det 
blott   att   välja   mellan   ett  krig  under  relativt  ogynsamma 
förhållanden  eller  en  förödmjukande  fredsförklaring,  så  bin- 
dande, att  den  icke  utan  synnerlig  vanheder  kunde  brytas. 
I  hvartdera  fallet  kunde  Sverige  med  mindre  oro  motse  ett 
framtida  krig  med  Ryssland.     Till  dessa  politiska  synpunk- 
ter kommo  mer  personliga. 

Den  framgång  Gustaf  IILs  statshvälfning  haft  gaf 
fart  åt  de  djerfva  planer  han  länge  hyst  mot  Danmark. 
Missnöjet  i  Norge  emot  det  danska  väldet,  —  hvarom  be- 
rättelserna dock  torde  varit  öfverdrifna,  —  syntes  nu  be- 
reda rum  för  deras  förverkligande.  I  ett  krig  mot  Sveriges 
gamle    arffieude   skulle   han  understödas  af  nationens  entu- 


1  Se  härom  Odhner,  s.  192  och  Y.  Nielsen:  Gustaf  IILs  norske 
politik,  s.  7  o.  ff.  (Histor.  Tidskrift.  Anden  Raekke,  Förste  Bind.) 


101 


siastiska  bifall,  särskildt  arméns,  och  skulle  på  samma  gång- 
han nedslog  den  förre,  äfven  kväfva  missnöjet  inom  eget 
land.  Han  skulle  hämnas  ej  blott  nationens,  utan  äfven 
sin  dynastis  och  sina  egna  oförrätter.  Han  hade  nyss  prisats 
såsom  återställaren  af  Gustaf  II  Adolfs  styrelseskick.  Mot 
Danmark  skulle  han  kanske  vinna  äfven  forne  Gustafvers 
krigareära.  För  en  natur,  sådan  som  Gustaf  III,  ägde  sist 
Dämda  synpunkter  en  bestämmande  vigt.  ■ —  Så  fattade 
uan  i  medlet  af  oktober  beslutet,  att  under  förevändning  at 
en  „ eriksgata "  besöka  sina  provinser  vid  norska  gränsen 
och  der,  omgifven  af.  sina  stridsfärdiga  trupper,  invänta 
Danmarks  förklaring    öfver   afsigten   med  dess   rustningar. 

Gustaf  III  dolde  ingalunda  för  sig,  att  det  var  ett 
högt  spel  han  vågade.  Det  kunde  måhända  reta  Ryssland 
till  ett  omedelbart  angrepp  och  skulle,  det  var  uppenbart, 
lemna  Sveriges  grannar  anledning  att  i  utlandet  framställa 
sig  såsom  de  utmanade.  Han  synes  emellertid  just  vid 
denna  tid  gått  med  den  ljufva  illusionen,  att  hans  mot  Ka- 
tarina II  iakttagna  vördnadsfulla  hållning  hos  henne  väckt 
eu  blidare  stämning.  J 

Panins  „heliga"  fredsförsäkringar  hade  nyss  anländt. 
För  Durands  sändning  uttalade  d'Aiguillon  de  ljusaste  för- 
hoppningar. För  att  än  ytterligare  stärka  den  ryska  kejsa- 
rinnans förmodade  „goda  dispositioner",  beslöt  Gustaf  III  att 
till  ryska  hofvet  afsända  en  utomordentlig  ambassadör  ined 
uppdrag  att  framföra  hans  lyckönskningar  med  anledning 
a*'  storfursten-tronföljarens  nyss  uppnådda  myndighetsålder. 
Samtidigt  befalde  han,  att  de  i  Finland  påbörjade  försvars- 


1  Han  skrifver  till  Creutz  från  Gripsholm  d.  n/10  Iriti  J?  me 
flatte  qu'une  grandc  Princesse  est  revenue  des  préjugés  désavanta- 
geux  qu'0n  avait  taclié  de  Lui  faire  concevoir  de  ma  personne" 
f»6ust.  Pappren",  V.) 


102 


anstalterna  efter  hand  skulle  nedläggas.  Gustaf  III  förutsåg 
väl,  att  det  krigiska  uppträdande  han  föresatt  sig  skulle 
väcka  versailler-hofvets  missnöje.  Det  ser  ut  som  om  det  varit 
just  för  att  frigöra  sig  från  dess  påtryckning,  han  höll 
sin  plan  hemlig  till  dess  den  mognat  till  beslut  och  han 
hunnit  delgifva  den  samma  sina  sändebud  i  Versailles,  Kon- 
stantinopel. London  och  Wien,  dervid  ingalunda  fördöljande 
de  allvarsamma  påföljder  den  kunde  hafva.  Först  då  un- 
derrättade han  (d.  25  okt.)  Vergennes  om  sin  plan.  Denne 
hade  emellertid  redan  fått  kännedom  om  den  samma  och 
äfven  lofvat  d'Aiguillon  att  afråda  Gustaf  III  från  dess 
verkställande.  Huru  ifrigt  denne  äu  förtäljde  en  mängd 
omständigheter  för  att  bevisa,  „que  les  préparatifs  du  Dan- 
nemarc  ne  pouvaient  pas  étre  révoqués  en  doute",  och  in- 
bjöd Vergennes  att  vara  honom  följaktig  under  »eriksgatan", 
stannade  den  franske  diplomaten  vid  sitt  ogillande.  Detta 
steg  vore,  vidhöll  Vergennes,  förhastadt  och  kunde  medföra 
vådor  från  Rysslands  och  Preussens  sida.  Ja,  möjligt  vore 
t.  o.  m.,  att  de  danska  rustningarna  anordnats  enkom  för  att 
förleda  Gustaf  III  till  det  i  fråga  satta  utmanande  företaget. 1 

Denne  lät  sig  emellertid  icke  påverkas.  Dagen  derpå 
underrättade  han  äfven  Österman  om  sin  plan,  hvarvid  han 
tillika  meddelade  honom  sin  afsigt  att  uppvakta  hans  fur- 
stinna genom  en  utomordentlig  ambassad. 

Rådet  beslöt  en  mängd  betydande  militära  åtgärder 
och  af  banken  upptogs  ett  lån  på  12  tunnor  guld.  Till 
Danmark  sändes  (den  1  när.)  en  deklaration,  uppsatt 
af  U.  Scheffer. 2  I  mycket  modererade  uttryck  förkla- 
rar  Gustaf  EU,   att  de  danska  rustningarna  i  Norge,  hvil- 


1  Vergennes  till  d'Aiguillon  d.  23/10 1772. 

2  Deklarationen  tryckt  i  IL  H.,  II,  362. 


Hl 


103 

tas  anledning  vore  honom  obekant,  tvunge  honom  att 
sörja  för  sina  gränsers  försvar,  men  att  han  hoppades  af 
danska  hofvet  få  en  otvetydig  förklaring,  att  det  lifvades  af 
samma  uppriktiga  fredsönskningar,  som  Gustaf  III  sjelf. 

Kort  derpå  fick  Vergennes  från  sitt  hof  en  ny  uppma- 
ning att  främja  ett  godt  förhållande  mellan  Sverige  och 
Danmark.  D'Åiguillon  sände  honom  en  egenhändigt  upp- 
satt resumé  af  sina  önskningar  beträffande  Sveriges  poli- 
tik och  betonade  ånyo  nödvändigheten  af  att  ..Sverige  förenade 
sig  med  Danmark".  Härtill  fann  d'Åiguillon  utsigterna  så 
mycket  större,  som  lian  var  öfvertygad  om,  att  Danmark  ej 
hyste  några,  anfallsplaner  mot  Sverige.  *  Vergennes  sökte 
derför  ännu  en  gång  bringa  Gustaf  III  från  hans  beslut 
emot  Danmark  och  tvekade  icke  att  såsom  en  förklaring  af 
de  danska  rustningarna  framhålla  hans  egna  uppviglings- 
försök  och  intriger  i  Norge. 

Men  konungen,  som  till  en  början  förnekade  dessa 
stämplingar  eller  åtminstone  sin  gemenskap  med  dem,  för- 
klarade sig  under  bestående  förhållanden  icke  vilja  ens  höra 
talas  om  en  förbindelse  med  denne  lömske  arffiende  och 
brusade  upp  i  en  häftighet,  som  lade  i  dagen  hela  hans 
djupa  motvilja  mot  Danmark.  Vergennes  fann  sina  öf- 
vertalningsförsök  fåfänga.  Då  han  icke  ville  antaga  Gu- 
staf IILs  inbjudning  att  följa  med  på  hans  eriksgata,  be- 
svor han  emellertid  U.  Scheffer  att  under  den  samma  vaka 
öfver,  att  konungen  ej  toge  något  steg,  som  gåfve  Danmark 


1  Denna  märkeliga  skrifvelse,  dat.  d.  M  ,„,  meddelas  af  Tegnér, 
sid.  28-30,  i  en  öfversättning,  som  likväl  ej  är  fullkomligt  noggrann. 
Så  t.  ox.  bör  det  heta:  punkt  5  .  . .  „bryta  ett  förbund,  som  är  helt  och 
hållet  till  dess  fördel,  eller  . . .";  punkt  7: . . .  .,ett  upprepande  af  den, 
»om  han  sjelf  gjort  den  19  augusti". 


104 


grundade  skäl  till  klagomål,  och  uppmanade  d'Aiguillon  att 
söka  förmå  Ludvig  XV  att  skrifva  till  Gustaf  III  ett  var- 
ningsbref,  hvilket  säkerligen  ej  blefve  utan  verkan.  Mån 
om  att  ej  förlora  sin  mäktige  bundsförvandts  goda  tanke, 
hade  redan  Gustaf  III  i  ett  bref  till  Ludvig  XV  sökt  rätt- 
färdiga sitt  handlingssätt  mot  Danmark.  1 

Den  7  nov.  anträdde  Gustaf  III  sin  eriksgata,  tagande 
härvid  ett  steg,  hvars  verkningar,  stora  i  hvarje  fall,  icke 
kunde  med  visshet  beräknas.  Men  han  hade  icke  hunnit 
längre  än  till  Karlstad,  då  redan  danska  regeringens  d.  9 
nov.  daterade  svar  på  hans  deklaration  kom  honom  till  hända. 
Allarmerad  öfver  Gustaf  IILs  plötsliga  utmaning,  försäk- 
rade konungen  af  Danmark  „de  la  mauiére  la  plus  solem- 
nelle  et  la  plus  sincere.  que  tons  ses  arrangements  militai- 
res  et  particuliérement  ceux  en  Xorvége  . . .  n'ont  et  n'ont 
jamais  eu  d'autre  but  et  objet  que  la  sureté  de  ses  propres 
Etats". a 

Detta  uttalande  ansågs  tillräckligt  bindande.  Icke 
utan  en  känsla  af  missräkning,  gick  Gustaf  III  in  på  Schef- 
fers  och  Vergennes'  önskningar:  trupperna  hemförlofvades ; 
artilleriet  och  de  regimenten,  som  voro  på  marsch  mot  grän- 
sen, fmgo  befallning  att  vända  om.  —  Genom  ombud  och 
bref  vexlades  ytterligare  mellan  svenska  och  danska  hofven 
artigheter  och  fredsförsäkringar,  och  sä  slöts  i  sin  början 
det  krigsbuller,  hvilket  redan  varit  så  hotande. 

Sin  eriksgata  fortsatte  emellertid  Gustaf  III,  vidta- 
gande derunder  en  mängd  nödiga  både  administrativa  och 
militära  åtgärder.  Denna  verksamhet  och  särskildt  den  till- 
gifvenhet,  hvarmed  han  af  befolkningen  hälsades,  framhöllos 


1  Brefvet,    tryckt  i  Corresp.    inédite,  s.  2!!,  är  dateradt  d.  8/u 
Jfr.  Tegnér,  s.  35  och  3(i. 

-  Deklarationen  tryckt  i  H.  II.,  II,  364. 


105 

tillbörligt  effektfullt  i  utlandet, »     Först  efter  jul  återvände 
koiiungeij  till  Stockholm. 2 

Hade  äu  Gustaf  III  icke  vunnit  de  krigslagrar  och  de 
landvinningar  han  drömt  om,  var  dock  åtminstone  det  vun- 
net, att  Danmark,  öfverraskadt,  nödgats  blotta  sin  svaghet 
och  förödmjuka  sig. 

1  I  ett  samtliga  svenska  sändebud  tillstäldt  cirkulär,  dat.  Kri- 
stinehamn d.  "/„,  skrifver  U.  Scheffer:  „Ehvar  Kongl.  Mt.  framfar, 
inhemtar  lian  alla  möjliga  underrättelser  om  landets  tillstånd  och  ta- 
ger sådana  författningar,  som  till  sine  trogne  undersåtars  förmon 
°ch  bästa  lända  kunna,  och  på  hvarje  ställe  varder  han  med  de 
aldra  största  glädjebet3'gelser  och  innerligaste  välsignelser  emotta- 
gen.  Aldrig  har  någon  regeut  i  en  fullkomligare  grad  besuttit  sina 
undersåtares  hjertau  och  dess  miida  uch  nådiga  bemötande  emot 
alla  gör  honom  af  alla  lika  älskad  och  vördad.  Under  denna  resa 
tager  Kl.  M:t  äfven  sjelfva  gränsen  i  ögnasigte  och  Iärcr  på  alla 
ställen  foga  sådana  anstalter,  som  kunna  sätta  den  samma  i  säker- 
het, följande  dervid  den  gamla  principen:  „si  vis  pacem,  para  bellum". 

*  Se  om  Gustaf  III.-s  eriksgata  närmare  hos  Odhner,  s.  100 — £01, 


100 


VII. 


Budskapet  om  Gustaf  IILs  uppbrott  mot  den  norska 
gränsen  gick  som  en  svallvåg  genom  den  utländska  politi- 
ken, väckande  öfver  alt  endast  farhågor  för  Sverige  eller 
förtrytelse  öfver  hans  djerfhet,  —  ingenstädes  bifall. 

Gustaf  III  tillmätte  icke  Danmarks  i  nödens  stund 
afgifna  fredsförsäkringar  något  värde.  Och  häri  bedrog  han 
sig  icke.  Danmarks  rustningar  togo  efter  dess  fredsför- 
klaringar dubbel  fart  och  vid  första  ryktet  om  Gustaf  IILs 
uppbrott  skyndade  det  att  väcka  högljudda  klagomål  vid  de 
europeiska  hofveu,  anhållande  om  skydd  mot  den  svenske 
monarkens  anfallsplaner. 

I  första  ögonblicket  väckte  de  i  London  oro.  „Jag 
förmärkte,  att  ofvan  nämda  rykten  gjort  djupa  intryck  på 
lord  Eocheford".  skrifver  v.  Nolcken,  när  denne  för  honom 
uttalat  den  mening,  att  väl  Gustaf  1*11  omöjligen  tänkte  på  ett 
anfall.  Äfven  det  franska  sändebudet  fick  af  den  engelske 
ministern  en  liknande  varning.  —  Men  farhågorna  skingrade 
sig  snart.  Gustaf  IILs  deklaration  till  Danmark  återgaf 
honom  engelska  hofvets  förtroende. 

Äfven  i  Petersburg  hade  det  danska  hofvet  otur, 
så  tillvida,  att  Panin  gaf  v.  Osten  en  skarp  förebråelse  för 
den  ängsliga  ödmjukhet  denne  visat  i  svaret  på  Gustaf  IILs 


107 


deklaration.  Men  Mig  förtrytelse  väckte  der  Gustaf  IILs 
uppträdande.  Öppet  tog  det  ryska  liofvet  Danmarks  parti 
mot  Sverige. 

Gustaf  III  hade.  såsom  nämdt,  i  oktober  månad,  upp- 
muntrad af  d'Aiguillons  optimistiska  försäkringar,  börjat  hop- 
pas på  en  blidare  stämning  vid  det  ryska  liofvet,    Med  Så 
mycket  mera  mod  fortsatte  han  sina  bemödanden  att  genom 
en  lugn  hållning  och  smickersam  artighet  stärka  den  samma. 
Ett  ypperligt    medel   härtill   trodde  han  sig  hafva  funnit  i 
planen   att   till  Petersburg  afsända  en  ambassadör  med  an- 
ledning af  storfursten-tronföljarens  myndig  blifvande  d.  1  okt. 
1772,  en  åtgärd,  som  dessutom.  —  det  synes  varit  hans  hem- 
liga hopp,  —  möjligen  i  gengäld  läte  honom  vid  sitt  hof  se  en 
rysk  ambassadör.  »    Denna   plan  öppnade  tillika  för  Gustaf 
III  en  utväg  att  på  samma  gång  han  lät  envoyén  Eibbing, 
som  icke  ägde  hans  förtroende,  men  hvars  intima  förhållande 
till  Panin  emellertid  förbjöd  hans  omedelbara    återkallande, 
kvarstå  på  sin  post,  dock  se  Sveriges  intressen  i  Petersburg  lem- 
nade  i  goda  händer.  Detta  var  just  vid  denna  kritiska  tidpunkt 
så   mycket   mer   önskligt.  som  den  verksamhet  till  Sveriges 
fromma,  hvilken  Frankrike  och  Spanien  begynt  vid  det  ry- 
ska hofvet,  ovilkorligen  förutsatte  en  nära  förbindelse  mellan 
Sveriges   och   dess   förbundnes  representanter.     Det  var  ock 
detta  Gustaf  III  främst  betonade,  då  han  delgaf  det  franska 
hofvet  sitt  beslut  beträffande  ambassaden.    Den  svenske  am- 
bassadören  borde    ej    blott  gifva  uttryck  åt  Sveriges  goda 
dispositioner  och  öfvertyga  Katarina  IL  att  hon  i  Gustaf  DT 
hade   en   slägting,    „zélé  pour  écarter  les  inquiétudes  et  les 
soucis  qui  peuvent  environner  son  tröneV  utan  i  denna  af- 


1  Scheffer  till  Eibbing  d.  »•/„  1772. 

2  Vergennes  till  d'Aigiullon  (1.  "V,,,  Htfc. 


108 


sigt  äfven  befullmäktigas  till  längre  gående  uppgifter.  Utan 
att  sjelf  göra  några  förslag  om  förnyande  af  den  svensk-ryska 
alliansen,  finge  han  mottaga  sådana  från  ryskt  håll.  Han 
finge  äfven  understöda  den  franske  ambassadören  i  dennes  öf- 
riga  åtgärder  och  bland  dem  tillät  sig  Gustaf  III  föreslå, 
att  Frankrike  och  med  det  Sverige  skulle  erbjuda  det  ryska 
hofvet  sina  bona  officia  till  förmedlande  af  fred  med  Tur- 
kiet. Porten,  som  kände,  att  det  i  nämda  makter  ägde 
tillgifne  vänner,  skulle  långt  hellre  antaga  deras  fredsförmed- 
ling, än  Österrikes  och  Preussens,  och  de  vilkor,  som  i  detta 
fall  för  freden  uppstäldes,  borde  afse  att  så  vidt  möjligt 
närma  Eysslands  och  Österrikes  gränser  hvarandra,  för  att 
derigenom  hålla  vägen  öppen  för  nya  stridigheter  mellan 
dessa  makter.  Att  för  öfrigt  i  största  försigtighet  misstroende 
hos  Katarina  II  borde  utsås  mot  hennes  allierade,  var  na- 
turligt och  lämpligen  kunde  i  sådant  syfte  framhållas,  att 
Preussen  och  Österrike  i  den  polska  delningsfrågan  till  godo 
sett  sina  intressen  på  bekostnad  af  Rysslands,  hvilket,  jämte 
det  allmänna  ansvaret  för  denna  affär,  fått  vidkännas  de 
största  uppoffringarna,  samt  att  de  icke  ville  med  vapenmakt 
understöda  Kysslands  anspråk  mot  Turkiet  och  icke  heller  hos 
denna  makt  ägde  det  inflytande,  att  de  lyckligen  kunde 
lösa  sin  rol  som  fredsmäklare.  1 

Det  Tar  vidsträckta  syften  Gustaf  III  sålunda  anknöt 
vid  sin  plan  pä  en  ambassad  till  Petersburg.  Och  han 
gjorde  sig  redan  på  förhand  en  ganska  säker  räkning  på 
det  goda  den  samma  skulle  åstadkomma.  Ty  han  såg  i  den 
„en  sak,  den  man  med  skäl  förmodar  lärer  blifva  af  ryska 
Kejsarinnan  med  mycket  nöje  upptagen". 2    Österman  hade  i 


1  Scheffer  till  Creutz  <1.  ls/10 1772.  (H.  II.  IV,  312.)  Vergennes  till 
(VAiguillon  d.  2710  1772. 

2  U.  Scheffer  till  Ribbing  t!.  28/J0  1772. 


109 


sjelfva  verket,  då  Gustaf  III.  med  „uppriktig'  rörelse"  öfver 
den  »innerliga  vänskap"  Katarina  II  visat  honom,  personli- 
gen meddelade  denne  sin  plan.  „extrémement  flatté",  gifvit 
Gustaf  III  de  bästa  förhoppningar  om  dess  gynsamma  emotta- 
gande  i  Petersburg.  Att  Österman  i  sjelfva  verket  fram- 
stälde  ambassadörplanen  såsom  en  tillställning  at  fransk- 
vänlig diplomati,  lika  försåtlig,  som  den  afsigt  att  besöka 
kejsarinnan,  hvilken  Gustaf  III  omedelbart  före  revolutionen 
uttalat,  och  syftande  pa  att  störa  det  goda  förhållandet  mel- 
lan Ryssland  och  Danmark  samt  att  beröfva  ..de  välsinnade'' 
i  Sverige  deras  förhoppningar,  —  det  visste  man  tyvärr 
icke  i  Stockholm.  '  Så  mycket  mera  oförbehållsamt  meddelades 
ambassadplanen  der.  lika  väl  som  i  utlandet.  —  dock  ej  vid  det 
turkiska  hofvet,  hvars  missnöje  öfver  den  samma  kunde  förut- 
ses, —  och  förberedelserna  för  den  samma  vidtogos  öppet. 
Till  ambassadör  utsågs  riksrådet,  grefve  Mauritz  Posse,  som 
i  elfva  ar  (1752—63)  tjenat  såsom  svenskt  sändebud  vid 
ryska  hofvet  och.  oaktadt  hatt,  der  förvärfvat  sig  hög  gunst, 
äfven  hos  Katarina  II,  samt  ägdeförmonliga  förbindelser  i  Ryss- 
land. 2  Såsom  conseiller  och  som  cavalier  d^ambassade  skulle 
kanslirådet  af  Bjerkén  och  protonotarien  Sten  Abraham  Pi- 
per medfölja.  Statskontoret  fick  ordres  att  utbetala  nödiga 
i'espenningar.3  Posses  rekommendationsbref  till  ryska  kej- 
sarinnan var  uppsatt  och  dateradt  d.  30  nov.4  Samma  dag 
utnämdes  ryske  storfursten  till  serafimerriddare.  En  del  af 
ekipaget  öf versändes  t,  o.  m.  redan  till  Finland.  «     Allt  yar 


1  Österman  till  Panni  d.  17/28  okt.  1772. 

2  Vergennos  till  cTAiguillon  d.  26/io  i~''ii- 

3  Rådsprot.  d  B/„  1772. 

*  Tryckt  hos  Tegnér,  s.  98. 

•  Falkenberg   till   Kl.  Maj:t  d.  '/„   1772  („Bref  till  Gustaf  tfl 
från  riksrådet  Falkenberg".) 


110 

med    ett   ord  färdigt  för  afresan.     Man  väntade  endast  på 
ryska  hofvets  bifall  till  ambassadens  mottagande. 

Nämde  dag,  den  30  nov.,  anlände  en  depesch  (af  d.  13 
nov.)  från  Bibbing.    Han   meddelade,  att   Panin   försäkrat, 
det  kejsarinnan  mycket  nådigt  skulle  upptaga  detta  nya  bevis 
på  Gustaf  III:s  vänskap,  men  i  en  apostill  tillägger  han,  att 
han  märker,  det  man  vid  hofvet  drager  ut  på  tiden  med  af- 
gifvande  af  svar  på  ambassadfrågan.  Dagen  derpå,  d.  1  dec, 
anlände  till  Österman  svaret  —  i  en  vägran.   Katarina  hade, 
förklarade  Panin,  sedan  sin  tronbestigning  velat  undvika  be- 
sväret med  ambassader  och  gjort  till  en  princip  att  mottaga 
endast  sändebud  af  andra  rangen.   Hon  nödgades  derför  nu 
af  böj  a    äfven  sin  kusins  uppmärksamhet.    För  öfrigt  behöf- 
des   ej   denna  för  att  öfvertyga  henne  om  Gustaf  IILs  vän- 
skap och  hans  önskan  om  god  grannsämja.1    Österman  skulle 
..i  förbindliga  ordalag"  framhålla  dessa  skäl.    Skulle  de  icke 
finnas  verksamma  till  ambassadens  förekommande,  borde  han 
„i  yttersta  nödfall"  och  i  hemlighet,  så  att  det  icke  blefve 
Posse   bekant,   förklara,  att  valet   af  Posse  var  föga  lyck- 
ligt: han  egnade  sig  minst  af  alla  att  fylla  en  så  vigtig  post, 
då     ,,han    icke    haft    lyckan    att    förvärfva    Hennes    Kejs. 
Maj:ts  approbation". 2  Egentliga  skälet  till  denna  vägran  var 
emellertid   det,  att  Katarina  med  förtrytelse  erfarit  det  Gu- 
staf III  bemödade  sig  att  i  Sverige  och  i  utlandet  sprida 
den  uppfattning,  att  han  vore  ,, uti  ganska  förtroliga  termer" 
med  henne.    Hon  ville,  enligt  Östermans  råd,  på  ett  i  ögo- 
nen fallande  sätt  vederlägga  en  sådan  uppfattning. 


1  En  liknande  förklaring  lenmades  cl.  17  nov.  i  form  af  en  not 
;'it  Ribbing. 

1  Panin  till  Österman  d.  '/,„  nov.  1772. 


111 

Detta  oväntade  svar.  livilket  Österman  den  2  dec. 
meddelade  ät  riksrådet  Falkenberg,  som  skötte  kanslipresi- 
dentens post,  medan]  denne  följde  Gustaf  III  på  hans 
eriksgata,  väckte  det  obehagligaste  uppseende  vid  det  sven- 
ska hofvet.  Det  var  ett  tydligt,  afsigtligt  slag  i  ansigtet 
efter  alt  det  oförsigtigt  öppna  koketteri  Gustaf  III  egnat  den 
ryska  lierrskarinuan.  Denne  kände  ock  djupt  den  förödmju- 
kelse detta  slag  innebar,  gifvet  som  det  var  inför  allas  åsyn. 
Med  ängslan  såg  lian  sina  illusioner  om  den  ryska  vänska- 
pen ramla. 

Det  skedda  kunde  emellertid  icke  göras  om  intet. 
För  Gustaf  IH.  återstod  blott  att  taga  saken  lugnt  och  tyda 
allting  till  det  bästa.  För  Österman  förklarade  lian  ambas- 
sadens ändamål  vara  vunnet,  då  ju  dennes  furstinna  i  livarje 
fall  sett  hans  goda  vilja.  I  Stockholm  sökte  hofvet  under 
hvarjehanda  förebäranden  dölja  anledningen  till  ambassadens 
inställande,  likaså  i  utlandet.  Äfven  Vergennes.  som  a  egna 
och  sitt  hofs  vägnar  uppmuntrat  Gustaf  III  i  hans  plan, 
sökte  hjelpa  till  att  i  offentligheten  bortförklara  den  lidna 
motgången  derhän,  att  ju  Katarina  II:s  motivering  vore  helt 
naturlig.  l  Men  för  d'Aiguillon  uttalade  han  sina  bekymmer 
öfver  det  hot  han  ansåg  den  samma  innebära. 

Knapt  hade  Byssland  slagit  detta  slag,  så  fick  Gustaf  III 
derifrån  mottaga  ett  nytt.  Hans  djerfva  utmaning  till  Danmark 
hade,  såsom  uämdt,  i  Petersburg  väckt  liflig  förtrytelse.  Man 
såg  deri  en  gemensam  sak  att  försvara.  I  sådan  ton  var  den 
not  affattad,  hvilkeu  Panin  den  15  uov.  (gl.  st.)  tillsände  Öster- 
man, för  att  framlemnas  åt  Gustaf  III.  Denne  underrätta- 
des deri,  att  hans  eriksgata  och  hans  rustningar  mot  Danmark 


1  Falkenberg  till   Scheftev  d.   4/r>  iTIZi    G;l>ret'  till  kanslipres. 
U.  Scheffer".) 


L 


112 

väckt  den  lifligaste  oro  hos  Katarina  II.  Öppenhjertigheten 
gjorde  det  för  henne  till  en  pligt  att  meddela,  det  heliga 
förpligtelser  ålade  henne  att  anse  hvarje  angrepp  på  Dan- 
mark, af  hvad  art  det  ock  vore,  under  hvilken  förevändning 
och  hvarhelst  det  än  utfördes,  såsom  ett  angrepp  på  henne 
sjelf. l 

,,Pa  partikulier  väg"  hade  Österman  redan  meddelat 
svenska  regeringen  sitt  hofs  och  sina  egna  tankar  med  an- 
ledning af  diversionen  mot  Norge.  Det  danska,  hofvet,  som 
med  fä,gnad  sett  detta,  hade  dock  icke  kunnat  förmå  honom  att 
direkt  och  öppet  uttala  sig:  han  ansåg  tidpunkten  härför 
icke  vara  lämplig,  aldra  minst  då  några  föreställningar  icke 
blifvit  gjorda  med  anledning  af  rustningarna  i  Finland. 2 

Emellertid  anlände  ofvan  nämda  deklaration  och  efter 
nugot  betänkande  öfverräckte  han  den  18  dec.  den  samma  åt 
Falkenberg,  —  hvarvid  han,  såsom  han  säger,  ..under  sken  åt 
partikulier  öppenhet"  lät  denne  förstå,  „huru  naturlig  de 
höga  grannarnes  attention  på  denna  revolution  var". 8 

Först  efter  jul,  då  konungen  återvändt  till  Stockholm, 
mottog  det  ryska  sändebudet  lians  svar,  hvilket  förtjente 
Vergennes'  omdöme,  att  det  var  „pas  moms  adroite  qu'elle 
est  sage  et  mesurée".  Gustaf  III  såge  i  Katarina  ILs  de- 
klaration ett  nytt  bevis  på  hennes  uppriktiga  vänskap  och 
ville,  för  att  löna  lika  med  lika,  försäkra  henne  ej  blott,  att 
han  aldrig  hyst  några  anfallsplaner,  men  äfven,  att  han  vore 
beredd  att  försvara  sig  mot  hvarje  angrepp,  under  hvilken 
förevändning-,   af  hvem  och  hvarhelst  det  än  utfördes.    Då 


1  Se  bil.  n:o  18. 

2  Österman  till  Panin  d.  '?/88  nov.  1772. 

3  Österman  till  Panin  d.  '/is  dec.  1772. 


113 

Katarina  II  förklarat  sig  fur  lugnets  bevarande,  kunde  han 
hoppas  att  härvid  njuta  hennes  bistånd. ;v  Samma  svar  lem- 
nades  det  ryska  hofvet  äfven  genom  det  svenska  sändebudet 
i  Petersburg. 1 

Såsom  en  obehaglig  kommentarie  till  Rysslands  skarpa 
ord  inlupo  samtidigt  underrättelser  om  de  rustningar  det 
ånyo  upptagit. 

General  Elmt,  hvilken,  såsom  nämts.  strax  efter  sven- 
ska revolutionen  fått  uppbrottsordres,  anlände  i  slutet  af 
december  till  Narva  med  en  kår  af  7  å  8  tusen  man  i  fyra 
infanteri-  och  lika  många  kavalleriregimenten.  Af  dessa 
trupper  skulle,  försäkrades  det,  ett  kyrassierregimente  stanna 
i  Petersburg,  emedan  den  öfriga  styrkan  komme  att  intaga 
ståndkvarter  i  Ryska  Finland.  Dit  sändes  en  mängd  span- 
mål,  hö  och  proviant.  —  De  otaliga  uppgifter,  som  för  öf- 
rigt  kommo  från  Petersburg:  om  betydande  beställningar  för 
artilleriet,  om  ordres  till  gardesregimentena  att  sätta  sig  i 
marschfärdigt  skick,  om  tvenne  regimenten,  som  sedan  novem- 
ber voro  i  antågande  ända  från  Pultava  m.  m.  vittnade  om. 
att  det  var  rörelse  i  den  ryska  militären. 

Det  försäkrades,  att  Katarina  II  ärnade  kring  finska 
viken  frän  Fredrikshamn  till  Estland  förlägga  under  Elmts 
befäl  en  armé  af  25  tusen  man  fälttrupper.2 

Dessa  underrättelser  från  Petersburg  bekräftades  af 
sådana  från  det  svenska  befälet  vid  ryska  gränsen.  Öster 
om  den  pågingo  flitiga  rekryteringar  och  öfningar.  På  batte- 
rier och  retranchementer  arbetades  vid  Marttila  (Davidstad). 


1  Se  bil.  n:o  14  —  Eibbing  till  Scheffer  d.  •»/,  1773. 

2  Ribbing    till    Scheffer   d.  »/,„  18/12,  %s  IW>  &•   "i 
Kiörning  till  Scheffer  d.  "^3  och  25/u  W2. 


1773:  v. 


mmmmmmmmmmmmmmmmmmmm 


114 

Manskap  flyttades  från  Willmanstrand  upp  till  Nyslott.   Gar- 
nisonen i  Wiborg  sades  förstärkas  med  två  regimenten. ] 
Äfven  sjörustningarna  pådrefvos  med  ögonskenlig  ifver. 


Samtidigt  som  Ryssland  gaf  detta  hotfulla  svar  på  Gu- 
staf IILs  utmaning  till  Danmark,  bröt  äfven  det  preussiska 
sändebudet  af  samma  anledning  för  första  gången  sedan  re- 
volutionen sin  mot  den  svenska  regeringen  iakttagna  tystnad. 

Men  detta  skedde  ■ —  emot  Fredrik  ILs  vetskap  och  vilja. 

Så  allvarsamt  uppskrämd  han  än  i  verkligheten  blifvit 
öfver  Gustaf  IILs  hotande  tåg  mot  Norge,  hade  han  mycket 
reserveradt  afböjt  alla  försök  från  danskt  håll  att  utverka  hans 
deltagande  i  en  demonstration  emot  Sverge.  Äfven  i  Peters- 
burg hade  han  låtit  förstå,  att  en  deklaration  mot  Gustaf  III 
egentligen  komme  för  sent,  sedan  denne  med  danska  hofvet 
vexlat  de  lugnande  fredsnoterna.  I  hemlighet  hade  han 
dock  för  den  händelse  Gustaf  III  verkligen  öfverginge  till 
angrepp  gifvit  sitt  sändebud  i  Stockholm  befallning  att  in- 
lägga en  protest  mot  detta  fredsbrott. 2  —  En  sådan  håll- 
ning kunde  icke  undgå  att  särskildt  hos  Danmark  stärka 
misstankarna,  att  Fredrik  II  i  sjelfva  verket  gynnade  sin 
systersons  politik.  Baron  Guldencrone  uttalade  upprepade 
gånger  för  Österman  sina  farhågor  härför  och  dennes  för- 
klaringar kunde  icke  tillfredsställa  honom. 3  Ja,  man  kan 
mellan  raderna  i  Östermans  depescher  läsa  tydligt  nog,  att 
icke  heller  han  var  så  säker  om  Fredrik  ILs  verkliga  stäm- 
ning.   Och  det  svenska  hofvet  gjorde  sitt  bästa  för  att  yt- 


1  Se    slutkapitlet:    Finland    under    taran   för  ett   svenskt-iyskt 
krig  1772—1773. 

2  Se  härom  närmare  i  kap.  VIII. 

5  Östermans   dep.   till  Panin  d.  n/.23  nov.  och  d.  '/,s  dec  1772. 


115 


terligare  gifva  fart  åt  tron,  att  lian  i  grund  och  botten  var 
Gnstfcf  III  gynsam. 

Det  var  just  för  att  vederlägga  dessa  rykten,  Fred- 
rik II:s  chargé  d'affaires  Behnisch,  ntan  annat  bemyndi- 
gande än  dennes  ordres  af  d.  9  nov. 1,  ansåg  sig  omedelbart 
böra  seknndera  den  ryska  noten  af  d.  15/2c  nov.,  sa  snart  den 
af  Österman  öfverlemnats  åt  Falkenberg.  Behnisch  förkla- 
rade, att  hans  monark  med  liflig  förvåning  sett  Gustaf  IILs 
krigiska  rörelser  och  ville  lemna  ..sin  uppriktigt  älskade 
systerson"  det  vänliga  förtroende,  att  ett  angrepp  på  Dan- 
mark ofelbart  skulle  mot  .Sverige  frammana  fruktansvärda 
makter,  främst  Byssland,  och  att  han  sjelf  dervid  af  sina  för- 
bindelser tvunges  att  gå  med  i  striden. 

I  sitt  svar  „dref  Falkenberg  förställningen  ända  der- 
hän",  att  han  fann  det  naturligt,  att  Fredrik  II  toge  Byss- 
lands parti,  om  det  angrepes,  men  ansåg,  att  härom  icke 
kunde  vara  fråga,  då  Gustaf  III  icke  syntes  hysa  några  an- 
fallsplaner, och  att  Behnisch's  föreställningar  egentligen  an- 
gingo  Danmark,  som  ensamt  genom  sina  rustningar  framkal- 
lat oron.  2 

Gent  emot  Österman  hade  emellertid  detta  Behnisch's 
uttalande  icke  åsyftad  verkan:  han  meddelar  sitt  hof,  att 
Behnisch  uttryckt  sig  så   osäkert,   att,  det  icke  var  klart, 

1  Se  l)il.  n:o  23. 

2  Behnisch  till  Fredrik  II  å.  <-/J8  och  d. 22/,,  1772.  —  .,Oommc  de- 
imis  la  revolution  on  n'a  cessé  de  dire  que  le  lioi  de  Suéde  était 
siir  de  1'agrément  de  Votre  Majesté  sur  ee  qu'il  faisait,  on  n'a  pas 
laissé  de  renouveler  efea  propos  au  sujet  de  la  Norvége.  Le  C:te  Öster- 
man, quelque  persuadé  qu'il  soit  du  eontraire,  a  toujours  vu  avee 
cliagrin  qu'on  beroait  le  public  par  de  pareilles  idées.  L'insinuation, 
quoique  indircete,  que  j'ai  cru  faire  au  sénateur  Falkenberg  sur  ce 
sujet  a  calraé  les  appréliensions  du  ministve  de  Kussie".  .  .  .  (Sist 
anf.  dep.) 


116 


huruvida  Preussen  verkligen  ville  med  vapenmakt  hindra 
Gustaf  IILs  anfallsplaner,  och  ansåg  sig  Österman,  med  hän- 
syn till  den  förbehållsamhet  det  preussiska  sändebudet  iakttog, 
icke  böra  längre  visa  honom  den  „öppenhet"  hans  hof  re- 
kommenderat. *  —  Äfven  Fredrik  II  var,  dock  i  motsatt  rikt- 
ning, långt  ifrån  tillfredsstäld  med  Behnisch's  uppträdande 
och  lät  honom  i  ganska  tydliga  uttryck  förstå,  att  han  öfver- 
skridit  sina  instruktioner.2 

Att  han  borde  underhålla  och  stärka  det  svenska  hof- 
vets  farhågor  för  Ryssland,  var  deremot  en  uppgift,  om 
hvilken  Fredrik  II  aldrig  upphörde  att  erinra  Behnisch.  •" 

Sjelf  tillät  sig  deremot  Fredrik  II  fortfarande  och  efter 
Gustaf  IILs  norska  diversion  i  högre  grad  än  någonsin  förr 
att  i  sin  och  prins  Henriks  enskilda  korrespondans  med  ho- 
nom och  änkedrottningen  under  cyniskt  grofva  hotelser  söka 
förmå  honom  till  tvekan  och  eftergifter.  Sedan  han  uppmanat 
Gustaf  III  till  en  författningsförändring,  såsom  ett  yttersta 
medel  till   Sveriges   och  hans  egen  räddning,  säger  han  sig 


1  Österman  till  Panin  cl.  7/is  dee.  1772. 

-  Fredrik  II  till  Behnisch  d.  */i  och  d.  4/i  1773;  reskript  till 
ISchnischd.  5/i  1773.  —  „Au  roste,  J'applaudis,  å  la  vérité,  a  1'entretien 
que  Vous  avez  eu  avoc  le  sénatcur  Falkenberg  dont  Vous  me  rendez 
compte,  mais  Je  ne  saurais,  malgré  cela,  me  dispenser  de  Vous  faire 
observcr  que  Vous  n'auriez  pas  du  Vous  porteråpareilles  démarches, 
sans  y  etre  autorisé  par  des  ordres  exprés,  et  que  Vous  aurez  å 
Vous  regler  la-clessus  pour  Favenir  dans  des  oeeasions  semblables". 
(Först.  anf.  dep.) 

3  Katarina  II:s  tillbakavisande  af  Gustaf  IILs  anbud  om  en 
svensk  ambassad  „dcssillera  vraisemblablement  les  yeux  å  ec  Prinee 
et  lut  fera  apercevoir  que  1'orage  qui  le  menace  de  ee  eöté  est  inévi- 
table  et  qu'il  éclatera,  pour  sur,  avee  le  temps  .  .  .  ."  „I1  serait  temps 
de  commeneer  å  s'y  apereevoir  que  la  Kussie  n'est  pas  dans  des  ter- 
mos aussi  favorables  qu'on  parait  le  supposer".  (Fredrik  II  till  Beh- 
nisch d.  "/n  och  2<i/)2  1772). 


117 


hafva  förlorat  alt  hopp  härom.  Hans  broder  äter  lofvar, 
att,  om  Fredrik  II  af  sina  förpligtelser  och  hederns  fordrin- 
gar tvunges  att  uppträda  emot  sina  anförvandter,  han  åt- 
minstone skulle  visa  den  största  oegennytta  vid  arrende- 
randet af  sina  stater.  Höjdpunkten  nar  denna  brefvexling 
i  Fredrik  ILs  ryktbara  skrifvelse  af  den  23  jan.  1773,  ihvil- 
ken  han  hånfullt  talar  om  Sveriges  goda.  men. något  för  af- 
iägsna  allierade  och  det  lugn  Gustaf  IILs  grannars  freds- 
försäkringar ingifvit  honom  samt  tillropar  honom  augurens 
„ännu  är  icke  Idus  Martii  förbi'1. 

Det  var  med  värdighet  och  lugn  dessa  skriftliga  storm- 
löpningar möttes  af  Gustaf  III.  Blott  pä  Fredrik  ILs  nyss 
nämda  ultimatum  synes  han  gifvit  ett  svar  i  retad  ton.1 

Men  mot  det  preussiska  sändebudet  i  Stockholm  lät  Gu- 
staf III  intet  förmärka  med  anledning  af  de  skarpa  explika- 
tioner  han  vexlade  med  dennes  monark.  Äfven  den  svenske- 
envoyén  i  Berlin,  baron  Zöge  von  Manteuffel,  hade  befall- 
ning att  låtsa  okunnighet  om  denna  korrespondans  och 
oförändradt  iakttaga  det  lugna  uppträdande  honom  före- 
skrifvits,  afseende  att  kompromettera  lika  litet  Gustaf  IILs 
värdighet  som  hans"fredliga  önskningar.  Ända  till  dess  faran 


1  För  denna  korrespondans,  se  bil.  n:o  4,  5,  T,  8  och  11;  vidare 
Forsens  Hist.  Skrifter  III  samt  „Correspondanee  inédite".  —  De  i  sist 
nämda  publikation  s.  41  och  46  ingående  brefven  bafva  antagits  värn. 
uppsatta  af  U.  Seheffer.  Men  åtminstone  det  förra  af  dem  torde  härröra 
af  C.  Fr.  Seheffer.  I  ett  bref  till  Gustaf  III,  dat.  Stockholm  d.  28  dec. 
1772  („Gust.  Pappr."  XL)  säger  han  sig  af  sin  broder  hafva  fått  prins 
Henriks  senaste  bref  till  Gustaf  III  och  medskickar  derför  ett  förslag  till 
svar  „aux  raisonnements  presque  incroyables  qui  y  sont  renfermés". 
Han  tillägger:  „Comme  Votre  Majesté  écrit  de  propre  main,  il  m'a 
paru  qu'on  pourrait  paritet  aussi  un  peu  plus  librement  que  ne  le 
comporte  une  lettre  de  Chancellerie",  och  uppmanar  till  brefvets  snara 
afsändande,  emedan  det  kunde  bringa  ljus  i  ställningen. 


118 


för  Sveriges  nya  statsskick  var  förbi,  låg  den  diplomatiska 
förbindelsen  mellan  hofven  i  Berlin  och  Stockholm  nere. 


Äfven  i  Versailles  väckte  nyheten  om  Gustaf  IILs 
plötsligt  beslutna  krigiska  uppträdande  mot  Danmark,  så- 
som han  ock  förutsett,  oro  och  missnöje.  Just  på  en  af 
de  ömtåligaste  punkterna  hade  han  sårat  d'Aiguillons  poli- 
tiska önskningar.  Men  det  skedda  kunde  icke  göras  om 
intet  och  den  officiella  korrespondansen  mellan  de  svenska 
och  franska  hofven  ger  icke  något  uttryck  åt  denna  stämning. 
Endast  Vergennes'  samtidigt  gjorda  anhållan  att  blifva  rap- 
pellerad  och  ersatt  af  en  militär  visar  det  djupa  missnöje 
han  fattade  öfver  att.  såsom  han  befarade,  se  sitt  hofs  po- 
litik kastad  öfverända.  ' 

Stor  var  ock  tillfredsställelsen  i  Versailles,  när  det  be- 
kräftade sig,  att  i  Norden  krigshotet  försvunnit,  att  Gustaf 
III  återgått  till  det  franska  hofvets  vyer.  Och  i  sin  glädje 
tvekade  d'Aiguillon  icke  att  med  oföränderlig  optimism, 
i  omedelbar  fortsättning  på  den  förbittring,  under  hvilken 
de  svenska  och  danska  hofven  vexlat  sina  vänskapsbety- 
gelser,  gifva  Gustaf  III  rådet  att  dock  ändtligen  sätta  tro 
till  Danmarks  ärlighet  och.  med  denna  makt  sluta  ett  de- 
fensiv-förbund. 2    Han  gaf  de  franska    sändebuden  i  Stock- 


1  Vergennes  till  cFAiguillon  di  ull<ti'112. 

2  „.Je  suis  persuadé  qu'on  rendra  enfin  justice  å  Stockholm  a  la 
droiturc  et  a  la  foi  de  la  Cour  de  Copenhague  et  qiie,  de  part  et 
d'auti'e,  on  ouvrira  les  yeux  sur  los  véritables  projets  qui  dirigent 
les  pensées  et  les  mouvements  des  deux  cours.  Elles  cesseront  d'étre 
susceptibles  de  1'illusion  que  1'on  eherche  å  lenr  faire  par  des  vues  et 
pour  des  intéréts  partieuliers."  —  „Je  crois  méme  qu'abandonnant  des 
préjugés  de  jeuncsse  et  d'édueation,  il  (Gustave  III)  les  sacrifiera,  sans 


119 


holm  och  Köpenhamn  förnyade  ordres  att  arbeta  för  detta 
syfte.  Särskildt  fick  Vergennes  befallning  att  icke  rygga 
tillbaka  för  den  personliga  motvilja  den  svenske  konungen 
visat  för  d'Aignillons  förslag  åt  detta  håll,  —  en  motvilja, 
hvilken  ..en  stor  furste,  den  der,  såsom  Gustaf  III,  är  betänkt, 
blott  på  sina  undersåtars  bästa,  ej  bör  låta  inverka  på  sitt 
handlingssätt". 1  Det  är  öfverflödigt  att  påpeka,  det  dessa 
försonlighetens  ord  voro  sådda  på  hälleberg. 

De  hade  åtföljts  af  allvarsamma  varningar  till  det 
svenska  hofvet  att  icke  gifva  Danmark  och  dess  förbundna 
något  skäl  till  klagomål.  Gustaf  IILs  norska  diversion  hade 
i  sjelfva  verket  kommit  i  ett  för  den  franska  politiken  minst 
lämpligt  ögonblick.  —  just  samtidigt  som  cVAiguillon  i  Pe- 
tersburg förberedde  det  stora  schackdrag,  hvilket  med  en  ny 
riktning  för  den  franska  politiken  skulle  gifva  den  dess  forna 
styrka  åter. 

Denna  hans  dristiga  plan  att  utbyta  Frankrikes  alt 
svagare  vordna  allians  med  Österrike  mot  en  sådan  med 
Kyssland  anslöt  sig  till  den  ställning  Gustaf  IILs  revolution 
skapat  i  Norden. 2  Under  medlande  i  det  kritiska  läget  mel- 
lan Sverige  och  Kyssland  skulle  Frankrike  omärkligt  närma 


répugnanoe,  å  1'avantage  essentiel  qn'il  retirerait  d'un  traité  cTalliance 
qu'il  ferait  avee  le  Roi  de  Dannemarc  et  dans  lequel  les  deux  cours 
trouveraient  leur  eonvenance  et  leur  intérét  réciproque.  Cest  un 
objet  important  qu'il  ne  faut  pas  perdre  de  vue".  (D'Aiguillon  till 
Vergennes  d.  -e/n  och  '/u  1772). 

1  D'Aiguillon  till  Vergennes  d.  19/12 1772. 

-  Enligt  Creutz  skulle  Vergennes,  kort  innan  den  svenska  stats- 
hviilfningen  genomfördes  och  under  förutseende  af  de  förvecklingar 
den  komme  att  medföra,  gifvit  den  franske  utrikesministern  idén 
till  ett  ryskt-franskt  förbund.  (Creutz  till  Gustaf  III  d.  "-%  1772  i 
H.  IL,  III,  283). 


'?■&??.  ■■■.■■■ 


120 

sig  sist  nämda  makt,  öppna  dess  ögon  för  vadan  af  en  in- 
tim förbindelse  med  en  så  opålitlig  och  orolig  furste  som 
Fredrik  II,  visa,  huru  Preussen  ocli  Österrike,  med  intressen 
konträrt  motsatta  Bysslands,  i  den  polska  delningen  tagit 
det  största  bytet  och  nu  under  kriget  med  Turkiet  icke  nog 
kraftigt  understödde  Bysslands  anspråk.  I  Versailles  kände 
man  mycket  väl,  att  det  var  i  främsta  rummet  Panin,  som 
i  Petersburg  förfäktade  Fredrik  ILs  intressen.  Och  otroligt 
är  icke,  —  hvad  rykten  i  den  diplomatiska  korrespondansen 
från  denna  tid  försäkra,  —  att  versailler-hofvet  t.  o.  m.  lry- 
ste  hoppet  att  se  honom  störtad. 

Dessa  svårlösta  uppdrag  anförtroddes  åt  Durand,  som 
senast  i  Wien  varit  rådgifvare  åt  furst  de  Rohan  och 
allmänt  erkändes  vara  en  af  den  franska  diplomatins  skick- 
ligaste män,  förtrogen  särskildt  med  de  polska  förhållan- 
dena. l  Det  yttre  syftet  med  hans  sändning  var  att  bi- 
lägga  en  emellan  Katarina  II  och  Ludvig  XV  uppkommen 
rang-tvist.  Hans  egentliga  uppdrag  doldes  försigtigt,  så 
att  icke  ens  Gustaf  III  omedelbart  underrättades  om  det 
samma. 2 

Det  var  vid  denna  tid  ett  ända  till  det  otroliga  gående 
allmänt  bruk  inom  de  europeiska  hofven  att  af  hvarandra 
stjäla  den  diplomatiska  korrespondansens  hemligheter.  I  Wien 
sammanströmmade  från  en  mängd  orter  afskrifter  af  ut- 
ländska   depescher,    äfven   af  sådana  af   den    mest   sekreta 


1  „C'est  1'homme  le  plus  fin  et  le  plus  rusé  qui  soit  sorti  du  ca- 
binet  de  France",  skrifver  Fredrik  II  till  Solms  d.  18/2  1773..  ,,Durand 
est  un  négoeiateur  des  plus  habiles  et  plus  adroits  que  la  France 
ait  aujourd'hui.  II  lera  jouer  toutes  sortes  de  ressorts  pour  parve- 
nir  aux  fins".  (Keskript  till  Solms  d.  ,2/„  1772.) 

2  Se  Creutz'  dep.  till  Gustaf  III  d.  !»/9  1772.    (II.  II.,  III,  283.) 


121 

art,  såsom  t.  ex.  Ludvig  XV:s  hemliga  privatdiplomati.  * 
Äfven  Fredrik  II  torde  genom  sina  öfver  alt  spridde 
hemlige  agenter  skaffat  sig  en  ganska  fullständig  inblick 
i  främmande  makters  depeschvexlingar;  sjelf  plägade  han 
berömma  sig  öfver.  att  ingen  makt  i  Europa  rörde  ett 
linger,  utan  att  han  visste  deraf.  ?  Det  var  ock  han,  som 
genast  vid  första  rykte  om  Durands  sändning  tillropade  det 
ryska  hofvet  ett  „gif  akt'/:  Vintern  om  upprepade  han  sedau 
sina  råd  och  varningar.  Solms  befaldes  hålla  skarpt  öga 
på  den  franske  diplomaten,  motverka  hans  inflytande  och 
särskildt  aldrig  låta  Panin  glömma,  att  han  i  Durand  borde 
se  sin  hemlige  persoulige  vedersakare.  3  Fredrik  II  var 
så  mycket  angelägnare  härom,  som  han  visste,  att  England 
delade  Frankrikes  önskan  att  misskreditera  honom  vid  de 
ryska  och  österrikiska  hofven,  och  han  icke  var  fri  frän 
farhågor,  att  Durand  såsom  organ  för  dessa  önskningar 
verkligen  kunde  hafva  framgång.  4  —  Varningar  af  liknande 
art  tillsändes  Panin  äfven  af  ryska  sändebudet  i  Paris  och 
från  engelska  hofvet. 5 

Durand  anlände  till  Petersburg  den  11  okt,  och  hade 
en  vecka  senare  sin  första  audiens  hos  kejsarinnan  och  stor- 
fursten.    Han  anslog  från  första  stund  den  ton  af  beundran 


. 


1  Se  härom  Boutaric:  Correspondanco  secréte  inédite  de  Louis 
XV,  I,  190  och  II,  378,  och  De  Broglie:  Le  secret  du  Roi,  II,  514. 

"  Se  lians    bref  till  Voltaire  d.  4/4  1773.     Oeuvres,  XXIII,  246. 

■  Fredrik  II  till  Solms  d.  Va,  7.,  27io,  "/u  *#J§  «%  B™  m.  fl. 
Reskript  af  cl.  "V,,  '%,  Vi»,  27n  m.  fl. 

4  „I1  n'y  a  ciue  la  Cour  oii  Vous  étes  que  je  redoute  un  peu  les 
intrigucs  de  leurs  ministres  et  surtout  celles  du  Mr.  Durand  <jui  ne 
tardera    plus  d'y  arrivcr",    skriiver  Fredrik  II  till  Solms  d.  '/,  1772. 

5  Solms  till  Fredrik  II  d.  6/n;  Österman  till  Panin  d.  27,  1772. 


122 


och  villfarighet  för  Katarina  II.  „une  souveraine  dont  le 
génie  et  le  courage  étonnent  1'Europe  et  1'Asie",  till  hvilken 
han  visste  att  hon  lättast  kunde  fås  att  lyssna.  1  Sina  di- 
plomatiska uppgifter  sparade  han  till  längre  fram,  då  han 
studerat  och  bearbetat  terrängen.  Hans  förbundne  var 
från  första  stund  det  spanska  sändebudet  de  Lacy.  För  for- 
mens skull  fick  äfven  Ribbing  af  sin  regering  befallning 
att  med  desse  ministrar  underhålla  en  intim  förbindelse. 
För  öfrigt  hade  Durand  pålitlige  kunskapare  bland  sina  i 
den  ryska  hufvudstaden  så  talrike  landsmän,  enligt  Solms 
uttryck.  „éspions  nés  pour  leurs  ministres".  Men  några 
förbindelser  inom  hofvet,  syftande  att  der  väcka  orolig- 
heter, syntes  han  icke  uppsöka.  Han  visade  sig  tvärtom 
t.  o.  m.  i  sin  preussiske  vedersakares  ögon  städse  „trés- 
honnéte  et  poli".  Durand  hade  derför  redan  omedelbart 
efter  sin  ankomst  lyckan  att  se  sig  vid  det  ryska  hofvet 
och  i  den  ryska  societeten  bemötas  med  mycken  aktning,  äf- 
ven af  kejsarinnan  sjelf,  som  ofta  inbjöd  honom  till  sina 
spelpartier. 2 

Sin  uppgift  att  förfäkta  Sveriges  intressen  dolde  Durand 
dock  ingalunda.  Sedan  kort  efter  sin  ankomst  uttalade  han 
jämte  Lacy  i  form  af  en  muntlig  deklaration,  att  deras  hof 
med  visshet  påräknade  det  Katarina  II  ville  visa  full  recipro- 
citet  emot  Gustaf  IILs  fredliga  hållning  och  .,å-:sin  sida  bi- 
draga till  alt,  som  kunde  stärka  det  goda  förhållandet  emel- 
lan de  två  hofven,  emedan  i  annan  händelse  en  gnista,  tänd 
i  Norden,    lätteligen   kunde    sätta   hela   Europa  i  brand". 8 


1  Ribbing  till  Scheffer  <1.  21/io  W72. 

-  Ribbing  till  Scheffer  d.  »/,„,  2V10,  «/„  #%.  Solras  till  Fred- 
rik II  d.  V4  1773. 

3  Se  denna  deklaration,  af  Durand  lemnad  åt  Ribbing,  i  den- 
nes dep.  till  Scheffer  d.  18/n  1772. 


123 

Panin  betygade  sin  erkänsla  för  det  förtroende  honom  ge- 
nom deklarationen  visades  och  försäkrade,  att  hans  furstinna 
intet  högre  önskade  än  att  öfvertyga  Gustaf  III  om  fred- 
ligheten af  hennes  syften,  hvarmed  hennes  omtanke  för 
eget  försvar  icke  stode  i  strid.  De  franska  och  span- 
ska sändebuden  upprepade  ofta  sina  uttalanden,  särskildt 
efter  det  allarmet  öfver  Gustaf  IILs  eröfriugsplaner  väckt 
eko  i  Petersburg.  Men  äfven  Panin  skydde  icke  att  på  det 
mest  positiva  sätt  betyga  dem  menlösheten  af  Bysslands  pla- 
ner. Durand  trodde  sig  böra  sätta  tro  till  dessa  försäkrin- 
gar ..sur  parole  d'honneur  et  sur  foi  de  gentilhomme".  > 

Men  om  Panin  var  sjelfva  gifmildheteu.  då  det  gälde 
fredsförsäkringar,  visade  han  sig  mycket  njugg  i  att  tillmö- 
tesgå de  antydningar  Durand  sedan  november  ansåg  sig 
kunna  gifva  om  Frankrikes  alliansväuliga  stämning.  Han 
synes  emellertid  öfvertygat  sig  om.  att  Frankrike  öppet  ville 
förvärfva  sig  Rysslands  gunst  och  styrktes  i  denna  uppfatt- 
ning genom  uppsnappade  bref  från  den  franska  utrikes- 
ministern till  Durand.  Han  gaf  derför  sina  uttalanden  mer 
en  uppskjutande,  än  en  tvärt  afslående  form.  Hvarje  hof. 
förklarade  Panin,  betraktar  sakerna  ur  sin  särskilda  syn- 
punkt. Ryssland  funne  i  den  föreslagna  alliansen  icke  en  sa 
stor  nytta  som  Frankrike  förmodade,  men  af  böj  de  den  icke 
för  alltid.  Katarina  II  ville  närmare  studera  Gustaf  IILs 
afsigter. 2  Att  Panin  i  denna  hållning  följde  råd  af  sin  för- 
trogne läromästare,  Fredrik  II,  anade  riktigt  både  Durand  och 
d'Åiguillon. 8    Men  hoppet  om  framgång  svek  icke  den  senare. 


1  Ribbing   till    Scheffer   <l  2%  och  Vergennes  till   d'Aiguilloii 
d.  »A  1773. 

2  Solms  till  Fredrik  II  (1.  %  17?3- 

3  Nous    sommes    certains    que    ce    Ministre  (Panin)  est  absolu- 
ment  livré  dans  ce  moment  au  Roi  de  1'russe,  et  il  est  vraisemblable 


124 

Tvärtom  såg-  den  franske  utrikesministern  i  underrät- 
telserna från  Petersburg  endast  ytterligare  stöd  for  den 
framtidsljusa  uppfattning  af  det  politiska  sakläget  han  bildat 
sig,  en  uppfattning,  för  hvilken  lian  bemödade  sig  att  vinna 
det  svenska  hofvet. 5 

Men  i  Stockholm  betraktade  man  sakläget  med  andra 
ögon.  Då  Gustaf  III  anträdde  sin  eriksgata  hade  han  yifet- 
rat,  att  den,  om  den  ock  ej  medförde  annan  vinning,  skulle 
åtminstone  bringa  större  klarhet  i  Sveriges  ställning  till 
dess  grannar.  Så  hade  ock  skett.  Gustaf  III  dolde  icke 
för  sig  och  icke  heller  för  sin  franske  allierade,  att  den 
klarhet,  som  vunnits,  om  den  än  alt  fortfarande  lemnade 
något  rum  för  en  pinsam  ovisshet,  lät  den  mest  misstänk- 
liga dager  falla  öfver  Sveriges  fienders  planer. 

Det  lugn  och  det  förtroende,  livarmed  Gustaf  III 
svarade  Katarina  ILs  och  Fredrik  II:s  i  december  gifna 
deklarationer,  var  derför  långt  mer  anlagdt  än  verkligt. 
Danmarks  angrepp  betraktade  han  som  „une  partie  remise". 
Med  Mig  oro  motsåg  han  det  nya  året  1773,  under  hvil- 
ket,  såvidt  ses  kunde,  Sveriges  öde  skulle  få  sitt  afgö- 
rande. 2 


Blott  altfor  grundad  var  denna  oro.     En  blick  bakom 
kulisserna  på    den   notvexling   mellan  Sveriges  grannar,  åt 


que    c'est    ce    Prince    qui  s'oppose  å  ce    träité"   skrifver  cVAiguillon 
till  Vergennes  d.  lf/^'4772. 

1  D'Aiguillon  skrifver  till  Vergennes  cl.  18/12  1772,  att  Sveriges 
grannar  „témoignent  les  dispositions  les  plus  favorablea  :l  la  conti- 
nuation  de  la  paix  avec  cette  couronne". 

2  Gustaf  III  skrifver  d.  ™/12  "72  till  C.  F.  Sclieffer:  „Sur  ces 
articles-  la,  vous  le  savez,  mon  cher  eomte,  ja  snis  un  poltron  en 
attendant".     („Gust  Pappren",  X.) 


125 

livilken  Gustaf  IILs  norska  diversion  gaf  en  ny  påstöt. 
skulle  gifvit  honom  visshet  derom,  att  han  för  fredens  be- 
varande under  det  nya  statsskicket  hade  att  af  dem  hop- 
pas intet. 

När  den  ödmjuka  tonen  i  Danmarks  svarsdeklaration 
af  den  '.)  nov.  väckt  misshag-  i  Petersburg;  skyndade  v. 
Osten  meddela,  att  hans  hof  afgifvit  den  samma  endast  af 
försigtighetsskäl  och  af  ovisshet  om  hvad  Byssland  ärnade 
göra.  så  länge  det  icke  vunnit  fred  med  Turkiet.  ,,Vi  måste", 
skref  han,  "undvika  striden  nu.  medan  vi  i  Norge  kunde 
göra  endast  ett  svagt  motstånd,  men  vi  ha  ej  bundit  våra 
händer  för  framtiden". x  Då  äfven  Österman  för  Gulden- 
crone  beklagade,  att  den  danska  deklarationen  gaf  det 
svenska  hofvets  anhängare  anledning  att  tala  om  Danmarks 
feghet  och  pasta,  att  det  tvungits  uppgifva  sin  ryska  allians, 
försäkrade  denne,  att  deklarationen  vore  fullkomligt  betydel- 
selös. Österman  uttalar  emellertid  sin  fägnad  öfver,  att 
den  var  egnad  att  betaga  Sverige  alla  misstankar.2  Att  sa 
likväl  icke  skedde,  har  redan  nämts. 

Fullt  lika  lömsk  var  den  hållning  Eyssland  intog. 
Det  hade  visserligen  rätt  hardt  visat  Gustaf  ID  sin  miss- 
stämning, men  derunder  städse  afgifvit  de  mest  kategoriska 
försäkringar  om  sitt  beslut  att  icke  ofreda  Sverige.  Att 
dessa  ord  endast  voro  afsigtligt  anbragt  bländverk,  visste 
blott  den  ryska  politikens  förtrogne. 

Till  dem  hörde  ryske  envoyén  i  Stockholm.  Omedel- 
bart efter  det  Gustaf  Hl  emot  Östermans  förväntan  lyckats 


1  v.  Osten    till   danska   sändebudet  i  Petersburg.    Numsen.  di 
:7,,  1772  (Odbner,  s.  203). 

2  Österman  till  Panin  d.  */««  nov-  ,n2- 


■     ■■!■ ':■'.■.         ■ 

a-  ■     ■  ■        ■     ■■ 
Jsmmm 


126 


genomföra  sin  statshvälfning,  hade  denne  satt  sig-  i  rörelse 
för  att  bekämpa  det  nya  statsskicket.  Med  djupaste  för- 
trytelse hade  han  åsett  ,,den  räddhåga  ocli  oförlåtliga  feg- 
het", hvilken  särskildt  officerskåren  och  sekreta  utskottet 
, .till  dess  eviga  skam"  vid  detta  tillfälle  lagt  i  dagen  och 
hvilken  ensamt  förklarade,  „huru  ett  folk.  som  vårdar  sig 
om  sin  frihet,  kunnat  så  med  ens  låta  förslafva  sig".  Samma 
ängslan  hade  ännu  under  följande  månader  lagt  band  på 
hans  verksamhet  för  ordnandet  af  ett  oppositionsparti.  Dess- 
utom hade  mänge  af  de  forne  riksdagshjeltarne  öfvergått 
till  konungens  läger. 

Emellertid  var  missnöjet  med  statshvälfningen  „täm- 
meligen  stort",  särskildt  inom  officerskåren,  af  hvars  med- 
lemmar åtskillige  vändt  sig  till  Österman  med  begäran  att 
få  inträda  i  rysk  tjenst,  och,  skrifver  han,  ,. allenast  fruktan 
tor  förföljelse  håller  alla  i  tystnad".  Under  ett  sådant  sak- 
läge hade  Österman  icke  tvekat  att  uppmana  sin  regering 
att  skaffa  sig  anhang  och  sätta  i  gång  oroligheter  i  Finland, 
medan  Preussen  och  Danmark  borde  förfara  lika  i  Pommern 
och  Skåne ;  det  skulle  särskildt  i  Finland  och  Skåne  gå  lätt 
för  sig,  „om  utan  afsigt  att  bemäktiga  sig  dessa  länder 
försäkran  gåfves  om  återupprättande  af  friheten".  Efter 
rönande  af  framgång  deri  borde  då,  hade  han  vidare  före- 
slagit, deklarationer  mot  det  nya  statsskicket  spridas  och  dem 
gifvas  eftertryck  genom  beväpnadt  uppträdande,"  utan  hvilket 
blotta  deklarationer  icke  kunna  hafva  verkan".  Österman  hade 
äfven  föreslagit  förbud  af  spanmålsexport  till  Sverige  från 
Ryssland,  Danzig  ocli  Preussen",  —  i  anseende  till  den  i 
Sverige  felslagna  skörden  vore  „intet  så  egnadt  att  utbreda 
missnöje  i  landet",  —  samt  att  Sundet  skulle  spärras  för  att 
en  fransk-spansk  flotta  hindradesatt  inlöpa  i  Östersjön.  —  Öster- 
man hade  sålunda  under  beklagande  af  den  framgång,  hvar- 


127 


med  det  nya  statsskicket  , .olyckligtvis"  stadgade  sig.  upp- 
repade gånger  framlagt  sina  förslag  till  dess  underminerande 
och  störtande. 1 

På  samma  gång  Panin  tillsände  Österman  sin  not  af 
den  15  nov.  (gl.  st.),  deri  Katarina  II  betygade  Gustaf 
III  sina  fredliga  böjelser,  meddelade  lian  den  ryske  en- 
voyén hennes  bifall  till  hans  ofvan  nämda  framställnin- 
gar. Katarina  II  vore  besluten  att  angripa  Sverige,  sedan 
fred  slutits  med  Turkiet.  För  att  kunna  göra  det  med 
framgång  borde  genom  ,, svenske  aktörer'  medhjelpare 
vinnas  i  Finland  och  i  Skåne,  för  hvilket  landskap  dock  Dan- 
mark finge  hafva  liufvudomsorgen.  Angreppet  pa  Pommern 
berodde  dels  på  Fredrik  II:s  beslut,  dels  på  stämningen  i  Ty- 
ska Riket,  särskildt  Österrikes.  Emellertid  borde  Öster- 
man under  iakttagande  af  försigtighet  och  omtanke  hålla 
Kysslands  vänner  vid  mod  och  söka  nya  sådana  bland  hat- 
tarne; särskildt  borde  han  bemöda  sig  om  att  ,,med  de- 
likatess" vinna  Fersen.  Yrkandena  på  1720  års  oförändrade 
legeringsreform  borde  Österman  lemna  och  i  stället  arbeta  på 
att  dess  väsentligaste  bestämningar  infördes  i  den  nya  kon- 
stitutionen, hvartill  möjligen  konungens  bifall  kunde  framtvin- 
gas.   Österman  befaldes  utarbeta  ett  förslag  i  denna  riktning. 

Särskildt  i  den  långa,  detaljrika  depesch  af  den  2%i 
jan.  1778,  hvari  Österman  besvarar  denna  skrifvelse,  fram- 
lägger han  resultaten  af  sin  verksamhet  och  de  utsigter  Kyss- 
land hade  inom  Sverige  för  sina  planer  mot  det  samma. 

Visserligen  hade,  Österman  beklagar  detta  lifligt,  det 
gamla  hatet  mellan  hattar  och  mössor  icke  försvunnit.  Fun- 
nes icke  denna  splittring  och  kunde  de  förmås  att  förena 
sig  i  sitt  missnöje  mot  den  nya  regeringsformen,  vore  han 

1  Österman    till   Panin   d.  uli3, 
l7/28  och  18/30  okt.   17 Vi. 


"Ui  »tig.',  7™,  u/ss  sept, 


31  Bept; 
Sä.  okt.  ' 


128 


säker  på  att  lyckas  störta  Gustaf  IILs  verk.  Nu  voro  de 
„välsinnade"  förströdda  ocli  Gustaf  III  begagnade  sig  häraf. 
Emellertid  vore  missnöjet  i  landet  allmänt  och  dertill  stadt 
i  växande.  Österman  gjorde  sitt  bästa  för  att  ,, under- 
känd, sä  mycket  anständigheten  och  delikatessen  medgifver" 
öka  det  samma,  hvarvid  han  likväl  utdelade  penningar  blott 
ät  dem,  som  genom  revolutionen  blifvit  ekonomiskt  lidande. 
Äfven  bland  hattarne  funnes  åtskillige,  som  icke  hade  något 
emot  att  Kyssland  för  en  förändring  af  författningen  ingrepe 
med  vapenmakt,  om  nämligen  detta  kunde  ske  genom  blott 
och  bart  „sekvesterande  af  de  ockuperade  svenska  länderna  till 
den  fria  konstitutionens  återställande".  Skulle  deremot  öp- 
pet krig  utbryta,  vore  t,  o.  m.  „de  hederligaste"  af  de  väl- 
sinnade mer  benägne  att  ,.fördraga  sitt  nuvarande  tunga  ok 
och  börda,  än  se  sitt  land  prisgifvet  åt  eld  och  svärd".  Öf- 
ver  de  förnämste  bland  sina  anhängare,  tillsände  Österman 
sin  regering  en  förteckning,  upptagande  äfven  medlemmar  af 
rikets  råd,  t.  o.  m.  en  af  konungens  konselj,  —  hvarmed  utan 
tvifvel  chefen  för  amiralitetet  Falkengreen  afsågs.  Dessa  Byss- 
lands ,, trognaste  och  bäste  vänner-  voro,  säger  Österman, 
under  sträng  kontroll  och  skulle,  om  sakerna  ginge  till 
ytterlighet,  måhända  arresteras,  hvadan  han  icke  vågade 
tillråda,  att  dem  betroddes  någon  vigtigare  uppgift.  Också 
skulle  de  svårligen  låta  förmå  sig  till  ett  ,, förräderi  mot 
konungen;''  hvartill  motivet  dock  alldeles  icke  vore  någon 
tillgifvenhet  för  denne  utan  blott  och  bart  deras  önskan  att 
„de  icke  sjelfva  skola  anses  för  anstiftare'  \  Derest  inom 
armén  någon  ,,oro  eller  olydnad"  spordes,  hvilkeu  då  utginge 
från  den  lägre  officerskåren,  skvdle  derför  „de  höge  herrarne" 
våga  röja  sig  blott  i  den  händelse,  att  prins  Fredrik  stal  de 
sig  i  spetsen  för  oppositionen.  Men  denne  konungens  broder 
var  föga  pålitlig.    Fersen  vore  ,,det  bästa  instrumentet  att 


129 

Visa  sig  främst  på  teatern",  men  han  åter  hade  hela  sin 
gamla  aversion  mot  ,.de  välsinnade"  kvar  och  var  genom 
„sitt  falska  och  baksluga  uppförande"  otillgänglig.  Dock  trodde 
sig  Österman  veta,  att  Fersen  önskade  eu  författningsföränd- 
ring  enligt  ..det  franska  systemet"  och  slöt  deraf,  att  han 
under  för  hans  fädernesland  svåra  eventualiteter  kunde  upp- 
träda såsom  underhandlare  inför  konungen. 

Det  framträder  klart  ur  dessa  uttalanden,  att  opposi- 
tionen långt  ifrån  var  kväfd,  men;  att  den  saknade  nog 
samlad  styrka  för  att  utan  initiativ  från  utländskt  håll  träda 
fram.  Detta  initiativ  åter  borde,  ansåg-  Österman,  tagas,  så 
snart  fred  slutits  med  Turkiet,  hvilket  antagligen  skulle  ske 
följande  vår. 

Till  först  borde  då  de  förbundna  hofven,  —  ,,en  månad 
innan  ett  aktivt  uppträdande",  —  genom  deklarationer  i  stöd 
af  deras  gemensamma  intresse  påyrka,  att  1720  års  författ- 
ning blefve  till  alla  delar  åter  införd.  Gåfves  icke  inom  åtta 
dagar  ett  bifallande  svar,  hvilket  Österman  med  visshet  för- 
utsåg icke  blifva  händelsen,  borde  nämda  hof  återkalla  sina 
sändebud  och  sätta  sin  militär  i  rörelse.  Medan  Stockholm 
och  svenska  flottan  i  Karlskrona  af  en  rysk-dansk  eskader 
hölles  blokerade  samt  danska  skepp  bevakade  Sundet  och 
Kattegat,  skulle  ryska  trupper  rycka  fram  emot  finska  grän- 
sen, preussiska  mot  Svenska  Pommern  samt  mot  Skåne, 
Dalarna  och  Wermland  danska. 

Vid  ,,ett  så  seriöst  företag"  sknlle  utan  tvifvel  perso- 
ner uppträda  för  att  förmå  Gustaf  III  till  att  öppna  under- 
handlingar. Han  borde  i  så  fall  uppfordras  att  afsäga  sig 
den  envåldsmakt  han  tillskansat  sig  eller  »åtminstone"  att 
sammankalla  en  riksdag  på  samma  sätt,  som  under  den  förra 
konstitutionen,  utan  minsta  afseende  på  den  nya  regerings- 
formens stadganden.     Komme  riksdagen  till  stånd,    då  vore 

9 


,-åjL 

må 


lao 


tiden  inne  att  genomdrifva  de  inskränkningar  i  den  svenska 
konungamakten,  hvilka  Katarina  II,  enligt  det  förslag  till 
en  svensk  regeringsform  Österman  emellertid  uppgjort,  funne 
nödiga  och  bland  hvilka  Österman  såsom  den  vigtigaste  fram- 
höll, att  konungen  betoges  rättigheten  att  tillsätta  ämbets- 
män. Hon  borde  dervid  förklara  det  hon  endast  önskade 
se  ,,en  fri  nations  allra  närmaste  rättigheter  återställas  till. 
de  höga  graunarnes  lugnande". 

Men  skulle  Gustaf  III  icke  låta  sig  påverkas  och  icke 
heller  riksdagen  blifva  sammankallad,  då  borde  man  „icke 
försumma  något  medel  att  uppvigla  invånarene  i  Finland, 
Skåne  och  Pommenv'.  Östermans  förslag  till  ny  regerings- 
form för  Sverige  borde  kringspridas,  i  Finland  äfven  pä  lin- 
ska språket,  och  folket  genom  manifester  uppmanas  att  un- 
der Bysslands  beskydd  återtaga  sin  förra  frihet.  Utlofvas 
borde,  att  de  ockuperade  provinserna  skulle  återställas,  så 
snart  den  förra  regeringsformen  äter  blifvit  oförändrad  in- 
förd; deremot  borde  med  eld  och  svärd  hotas  alla  de,  hvilka 
djerfdes  göra  motstånd. x  —  Finlands  underkastelse  under 
ryska  spiran  vid  , .Lilla  ofreden1'  var  Österman  en  borgen  för, 
att  dessa  agitationer  komme  att  bära  frukt.  Officerskåren, 
hos  hvilken  de  gamla  ärorika  traditionerna  trängts  undan 
af  lycksökeri  och  fåfänga,  skulle  han  fortsättningsvis  bear- 
beta, så  att  den  i  fall  af  krig  vägrade  lyda  ordres. 

Samtidigt  med  dessa  förtroliga  öfverläggningar  mellan 
det  ryska  liofvet  och  dess  utpost  i  Stockholm,  förnyade  det 



1    1    sin   dep.    till  Panni    af  d.  '    IZi,    uppgifver    Österman 

8  jan.    17/8 

det  Gustaf  III  erhållit  kännedom  om,  att  i  Finland  från  ryskt  håll 
utspridts  ett  bref,  uppmanande  nationen  att  återvinna  sin  frihet. 
Svenska  källor  nämna  härom  intet.  Otvifvelaktigt  synes,  att  Öster- 
man varit  oriktigt  underrättad. 


131 

med  fördubblad  ifver  sina  föreställningar  i  London  i  afsigt  att 
vinna  Englands  deltagande  i  en  påtryckning  på  Gustaf  III. 
Panin  framhöll  för  engelske  ambassadören  i  Petersburg, 
att  Gustaf  III  ärnade  bemäktiga  sig  Norge,  en  vinning,  som 
skulle   för  honom   uppväga  Finlands  förlust,  men  emellertid 
gjorde   honom    till  en    för  England  besvärlig  granne.    Pla- 
nen   härtill    vore    ett  verk  af  Frankrike.     Denna  makt  och 
dess  förbundne,  Spanien,  skulle  icke  gifva  sin  hjelp  för  intet: 
sedan   Sverige  under  inre    och    yttre   lugn    fått   återhemta 
sina   krafter,    skulle    det  gentemot   deras  fiender  betala  sin 
tacksamhetsskuld.    Intet    gåfve  sådant  stöd  åt  svenska  ka- 
binettets öfvermod,  som  den  lugna  likgiltighet  England  vi- 
sade.    Och   finge    det  veta,  att  Ryssland  och  England  icke 
längre  handlade  „de  concert",  skulle  dess  omedgörlighet  gå 
derhän.  att  vapengång  ej  kunde  undvikas.    Panin  dolde  icke 
Pysslands  plan  att,    om,   såsom   han  hoppades,  till  följande 
vår  fred  med  Turkiet  ernåtts,  dä  angripa  Sverige.    För  be- 
varandet af  freden  i  Norden  och  således  af  Englands  egna 
intressen,    vore  derför  dess  anslutning  till  Eyssland  absolut 
nödvändig.     Äfven  Österrike  gillade,  föregafs  det,  ett  ener- 
giskt uppträdande  af  de  nordiska  makterna, 

Katarina  II  sjelf  gjorde  Gunning,  som  för  öfrigt  bemöt- 
tes med  synnerlig  distinktion,  liknande  framställningar.  Äf- 
ven genom  Österman  och  Goodricke  sökte  ryska  kabinettet 
påverka  det  engelska.  '* 

Men  dessa  bemödanden  visade  sig  fruktlösa. 



1  Tegnér  s.  49—51.  —  Kibbing  till  Scbcffcr  d.  */M  l~'~>'l.  Öster- 
man till  Panin  d.  »%,  jan.  och  s/as  mars  1773. 


PHBhHhhhHHBEHhhww'  :WBHHBHHHBHIBB' 


132 


VIII. 


Budskapet   om    Gustaf  IH:s  färd  mot  norska  gränsen 
väckte,    såsom    nämdt,  x  hos  Fredrik   II   de  allvarsammaste 
farhågor.     Han    trodde    sig    redan    hora    stormklockornas 
dån,    kallande    till   det  krig   han   så.  ifrigt    sökt  att  före- 
bygga.    Ty    han    kände     norrmännens    missnöje    med    den 
danska  styrelsen,  han  trodde,  att  hela  den  norska  truppstyr- 
kan vore  beredd  att  sluta  sig  till  Gustaf  III:s  fanor,  så  fort 
han  blott  öfverskrede  gränsen.    Denne  hade  dessutom,  för- 
säkrades  det,    af   Spanien   erhållit   understöd  för  företaget 
samt  under  dess  och  Frankrikes  garanti  i  Holland  upptagit 
ett  lån  på  2,700,000  livrés.    Men  framför  alt  kände  Fredrik 
mer  än  väl  sin  systersons    stämning   mot  Danmark  och  för- 
stod   väl,   att  han  i  den  stolta  sjelftillit  hans  statshvälfning 
ingifvit   honom   nu  mer  än  någonsin  kände  sig  lockad,  att 
fortsätta  sin  segerbana  i  ett  nytt  företag.  —  Fredrik  II  var 
verkligen  öfvertygad,  att  Gustaf  III  beslutit  att  hellre  före- 
komma än  förekommas,  och  att  han  derför  nu  gripit  till  va- 
pen i  akt   och   mening   att  genom  ett  kraftigt  slag  krossa 
Danmark,  innan  dess  allierade  ryckt  ut  på  valplatsen.  2 


1  Se  sid.  114. 

2  Se  bil.  n:o  24.  —  Fredrik  II  till  Dönhoff  d.  »/„,  (Fredrik 
II  återtog,  ehuru  för  sent,  det  tillstånd  han  d.  10/,0  gifvit  Dönhoff  att 
hemresa),  till  Behnisch  d.  w/ii>  22/u  ocn  l/19)  till  Finckenstein  d.  8/n 
och  20/u,  till  Edelsheim  d.  29/u  1772. 


133 

Hade  Fredrik  II  genom  sina  bref  till  sin  systerson 
sökt,  „lui  jeter  1'alarme  dans  le  coeur',  så  var  han  nu 
häri  lönad  med  samma  mått.  Många  uttalanden  af  ho- 
nom intyga  den  nervösa  oro,  med  hvilken  han  åsåg  Gustaf 
III:s  energiska  uppträdande.  Till  sin  förtrogne  rådgifvare, 
statsministern  Finckenstein,  som  vistades  i  Berlin,  medan 
Fredrik  II  mest  uppehöll  sig  i  Potsdam,  skrifver  han  d. 
10  nov.:  ,.Jusqu'ici  je  ne  vois  aucun  moyen  ponr  le  (Gu- 
stave  III)  retirer  de  1'abime  qu'il  s*est  creusé  lui-méme", 
och  den  12:  „La  guerre  est  inévitable  et  j'y  serai  enveloppé 
sans  que  je  vois  la  moindre  possibilité  de  me  retirer  de  ce 
labyrinthe.  La  seule  consolation  qui  me  reste,  c'est  que  ce 
n'est  nullement  ma  faute  et  que,  bien  au  contraire,  je  me 
suis  donné  tous  les  mouvements  possibles  pour  conjurer  cet 
orage  et  conserver  la  paix-'. 

Högst  intressant  är  att  granska  den  olika  ton  och 
ställning,  rättare  sagdt,  förställning,  hvilken  Fredrik  II 
under  och  efter  oroligheten  vid  norska  gränsen  mot  olika 
håll  iakttog.  Närmast  mot  sina  medintresserade,  Sveriges 
grannm  akter! 

Till  preussiska  sändebudet  i  Stockholm,  grefve  Dönhoff, 
sändes  d.  9  nov.  befallning  att,  så  snart  Gustaf  III  började  sitt 
angrepp,  för  det  sveuska  hofvet  öppet  förklara,  att  hans  mo- 
nark med  den  största  förvåning  såge  den  svenske  konungen 
bryta  den  försäkran  han  så  nyss  gifvit  om,  att  han  önskade 
fred  och  sämja  med  sina  grannar;  —  att  hvarken  Eyssland, 
Danmark  eller  England,  ja  ej  ens  hela  Europa  med  likgil- 
tighet såge  detta  fredsbrott;  —  att  Kyssland,  när  det  väl 
öppnade  ett  fälttåg  på  finska  sidan,  droge  dit  all  Sveri- 
ges krigsmakt  och  derigenom  beredde  danskarne  tillfälle  att 
återtaga  hvad  de  möjligen  vid  första  anloppet  förlorat. 
Dönhoff   ålades,    om  läget  verkligen  blefve  så  kritiskt,  som 


1 


134 


det  angafs,  meddela  Österman,  att  Fredrik  II  gerna  såge 
det  de  preussiska  och  ryska  sändebuden  vid  svenska  hofvet 
gemensamt  uttalade  sig  ,.med  lämplig  ton".  Skulle  Öster- 
man, såsom  Fredrik  II  höll  för  troligt,  icke  vilja  yttra  sig, 
innan  han  af  sitt  liof  dertill  bemyndigats,  skulle  äfven 
Dönhoff  iakttaga  fullkomlig  tystlåtenhet. 1 

Mot  Danmark  visade  Fredrik  i  förstone  mycket  del- 
tagande, dock  utan  att  ingå  några  reella  förbindelser.  Han 
skref  den  9  nov.  ett  egenhändigt  bref  till  danska  änkedrott- 
ningen, deri  han  försäkrade  henne,  att  .Ryssland,  om  Dan- 
mark angrepes,  skulle  skaffa  det  upprättelse.2  Men  då  v.  Osten 
lät  framföra  en  begäran,  att  Fredrik  II  ville  förena  sig 
med  ryska  kejsarinnan  om  en  gemensam  deklaration  till  Gu- 
staf III,  afböjde  han  detta  under  särskilda  pretexter:  en 
deklaration  komme  säkerligen  för  sent,  den  måste  riktas 
till  det  svenska  ministeriet,  dä  ju  Gustaf  III  sjelf  befann 
sig  på  sin  eriksgata;  dessutom  kunde  han  intet  göra,  innan 
han  kände  Rysslands  tanke  beträffande  detta  förslag. :! 
Och  då  emellertid  hans  representant  vid  svenska  hofvet 
förenade  sig  om  den  not,  hvilken  Österman  d.  18  dec.  afgaf, 
uttalade  Fredrik  II  häröfver  sitt  misshag.  *  Äfven  grefve 
Solms  i  Petersburg  instruerades  att  i  lugn  observera  det, 
ryska  hofvet  och  undvika  att  på  något  sätt  gifva  ytterligare 
skäl  till  den  irriterade  stämning  Gustaf  IILs  ..eriksgata,, 
der  komme  att  väcka.  Men  på  försäkringar  till  Katarina 
II  om    hennes  preussiske  förbundnes    trohet   mot   ingångna 


Se  bil.  n:o  23.     Jfr.  sid.   1 15; 


-  Afskrift  i  Fredrik  ILs  bref  till  Finckenstein  d.  ,0/n  1772. 

8  Fredrik  II  till  preuss.  sändebudet  i  Köpenhamn,  Arnim,  d.  »Vn 
1772  (i  „Fredrik  ILs  hemliga  korrespondans  med  Finckenstein").  till 
Finckenstein  d.  "/is  1772.    Österman  till  Panin  d.  1T/.,3  nov.  1772. 

*  Se  sid    1  li>. 


135 


förpligtelser,  borde  lian  icke  spara.  Mindre  än  någonsin 
ansåg-  Fredrik  II  rådligt  att  under  det  förändrade  sakläget 
vid  ryska  liofvet  lägga  sig  ut  för  Gustaf  III.  l 

I  stället  sökte  lian  med  fördubblad  ifver  lijelp  från 
Wien.  Han  hade  just  varit  i  begrepp  att  bestämdt  uttala 
sig  för  Kaunitz  beträffande  de  medlingsförsök  denne  föresla- 
git Fredrik  II,  då  oroligheterna  vid  norska  gränsen  kommo 
emellan  och  i  ett  slag  förändrade  situationen. 2  Nu  kunde 
han  blott  i  en  nästan  bönfallande  ton  uppmana  Kaunitz  att 
lägga  kraft  i  nämda  bemödanden. 

Han  skrifver  till  Edelsheim  den  15  nov.:  ..Si  fes  vues 
qu'on  lui  (Gustave  III)  suppose  sur  la  Xorvége  ne  sont  que 
1'effet  d'une  terreur  panique  de  la  part  du  Dannemarc,  le  Prince 
de  Kaunitz  nr  obligera  å  une  éternelle  reconnaissance.  si,  par 
la  médiation  de  sa  Cour  ou  par  un  autre  bon  moyen.  il  périt 
conjurer  1'orage  que  la  revolution  de  Snede  parait  préparer 
dans  le  Xord".  3  Kort  derpå  skrifver  han:  ,. om  ett  par  vec- 
kor torde  underrättelse  ingå.  att  Norge  gifvit  sig  under  Gu- 
staf IILs  spira  och  då  står  ett  allmänt  europeiskt  krig  för  dör- 
ren. ,.å  moins  que  la  cour  de  Vienne  et  Moi  Nous  ne  prenions 
pas  ä  temps  des  mesures  convenables  pour  le  prévenir.  Je  n'at- 


1  Fredrik  II  till  Solms  d.  s/n,  "/,,  och  »/,,  1772.  „Voici  la 
conduite  que  Vous  aurez  å  observer  å  leur  (les  nouvelles  de  la  Korvége) 
égara.  Vous  Vous  bornerez,  dans  le  moment  present,  a  faire  le  simple 
observatcur  de  la  sensation  qnYlles  y  (å  S:t  Péterbourg)  produiront 
pour  m'en  rendre  un  Cöriipte  aussi  fidéle  que  détaillé :  mais  Vous  aurez 
soin  de  ne  point  aigrir  les  elioses.  Si  Vitt  tfén  dit  mot,  Vous  gar- 
derez  également  boueho  close.  Si,  au  contraire,  on  Vous  en  parle, 
Vous  Vous  eontenterez  de  répondre  que  j'en  était  également  pré- 
venu  par  mes  lettres  de  Dannemarc'1.     (Först  cit.  dep.) 

5  Fredrik  II  till  Edelsheim  d.  ?*/„    1772. 

3  Fredrik  II  till  Edelsheim  d.  "/„    1772. 


136 


tends  que  le  moment  du  dénouement  de  la  crise  pour  m' adresser, 
pour  cet  effet,  å  la  cour  ou  Vous  étes  et,  comme  nous  avons 
avant  nous  tout  1'hiver  pour  négocier,  peut-étre  trouverons 
nous  encore  moyen  de  conjurer  un  orage  general"  .  .  ,.Tout 
ce  conflict  de  circonstances  em  barrassan  tes  me  fait  donc  re- 
garder  la  guerre  entré  la  Eussie  et  la  Suéde  comme  inévitable 
et  tout  ce  que,  ä  Mon  avis,  il  Nous  reste  å  faire,  ä  la  cour  ou 
Vous  étes  et  ä  Moi,  c'est  l:o)  de  Nous  concerter  sur  les  mé- 
sures  å  prendre  pour  prévenir  que  ce  fen  n'éclate  pas  dans 
un  embrasement  general  et,  en  second  lien,  que  la  cour  de 
Vienne  tåche  antänt  que  possible  de  terminer,  le  plus  prompte- 
ment  qu'il  se  peut,  la  guerre  entré  ces  deux  puissances.  Ces 
affaires  me  paraissent  un  vrai  labyrinthe  et  si  fort  em- 
brouillées  que  Je  n'en  vois  presque  point  de  sortie"  .... 
Detta  borde  Edelsheim  framställa  för  Kaunitz  och  tillägga: 
,.qu'il  Me  ferait  non  seulement  un  plaisir  infini,  s'il  voulait 
Me  communiquer,  confidemment,  ses  idées  sur  le  meilleur  parti 
å  prendre  dans  une  crise  si  violente,  mais  qu'il  pouvaitétre 
aussi  persuadé  que  J'y  entrerais  volontiers  et  que,  s'il  n'y  avait 
rien  de  directement  opposé  ä  Mes  engagement  avec  la  Eus- 
sie, Je  ne  manquerais  surement  point  de  les  appuyer  autant 
qu'il  Me  serait  possible". 1 

Men  denna  ifver  mattades,  så  fort  det  åter  blef  lugnt 
vid  den  norska  gränsen.  De  underrättelser,  hvilka  Fredrik 
II  mottog  från  Petersburg  några  dagar  efter  afsändandet  af 
ofvan  anförda  depescher,  voro  ytterligare  skäl  härtill. 

Österrike  hade  verkligen,  efter  hvad  det  synes,  i  bör- 
jan af  november  genom  furst  Lobkowitz  afgifvit  vid  ryska 
hofvet  en  deklaration,  manande  till  fredlig  öfverläggning  med 
Gustaf  III  rörande   den  af  honom  införda  nya  statsformen. 


1  Fredrik  II  till  Edelsheim  d.  "/,,  och  «/„  17??. 


137 

Men  denna  deklaration  var  affattad  i  så  mjuka,  så  undfal- 
lande uttryck,  framgafs  så  utan  all  antydan,  om  att  dess  till- 
bakavisande kunde  äga  några  påföljder,  att  det  icke  behöf- 
des  Fredrik  II:s  skarpa  blick  för  att  förutse,  hvilket  intryck 
en  sådan  deklaration  skulle  göra  i  Petersburg.  Den  utta- 
lade, enligt  det  referat  af  den  samma,  hvilket  Panin  gaf 
grefve  Solms,  att  Österrike  väl  icke  sjelft  direkt  berörts  af 
den  svenska  statshvälfningen,  men  ansåg  sig  böra  bidraga 
till  att  Byssland  besparades  de  nya  svårigheter,  hvilka 
kunde  blifva  en  följd  af  den  samma.  Utan  att  göra  något 
egentligt  förslag,  ville  Österrike  framhålla  såsom  en  ut- 
väg härtill  „d'avoir  quelque  indulgence  pour  l'amour-pro- 
pre  du  Roi  de  Suéde,  en  lui  conservant  toute  cette  partie 
de  la  souveraineté  qui,  en  1'atfranchissant  de  la  sujétion  dans 
laquelle  il  avait  été  tenu  jusqifä  present  par  le  Senat  et 
les  Etats,  ne  lui  permettrait  cependant  pas  de  disposer  en 
maitre  des  premiers  ressorts  de  lamonarchie  qui  le  mettraient 
en  état,  töt  ou  tärd,  å  devenir  un  voisin  dangereux  on  du 
moins  incommode".  Österrike  hoppades  derför,  att  Byssland 
ville  stanna  vid  „des  termes  de  la  modération",  —  hvilket 
ju  äfven  komme  att  befordra  fredsslutet  med  Turkiet,  som 
då  förlorade  hoppet  om  understöd  af  Sverige. 1 

Ett  nytt  bevis  på,  huru  föga  betydelse  Österrikes  fram- 
ställningar kunde  tillmätas,  gaf  Lobkowitz,  då  han  kort  derpå 
af  franska  och  spanska  sändebuden  uppmanades  att  förena 
sig  med  dem  om  en  energisk  not  till  det  ryska  hofvet  med 
protest  mot  ett  angrepp  på  Sverige.  Först  förklarade  han 
sig  sakna  instruktioner.  Senare  då  uppmaningen  förnyades, 
sökte  han  råd  hos  —  Panin.  Denne  hade  icke  svårt  att 
förmå   honom    att    förklara,   det   hans   hof  insåg   det  stora 


1  Solms  till  Fredrik  II  d.  »«/n  uri- 


138 


intresse,  hvilket  Ryssland  hade  i  den  svenska  statshvälf- 
ningen,  och  derför  endast  kunde  mana  denna  makt  till  mo- 
deration.  I 

Att  Österrikes  representanter  vid  hofven  i  Versailles. 
London,  Madrid  och  Berlin  betalts  arbeta,  för  ett  utjämnande 
af  den  svensk-ryska  konflikten,  gaf  dess  önskning-ar  icke  nå- 
got större  eftertryck.  —  Också  visades  de  öfVer  alt  tillbaka. 

Kannitz  beklagade  sig.  i  början  af  december,  bittert 
häröfver  för  Fredrik  II.-s  sändebud.  I  Frankrike  hade 
Österrikes  intervention  tagits  mycket  illa  npp  och  i  Byss- 
land kanske  ännu  sämre.  Da  han  sålunda  endast  skördade 
otack  för  sina  välvilliga  bemödanden,  läte  han  hela  sin  inter- 
ventionsplan  falla  och  lemnade  åt  Fredrik  II,  som  i  Beters- 
burg  ägde  mera  inflytande  än  det  österrikiska  hofvet,  att  åter- 
upptaga den.  Om  kriget  mellan  Sverige  och  Byssland  verk- 
ligen bröte  ut,  da  vore  likväl  Österrike  beredt  att  träda 
emellan.  2  Förgäfves  tände  Edelsheim  riklig  rökelse  för  den 
österrikiske  ministern.  Fåfängt  sökte  ock  Fredrik  II  upp- 
muntra honom.3  Underhandlingen  i  denna  fråga  och  om 
Sveriges  ställning  öfverhufvud  upphörde  mellan  hofven  i  Wien 
och  Berlin. 



1  Solros  till  Fredrik  II  <1.  17/n   WIZ. 

2  Edelsheim  till  Fredrik  II  d.  "L  1772. 

3  Fredrik  II  till  Edelsheim  d.  «/„,  •/„,  >»/,„  »/„  1772  —  Till 
Finekenstein  skref  Fredrik  II:  „La  Oour  de  Vienne  est  effeetivement 
Ma  derniére  ressource  pour  eonjnrer  korade  qui  se  prépare  entré  la 
Eussie  et  la  Suéde  et  qui  menaec  la  tranquillité  du  Nord.  J'en  suis 
si  intimement,  eonvaineu,  qne  J'ai  fait  tönt  ee  qtae  ,1'ai  pu  ponr  en- 
eourager  le  Prinee  Kaunitz  å  se  preter  au  plan  de  médiation  que  Je 
lui  ai  fait  proposer".  „Mais",  tillägger  Fredrik  II  ironiskt,  „ilparait 
que  ee  ministro  est  cncore  indéterminé  sur  les  iiaisous  å  eontracter 
pour  sa  Conr".  (Odaterad  skrifvelse,  antagligen  från  medlet  af  de- 
cember 1772). 


139 


Med  aflåtlig  uppmärksamhet  följde  emellertid  Fredrik 
II  genom  sina  sändebud  i  Stockholm  och  Petersburg  den 
svenska  frågans  utveckling  under  vintern  1772—1773. 

Oförstäld  mn  den  glädje,  med  hvilken  han  erfarit,  att 
Gustaf  IILs  rörelser  mot  Norge,  åtminstone  denna  gång,  icke 
varit  annat  än  „ime  simple  petite  fanfaronnade  de  la  part  du 
Boi  de  Suéde  qui  a  pris  plaisir  de  se  divertir  de  1'appré- 
hension  et  de  la  frayeur  qivelles  inspiraient  au  Daune- 
marc". l 

Men  dermed  var  icke  hans  oro  för  Gustaf  III  sking- 
rad: han  förutsäg  klart  det  djupa  missnöje  dennes  utmaning 
till  Danmark  väckte  hos  dess  ryska  beskyddarinna  och  be- 
farade, att  Gustaf  IILs  försvarsåtgärder,  särskildtde  i  Finland, 
om  hvilka  han  af  sina  sändebud  erhöll  ganska  utförliga  uppgif- 
ter, skulle  ytterligare  reta  det  ryska  hofvet,  Också  höll  Fred- 
rik II  icke  upp  med  sina  varningar  till  Gustaf  III  och  fort- 


pa 


aret    1773    den  korrespondans  han  med 


satte    ännu   in 
denne  inledt.  2 

Den  skarpa  touen  i  Fredrik  ILs  uttalanden  hade  onekli- 
gen sin  ganska  naturliga  förklaring.  Han  visste  mer  än  väl, 
att  han  i  sin  systerson  hade  en  afsvnren  motståndare,  som 
i  förbund  med  Frankrike  efter  förmåga  arbetade  emot  hans 
intressen.  Var  än  förmågan  i  detta  afseende  icke  stor,  re- 
tade det  emellertid  Fredrik  II  att  se.  huruiedes  Gustaf  III 
sökte  hans  skada,  vare  sig  att  det  skedde  i  smyg,  såsom  genom 
denunciationer  vid  de  ryska,  österrikiska  och  engelska  hofven 
och  genom  utspridande  af  ryktet,  att  Fredrik  II  i  hemlighet 
gynnat  den  svenska  statshvälfningen.  eller  öppet,  såsom  när  äf- 
ven  Gustaf  III  tog  sig  talan  emot  Fredrik  ILs  iugreppp  i  Dan- 


5  Fredrik  II  till  Behnisch  d.  ",'n  1772;  till  f  inckenstein  d.  7,,  1772. 
»  So  sid.  llli -117. 


140 


zigs  handel.  1  Fredrik  II  å  sin  sida  hyste  icke  några  varmare 
känslor,  om  ens  några  alls,  för  det  svenska  konungahuset. 
Han  har  i  förtroende  erkänt,  att  det  egentligen  var  endast 
hans  systers  öde,  som  ingaf  honom  bekymmer  för  en  tron- 
hvälfning  i  Stockholm.  En  bevisande  kommentarie  härtill 
äro  hans  bemödanden  att  for  Österman  och  i  Petersburg 
framställa  henne  såsom  främmande  eller  likgiltig  för  den  sven- 
ska statshvälfningen  samt  hans  fägnad,  då  han  såg  sig  häri 
lyckas. 2 

Det  var  uteslutande  ur  den  egna  fördelens  synpunkt 
Fredrik  II  betraktade  den  svenska  frågan.  Detta  visar  sig 
isynnerhet  i  hans  hållning  mot  det  ryska  hofvet.  De  varma  för- 
säkringar om  sin  obetingade  anslutning  till  Katarina  II:s  af- 
sigter,  hvilka  han  under  oron  för  angreppet  på  Norge  afgaf 
och  sedan  ända  till  våren  1773  npprepadt  förnyade,  följdes 
aldrig  af  ett  steg  till  öppen  fiendtlighet  mot  Sverige,  aldrig 
af  någon  klar,  direkt  öfverläggning  för  ett  angrepp  på 
denna  makt.  Det  enda  i  denna  riktning,  hvartill  han  lät 
sig  förmå,  var  att  han  i  februari  1773  genom  sitt  sändebud 
i  Köpenhamn,  baron  Arnim,  understödde  Rysslands  uppma- 
ning till  Danmark  att  vidtaga  sjörustningar  och  sjelf  anbe- 
falde  några,  efter  hvad  det  synes,  helt  betydelselösa  militära 


1  Mod  afseende  å  siat  nämda  punkt  skrifver  Fredrik  II  till 
Behniseh  d.  26/2  1773:  „Je  sais  dono  que  Je  n'ai  rien  de  bon  de  me 
promettre  de  la  part  du  ministére  suédois  et  moina  eneore  de  tons 
ceux  qui  portent  le  nom  Scheffer.  Mais,  si  Je  suis  convaincu  de  tout 
cela,  Je  le  suia  aussi  de  1'antre  eöté  qu'avec  toute  leur  mauvaise 
volonté  on  ne  saurait  Me  nnire  absolument  en  rien,  de  sorte  que  Je 
irTembarraaae  tréa-pen  et  meme  point  du  tout  de  leurs  sentiments 
å  mon  égard". 

-  Behniseh  till  Fredrik  II  cLS  15/,  oeh  '%  1773.  Keskript  till 
Behniseh  d.  ij2  och  2/a  "73. 


141 

åtgärder.  x  Hans  bemödanden  gingo  för  öfrigt  ut  på  att 
framställa  Gustaf  III  och  Sverige  i  den  mest  ofarliga  dager: 
han  vore  öfvertygad  om,  att  Gustaf  III  icke  hyste  någon 
tanke  på  ett  krig  mot  Ryssland  och  äfven  saknade  de  nöd- 
vändigaste ressurser  för  ett  sådant. 

I  allmänhet  upptager  dock  under  de  första  månaderna 
af  år  1773  denna  angelägenhet  långt  mindre  än  förr  korres- 
pondansen  mellan  Solms  och  hans  regering.  Den  skjöts  åt 
sidan  af  andra  mer  trängande  frågor:  lösandet  af  tvisten 
mellan  Fredrik  II  och  staden  Danzig  och  motarbetandet  af 
Englands  och  Frankrikes  försök  att  närma  sig  det  ryska 
hofvet. 

Men  i  medlet  af  april  gaf  Fredrik  II  plötsligen  nytt  lif 
at  sina  öfverläggningar  i  den  svenska  frågan  vid  hofven  i 
Petersburg  och  Wien.  Ja,  nu  tvekade  han  t.  o.  in.  icke,  — 
livad  han  förut  icke  ens  velat  antyda,  —  att  öppet  erbjuda 
Katarina  II  sin  medling  till  utjämnande  af  konflikten  mellau 
henne  och  Gustaf  III.  Anledningen  till  denna  förändrade 
hållning  var,  att  faran  för  ett  ryskt-svenskt  krig  då  syntes 
alldeles  öfverhäugande. 


Fredrik  till  Solms  d.  13/2  1773.  —  Se  kap.  X. 


142 


IX. 


Den  optimism,  hvarmed  d'AiguiHon  betraktade  Sveriges 
ställning-,  möttes  af  litiiga  gensagor  från  Stockholm.  Scheffer 
refererar  på  ett  fullt  riktigt  sätt  för  Creutz  Bysslands  planer 
mot  Sverige,  sådana  ryska  hofvet  utlagt  dem  för  Österman.  * 
Och  då  han  omnämner  Rysslands  afsigt  att  låta  sina  och  dess 
allierades  trupper  rycka  mot  Sveriges  gränser,  derest  deras 
deklarationer,  understödda  af  det  anhang  de  emellertid  un- 
der vinterns  lopp  förskaffat  sig,  icke  förmådde  Gustaf  III  till 
förändring  af  regeringsformen,  tillägger  han,  att  „de  tör- 
häuda  äfven  torde  kunna  väcka  inom  riket  något  uppstånd". 
Han  ber  Creutz  „vara  försäkrad,  att  denna  målning  ej  är 
exagerad". 2   Hvad  man  icke  såge  i  Versailles,  det  var  tyd- 


1  Se  sid.  127. 

'z  I  ljusare  och  för  Gustaf  III  förmånligare  färger  frarastäldes 
för  andra  sändebud  den  svenska  allmänhetens  sympatier  för  den  nya 
författningen.  Så  t.  ex.  skrifver  Scheffcr  till  grefve  Bark  d.  26/2  1773: 
„Jag  tror  mig  nästan  vara  derom  öfvertygad,  att  sådant  missnöje 
numera  aldrig  skall  utbrista  och  att  ehvad  lemningar  af  gammalt 
hat  och  illvilja,  som  ännu  kunna  ges  uti  någon  enskild  persons  hjerta 
och  tänkesätt,  är  allmänheten  dock  så  uppriktigt  Kl.  M:t  tillgifven, 
alla  kloka  och  förnuftiga  menniskor  äro  så  öfvertygade  om  lycksalig- 
heten af  det  nu  upprättade  regeringssätt,  att  de  få,  som  kunna  hysa 
vidriga  tankar,  aldrig  våga  yppa  sig  och  att  ju  längre,  ju  mer  vinner 
K.  M:t  den  styrka  och  sakerna  den  stadga,  som  fordras  för  att  kon- 
solidera hela  detta  stora  och  oförlikneliga  verk". 


143 

ligt  i  Stockholm:  „uous  sommes  ici  plus  prés".  D'Aig'uillon 
hade  för  höga  tankar  om  Rysslands  ärlighet,  för  laga  om 
Gustaf  IILs  verkliga  vada.  Han  borde  beakta  det  ryska 
hofvets  handlingar,  ej  dess  försäkringar  och  då  skulle  hans 
lugna  säkerhet  försvinna. 1 

I  samma  riktning  gingo  de  framställningar  Vergennes 
sände  sitt  hof  beträffande  Sveriges  yttre  och  inre  ställning. 
I  synnerhet  den  senare  betraktade  han  såsom  mycket  allvar- 
sam.   De  ryska  intrigerna  i  Sverige  gåfvo  honom  ingen  ro. 

Den  gamla  partiaudan  och  falheteu  lefde  ännu  och  sär- 
skildt  fann  Vergennes,  att  mössorna  icke  förlorat  lusten  att 
hämnas  Gustaf  IILs  hastiga  framgång.  Under  sådana  förhål- 
landen hade  de  ryska  bearbetningarna  det  vidaste  spelrum. 
Hvad  de  afsågo  var  icke,  derom  hade  Vergennes  öfvertygat 
sig,  en  verklig  kontrarevolution,  åtminstone  icke  i  den  när- 
maste framtiden.  Men  då  han  sammanstälde  dem  med  Ryss- 
lands hållning  i  den  yttre  politiken,  trodde  han  sig  i  dem 
finna  trådarna  till  en  långt  syftande  plan.  Det  syntes  för 
honom,  att  Ryssland  på  den  gamla  vägen  af  korruption  och 
inre  söndring  ville  undergräfva  det  svenska  statsskicket  samt 
genom  tillställande  af  upproriska  rörelser  sprida  föreställ- 
ningen om  ett  i  Sverige  rådande  allmänt  missnöje,  hvilket 
gåfve  främmande  makter  en  förevändning  till  inblandning. 
A  andra  sidan  skulle  Rysslands  rustningar,  —  ty  på  ett 
omedelbart  krig  trodde  Vergennes  ännu  icke,  —  uppskrämma 
den  svenska  allmänheten  och  derigenom  göra  henne  afvogt 
stämd  mot  den  nya  statsform,  som  dragit  sådana  faror  öf- 
ver  riket.  De  skulle  tillika  uttrötta  Sverige  och  tvinga  det 
att  på  försvarsanstalter  förstöra  sina  svaga  finanser  och  till 
sist  måhända  nödga  Gustaf  III  att  sammankalla  ständerna. 


1  Scheffer  till  Creutx  ti. 


»/,,  *?/,  och  2%  1773. 


144 

Dermed  vore  dörren  öppnad  på  vid  gafvel  för  utländsk  in- 
blandning ocli  inhemsk  partifejd:  det  nya  statsskicket  vore 
förloradt. 1 

Vergennes  kände  ställningen  så  mycket  mer  oroande, 
som  han  tyckte  sig  finna,  att  den  samma  icke  egnades  till- 
börlig uppmärksamhet  af  dem  det  närmast  vederbort,  den 
svenska  regeringen  sjelf.  Han  beklagar,  att  konungen  icke 
bibehöll  den  allvarliga  själsfasthet,  hvarpå  han  under  revolu- 
tionen gifvit  prof,  utan  öfverlemnade  sig,  bedragen  af  ytan 
och  skenet,  åt  den  vådligaste  säkerhet.  Af  hans  omgif- 
ning  åter,  säger  han,  „låta  sig  de,  som  i  hans  förtroende 
hafva  den  främsta  platsen,  ledas  af  strömmen  och  fråga  ofta 
mer  efter  denne  furstes  tycke,  än  efter  hans  sanna  in- 
tresse." 2 

En  del  af  den  mörka  färgen  i  dessa  skildringar  torde 
böra  tillskrifvas  Vergennes'  böjelse  för  pessimism,  hans 
nära  ställning  till  den  Fersenska  kretsen  samt  den  kyla, 
hvarmed  han  tyckte  sig  bemötas  af  Gustaf  III  och  hans  för- 
trogne, bröderne  Schefier. 3    Men  i  hufvudsak  gaf  verklighe- 


1  So  bil.  n;o  26.  —  Vergennes  till  d'Aiguillon  d.  »/,„  */,,,  »/„ 
1772  och  **/i  iYK&. — Tegnér  meddelar,  s.  45—47,  utdrag  ur  de  tre  se- 
nare dep.,  dock  icke  fullt  noggrant  öfversatta.  De  först  återgifna  sat- 
serna i  dep.  af  å.  */i2  ly(^a  rätteligen  :  „om  Kysslands  afsigter  äro  miss- 
tänkliga, så  är  detta  ett  skäl  till  att  undvika  alt,  som  kunde  gifva  det 
samma  ett  giltigt  motiv  att  lemua  dem  fritt  lopp.  Europas  förnäm- 
sta makter  synas  taga  ett  märkbart  intresse  af  att  Sverige  icke  skall 
blifva  angripet  till  hämd  för  de  åtgärder  (arrangements),  hvilka  det 
senast  vidtagit". 

2  Vergennes  till  d'Aiguillon  d.  "/jo  oc'1  V12  I11'i< 

3  Mycket  uppseende  tilldrogo  sig,  äfven  vid  utlandets  hor,  de 
klagomål  Vergennes  väckte  öfver,  att  han  i  likhet  med  öfriga  sändebud 
d.  24  jan.   17  73    under    en   kunglig  „lever",  vid  hvars  arrangerande, 


145 

ten  stoff  till  de  samma.  Vergennes  förutsåg,  att  hans  uttalanden 
af  d'Aiguillon  skulle  mottagas  med  misstroende. l  I  sjelfva  ver- 
ket fick  lian  af  denne  uppbära  föreställningar,  upprepade  och 
skarpa,  att  icke  se  sakerna  annorlunda  än  de  vore. 2  Äfveu 
till  det  svenska  kabinettet  riktade  den  frän  ske  utrikesministern 


anmärker  han  sarkastiskt,  Gustaf  IILs  önskan  att  imitera  Ludvig  XV 
var  bättre  än  förmågan,  fått  träda  tillbaka  för  de  svenska  riksråden. 
Vergennes  såg  häri  en  afsigtlig,  personlig  chikan.  Saken  nedlade? 
emellertid  på  d'Aiguillons  bestämda  yrkan,  hvarvid  han  likväl  för  det 
svenska  hofvet  uttalade  sitt  beklagande  af  det  obehag  den  franske 
ambassadören  haft.  (Vergennes  till  d'Aiguillon  d.  20/i  och  <5/s  d'AiguiI- 
lon  till  Vergennes  d.  18/2  och  Creutz  till  Scheffer  d.  */»  l7"'3  )  Denna  af- 
fär hade  uppenbarligen  icke  medverkat  till  Vergennes'  ofvan  anförda 
uttalanden.  (Jfr.  Tegnér,  s.  48.)  Svenska  kabinettet  skyndade  att 
meddela  samtliga  svenska  sändebud,  —  dock  Celsing  i  Konstan- 
tinopel undantagen,  —  om  det  inträffade,  för  att  de  måtte  bemöta  de 
oförmånliga  omdömen  det  samma  möjligen  komme  att  framkalla. 
Ty  bland  de  utländska  sändebuden  hade  några  varit  missnöjda  „och 
någon  af  dem  törhända  på.  ett  mindre  anständigt  sätt  sig  deröfver 
utlåtit'-.   (Cirkulär  af  d.  *%  1773  bl.  „Kanslipr.  koncepter".) 

1  „Je  sais,  Mr.  le  Duc,  que  ma  prévoyance  doit  vous  paraitre  ti- 
mide, mais,  plus  å  portée  del'  objet,  je  vois  la  possibilité  des  choses 
et  la  facilité  des  moyens",  —  hade  han  tillagt  i  en  af  sina  relationer 
till  d'Aiguillon.  (D.  */7,  '"'-O- 

-  ,,Les  inquiétudes  que  vous  paraissez  avoir  concues  sur  la 
situation  actuelle  de  la  Suöde  et  sur  les  dangers  auxquels  est  exposée 
la  tranquillité  de  ee  Royaume,  n'ont,  ce  me  semble,  aucun  fondement 
qui  puisse  justifier  vos  craintes  å  cet  égard".  „I1  n'y  a,  jusqifå  pre- 
sent, de  la  part  de  la  Kussie  pas  un  propos,  pas  une  démarehe 
qui  puissent  inspirer  au  Eoi  de  Suéde  une  juste  cléfiance  des  in- 
tentions de  cette  ('our".  (D'Aiguillon  till  Vergennes  d.  3/i  och  d. 
i»/,  1773). 


10 


■■^■■^■■■^^■■^^^■■■^■■{^^■■■^^^■■■B 


146 

under    de    tre    första    månaderna    af    år    1773   flerfaldiga 
försäkringar  att  Sverige  hade  intet  att  befara.  a 

Under  detta  lngn  försummade  d!Aiguillon  dock  icke 
att  arbeta  för  Sveriges  bästa.  Oreutz  gifver  honom  i  detta 
afseende  de  bästa  vitsord2.  Närmast  låg  omsorgen  att 
stärka  dess  försvarskrafter. 

Till  underlag  för  sina  öfverläggningar  om  det  bistånd 
Frankrike  i  detta  afseende  kunde  lemna  sin  allierade,  hade 
d'Aiguillon.  såsom  ofvan  nämts 3,  infordrat  öfversigter  af  det 
svenska  krigsväsendets  tillgångar  och  brister.  Dylika  lem- 
nades  åt  Vergennes  d.  12  nov.  af  riksrådet  Falkenberg  och 
framgick  ur  dem,  att  för  ett  behörigt  fyllande  af  bristerna  i 
det  svenska  landt-  och  sjöförsvaret  till  följande  vår  kräfdes 
en  summa  af  4,798,487  dir.  s.  m.,  i  hvilken  summa  dock  ingick 
det  årsanslag,  798,952  dir.,  hvilket  riksdagen  för  ändamålet 
beviljat.  Särskilda  poster  voro  likväl  utelemnade,  såsom  för 
fästningsbyggnaderna,  särskildt  i  Finland,  samt  kostnaden 
för  en  mobilisering,  denna  beräknad  till  970,000  dir.  s.  ni. 
Vergennes  gick  enligt  sitt  hofs  önskan  omsorgsfullt  genom 
Hans    anmärkningar  bemötte   Falkenberg 


beräkningarna  *. 


1  Se  t.  ex.  iTAiguillons  uttalanden  till  Creutz  i  dennes  dep. 
till  Gustaf  III  af  d.  "/i  */»>  "A.  27s  och  28A  nT3- 

2  Se  t.  ex.  Cretttz  till  Scheffer  d.  28/2  1773. 
:'  Se  sid  98. 

*  Oreutz  hade  uppmanat  det  svenska  kabinettet  att  göra  sina 
beräkningar  hellre  för  stora  än  för  små,  emedan  Frankrike  vore  be- 
redt  att  lemna  ända  till  3  miljoner  i  krigssubsidier.  (Crcutz  till 
Scheffer  d.  19/10  1772).  Gustaf  III:s  afsigt  var  äfven  att  följa  detta 
råd.  Emellertid,  när  Falkenberg  plötsligen  mottog  i  fråga  varande 
beräkningar  för  att  lemna  dem  åt  Vergennes,  hade  han  icke  råd. 
rum  att  förbättra  siffrorna  och  vid  den  stränga  kontroll  Vergennes 
underkastade  dem,  kände  han  sig  glad  häröfver.    „J'ai  été  fort  heu- 


147 


och  senare  Scheffer  dermed,  att  beräkningarna,  isynnerhet 
hvad  flottan  beträffade,  voro  i  skyndsamhet  uppgjorda  och 
framdeles  skulle  fullständigas. 

Underhandlingarna  om  denna  Frankrikes  krigshjelp 
fortsattes  under  närmaste  tre  månader.  D'Aiguillon  för- 
klarade, att  hans  monark  lifiigt  önskade  bidraga  till  det 
svenska  försvarsverkets  upphjelpande,  men  att  han  icke 
kunde  härtill  anslå  mer  än  2,400,000  dir.  s.  m.  att  under 
följande  tre  år  utbetalas  i  half-  eller  kvartårsposter  K 
Först  efter  segt  motstånd  af  den  franske  generalkon- 
trollören hade  (VAiguillon  lyckats  utverka  beviljandet  af 
detta  understöd.  Vid  det  samma  uppstähles  dessutom 
det  vilkor,  att  Gustaf  III  i  en  formlig  konvention  förbunde 
sig  att  till  den  1  jan.  1770  hafva  en  armé  af  47,450 
man  infanteri,  kavalleri  och  artilleri  samt  en  flotta  af  21 
linjeskepp,  8  fregatter,  30  galärer  och  2  pråmar,  —  alt 
enligt  de  kalkyler,  hvilka  genom  Vergennes  insändts 2. 
Denne  hade  dessutom  sin  konungs  befallning  att  vaka  öfver 
det    subsidierna    användes    för   afsedt   ändamål 3.    Förgäf- 


reux  de  n'avoir  rien  liaussé,  ni  dans  les  dépenses,  ni  dans  les  sommes 
ordinaires  touchées  sur  1'état,  parce  qu'il  m'a  fallu  vérifier  chaque 
artide  de  förslaget  du  sénateur  Falkengrén,  de  M:rs  Anrep  et  Trolle, 
et  encore  avee  1'original  de  l'état  pour  1'année  passée:  et  il  (Ver- 
gennes) en  a  été  fort  content.  D'ailleurs,  je  n'ai  pas  eu  le  teinps 
de  rien  ajouter,  n'ayant  eu  ces  états  que  3  lieures  auparavant".  (Fal- 
kenbergs skrifvelse  af  d.  16/n  1772  in.  bilagor  till  Gustaf  III  och  till 
Scheffer  s.  d.  „Bref  till  Gustaf  III  fr.  riksr.  Falkenberg"  och  ..kanslipr. 
koncepter".) 

1  En  daler  s.  ra.  räknades  motsvara  en  livré  (tournois). 

1  Creu.tz  till  Gustaf  III  d.  "/i«  (Magd  d'Aiguillons  dep.  till 
Vergennes  d.  "/„  1772)  och  "Ja  1772,  28/2  och  Va  1773.  Scheffer  till 
Creutz  d.  "/,  1773.     D'Aiguillons    anf.    dep.  (Jfr.  H.  H.,  III  och  IV). 

3  D'Aiguil!on  till  Vergennes  d.  *•/„  17  72. 


UK 


ves  anhöll  Creutz  under  oaf  bruten  påtryckning  från  Stock- 
holm, att  den  franska  krigshjelpen  måtte  höjas,  emedan  an- 
nars ett  oundvikligt  deficit  Hppstode,  och  att  betalnings- 
terminerna förkortades.  Det  enda  han  kunde  utverka 
var  d'Aiguillons  löfte  att.  om  verklig  brist  uppstode. 
ytterligare  tillskjuta  600,000  livrés.  Förgäfves  spjernade 
äfven  Gustaf  III  emot  att  för  subsidiernas  användning  ingå 
en  verklig  förbindelse,  hvilket  han  ansåg  för  sin  konungsliga 
värdighet  nedsättande.  CAiguillon  var  i  denna  punkt  obe- 
veklig och  den  27  febr.  undertecknades  den  i  fråga  varande 
konventionen  i  Versailles  af  d'Aiguillon  och  Creutz  i  över- 
ensstämmelse med  det  förslag  den  förre  uppgjort .  Vid 
detta  tillfälle  utlofvade  den  franske  utrikesministern  munt- 
ligen,  att  Ludvig  XV  dock,  om  behofvet  blefve  trängande, 
ville  påskynda  subsidiernas  utbetalande  li 

Af  egen  ingifvelse  bjöd  Frankrike  sin  allierade  äfven 
annan  hjelp.  I  medlet  af  december  meddelade  nämligen 
d'Aiguillon,  att  Frankrike,  derest  full  visshet  vunnes,  att 
Sveriges  fiender  ärnade  angripa  det  följande  vår,  vore  beredt 
att  sända  det  en  styrka  af  10  å  12  tusen  man,  hvilka  skulle 
embarkera  i  Dunkeriuie.  För  det  fall,  att  engelska  ministären 
icke  läte  sig  bevekas,  utan  en  fransk  flotta  i  Östersjön  ound- 
vikligen droge  efter  sig  en  engelsk,  föreslog  dAiguillon. 
att  genast  vid  islossningen  2  svenska  linjeskepp  och  2  fre- 
gatter, — -  hvilka  för  att  icke  väcka  misstankar  borde  blott 


1  Det  franska  hofVet  hade  varit  allvarsamt  betänkt  på  att,  en- 
ligt Vergennes'  redan  i  oktober  gjorda  uppmaning  (Verg.  till  d'Aig. 
d.  19/jo  ttTZ),  till  Sverige  sända  general-löjtnant  d'Heronvil!e  med  upp- 
drag att  på  ort  och  ställe  förskaffa  sig  säker  insigt  i  det  svenska  för- 
svarsverkets tillstånd  och  behof.  Denna  plan  uppskjöts  emellertid  af 
farhåga  för,  att  dess  förverkligande  kunde  ställa  Frankrikes  afsigter  i 
misstänklig  dager  (Creutz  till  Gustaf  III  **/jJ  oeh  lades  slutligen  å  sido. 


149 

till  hälften  armeras,  —  afginge  till.  Göteborg,  färdiga  att 
på  höjden  af  Jutland  möta  de  iranska  transportskeppen  och 
derifrån  konvojera  dem  till  nämda  hamn.  D'AiguiHons  för- 
slag var  väl  motiverad!  Genom  en  sådan  åtgärd  vore  Eng- 
lands „baltiska  intresse"  ocli  ära  räddade;  fritt  från  omsor- 
ger från  detta  Mil,  kunde  Frankrike  lemna  sin  allierade  ett 
så  mycket,  kraftigare  understöd;  de  franska  hjelptruppernas 
afresa  blefve  knappast  känd,  innan  de  redan  anländt  till 
Sverige;  den  franska  kåren  skulle  jämte  tio  tusen  sven- 
skar förslå  att.  tygla  danskarne;  sin  öfriga  styrka  kunde 
Gustaf  III  öfverföra  till  Finland,  der  han  då  borde  kunna 
åtminstone  under  ett  första  fälttåg  hålla  ryssarne  tillbaka; 
för  Pommerns  försvar  måste  man  hufvudsakligen  söka  lijelp 
hos  Österrike  och  andra  tyska  stater  h 

Detta  förslag  från  Frankrike  mottogs  visserligen  af 
det  svenska  kabinettet  med  erkänsla.  —  Gustaf  III  uttalade 
den  i  ett  egenhändigt  bref  till  Ludvig  XV  af  den  17  jan.  1773  -, 
—  men  med  mindre  beredvillighet,  än  d'Aiguillon  väntat 
sig.  Redan  Creutz  hade  framhållit  svårigheten  att  passera 
Sundet,  om  krig  stode  för  dörren,  ännu  mer,  om  det  redan 
utbrutit.  Från  Stockholm  upprepades  samma  betänkligheter. 
Man  begärde,  att  Frankrikes  hjelp  måtte  gifvas  just  för 
sjöförsvaret,  hvari  Sverige  i  sådan  händelse  väl  kunde  mäta 
sig  med  sina  motståndare.  Vergennes  var  i  denna  sak  en 
tolk  för  Gustaf  IILs  önskningar. 

Jämförelsevis  lugn  för  Sveriges  säkerhet,  lät  d;Aiguil- 
lon   underhandlingarna  i  denna    fråga  draga   ut   på  tiden. 


1  D'Aiguillon  till  Vergennes  d.  '•/,,  U72. 

2  Tryckt  hos  Tegnér,  s.  97,  dock  ej  fullt  noggrant.  Kattas 
böra  dessa  satser:  „Mon  coeur  n'en  était  pas  .  .  .  rempli.  .Te  prie 
Votre  Majesté  de  jeter  lés  3'enx  sur  1'ouvrage,  quun  Italien,  témoin 
oculaire  et  témoin  impartial ...  a  composé". 


150 


till   dess    han   sjelf  upptog  deu   samma  i  en  ny, 
omfattande  form. 


långt  mer 


Pä  diplomatiskt  område  hade  emellertid  Frankrike  un- 
der de  första  månaderna  af  år  1773  flitigt  arbetat  för  Sve- 
riges sak,  gifvande  ton  och  hållning  åt  Sveriges  egen  di- 
plomati. 

Med  hofvet  i  Wien  hade  överläggningarna  oafbrutet 
fortgått  om  livad  det  ville  göra  till  fredens  bevarande.  Lika 
litet  som  Panin.  sparade  Kaunitz  på  försäkringar  om  Ryss- 
lands fredliga  tänkesätt:  hankade  „den  fullkomligaste  visshet. 
att  Ryssland  icke  tänkte  på  minsta  vis  »roa  Sverige1".  Se- 
nare, då  hans  jämkningsförsök  i  Petersburg  visats  tillbaka, 
uttalade  han  stundom  betänkligheter  för  Rysslands  planer. 
Dock  vore  det  egentligen,  förklarade  han,  från  Fredrik  II 
Sverige  möjligen  hade  något  att  befara.  Vid  furst  Rohans  upp- 
repade förfrågningar,  om  hvilket  parti  Österrike  skulle  taga 
vid  ett  angrepp  på  Svenska  Pommern,  svarade  Kaunitz,  att 
Österrike  vore  för  angeläget  om  sitt  inflytande  och  sin  värdig- 
het inom  Tyska  Riket,  för  att  tolerera  ett  sådant  brott  mot 
rikslagarna.  Han  erkände,  att  Österrike  garanterat  Sverige 
dess  tyska  besittningar  och  förklarade,  att  dess  sak  skulle  i 
Wien  understödas  med  den  största 'värme.  Men  på  hvilket 
sätt,  med  hvilka  medel,  —  det  var  en  fråga,  hvarpå  Kaunitz 
aldrig  lemnade  ett  klart  besked.  Så  gaf  han,  då  det  span- 
ska sändebudet  i  medlet  af  februari  inlemnade  en  skarp 
deklaration  om  sitt  hofs  intresse  för  Gustaf  IILs  ärorika 
statshvälfning  och  om  dess  förväntan,  att  Österrike  arbetade 
på  att  undertrycka  möjliga  anslag  mot  Sverige,  ett  svar. 
som   med   många  ord  sade  intet.  -    Likaså,  när  kort  derpå 

1  Creutz  tili  Gustaf  III  d.  %  1773. 

s  Bark    iusände    denna    deklaration  till    Scheffer   d.  "/.    17  7;? 


**ä 


151 


furst  Rohan  på  särskild  befallning  upprepade  sina  tidigare 
uttalanden  om  Frankrikes  beslut  att  understöda  Sverige  och 
dess  hopp,  att  Österrike  dervid  med  Frankrike  komme  att 
göra  gemensam  sak.  I  Versailles  tydde  emellertid  dWiguillon 
denna  oklara  hållning  såsom  i  grunden  välsinnad  och  blott 
af  försigtig  beräkning  skenbart  opålitlig  K 

Siktigare  uppfattade  det  svenska  sändebudet  i  Wien  ställ- 
ningen. Den  passiva,  tillbakadragna  hållning  grefve  Bark 
under  hösten  1772.  enligt  sitt  hofs  (önskan,  iakttagit  hade 
han  likaså  på  dess  uppmaning  lemnat.  Men  de  över- 
läggningar rörande  Sveriges  ställning,  hvilka  han  sålunda 
förde  med  Kaunitz.  kunde  endast  stärka  hans  öfvertygelse. 
att  Sverige  icke  borde  för  ett  eventuelt  öfverfall  af  dess 
grannar  bygga  några  förhoppningar  på  Österrikes  interven- 
tion. Ty  Österrike  läte  sig  i  sista  hand  uteslutande  bestäm- 
mas af  hänsyn  till  sina  allierades.  Preussens  och  Rysslands, 
önskningar  2.  Af  denna  anledning  styrkte  ock  Bark  sin  mo- 
nark i  dennes  beslut  att  nedlägga  den  plan  han  omedel- 
bart efter  sin  statshvälfning  uppkastat  och  hvilken  Bark  då 
fann  antaglig,  att  af  Josef  II  taga  investitur  för  Svenska 
Pommern,  för  att  derigenoni  göra  sin  besittningsrätt  till 
denna  provins  så  mycket  mera  erkänd. 

De  förhoppningar  Gustaf  III  gjort  sig  beträffande 
wiener-hofvets  medverkan  till  befästande  af  hans  statshvälf- 
ning syntes,  trots  Frankrikes  försäkringar  om  motsatsen,. 
alt  mindre  förverkligas.  Det  var  ögonskenligen  icke  det 
fransktvänliga  inflytandet,  som  med  afseende  å  Sverige  domi- 
nerade i  Wien. 


»  Creutz  till  Gustaf  III  d.  Vi-  10/j,  "A  och  "/,   1778. 

'  Bark  till  U.  Scheffer  d.  24/n  H72,  %  16/2  och  «/,  1773. 


152 


På  ett  ungefär  likartadt  sätt  gestaltade  sig  de  franska 
och  svenska  hofvens  diplomatiska  arbete  i  London  under  de 
sista  månaderna  af  året  1772  ock  de  tre  första  af  det  föl- 
jande. 

Den  reserverade  hållning  baron  G .  v.  Nolcken  under  tiden 
närmast  efter  den  svenska  revolutionen  varit  ålagd  att  iakt- 
taga beträffande  den  svenska  statshvälfningen  och  dess  på- 
följder uppmanades  han  längre  fram  på  hösten  att  lemna. 
Han  fick  befallning  att  med  de  engelske  miuistrarne  öppet 
öfverlägga  om  medlen  att  förebygga  ett  möjligt  angrepp 
på  Sverige.  Det  var  härvid  särskildt  tvenne  uppgifter,  för 
Ii  vilka  han  befaldes  arbeta. 

A  ena  sidan  skulle  han  underhålla  och  styrka  engelska 
hofvets  misstro  mot  Fredrik  II,  såsom  den  der  egenteligen 
underblåste  och  ledde  alla  anslag  emot  Sverige.  Han  hade 
redan,  försäkrade  Scheffer,  aftalat  ett  utbyte  af  Bayreuth  mot 
Mecklenburg.  Hans  afsigt  vore  nu  att  komma  i  besittning 
af  Svenska  Pommern.  Lyckades  han  häri,  blefve  han  ägare 
af  hela  halsbandet  från  Preussen  till  Hamburg,  herre  öf- 
ver  Polens  och  Norra  Tysklands  handel;  „ livar  dess  be- 
gär sedermera  kan  stanna,  lärer  ingen  dödlig  förese". 
„Om",  betonar  Scheffer",  någonsin  någon  sak  förtjenat  en- 
gelska hofvets  uppmärksamhet,  är  det  visserligen  denna"  \ 
—  Uttalanden  och  uppmaningar  af  denna  art  återkommo 
oupphörligen  i  det  svenska  kabinettets  depescher  till  v.  Nolcken 
och  blefvo  äfven  af  denne  flitigt  till  vederbörande  fram- 
förda. I  sjelfva  verket  anslog  han  härvid  en  sträng,  hvil- 
ken  städse  vibrerade  vid  det  engelska  hofvet,  Englands 
handelsintresse,  hotadt  af  Fredrik  II,  var  något,  som  den 
engelska  ministären  aldrig  förlorade  ur  ögnasigte.    Det  var 


Schofter  till  v.  Nolcken  d.  "/„  1772  och  18/„  1773. 


153 

en  synpunkt,  som  lade  den  egna  fördelens  energi  i  Englands 
bemödanden  att  stäfja  Rysslands  anfallsplaner. 

Den  andra  uppgift  v.  Nolcken  fick  sig  ombetrodd  gälde 
att  för  Sverige  „kaptivera"  det  engelska  hofvet.  Han  under- 
rättades den  23  okt.,  — -  just  samtidigt  således,  som  Gustaf 
III  ville  gifva  sitt  tåg  mot  Norge  ett  så  litet  som  möjligt 
oroande  utseende,— att  lians  monark  uppriktigt  önskade  vinna 
Englands  vänskap,  ocli  att  detta  ej  vore  „un  propos  vague 
et  tel  qu'011  débite  souvent,  sans  vue  et  sans  desseins". 
Omöjligt  borde  det  icke  vara  att  häri  lyckas.  Ty  „Europas 
lugn,  dess  jämnvigt  och  alla  iiidependenta  staters  bestånd 
äro  de  billiga  grunder,  på  hvilka  Kgl.  M:t  föresatt  sig  att 
bygga  hela  sin  politique".  Häri  öfvereusstämde  således  hans 
syften  helt  och  hållet  med  „de  för  mänskligheten  i  gemen  och 
för  hela  Europa  nyttiga  principer,  hvaraf  det  storbrittanniska 
hofvet  nu  är  upplifvadt" .  Dessa  uttalanden  skulle  dock 
v.  Nolcken  blott  försöksvis  framställa  i  samtalston  och  så- 
som för  egen  räkning.  Det  borde  dervid  icke  synas,  såsom 
handlade  han  enligt  öfverenskommelse  med  Frankrike.  ,,Ty 
om  engelska  ministern  finner,  att  detta  är  ett  sainmaubun- 
det  verk.  sa  varder  han  genast  mera  återhållig".  Derför 
skulle  icke  heller  Creutz  låta  någon  annan  än  d'Åiguillon 
få  kännedom  om  dem. x  ilen  framför  alt  borde  v.  Nolcken 
undvika,  att  Sveriges  gamle  bundsförvandter  „derigenom 
fattade  någon  ombrage,  hvilket",  skrifver  Scheffer,  ,, skulle, 
såsom   ordspråket  säger,   sätta  oss  emellan  tvenne  stolar". 2 

Hvad  Gustaf  III  genom  dessa  åtgärder  ville  vinna  var 
i  sjelfva  verket  icke  någon  separat-allians  med  England.  För 


1  Scheffer  till  Creutz  d.  8/4  1773.   Creutz  till  Scheffer  d.  =V4  1773. 
•  Scheffer  tili  v.  Nolcken  d.  "/,„  1"2;  >/„  "Vi,  5A-  \k  och  %  in3- 


154 

egen  del  önskade  han  öfvertyga  det  engelska  hofvet  om, 
att  lians  syften  voro  de  mest  fredliga,  men  lian  hoppades 
tillika  att  möjligen  från  sitt  håll  på  denna  väg  kunna  främja 
ett  godt  förhållande  mellan  England  och  Frankrike,  måhända 
förmå  dem  att  ingå  åtminstone  en  temporär  förbindelse  till 
det  allmänna  lugnets  bevarande. 

De  engelske  ministrarne  upptogo  med  välvilja  dessa 
uttalanden  af  det  svenska  hofvet  och  ett  uttryck  häraf 
trodde  man  sig  i  Stockholm  iakttaga  äfven  deri.  att 
Goodricke  in  på  året  1773,  på  ett  märkbart  sätt  förändrade 
sitt  uppträdande. 1  Men  till  några  reella  åtgärder  ledde 
de  icke. 

Dessa  Gustaf  IlLs  bemödanden  harmonierade  fullkomligt 
med  de  syften,  förhvilka  det  franska  kabinettet  sjelft  arbetade. 
D'Aiguillon  meddelade  Creutz  i  slutet  af  januari  1773,  att 
han  sjelf  föreslagit  England  en  traktat  med  Frankrike  och 
Spanien  till  bevarande  af  lugnet  i  Norden.  Samtidigt  hade 
han  erbjudit  England  ett  förmånligt  handelsfördrag  med 
dessa  makter.  Och  med  sin  vanliga  optimism  trodde  han 
sig  se,  att  England  icke  var  obenäget  att  förena  sig  om 
den  nämda  traktaten.2 

Närmast  gick  dock  d'Aiguillons  sträfvan  ut  på  att 
förmå   England    till    en   kraftig  påtryckning  vid  det  ryska 


1  Sohofier  säger  sig  i  Goodrickcs  förändrade  stämning  se  „den 
bästa  Cheval  de  Bataille,  på  hvilken  man  kan  göra  några  framsteg- 
vid  det  storbrittanniska  hofvet".  Schcffer  ville  emellertid  låta  ho- 
nom behålla  sin  hemlighet.  Han  talade  derför  ieke  med  Goodricke 
i  de  preussiska  och  ryska  sändebudens  närvaro  och  uppmanade  äf- 
ven Vergennes  att  icke  visa  sig  mer  öppenhjertig  emot  honom  än 
förr.     (Scheffer  till  Creutz  d.  26/3  och  7*  1773). 

2  Creutz  till  Gustaf  III  d.  »/,  1773. 


155 

hofvet  till. Sveriges  förmån  och  dernäst  att  förmå  England. 
att  icke  motsätta  sig  Frankrikes  önskan  att  i  nödfall  bi- 
springa Sverige  med  militärisk  lijelp.  I  det  förra  hänseendet 
hade  England  intet  försummat.  Med  afseende  å  den  senare 
frågan  pägingo  öfverläggningarna  oafbrutet  såväl  emellan 
d'Aignillon  och  det  engelska  sändebudet  i  Versailles,  lord 
Stormont.  som  emellan  de  engelske  ministrarne  och  grefve 
de  Guines. 

Så  länge  d:Aiguillon  säg  det  allmänna  sakläget  i  ljusa 
färger,  väntade  han  att  i  dessa  öfverläggningar  dock  slut- 
ligen lyckas  drifva  sin  önskan  igenom  och  gaf  äfven  det 
svenska  hofvet  förhoppningar  härom. 


Äfven  borta  i  'Konstantinopel  samarbetade  under  de  i 
fråga  varande  månaderna  de  svenska  och  franska  sändebu- 
den såsom  förr.  Betydelsen  af  den  rol  de  spelade  i  frågan 
om  Sveriges  nya  författning  och  ett  af  den  föranledt  anfall 
på  Sverige  växte  i  samma  mån,  som  spänningen  mellan  denna 
makt  och  dess  grannar  tilltog. 

Fredsunderhandlingarna  mellan  Byssland  och  Porten 
hade  i  oktober  ånyo  upptagits  i  Bukarest.  Ryssland  önskade 
fred.  Porten  var  icke  heller  obenägen  derför.  Men  det 
spjernade  emot  de  fordringar  motståndaren  uppstälde.  Skulle 
en  fredlig  uppgörelse  komma  till  stånd  eller  skulle  kriget 
pa  nytt  taga  fart?  I  Stockholm  och  Versailles  motsåg  man 
med  spänning  svaret  på  denna  fråga.  Intet  hör  i  Europa 
var  för  det  likgiltigt.  Ty  man  antog  allmänt,  och  med  skäl, 
att  Byssland,  så  snart  det  fått  händerna  fria  emot  Turkiet, 
ville  ,,gå  till  verkligheter'-  emot  Sverige. 


156 


Det  svenska  kabinettet  lät  sig  emellertid  icke  rubbas 
i  sin  tidigare  antagna  hållning  emot  Porten.  Det  höll  sig 
vid,  att  Gustaf  IILs  statshvälfning  vore  i  och  för  sig  att 
likställa  med  en  diversion  emot  Byssland,  hvarom  äfven  det 
vittnade,  att  denna  makt  t.  o.  m.  från  krigsskådeplatsen  nöd- 
gades draga  trupper  till  svenska  gränsen.  De  svenska  sände- 
buden instruerades  att  framhålla  detta  och  att  Sverige  härige- 
nom gjort  sig  förtjent  af  Portens  erkänsla.  De  skulle  „söka 
bibehålla  det  närmaste  förtroende  med  Porten  och  visa  det 
Kgl.  M:t  äger  ett  så  oskiljaktigt  intresse  med  samma  liof, 
att  de  aldrig  kunna  delas  eller  förändras".1  Dem  medgafs 
t.  o.  m.  att  antyda  det  Gustaf  III  måhända  icke  vore  helt 
främmande  för  planen  att  angripa  Eyssland.  Men  alt  detta 
borde  ske  under  den  omsorgsfullaste  försigtighet.  så  att  de 
hvarken  bunde  sin  regering  vid  bestämda  löften,  hvilka  hon 
icke  ville  infria,  eller  gåfve  Sveriges  motståndare  öppen  an- 
ledning till  anklagelser  för  fiendtlighet.  Hvad  det  svenska 
hofvet  ville  ernå  var.  att  det  ryskt-tnrkiska  fredsslutet  upp- 
skjötes  och  Sverige  emellertid  fortfarande  matte  bevaras  ett 
anspråk  pä  understöd  af  Porten,  derest  det  af  Ryssland 
angrepes.  Denna  det  svenska  kabinettets  hållning  karak- 
täriseras af  Schefler  i  denna  instruktion  till  envoyén  Ulrik 
Celsing : 

„Det  ankommer  derpa  att  ej  gifva  Ryssland  någon  an- 
ledning till  klagomål  och  ressentiment,  men  att  icke  dess 
mindre,  så.  vida  sig  någonsin  under  hand  och  i  hemlighet 
göra  låter,  leda  sakerna  till  Kl.  M:ts  intresse  och  framför 
alt  bibehålla  Portens  vänskap,  utan  att  gifva  anledning  till 
några  sådana  ouverturer  af  biträde,  som  Kl.  M:t  i  så  be- 
skaffade   omständigheter    hvarken    kan    eller   vill   uppfylla. 

-■■ 

1  Scheffer  till  U.  Celsing  d.  «/,  1773. 


157 

derest  denne  förevarande  kritiska  belägenhet  med  lugn  och 
stillasittande  kan  aflöpa  . . .  Kunde  derför  kriget  förlängas, 
utan  att  Kl.  M:t  dertill  directe  eller  genom  sine  ministrars 
gyflHga  åtgärd  dertill  bidragit,  så  vore  det  ofelbart  det 
lyckligaste  som  ske  kunde . .  .  Kunde  Porten  äfvenledes  för- 
mås att  ej  betinga  Ryssland  några  krigsomkostningar  i  con- 
tante  penningar  vid  fredsslutet,  så  vore  det  äfven  ganska 
väl,  emedan  sådant  vore  det  säkraste  medel  för  turkiske 
kejsaren  att  enervera  sin  fiende  och  contrecoupen  af  dessa 
ressourcer  nu  egentl.  skulle  falla  pä  Kongl.  M:t  och  gifva 
Eysslaud  förnyad  styrka  i  anseende  till  sina  krigsanstalter 
mot  Sverige". ' 

Emot  det  svenska  hofvets  tillbakadragenhet  i  frågan 
om  en  förbindelse  med  Porten  visade  deremot  det  turkiska 
ifver  och  otalighet  och  Sverige  erbjöds  rikliga  subsidier, 
derest  det  ginge  till  angrepp  på  Kyssland.  De  afvaktande, 
afböjande  svar  hära  städse  gåfvos  voro  egnade  att  väcka  Por- 
tens misstroende.  Samtidigt  utmålades  från  ryskt  och  preus- 
siskt häll  Sveriges  läge  såsom  det  mest  utblottade  och  för- 
svagade. -  Och  detta  tycktes  bekräftas  genom  Gustaf  III:s 
plan  pa  en  svensk  ambassad  till  Petersburg,  hvilken  de  sven- 
ska och  franska  sändebuden  framstälde  såsom  en  ren  artig- 
hetssak, en  bagatell  utan  politisk  betydelse,  samt  än  mer  ge- 
nom Katarina  ILs  vägran  att  mottaga  denna  hyllning. :t 

Den  svenska  legationens  ställning  var  under  ett  sådant 
läge   synnerligt    delikat:  a  ena   sidan  det   svenska   hofvets 


1  Scheffer  till  U.  Celsius;  d.  »/,   1773. 

2  U.  Celsing  till  Scheffer  d.  '/,.  och  17/3  15 53. 

5  Scheffer  till  U.  Celsing  d.  »»/,,   1772   och  d.  %  17  5  3.     U.  Cel- 
sing till  Scheffer  d.  */;  "1773. 


158 


ordres  om  försigtighet  och  halfhet,  å  den  andra  faran  för 
ett  ryskt-turkiskt  fredsslut  och  lättheten  att  förskaffa  Sve- 
rige ett  rikligt  understöd  emot  Byssland.  Genom  alla  ut- 
talanden af  bröderne  Celsing  till  svenska  hofvet  från  denna 
tid  går  mer  eller  mindre  oförtäckt  maningen  att  hellre  välja 
den  säkra  fördel  Porten  i  sina  subsidier  erbjöd,  än  den 
osäkra,  att  genom  passivitet  hålla  Rysslands  anfallspla- 
ner tillbaka.  *  —  Samma  uppfattning  delade  Frankrikes  re- 
presentant, S:t  Priest,  för  hvilkeu  Vergennes  uttalade,  att 
Sverige  borde  gentemot  Eyssland  bevara  ,.la  forme  pour 
soi " . 2 

Emellertid  ingingo  till  Konstantinopel  budskap,  hvilka 
läto  förmoda,  att  fredsunderhandlingarna  i  Bukarest  skulle 
sluta  med  samma  negativa  resultat  som  de  tidigare.  En- 
trägnare än  någonsin  yrkade  nu  turkiske  utrikesministern  på 
ett  bestämdt  uttalande  af  den  svenska  legationen  beträffande 
hans  förslag  om  en  subsidietraktat  med  Sverige.  Vid  ett 
tillfälle,  då.  han  åter  kallat  till  sig  den  svenske  dragomanen, 
berättade  han,  att  man  försäkrat  honom  att  alla  Sveriges 
krigiska  anstalter  vore  idel  ..bländverk'-,  det  vore  totalt 
utan  ressurser,  Gustaf  TILs  försök  att  i  Xorge  åstadkomma 
en  revolution  hade  misslyckats,  och  vid  lians  plan  att  angripa 
Ryssland  hade  finnarne  vägrat  lydnad.  Han  slöt  med  den 
kategoriska  frågan:  ,, kunna  vi  göra  oss  hopp  om  Sveriges 
deltagande?  I  den  händelsen  skulle  vi  snart  taga  vårt 
parti,  gifva  Sverige  det  kraftigaste  understöd  och  tillbörlig 
säkerhet  vid  fredsslutet.  Säg:  hvad  1  tanken?"  —  Den  sluge 


1  ÄfVen  genom  grefve  Bark  sökte  G.  Celsing  varna  Gustaf  III 
att  med  säkerhet  räkna  på  det  ryskt-turkiska  krigets  fortsättande. 
(Se  Barks  dep.  till  Seheffer  af  d.  "/,  och  31/3  JTS3  med  bilagda  skrif- 
velser  från  Celsing  till  Bark). 

2  G.  Celsing  till  Gustaf  ril  d.  "/,  och  3/,  IT',;!. 


159 

armeniern  tog  sin  tillflykt  till  försäkringar  om  sin  okunnig- 
het beträffande  svenska  hofvets  verkliga  afsigter.  Han  upp- 
repade sina  tidigare  uppgifter  att.  Eumjantjevs  armé  min- 
skats genom  sändningar  till  svenska  gränsen  och  skildrade 
Sveriges  omfattande  rustningar,  såsom  redan  ensamme  vål- 
lande Ryssland  lika  mycket  afbräck  som  ett  öppet  krig. 
Hvad  de  åsjtftade,  vågade  han  ej  med  bestämdhet  säga. 
Det  visste  han,  att  spänningen  med  Ryssland  var  mycket 
stark.  —  Det  hade  vid  detta  tillfälle,  säger  U.  Celsing,  behöfts 
blott  ett  ord  för  att  tillförsäkra  Sverige  subsidier.  *  Men  det 
fick  icke  utsägas. 

Kort  derpå,  den  19  mars,  hölls  den  sista  af  de  rysk- 
turkiska  fredskonferenserna  i  Bukarest  —  utan   framgång. 

Till  detta  för  Sveriges  öde  så  vigtiga  och  så  lyckliga 
resultat  hade,  såsom  synes,  den  svenska  legationen  i  Kon- 
stantinopel, understödd  af  Frankrikes  representant,  bidragit 
så  långt  dess  instruktioner  det  medgifvit  och  t.  o.  m.  nå- 
got derutöfver.  Sjelf  gaf  U.  Celsing  sina  och  sin  broders 
bemödanden  det  vitsord,  att  de  »underhållit  en  ofta  vack- 
lande fermeté  och  bidragit  till  de  vid  fredsverket  yppade 
svårigheter". 2 

Trots  all  den  försigtighet  bröderne  Celsing  i  sitt  för- 
hållande till  Porten  iakttagit,  —  Gustaf  Celsing  säger,  att  han 
blott  nödd  och  tvungen  någon  gång  yttrat  sig  och  då  endast 
för  Reis  Effendi,  som  hade  det  mesta  inflytandet,  samt  att 
han  aldrig  gaf  något  skriftligt  ur  sina  händer,  —  hade 
de  icke  lyckats  dölja  sitt  förehafvande  för  den  spioneri- 
kontroll,  under  hvilken  de  stodo.    Sjelfve  voro  de  härom  fullt 


1  U.  Celsing  till    Scheffer  d.  17/3  73. 

5  U.  Celsing  till  Gustaf  III  den  3/3  1773. 


■IUIBHHHHHI^^^^^HBHHMBhIHHHHIBHHBIhH^^^^^^HIHBHBHBI 


160 

medvetne.  *  Oförsigtiga  yttranden  af  Reis  Effendi  hade  kanske 
mer  än  något  annat  blottstält  deras  förbindelse  med  honom. 
De  rykten  härom,  hvilka  utspredos  från  Konstantinopel  och 
sedan  i  förstorad  form  gjorde  sin  rund  kring  Europa,  sökte 
Gustaf  III  skingra  genom  upprepade  försäkringar  om  deras 
grundlöshet.  men  utan  framgång  och,  såsom  synes,  utan 
verkligen  fullt  berättigande. 

Men  innan  budskapet  om  de  rysk-turkiska  fredsunder- 
handlingarnas brytande  nått  Stockholm,  hade  det  svenska 
hofvet  under  närmast  foregående  veckor  genomlefvat  en  tid 
af  den  lifligaste  oro. 


1  Om  Fredrik  II:s  fredskommissarie,  Zegelin,  skrifver  G.  Celsing 
d.  3/i2  !%'•  »Till    det  mesta  lärer  han  gissa." 




; 


101 


X. 


Det  svenska  hofvets  underrättelser  från  Petersburg-  togo 
från  början  af  ar  1773  en  mer  hotande  form  än  någonsin. 
Byssland  gaf  sina  rustningar  och  krigsförberedelser  alt  större 
dimensioner. 

Som  resultat  af  de  samma  framgick,  att  i  mars  1773 
ensamt  i  Rysfe«  Finland  stodo  ett  kavalleri-  och  sju  infan- 
teriregimenten  samt  den  s.  k.  Petersburgska  kohorten.  Trupper 
voro  dessutom  sammandragna  i  Petersburg,  Sehlusselburg,  Ee- 
val  och  Dorpat.  Vid  Krasnoje  Selö  samlades  en  kosackhär. 
som,  säkerligen  dock  något  öfverdrifvet,  uppgafs  räkna  2  äSOOO 
ryttare.  Sådane  hade,  anmärkte  man,  i  dessa  trakter  varit 
synlige,  endast  då  krig  varit  med  Sverige.  Den  militära 
styrka,  som  sålunda  hopbragts  kring  den  finska  viken,  sy- 
nes enligt  samstämmiga  uttalanden  hafva  uppgått  till  åtmin- 
stone 30å40  tusen  man.  Talrika  leveranser  af  fourage  och 
militära  artiklar  utbjödos  under  ovanligt  brådskande  omstän- 
digheter. Stora  förråder  af  dylika  förnödenheter  samt  af  span- 
mål  afgingo  till  Ryska  Finland.  Arbetet  på  ..en  formida- 
bel flottali  fortsattes  med  ifver.  Den  sades  komma  att  till 
islossningen   räkna  25  krigsskepp,  deraf  14  nya,  till  hvilka 

under  sommaren  komme  ytterligare  tre,  förutom  åtskilliga  fre- 
gatter, ett  femtiotal  galärer  och  en  mängd  transportfartyg. 

ii 


i;W-''i^i?W?-^-: 


162 


På  flottan  komme  sålunda  en  styrka  af  omkring  20  tu- 
sen man.  1 

Hvad  som  isynnerhet  gaf  dessa  rustningar  ett  så  hot- 
fullt utseende  var  den  påfallande  skyndsamhet,  hvarmed  de 
bedrefvos. 

Samtidigt  lärer  Katarina  II,  ehuru  förgäfves,  hos  tar- 
tarernes  på  Krim  khan  anhållit,  att  han  ville  för  ett  angrepp 
på  Sverige  ställa  till  hennes  förfogande  en  större  styrka  af 
sina  krigare,  efter  hvad  det,  säkerligen  med  öfverdrift,  upp- 
gifves,  tiotusen  man.  Härom  erhöll  man  i  Stockholm  kun- 
skap först  i  juni  1778  2. 

Till  alla  dessa  rustningar  och  rörelser  gåfvos  i  Peters- 
burg förklaringar,  afsedda  att  betaga  farhågorna  för  ryska 
anfallsplaner.  Att  kosacker  uppbådats  berodde  derpå,  att 
svenskt  rytteri  öfverförts  till  Finland.  Fästningarna,  som  i 
följd  af  de  polska  och  turkiska  krigen  desarmerats,  skulle 
blott  ånyo  befästas  och  få  sina  tillbörliga  garnisoner.  Flottan 
hade  lidit  förluster  i  Arkipelagen;  dessutom  hade  föregående 
år  50  galärer  uppbrunnit.   Ryssland  satte  sig.  enligt  Panins 

1  Dessa  uppgifter  enligt  depescher  till  Gustaf  III  och  Seheffer 
från  den  svenska  legationen  i  Petersburg,  v.  Kiörning  hade  sjelf 
vid  ett  besök  i  Kronstadt  öfvertygat  sig  om  den  feberaktiga  ifver, 
hvarmed  sjörustningarna  der  bedrefvos,  samt  mot  lämplig  „ersätt- 
ning"  förskaffat  sig  öfversigter  af  Rysslands  militära  styrka. 

2  Katarina  II:s  begäran  framfördes  af  en  khanens  broder,  som 
vistats  vid  ryska  hofvet.  Den  afslogs  emellertid,  sedan  khanen  sam- 
mankallat och  hört  sine  främste  män,  hvilka  afrådde  honom  att  gitVa 
Ryssland  detta  understöd  emot  Portens  trognaste  bundsförvandt.  Por- 
ten underrättades  om  saken  i  slutet  af  april.  Detta  enligt  medde- 
lande af  turkiske  utrikesministern.  (U.  Gelsing  till  Gustaf  III  d.  3/c  1773). 
Samma  underrättelse  erhöll  Gustaf  III  äfven  från  franska  hofvet,  ge- 
nom Creutz'  dep.  till  Gustaf  III  af  d.  '%  1773,  samt  i  förstorad  form, 
—  Katarinas  rekvisition  uppgafs  till  30,000  man,  —  äfven  från  spanska 
hofvet  genom  Sparres  dep.  till  Gustaf  III  af  d.  28/«  '773. 


163 

tittryck,  blott  i  ..värdigt1'  skick,  tor  att  icke  stå  värnlöst  mot 
sin  granne,  o.  s.  v.  —  med  aldrig  trytande  förklaringar  '. 

Isynnerhet  var  Panin  outtröttlig  i  att  ,,på  det  heligaste 
och  eftertryckligaste  uti  sin  Höga  Kejsarinnas  namn  och 
ä  Dess  Höga  vägnar  betyga,  att  man  på  det  aldra  vidaste 
vore  skild  från  livad  det  minsta  sken,  än  mindre  någon 
verkelighet  till  något  företagande  emot  kronan  Sverige  äga 
kunde".  Han  tvekade  t.  o.  m.  icke  att  påstå,  det  „den 
nu  regerande  systemen  i  Byssland  vore  på  den  grund  bygd, 
att  man  snarare  Sverige  något  tillskansa,  än  det  samma 
det  minsta  fråntaga  ville".  Katarina  TI  önskade  intet 
högre  än  en  god  grannsämja  med  Sverige.  „  Lycklig 
skulle  han",  sade  Panin,  „skatta  sig,  om  han  sådant  tillväga- 
bringa förmådde  och  om  hans  nitiska,  uppriktiga  och  oför- 
falskade välmening  med  en  så  lycklig  lott  ändtligen  belönas 
kunde".2 

Bibbing  kunde  icke  komma  till  en  säker  öfvertygelse, 
hvilka  Katarina,  ILs  verkliga  afsigter  voro.  Panin  ansåg 
han  för  „den  hederligaste  och  uti  hela  Byssland  ärligaste 
man"  och  menade  sig  hafva  „all  orsak  att  tro  det  grefve 
Panins  förda  tungomål  är  för  dess  egen  del  af  äran  och  he- 
dern sjelf  dikteradt  och  att  ett  dylikt  sålunda  all  tro  för 
hans  räkning  förtjena  bör".3 

Men  när  han  sammanstälde  Bysslands  storartade  krigs- 


1  Eibbing  till  Scheffer  cl.  n/s  1773. 

2,  a  Kibbing  till  Scheffer  d.  22/,  och  21/2  177S.  —  Panin  bad  Kibbing 
framföra  till  den  svenske  kanslipresidenten  uttrycken  af  hans  person- 
ligaaktning' och  hälsningen:  „il  observera  au  pied  de  la  lettre  ce  qu'il 
a,  promis  et  ce  qu'il  a  dit,  et  il  n'y  aura  ni  volonté  de  Souverain,  ni 
persuasion  de  qui  que  ce  soit  qui  pourra  lui  faire  changer  de  sentiments 
vis-å-vis  de  la  Suéde,  si  longtemps  qu'on  ifaura  rien  å  crainde  d'Elle 
era  qu'Ellene  venilie  pas  G  tre  la  premiére  attaquante".  (Senast  anf.  dep) 


164 

förberedelser,  under  det  Sverige  förhöll  sig  helt  lugnt,  den 
sega  misstro  man  visade  Gustaf  IILs  fredsbetygelser,  den 
kyla,  livarmed  Frankrikes  bemedlingsanbud  afvisades,  den  be- 
gärlighet, hvarmed  man  i  Petersburg  upptog  ..alt  slags  då- 
ligt skvaller  från  Sverige  och  Finland"  1  och  deraf  gjorde 
sig  en  anledning  till  „demarcher  och  ständiga  explicationer". 
kunde  Ribbing  icke  dölja  för  sig,  att  sakläget  var  allvarsamt 
och  att  det  plötsligen  kunde  blifva  det  i  ännu  högre  grad. 
om  kejsarinnan  måhända  en  dag  funne  för  godt  att  desa- 
vouera Panins  utlåtelser.  Att  de  vore  medvetet  och  afsigtligt 
vilseledande,  det  kunde  Kibbing  aldrig  tilltro  Panin.  Föga 
sannolikt  föreföll  honom  ock,  att  Katarina  II  dolde  anfalls- 
planer bakom  Panins  fredsbetygelser. 

Ribbiugs  uttalanden  till  det  svenska  hofvet  om  de  ry- 
ska rustningarnas  betydelse  voro  och  förblefvo  ett  bevis 
på.  att  han  enligt  sina  egna  ord  icke  visste.  ,.huru  omdö- 
men derom  bäst  fällas  kunna  eller  böra",  ty  han  kunde 
icke  ,,i  hjertat  af  människor  inse".  Till  depescher  med  det 
mest  hotfulla  innehåll  samt  en  och  annan  varning  till  det 
svenska  hofvet  bifogade  han  derför  vanligen  lugnande  utta- 
landen. I  medlet  af  mars  trodde  han  sig  slutligen,  sedan 
han  nämt,  att  man  i  Petersburg  öfvertygat  sig  om  det  nya 
svenska  statsskickets  definitiva  framgång,  om  Gustaf  IILs 
fredliga  syften  samt  om  det  farliga  i  att  börja  ett  nytt  krig, 
innan  det  pågående  slutats,  kunna  säga:  „Jag  gör  mig  så- 
lunda alt  godt  hopp,  att  så  sakerna  härstädes  jämka  och 
bemedla  kunna,  att,  näst  den  Högates  hjelp,  vänskap  och 
grannsämja  på  alt  möjligt  sätt  begge  riken  emellan  bibe- 
hållas och  befästas  skall".  '- 


1  v.  Kiörning  till  Schcffer  d.  >«/»73 

2  Ribbing  till  Sclieftor  cl.  12/„  1773. 


165 

I  en  långt  allvarsammare  tonart  voro  de  skrifvelser  hållna, 
hvilka  legationssekreteraren  v.  Kiörning  sände  sitt  hof.  Han 
betonade,  att  Panin  Just  icke  alltid  säger  det  samma,  som  han 
tänker",  till  bevis  hvarpå  v.  Kiörning  påpekade,  att  Panin 
för  ,,sin  gamle  vän",  Eibbing  förnekat  åtskilliga  fakta  beträf- 
fande Rysskinds  rustningar.  Dessutom  framhöll  han  med 
skärpa  samma  farhåga,  som  äfven  Ribbing  uttalat,  den  att 
måhända  ryska  kejsarinnan  blott  dolde  sina  anfallsplaner 
under  Panins  fredsbedyranden,  hvartill  sannolikheten  syntes 
så  mycket  större,  som  grefvarne  Orlov  med  början  af  året 
1773  åter  stego  i  Katarina  ILs  gunst l. 


I  Stockholm  mottogos  dessa  budskap  från  Petersburg 
med  stigande  oro.  Man  ville  der  vinna  visshet  om  livad 
från  öster  stod  att  förvänta.  Eibbing  befaldes  iakttaga  „den 
största  försigtighet,  men  största  möjliga  aktivitet"  för  att 
utforska  det  ryska  hofvets  afsigter  och  —  för  att  icke  kom- 
promettera Gustaf  III  —  genom  Durand  förmå  det  till  „en 
tydligare  explikation".  Han  erhöll  tillika  upprepade  ordres 
att  „discoursevis"  vederlägga  de  berättelser  om  svenska  an- 
fallsplaner och  anslag  mot  Byssland,  hvilka  ryktet  förtäljde 
i  Petersburg.  Sveriges  och  Frankrikes  stämning  mot  Ryss- 
land vore  den  vänskapligaste;  till  bevis  härpå  meddelar 
Scheffer  „i  största  förtroende1'  i  februari,  att  Durand  t.  o.  m. 
gjort  det  ryska  hofvet  anbud  om  en  svensk- fransk  allians. 
Scheffer  „ betygade  på  det  heligaste",  att  Sverige  på  intet 
sätt  motarbetat  Rysslands  fred  med  Turkiet:  alla  Oelsings 
instruktioner  innehöllo,  att  lian  ej  borde  „blanda  sig  i  denna 
underhandling    eller  i  dess   fortgång   lägga  minsta  hinder". 


1  v.  Kiörning  til!  Scheffer  d.  "/,,  "/„  23/2  och  %  1*73 


166 

Dessutom  vore  ringheten  af  Sveriges  försvarsanstalter  ett  be- 
vis på  dess  fredlighet.  Till  den  minsta  förändring  i  det  nya 
statsskicket  skulle  deremot  Gustaf  III  aldrig  förmås  l. 

Men  uppenbarligen  var  icke  Kibbing  den  man  Sve- 
rige under  denna  kritiska  tid  beliöft  vid  det  ryska  hofvet 
och  lian  var  det  så  mycket  mindre,  som  lian  icke  kunde  fri- 
göra sig  från  sin  antipati  emot  Frankrike  och  derför  med 
full  afsigt  afhöll  sig  från  en  närmare  förbindelse  med  dess  och 
Spaniens  sändebud  i  Petersburg  2. 

För  att  skingra  det  dunkel,  som  dolde  Bysslands  pla- 
ner och  för  att  se  sina  intressen  vid  det  ryska  hofvet  be- 
vakade, såsom  han  det  ville,  beslöt  sig  derför  Gustaf  III  för 
att  dit  sända  en  särskild  förtroendeman.  En  osökt  anled- 
ning härtill  erbjöd  sig  deri,  att  ryske  storfursten  den  30 
nov.  föregående  år  utnämts  till  riddare  af  svenska  serafimer- 


1  Scheffer  till  Ribbing  d.  s/2,  12/2,  och  12/,  1773.  Se  hans  dep.  till 
Creutz  under  Jan.  o.  febr.  1773.  —  „Derest  den  minsta  fråga  om  Sve- 
riges nu  varande  Constitution  uppkomma  skulle,  bör  N.  N.  tydligen 
öfvertyga  ryske  ministern,  att  alla  försök  dertill  äro  utan  verkan 
och  att  Kgl.  M:t  hvarken  kan  eller  någonsin  står  att  förmå  till  det 
minsta  temperaments  antagande  i  den  delen,  utan  att  ett  oundvikligt 
krig  måste  blifva  deraf  följden,  i  fall  Kgl.  M:t  för  en  sak,  sådan  son) 
denna,  varder  af  dess  grannar  angripen".  (Scheffer  till  Ribbing  d. 
•V2    1773). 

2  Ribbing  skrifver  till  Scheffer  d.  73  1773,  att  Frankrike  vid 
ryska  hofvet  betraktades  med  „så  misstanksfulla  och  sneda  ögon,  så 
att  alt  hvad  från  ett  sådant  ställe  emanerar  ständigt  under  eviga 
förevändningar  decimeras  och  endast  för  den  orsakens  skull  till  intet 
varder";  af  fö rsigtighet  hade  derför  han  samt  Frankrikes  och  Spaniens 
representanter  undvikit  att  synas  „för  mycket  lierade".  —  Durand 
åter  beklagade  sig  vid  sitt  hof  öfver,  att  „han  icke  kunde  gå  i  sam- 
råd med  baron  Ribbing  öfver  det  minsta,  som  rörde  Sveriges  intresse". 
(Crentz  till  Gustaf  III  d.  V,  1773.) 


167 


orden  och  dess  insignier  borde  till  honom  öf verbringas.  Till 
detta  uppdrag  utsågs  kammarherren  hos  änkedrottningen, 
baron  Fr.  v.  Nolcken  K 

De  uppdrag  honom  ombetroddes  voro  de  samma,  för 
hvilka  Posses  ambassad  varit  afsedd.  Uppträdande  såsom 
fullkomligt  privat  man,  icke  såsom  diplomat,  och  förebärande, 
att  hans  vistelse  i  Petersburg  blefve  alldeles  kort,  borde 
v.  Nolcken  söka  att  göra  sig  förtrogen  med  den  verkliga 
ställningen  vid  ryska  hofvet  och  skaffa  sig  förbindelser  inom 
det  samma.  Han  borde  göra  sig  angenäm  för  Katarina  II 
och  hennes  gunstlingar,  han  borde,  enligt  Scheffers  råd,  smickra 
dem  „tant  que  Vous  pouvez  sans  affectation".  Men  särskildt 
borde  han  söka  vinna  förtroende  och  insteg  hos  storfursten- 
tronföljaren,  specielt  för  att  väcka  dennes  misstro  mot  den 
holsteinska  bytestraktaten.  Med  afseende  å  kejsarinnan  borde 
han  arbeta  på  att  stämma  henne  för  den  föreslagna  svensk- 
franska alliansen.  —  Men  dessa  vidt  gående  syften  med 
sin  mission  var  v.  Nolcken  ålagd  att  på  det  omsorgsfulla- 
ste dölja,  —  närmast  för  det  svenska  sändebudet  i  Peters- 
burg, Ribbing.  Dennes  sekreterare  v.  Kiöming  deremot 
behedrades  med  förtroendet  att  biträda  v.  Nolcken 2. 

Det  franska  kabinettet  gaf  sitt  odelade  bifall  till  denna 
Gustaf  III:s  plan.  D'Aiguillon  hade  länge  önskat,  att  Gustaf  III 
ändtligen  i  Petersburg  ägde  en  man  „de  1'esprit,  de  1'insi- 
nuation  et  de  la  connaissance  des  hommes  et  des  affaires . . . 
mieux  intentionné  et  plus  capable  que  Mr  de  Kibbing,  qui 
put  seconder  les  efforts  de  Mr  Durand"  3. 


1  Hans  val  hade,  uppgifver  Behnisch,  dikterats  af  Lovisa  Ulrika. 
(Behnisch  till  Fredrik  II  d.  19/.,  1773). 

-  Se  »promemorian"  tor  v.  Nolcken  i  bil.  n:o  15.  —  Seheffer 
till  v.  Nolcken  d.  f%  1773. 

3  Creutz  till  Seheffer  d.  "/,   1773. 


168 

Den  21  februari  lemnade  v.  Nolcken  Stockholm  1. 

Önskan  att  ådagalägga  uppmärksamhet  mot  den  ryska 
kejsarinnan  var  ock  den  egentliga  orsaken,  hvarför  Gustaf 
III  samtidigt  ånyo  uttalade  sin  plan  att  följande  var  göra 
henne  ett  besök. 

Det  skulle  på  ett  fullkomligt  naturligt  sätt  ansluta  sig 
till  den  färd  till  Finland  han  i  hvarje  händelse  borde  före- 
taga. En  gammal  plägsed,  hvilken  äfven  hans  fader  följt, 
fordrade,  att  Sveriges  konungar  efter  sin  tronbestigning  gjorde 
ett  besök  i  detta  land.  Folket  der  väntade  honom  och  han 
ville  icke  gäcka  dess  förhoppningar,  „aldraminst  efter  de 
bevis  på  nit  och  tillgifvenhet  han  derifrån  mottagit". 2 


1  Så  omsorgsfullt  än  det  svenska  kabinettet  sökt  och  fortfa- 
rande sökte  hemlighålla  det  egentliga  ändamålet  med  v.  Nolckens 
beskickning,  bl.  a.  genom  att  i  sina  ochiffrerade  depescher  till  honom 
uppmana  honom  att  återvända,  så  snart  han  fullgjort  sitt  officiella 
uppdrag,  hvilken  uppmaning  i  ehifferdepescher  återtogs  (Se  Seheffer 
till  v.  Nolcken,  d.  "/4  1773),  —  lyckades  det  icke  häri. 

Redan  d.  2i_^il77A  hade  Österman  meddelat  sitt  hof,  att  „de 

!>  jan.  1773  '  " 

svensk-franska  kreaturen"  arbetade  på  att  afiägsna  Ribbing  från  Pe- 
tersburg. Vid  och  efter  Nolckens  afresa  meddelar  lian,  att  denne  antagli- 
gen vore  bestämd  att  ersätta  Ribbing  och  att  hans  egentliga  uppgift 
gälde  att  utforska  Katarina  II:s  planer  mot  Sverige;  han  borde  derför 
kvarhållas  i  Petersburg,  till  dess  kejsarinnan  fattat  sitt  definitiva 
beslut.  (Österman  till  Panin  d.  8/,9  febr.,  7u  mars  1773).  Äfven 
Predrik  II  underrättades  af  sitt  sändebud,  att  v.  Nolckens  beskick- 
ning afsåg  annat  än  blott  en  artighet;  han  hade  i  uppdrag  att  skilja 
Katarina  II  från  hennes  allians  med  Preussen  och  Danmark.  (Beh- 
nisch  till  Fredrik  II  d.  23/2  1773.) 

2  Uppmärksamhet  förtjenar  Vergennes'  uppgift,  att  Gustaf  III 
såsom  ett  skäl  för  resan  till  Finland  anfört,  att  ,,il  se  voit  fort  aisé 
d'avoir  1'occasion  å'y  conduire  le  general  Sprengtporten  pour  Fy  lais- 
ser,    parce    qu'il  en  est  las  et  dégouté".      (Vergennes  till  d'Aiguillon 


169 


Dessa  skäl.  af  Gustaf  III  framstälda  för  Vergennes, 
blefvo  af  denne  icke  godkända.  Han  afrådde  Gustaf  III  på 
det  bestämdaste  frän  att  företaga  resan  till  Finland:  den 
skulle  icke  kunna  verkställas  utan  trupprörelser,  hvilka  väckte 
Kysslands  misstankar.  Besöket  hos  Katarina  II  skulle  all- 
mänt uppfattas  som  en  ödmjuk  hyllning  af  henne;  måhända 
kunde  Fredrik  II  göra  det  om  intet,  Det  franska  hofvet 
delade  fullkomligt  Vergennes'  uppfattning  och  under  denna 
påtryckning  uppskjöt  Gustaf  III  sitt  besök  så  i  Finland, 
som  i  Petersburg  l. 


,  Det  svenska  hofvet  hyste  ännu  i  början  af  mars  hop- 
pet att  lyckas  vinna  Katarina  ILs  vänskap,  då  till  Stock- 
holm anlände  underrättelser,  de  der  läto  faran  för  ett  ryskt 
anfall  framstå  såsom  alldeles  öfverhängande.  Kibbings  och 
v.  Kiörnings  meddelanden,  den  förres  icke  mindre  allvar- 
samma derför,  att  de  späckats  med  Panins  fredsbetygelser, 
bekräftades  nu  ytterligare  för  Vergennes  af  rapporter  frau 
Durand,  som  ändtligen  öfvertygats,  att  ställningen  var  den 
mest  kritiska.  Äfven  han  uttalade  såsom  sin  uppfattning,  att 
Kysslands  tvetydiga  hållning  borde  förstas  derhän,  att  Ka- 
tarina II  verkligen  beredde  sig  att  angripa  Sverige,  men 
lät  Panin  i  okunnighet  garantera  motsatsen.  Han  trodde, 
att  hon  leddes  mindre  af  intresse  att  återställa  frihetstidens 
författning,  än  af  begär  att  bemäktiga  sig  Finland  2.  Samti- 
digt ingingo  frän  de  svenska  legationerna  i  Köpenhamn  och 
Perlin    underrättelser    om     danska    sjörustningar    och   för- 


1  Vergennes    till    (1'Aiguillon    cl.    ls/2,   18A  n'3l  cVAiguillon  till 
Vergennes  d.  nU,  1773.     Oreutz  till  Scheffer  d.  n/3  1773. 

2  Vergennes  till  cTAignillon  ef.  B/8  1773. 


170 

beredelser    att    sätta    den    preussiska    armén  i  ordning  för 

uppbrott  1. 

Gustaf  III  och  de.  livilka  ägde  inblick  i  den  svenska 

politiken,  kände  sig  verkligt  allarmerade,  såsom  ännu  aldrig 

efter  den  svenska  statshvälfningen.  I  hvarje  ögonblick  trodde 

han  sig  kunna  vänta  Rysslands  krigsförklaring,  omedelbart 

åtföljd  af  ett  angrepp. 

Under  ett  sådant  sakläge  var  snabb,  energisk  handling 

af  nöden.    Hänsyn  för  Kysslands  möjliga  missnöje  fick  icke 

längre  derpå  lägga  band. 

Närmast  gälde  det  att  under  „den  korta  tiden"  före 
kriget  möjligast  hastigt  och  möjligast  fullständigt  ersätta 
bristerna  i  försvarsväsendet,  särskildt  i  Finland. 

Öfverbefälet  derstäcles  hade  efter  Ehrensvärds  död 
lemnats    åt   den    åldrige   generallöjtnant  C.  B.  Stackelberg. 

„un  poltron  reconnu".  Han  blef  nu  kallad  till  Stockholm. 
Hans  post  uppdrogs  åt  general  J.  M.  Sprengtporteu  med 
instruktion  att  dock  „med  alt  slags  menagement",  —  hvar- 
för  ock  hans  sändning  till  Finland  skulle  sägas  bero  på  en- 
skilda affärer,  —  „  vidtaga  alla  de  mått,  som  till  Finlands 
försvar  kunna  tjena"  2.  —  Den  15  mars  sammankallade  ko- 
nungen på  Ulriksdal  en  krigskonselj,  vid  hvilken  han  nu 
för  första  gången  delgaf  rådets  medlemmar  rikets  vådliga 
läge  och  derpå  lät  Sprengtporteu  framlägga  sina  planer  till 
Finlands  försvar.  I  anslutning  till  dem  beslöts  i  denna  och 
en  följande  kouselj  den  24  mars,  att  vakanserna  i  finska 
armén  skulle  fyllas  och  finska  vargeringen  med  kronans  un- 


1  Se  sid.  140.  —  Zöge  v.  Manteuffel  till  Scheffer  d.  */s,  lega- 
tionssekret, v.  Carisien  till  Scheffer  d.  2%  17  73.  —  J.  M.  Spren°-t- 
porten  till  Gustaf  III  d.  »/i,  4A,  "/»  "/,  och  »/,  1773. 

2  Scheffer  till  Creutz  d.  18/,  1773. 


171 

derstöd  åter  uppsättas  samt  magasiner  genom  landshöfdiu- 
garnes  försorg  anläggas  der  de  mest  kunde  vara  af  nöden: 
medel  anslogos  till  ökande  af  det  finska  fältartilleriet.  För 
finska  härens  utrustning  nedsattes  dessutom  en  särskild  kom- 
mission. Gränsfästningarna  mot  Danmark  och  Norge  skulle 
i  stånd  sättas.  Stora  flottan  skulle  skyndsamt  utrustas  och 
15  galärer  diktas,  för  att  med  det  första  kunna  utlöpa  med 
trupptransport.  För  att  möta  en  fransk  hjelpkår  och  möj- 
ligen hota  Norge,  skulle  ett  linjeskepp  med  60  kanoner  och 
två  fregatter  genast  från  Karlskrona  afgå  till  Göteborg. 
Det  torde  äfven  föreslagits  att  omedelbart  till  Finland  öf- 
verföra  artilleri  och  trupper,  men  flertalet  inom  konseljen 
afstyrkte  detta  steg  såsom  altför  krigiskt.  Dessutom  var 
att  förutse  möjligheten  af  ett  danskt  anfall  och  en  rysk 
landstigning  från  den  stora  ryska  galärflottan  1. 

Knapt  var  emellertid  den  första  konseljen  hållen,  sa 
vägrade  Sprengtporteii,  förledd  af  sitt  misstänksamma,  ret- 
liga  lynne,  och  uppbragt  öfver,  att  hans  förslag  till  Finlands 
försvar  ej  oförändrade  antogos,  att  mottaga  det  ärofulla  för- 
troendeuppdrag konungen  honom  erbjöd  och  anhöll  i  stället 
om  sitt  afsked.  Äfven  Fersen  nedlade  under  dessa  kritiska 
dagar  sin  riksrådsbefattniug,  måhända  af  förtrytelse  öfver 
att  först  nu,  då  den  politiska  ställningen  syntes  förlorad, 
behedras  med  förtroendet  att  erfara  den  samma.  Fersens 
afsked  väckte  äfven  i  utlandet  stort,  för  Gustaf  III  oför- 
månligt uppseende,  hvilket  de  svenska  sändebuden  befaldes 
söka  dämpa  2. 


1  Se  om  de  finska  rustningarna  närmare  i  slutkapitlet:  Finland 
under  faran  för  ett  svenskt-ryskt  krig-  1772 — 1773. 

2  Cirkulär  af  d.  28/3  1773  till  samtliga  sändebud,  utom  Sprengt- 
porten.     (..Kanslipr.  koncepter'.) 


172 


Ännu  en  gång  ville  dock  Gustaf  ]II  lägga  i  dagen  för 
Katarina  II,  att  lian  under  dessa  militära  anstalter  fortfa- 
rande önskade  en  förbindelse  med  henne.  Och  han  tog  här- 
för ett  steg,  för  hvilket  han  dittills  ryggat  tillbaka. 

Panin  hade  alt  mindre  oförtäckt  afböjt  Durands  an- 
bud af  Frankrikes  bemedling  för  åstadkommande  af  ett 
svenskt-ryskt  förbund.  Den  7  mars  anlände  en  depesch 
från  Ribbing,  hvari  lian  meddelar  denna  utgång  af  Du- 
rands bemödanden  och  tillika  anför,  att  Panin  gifvit  till- 
känna det  Frankrikes  inblandning  icke  behöfdes  i  denna 
angelägenhet. l  Någon  inbjudning  till  Gustaf  III  att  sjelf 
göra  Katarina  II  ett  alliansanbud  låg  uppenbarligen  icke  i 
dessa  ord.  Emellertid  tog  han  sig  anledning  att  så  tolka 
dem.  Den  12  mars  sändes  derför  till  Ribbing  befallning 
att  af  Panin  begära  ett  ;,  tydligt  svar"  om  kejsarinnans  af- 
sigter  och  vid  samma  tillfälle  „discoursevis"  under  förtroende 
meddela  honom,  att  ,,K.  M:t  skulle  intet  finna  emot  dess  af- 
sigter  stridande  att  förnya  den  defensiva  allianstraktat,  som 
tillförene  begge  rikena  emellan  subsisterat  och  som  för  trenne 
åi'  sedan  till  ända  lupit".  Men  pa  samma  gång  skulle  Eib- 
bing försäkra,  att  Gustaf  III,  derest  kriget  blefve  oundvikligt 
vore  beredd  att  försvara  sitt  rike  „med  alla  de  medel  Gud 
och  naturen  gifvit  honom".  För  Österman,  som  kanslipresi- 
denten den  19  mars  genom  en  egenhändig  skrifvelse  inbjöd  till 
en  särskild  konferens,  upprepade  han  i  Gustaf  IILs  namn 
de  vänskapsbetygelser,  hvilka  denne  redan  tidigare  af- 
gifvit  till  ryska  hofvet.  Scheffer  försäkrade,  att  de  försvars- 
anstalter, hvilka  Gustaf  III  såg  sig  tvungen  att  vidtaga, 
skulle  ögonblickligen  inställas,  så  snart  Katarina  II  på  ett 
otvetydigt   sätt   försäkrade  honom,   att  hon  å  sin  sida  icke 


1  Ribbing  till  Scheffer  cl.  -1/,  1773. 


hyste  några  anfallsplaner  mot  Sverige.  Scheffer  garanterade 
derjämte,  såsom  för  sin  personliga  del.  att  talet  om  Sveriges 
förbund  med  Porten  saknade  all  grund ;  Gustaf  III  och  Lud- 
vig XV  önskade  tvärtom  visa  sig  förtjena  Rysslaads  vän- 
skap. —  Försäkringar  om  Gustaf  IILs  fredliga  tänkesätt 
gäfvos  likaledes  åt  samtliga  öfriga  sändebud.  Vergennes 
gick  i  godo  för  deras  uppriktighet  och  konungen  förklarade, 
att  de  gåfvos  på  hans  befallning. 

Men  att  tillsända  utlandets  hof.  åtminstone  det  ryska, 
en  formell,  skriftlig  deklaration  öfver  sina  fredliga  afsigter 
lät  Gustaf  III  icke  ens  nu  förmå  sig.  I)'Aiguillons  upp- 
maningar härtill  hade  upprepats  af  den  svenska  legationen  i 
Petersburg  \,  Vid  den  första  krigskonseljen  påyrkades  likaså 
en  deklaration  i  antydd  riktning  till  ryska  hofvet. 2  Äf- 
ven  från  Gustaf  III:s  sändebud  i  Berlin  kom  kort  derpå  en 
uppmaning  härtill,  tydligen  enligt  det  preussiska  hofvets  ön- 
skan 3.  I  denna  punkt  vidhöll  emellertid  Gustaf  III  sin  en 
gång  intagna  hållning.  Han  ville  icke  lemna  Katarina  II 
ett  tillfälle  att  sätta  under  öfverlägguing  sina  fordringar  och 
förslag  med  afseende  å  Sveriges  författning.  Han  under- 
stöddes häri  af  Ulrik  Scheffer  och  af  Vergennes  +. 

Scheffer  yttrade  åt  Vergennes,  att  han  trodde  sig  hafva 
öfvertygat   Österman  om  det  svenska  hofvets  fredliga  önsk- 

1  IJibbing  till  Gustaf  III  <1.  */,  och  21/,  H'1$,  v.  Kiörning  till 
Scheffer  dt  9/,  och  18/2  1773. 

2  Österman  till  1'anin  d.  Vid  mars   17  73. 

:'  Zöge  v.  Manteuffel  till  Scheffer  d.  %  1773.  Han  betonar,  att 
den  person,  som  rådde  honom  att  gifva  Gustaf  III  detta  råd,  var  ,,en 
nära  anhörig  at  herr  von  Hertzberg,  ser  denne  sin  anförvandt  fa- 
milicrcment  alla  dagar  och  torde,  hört  samma  utlåtelse  af  denne  stats- 
minister, hvilken  åter  kan  hafva  sig  bekant,  att  konungen,  dess  herre, 
genom  en  sådan  deklaration  lättast  tranquilliserades". 

4  Yergemies  till  d'Aignillon  d.  Va  och  15/:1   1773. 


174 


ningar.  Men  svårt  bedrog  han  sig,  om  han  antog,  att  denne 
härigenom  i  någon  mån  låtit  sig  påverkas.  Österman  ut- 
talade till  ryska  hofvet  sin  misstro  emot  uppriktigheten  af 
de  svenska  fredsförsäkringarna:  de  vore  ..blott  ett  sätt  att 
på  godt  maner  komma  ur  den  labyrint",  hvari  Gustaf  lTLs 
krigslystnad  fört  honom.  Eyktet  om  Portens  penningesänd- 
ning  till  svenska  hofvet  ägde  grund;  att  dess  belopp  vore, 
såsom  det  uppgafs,  7  ä  8  milj.  piaster,  ville  han  dock  icke 
garantera.  Icke  heller  i  sina  agitationer  emot  det  nya  stats- 
skicket gjorde  Österman  något  uppehåll.  Han  beklagar,  att 
Gustaf  IILs  fredsförsäkringar  minskat  allmänhetens  missnöje. 
Dock  gjorde  Österman  fortfarande  sitt  bästa  för  att  under- 
blåsa det.  Han  ville  göra  troligt,  att  ett  svenskt  angrepp 
på  Byssland,  alla  fredsförsäkringar  till  trots,  dock  icke 
vore  en.  omöjlighet.  Frankrike  hade  gifvit  Porten  ett  löfte 
härom.  Han  försökte  att  genom  Hessenstein  och  andra 
..välsinnade"  förmå  Gustaf  III  att  genast  inställa  rustnin- 
garna i  Finland  och  skicka  ett  sändebud  till  ryska  hofvet, 
enkom  för  att  betyga  hans  fredliga  önskningar. ]  — -  Det  var  icke 
Östermans  fel,  att  han  i  sist  nämda  punkt  icke  hade  framgång. 
Med  syfte  att  vederlägga  de  rykten,  som  vid  och  efter 
Gustaf  Ill:s  eriksgata  spridts  rörande  hans  planer  på  Nor- 
ges eröfring,  sändes  efter  upprepad  maning  från  d'Aiguillon 
i  medlet  af  mars  till  de  svenska  sändebuden  i  London, 
Wien,  Konstantinopel,  Madrid  och  Versailles  en  längre 
försvarsskrift,  uppsatt  af  kanslipresidenten. 2  Dervid  före- 
skrefs    dem   att   mera  såsom   för   egen   del,  än  å  sin  rege- 


Osterman  till  Panin  d.  8/, 


22  mars 
mars>    Fa^il      i™. 


2  Konceptet  till  denna  skrifvelse,  .,Reflcxicms  sur  les  bruits 
(jue  la  eour  de  Danneiaarc  fait  courir  d'nn  prétendu  projet  de  révolte, 
formé   par   le   roi    et  rpii  a  du  s'exéc;iter  en  Norvége",  tinnes  bland 


175 


vings  vägnar  gifva  de  resp.  hofveu  del  af  detta  akt- 
stycke. Någon  afskrift  af  det  samma  finge  icke  ut- 
lemnas,  —  undantagande  naturligtvis  i  Versailles.  „K1.  M:t 
håller  betänkeligt,  att  detta  såsom  ett  faktum  emot  Danmark 
skulle  anföras  eller  allmänt  blifva",  skref  Scheffer  till  grefve 
Bark.  Han  ville  icke  genom  en  öppen  anklagelse  reta  sina 
grannar  och  önskade  nu,  såsom  alltid  förr,  undvika  hvarje  an- 
ledning till  diskussion  om  sina  åtgöranden. l 

Men  pä  samma  gång  uppbjöd  det  svenska  kabinettet 
sitt  yttersta  för  att  i  utlandet  vinna  stöd  för  Sveriges  sak. 

De  svenska  sändebuden  mottogo  från  sitt  hof  skildrin- 
gar, hvilka  vältaligt  måla  den  lifliga  oro,  hvarmed  det  un- 
der mars  månad  betraktade  Sveriges  ställning. 

Grefve  Bark  befaldes  att  nu,  då  det  syntes  „som  skulle 
denna  tiden  för  verkligheters  mot  Sverige  utbristande  ej 
vara  långt  borta",  ännu  göra  ett  sista  försök  att  förmå  Öster- 
rike till  ,, någon  kraftig  åtgärd",  så  litet  man  än  i  Stock- 
holm hoppades  på  framgång  häri.  Han  skulle,  dock  blott 
,,discoursevis"  erinra  Österrike  om  dess  garanti  för  Sveriges 
tyska  besittningar;  heder  och  ära  förbjöde  det  att  å  sido  sätta 
sina  åtagna  förpligtelser  så  mycket  mera,  som  den  olycka, 
hvilken  nu  hotade  Sverige,  vore  en  följd  af  dess  deltagande 
i  det  sjuåriga  kriget  mot  Österrikes  fiende.  Skulle  dessa  före- 
ställningar  intet  verka,  borde  Bark  framhålla  faran  för  ett 


v  Kanslipresidentens  koncepter",  afskrifter  deraf  i  de  svenska  sände- 
budens korrespondanser.  —  Se  Xielsen,  anf.  arb.,  s.  12,  Tegnér,  s.  39 
och  Odhner,  s.  200. 

1  Scheffer  till  Bark  d.  u/,  17  7  3.  Bark  skulle  sända  en  kopia 
till  svenska  legationen  i  Konstantinopel;  Scheffer  till  Creutz  i  Ver- 
sailles d.  7,,,  till  Sparre  i  Madrid  d.  "/a  1~<~'3,  till  v.  Nolcken  i  London  d. 
"/a  1773.  Redan  den  ?/a  hade  Vergennes  tillsändt  sitt  hof  denna 
„réfutation  la  plus  victorieuse  d'une  aecusation  aussi  facheuse". 


wmmmmmmmmmm 


176 


allmänt  krig,  hvilket  kunde  kosta  Österrike  bl.  a.  dess  polska 
annexioner.  —  Scheffer  uttalade  sig-  på  ett  liknande  sätt 
för  det  österrikiska  sändebudet  i  Stockholm. 1] 

Äfven  vid  det  engelska  hofvet  bemödade  sig  det  sven- 
ska att  väcka  ett  mer  aktivt  intresse  för  Sverige.  ..Om  det 
storbrittanniska  hofvet",  skrifver  Scheffer  till  v.  Nolcken.  ..ej 
med  yttersta  krafter  och  alt  det  intryck  det  samma  uti 
Byssland  äga  kan  griper  verket  an.  sa  lärer  ej  länge  dröja, 
innan  den  allmänna  freden  tvärt  emot  Englands  afsigt  var- 
der störd  och  rubbad."  Det  svenska  sändebudet  befaldes 
betyga,  att  Gustaf  IILs  afsigter  voro  de  mest  fredliga;  ryk- 
tena om  hans  subsidier  från  Porten  saknade  all  grund  och 
v.  Nolcken  borde  ,,på  allt  görligt  sätt  betaga  den  verkan 
de  eljes  kunde  göra  pa  engelska  ministärens  sinnen  och  tän- 
kesätt". Hvadde  svenska  rustningarna  beträffade,  kunde  Schef- 
fer försäkra,  att  „Kongl  Maj:t  snarare  gör  för  litet  än  för 
mycket,  dä  han  är  omgifven  af  mäktiga  grannar,  som  sta 
färdiga  och  beväpnade,  som  äro  sammanstämmande  i  alla 
deras  göromål  och  för  livilka  ingenting  annat  återstår  än 
blotta  viljan  till  verkligheters  börjande  .  .  .  Jag  försäkrar, 
att  det  är  periculum  in  mora  och  att  England  måste  med 
största  eftertryck  gripa  sig  an,  derest  dess  föremål  ej  all- 
deles skall  gå  förloradt".  Toge  icke  nu  det  engelska  hofvet 
öppet  parti  för  Sverige,  som  dessutom  icke  vore  obenäget 
för  en  allians  med  England,  handlade  det  så  ögonskenligt 
i  strid  med  sina  egna  intressen,  att  Gustaf  III  nödgades 
misstänka,  att  det  bundes  af  en  traktat  med  Ryssland.  2 

Äfven  genom  Goodricke  ailät  Gustaf  III  de  mest  posi- 
tiva försäkringar  om  sin  önskan  att  behålla  fred. 


1  Scheffer  till  Bark  A.  l%  "f3  och  »/,  17  73. 

-  Scheffer  till  v.  Nolcken  d.  l%  -%  och  »u   17T3. 


177 

Nu  släppte  ock  ändtligen  Gustaf  JU  något  efter  de 
stränga  tyglar,  livari  han  hållit  handlingslusten  hos  sina 
sändebud  i  Konstantinopel.  Efter  en  malande  skildring  af 
Sveriges  hotade  läge  skrifver  Schetfer  till  U.  Celsing:  ..Skulle 
det  således  ännu  vara  tid  och  sådant  kunde  ske.  utan  att 
Kgl.  M:t  varder  komprometterad  eller  att  det  må  synas  som 
vore  Ni  Ni  dertill  authoriserad.  så  vore  det  tvifvelsutan 
ganska  fördelaktigt,  om  kriget  emellan  Porten  och  Eyssland 
ännu  någon  tid  kunde  förlängas'  \  x  Men  steget  ut  till  en  sub- 
sidietraktat med  Turkiet  tog  Gustaf  III  icke  ens  nu.  Pock 
ställer  han  möjligheten  häraf  i  utsigt.  Han  inväntade  en- 
dast, skrifver  Schelfer.  den  definitiva  förklaring,  hvilken  han 
atfordrat  Byssland  öfver  dess  afsigter.  I  enlighet  med 
denna  förklaring  komme  att  till  Konstantinopel  sändas  nya 
instruktioner.  - 

Under  dessa  kritiska  dagar  i  mars  sökte  Gustaf  III 
hjelp  äfven  vid  det  spanska  hofvet.  Sitt  intresse  för  Sveri- 
ges sak  hade  det,  såsom  Frankrikes  allierade,,  upprepade 
gånger  efter  Gustaf  Efl:s  revolution  lagt  i  dagen  och  Gustaf 
UI  hade  såväl  genom  sitt  sändebud  i  Madrid,  baron  Sparre. 
som  genom  skrifvelser  till  konung  Karl  III  och  hans  stats- 
minister, grefve  Grimaldi.  härför  betygat  sin  tacksamhet. :! 
Men  några  subsidier  hade  Sverige,  huru  mycket  än  ryktet 
visste  derom  förtälja,  af  Spanien  icke  mottagit.  Nu  gjorde 
Gustaf  III  ett  försök  att  utverka  sig  sådana.  Framhållande, 
huru  öfverhängande  faran  för  ett  angrepp  af  Pyssland  var, 


1  Scheffer  till  U.  Celsing  d.  "/.  1773. 
-  Scheffer  till  U.  Celsing  d.  26/3  1773. 

3  Gustaf  III:s  bref  till  Karl  III  af  d.  '/„  1772  tryckt  i  „Corresp. 
inédite",  s.  31.  —  Scheffer  till  Sparre  d.  3/u,  7u  1772  och  !S/S,  "V,  1773. 

12 


178 


huru  Sveriges  förhoppningar  på  hofven  i  Wien  och  London 
svikits,  huru  svaga  Sveriges  försvarskrafter  voro,  vädjar 
Scheffer  till  det  spanska  hofvets  intresse  och  förmåga  att 
bevara  jämvigten  i  Europa,  hvilken,  om  Sverige  under- 
ginge  Polens  öde,  vore  förlorad.  Sparre  borde  således  åt- 
minstone göra  ett  försök  att  förmå  Karl  III  att  lemna  Sve- 
rige „något  betydande  penningeunderstöd,  såsom  subsidier". 
Han  borde  först  göra  detta  såsom  af  egen  ingifvelse  och 
sedan  lämpa  sina  insinuationer  efter  den  framgång  de  kuude 
hafva  samt  härunder  handla  i  samråd  med  den  franske  am- 
bassadören, derest  denne  af  sitt  hof  befaldes  häri  understöda 
Gustaf  III:s  önskningar,  hvarom  Scheffer  gjorde  en  begäran 
hos  d'Aiguillon. l  I  ett  egenhändigt  bref  till  spanske  konun- 
gen anhöll  Gustaf  III  i  allmänna  ordalag  om  hans  bistånd. 2 

Frankrike  var  dock  den  makt.  hos  hvilken  Gustaf  III 
i  främsta  rummet  sökte  det  bistånd,  af  hvilket  honom  gjor- 
des behof.  Nu,  om  någonsin,  hade  han  rätt  att  vädja  till  det 
intresse  det  franska  hofvet  tog  i  hans  öden,  de  löften  det 
gifvit,  att  hans  sak  alltid  skulle  vara  Frankrikes. 

Creutz  fick  upprepade  ordres  att  åt  Gustaf  III  utverka 
ett  extra-ordinärt  understöd.  Scheffer  skrifver  till  honom: 
,,Nous  sommes  au  mois  de  Mars,  menacés  de  tout  coté,  je  n'en 
dis  davantage.  Mais  si  la  France  veut  venir  au  secours  de 
la  Suéde,  si  Ton  s'intéresse  pour  la  personne  du  Eoi  comme 
j'en  suis  convaincu,  il  en  est  temps  ou  jamais,  surtoutquant 

ä  1'article    de   1'argent,    sans  lequel  on  ne  fait  rien".  ■ 

„  Om  intet  Frankrike  vid  detta  tillfälle  öppnar  sin  pung  och 
sina  tillgångar,  så  lär  alt  hopp  om  räddning  försvinna.    Jag 


1  Scheffer  till  Sparre  d.  18/3,  till  Creutz  d.  18/3  1773. 

2  BrefVet  tryckt  i  „Corresp.  inédite",  s.  (i().  Det  datum  der 
angifves,  d.  "/„  1773,  är  oriktigt,  ty  redan  d.  "/,  1773  meddelar 
Scheffer  åt  Creutz,  att  Gustaf  III  skritVit  till  konungen  af  Spanien. 


179 

lemnar  derför  på  N.  N:s  omvårdnad  att  i  denna  delen  göra 
alt  hvad  mänskeligt  och  möjeligt  är"  i  —  Gustaf  III  vände 
sig  personligen  i  ett  bref  af  d.  17  mars  med  en  liknande 
begäran  till  Ludvig  XV,  „le  plus  sur  et  le  plus  ferme  appui 
de  mon  tröne"  2.  Mer  enträget  än  någonsin  upprepade  nu 
Gustaf  III  både  genom  Greutz  och  Vergennes  sin  begäran, 
att  en  fransk  flotta  måtte  afsändas  honom  till  hjelp  till  Öster- 
sjön; han  trodde  sig  kunna  försäkra,  att  England  dock  i 
sista  stund  skulle  låta  sitt  motstånd  häremot  falla.3 

Vergennes  understödde  på  det  varmaste  det  svenska 
hofvets  önskningar.  Han  ansåg  Gustaf  IILs  ställning  vara 
verkligt  förtviflad  och  sade  sig  hafva  förlorat  t.  o.  m.  det 
yttersta  hoppet  om,  att  den  storm,  som  så  länge  hotat  Sve- 
rige, längre  kunde  besvärjas,  ens  om  Kyssland  icke  finge 
fred  med  Turkiet 4.  Han  ansåg,  att  en  flotta  i  Östersjön 
vore  den  bästa  hjelp  Frankrike  kunde  gifva  sin  allierade 
och  samma  åsigt  delade  Durand,  som  t.  o.  m.  trodde  Sve- 
rige strax  vid  krigets  öppnande  kunna  på  sjön  tillfoga  Ryss- 
land ett  afgörande  slag. s 


1  Scheffer  till  Creutz  d.  ?»/*  oon  !7s   1773- 

2  BrefVet  tryckt  hos  Tegnér,  s.  97. 

3  Scheffer  till  Creutz  d.  "U  och  »"/,  1773. 

4  Jc  ni'abstiendrais,  Mr.  le  Duc,  de  vous  communiquer  mes  crain- 
tes  ou  mes  terreurs,  s'il  n'était  pas  de  mon  dcvoir  de  vous  en  ren- 
dre  compte.  Je  vois  la  Suéde  dans  la  situation  la  plus  déplorable. 
Environnée  des  énnemis  étrangers,  elle  n'en  renferme  peut-étre  pas 
de  moins  rédoutables  dans  son  sein.  Le  peuple  gémissant  sous  le 
poids  de  la  famine  et  de  la  misére,  faible  dans  son  affection  et  vrai- 
semblablcment  pusillanime  dans  les  efforts  qu'on  pourra  exiger  de  sa 
fidélité  et  de  son  zéle,  un  Royaume  ouvert  de  toutes  parts,  par  torre 
et  par  mer,  å  1'invasion  et  å  la  dövastation:  telle  est,  dans  le  vrai,  la 
situation  présente  de  la  Suéde".  (Vergennes  till  d'Aiguillon  d.  '/,  1773.) 

6  Fr.  v.  Nolcken  till  Scheffer  d.  3C'    1773. 


180 


Gustaf  III  hade  vid  slutet  af  mars  månad  gått  så 
långt  lian  ansåg-  sin  heder  och  nödig  försigtighet  tillåta  för 
att  förmå  Katarina  II  att  nedlägga  sina  anfallsplaner  emot 
Sverige.  Han  hade  uppbjudit  Sveriges  egna  krafter  för  att 
göra  sitt  rike.  så  vidt  möjligt,  beredt  att  mottaga  ett  angrepp, 
derest  ett  sådant  blefve  oundvikligt,  Slutligen  hade  han, 
under  vädjan  till  utländska  makters  enskilda  och  Europas 
allmänna  intressen,  uppbjudit  alla  medel  att  af  dem  vinna 
bistånd  för  Sverige  och  främst  naturligen  af  Frankrike. 
Han  hade  handlat  enligt  Scheffers  ord:  „Les  moments  sont 
précieux  et  il  faut  tåcher  de  mettre  tons  ies  fers  au  feu, 
soit  pour  éviter  la  guerre,  s7il  en  est  encore  temps,  soit 
pour  étre  en  état  de  la  faire,  s'il  le  faut  absolument". ] 

Gustaf  IH  väntade  nu  att  se  resultatet  af  dessa  be- 
mödanden. Han  gjorde  det  under  en  lätt  begriplig  oro. 
Men  han  ådagalade  under  dessa  kritiska  väntningsdagar  en 
beslutsamhet,  en  fasthet,  som  tillvann  honom  äfven  Vergen- 
nes'  bifall.  Denne  skref  om  den  svenske  konungen  till  d'Ai- 
guillou:  „Han  ser  hela  vidden  af  den  fara,  som  hotar  honom. 
Han  trotsar  den  icke,  men  skall  icke  heller  vackla.  Han 
skall  modigt  sätta  sig  till  motvärn.  Han  kan  duka  under, 
men  skall  begrafva  sig  under  spillrorna  af  sitt  rike,  snarare 
än  gifva  sitt  samtycke  till  något,  som  skall  kränka  hans  obe- 
roende eller  kronans  rättigheter". 2 


1  Schetter  til!  Creutz  d.  1,/i  17V3. 

-  Vergennes  til!  d'AiguilIon  d.  12/3  1773. 


181 


XI. 


[  medlet  af  mars  tick  d'Aiguillon  syn  på  ställningens 
allvar.  Durands  meddelanden,  bekräftade  från  Stockholm, 
öppnade  ändtligen  lians  ögon. * 

Icke  blott  Sveriges  sak  stod  på  spel.  D'AiguilIon  hade 
att  med  den  försvara  Frankrikes  och  sin  egen  ära.  Det 
iranska  hofvet  kunde  icke  nu,  då  hjelp  mer  än  någonsin  var 
af  nöden,  svika  sina  löften  till  Sverige,  utan  att  lida  ett 
moraliskt  och  politiskt  nederlag  af  allvarsammaste  art.  Den 
franske  utrikesministern  personligen  hade  omfattat  den  sven- 
ska frågan  såsom  en  tacksam  uppgift  för  sin  statsmanna- 
debyt  och  vid  den  fäst  förhoppningar  om  nya,  vidt  gående 
framgångar  för  den  franska  politiken.  Han  hade  gifvit  löf- 
ten, som  icke  kunde  ryggas. 

lien  a  andra  sidan  visste  han,  att  Ludvig  XV  och 
det  franska  folket  önskade  fred.  Skulle  d"Aiguillon  icke 
lyckas  gå  dessa  önskningar  till  möte,  var  hans  egen 
ställning  vid  hofvet  hotad.  Hans  företrädare,  Ohoiseul,  hade 
ju   fallit  just   på    denna  stötesten. 2    Det  gälde  således  för 


1  Creutz  till  Gustaf  III  d.  "/„  till  Scheffer  d.  18/3  1773.  d'Ai- 
guillon  till  Vergennes  d.  "/,  17  73. 

2  Creutz  höll  Gustaf  III  underkunnig  om  d'Aiguillons  och  Ludvig 
XV:s  hållning.  Se  t.  ex.  hans  dep.  till  Scheffer  d.  :l/a,  7„,  »A  och  29/4 
1773. 


182 

dAiguillon  att  hastigt  förskaffa  Sverige  kraftigt  bistånd, 
men  på  sådant  sätt,  att  det,  om  möjligt,  icke  skulle  kosta  Frank- 
rike ett  krig.  Förnyade  ifriga  maningar  tillsändes  Frankrikes 
representanter  vid  hofven  i  Köpenhamn,  Berlin,  Petersburg 
och  Wien  att  der  söka  energiskt  motarbeta  anfallsplanerna 
mot  Sverige.  S:t  Priest  i  Konstantinopel  fick  förnyad  be- 
fallning att  afhålla  Porten  från  fred  med  Ryssland.  l 

Betydelsefullast  voro  dock  d'Aiguillons  bemödanden 
gentemot  England.  Det  svenska  hofvet  och  de  franska  sände- 
buden i  norden  hade  enstämmigt  yrkat  pä,  att  Frankrike, 
derest  det  ville  gifva  Sverige  militärisk  hjälp,  borde  göra  detta 
till  sjöss.  Det  enda  skäl,  hvarför  han  städse  afböjt  dessa 
yrkanden,  var  fruktan,  att  Frankrike  härigenom  indroges  i 
krig  med  England.  Ty  hans  underhandlingar  i  denna  fråga 
med  engelska  hofvet  hade  ingalunda  ledt  till  de  lyckliga 
resultat  d'Aiguillon  tidigare  stält  i  utsigt.  Då  ställningen 
nu  var  som  mest  kritisk,  sände  d'Aiguillon,  som  aldrig  varit 
fullt  nöjd  med  det  franska  sändebudet,  grefve  de  Guines2, 
den  21  mars  till  London  en  hemlig  befullmäktigad,  general- 
löjtnanten de  Martange.  för  att  göra  ett  yttersta  försök  att 
på  en  eller  annan  väg  förmå  England  att  icke  motsätta  sig 
afsändandet  af  en  fransk  flotta  till  Östersjön. 

Men  det  engelska  kabinettets  hållning  förblef  den 
samma  som  förr:  angeläget  att  förebygga  ett  krig,  kunde 
det  för  sin  egen  ställnings  skull  icke  tillåta  Frankrike  att 
på  sjön  spela  hen-e. 3    I  syfte  att  betaga  Frankrike  auled- 


1  Geffroy,  anf.  arb.  I,  190.   —  Creutz  till  Sclieifer  d.  •»/,  1773. 

-  Creutz  synes  hafva  känt,  livad  for  d'Aiguillon  var  doldt,  att 
Ludvig  XV  för  sin  privata  diplomati  hade  i  London  en  man  af  ,,infi- 
nement  d'esprit  et  d'intelligenee",  baron  d'Kon.  (Se  hans  dep.  till 
Scheffer  af  d.  '/,  1773). 

:l  B Engelska    ministären    är    sig    lik:   den   önskar  freden,  men 


183 


ledningen  härtill,  gjorde  Lord  Rocheford  Martange  särskilda 
förslag:  om  en  författningsförändring'  i  Sverige,  om  öppnan- 
de af  underhandlingar  i  Berlin,  om  att  Frankrikes  hjelp- 
sändning  till  Sverige  skulle  ledsagas  af  engelska  skepp  m.  m. 
Men,  oantagliga  som  de  voro  för  Frankrike,  bragte  de  ingen 
båtnad  i  det  faktum,  att  England  icke  skulle  tillåta  en  fransk 
flotta  att  löpa  ut  i  Östersjön,  icke  ens  i  Nordsjön.  Under 
sädana  förhållanden  lät  Ludvig  XV  nedlägga  det  redan 
påbegynta  utredandet  af  flottan  i  Brest.  I  stället  gaf  han 
befallning-  om  utrustande  af  en  ..evolntionseskader"  i  Toulon, 
afsedd  att  i  Medelhafvet  angripa  den  ryska  flottan.  Sverige 
och  Porten  till  förmån. 

Men  icke  heller  dessa  rustningar  kunde  England  lugnt 
ase.  Befallning  gafs,  att  snabt  utreda  15  linjeskepp  och 
ett  motsvarande  antal  fregatter.  ..Konungen  kan  icke.  utan 
att  lemna  sin  värdighet  och  trygghet  åsido,  förblifva  obe- 
väpnad i  en  sä  kritisk  belägenhet",  säges  det  i  den  cirku- 
lärnot af  d.  23  april,  hvari  det  engelska  hofvet  underrättar 
sina  representanter  om  dessa  åtgärder.  Martange  åter- 
vände i  slutet  af  april  till  Versailles  med  oförrättadt  ärende  >. 
Samtidigt,  som  d'Aiguillon  på  sidan  om  Ludvig  XVn 
privata  diplomati  drifvit  underhandlingarna  genom  Martange. 
hade  den  franske  konungen,  sin  statsminister  ovetande,  om- 
fattat ett  förslag  att  låta  i  Tyskland  värfva  en  armé  och 
frän  Hamburg  sända  den  till  Gustaf  IILs  bistånd.  Utföran- 
det af  denna  plan  lemnades  åt  dess  upphofsman.  den  sedan 


darrar  oupphörligt  af  fruktan  att  förlora  sin  ställning  och  vågar  på 
denna  grund  icke  att  ingå  någon  öfverenskommelse  med  Frankrike, 
för  att  gagna  Europas  allmänna  intressen".  (Creutz'  dep.  d.  "/,  1773. 
Tegnér,  s.  80.) 

1  Om  dessa  fransk-engelska  underhandlingar  se  den  vidlyftiga 
framställningen  hos  Tegnér,  s.  69 — 87. 


184 


så  ryktbare  generalen  Dumouriez,  dä  en  ung,  äfventyrslysten, 
politiserande  krigare.     Den  ledde  aldrig  till  någon  åtgärd  h 

Medan  Frankrike  inför  England  förfäktade  Sveriges 
intresse,  afsändes  till  Stockholm  lirliga  uppmaningar  att  låta 
det  ,,ménagement-'  i  de  svenska  rustningarna,  hvartill  d'Ai- 
guillon  förr  städse  manat,  falla  och  gripa  till  energiska  för- 
svarsåtgärder. DAiguillon  begärde  tillika  uppgift  på  kostna- 
denia för  en  liastig  mobilisering  af  den  svenska  krigsmakten 
och  för  en  första  kampanj  med  Ryssland  2.  Men  nu  erbjöd 
äfven  Frankrike  sin  allierade  hjelp  i  den  mest  omfattande. 
mest  energiska  form.  Det  förklarade  sig  villigt  att  med 
Sverige  ingå  en  försvarsallians  emot  Ryssland. 

I  ett  stormigt  sammanträde  d.  2S  mars  vann  d'Aiguil- 
lon  Ludvig  XV:s  och  konseljens  godkännande  af  det  för- 
slag till  traktat  för  denna,  allians,  hvilket  han  uppsatt. 
Dagen,  derpå  afgick  det  till  Sverige.  Såsom  casus  belli 
var  faststäldt  ett  angrepp  pä  Sverige  „en  haine  de  sa  nou- 
velle  constitution".  1  denna  händelse  skulle  Frankrike 
sända  sin  allierade  12  tusen  man  infanteri  jämte  lämpligt 
artilleri  samt  en  eskader  af  12  linjeskepp  ocli  6  fregatter. 
Denna  styrka  skulle  stå  till  den  anfallnes  förfogande :  trup- 
perna (i  veckor,  flottan  3  månader  efter  rekvisition.  Under- 
hållet vore  hans  sak.  Skulle  lian  emellertid  föredraga  pe- 
kuniär  hjelp  framom  militärisk,  skulle  sådan  lennias  och 
dervid  beräknas  21  tusen  livrés  per  manad  och  tusen  man 
samt  för  skeppen  enligt  en  proportionel  uppskattning.  —  1 
en  hemlig  separatartikel  bestämdes,  att  den  franska  eskadern 
skulle  gå  icke  till  Östersjön,  utan  till  Medelhafvet,  dels  för 
att   uppmuntra  Porten   mot    Ryssland,    dels   för  att  skydda 


1  Se   Geftroy.  anf.  arb.  I,  196,  och  De  Broglie,  Secret  du  Roi, 
II,  421.    Jfr  Dumouriez'  Memoives,  I,  294. 

2  Creutz  till  Gustaf  III  d.  lr/;„  till  Schefter  d.  »%  nr.i. 


185 


Levanteus  handel  för  de  ryska  härjningarna.  Denna  trak- 
tat skulle  gälla  i  tre  år,  räknadt  från  den  1  jau.  1773,  och  date- 
ringen skulle  i  öfverensstämmelse  härmed  sättas  till  slutet 
af  oktober  !  772.  —  Genom  denna  antedatering  kunde,  utan 
att  traktatens  bestämmelser  brötes,  den  franska  hjelpen  levn- 
nas  omedelbart. ] 

Härtill  var  ock  d'Aiguillon  redobogeu.  Han  sände  till 
Vergennes  en  d.  25  sept.  1772  dagtecknad  fullmakt  för  trak- 
tatens undertecknande.  Han  gjorde  heller  ingen  hemlighet  af 
detta  steg.  Tvärtom  ansåg  han  nu  stunden  vara  kommen 
att  söka  imponera  på  Byssland  och  befalde  Durand,  utan  att 
gifva  honom  närmare  upplysningar,  underrätta  ryska  hofvet, 
om  detta  Frankrikes  alliansanbud  till  Sverige. 2 


IFAiguillon  hade  gjort,  Gustaf  III  detta  anbud,  öfver- 
tygad,  att  han  skulle  antaga  det  „avec  d'autant  plus  (Vempresse- 
ment  que  sa  convenance  et  son  intérét  exigent  également  qu'il 
premie  incessamment  les  précautions  nécessaires  pour  la  sureté 
et  la  défense  de  ses  Etats". 

I  sjelfva  verket  hade  Gustaf  Ilhs  obenägenhet  att  emot- 
taga  en  fransk  hjelpkar  under  förhållandenas  tryck  något, 
minskats,  och  frågan  om  en  konvention  med  Frankrike  i 
denna  angelägenhet  hade  redan  diskuterats  af  Scheffer 
och  Gustaf  III  samt  Vergennes,  såsom  det  synes,  på  initia- 
tiv af  Gustaf  III  sjelf. 3  Vergennes  hade  dervid  varnat  för, 
att  Sverige  under  påstående  farliga  läge  ökade  sina  förbin- 
delser med  Frankrike.  Omedelbart  ville  icke  heller  Gustaf 
afslnta    en    dylik  konvention.     Så  länge  ännu  någon  utsigt 


1  D'Aiguillon  till  Vergennes  < 

a.  »/«  r<73. 

-  D'Aiguillon  till  Vergennes  < 
3  ischeffer  till  Creutz  d.  */«  n 


P/sl?^   Creutz   till  Gustaf  III 


1773. 


186 


"till  fred,  funnes  vore  fortfarande  hans  första  omsorg  den,  att 
icke  gifva  sig  något    sken    af    att    hysa  anfallsplaner    mot 
sina  grannar.     Men  blefve  kriget  oundvikligt,  då  gjorde  han 
„den   tillämpning,    att   annan   omsorg   fordras,   då  man  vill 
bygga  ett  hus,  annan  åter,  då  man  nödgas  släcka  elden,  som 
redan   utbrister  genom  tak  och  fönster".     Gustaf   III   före- 
slog derför    det    franska    hofvet,    att  Vergennes.    „som   är 
en    ganska    försiktig,    nitisk    och    välsinnad    man",    skulle 
hef ullmäktigas    att   „  efter    omständigheterna   och   den    mer 
eller   mindre   sig   företeende  fara  afpassa  en  sådan  conven- 
tions   ingående  och  stipulera  den  samma  på    sådana    grun- 
der, som  med  Hans  Kongl.  franska  Majrts  vänskap  för  och 
Kongl.  Maj:ts  behof  i  anseende  till  sina  grannars  större  eller 
mindre   tilltagsenhet   kunde   vara   bäst   överensstämmande. 
Man   är  härstädes  närmare  till  hands  att  afpassa  tiden  och 
man   kunde  så  begå,  att  hvarkeu  uppmärksamhet  eller  om- 
brage  för  tidigt  yppas  eller  ock  att  ögnablicket  till  ett  an- 
geläget biständs  undfående  fölle  Kongl.  Maj:t  utur  händerna". 
—  Hvad  konventionens  innehåll  beträffar,  uttalades  det  ön- 
skemål,   att   den  franska  hjelphäreu.  som  dock,  stående  un- 
der  konungens    eget    befäl,   i  händelse    af  krig  blefve  af  o- 
skattbar  nytta, x  borde  minskas  till  hälften  af  sin  föreslagna 
storlek  eller  till  5  a  (i  tusen  man,  medan  för  återstoden  er- 
sättning skulle  lemuas  i  penningar  -. 


1  Sclicffer  framhöll  för  Creutz  detta  i  dep.  af  d.  •/«  1773  sär- 
skildt  med  afseende  å  „det  bemödande  man  dageligen  finner,  att 
grefve  Österman  gifver  sig  till  uppväckande  af  missnöje  inom  riket". 

2  Scheffer  till  Creutz  d.  •/«  1773:  „Par  tout  ce  qtte  je  Vous 
ai  dit,  Mr.,  de  1'extréme  délicatesse  avec  laquclle  le  Eoi  ménage  ses 
voisins  et  jusqn'aux  bruits  faux  et  mal  trouvés  qu'ils  font  courir 
Vous  devez  juger  sans  peine  que  le  Roi  ne  sera  jamais  aggrésseur- 
Ils  ne  pourront  jamais  le  lui  reprocher.  Peut-étre  aura-t-il  un 
jour  ä  se  reproelicr  d'avoir  fait  trop  pen  pour  sa  juste  défense.  Mais 


187 

Tillika  sände  Scheifer  till  Oreutz  den  beräkning-  d'Aiguil- 
lon  äskat  öfver  Sveriges  utgifter  för  en  mobilisering  och  för  en 
ett  års  kampanj  med  Ryssland  K  Han  kunde  härvid  icke  under- 
trycka sitt  beklagande  af.  att  den  hjelp  Frankrike  nu  stälde 
i  utsigt  icke  gifvits  5  ä  6  månader  tidigare.  ,.Men".  säger  Sclief- 
fer,  ,.N.  Ni  anmärker  sjelf.  att  det  förflutna  icke  borde  vidröras. 
och  det  samma  föreskrifver  Kgi.  Maj:t  äfven  N.  K.  i  dess  med 
hertigen  af  Aiguillon  hädanefter  hafvande  samtal".  Sveriges 
egna  tillgångar  för  ofvan  uämda  utgifter  vore  alldeles  otill- 
räckliga. Bankoutskottets  kreditiv  pä  50  tunnor  guld,  hvar- 
om  Scheifer  nu  för  första  gängen  underrättade  Creutz,  gälde 
blott  för  „olyckshändelse",  öppet  krig.  G  enom  extra  beskatt- 
ning kunde   2  miljoner  uppbringas.    Arsanslaget  för  armén 

on  peut  réparer  ce  faut  å  force  d'aetivité  et  de  moyens  au  lien  que 
1'autre  ne  se  répare  pas  et  le  Roi  veut  clu  moins  mettre  la  justice 
de  son  coté". 

1  Sehefters  „projet  de  dé-pense"  liade  följande  utseende: 

Livrés  toumois. 

för  3,000  hästar  till  artilleriet,  trossen  in.  m GOO.00O. 

för  underhåll   under  ett  år  af  en  armé  af  40,000  man  (å 

20  sous  per  dag) 14,000,000. 

tor  fourage  under  ett  år  åt  10,000  hästar 3,650,000. 

för  proviantering  för  ett  hälft  år  af  fästningarna  i  Fin- 
land och  Skåne 1,000,000. 

för    flottans   underhåll   under   ett  hälft  års  kampanj  (15 
linjeskepp,  5  fregatter,  30  galärer  med  10,000  man 

ä  30  sous  per  dag) .     .       2,730,000. 

22,580,000. 
I   denna   kalkyl  (livars  slutsumma  Scheffer  genom  något  miss- 
tag  angifver  till  18,030,000  livr.  tourn.)  voro  dessutom  icke  medräk- 
nade omkostnader  för  flottans  iståndsättande,  för  rekrytering,  för  ho- 
spitaler,  för  förslitna  och  förstörda  persedlar  m.  m. 

Alldeles  bestämda  uppgifter  hade  Scheifer,  säger  han,  icke  haft 
till  sitt  förfogande,  men  han  åberopar  sig  på  Vergennes,  som  kunde  in- 
tyga, att  Scheffers  beräkningar  icke  voro  _imagineradet. 


188 

och  flottan  lemnade,  enligt  Seheffers  antag-ande,  omkring 
1 ,600,000  dir.  s.  m.  Föu  det  löpande  året  funnes  redan  en  brist 
af  30  tunnor  guld.  Ett  krig  med  Ryssland  skulle  sålunda  mång- 
faldiga störingarna  i  de  svenska  finanserna.  —  Gustaf  III  hade 
under  ett  sådant  läge  all  anledning  att  upprepa  sin  begära» 
„det  ville  Hans  Kongl.  franska  Maj:  t  fortast  hälla  honom 
alla  de  tillgångar  af  biträde,  som  hans  Kongl.  franska  Maj :ts 
vänskap  för  honom  redan  utlofvat  och  försäkrat  honom  om'- . 
Knapt  hade  dessa  uttalanden  afgått  från  Stockholm. 
då  Frankrikes  alliansanbud  till  Gustaf  III  dit  anlände. 


Gustaf  Hl  befann  sig  da  på  slottet  i  Ekplmsund. 
Af  Schefter  underrättad  om  det  franska  traktatanbu- 
det, skyndade  han  att  till  sin  franske  beskyddare  ut- 
tala sin  djupa  erkänsla  för  detta  stora  bevis  på.  dennes 
vänskap.  På  samma  gång  Schefter  i  detta  afseende  var  sin 
herres  tolk,  antydde  lian  tillika,  att  Gustaf  III  öfverhufvud 
funne  traktatförslaget  mycket  försigtigt  och  väl  uppsatt, 
undantagande  att  emot  Ryssland  ..ingen  positiv  deterinina- 
tion  göras  borde/'.  Deremot  kunde  Gustaf  III  icke  tillmö- 
tesgå d'Aiguillons  önskan;  att  traktaten  förblefve  en  hemlig- 
het emellan  Gustaf  III  och  Ludvig  XV  samt  deras  fortrogne. 
Af  den  nyss  besvurna  regeringsformen  var  lian  förpligtad  att 
för  ingående  af  statliga  förbindelser  äga  sitt  råds  bifall  och 
denna  förpligtelse  ansåg  han  sig  icke  kunna  bryta.  Detta 
vållade  emellertid,  att  traktatens  antedatering  måste  än- 
dras. Om  sist  nämda  omständighet,  som  Schefter  dock  ansåg 
böra  lätt  kunna  afhjelpas.  skulle  lian  d.  17  april  öfverlägga 
med  Vergennes  och,  då  konungen  två  dagar  senare  komme 
till  Stockholm,  vore,  hoppades  Schefter,  svårigheterna  ut  järn- 


189 

nade.  så  att  denne  kunde  „sa  stadga  saken,  att  dess  pro- 
lionerande  ocli  afslutande  mätte  med  aldva  största  skynd- 
samhet  och  tystnad  kunna  förrättas'-. 1 

Emellertid  hade  Gustaf  III.  da  lian  den  19  april  i  Schef- 
fers  närvara  med  Yergennes  öf\'ei'lade  om  det  franska  alli- 
ansanbudet åtskilliga  anmärkningar  att  göra  emot  aftättnin- 
ningen  af  det  samma.  Ur  sjelfva  inledningen  önskade  han 
utesluta  hvarje  omnämnande  af  den  svenska  revolutionen,  fram- 
för alt  borde  traktaten  icke  motiveras  säsoiu  syftande  att 
afvärja  ett  angrepp  mot  ..uommément  le  Eoi  de  Snede  en  liaine 
de  la  nouvelle  constitution  de  son  royaume-.  Andra  makter 
kurade  deraf  taga  sig  anledning  till  likartade  bestämningar 
i  motsatt  riktning.  Gustaf  IILs  försigtighet  stötte  sig  äf- 
ven  vid  den  hemliga  tilläggsartikeln  om  den  ryska  flottans 
angripande  i  Medelhafvet.  Detta  tillägg  borde  h.  o.  butttgå. 
Äfven  ansåg  han.  att  traktaten,  derest  krig  pägiuge.  dä  den 
faststälda.  tiden  löpte  ut,  likväl  borde  äga  gällande  kraft, 
till  dess  fred  vunnits. — Gustaf  IILs  hufvudbetäuklighet  var 
likväl  nödvändigheten  att  för  rådet  framlägga  traktaten  med 
dess  oriktiga  datering.  2  Sedan  Vergennes  övertalningsförsök 
i  denna  punkt  strandat.  —  Scheffer  iakttog  tystnad  under  denna 


1  Scheffer  till  Cretltz  d.  "/4  177;!. 

-  ..Kongl.  M:t  har  omöjl.,  emot  Regeringsformens  tydeliga  inne- 
håll, trott  sig  kunna  ingå  i  en  så  betydande  traktats  afhandling  utan 
att  lemna  Radat  deraf  del.  Sådant  är  i  ti  §  tydel.  stadgadt,  och  ju  an- 
gelägnare det  för  Kl.  M:t  är  att  gifva  stadga  åt  denna  grundlag,  som 
Kl.  M:t.  sjelf  föreskrifvit,  ju  oundgängligare  bliiVer  det  ock  för  ho- 
nom att  deraf  följa  bokstafveliga  innehållet,  hvaraf  denna  förbindelse 
å  Kongl.  M:ts  sida  är  en  af  de  aldra  väsendtligaste.  Det  skulle  an- 
nars synas,  som  ville  Kongl.  M:t  hålla  uudersåtarne  till  lagens  helgd 
och  åtlydnad,  samt  sjelf  sätta  sig  öfver  den  samma,  en  förebråelse, 
som  Kl.  M:t.  ej  vill  lynina  anledning  att  göra".  (Scheffer  till  Creutz 
d.  "/«  1773.) 


190 


del  af  diskussionen,  —  föreslog  han,  att  konungen,  derest 
Ribbings  nyss  anlända,  ännu  icke  lösta  chifferdepesch  inne- 
hölle,  att  Byssland  tillbakavisat  Sveriges  alliansanbud, 
skulle  tor  rådet  framhålla  nödvändigheten  att  söka  ut- 
ländskt bistånd  och  då  föreslå,  att  ett  litet  utskott  af  rå- 
det finge  i  uppdrag  att  med  honom  och  kanslipresidenten 
öfverlägga,  om  de  lämpligaste  åtgärderna  härför.  För  detta 
utskott  kunde  då  den  franska  traktaten  framläggas.  Detta  för- 
slag antog  Gustaf  III  och  lofvade  eventuelt  uttala  sig  i 
rådet  den  22  april.  * 

Denna  plan  kom  likväl  icke  till  utförande.  Ribbings 
depesch  innehöll  om  Sveiiges  alliansanbud  —  ingenting. 
På  Scheifers  råd  uppskjöt  Gustaf  III  att  i  rådet  vidtaga 
någon  åtgärd  för  den  franska  traktaten.  Han  skickade  i 
stället  genom  Vergennes  till  d'Aiguillon  ett  förslag  till 
förändrad  lydelse  för  den  samma,  enligt  de  anmärkningar 
han  gjort  emot  dennes  projekt,  en  lydelse,  som  enligt  Schef- 
fers  ord  gjorde  traktaten  .,sä  oskyldig",  att  den  kunde 
meddelas  hvilken  makt  som  helst. 2 


. 


Att  Gustaf  III  med  detta  lugna  kriticerande  mottog 
Frankrikes  ädelmodiga  alliansanbud,  med  dess  „réciprocité 
purement  gratuite"  hade  icke  sin  enda,  än  mindre  sin  vig- 
tigaste  grund  i  konstitutionell  samvetsömhet.  Den  egentliga 
orsaken  härtill  var,  att  horisonten  i  öster  visade  benägenhet 
att  ljusna. 

Gustaf  IILs  specielle  befullmäktigade  och  kunskapare 
vid    det   ryska   hofvet,    kammarherre   Fr.    v.    Nolcken,  som 


'  Vergennes  till  d'Aiguillon  d.  2%  1773. 

2  Scheffer  till  Creutz  d.  24/4  H73.  Vergennes  till  d^iguillon  s.  d. 


191 

den  15  inträffat  i  Petersburg-,  kunde  visserligen  icke  annat, 
än  bekräfta  svenska  legationens  berättelser  om  de  ryska 
rustningarna  och  påpeka,  huru  motsägelsefulla  och  opålit- 
liga de  ryska  fredsförsäkringarna  voro.  Men  hau  kunde 
dock  meddela,  att  hans  mottagande  varit  det  mest  vänskap- 
liga. Panin  hade  den  17  mars  med  „en  marquerad  polites- 
se"  förklarat,  att  v.  Nolcken  icke  kunde  komma  i  ett  angenä- 
mare uppdrag.  Likaså  vice-kanslern  furst  Galitzin.  Vid 
audiansen  den  21  mars  hos  Katarina  II  och  storfursten  hade 
de  „uppfört  sig  så  nådigt  emot  honom,  att  ingen  utländsk 
minister  blifvit  så  mottagen".  1  Samtidigt  hade  Panin  för 
Ribbing  upprepat  sina  försäkringar  om  Katarina  ILs  fredliga 
stämning  emot  Sverige. 

Långt  mera  värdt  var  dock  det  stora  budskap,  som  den 

18  april  anlände  till  Stockholm  i  v.  N  olekens  depesch  till 
Scheffer  af  den  5  april,  —  det,  att  fredsunderhandlingarna 
mellan  Ryssland  och  Turkiet  brutits.  Med  jubel  mottogs 
det  i  Stockholm.  Det  svenska  hofvet  såg  deri  ett  hoppgifvan- 
de  förebud,  att  Sverige  finge,  åtminstone  tillsvidare,  behålla 
fred  med  Ryssland.  Med  spänning  dechiffrerades  Ribbiugs  den 

19  och  23  april  anlända  depescher.  De  voro  uppf}dda  af 
de  mest  bindande  försäkringar  af  Panin  om  Rysslands  fred- 
liga afsigter.  Lika  litet  hade  Gustaf  III,  försäkrade  Panin, 
att  befara  af  Danmark,  som  kände  „det  orubbade  beslut  Hen- 
nes Maj:t  Kejsarinnan  fattat  att  göra  den  till  sin  allra  högste 
och  egne  fiende,  som  på  något  sätt  Eders  Kongl.  Maj:t  och 
dess  länder  oroar  eller  ohemult  angripa  vågar".  Ryssland 
kunde  ej  länge  missförstå  de  anstalter  Gustaf  III  i  likhet 
med  hvarje  ..independante  puissance  till  sitt  eget  Lands  bä- 


1  v.  Nolcken  till  Gustaf  III  d.  19/3,  26/3,  till  Scheffer  d.  "/,   och 
'%  1773.  Ribbing  till  Scheffer  d.  >%  och  2%  1773. 


192 


sta  och  säkerhet  fatta  kan".  Utan  att  vilja  något  föreskrif- 
va,  uttalade  dock  Panin  det  önskemål,  att  de  kunde  ,.me- 
nageras  och  ined  tålighet  verkställas".  „Med  de  varmaste 
utlåtelser  och  tårarne  i  ögonen  bedyrade  han  dess  gifna  till- 
sägelsers oskrymtade  välmening  och  trofasthet,  samt  att  han 
på  sina  aftagande  dagar  ej  kunde  hafva  en  sensiblare  fäg- 
uad  än  den,  att  till  en  så  stor,  vördad  och  adorerad  konung 
hafva  fått  betallning  att  vara  en  tolk  af  sin  höga  souverai- 
nes  tro,  vänskap  och  redliga  tänkesätt-''. l 

Men  om  det  svenska  alliansanbudet  till  Ryssland  iune- 
höllo  depescherna  icke  ett  ord.  Ribbing  hade  under  sitt  två 
timmars  långa  samtal  med  Panin  ,,icke  funnit  tid"  att  fram- 
ställa det.  - 

Den  24  april  framlemnade  emellertid  Österman  sitt  hofs 
svar  på  detta  anbud. :; 

Det  innehöll,  att  Katarina  II  med  tillfredsställelse  mot- 
tagit Gustaf  HI:s  uttalande  om  fredligheten  af  hans  syften, 
att  hon  för  sin  del  aldrig  vidtagit  andra  åtgärder  än  dem, 
som  den  svenska  revolutionen,  inträffad  just  då  freden  med 
Turkiet  redan  syntes  nära  sitt  förverkligande,  gjort  nödvän- 
diga, derest  hon  icke  ville  lemna  Rysslands  öppna  gränser  och 
försvagade  sjömakt  ur  stånd  att  af  värj  a  ett  plötsligt  anfall, 
så  mycket  mer  som  de  svenska  rustningarna  uppäggat  turkar- 
ne till  fortsatt  krig,  samt  att  hon  förutsatte  det  Gustaf  IIPs 
fredsförklaring  gälde  äfven  Danmark.  Hvad  deremot  be- 
träffade hans  förslag  om  en  rysk-svensk  allians  på  basen  af 
den  år  1770  utgångna  traktaten,  ansåg  Katarina  II,  att  un- 
der  de   förändrade   förhållandena  „ett  dvlikt  förslag  skulle 


1  Ribbing  till  Gustaf  III  d.  */«  och  till  Scheffer  d.  8/4  1773. 
-  Ribbing  till  Scheffer  d.  J/s  1773. 


Oh      TJlAr,4 

3  Panin  till  Österman  d.  ~%~S&  \?73.- 


193 


på  flere  håll  tolkas  såsom  framkalladt  eller  till  och  med  fram- 
tvunget  af  omständigheterna",  hvadan  frågan  derom  borde 
lemnas  till  en  lugnare  tid.  Ett  liknande  uttalande  gafs 
a  t  Bibbing.  då  denne  sent  omsider  trodde  sig  kunna  för- 
söka att  småningom  utleta  Panins  tanke  i  denna  sak  och 
till  sin  förvåning  fann,  att  han  redan  härom  var  under- 
rättad. 1 

En  dag  senare,  än  Österman  infann  sig  hos  kanslipre- 
sidenten det  danska  sändebudet  och  förklarade,  likaså  han, 
att  hans  hof  aldrig  mot  Sverige  hyst  några  planer  på  anfall.  - 

Ensamt  för  sig  hade  dessa  uttalanden  icke  kunnat  an- 
ses bevisande.  Men  den  samtidiga  underrättelsen  om  freds- 
brottet mellan  Kyssland  och  Turkiet  stälde  utom  tvifvel,  att 
faran  från  Bysslands  sida  nu  afiägsnade  sig  och  att  Sveri- 
ges nya  statsskick,  åtminstone  under  närmaste  framtid  finge 
ostördt  äga  bestånd. 


Kibbing  till  Scheffer  d.  9/4  1773. 

Vergennea  till  d'Aiguillon  d.  3/s.    Se  Tegnér,  s.  91. 


13 


194 


XII. 


Frågan  om  utländsk  makt  med  våldsam  hand  skulle 
kullkasta  Sveriges  nya  författning  eller  icke.  hade  under 
vintern  1772—1773  tagit  en  alt  vidare,  alt  mer  invecklad 
gestalt.  Den  hade  ju  längre,  desto  mer  blifvit  en  allmän 
europeisk  fråga. 

De  gamle  antagonisterne  på  ömse  sidor  om  Kanalen 
stodo  för  Sveriges  skull  ånyo  rustade  emot  hvarandra.  Den 
svenska  statshvälfningen  hade  här  skapat  en  kris,  som  syn- 
tes blott  vänta  på  det  rätta  ögonblicket,  för  att  låta  Euro- 
pas vester  och  söder  upprepa  krigsbullret  i  Norden.  Men 
England  icke  mindre  än  Frankrike  skulle  mot  inre  önskan 
hafva  gått  i  striden. 

Utan  något  eget  intresse  härvid,  var  Spanien,  sina  för- 
drag likmätigt,  beredt  att  förena  sina  vapen  med  Frankrikes. 

Österrike  hade  alla  skäl  att  icke  önska  ett  angrepp 
på  Sveriges   andel  af  Tyska  Riket,  Fredrik  II  till  vinning. 

Fredrik  II  sjelf  sträfvade  att  till  hvarje  pris  förebygga 
ett  svenskt-ryskt  krig. 

Annorlunda  tedde  sig  frågan  för  Sveriges  två  öfriga 
grannar.  För  dem  var  det  tydligt,  att  Sverige,  samladt  och 
enigt  under  den  författning  Gustaf  III  infört,  skulle  gå 
framåt  i  yttre  och  inre  styrka.    För  Ryssland  kom  clertill 


195 

dess  aldrig  uppgifna  sträfvan  att  utvidga  sig  vesterut,  för 
Danmark  det  starka  intresset  att  bevara  sin  allians  med 
denna  makt.  Dessa  voro  synpunkter,  mäktiga  nog,  att  låta 
Katarina  II,  så  ansträngdt  och  utmattadt  hennes  rike  än  var, 
önska  uppbjuda  dess  krafter  till  ett  hastigt  och  kraftigt 
slag  emot  Sverige.    Danmark  följde  Eyssland  åt, 

Men  Europas  allmänna  intressen  stodo  på  Gustaf  IILs  sida. 

När  Eyssland,  bundet  af  motgångar  i  sin  yttre  politik, 
tvangs  att  lägga  å  sido  sina  anfallsplaner  emot  Sverige, 
hälsades  derför  vida  omkring  budskapet  härom  med  liflig- 
tillfredsställelse.  —  På  oron  och  rustningarna  följde  lugn  och 
allmän  afväpning,  diplomatisk  och  militärisk. 

Så  fort  underrättelse  om  .Rysslands  förändrade  hållning 
anländt  till  Versailles,  instäldes  rustningarna  på  flottan. 
England  följde  genast  exemplet.  Denna  nyhet,  af  lord 
North  den  26  april  meddelad  engelska  underhuset,  mottogs 
med  allmän  glädje.  Uppriktigt  lyckönskade  hvarandra  de 
franska  och  engelska  hofven  att  icke  emot  sin  vilja  hafva 
invecklats  i  en  konflikt,  som  redan  syntes  så  hotande  K 

Lika  uppriktiga  voro  de  lyckönskningar,  som  vexlades 
mellan  Stockholm  och  Versailles.  Gustaf  III  förnekade  icke 
den  djupa  tacksamhetsskuld,  hvari  han  och  Sverige  stodo  till 
det  franska  hofvet,  så  för  redan  gifven,  som  för  utlofvad  hjelp  2. 


1  v.  Nolcken  till  Schefier  och  till  Gustaf  III  il.  21/t  1773.  — 
Se  Tegnér,  s.  92. 

2  „Je  Vous  charge  d'en  témoigner  au  Boi  toute  ma  reconnais- 
sance  ...  La  fermeté  et  la  vigueur  qne  Sa  Majesté  Trés-Chrétienne 
met  dans  sa  conduite  m'obligent  å  une  reconnaissance  sans  bornes. 
Elles  deviendront  une  barricre  formidable  eontre  Foppression  et 
1'injustice  et  feront  respecter  de  toutes  les  puissances  de  1'Europe 
une  monarchie,  si  fidéle  å  ses  alliés",  —  skref  Gustaf  III  till  Crentz 
d.  )f/t  1773  (Tryckt  hos  Geffroy,  anf.  arb.,  I,  194). 


196 

Hvad  dernia  senare  beträffar,  nedlades  den  nyss  öpp- 
nade underhandlingen  om  ett  svenskt-franskt  defensiv-förbund. 
— i  På  samma  gång  d'Aiguillon  genast  vid  mottagandet  af 
de  anmärkningar  Gustaf  III  gjort  emot  hans  traktatförslag 
gillade  dem,  meddelade  han  Creutz  sin  monarks  önskan,  att 
traktatens  underskrifvande  uppskjötes  K  Han  träffade  här 
fullkomligt  Gustaf  IILs  tanke:  „que  la  conclusion  d'un  traité 
tel  que  celui  qui  était  projeté,  quelque  innocent  qu'il  fut, 
ne  produirait  dans  ce  moment  que  des  ombrages,  réveillerait 
des  sentiments  d'aigreur  qui  commencent  ä  s'effacer  et  ferait 
naitre  un  effet  contraire  å  celui  qui  est  notre  but  commun"  2. 
Under  förbehåll  å  Gustaf  IILs  sida  och  medgifvande  å  Frank- 
rikes, att  han  i  fall  af  krig  genast  kunde  åberopa  traktaten, 
hvilken  ömsesidigt  skulle  anses  såsom  afslutad 3,  lades  å  sido 
detta  förslag,  slutbeviset  på  det  energiska  intresse,  hvar- 
med  Sveriges  sak  af  det  franska  hofvet  omfattats. 

Likaså  afvecklade  Gustaf  III  de  underhandlingar  och 
förbindelser  han  under  krigsfaran  på  olika  håll  inledt. 

Det  svenska  sändebudet  i  London  instruerades  att, 
om  än  med  mindre  enträgenhet  än  förr,  fortfarande  ar- 
beta på,  att  England  icke  läte  sin  verksamhet  för  bevarande 
af  fredslugnet  i  Norden  slappas,  särskildt  icke  emot  Byss- 
land 4. 


1  D'Aiguillon  till  "Vergennes  d.  18/5,  Creutz  till  Gustaf  III  s.  d. 

2  Gustaf  III  till  d'Aiguillon  d.  17/7  1773. 

3  Creutz  till  Gustaf  III  d.  5/8  1773. 

4  Gustaf  III  till  v.  Nolcken  d.  u/6  1773.  „Vous  pouvez  encore 
ajouter  que  la  rupture  du  congrés  empechera  peut-étro  dans  le  mo- 
ment present  le  feu  de  la  guerre  de  s'allumei',  mais  que  la  flamme 
couve  sous  la  ccndre.  Ce  no  sera  qu'un  calme  trompeur  et  que,  si 
]'Angleterrc  ne  travaille  aveo  toute  la  force  que  sa  position,  sa  puis- 


197 

Den  begäran  om  försvarssubsidier  Gustaf  III  riktat 
till  det  spanska  hofvet  lät  han  i  stillhet  falla.  Den  hade, 
anländ  till  Madrid,  sedan  faran  för  Sverige  redan  gått  förbi, 
der  icke  mottagits  med  synnerlig  värme.  Den  spanske  ut- 
rikesministern hade  yttrat  åt  baron  Sparre,  att  Spanien,  om 
ett  allmänt  krig  utbröte  och  det,  såsom  Frankrikes  förbundne. 
deri  toge  del,  behöfde  sina  penningar  sjelft,  och  han  antyd- 
de, att  Gustaf  III  icke  nog  omsorgsfullt  skötte  sitt  rikes 
drätsel 1. 

Gustaf  III  å  sin  sida  af  böj  de  nu  öppet  de  subsidie- 
och  alliansanbud  Porten  gjort  honom.  Åtminstone  under 
närmaste  framtid  lugn  för  Byssland,  meddelade  han  II. 
Celsing,  att  han  icke  genom  en  subsidietraktat  med  Porten 
kunde  ikläda  sig  några  förbindelser ;  han  kunde  icke,  då  in- 
gen annan  makt  i  Europa,  förpligtat  sig  dertill,  ensam 
hjelpa  Turkiet  emot  Eyssland.  Men  han  uppmanade  Porten 
att  ej  fälla  modet,  utan  fastmer  begagna  sig  af  det  gyn- 
samma  läge,  som  skapats  af  spänningen  mellan  Sverige  och 
Eyssland.  Sverige  vore  under  fred  sin  granne  t.  o.  m.  en 
farligare  fiende,  än  under  krig,  ty  under  ett  sådant  skulle 
äfven  dess  öfrige  fiender  göra  gemensam  sak  med  Eyssland.  '- 
Ännu  efter  vexlandet  af  de  definitiva  fredsförsäkringarna 
med  Katarina  II,  använde  Gustaf  III  Turkiet,  såsom  ett  af 
medlen  i  sin  antiryska  politik. 


sance,  son  influence  et  son  aaritié  pour  la  Russie  lui  donne  ä  ealmer 
et  å  éteindre  entiérement  le  fen  dans  sa  sonrce,  1'embrasement  de- 
viendra  general  et  le  fen  s'étendra  avee  rapidité  d'un  bout  de  l'Eu- 
rope  ä  1'autre,  sans  que  la  puissance,  ni  les  eftbrts  d'aucun  Etat  ne 
pourra  plus  1'empécher". 

1  Sparre  till  Gustaf  III  den  3V4,  2:%  och  26/6  1773.    Seheffer  till 
Sparre  d.  */,  l7<3.     („Kanslipres.  koncepter"). 

2  Seheffer  till  U.  Celsing  d.  »%  och  is/t  1773. 


198 


Hvad  Österrike  beträffade,  hade  Gustaf  III  öfvertygat 
sig  om  riktigheten  af  det  stränga  omdöme  grefve  Bark  fälde 
öfver  dess  hållning  emot  Sverige,  da  faran  för  denna  makt 
var  som  mest  öfverhängande :  wienerhofvet  Iiade  icke  vågat 
och  skulle  icke  våga  lägga  ett  kraftigt  ord,  än  mindre  handla 
för  Sveriges  bästa,  om  det  af  sina  grannar  angrepes.  1  Nå- 
gon egentlig  verksamhet  kunde  under  ett  sådant  förhållande 
icke  anbefallas  det  svenska  sändebudet  i  Wien. 2 

Emot  Kyssland  bibehöll  Gustaf  III  den  inställsamma 
vänskaplighet  han  antagit.  På  samma  gång  de  svenska 
försvarsanstalterna  redan  vid  första  gynsamma  underrättelse 
österifrån  saktade  af.  förnyade  han  sina  freds-  och  vän- 
skapsbetygelser  till  Katarina  II.  .  Deras  officielle  tolk  blef 
numera  kammarherre  Fr.  v.  Nolcken.  Ribbing  återkalla- 
des och  erhöll  en  landshöfdingepost,  i  hvilken  upphöjelse 
„Gustaf  III  gaf  ett  bevis  på  sin  aktning  för  Katarina  II."  -! 
Det  nya  sändebudet,  som,  om  än  icke  ett  diplomatiskt  snille, 
genom  sin  pålitlighet  och  aktivitet  var  en  god  ersätt- 
niug  för  baron  Ribbing,  föreskrefs  att  verka  för  de  syften, 
som  honom  vid  hans  sändning  till  Petersburg  framhållits. 
Han  skulle,  såsom  sitt  „mästareprof",  arbeta  på,  att  Katarina 
II  ur  sin  då  varande  förbindelse  droges  öfver  till  förbund 
med  Frankrike  och  Sverige.  * 


1  »Wienska  hofvet  hatar  ej  Eders  Kongl.  Maj:t,  utan  är  dess 
hemliga  vän,  men  fördristar  sig  icke  att  det  samma  visa.  En  vän- 
skap af  denna  beskaffenhet  är  i  nödens  tid  näst  ett  hat.  Man  följer 
härstädes  la  Politique  du  moment,  utan  afseende  på  tillkommande 
tider",  skref  Bark  till  Gustaf  III  d.  31/3  1773. 

2  Scheffer  till  Bark  d.  "/„  1773.    Gustaf  III  till  Bark.  d.  »/6  1773. 

3  Scheffer  till  Österman  d.  2B/4  1773.  („Kanslipr.  koncepter") 
v.  Nolckens  fullmakt  af  s.  d. 

4  Scheffer  til!  v.  Nolcken  d.  M/4,  Gustaf  III  till  v.  Nolcken  d. 
%,  1773  m.  fl.  depescher. 


199 

Men  några  synnerliga  förhoppningar  åt  detta  liåll  gjorde 
sig  Gustaf  III  icke.  Alla  hans  uttalanden  från  denna  tid 
vittna  om,  att  han  ansåg  freden  med  Ryssland  fullkomligt 
interimistisk  och  beroende  främst  på  dess  krig  med  Turkiet.  ' 


Häri  bedrog  han  sig  icke.  Katarina  II  hade,  tvungen 
af  omständigheternas  makt,  uppskjutit  sina  anslag  mot  den 
nya  svenska  författningen,  men  icke  uppgifvit  dem.  Härom 
uttalade  hon  sig  öppet  inför  sina  förbundne,  Sveriges  grannar. 

Fredrik  II  hade,  då  han  i  april  samtidigt  erfor  Gustaf 
IILs  brådskande  rustningar  och  fredskongressens  i  Bukarest 
upplösning,  trott*  ett  fredsbrott  från  svenskt  håll  vara 
nära  förestående.  2  Han  hade  då  låtit  Edelsheim  ånyo 
uppmana  Kaunitz  att  genom  Frankrike  eller  på  någon  an- 
nan väg  söka  dämpa  den  utbrytande  elden.3  Och  för  för- 
sta gången  hade  han  nu  skyndat  att  erbjuda  ryska  hofvet 
sin  bemedling  till  att  hålla  Sverige  i  lugn.  4  Kort  derpå 
mottog  han  med  „un  plaisir  infini"  Rysslands  fredsdeklaration 
till  det  svenska  hofvet.  s  Det  ryska  hofvet  afböjde  förbindli- 
gen  Fredrik  ILs  interventionsanbud.    Det  förklarade  sig  icke 


1  „Je  suis  donc  convaincu  que  le  moment  de  la  paix  avec  les 
turcs  sura  le  signal  de  la  guerre  avec  nous",  skref  Gustaf  III  d.  V» 
1773  till  Creutz. 

2  Se  sid.  141. 

3  Fredrik  II  till  Edelsheim  d.  25/4  1773. 

*  Fredrik  II  till  Solms  d.  24/4  1773.  I  följd  af  Solms  förhastade 
meddelande  om  ryska  hofvets  benägenhet  för  Fredrik  II:s  medling 
(dep.  d.  Vs  1773)  förnyade  Fredrik  II  ännu  d.  22/5  sitt  medlingsanbud. 

6  Han  skrifver  om  denna  deklaration  d.  27/4  1773  till  Solms  : 
„Elle  est  congue  å  peu  prés  dans  le  sens  de  Fexplication  ou. 
selon  mes  ordres  de  samedi  dernier  (d.  24/.i),  j'ai  désiré  que  la  Eussie 


200 

hysa  någon  oro  för  Gustaf  IILs  afeigter.  Dessutom  hade 
det  intet  skäl  att  genom  mer  bindande  förklaringar,  än  de 
redan  gifna,  h.  o.  h.  taga  honom  ur  hans  fruktan  för  Kysslands 
anfallsplaner.  Härtill  kom,  förklarade'  Panin,  att  Katarina 
II  icke  ville  för  Gustaf  III  yppa  den  förbindelse  han  med 
Fredrik  II  ingått  om  återställande  af  1720  års  svenska  för- 
fattning och  deras  afsigt  att  derom  vid  lämpligt  tillfälle  öppna 
underhandlingar  med  Gustaf  III.  I  en  vidlyftig  not  fram- 
lade Panin  dessa  sin  herrskarinnas  tankar  för  Fredrik  II.  1 


voulut  bien  ontrer  avec  la  Suéde  a  finde  prévenir  qu'un  fåcheux  més- 
entendu  n'aigrisse  les  esprits  et  ne  donne  lieu  ä  une  nou velie  guerre. 
Gette  piéce  m'a  donc  fait  un  plaisir  infini  et,  si  les  deux  cours  conti- 
nuent  dans  la  mcme  voie,  je  me  flatte  que  1'orage  pourra  encore  étre 
conjuré  et  que  les  nuées,  qui  s'étaient  formées  sur  eet  horizon  se 
dissiperont  entiérement." 

1  Solms  till  Fredrik  II  d.  7/s  1773.  Med  denna  depesch  följde 
Panins  not,  der  det  bl.  a.  yttras:  D'oii  1'Impératrice  conclut  qn'il  est 
de  la  prudence  et  de  la  politique  de  laisser  ce  jeune  Eoi  dans  la 
connexion  embarrassante  ou  il  s'est  rnis  et  qu'il  sufflt  qu'il  saehe  ce 
dont  déja  il  ne  saurait  douter,  que  l'Impératrice  ne  1'attaquera  pas, 
parceque,  d'un  cöté,  avec  cette  assurance,  on  ne  saurait  présumer 
qu'il  se  porte  å  attaquer  la  Russie,  puisqu'  il  n'y  a  aucun  parallélo 
entré  la  situation,  ou  lui  et  la  France  ont  supposé  la  trouver,  ni  mcmc 
celle,  ou  elle  était  au  moment  de  la  revolution  et  1'état  ou  elle  est 
aujourd'hui . . .  D'un  autre  cöté,  quand  la  Russie  a  déjå  fait  la  dépense 
de  ses  armements  et  qu'Elle  a  pu  suffire  å  ces  efforts,  sans  rien  di- 
minuer  de  ses  forces  essentielles  et  du  soutien  de  la  guerre  contre 
la  Turquie  et  que  son  allié  a  du  aussi  armer  pour  faire  face  a  tout 
événement,  il  est  naturel  que,  pour  sa  sureté,  méme  sa  considération, 
Elle  maintient  cet  état  oii  Elle  s'est  mise.  Et  ä  cela  se  joint  encore 
une  troisiéme  considération,  c'est  que,  quoique  S.  M.  I.  soit  bicn 
cloignée  de  ne  vouloir  opter  que  la  seule  voie  de  la  force  pour 
changer,  ou,  au  moins,  rectifier  ce  qui  a  été  fait  en  Suéde,  dans  le 
moment  present  toute  explication  å  ce  sujet  avec  le  Roi  de  Suéde 
lui    paralt    hors    de    tcmps    et    susceptible  d'un  grand  inconvénient, 


201 

Härmed  slötos  de  preussisk-ryska  öfverläggningarna  i 
den  svenska  frågan.  Fredrik  II  hade  till  det  sista  konse- 
kvent vidhållit  sin  sträfvan  att  med  milda  medel,  så  långt 
rådligt  var,  hålla  Ryssland  tillbaka.  Kyssland  åter,  tvunget 
af  omständigheterna  att  uppskjuta  sina  planer,  håller  lika 
konsekvent  Fredrik  II  bunden  vid  hans  förbindelser  och 
förklarar  dem  ingalunda  vara  förfallna. 

På  ett  än  mer  positivt  sätt  bekräftade  Katarina  II  emot 
Danmark  detta  sitt  beslut.  När  den  holsteinska  bytestrak- 
taten den  1  juni  1773  ändtligen  kom  till  stånd,  gjordes 
den  till  priset  för  en  ny  förbindelse  från  Danmarks  sida 
att  understöda  Ryssland  emot  Sverige.  Till  defensiv-trakta- 
ten af  d.  12  aug.  fogades  nämligen  en  „acte  séparé  et  se- 
cret",  författad  af  Panin.  Här  uttalades,  att  „casus  foede- 
ris",  för  deras  traktat  af  är  1769  med  den  svenska  stats- 
hvälfningeu  hade  inträdt,  att  de  förty  borde  fortsätta  de 
påbegynta  rustningarna  och,  när  det  politiska  läget  det  med- 
gåfve,  då  enligt  en  gemensam  plan  tvinga  Gustaf  III  att 
återställa  frihetstidens  författning.  Englands  och  Preussens 
medverkan  skulle  härtill  sökas  '. 


Ännu  var  icke  faran  för  Sveriges  nya  författning  defini- 
tivt besvuren.  Men  det  första  anloppet  emot  den  samma  och 
dermed  det  farligaste  var  tillbakaslaget.  Det  gynsamma  ögon- 
blicket hade  gått  Sveriges  fiender  ur  händerna.    Gustaf  IILs 


parceque,  dans  les  ouvertures  et  los  éclaircissernents  ou  il  faudrait 
en  venir,  nöcessairement  il  est  å  craindre  de  décéléf  1'intention,  déjå 
concertée  entré  lTmpératrice  et  Sa  M:te  Prussienne,  de  tenter  par 
des  voies  amiables  cette  rectification  et  d'entamer  ivne  négociation 
pour  cet  effet". 

1  Tryckt  i  „Danske  Tractater  1751—1800",  s.  365.  Odhner,  s.  233. 


202 


statslivälfning  kunde  icke,  sedan  dess  verk  fått  bestå,  hunnit 
vinna  erkännande  och  rotas,  förebäras  såsom  skäl  för  ett 
anfall  af  främmande  makt.  Icke  heller  komme  Sverige,  det 
förutsågo,  såsom  nämdt,  dess  fiender  mycket  väl,  att  om 
någon  tid  vara  lika  öppet  och  svagt  för  ett  utländskt  an- 
fall, som  i  det  ögonblick,  då  det  rycktes  upp  ur  „partitide- 
hvarfvets"  regim. 

Denna  framgång  var  visserligen  att  väsendtligen  till- 
skrifva  Portens  motstånd  mot  Rysslands  fredsförslag.  Men 
detta  motstånd  hemtade  väsendtligen  sin  styrka  från  Ver- 
sailles. Öppet  antog  sig  det  franska  hofvet,  såsom  Gustaf 
IILs  protektor,  hans  sak  likaväl  i  Konstantinopel  som  i  Pe- 
tersburg, i  London  som  i  Wien.  Bestämdheten  i  dess  utta- 
landen, de  rustningar,  hvarmed  det  gaf  dem  innebörd,  stälde 
i  utsigt  ett  allmänt  krig  såsom  oundviklig  följd  af  ett  an- 
grepp på  Sverige.  Och  med  denna  utsigt  för  ögonen  gaf 
England  dubbelt  eftertryck  åt  sina  varningar  till  ryska  hof- 
vet och  åt  sin  vägran  att  lemna  något  understöd  till  dess 
anslag  emot  Sverige. 

Detta  Frankrikes  bistånd  på.  diplomatisk  väg,  dess 
bidrag  till  höjande  af  Sveriges  försvarskrafter  och  de  säkra 
utsigter  Gustaf  III  hade  att  vid  nödfall  se  dessa  bidrag 
ökas  gåfvo  styrka  och  stadga  åt  hans  hållning.  Stående  en- 
sam, lemnad  utan  Frankrikes  hjelp,  hade  Gustaf  III  svårli- 
gen förmått  genomföra  sin  statslivälfning,  än  mindre  hade 
han  mäktat  upprätthålla  sitt  verk. 

Gustaf  III  tillkommer  dock  onekligen  en  dryg  andel 
af  framgången.  Väl  är  det  sant,  att  han  icke  besatt  den 
oböjliga  själsfasthet,  den  sjelfbeherrskning,  den  förmåga  af 
lugn  konsekvens  i  vilja  och  handling,  som  dana  den  store 
statsmannen.  Och  härpå  gaf  han  äfven  under  tiden  när- 
mast  efter   statshvälfningen    prof,    så    i    de    omogna    eröf- 


203 


ringsplaner,  under  livilka  han  anträdde  sitt  uppbrott  mot 
Norge,  så  i  den  overksamhet  han  stundom,  äfven  der  hand- 
ling var  af  nöden,  tillät  sig.  ilen  dessa  brister  i  hans  ka- 
raktär och  begåfning  trädde  under  hans  första  regeringsår 
väsendtligen  tillbaka  för  de  goda  sidorna  i  hans  egendomligt 
sammansatta  natur.  Mod  brast  honom  icke.  Ett  djerft 
uppträdande  tilltalade  honom  högeligen,  isynnerhet  der  det 
tillika  kunde  ske  på  ett  effektfullt  sätt.  Fosterländskt  sinne- 
lag var  en  af  hans  dygder.  En  hög  tanke  om  sin  egen 
värdighet  och  Sveriges  ära  var  hos  honom  ett  utmärkande 
drag.  Varm  för  en  ädel  sak,  var  Gustaf  III  mäktig  af 
sjelfuppoffriug  och  handlingskraft. 

Uppvuxen  under  partitidehvarfvets  tryck,  hade  Gustaf 
III  fattat  en  djup,  personlig  motvilja  för  dess  styrelse- 
skick.   Han  såg  tydligt  de  faror,  yttre  och  inre,  mot  hvilka 


det  förde.    En  klar  uppfattning  i  denna  punkt  och 


andra 

sidan  den  stolta  sjelf känsla  statshvälfningen  hos  honom  väckt 

var  det,  som  lade  entusiasm  och  energi  i  den  strid  Gustaf  III 

under    året    1772—1773    utkämpade    för    den    författning 

han  skänkt  sitt  folk.   Här  var  källan  till  den  djerfva  omed- 

görlighet,  hvarmed  han,  äfven  emot  det  franska  hofvets  och 

sina  personliga  vänners  råd,   vägrade  taga  det  minsta  steg, 

hvarigenom  det  nya  statsskicket  kunde  komprometteras.   Och 

just  Gustaf  IILs  ridderliga,  orubbligt  följda  beslut,  att  hellre 

med  alla   de  medel  Gud  och  naturen  gifvit  honom  försvara 

sitt  verk  och  falla  för  det,  än  i  den  delen   det  minsta  efter 

gifva,  betog  Sveriges  grannmakter  den  hållpunkt  de  sökte  för 

sina   bemödanden,    att  i  1772  års  författning  åter  intvinga 

de  grundsatser,  som  gåfvo  dem  hopp,  att  af  Sverige  lyckas 

dana  ett  andra  Polen. 

Gustaf  III  utgick  med  seger  ur  striden.     Sverige  fick 
under    en    följd    af  år  i  fred  utveckla  sin  inre  styrka,    sär- 


204 


skildt  på  militäriskt  område.  Och,  huru  lifligt  man  än  må 
beklaga,  att  Gustaf  III  icke  infriade  de  löften  han  vid  sin 
statshvälfning  gaf  och  icke  i  sjelfstyrelsens  intresse  utbildade 
den  till  sin  natur  provisoriska  författning  han  infört,  hälso- 
sam var  onekligen  för  det  svenska  folkets  politiska  mognad 
den  tid  af  samlad  konungamakt,  som  följde  på  frihetstidens 
partiväsen. 

Närmaste  kamp  med  sina  fiender  kunde  Sverige  lyckligt 
bestå.  I  den  derpå  följande  låg  det  visserligen  under 
mot  sin  öfvermäktige  granne  i  öster.  Men  då  stäldes  icke 
mer  Sveriges  politiska  sjelfbestånd  på  spel  och  Finlands 
skilsmessa  från  Sverige  inträffade  då  under  förhållanden, 
hvilka  läto  vårt  land  gå  till  möte  en  framtid,  sådan  det, 
mänskligt  att  se,  aldrig  blifvit  beskärd  under  Katarina  II:s 
dagar. 

Från  denna  synpunkt  framträder  den  djupt  allvar- 
samma karaktären  af  den  kris  Sverige  och  dess  nyss  införda 
författning  åren  1772—1773  genomgick,  men  ock  vidden  af 
den  vinning  dess  lyckliga  utgång  innebar  för  det  svenska 
icke  mindre  än  det  finska  folkets  följande  utveckling. 


205 


Finland  under  faran  för  ett  svenskt-ryskt 
krig-  1772—1773. 


I  de  diplomatiska  öfverläggningar  inom  och  utom  Sve- 
rige, hvartill  Gustaf  IILs  statshvälfning  gaf  uppslaget,  i  de 
militära  åtgärder  med  offensivt  syfte  på  ett,  defensivt  syfte 
på  annat  håll,  som  deraf  föranleddes,  trädde  Finland  på  ett 
märkbart  sätt  i  förgrunden. 

Finlands  eröfring  var  det  pris  Ryssland  lofvat  sig, 
därest  ett  försök  att  störta  den  svenska  riksdagsförfattnin- 
gen gjordes  och  det,  enligt  sina  sjelftagna  förbindelser,  jämte 
Sveriges  öfriga  grannar  grepe  till  vapen  till  denna  författ- 
nings försvar.  Då  Gustaf  III  med  oberäknad  framgång  in- 
förde 1772  års  statsskick  och  den  ryska  politikens  män  sågo 
sig  om  efter  utvägar  att  få  det  samma  störtadt,  kastade  de 
sina  blickar  äfven  hit.  Bland  de  första  förslag  i  antydt 
syfte,  hvilka  det  ryska  sändebudet  i  Stockholm,  mösspar- 
tiets mångårige  ledare,  sände  sitt  hof,  ingick,  att  det  skulle 
i  Finland  skaffa  sig  anhängare  och,  när  jordmånen  här  vore 
tillräckligt  förberedd,  med  vapenmakt  påyrka,  att  frihetsti- 
dens ständerstyrelse  blefve  återstäld.  Dessa  förslag  funno  i 
Petersburg  obetingadt  godkännande  *. 

Äfven   Gustaf  III   tyckes  motsett  möjligheten  att  vid 
statshvälfningen  och  efter  den  samma  här  träffa  på  ett  op- 


Se  sid.  126—130. 


206 


positionsparti  K  Erfarenheten,  att  mösspartiet  alltid  i  Fin- 
land varit  det  öfvervägande,  ocli  tillgängligheten  för  ryska 
inflytelser  ingåfvo  i  detta  afseende  farhågor  och  de  minskades 
ingalunda  längre  fram  deraf,  att  Gustaf  III  erfor  ryska 
hofvets  planer  med  hänsyn  till  Finland 2.  Statshvälfningen, 
här  ledd  af  J.  M.  Sprengtporten,  genomfördes  emellertid 
lugnt  i  kanslipresidenten  försummade  icke  att  särskildt  be- 
tona detta,  då  han  meddelade  Sveriges  sändebud  i  utlan- 
det den  tillfredsställelse,  hvarmed  revolutionen  hälsats3. 
Det  missnöje  mot  den  samma,  hvilket  här  faktiskt  före- 
fans, fick  icke  heller  senare,  vid  den  lugna  utgång  den 
politiska  krisen  åren  1772—1773  erhöll,  tillfälle  att  utveckla 
sig4. 


1  Då  J.  M.  Sprengtporten  begynte  resningen  i  Finland,  aflät 
lian,  befarande,  att  det  gamla  statsskickets  vänner  ville  underhålla 
förbindelser  på  ryska  sidan  om  gränsen,  omedelbart  befallning,  att 
ingen  iinge  öfverskrida  den  samma  österut.  Af  denna  anledning 
gjordes  särskilda  svårigheter  med  de  ryske  kurirer,  som  passerade 
Finland  mellan  Stockholm  och  Petersburg.  De  uppehöllos  och  exa- 
minerades i  Abborfors,  i  Helsingfors  och  i  Åbo,  hvarest  landshöfding 
Joh.  Rappe  härför  åberopade  „en  kongl.  ordre",  antagligen  Sprengt- 
portens  fullmakt.  En  följd  häraf  blef,  att  den  ryska  regeringen 
först  i  en  senare  afskrift  erhöll  Östermans  tidigaste  relation 
om  statshvälfningen  i  Stockholm  (den  ryske  kuriren  synes  i  Helsing- 
fors förstört  depeschen  af  fruktan,  att  den  bleiVe  honom  fråntagen; 
(se  bil.  n:o  23),  samt  att  denne  åter  ända  till  den  U)  sept,  nödgades 
vänta  på  sitt  hofs  ordres  för  eventualiteten  af  en  svensk  statshvälf- 
ning  (se  bil.  n:o  17).  Sedan  statshvälfningen  lugnt  genomförts  skyn- 
dade kanslipresidenten  att  återtaga  Sprengtportens  befallning. 

-  Se  bl.  a.  sid.  142. 

3  Detta  allmänna  cirkulär  af  "/,,  1772  ingår  i  H.  H.,  II,  343. 

4  Kaptenen  vid  lifdragonerna  baron  B.  0.  Kehbindor  och  han- 
delsmannen Falk,  uppgifven  ägare  af  ett  bruk  i  Finland  samt  associe- 


207 

Emellertid  stod  faran  för  ett  ryskt  angrepp  på  Finland 
i  öppen  dager.  Gustaf  III  var  lifligt  öfvertygad  om  vigten 
af  Finlands  bevarande.  Han  delade  fullkomligt  den  tanke 
den  gamle  J.  A.  v.  Höpken  gaf  honom,  då  han  såg  oväders- 
molnen skocka  sig  kring  Sveriges  gränser:  „I1  importe,  Sire. 
de  conserver  la  Finlande,  parceque  sa  perte  entrainerait  celle 
de  Vos  affaires,  soit  dans  l'intérieur,  soit  dans  les  eours 
étrangéres"  1. 

I  händelse  af  ett  krig  torde  han  varit  betänkt  på  att 
till  Finland  öfverföra  hälften  af  rikets  hela  militära  styrka 
och  sjelf  der  öfvertaga  befälet2.  Ett  möjligast  godt  ord- 
nande af  försvarsverket  i  Finland  var  en  af  hufvudpunkterna 
i  det  arbetsprogram  Gustaf  III  uppgjorde  för  sin  styrelse. 
Två  omständigheter  lade  härvid  band  på  han  verksamhets- 
lust: brist  på  medel  och  fruktan  att  väcka  det  ryska  hof- 
vets  missnöje  och  misstankar. 


J.  M.  Sprengtporten  vidtog,  då  han  satte  revolutionen 
i  gång.  enligt  sin  vidsträckta  fullmakt  de  första  åtgär- 
derna till  Finlands  försvar.  Han  befalde,  att  försvarsverken 
vid  Abborfors  och  pä  Sveaborg  skulle  förstärkas,  samt  po- 
steringarna längs  gränsen  ökas. 


rad  i  huset  Schön  &  C:i,  ryska  sändebudets  i  Stockholm  bankir,  flydde 
omedelbart  vid  Sprengtportens  resning  till  Petersburg  och  anropade 
den  ryska  regeringen  om  bistånd  mot  den  nya  svenska  konstitutio- 
nen. I  samma  syften  begaf  sig  till  Petersburg  en  viss  Juslén,  kallad  f.  d. 
rådman  i  Åbo,  „ett  ostadigt  politiskt  irrbloss".  För  ryskt  spioneri  biet' 
ocjk  en  ausknltant  Carlstedt  lagförd.  —  Om  dessa  personer  oeh  deras 
förehafvanden  äro  några  närmare  upplysningar  lemnade  till  Histo- 
riska Samfundet,  afsedda  att  ingå  i  Histor.  Arkisto  X. 

1  Höpken  till  Gustaf  III  d .«/.  1772,  se  sid.  46  („Gust.  Pappr".  XII). 

2  Scheffer  till  Creutz  d.  2/10  1772  (II.  II,  IV,  303)  och  Vergen- 
"es  till  d'Aiguillon  d.  »%  1772. 


208 


För  att  öfvertaga  den  vidare  ledningen  af  det  finska 
försvarsväsendet,  nedsatte  Gustaf  III,  när  lians  statshvälfning 
lyckligen  genomförts,  den  27  äug.  ett  utskott,  bestående  af 
kanslipresidenten  samt  riksråden  Lieven,  Falkengreen  och 
Falkenberg,  i  hvilket  utskott  J.  M.  Sprengtporten  efter  sin 
ankomst  till  Stockholm  blef  den  ledande  själen.  —  För  att 
på  ort  och  ställe  undersöka  det  finska  försvarsverkets  tillstånd 
samt  ställningen  öfverhufvud  i  Finland,  sändes  dessutom  dit 
konungens  adjutant,  öfverste  J.  G.  Grönhagen,  som  dröjde 
här  in  på  våren  1773. 

Högsta  befälet  i  Finland,  en  post,  som  bemyndigade 
honom  „att  i  Finland  vidtaga  alla  de  mått,  som  omstän- 
dig,  heterna  kunna  fordra"  1,  lemnades  åt  den  gamle  Au- 
gustin Ehrensvärd.  Denna  utnämning  afsåg  egentligen 
att  pryda  Gustaf  IILs  nya  regering  med  ett  gammalt,  äro- 
rikt namn  och  tillika  åt  dess  bärare  skänka  upprättelse 
efter  de  kränkningar,  för  hvilka  mössornas  riksdagsstyrelse 
utsatt  honom.  Men  Ehrensvärds  kraft  var  bruten.  Hans  för- 
måga svarade  ej  mot  hans  lifliga  åstundan  att  nu,  då  han 
tyckte  sig  se  „rätta  början  till  Sveriges  beständiga  välgång", 
kunna  tjena  sitt  land  och  sin  konung.  Till  hans  medhjel- 
pare  utsågs  derför  öfverste  Carl  Const.  de  Carnall,  chef  för 
Björneborgs  regimente,  en  af  Gustaf  IILs  bäste  medhjelpare 
under  revolutionen. 

Ur  Grönhagens  rapporter  framgick  nödvändigheten  af, 
att  det  finska  försvarsverkets  högsta  ledning  lemnades  i  en 
kraftigare  hand,  än  Ehrensvärds 2.  Denne  fann  sjelf,  att 
han  ej  mäktade  väl  fylla  sin  ansvarsdryga  post  och  anhöll 


1  Ehrensvärd  till  Kibbing  d.  y,  1772. 

2  U.  Scheffer  till  Gustaf  III  >»/.  1772.  („Gnst.  Pappr."  XXXII.) 


209 

om  sitt  entledigande.    Men  innan  detta  hann  beviljas,  skil- 
des den  åldrige  krigaren  hädan  den  4  oktober  1772. 

Till  sin  efterträdare  hade  Ehrensvärd  föreslagit  gene- 
rallöjtnanten C.  Björnberg  ocli  till  chef  för  gränstrupperna 
generallöjtn.  B.  O.  Stackelberg.  som  redan  begifvit  sig  till 
gränsen ].  Detta  förslag  vann  dock  ej  gehör.  Den  sist 
nämde,  gammal  ocli  afsigkommen,  erhöll  enligt  anciennitetens 
fordringar  den  vigtiga  öfverbefälhafvareplatsen  och  icke.  så- 
som allmänheten  med  skäl  väntade,  J.  M.  Sprengtporten.  som 
sjelf  önskat  sig  denna  post 2.  Anledningen  härtill  lärer 
varit,  att  Gustaf  III  i  oktober  kände  sig  lugnad  för  Ryss- 
land och  önskade  bevisa  sig  fredlig  mot  denna  makt 3.  At 
Sprengtporten  lemnades  senare  ledningen  af  befästnings- 
byggnaderna i  Finland;  till  sitt  biträde  antog  han  vice 
landshöfdingen  i  Nylands  län,  öfverste  Blomcreutz,  som  redan 
under  Ehrensvärds  tid  deltagit  i  befästningsarbetena  på 
Sveaborg  och  äfven  efter  sin  förflyttning  till  Savolaks  regi- 
Hiente  på  Sprengtportens  begäran  i  följande  mars  månad 
fick  för  någon  tid  kvarstanna  honom  till  hjelp. 

Öfriga  vigtigare  poster  voro  eller  blefvo  på  följande  sätt 
fylda.  "Kommendant  på  Sveaborg  var  generalmajor,  grefve 
J.  Sparre.  Befälet  öfver  arméns  flotta  bibehölls  af  öfverste 
Henr.  af  Trolle.  Landshöfdingen  i  Kymmenegärds  län,  gene- 
ralmajor,   baron   And.    Henr.  Ramsay  erhöll  befälet    öfver 


1  U.  Scheffer  till  Gustaf  III  ut.  dat.  („Gust.  Pappren".  XXXII.) 

-  Förordnad  ad  interim  d.  lij10  H72. 

3  Så  uppger  Dönhoff  i  sin  dep.  till  Fredrik  II  af  d.  :,%0  1172. 
Likaså  Österman  i  sin  dep.  till  Panin  af  d.  Vio  n.  st.  1712.  Dönhott' 
Meddelar  tillika  i  dep.  af  d.  16/10  1772,  att  Gustaf  III  under  Ehrensvärds 
bräcklighet  erbjudit,  ehuru  förgäfves,  dennes  post  åt  Fersen  och  af- 
böJt  hertig  Karls  anbud  att  öfvertaga  den  samma. 

14 


210 

trupper  och  befästningar  inom  länet,  iucl.  Savolaks.  Många 
uppdrag  af  administrativ  art  lemnades  åt  landshöfdingen  i 
A  bo,  J.  Rappe,  som  med  själ  och  hjerta  var  det  nya  stats- 
skicket tillgifven  1.  likaså  åt  landshöfdingen  i  Nylands  och 
Tavastehus  län,  H.  H.  Boije.  Carnall  åter  erhöll  befälet  öfver 
trupperna  vid  gränsen 2.  Genom  att  hans  myndighet  så- 
lunda kom  i  kollision  med  Ramsays,  uppstod  dem  emellan 
en  tvist,  hvilkeu  riksrådet  slöt  dermed,  att  Eamsay  skulle 
förbli  befälhafvare  öfver  fästningarna  i  Savolaks,  Carnall 
stå  närmast  under  honom  och  vara  chef  för  trupperna  utom 
fästningarna  och  vid  gränsen  3. 


I  det  förfallna  skick,  hvari  hattarne.  då  de  1769  åter 
kommo  till  makten,  funno  det  finska  försvarsverket  befann 
det  sig  visserligen  icke,  när  Gustaf  III  genomförde  sin  stats- 
hvälfning.  Ett  treårigt  arbete  till  dess  förbättrande,  utfördt 
under  Ehrensvärds  ledning,  hade  icke  varit  fruktlöst i.  Men 
för  att  mottaga  ett  plötsligt  angrepp  af  Ryssland  var  vårt 
land  vid  nämda  tidpunkt  icke  rustadt. 

Den  militära  styrkan  i  Finland  torde  då  utgjort 
ungefär  fjerdedelen  af  hela  rikets.  Officiella  uppgifter 
angifva  dess  storlek  på  följande  sätt.  Infanteriet,  som 
bildades    af    Drottningens    regimente,    Abo,    Björneborgs, 


1  I  ett  egenhändigt  bref  från  Gustaf  III  till  Rappe  af  den  'A» 
1772  yttrar  konungen:  „Jag  tackar  jemväl  Herr  landshöfdingen  för 
den  uppmärksamhet,  som  herr  landshöfdingen  ådagalagt  att  på  alt 
sätt  befrämja  hvad  till  min  och  rikets  säkerhet  länder"  . . .  (Univ- 
bibi,  Helsingfors). 

2  Fullmakt  af  d.  7/io  *W»> 

3  Rådsprot.  9/2  1773. 

4  Se  Malmström,  anf.  arb.,  VI,  118  och  175. 


211 

'favastehus',  Savolaks',  Nylands,  Österbottens  samt  Björne- 
borgs regimenten,  uppgick,  inelusive  400  man  vid  trossen,  no- 
minelt  till  8,737  man,  effektivt  till  7,987.  Dessa  siffror  böra 
dock  ökas  med  Savolaks'  värfvade  jägarekårs  600  man,  hvilka 
bortlemnats  ur  deu  officiella  öfversigten.  Kavalleriet,  sam- 
mansatt af  Abo  lifdragoner,  Nylands  och  Karelens  skvadron 
samt  100  man  af  lifgardet  till  bäst,  Sprengtp  ortens  drago- 
ner, hade  beloppen  2,850,  resp.  2,293  man,  för  hvilka  dock 
hiunos  endast  2,189  hästar.  För  artilleriet  saknas  uppgifter. 
—  Den  finska  skärgårdsflottan,  som  under  riksdagsväldet 
fått  förfalla,  omfattade  endast  9  galärer,  deraf  4  nya, 
samt  2  eller  3  jakter  \ 

Var  sålunda  militärstyrkan  i  Finland  ingalunda  till  sin 
numerär  ringa,  lemnade  deremot  dess  utrustning  och  anstal- 
terna för  dess  underhåll  under  ett  möjligt,  krig  mycket  öf- 
%t  att  önska. 

Att  i  dessa  hänseenden  ersätta  livad  tidigare  försum- 
mats ålåg  det  ofvan  nämda  utskottet.  Redan  den  28  ang. 
a%ick  till  Ehrensvärd  ordres  att  låta,  så  vidt  görligt,  utrusta 
arméns  flotta  och  uppbåda  båtsmän.  Han  borde  ock  gå  i 
^rfattniug  om  spanmålsuppköp  samt,  ined  biträde  af  lands- 
höfdingarne  liappe  i  Abo  och  Boije  i  Nylands  och  Ta- 
vastehus  län,  föranstalta  om  anläggande  af  kronomagasi- 
aei'.  Då  de  finska  regimentena  samlades  för  afläggandet  af 
tl'ohetseden  borde  de  någon  tid  kvarhållas  på  mötesplatserna 
(,cii   öfvas  -.    För    att  i  någon   mån    fylla  bristerna  i  deras 


1  Se  de  öfversigter  Falkenberg  den  l3/n  1?72  lemnade  åt  Ver- 
SeoneB  för  att  meddelas  franska  hofvet.  De  finnas  bilagda  Yergen- 
"es'  depesch  till  d'Aiguillon  af  d.  "/„  1,7,72,.    Jfr  sid.  146. 

2  Odhner,  s.  182.  Ehrensvärd  belalde  d.  l%  öfverstelöjtn.  Ehren- 
lualm  vjc[  \jj0  lifdragoner  att  anordna  kompanimöten  pä  vanligt 
8*tt  och  på  vanliga  ställen.    Öihings tiden  skulle  vara  skilnaden  mel- 


212 

utrustning  öfversändes  från  Stockholm  ett  betydligt  förråd 
gevär,  kläder  och  andra  persedlar  l.  Alla  dessa  åtgärder 
vidtogos  i  största  hemlighet;  dock  ej  försigtigt  nog.  för  att 
de  icke  skulle  röjts  af  den  vaksamme  Österman,  livars  hot 
derför  så  mycket  uppmärksammare  lyssnade  till  de  krigiska 
ryktena  från  Finland.  Samma  hänsyn  för  Byssland  afhöll 
den  svenska  rgeringen  att  under  året  1772  och  1773  öka 
den  militära  styrkan  i  Finland.  Den  enda  obetydliga  åtgärd 
af  dylik  art,  som  vidtogs  —  två  kompanier  „hvita  husarer* 
anlände  i  oktober  från  Pommern  till  ersättning  för  Sprengt- 
portens  lätta  dragoner,  hvilka  kvarstannat  i  Stockholm,  så- 
som grundstom  för  lifgardet  till  häst,  —  var  nog  för  att 
gifva  upphof  åt  berättelser  om,  att  samtliga  tyska  regimenteu 
droges  öfver  till  Finland,  och  åt  ryska  hofvet  anledning  att 
häröfver  påyrka  förklaringar  af  svenska  regeringen "-.  Icke 
heller  några  nämnvärda  dislokationer  af  de  linska  trupperna 
företogos.  Brist  på  kantoneringskvarter  tillät  ej  deras  kon- 
centrering. Endast  garnisonerna  i  Lovisa  och  Sveaborg  för- 
stärktes ur  Savolaks'  och  Österbottens  regimenten.  Det  senai"? 
aflöste  Nylands  dragoner  och  infanteri,  som  hemförlofvades 3- 

Lika  raskt,  som  de  nämda  besluten  och  åtgärderna  J 
Stockholm  togos,  gick  ej  deras  förverkligande  i  Finland. 

Detta   framgår,    hvad    de  finska  truppernas  utrustniDr 


lan  ett  vanligt  regimcntsinöte  (15  dagar)  och  den  tid  hvarje  komp3"1 
användt  till  senaste  kommendering.  Detta  till  rättelse  af  Ehrensväid' 
ordres  af  d.  2/0,  att  kompanien  efter  edens  afläggande  skulle  hemf01" 
lofvas.    (Militie  handl.  N-.o  291.  Statsarkivet,  Helsingfors.) 

1  Vergennes  till  d'Aiguillon,  3%  1772. 

1  Ribbing  till  U.  Scheffor,  %  1772.    Jfr  sid.  162. 

3  Vergennes  till  d'Aiguillon,  •'/,'.  Stackelberg  d.  '/u  ^Ti-   ^ 
icke   annat    namnes,    äro   Stackelbergs  liksom  öfrige  befälhafvares 
Finland  rapporter  stälda  till  Kongl.  Maj:t  och  citerade  nr  råds-  e"e 
konseljprotokollen. 


213 


beträffar,  ur  bl.  a.  de  öfversigter  af  bristerna  i  det  svenska 
försvarsverket,  hvilka  tillsändes  franska  hofvet  i  november 
1772  K  Likaså  innehöllo  de  rapporter  Grönhagen  under  hö- 
sten 1772  och  följande  vinter  tillsände  sin  regering  klagan 
öfver  truppernas  bristfälliga  utrustning2.  Det  svenska  be- 
fälet kunde  endast  upprepa  hans  uppgifter  -■.  —  För  att  sätta 
den  finska  marinen  i  tjenstdugligt  stånd  till  den  1  maj  177?» 
beräknades  424,713  dir.  s.  m.  behöfvas.  från  hvilken  summa 


1  Då  saknade  ännu  de  6  indelta  infanteriregimentena:  tält  568, 
ränslar  2151,  fältflaskor  4715,  och  fältgrytor  599.  Till  annan  bekläd- 
nad än  kappor  fordrades  för  samma  regimenten  46,762  dir  s.  in. 
Andra  belopp  angifvas  icke  särskildt  för  de  finska  trupperna. 

2  Se  Grönhagens  rapporter,  delvis  odaterade  koncept,  i  Gu- 
stavianska Pappren",  XIL.  Bl.  a.  meddelar  han  d.  >•/»  r,n  från 
iandshöfdingeämbetet  i  Lovisa  den  uppgift  om  beväringen  i  Karelen, 
•ttt  den  utgjordes  af  1099  musköter  och  745  bajonetter,  men  i  uselt 
skick;  af  krut  funnes  3  fastager,  men  antagligen  odugligt,  ammuni- 
tionen bestode  af  ett  obestämdt  kvantum  kulor. 

8  Stackelberg  berättar,  att,  då  Österbottens  regimente  den  24 
!1()v.  anlände  till  Helsingfors,  en  stor  del  af  manskapet  saknade  kap- 
Por,  t.  o.  m.  pjäxor  och  äfven  i  öfrigt  var  skralt  försedt.  Han  til- 
%ger,  att  detta  regimente  ej  stod  i  detta  afseende  ensamt.  Kedan 
^digare  och  upprepade  gånger  senare  beklagade  sig  grefve  Sparre 
På  Sveaborg  öfver  garnisonens  derstädes  bristfulla  mundering.  (Stac- 
kelberg d.  u/12  o.  u/n  1772.  Sparre  31/io  HfR?  ooh  senare.)  Kapt.  O. 
Blåfjeld  anhöll  den  )l/u  hos  öfv.  löjtn.  F.  AV.  Toll,  att  skor  och  strum- 
por skulle  skickas  åt  det  kvarblifna  manskapet  af  den  förra  kommen- 
teringen,  som  en  tid  nödgats  gå  i  näfverskor,  hvilket  „törhända 
varit  ett  åtlöje  här  i  grannskapet".  „Nu"  säger  han,  „gå  de  med 
våta  fötter  i  köld,  smuts  och  oväder  samt  samla  en  hoper  sjukdomar 
På  sig;  äfven  tör  tjensten  stadna,  sedan  manskapet  frusit  benen  at 
%■  Hvilket  alt  jag  till  Höge  vederbörande  inrapporterat".  (Militie 
hand].  Sf:o  521.    Tavastehus  reg.    Statsarkivet,  Helsingfors). 


214 


endast  10.180  dir.  s.  m.  kunde  afdragas,  utgörande  värdet 
af  förråd,  som  funnos  i  Finland  K 

Äfven  i  befästningsväg  hade  regeringen  många  för- 
summelser att  godtgöra.  De  arbeten  Sprengtporten  före  sin 
afresa  från  Finland  anordnat  fortsattes  ifrigt.  Grönhagen, 
som  särskildt  inspekterade  gränslinien  vid  Kymmene,  dref 
på  fulländandet  af  der  varande  försvarsverk 2.  Grefve  Sparre 
på  Sveaborg  arbetade  enligt  sina  tillgångar  på  fästningens 
skyndsamma  i  stånd  sättande.  Han  påpekade  dess  ^full- 
komliga försvarstillstånd  och  alls  icke  soutenerade  behof" 
och  anhöll,  att  ränteriet  i  Helsingfors  finge  befallning  att 
för  arbetet  på  Sveaborg  vid  rekvisition  „till  det  brådaste" 
lemna  penningar  samt  befälhafvarne  att  lemna  manskap.  Han 
påyrkade  tillika,  att  dess  artilleri  blefve  ökadt 3. 

Det  var  under  sådana  förhållanden  att  för  mycket 
rosa  regeringens  verksamhet,  då  Schetfer  redan  d.  23  okt. 
skref  til]  Creutz:  ,,La  Finlande  est  déjå  pourvue  de  få  pWS 
part  des  choses  dont  elle  avait  besoin  pour  sa  défeuse"! 
tilläggande:  „cette  partie  nous  a  paru  la  plus  nécessaire"  *• 
Ögonskenligen  åter  stod  ännu  mycket  att  göra,  då  Sprengt- 
porten den  22  nov.  erhöll  ledningen  af  arbetet  på  fästnings- 
byggnaderna  i  Finland. 

Men  kort  förut  hade  en  lättare  paus  i  de  finska  rust- 
ningarna inträdt,  Gustaf  III  smickrade  sig,  såsom  ofvan 
nämts,  vid  denna  tidpunkt  med  hoppet  att  vinna  Katarina 
ILs  bevågenhet  genom  att  i  täflan  med  det  franska  hofvef 
visa  henne  beundran  och  vördnad.  I  öfverensstämmelse  med 
denna  taktik  afgiugo  nyss  ordres  till  Finland.    Kegimenten- 


1  Se  ofvan  nämda  öfVersigtcv  till  iranska  hofvet. 

2  Se  hans  depescher  bl.  ,, Gustav.  Pappren". 
•  Sparre  d.  *8/10  1772. 

4  H.  H.,  IV,  s.  323. 


215 


som  voro  samlade,  hemförlofvades,  undantagande  Savolaks' 
och  Österbottens  infanteriregimenten,  som  hade  ofvan  nämda 
garnisonstjenst -K  Stackelberg  och  Carnall  befaldes  skynd- 
samt indraga  den  pestkordong,  som  stått  vid  ryska  gränsen. 
Grefve  Sparre  på  Sveaborg,  öfver  hvars  förfarande  mot  ett 
ryskt  fartyg  ryska  regeringen  beklagat  sig,  iick  en  uppre- 
pad „antydan  att  med  all  vänskap  och  vanlig  hjelpsamhet 
bemöta  ankommande  ryska  undersåtars  och  fartyg"  2.  Hans 
nyss  nämda  förslag  vunno  icke  understöd.  Befallning  gafs, 
att  de  kanoner,  som  afsändts  för  gräusbefästningarna,  skulle 
stanna  i  Lovisa  eller  på  Svartholm.  Yore  de  redan  på  ort 
och  ställe,  finge  de  åtminstone  ej  läggas  till  valls.  Stac- 
kelberg beordrades  att  taga  författning  om,  att  personer, 
som  i  tjensteärenden  skickades  eller  sjelfve  reste  öfver  till 
Ryssland  icke,  såsom  det  sades  hafva  skett,  måtte  ..ge- 
nom ovarsamt  eller  skrytaktigt  tal  väcka  misstankar  om 
mindre  vänskap  å  Kongl.  Ma,jt:s  sida'".  Dessutom  gafs  åt 
det  svenska  befälet,  som  inberättat,  att  allmogen  i  Ryska 
Finland  af  fruktan  för  en  der  förestående  sträng  utskrifning 
anhållit  att  få  begifva  sig  öfver  gränsen  och  åtnjuta  svenskt 
beskydd,    en    kategorisk    maning    att    afstyra    alt  dylikt J. 


1  Konseljprot.  21/10  rät. 

2  Tvemie  ryska  gallioter  hade  på  färd  till  Keval  för  hårdt  vä- 
der kastat  ankar  vid  Stora  Mjölön  och  några  man  af  besättningen, 
kommendanten  ovetande,  med  tullbetjeningen  inkommit  i  fästningen, 
men  genast  blifvit  derifrån  utvisade.  (Sparres  rapport  af  d.  "/,„  1772-) 

3  „Kgl.  Maj:ts  vilja  är,  att  ingen  af  Kgl.  Maj:ts  undersåter  ma 
inlåta  sig  med  allmogen  eller  andre  inbyggare  i  Ryssland  i  sådana 
underhandlingar  och  samtal,  hvilka  kunde  störa  det  förtroende, 
som  riken  emellan  förr  varit,  utan  att  de  tvärtom  i  slika  mål  med 
all  försigtighet  och  varsamhet  böra  umgås':.  „Kgl.  Maj:t  anser,  att, 
(ler  sådano  flyktingar  komma  och  sig  nedsätta  i  Finland,  de  på  van- 
%t   sätt    må   återsändas,  i  händelse   de   reklameras   och  så  vida  ej 


Mmmmmmmmm 


216 


De  förhoppningar  Gustaf  III  fäst  vid  denna  koketteri- 
taktik emot  Byssland  visade  sig  snart  vara  fåvitska.  Ka- 
tarina II  visade  kallt  ocli  hånfullt  tillbaka  sin  kusins  vän- 
skapsbetygelser.  Hennes  krigshot  fick  derigenom  en  allvar- 
sammare prägel  och  större  betydelse  måste  tillmätas  de 
underrättelser,  som  i  vårt  land  spredos  och  härifrån  sändes 
öfver  till  Stockholm  rörande  de  ryska  rustningarna  på  andra 
sidan  gränsen  1. 

Hade  Grönhagen  dittills  ansett  sig  kunna  berätta,  att 
.,både  discourser,  dispositioner  och  rörelser  skall  gifva  an- 
ledning att  tro  det  ryssarne  söka  mera  deras  egen  säkerhet 
än  anfall  på  oss",  fingo  hans  ocli  öfriga  rapporter  från 
gränstrakterna  från  medlet  af  november  en  mer  oroande  tou. 

Hvad  som  här  väckte  särskild  oro  var  det  befästa  lä- 
ger vid  Marttila,  hvarpå  med  ifver  arbetades  under  led- 
ning af  en  högre  general. 2  Likaså  de  trupper,  hvilka,  ome- 

några  hemligen  uppehålla  sig  i  landet,  utan  man  om  deras  vistande 
äger  fullkomlig  kunskap".    (Konseljprot.  d.  2%i  °°h  Vii  H72) 

1  Postmästar  Gädda  hade  befallning  af  d.  7»  ^12  (Bref  flå. 
Falkenberg  bl.  „Kanslipr.  koncepter"),  att  förskaffa  sig  täta  och  säkra 
underrättelser  från  Ryssland.  Vid  Carnalls  meddelande,  att  flere 
personer  på  ryska  sidan  vore  villiga  att  emot  löfte  om  någon  anställ- 
ning i  svensk  tjenst  eller  emot  penningeersättning  lemna  upplysnin- 
gar, anslogs  härtill  åt  Stackelberg  d.  »/is  l$?2  300  dir.  s.  m.  och  d. 
12/j  lT7i3  godkändes  hans  rekvisition  för  samma  ändamål  ur  Lovisa 
landtränteri  af  1000  dir.  s.  m.  Bland  korrespondenter  framhålles  säi" 
skildt  postmästaren  i  Fredrikshamn  Hammarbeck.  Grönhagen  näm- 
ner bland  sina  kunskapare  „Papin  Poika".  Af  svenske  meddelare 
fängslades  kapellanen  i  Fredrikshamn  Arkling.  —  Samtlige  landt- 
mätare  i  Ryska  Finland  af  svensk-finsk  börd  bortkallades  och  kvar- 
höllos  vid  Zarskoje  Selö  (Carnall  d.  21/u  1~'~'2.)  —  Grönhagen  med- 
delar, att  äfven  Ryssland  på  finskt  håll  dref  spioneri  och  att  detta 
särskildt  leddes  från  Fredrikshamn. 

2  Grönhagen,  utan  datum,  antagligen  från  början  af  nov.  l~<~'~- 


■■flMHBi 


217 


delbart  efter  underrättelsen  om  svenska  revolutionen  kom- 
menderade till  Finland  från  Polen,  i  december  och  januari 
dit  anlände. 

Krut  och  ammunition,  kanoner,  gevär  och  vapen  sam- 
lades i  Fredrikshamn.  Äfven  \yslott  försågs  med  både 
manskap  och  underhåll.  Hästar  uppköptes.  Hö  och  span- 
mål  samlades  i  nyanlagda  magasin.  Regimentena  vid  grän- 
sen rekryterades  och  öfvades  ,,  äfven  vid  eldbloss  i  deras 
porten"  '.  Allmogen  i  Ryska  Finland  drabbades,  såsom  nämdt. 
;tf  en  utskrifning,  som  dock  synes  åtminstone  något  mildrats, 
sedan  den  väckt  ett  allmänt  missnöje  2.  hvilket.  säges  det. 
präster  och  borgare  sökte  lugna.  Allmogen  i  Kymmene  och 
Pyttis  socknar  tvangs  under  januari  och  februari  1773  att  re- 
parera broarna  öfver  gränselfven.  Icke  blott  enskilde  flyktingar 
kommo  öfver  gränsen,  utan  allmogen  uppgifves  t.  o.  m.  mer 
än  en  gång  genom  utskickade  hafva  sökt  svenskt  skydd  och 
uppmanat  sin  forna  öfverhet  att  återtaga  den  senast  förlorade 
andeln  af  Finland. 

Under  intrycket  af  dessa  företeelser,  om  hvilka  under- 
rättelser ingingo  äfven  från  svenska  legationen  i  Petersburg, 
togo  försvarsåtgärderna  i  Finland  ny  fart. 

Försvarsutskottet  för  Finland  hade,  såsom  nämdt,  på- 
bjudit, att  för  militärens  derstädes  behof  spanmål  skulle 
uppköpas  och  magasiner  inrättas.  Dessa  åtgärders  verk- 
ställande försvårades,  på  samma  gäng  de  gjordes  dubbelt 
nödvändiga,  genom  den  allmänna  spanmålsbrist,  som  rådde  i 
Finland  icke  mindre  än  i  Sverige. 


Falkenberg  till  Sclieffer  30/n  1772. 

Se  t.  ex.  Carnalls  dep.  d.  "/in  2Vn  och  un  1773. 


218 


Gustaf  III  hade,  under  hösten  1772  visat  denna  ange- 
lägenhet ett  svalare  intresse  än  derförinnan  1. 

Likaså  hade  tillsvidare  lagts  å  sido  en  annan  fråga. 
hvartill  Carnall  tagit  initiativet.  Till  förekommande  af  en 
ytterligare  spanmålsbrist  och  för  att  icke  gå  en  möjlig 
fiende  direkt  till  hända,  hade  nämligen  denne  vidtagit  åtgär- 
der till  förebyggande  af  spanmålsexport  till  Kyssland  för  de 
magasiner,  som  der  anlades  längs  gränsen  mot  Finland. 
Stackelberg  hade  följt  exemplet  och  anhöll  om  konungens 
godkännande  af  dessa  åtgärder.  Eiksrådet.  i  hvilket  un- 
der konungens  eriksgata  memorial  i  ofvan  nämda  frågor 
föredrogos,  kunde  endast  förorda,  men  icke  besvara  dem.  - 
Ifrigt  uppmanade  Falkenberg  Gustaf  III  att  förhindra 
spanmålsutförseln.  3  Deremot  beslöt  rådet  på  Garnalls  hem- 
ställan, att  af  uppköpt  spanmål  skulle  bakas  80.000  skalp- 
bröd,  som  borde  förvaras  i  Lovisa,  Helsingfors  och  Tavastehus. 

Efter  konungens  återkomst  till  Stockholm  lemnadehan 
sitt  bifall  till  de  yrkanden,  som  från  Finland  ingått.  Den 
29  december  gafs  med  anledning  af  nämda  memorial  be- 
fallning,  att  i  Lovisa  ett  större  proviantmagasin  skulle  an- 


1  Nära  en  månad  efter  försvarsutskottets  anförda  beslut  lofvav 
Scheffer  på  erinran  af  landshöfding  Rappe,  att  Kgl.  M:t  snart  skulle 
gifva  befallning  om  inköp  af  spanmål.  Ytterligare  tvä  månader  senare 
yrkar  Falkenberg  på  skyndsamhet  i  denna  sak;  det  droge  i  hvarje 
händelse  ut  på  tiden,  innan  en  kongl.  befallning  om  spanmålsköi> 
läte  sig  verkställas.  (Scheffer  till  Rappe  22/„  1772.  Falkenberg  till 
U.  Scheffer  »/„  och  »/„  1772.) 

'  Carnall   d.   »/„    och   Stackelberg   d.   23/n  Wffc  Rådsprot.  d. 

VM  1772, 

3  Falkenberg    till    Scheffer    d.  "/„  1772:  ,, Detta  blir  angeläget, 

att  Hans  Kongl.  Maj:t  snart  afgörer,  annars  blifver  det  för  sent  och 
anstalten  är  i  mitt  sinne  oundviklig".  („Skrifvelser  till  kanslipresi- 
denten".) 


219 

läggas,  för  hvilket  Bamsay  skulle  genom  tystlåtet  och  på- 
litligt folk  i  största  stillhet  och  under  förevändning,  att  det 
skedde  för  de  svenska  lanskapens  räkning,  upphandla  2,000 
tun.  råg  och  1.000  tun.  korn.  Penningar  finge  tagas  ur  landt- 
ränterierna. l  Två  dagar  senare  beslöts  i  rådet  med  anled- 
ning af  landshöfding  Boijes  rapport  af  d.  27  nov.,  att 
spanmål  ännu  stode  till  salu.  att  statskontoret  skulle  tillsända 
honom  108,000  dir.  s.  m.  för  att,  om  möjligt,  med  ytterligare 
6,000  tun.  öka  magasinen  i  Åbo,  Helsingfors  och  Tavaste- 
hus,  „hvarvid  i  akt  tages  all  möjelig  varsamhet  och  tystnad-. 
Funnes  ytterligare  tillgäng  pä  spanmäl,  skulle  Boije  derom 
meddela. 2  Deremot  afslogs  en  af  Stackelberg  gjord  hem- 
ställan, att  landshöfdingarne  finge  utan  särskild  befallning, 
hvar  de  funne  nådigt,  uppköpa  spanmal  i  tillräcklig  mängd 
och  för  detta  ändamål  anlita  landtränterierna. ;i 

Frågan  om  spanmälsutförseln  fick  bero  väl  de  af  be- 
fälet i  Finland  vidtagna  åtgärderna.  Först  deu  29  mars 
utgaf  Gustaf  III  ett  formelt  förbud  af  den  samma. 

Åtskilliga  åtgärder  dels  planlades,  dels  vidtogos  under 
i  fråga  varande  månader  för  att  rusta  den  militära  styrkan  i 
Finland  att  upptaga  det  hotande  anfallet  från  öster. 

Kongl.  Maj:ts  befallning  af  d.  30  okt.  om  truppernas 
kompletterande  till  slutet  af  februari  1773.  hvilken  befallning 
d.  20  nov.,  „sedan  omständigheterna  förändrats",  förklarades 
derhän,  att  den  icke  gälde  de  vanliga  vakanserna,  sattes  i 
verkställighet.  För  att  underlätta  regimentenas  fullstän- 
digande hemstälde  Carnall  (och  senare  Stackelberg)  om  en  all- 


1  Konseljprot.  i  krigsår.  23/',,  17'?2- 
-  Konseljprot.  i  krigsär.  M/la  1772. 
3  Konseljprot.  i  krigsär.  l%  «?&. 


220 

män  besigtnings-  och  kassationsmönstriag  i  Finland. 1  Härtill 
gafs  den  9  december  Kongl.  Maj:ts  bifall  och  denna  mönstring 
blef  under  februari,  mars  och  april  månader  verkstäld  af 
Stackelberg  med  biträde  af  Garnall  och,  efter  dennes  plötsliga 
död  den  1  mars,  af  öfverste  Blomcreutz. 

Landshöfding  Ramsay  företog  vid  nyåret  en  fyra  måna- 
ders rundresa  genom  sitt  vidsträckta  län,  skenbart  för  eko- 
nomiska syften,  men  egentligen  för  att  fylla  vakanserna  och 
närmare  granska  försvarsverket  i  Karelen,  —  under  hvilkeu 
han  tid  han  företräddes  af  major  Riddercreutz. 2 

Sveaborg  hade  i  baron  Sparre  en  driftig  kommendant. 
Hans  talrika  förslag  och  rekvisitioner  vittna  om  den  ifver, 
med  hvilken  han  arbetade  på  fästningens  i  stånd  sättande,  hvar- 
vid  han  använde  200  man  ur  Österbottens  regimente.  J.  M. 
Sprengtp orten  var  i  Stockholm  hans  vältaliga  förespråkare. 
Sjelf  yrkade  Sprengtporten  på  rikare  medel  för  de  finska 
iastningsarbetena  och  han  begärde,  att  landshöfdingarne  och 
regim entscheferne  i  Finland  skulle  åläggas  att  för  hans  räk- 
ning uppbåda  det  manskap  han  härför  behöfde. :! 

Äfven  den  lilla  finska  galärflottan  utrustades  under  led- 
ning af  Trolle,  som  för  detta  arbete  erhållit  100  man  ur 
Åbo  och  Södra  Finlands  båtsmansuppbåd  samt  senare  ytter- 
ligare 100  man  ur  Österbottens  regimente. 

Krigsförberedelserna  i  Finland  bedrefvos.  skrifver 
Grönhagen  den  2  mars  från  Helsingfors,,  med  ifver. 

Kort  derpå,  syntes  faran  för  ett  ryskt  anfall  vara  som 
mest  hotande.    Med  brådska  gjorde  nu  regeringen  i  Stock- 


1  Ramsay  d.  18/12  1772. 

2  Carnall  d.  17/n  och  Stackelberg  den 

3  Sprengtporten  d.  3/3  1773. 


221 


holm  hvad  göras  kunde  för  Finlands  försvar.  Gustaf  III 
lemnade  sitt  bifall  till  Sprengtportens  nyss  nämda  be- 
gäran, i  Grönhagens  förslag,  afsändt  redan  den  14  nov., 
om  karelska  allmogens  beväpnande  med  gevär  och  ammuni- 
tion ur  Tavastehus  arsenal,  godkändes.  Äfven  den  gamla 
frågan  om  vargeringens  ordnande  i  Finland  blef  afgjord. 
Bland  de  förslag  härtill,  hvilka  af  samtliga  landshöfdingar, 
till  åtlydnad  af  kongl.  brefvet  af  d.  23  febr.  1770,  insändts. 
antogs  det,  som  inlemnats  af  landshöfding  Boije,  såsom  det 
vigaste  och  för  såväl  statskassan  som  allmogen  minst  betun- 
gande. Det  beslöts,  att  till  landshöfdiugarne  i  Finland  skulle 
aflåtas  en  uppmaning,  att  söka  vinna  rust-  och  rotehållarene 
för  den  antagna  anordningen.  - 

Pa    tvenne   krigskonseljer  behaDdlades  Sprengtportens 
förslag   till   stärkande  af  försvarsverket  i  Finland  och  med 
ledning   af   dem   beslöts  en  mängd  vigtiga  åtgärder:  finska 
armén   skulle   kompletteras,    magasiner   anläggas,  för  finska 
fält-  och  attaiHie  artilleriet  anslogs  till  en  början  100,000  dir. 
s.    ni.    och  skulle  anslaget  efter  behof  ökas.    Krigskollegii 
förslag    om   finska   arméns   utrustning  hänskjöts  på  Gustaf 
IILs   yrkan   till    ett  utskott  bestående  af  riksraden  Liewen 
och  Falkengreen,  fältmarskalken  Hessenstein,  Sprengtporten 
och  general-fälttygmästaren  Anrep.     Kort  derpa  d.  30  mars 
anbefalde  Gustaf  III.  emedan  han  ville  ,hafva  hela  sin  armé 
i  tjenstfärdigt  skick",  Sprengtporten  att,  hvad  Finland  be- 
träffade, inge  förslag  om  förbättrande    af  trossen  och  sättet 
för  dess  transporterande. ;1    Gustaf  III  ville  nu  lägga  lednin- 


1  Kådsprot.  d.  I2/?  1773. 
-  Kådsprot,  i  krigsår.  "/,  1772. 
3  Se   sid.    170 — 171.     Konseljprotok.    d.    M/„ 
177  3.   (Odhner,  s.  225). 


och 


222 

gen  af  det  finska  försvarsverket  i  en  kraftigare  hand  än 
Stackelbergs  och  erbjöd  dennes  plats  åt  Spreugtporten,  men 
denne  vägrade,  af  skäl,  som  ofvan  nämts,  att  mottaga  detta 
förtroende.  Staekelberg,  som  emellertid  på  konungens  kal- 
lelse i  slutet  af  mars  afreste  från  Finland,  fick  sålunda,  när 
han  två  månader  senare  dit  återvände,  auyo  öfvertaga 
sitt  befäl. } 

De  krigsfarhågor,  under  hvilka  den  svenska  regeringen 
i  mars  1773  uppbjudit  sina  krafter  till  Finlans  försvar, 
skingrades  kort  derpå.  Försvarsåtgärderna  i  Finland  hade 
bestämts  af  vexlingarna  i  den  politiska  atmosfären.  Också 
efterträdde  nu  lugn,  om  än  ingalunda  overksamhet,  den  bråd- 
ska, hvarmed  åtgärderna  till  Finlands  värjande  mot  ett  ryskt 
anfall  nyss  vidtagits. 

Det  står  utom  alt  tvifvel,  att  värt  land  vid  denna  tid- 
punkt icke  var  beredt  att  mottaga  ett  dylikt.  2  Om  någon 
del  af  Sveriges  rike,  hade  under  ett  sådant  förhållande  Fin- 
land anledning  att  glädja  sig,  då  den  redan  så  öfverhängande 
läran  för  Sveriges  nya  statsskick  aflägsnade  sig  och  dermed 
Kysslands  erövringsplaner  lades  å  sido. 


1  Om  hans  myndighet  på  denna  post  se  bii.  16. 

'-  Jfr.  sid.  187.  Gnstaf  III  skrifver  till  Creutz  d.  x/s  1773,  att 
visserligen  den  finska  armén  och  flottan  med  det  understöd  Frankrike 
anslagit  kunde  till  den  1  jan.  1776  bringas  i  utlofvadt  skick,  men  icke 
så  fästningarna  i  Finland.  Med  alla  de  förbätringar,  som  på  Svea- 
borg sedan  statshvälfningen  utförts,  vore  den  icke  i  stånd  att  för- 
svara sig  mer  än  8  dagar.  Sprengtporten  hade  beräknat,  att  denna 
fästning  och  Lovisa  kräfde,  utöfver  det,  som  för  dem  anslagits,  7 
nwnor  guld  per  år,  för  att  inom  ett  år  sättas  i  försvarligt  och  inom 
tre  år  i  fullt  krigsdugligt  skick.  Och  beröfvadt  skyddet  af  dessa 
fästningar,  var  Finlands  försvar  utan  fotfäste. 


I.    Bref  från  Gustaf  III. 


i. 

Till  kejsarinnan  Maria  Theresia  af  <)stcrrikc. 

(Efter  koncept,  uppsatt  af  C.  Fr,  Seheffer,  bland  ^Gustavianska 
Pappren"  i  universitetsbiblioteket,  Upsala.) 

Utan  datum,  omedelbart  efter  statshvälfningen. 


Madame  Ma  Soeur  et  Cousine, 

V.  M.  Imp:le  connait  depuis  longtemps  mou  aduiiration. 
pour  Elle.  Le  changement  arrivé  dans  cet  Etat  et  dont  le  B:n 
de  Wiedemann  Lui  aura  rendu  compte  me  met  en  état  plus 
'lue  jamais  de  Lui  donner  des  preuves  -de  ce  sentiment,  et  je 
Be  perds  pas  un  instant  pour  avoir  le  plaisir  d'assurer  V.  M. 
Imp:le  de  1'envie  que  j'ai  d'en  trouver  l'occasion.  La  situation 
générale  de  1'Europe  me  parait  meriter  aujourd*hui  1'attention 
la  plus  sérieuse  d'une  souveraine  qui  peut  influer  si  dccisive- 
^ent  sur  ses  destinées.  J'avoue  que  le  repos  du  Nord  fait 
le  grand  objet  de  mes  voeux  et  j'offre  a  V.  M.  Imp:le  tout 
ce  qui  dépend  de  moi  pour  1'assurer.  Je  suis  avec  tons  les 
Sentiments  qui  vous   sont  dus,  Madame  .... 

i 


Till  kejsar  Josef  II  af  Österrike. 

(Efter  koncept,  uppsatt  af  C.  Fr.  Scheffer,  bland  "Gustavianska 
Pappren"  i  universitetsbiblioteket,  Upsala.) 

Utan  datum,  samtidigt  med  föregående. 

Monsieur  Mon  Erére  et  Cousin, 

Le  Baron  de  Wiedemann  aura  déjä  rendu  compte  ä  V.  M. 
Imp:le  de  tout  ce  qui  s'est  passé  ici.  Dans  la  nouvelle  posi- 
tion oii  je  me  trouve  mon  premier  soin  est  d'assurer  V.  M. 
Impile  de  mon  amitié  et  de  mon  attachement  les  plus  since- 
res.  L'intéröt  de  mon  Etat  me  prescrit  ce  soin  et  mes  senti- 
ments personnels  me  le  rendent  trés-agréable.  Si  la  puissance 
de  V.  M.  Impile  m'inspire  comme  å  tous  les  souverains  le 
désir  de  vivre  en  bonne  intelligence  avec  Elle,  ses  vertus  et 
ses  eminentes  qualités  y  ajoutent  le  désir  de  meriter  son  ami- 
tié et  ce  retour  de  sentiments  qui  n  est  pas  1'ouvrage  de  la 
politique  mais  qui  fait  qu'on  peut  se  passer  d'elle.  Je  serai 
toujours  bien  inviolablement .... 


Till  grefve  de  Vergennes. 


(Efter  afskrift  bland  Vergennes'  depescher  till  cVAiguillon  i  franska 
utrikes-rainisteriets  arkiv  i  Paris.) 

Ce  mardi  6  octobre  (1772). 

Monsieur  le  Comte  de  Vergennes, 

Je  viens  de  nommer  ce  matin  le  Comte  de  Creutz  pour 
mon  ambassadeur  extraordinaire  auprés  du  Roi,  votre  maitre- 
Le  désir  que  ce  Prince  a  marqué  de  voir  M.  de  Creutz  revétu 
de    ce    caractere    suffisait   pour   me   convaincre    qu'il    en  étai* 


digne  et  je  n'ai  pas  voulu  différer  plus  longtemps  une  nonii- 
nation  qui  n'est  qu'une  faible  marque  de  ma  reconnaissance 
pour  toute  Famitié  que  le  Roi  de  Erance  m'a  témoignée  et 
avec  laqnelle  il  m'a  si  puissamment  soutenu.  Je  m'empresse 
de  Vous  le  faire  savoir  pour  que  Vous  puissiez  encore  ce  soir 
en  faire  part  au  Roi  votre  maitre. 


4. 
Till  prins  Henrik  af  Preussen 


(Efter  originalet  i  Königl.  Preuss.  Haus-Archiv,  Berlin.) 

Stockholm  le  8  Sov.  1772. 

Monsieur  Mon  Erere  et  Oncle, 
Je  saisis  le  départ  du  C.  de  Dönhoff  pour  parler  libre- 
ment  avec  Votre  Altesse  Royale.  Rien  n'a  pu  m'étre  plus 
sensible  que  la  francbise  et  la  tendresse  avec  laquelle  Vous 
m'avez  ouvert  Votre  coeur  k  1'occasion  du  changement  qui 
vient  d'arriver  ici.  Et  je  ne  crois  pouvoir  répondre  parfaite- 
ment  ä  Votre  amitié  qu'en  Vous  parlant  avec  la  méme  con- 
fiance;  ce  n'est  donc  pas,  mon  cher  Oncle,  le  Roi  de  Sufede 
qui  Vous  écrit,  c'est  un  neveu  qui  parle  ä  son  oncle,  ä  un 
grand  homme,  å  un  philosophe  cosmopolite,  au  dessus  des 
préjugés  politiques.  Je  comprends  fort  bien  ce  que  Vous  vou- 
liez  me  dire  dans  Votre  lettre;  c'est  en  rétablissant  la  forme 
de  Gouvernement  de  1720  que  je  pourrais  conjurer  Torage, 
Prét  ä  fondre  sur  moi.  Mais  le  puis-je,  mon  cher  Oncle?  J'en 
appelle  ä  Vous-mSme.  Et  une  telle  låcheté,  en  replongant 
!'Etat  dans  tous  les  maux  dont  je  l'ai  voulu  retirer,  en  expo- 
saut  tous  mes  amis  ä  une  mört  certaine,  ne  me  couvrirait-elle 
Pas  de  honte  et  ne  marquerait-elle  pas  d'une  tåche  inéfassable 
^e  peu  que  j'ai  acquis  de  réputation.    S"'il  me  fallait  une  plus 


ample  juatification  que  celle  que  (j'ose  le  dire)  le  fanatisme  de 
mes  penples  me  donne,  1'empressement  de  mes  voisins  a  con- 
server    1'ancienne    forme    des    choses    et  le  sort  de  la  Pologne 
m'en  servirait.     Si  apres  cela  je  oonsentais  a  changer  la  moindre 
des  choses  ä  ce  que  j'ai  établi,  n'en  désavouerais-je  pas  l'indé- 
pendance  de  1'Etat  pour  laquelle  j'ai  tout  risqué  et  ne  me  mett- 
rais-je    pas    moi-méme    dans    la    triste  situation  du  roi  de  Po- 
logne   ä   laquelle   je   ne  voudrais  point  survivre.     La  suite  de 
ma    resolution    pourra   étre,    il  est  vrai,  d'étre  accablé  comme 
la   Pologne,    mais  je  succomberais  avec  honneur,  j'emporterais 
au    tombeau    les   regrets    des  amis  sensibles,  j'ose  le  dire,  les 
Vötres,    et    la   satisfaction  de  n'avoir  ni  trahi  les  intéréts  des 
peuples   que  le  ciel  m'a  ooniiés,  ni  1'honneur  du  sang  dont  je 
sors.     Mais  1'histoire  möderne  ne  fournit  point  1'exemple  d'une 
monarchie    entiérement    anéantie  et  je  préfere  d'étre  roi  d'Up- 
lande  et  d'6tre  indépendant  å  d'ötre  un  image  sur  le  tröne  tel 
que  Test  le  roi  de  Pologne  sans  pouvoir  soustraire  mes  peuples 
ä    1'indépendance.     Je    persisterai    donc    dans  la  resolution  de 
périr  plntot  que  de  rien  changer  ä  ce  que  j'ai  établi  ici.     0'est 
ce     que    je   me    suis   proposé  au  moment  que  je  descendais  le 
19  aout  dans  le  corps  de  garde,  c'était  la  suite  d'un  parti  mé- 
dité    et    réfléchi    pendant  trois  mois  dans  la  tranquillité  de  la 
retraite.     Ne  croyez  pourtant,   mon   oher   Oncle,   que  je  n'oublie 
rien    pour    adoucir    les  puissances  voisines.     J'ai  fait  faire  le» 
assurances    les    plus  fortes  ä  1'impératrice  de  Russie  et  je  1IU 
envoie  un  ambassadeur  pour  la  nätter  par  une  distinction  parti- 
culiére;    c'est  un  sénateur  qui  est  chargé  de  cette  commission 
ce  qui  ici  n'est  d'usage  que  trés-rarement.     D'un  autre  cötéje 
fais  rentrer  dans  leurs  quartiers  les  troupes  de  la  Finlande  et 
je    n'ai    pas    méme    fait  remplacer  le  Comte  d'Ehrensvärd  qlU 
est    mört.     On    ne    peut,  je  Vous  en  laisse  ,)'uger  Yous-méme, 
marquer   plus   de  confiance,  ni  plus  de  securité.     Je  n'ai  qn  a 


me  löner  aussi  de  1'Imp:  et  j'en  ai  recu  des  assurances  trop 
grandement  pour  vouloiv  me  tromper.  Voilä  Taveu  que  je  vou- 
lais  faire  å  Votre  Altesse  Royale.  Elle  voit  qae  ce  B'est  qu'å 
mon  Oncle  que  j'ai  parlé  et  que  ma  franchise  aurait  été  trop 
hardie,  si  elle  n'avait  été  dressée  ä  un  parent  aussi  cher.  Je 
Votjb  prie  de  me  conserver  toujours  Votre  amitié,  elle  me  con- 
solera  dans  tous  les  événements  de  ma  vie  et  pour  meriter 
Votre  éstime  il  n'y  a  rien  que  je  ne  tenterais  pas.  Cest 
avec  ces  sentiments  que  je  suis  jusqu'å  la  mört,  Monsieur  mon 
Frére  et  Oncle,   de  Votre  Altesse  Royale 

le  bon  frére  et  tendre  neveu 

■ 

Gustave. 


5 
Till  konung  Fredrik  II  af  Preussen. 

(Efter  originalet  i  Königl.  Geli.  Staats-Archiv,  Berlin  ) 
Utan  datum,  men  synbarligen  samtidigt  med  föregående. 

Monsieur  Mon  Frére  et  Oncle, 
Je  ne  puis  laisser  partir  le  Gömte  de  Döiihorf  sans  re- 
aouvelkr  ä  Votre  Majesté  les  assurances  de  la  tendre  amitié 
<lUe  je  Lui  porto;  Ces  sentiments  seront  cultivés  avec  le  plus 
grand  som  de  ma  part  et  j'ai  vu  avec  un  sensible  plaisir  par 
la  derniére  lettre  de  Votre  Majesté  qu'Elle  conserve  pour  moi 
°ette  tendresse  qui  m'est  si  cliére.  Je  puis  ainsi  L'assurcr, 
que  rien  ne  me  tient  plns  au  coeur  que  de  conserver  une  paix 
solide  et  stable  avec  mes  voisins;  toutes  mes  démarches  de- 
Puis  que  le  pouvoir  a  été  remis  entré  mes  mains  n'a  (sic!) 
tendu  qu'a  ce  but  et  je  tåcherai  de  saisir  toutes  les  occasions 
Pour  le  prouver  aux  yeux  de  TEurope.  Loin  donc  de  suivre 
^es    impressions    étrangéres,    je    ne    suivrai    que  ceux  <pe  me 


diote  raon  inclination  naturelie  poar  le  repos,  fondé  sur  la 
tranquillité  publique.  Cest  aussi  dans  cette  vue  que  j'envoi 
un  ambassadeur  en  Russie  et  que  j'y  est  (!)  nomme  le  Comte 
de  Posse  qui  pendant  son  dernier  séjour  a  joui  les  bontés  de 
rimpératrice.  Votre  Majesté  voit  par  la  combien  je  tåche  de 
prévenir  ä  une  Princesse  dont  j'admire  les  grandes  qualités 
et  qui  sort  du  méme  sang  que  moi.  Ca  souvenir  des  soins 
que  \rotre  Majesté  s'est  donnés  pour  La  tranquilliser  å  mon 
su.jet  ne  sortira  jamais  de  mon  esprit  et  j'en  conserverai  tou- 
jours  pour  Elle  une  tendre  reconnaissance.  Mon  coeur  n'  avait 
pas  besoin  de  ce  sentiment  pour  Lui  étre  vivement  attaché. 
Je  prie  Votre  Majesté  d'étre  persuadé,  que  je  sais  (?)  aveo 
ces  sentiments  et  ces  (!)  de  la  plus  haute  considération  que 
je  suis 

Monsieur  Mon  Frére  et  Onole 
de  Votre  Majesté 
le  bon  frére  et  tendre  neveu 
Gustave. 


Till  konung  Kristian    VI  af  Danmark. 

(Efter  koncept,  uppsatt  af  IL  Scheffer,  bland  kanslipresidentens 
koncepter  i  Riksarkivet,  Stockholm). 

Den  15  no  v.  1772. 

Au  Roi  de  Danuemarc, 
Monsieur  mon  Frére  et  Cousin, 
Ayant  trouvé  la  saison  assez  favorable  pour  pouvoir  faire 
déjä  cette  année  une  partie  de  la  tonrnée  que  les  Rois  mes 
pi-édécesseurs  ont  été  accoutumés  de  faire  d'abord  apres  leur 
couronnement  et  passant  par  les  provinces  qui  se  trouvent 
limitrophes   des  Etats  de  Votre  Majesté,  je  n'ni  pas  vouln  me 


renclre  si  prés  de  ses  frontiéres  sans  en  faire  part  a  Votre 
Majesté  et  sans  Lui  renouveler  en  méme  temps  les  assuranoes 
de  mon  amitié  qui  sera  toujours  aussi  sincére  qu'invariable. 
Cet  usage,  établi  entré  les  Souverains  qui  désirent  de  vivre 
en  bonne  intelligence,  devient  pour  moi  une  satisfaction  de 
plus  par  le  lien  du  sang  qui  nrattache  ä  V.  M.  et  qui  me 
ftra  reehercher  toutes  les  occasions  par  lesquelles  je  pourrais 
Vous  convaincre  de  la  haute  considération  et  de  la  parfaite 
amitié  avec  lesquelles  je  suis,  Monsieur  mon  Frére  et 
Cousin,  .  .  . 

7. 


Till  honung  Fredrik  II  af  Preussen  1). 


(Efter  originalet  i  Königl.  Geheime  Staats-Archiv,  Berlin.) 

Örebro,  le  23  Décembre   1772 

Monsieur  mon  Frfere  et  Cousin, 
Cest  toujours  avec  la  méme  satisfaction  que  je  reeois 
les  lettres  que  Votre  Majesté  veut  bien  m'écrire  et  je  remercie 
infinement  de  celle  du  S  de  ce  mois.  Les  sentiments  d'intérét 
pour  mon  bonbeur  que  Votre  Majesté  y  exprime  me  touchent 
sensiblement  et  ils  me  seront  toujours  chers  a  conserver.  Mais 
Pour  me  servir  de  la  méme  francbise  dont  Votre  Majesté  me 
uonne  1'exemple  et  dont  le  principe  est  gravé  dans  mon  pro- 
pre  coeur  par  la  tendre  confiance  que  je  Lui  porte,  je  Lui  de- 


h)  Detta  bref  förtjenar  att  här  meddelas  efter  originalet,  oak- 
tadt  Manderström  i  sin  „Correspondance  médite"  p.  46  redan  af- 
tryekt  ett  odateradt,  såsom  han  antager,  från  januari  1773  härrörande 
koncept  till  det  samma,  emedan  detta  koncept,  såsom  en  jämförelse 
visar,   först  efter  åtskilliga  ändringar  blifvit  följdt. 


manderai  de  qui  je  dois  avoir  les  malheurs  ä  appréhender  que 
Votre  Majesté  semble  m'annoncer  et  quel  droit  les  puissances 
étrangéres  ont  å  se  plaindre  des  arrangements  que  j'ai  pu 
preudre  dans  1'intérieur  de  mon  royaume  pour  y  maintenir 
]'ordre  et  rétablir  1'union  et  rendre  mes  peuples  heureux.  Il 
est  certain  qu'il  y  a  des  puissances  en  Europé  qui  loin  de 
nr  en  vouloir  me  donneront  dans  1'occasion  toute  1'assistance 
qui  est  en  leur  pouvoir;  dun  autre  cöté  mes  voisina  m'ont 
donné  chacun  séparément  les  assurances  les  plus  fortes  de 
leur  amitio  et  de  leur  désir  de  vouloir  vivre  avec  moi  dans 
une  bonne  et  parfaite  harmonie.  Je  dois  done  avoir  trop  de 
confiance  en  leur  bonne  foi  pour  pouvoir  croire,  qu'ils  soient 
occupés  ä  former  des  projets  pernicieux  contre  ma  personne  et 
mes  Etats  dans  le  temps  que  je  dois  croire  leurs  assurances 
du  contraire.  Votre  Majesté  connait  trop  Elle-méme,  Elle  a 
trop  montré  aux  yeux  de  1'Europe  combien  1'indépendance  et 
la  gloire  de  Ses  Etats  Lui  était  chére,  Elle  connait  trop  com- 
bien ces  devoirs  sont  sacrés  pour  ne  pas  trouver  naturel,  je 
dis  plus  approuver  méme  que  je  n"admette  aucune  restriction, 
ni  le  moindre  temperament  sur  cet  artide.  La  chose  en  elle- 
méme  n'en  est  point  susceptible,  et  lorsque  j'observerai  rigou- 
reusement  de  ne  point  me  méler  dans  les  affaires  domestiques 
Je  quelque  puissance  que  cela  soit,  j'ai  lieu  de  prétendre  a  un 
retour  également  équitable  de  leur  part.  Le  contraire  établi- 
rait  un  simple  droit  de  convenance  dans  le  monde  qui  peut 
nller  ä  1'infini  et  qui  n'a  point  de  bornes.  Mais  de  plus  Vous 
pouvez  étre  persuadé,  mon  cher  Oncle,  que  si  le  flambeau  de 
la  guerre  s'allume  dans  le  Nord,  il  s'étendra  certainement  plus 
loin  et,  les  événements  une  fois  abandonnés  au  sort  des  armes, 
il  sera  bien  difficile  de  prévoir,  ni  de  calculer  qu'elles  en  se- 
rcktt  les  suites,  malgré  toutes  les  probabilités,  méme  les  plus 
évMentés. 


Telle  est  la  maniére  sous  laquelle  j'envisage  et  ma  pro- 
pre situation  et  celle  des  affaires  en  general.  Je  la  eonfie  å 
un  Oncle  qui  rn'est  cher  et  ä  un  souverain  qui  par  ses  qua- 
lités  rares  jouit  de  Tadmiration  de  toute  1'Europe.  Sous  l'un 
et  1'autre  de  ces  titres  son  amitié  me  sera  précieuse  ä  con- 
server,  to  ut  eomme  je  m'efforcerai  toujours  a  convaincre  Votre 
Majesté  du  sentiment  de  la  haute  éstime  et  tendre  amitié 
avec  lesquelles  je  serai  toujours, 

Monsieur  mon  Frére, 

de  Votre  Majesté  le  bon  frére 

et  tendre  neveu 

Gustave. 


8. 

Till  honung  Fredrik  II  af  Preussen. 

i  Enligt  koncept,  uppsatt  af  C.  Fr.  Scheffer,  bland  »Gustavianska 

pappren"  i  univ:bibl.,  Upsala.) 

Utan  datum;  antagligen  svar  på  Fredrik  H:s  bref  af  23  jan.  1773. 

Originalet  icke  anträffadt  i  Tterlin. 


Monsieur 


Frére  et  Oncle, 


Il  m'est  difficile  d'exprimer  å  V.  M.  eombien  j'ai  été 
Pénétré  de  toute  1'amitié  dont  sa  derniére  lettre  est  remplie. 
Ees  vérités  qu'  elle  renferme  nront  frappé  depuis  longtempa. 
•Je  suis  persuadé  plus  que  personne  que  la  guerre  est  un  mal- 
vor en  general,  et  dans  la  position  oii  jo  me  trouve,  ayant 
i'ordre  å  retablir  dans  uu  Etat,  delivré  a,  1'anarchi  depuis  un 
"emi-siécle,  je  serais  encore  plus  aveugle,  si  je  ne  sentais  pas 
c°mbien  la  paix  m'est  nécessaire  et  indispensable.  Je  vous 
Prie  donc,  mon  cher  Oncle,  d'étre  bien  sur  que  mes  voisin.-? 
u  ont  rien  ä  craindre  de  ma  part.  Mais  je  Vous  conjure  aussi 
cle  leur  faire  envisager  eombien  la  justice  (et)  leur  propre  in- 


10 

térét  demendent,  qu'ils  ne  troublent  point  eux-mémes  le  repos 
dans  lequel  je  désire  de  vivre.  Je  ne  serai  jamais  assez  låche 
påtti  souffrir  des  insultes,  ni  pour  me  soumettre  aux  proposi- 
tions injustes,  et  quelque  division  qui  ait  regné  parmi  mes  su- 
iets,  je  suis  sur,  que  toute  la  nation  se  réunira  å  moi,  quand 
elle  me  verra  armé  pour  son  honneur  et  pour  son  indépen- 
dance.  Je  me  flatte,  que  ce  cas  n'arrivera  pas,  et  j'aime  ä  me 
perstiader,  <iuo  j'en  serai  redevable  au  tendre  intérét  que  V. 
M.  veut  bien  prendre  k  mon  bonlieur.  Aussi  rien  n'égalera 
jamais  la  reconnaissance  avec  laquelle  je  ne  cesserai  d'etre  .... 


Till  rysJee  tronföljaren  Paul. 

(Uppsatt  af  U.  Scheffer.    Enl.  koncept  bl.  kanslipresidentens  koncepter 
i  Riksarkivet,  Stockholm.) 

a  Stockli.  cc  19  février  1773. 

Monsieur  Mon  Frére  &  Cousin, 
Ayant  admis  Votre  Altesse  Impériale  au  nombre  des 
Chevaliers  de  mon  Ordre  des  Séraphins,  c'est  avec  la  plus 
grande  satisfaction  que  j'en  fais  part  å  V.  A.  I..  persuadé, 
qu'Elle  recevra  avec  plaisir  cette  marque  de  ma  tendre  &  sin- 
cére  amitié.  Le  Cliambellan  Baron  de  Nolcken  que  j'ai  dépé- 
ché  vers  S.  M.  I.,  Madame  ma  Soeur  &  Cousine,  L'Impératrioe 
de  Eussio.  Votre  Auguste  Mere,  pour  avoir  l'honneur  de  re- 
mettre  entré  ses  mains  les  inarques  de  mon  dit  Ordre  des  Sé- 
raphins dont  ja  prie  S.  M.  T.  de  vouloir  bien  Vous  revétir,  est 
ohargé  en  meme  temps  de  renouveler  a  V.  A.  I.  des  assuran- 
ces  de  tous  mos  sentiments  pour  Elle. 

Sortis    tous    deux   du  meme  sang  et  de  la  méme  Maison 
dont  Vous  étes  actuellement  le  Chef,  rien  ne  sa.urait  ötre  ajoute 


11 


anx  liens  qui  servent  de  base  ä  mon  amitié  pour  V.  A.  I.  et 
j'éspére,  qu'Elle  n'en  doutera  jamais,  ni  de  la  haute  éstime  avec 
la  quelle  je  suis  . .  . 


10. 

Till  kejsarinnan  Katarina  II  af  Byssland. 

(Uppsatt   af  U.    Scheffer.    Enl.   koncept  bl.  kanslipresidentens  kon- 
cepter i  Riksarkivet,  Stockholm.) 

å  Stoekli.  ce  19  février  1773. 

Madame  Ma  Soeur  &  Oouaine, 

Le  Chambellan  Baron  de  Nolcken  que  j 'envoyé  vers 
Votre  Majesté  Impériale  est  chargé  d'avoir  1'honneur  de  re- 
mettre  entrés  ses  mains  les  marques  de  mon  Ordre  des  Sé- 
raphins  dont  je  La  prie  de  vouloir  bien  revétir  S.  A.  I.,  Mon- 
sieur mon  Frére  &  Cousin,  le  Grand  Duc  de  Russie,  k  qui  je 
fais  part  moi-rneme  de  son  admission  au  dit  Ordre. 

Animé  du  désir,  le  plus  vif,  de  complaire  ä  V.  M.  Imp., 
je  me  rlatte  Madame,  que  Vous  voudrez  bien  étre  persuadée  de 
la  sincérité  de  mes  sentiments  &  de  Tintérét  ten  dre  &  con- 
stant  que  je  prendrai  toujours  å  tout  ce  qui  Vous  touche.  Les 
liens  du  sang  en  sont  garants,  mais  plus  encore  les  senti- 
ments qu'inspireut  les  grandes  qualités  de  V.  M.  Impériale. 
Ce  sera  constamment  avec  la  plus  grande  satisfaction  que  j  en 
donnerai  des  preuves,  comme  aussi  de  la  haute  considération 
avec  laquelle  je  suis  .  .  . 


12 


II.    Bref  till  Gustaf  III. 


Från  prins  Henrik  af  Preussen. 

(Efter  en  afgkrift  i  Königl.  Preuss.  Haus-Archiv,  Berlin.) 

Reinsberg,  le  (?)  Sept.   1 7 7 2 . 

Sire, 

On  ne  peut  sintéresser  plus  vivement  au  bonheur  et  a 
la  prospérité  de  Votre  Majesté  que  je  le  fais.  Ce  sont  des 
sentiments  que  la  nature  a  gravé  dans  mon  coeur,  que  Vous 
aVäz  fortifiés  pendant  que  j'ai  eu  le  bonheur  de  vivre  avec 
Vous  et  qui  ont  été  vivement  emus,  en  appretiatlt  tons  les 
événements  qui  se  sont  passés  en  Suöde. 

La  lettre  que  Votre  Majesté  nfécrit  å  ce  sujet  me  rend 
encore  plus  intéressant  et  Votre  gloire  et  Votre  personne.  Pnis-je 
avoir  un  monument,  plus  cher  ä  mon  coeur,  que  celui  qui  me 
prouve  Votre  coniiance?  Je  Vous  donne  la  seule  marque  qui 
est  en  mon  pouvoir  de  Vous  donner  de  ma  sensibilité,  c'est 
de  répondre  sur  la  lettre  avec  la  sineérité  que  je  pense  et  de 
Vous  dire  la  vérité,  telle  que  je  1'envisage. 

Mon  bonheur  serait  entier,  si  je  Vous  voyais  paisible 
possesseur  do  Vos  Etats,  la  Suéde,  sans  troubles  domestiques, 
et  une  famille  chérie  et  que  j'adore  dans  la  situation  tranquille 
et  henreuse  oii  je  désire  qu'elle  puisse  vivre.  Telle  serait  la 
situation  de  Votre  Majesté,  si  les  troubles  et  les  brouilleries 
civiles  qui  ont  divisé  la  Suöde  jusqu'iei  ne  tenaient  pas  ä 
d'autres  Etats.  Mais  tons  les  Royaumes  (et  Vous  étes  t  rop 
éolairés  pour  n'en  pas  convenir)  tiennent  ensemble  par  une 
chåine;   il  est   impossible  qu'on  touche  d'un  cöté,  sans  que  la 


vibration  ne  se  fasse  sentir  partout.  Il  est  donc  impossible 
d'empöcher  qtie  Pévénement  arrivé  en  Suécle  ne  se  fasse  sen- 
tir sur  tout  le  corps  politique,  et,  tout  comme  des  puissances 
trouveront  leur  intérét  dans  ce  cliangement  et  tout  comme  pour 
leur  intérét  ils  y  auront  concouru,  il  est  de  1'autre  cöté  une 
prévoyance  que  la  nature  des  choses  indique  aux  puissances. 
opposées  rélativement  ä  leur  siirété  et  ä  leurs  intéréts,  que 
Votre  Majesté  se  départisse  alors  un  moment  de  la  position 
oii  Elle  se  trouve;  qu'Elle  juge  en  cosmopolite  et  qu'Elle  com- 
bine,  Elle-möme,  ce  qui  doit  naturellement  arriver,  si  en  qualité 
de  Roi  de  Suéde  Vous  ne  trouvez  (pas)  des  ressources  dans 
Votre  esprit  et  Votre  capacité  pour  calmer  par  des  efforts  réels 
les  allarmes  de  tous  les  coeurs,  vraiement  attachés  å  Votre  per- 
sonne.  J'ai  eu  souvent  1'avantage  de  m'entretenir  a  ce  sujet 
avec  Vous  durant  mon  séjour  en  Suéde.  Je  ne  Vous  ai  caché 
ni  mes  sentiments,  ni  mes  appréhensions.  Ne  pensez  pas  pour- 
tant,  que  je  blame  le  parti  que  Vous  avez  pris.  Je  sais,  qu'il 
y  a  des  situations  ou  les  partis  extremes  sont  les  seuls  qu'on 
peut  choisir.  Je  loue  et  j'admire  Votre  modération,  mais  plus 
que  Vos  procédés  m'attachent  ä  Vous  et  plus  et  plus  je  gé- 
mis  que  les  combinaisons  de  1'Europe  Vous  sont  si  peu  favo- 
rables.  Je  Vous  prie  et  Vous  conjure  en  ami  comme  un  de 
Vos  parents  qui  Vous  chérit,  qui  est  attaché  k  Votre  Möre  et 
ä  Votre  famille  de  concilier  les  esprits  au  dehors,  fut  ce  méme 
par  quelque  changement  encore  dans  la  forme  des  choses  ann 
de  leur  montrer  par  des  effets,  que  Vous  désirez  concilier  les 
affaires  autant  qu'il  Vous  est  possible.  Sojrez  convaincu,  que 
ce  serait  un  poignard  dans  mon  coeur,  si  mes  appréhensions 
et  mes  craintes  (se)  réalisent.  Si  dans  le  petit  coin  que  j'occupe 
dans  cet  immense  univers  je  puis  contribuer  ä  Votre  tranquil- 
lité  et  ä  Votre  bonheur,  j'éspére  que  Votre  Majesté  ne  doutera 
pas,    que    mon   coeur    et  mes  sentiments  me  porteront  n   saisir 


14 

le  bonheur  de  Vous  servir  et  de  Vous  donner  des  preuves  de 
la  teudre  amitié  et  de  la  haute  considération  avec  laquelle 
je  suis  .  .  .  Henri. 

12. 

Från  kejsarinnan  Katarina  II  af  Ryssland. 

(Enl.    originalet  bl.   »Gustavianska  pappren1"  i  univ.-bibliot.,  Ppsaiai. 
å  S:t  Petersbourg  ce  4  Septeinbre  (gl.  st.)  |/??2. 

Monsieur  mon  Frére  et  Cousin, 
Je  recois  toujours  avec  uné  satisfaction  sincére  les  raar- 
ques  de  1'amitie  de  Votre  Majesté  en  toutes  occasions  oii  il 
Lui  plait  de  me  les  donner.  Une  tendresse,  fondée  sur  les 
liens  de  sang  et  1'intérét  des  deux  Monarchies  que  la  Provi- 
denco  Nous  a  confiées,  me  feront  cultiver  soigneusement  mes 
sentiments  persormels  pour  Votre  Majesté  et  toute  Sa  maison 
Royale  et  mon  penchant  pour  1'union  la  plus  parfaite  entré 
les  deux  nations.  Rien  ne  saurait  me  toucher  d'avantage  que 
de  trouver  les  mémes  dispositions  dans  Votre  Majesté.  Il 
n'est  sans  doute  point  de  plus  solide  gloire  que  celle  de  main- 
tenir  la  paix,  le  premier  et  la  plus  grand  bien  des  peuples, 
ainsi  qu'Elle  s'exprime  dans  Sa  lettre  du  21  Aout,  et  rien  ne 
serait  conséquemment  plus  désirable  que  de  rendre  inutiles 
tant  de  ressorts  multipliés,  qui,  ainsi  qu'  il  ne  peut  échapper 
aux  lumiéres  de  Votre  Majesté,  sont  mis  si  souvent  en  action 
pour  détourner  de  ee  principe.  Cest  dans  cette  intention 
pure  et  avec  les  sentiments  de  la  plus  parfaite  amitié  que  je  suis, 

Monsieur,  mon  Fröre  et  Cousin, 
de  Votre  Majesté 
La  bonne  Soeur  et  Cousine 
Catérine. 


15 


lo. 

Från  hertigen  af  Aiguillon. 


(Efter  original  bland  »Gustavianska  Pappren"  i  universitets- 
biblioteket, Upsala.) 


Fontainebleau,  ee  17  Octobre   1772, 


Sire, 


Votre  Majesté  connait  tr$p  bien  la  tendre  amitié  du  Roi, 
mon  maitre,  pour  n'étre  pas  bien  convaincu,  quJil  est  unique- 
ment  occupé  de  la  Suéde  dans  ce  moment,  et  que  toutes  nos 
négociations  tendent  ä  affermir  et  consolider  1'heureuse  et  bril- 
lante  revolution  qu'Elle  vient  d'opérer  et  a  contenir  les  Puis- 
sances  qui  pourraient  étre  tentées  d'e3sayer  de  la  détruire. 
Nous  avons  tout  lieu  d'espérer,  que  nos  démarches  ne  seront 
point  inutiles  aux  vues  de  V.  M.,  et  j'ose  1'assurer,  qu'Elle  a 
dans  l'ancien  allié  do  sa  Couronne  un  ami  sincére  et  lidele  qui 
ne  L'abandonnera  jamais.  La  justice  qu!Elle  daigne  rendre  a 
mon  dévouement  ä  Sa  personne  sacrée  et  ä  mon  zéle  inébran- 
table  pour  Son  service  me  pénétre  de  la  plus  vive  reconnais- 
sance.  Je  La  supplie  d'étro  persuadée,  que  je  n'ai  rien  plus 
ä  coeur  que  de  justifier  les  bontés  dont  Elle  m'honore  et 
de  Lui  prouver,  que  Sa  gloire  et  Son  bonheur  me  seront  tou- 
jours  ohers.  M.  le  C:te  de  Scheffer  et  M.  de  Vergennes  Lui  ren- 
dront  compte  de  la  promptitude  avec  laquelle  le  Roi  tVEspagne 
a  bien  voulu  aecéder  aux  déclarations  que  nous  avons  fait  faire 
ä  Vienne,  ä  Londres  et  dans  toutes  les  Cours  du  Nord  et  des 
réponses  satisfaisantes  que  nous  avons  déjä  recues  de  Londres 
et  de  Copenhague.  J'ai  tout  lieu  de  croire,  que  nous  en  au- 
rons  de  pareilles  de  Pétersbourg  et  <iue  la  Cour  de  Vienne 
qui  a  d'abord  hésité  d'entrer  dans  nos  vues  se  rendra  a  nos 
fortes  et  justes  representations,  surtout  lorsqtfelle  saura  les 
resolutions  de  1'Espagne,  de  1'Angleterre,  du  Dannemaro  et  de 


16 


la  Russie.  Je  ne  pense  pas,  que  V.  M.  doive  s'inquiéter  des 
uienaces  du  Roi  de  Prusse,  et  je  suis  persuadé  par  plus  d'une 
raison,  qu'il  finira  par  rester  tranquil.  Le  moyen,  le  plus  sur, 
de  l'y  engager  est  de  n'avoir  pas  l'air  de  s'en  trop  occuper, 
encore  moins  de  le  craindre.  V.  M.  est  trop  éclairée  pour 
que  je  m'avise  de  Lui  donner  des  conseils;  je  ne  puis  cepen- 
dant  me  dispenser  de  Lui  réprésenter,  qu'il  est  bien  essentiel 
pour  la  tranquillité  et  pour  le^succés  de  nos  négociations  qu'on 
sache  dans  toute  1'Europe,  qu'Elle  est  résolue  ä  maintenir  la 
nouvelle  forme  de  son  gouvernement  sans  aucune  variation  et 
å  mettre  Ses  forces  de  terre  et  de  mer  sur  le  pied  le  plus 
respectable,  sans  avoir  aucun  projet  de  vengeance  ou  d'aggran- 
dissement.  Nous  sommes  si  persuadés,  que  tels  sont  Ses  prin- 
cipes,  que  nous  ne  cessons  de  1'annoncer  et  d:en  ötre  les  ga- 
rants. Mais  il  est  nécéssaire,  que  V.  M.  daigne  le  confirmer, 
en  faisant  donner  par  ses  Ministres  dans  toutes  les  Cours  et 
principalement  ä  Londres  et  å  Pétersbourg  les  déclaration3 
les  plus  formelies  et  les  moins  équivoques  k  cet  égard.  Elles 
me  paraissent  d'autant  plus  essentielles,  qu'on  tåche  de  persua- 
der  dans  plusieurs  cours,  et  surtout  dans  celle  d'Angleterre, 
<iue  V.  M.  est  déterminée  å  profiter  des  moyens  que  Lui  donne 
le  rétablissement  de  sa  juste  et  legitime  authorité  pour  remplir 
les  vues  ambitieuses  et  vindicatives  qu'on  Lui  suppose  et  qu'il 
en  faut  prévenir  promptement  les  effets.  Ces  indignes  calom- 
nies  seront  bientot  détruites,  lorsqu'Elle  se  sera  expliquée  hau- 
tement  et  clairement.  Elle  a  déjå  daigné  le  faire  Elle-meme, 
mais  dans  ces  moments  toutes  les  assurances  étaient  suspectes 
et  elles  ne  le  sont  plus  actuellement. 

Je  suis  avec  le  plus  profond  respekt 
Sire, 
De  Votre  Majesté 
trég-hurable  et  trés-obéissant  serviteur 

Le  Duc  d'Aiguillon. 


17 


III.    Svenska  aktstycken. 


14. 


U.   Scheffcrs  svar  på  Fanins  not  af  den  tSnov.  (gl.  st.)  1772. 

(Enl.  konceptet  bland  kanslipresidentens  koncepter.  Riksarkivet, 
Stockholm.) 

Le  Roi  s'est  fait  rendre  compte  de  la  copie  d'une  lettre 
que  Mr.  le  Comte  de  Panin,  grand  maitre  de  la  Cour  de  S. 
M.  1'Impératrice  de  toutes  les  Russfes,  a  écrit  ä  M:r  le  Cornte 
d'0sterman,  envoyé  extraordinaire  prés  du  Roi,  en  date  du 
15  de  Novemb.  et  dont  il  lui  a  fait  part. 

Il  y  reconnait  la  franchise  et  1'arnitié,  dont  il  a  tonjours 
été  persuadé  que  S.  M.  Impériale  serait  pénétrée  pour  Lui,  et 
S.  M.  pense  que  cette  sincérité,  qui  convient  si  bien  entré  des 
souverains  parents  et  amis,  doit  également  servir  ä  fortifier 
1'union  et  la  bonne  harmonie  qui  subsistent  entré  eux. 

Par  une  suite  du  méme  principe,  le  Roi  ne  fait  point 
de  difficulté  de  s'ouvrir  avec  S.  M.  Impériale  sur  les  vues  qui 
ont  déterminé  et  qui  détermineront  toujours  sa  conduite.  El- 
les sont  sans  artifice,  comme  elles  sont  toutes  tendantes  ä  la 
paix  du  Nord  et  ä  celle  de  l'Europe  qui  en  dépend. 

Les  armements  qui  se  faisaient  dans  la  Norvége  exige- 
aient  des  précautions  de  sureté  que  le  Roi  devait  ä  Ses 
Etats  et  ä  Ses  peuples,  mais  elles  ont  été  suivies  par  des 
explications  si  amiables  de  la  part  des  deux  cours,  que  le  Roi 
«n  a  été  entiérement  rassuré,  et  que  la  confiance  se  trouve 
actuellement  parfaitement  rétablie  entré  Lui  et  S.  M.  Danoise. 

L'exemple  que  le  Roi  a  donné  prouve  bien  qu'il  ne  veut 
attaqner   aueune    puissance,    mais    que   sa  resolution  est  de  se 


défendre  contre  quiconque  voudra  L'attaquer,  sons  quelque 
prétexte  et  de  quelque  maniére  que  eela  soit,  et  les  disposi- 
tions équitables  que  S.  M.  llmpératrice  vient  de  faire  éclater, 
en  se  déclarant  contre  celui  qui  se  porterait  pour  agresseur, 
jointes  k  1'amitié  particuliére,  dont  Elle  a  donné  au  Roi  des 
assurances  positives  et  réitérées,  Le  persuade  que  S.  M.  Im- 
périale  fera  toujours  cause  commune  avec  le  Roi  pour  mainte- 
nir  le  repos  et  la  tranquillité  publique. 


15. 

Vrcix-movia  för  baron   F.  v.  Nolclcen  vid  lians  sändnin?/  till 
Peter sburg  1773. 

(Uppsatt  af  U.  Scheffer.     Enl.  utkastet  bl.  kanslipresidentens 
koncepter,  Riksarkivet,  Stockholm.) 


I) 


■i) 


-t) 


OJ 


Han  skall  söka  att  skaffa  sig  något  tillträde  hos  ryska 
Kejsarinnan  sjelf,  så  att  om  möjeligit  är,  han  måtte  kunna 
tala  med  henne  om  affärer. 

[  den  händelsen  etablerar  han  förtroendet  medelst  de 
kraftigaste  försäkringar  om  det  intresse  H.  M:t  personli- 
gen tager  i  Hennes  bestånd  och  försvar; 
att  den  tillväxt  af  makt  och  myndighet  Kl.  M:t  erhållit, 
långt  ifrån  att  vara  henne  skadelig,  bör  blifva  nyttig  och 
fördelaktig; 

att  hon  nu,  för  att  onödigtvis  taga  mått  emot  Sverige,  öf- 
verlemnar  hela  sin  influence  i  Polen  åt  konungen  af 
r reussen ; 

att  detta  är  en  blott  intrig  af  konungen  af  Preussen,  som 
vill  ensam  styra  sakerna  i  Polen,  på  det  han  måtte  en- 
sam draga  frukten  af  alt  sammans  och  göra  sig  utan  mot- 
stånd mästare  af  den  ena  fördelen  efter  den  andra: 


19 


6) 


.      . 


att,  om  Kejsarinnan  ville  uppriktigt  förena  sig  med  Kl. 
M:t,  hvartill  han  ej  är  obenägen,  skulle  en  så  forcerad 
ställning  snart  upphöra  och  Kejsarinnan  utan  motstånd 
kunna  återtaga  dess  rätta  och  naturliga  belägenhet  emot 
en    så    farlig  granne  som  Konungen  af  Preussen  nu  är; 

7)  att  hela  den  hemliga  sammansättning  af  några  planer 
emellan  Sverige  och  Frankrike  emot  Ryssland  är  en  af 
Konungen  af  Preussen  uppdiktad  sak  till  att  binda  Ry- 
ska Kejsarinnan  till  en  så  mycket  större  tillgifvenhet  för 
honom ; 

8)  att  intet  större  bevis  pä  contrarium  gifves,  än  då  H.  M:t 
med  Frankrikes  samråd  är  färdig  att  förbinda  sig  med 
Hennes  Kejserliga  M:t; 

9)  att  ouverturer  derom  redan  för  detta  blifvit  gjorda,  utan 
att  gref  Panin  ens  velat  dera  aflemna  något  svar: 

10)  att  hela  den  gjorda  partagetraktaten,  genom  hvilken 
Kejsarinnan  aldra  minst  vinner,  lättel.  på  sådant  sätt 
kunde  ännu  upphäfvas  och  till  intet  göras  samt  Kejsa- 
rinnan vinna  den  gloire  att  hafva  återstält  Polen  i  dess 
förre  tillstånd,  och 

11)  att  det  skulle  vara  lättare  för  Sverige  och  Frankrike  att 
i  en  sådan  belägenhet  bemedla  en  hederlig  fred  med  Ot- 
tomaniska porten,  än  det  nu  är  med  deras  biträde,  som 
sjelfva  draga  frukten  af  kriget,  att  åstadkomma  den 
samma. 

12)  Holsteinska  sakerna. 

13)  Kongl.  M:ts  resa  till  Petersburg. 

14)  angde.  kurirer. 

Skall  Baron  Nolcken  i  detta  lyckas,  måste  han  så  cachera 
sig,  att  ej  ens  de  mest  skarpsynte  kunna  förmärka,  det  han  är 
'»ed  annat  sysslosatt  än  med  dess  nöjen  och  plaisirer  vid  det 
Wvet,  der  han  kommer  någon  tid  sig  att  uppehålla.     Till  cor- 


20 


respondancens  förande  undfår  han  en  chiffre  och  till  dess 
brukande  kan  Kiörning  nyttjas.  Men  ända  till  brefvens  fort- 
skaffande  måste  hemlighet  och  försigtighet  användas. 

16. 

Instruktion  för  kommenderande  öfverbefulhafvarmi 
i  Finland. 

Inlemnad  till  krigskonseljen  den  27  april  1773  af  Gustaf  III. 
(Ur  konseljens  protokoll  i  Riksarkivet.  Stockholm.) 

Hela  Finska  Krigsmagten,  så  till  lands  som  till  sjös,  står 
under  den  derstädes  Commenderande  Generalens  Befehl  och 
åtlyder  alt  hvad  han  i  Kongl.  Maij:ts  tjänst  kan  finna  godt 
att  befalla. 

Alla  Chefs  i  Finland  afgifva  till  honom  förslag  och  un- 
derrättelser om  sina  anförtrodda  Eegementers,  Corpsers,  Fäst- 
ningars och  Flottors  tillstånd,  hvilket  bör  ske  så  ofta  och  & 
det  sätt  Generalen  sådant  fordrar;  Wederbörande  likväl  obe- 
tagit, att  efter  vanligheten  och  å  sätt  hitintills  skjedt  hos 
Kongl.  Maij:t  och  Dess  Collegier  eller  andre  behörige  ställen 
anmäla  de   deras  Corpser  rörande  angelägenheter. 

Förefaller  något  å  Gränsen  eller  annorstädes  i  Landet 
som  till  Commenderande  Generalens  vettskap  komma  bör,  äga 
vederbörande  sådant  honom  genast  vid  handen  gifva. 

Landshöfdingarne  i  Finland  böra  äfven,  när  Generalen 
sådant  begär,  lämna  honom  all  den  upplysning,  som  erfordras 
och  i  öfrigit  vid  förefallande  omständigheter  gå  honom  med 
nödig  handräckning  tillhanda  i  alt  hvad  Arméens  nödtorft  ellei' 
beqvämlighet  i  någon  måtto  angår  och  till  Kongl.  Maij:ts  tjänst 
och  bästa  länder. 


21 

Enär  någon  betydelig  underrättelse  från  gränsesidan  inlö- 
per, anmäler  Generalen  sådant  straxt  till  Kongl.  Maij:t;  ägande 
Generalen  så  väl  då,  som  i  andra  angelägna  mål  att  nyttja 
Extra-Poster  och  Expresser  efter  omständigheterna. 

I  händelse  vid  det  Generalen  nådigst  tillagde  Ofver  Be- 
fehl  något  särdeles  ärende  skulle  förefalla,  vill  Kongl.  Marjrt 
särskildt  derom  gifva  Generalen  Nådiga  Ordres ;  Emedlertid  bör 
dock  Generalen  med  all  försiktig  omtanke  förut  vidtaga  de 
mått  och  steg,  som  till   Landets  säkerhet  äro  lämpeligast. 


IV.  Ryska  aktstycken. 


17. 


Bcskript  från  Katarina  II  till  grefve  Österman.1) 

(Efter  en  af  prof.  H.  Hjärne  verkstäld  öfversättning  af  det  i  Kej- 

serl.  utrikesministeriets  arkiv  i  Moskva  förvarade  orginakt;  af- 

skriften  benäget  meddelad  af  prof.  O.  T.  Odhner.) 


Peterhof,  den  13  aug.  (gl.  st.)    i'i'ri. 


På  grand  af  Östermans  depescher  d.  af  11,  13,  20,  24  och 
27  Juli  (gl.  st.)  har  kejsarinnan  aktat  nödigt  att  tillsända  honom 
en  ny  penningesumma,  50  tusen  rubel,  „för  att  stärka  och  be- 
fästa Edra  nya  ansträngningar  att  med  snaraste  borttaga  tid 
och  tillfälle  att  sätta  i  verket  det  af  Hans  K.  Maj:t  uppgjorda 
företaget  att  öfverändakasta  sin  nuvarande  regeringsform,  för- 
medelst och  genom  understöd  af  penningar  från  Versailles".  „Be- 
träffande  sjelfva  denna  afsigt  af  Konungen  af  Sverige,  hoppas 
och  vänta  vi  icke  utan  grund,  att  Eder  bepröfvade  vaksamhet  i 
affärerna  samt  list  och  klokhet  i  rådslag,  med  hvilka  (egenska- 


')  THdrag  af  detta  reskript  hos  Hjärne:     Öfversigt,  25. 


per)    Ni  meddelar  dessa  (rådslag)  åt  den  väl  sinnade  svenska 
senaten   jemte    dess  partisaner,  skola  afvända  från  Sverige  de 
ändlösa    olyckor,  hvilka  nu  ådragas  det  genom  dess  unge  mo- 
narks tilltagsenhet  och  lättsinne,  enär  denna  hans  sammansvärj- 
ning blifvit  Eder  i  rätt  tid  uppenbarad :    men  för  att  ej  stanna 
vid    denna    blotta  förhoppning,  finna  vi  till  Eder  bättre  hand- 
ledning   för  godt  att  ytterligare  meddela  Eder  nedan   följande 
instruktioner  och  anmärkningar.     Ni    sjelf    känner  tillräckligt, 
huru  oföränderligt  stort    och  vigtigt  vårt  rikes  intresse  är  i  be- 
varandet af  det  nuvarande  regeringssättet  i  Sverige,  och  att  äfven 
våra  förbund  med  de  danska  och  preussiska  hofven  äro  till  fullo 
sammanknutna  med  dess  bevarande;   och  derför  hafva  vi  icke 
underlåtit  att  behörigen  yttra  oss  till  dessa  båda  hof,  meddelande 
dem  så  mycket  som  behöfde  meddelas,  utan  att  kompromettera 
Eder    kanal,    om    det  af  konungen  af  Sverige  åsyftade  företa- 
get,    Visserligen,  ehuru  vi  hafva  många  orsaker  att  vara  för- 
säkrade, att  båda  dessa  våra  bundsförvandter  icke  skola  lemna 
oss  ensamma  i  hela  bekymret  af  ett  så  vigtigt  nordiskt  intresse, 
i  fall    vårt   förbunds  casus  verkligen  skulle  inträda,  och  isyn- 
nerhet  det  danska  hofvet,   som  har  deri  vidsträcktare  förplig- 
telser   mot   oss,    för  visso  icke  skall  afsäga  sig  att  vända  alla 
sina    krafter   dertill;    så   måste    man    likväl   med    alt    detta  er- 
känna, att  en  sådan  tilldragelse  skulle  för  oss  inträffa  alldeles 
icke  i  en   läglig   tid    och   skulle    på    ett   mycket   kännbart   vis 
betunga  vårt  rikes  belägenhet,  i  betraktande  af  vårt  oafslutade 
krig  med  turkarne,  om  vi  i  närvarande  tid  skulle  nödgas  vända 
oss   till   ännu    ett  nytt  krig.     Ja,  det  är  icke  tvifvel,  att  hela 
sammansvärjningen   mellan   Hans    Svenska   Maj:t  och    hofvet  i 
Versailles  i  sjelfva  verket  blott  har  varit  afsedd  till  att  fram- 
bringa en  ny  förvirring  i  Norden  och  derigenom  öka  våra  be- 
kymmer, uppmuntra  de  nedslagne  turkarne  och  orsaka  ett  al- 
brott  af  den  begynta  fredskongressen  mellan  dem  och  oss.    P& 


23 


grund  af  dessa  för  oss  så  vigtiga  konsiderationer  är  vår  högsta 
önskan  den,  att  med  Edert  understöd  den  svenska  senaten  ock 
detta  rikes  välsinnade  ständer,  fördubblande  sin  nit  ock  vak- 
samhet, måtte  finna  medel  att  med  laglig  makt  afklippa  ko- 
nungens plan  och,  genom  att  med  fasthet  så  fort  som  möjligt 
afsluta  den  närvarande  riksdagen,  just  derigenom  afskära  till- 
fället för  Hans  Maj:t  att  sätta  den  (planen)  i  verket  i  den 
ordning  och  form,  som  han  derom  aftalat  med  hofvet  i  Ver- 
sailles. Dertill  kan  bidraga  det  redan  i  Köpenhamn  visade 
tecken  till  sjörustningar,  och  säkerligen,  enligt  de  af  oss  detta 
hof  gjorda  framställningar,  skall  snart  märkas  några  trupprö- 
relser vid  första  tillfälle  på  norska  sidan.  Men  om  oaktadt 
alt  detta,  efter  Eder  mogna  och  noggranna  ompröfning  och 
öfvertygelse,  alla  dessa  medel  icke  skulle  kunna  afvärja  den 
hotande  faran  utan  den  verkligen  och  oundvikligen  förestode. 
och  äfven  Ni  framdeles  funne  Eder  öfvertygad,  att  det  Eder 
föreskrifna  nedan  följande  förfarande  med  säkerhet  skall  fram- 
bringa önskad  verkan  och  icke  tvärtom  fullkomligt  draga  ko- 
nungen till  att  ännu  mer  skynda  att  utföra  sitt  företag,  för 
att  så  mycket  afgjordare  fullborda  versailler-hofvets  planer 
och  önskningar  att  draga  öfver  oss  nya  bekymmer,  då  i  så- 
dant fall,  men  icke  annars,  befullmäktiga  Vi  Eder  att  i  samråd 
med  danske  ministern  gemensamt  göra  den  deklaration, 
som  förut  af  oss  blifvit  Eder  föreskrifven  i  händelse  af  sven- 
ska regeringsformens  omstörtande.  Det  voro  högst  önskvärdt, 
att  Ni  äfven  kunde  förmå  Hr.  Goodricke  att  göra  gemensam 
sak  med  Eder;  likväl  göres  Eder,  om  han  skulle  vägra, 
icke  behof  att  hålla  derpå.  Vi  hoppas,  att  enligt  vår  upp- 
fordran Hans  Preussiska  Maj:t  icke  skall  underlåta  att  snart 
och  före  inträdandet  af  en  så  ytterlig  omständighet  yttra 
sig  till  sin  systerson,  konungen  af  Sverige,  med  öppet  tillkän- 
nagifvande,  att  han  icke  han  förblifva  indifferent  och  utan  del- 


24 

tagande,  både  enligt  sin  förpligtelse  mot  oss  och  enligt  sitt 
eget  intresse,  om  Hans  Svenska  Maj:t  icke  afstår  från  att  sätta 
denna  sin  afsigt  i  verket.    För  öfrigt   .  .  ." 

Panins  depesch  till  Österman 
af  den  15  nov.  (gl.  st.)  1772. 

(Enl.  af  U.  Scheffer  verkstäld  afskrift  för  gretVe  N.  Bark, 
Riksarkivet,  Stockholm). 

La  revolution,  arrivée  en  Suéde,  fixe  sans  doute  1'attention 
de  toutes  les  Puissances,  et  il  s'en  trouverait  difficilement  une, 
qui  ne  reconnut  la  nécessité,  existante  k  plus  forte  raison 
pour  ses  Voisins,  de  veiller  aux  suites  possibles  d'un  tel  événe- 
ment.  Il  est  vrai  que  les  assurances,  données  ä  ceux-ci  par  S. 
M.  le  Roi  de  Suéde,  au  moment  méme  du  changement  de 
Gouvernement,  touchant  la  paix  et  1'amitié  qu'il  désire  de 
cultiver  avec  eux,  a  de  quoi  les  tranquilliser  et  leur  inspirer 
de  la  confiance,  mais  il  ne  reste  pas  moins  pour  eux  comme 
une  obligation  de  la  plus  simple  politique  et  comme  un  droit 
naturel  de  défense,  de  ne  point  négliger  les  mesures  qui  peu- 
vent  les  mettre  a  couvert  de  toute  entreprise  dans  toutes  leurs 
frontiéres.  0'est  dans  cet  état  qu'on  apprend  les  armements 
considérables  que  fait  la  Suéde,  les  mouvements  et  1'assemblé 
des  troupes  dans  la  proximité  de  la  Norvége  et  de  la  Scanie, 
et  au  milieu  de  cela  le  départ  subit  du  Eoi  pour  se  rendre 
sur  les  lieux  munis,  sous  1'annonce  du  voyage  royal  usité  dans 
ses  provinces. 

L'Impératrice,  accoutumée,  pendant  tout  le  cours  de  son 
régne,  de  traiter  toutes  les  affaires  avec  toutes  les  puissances 
avec  la    franchise   et  la  bonne  foi   qui  Lui  sont  naturelles,  et 


25 


jugeant  inéine  qu'il  est  un  dévoir,  encore  plus  strict  pour  Elle, 
de  ne  s'en  point  écarter  vis-ä-vis  de  Sa  Majesté  Suédoise  dans 
Ies  liens  du  sang  et  d'amitié  sincere  qui  l'unissent  ä  Elle,  ne 
veut  point  lui  dissimuler  les  vives  alarmes  que  Lui  donne  cet 
aspect  des  choses.  Et  sans  vouloir  ni  pénétrer,  ni  juger  les 
intentions  ultérieures  du  Roi,  Elle  croit  n'avoir  temps  å  per- 
dre  pour  Lui  faire  connaitre  que  les  engagements,  les  plus  so- 
lennels,  lient  tous  les  intéréts  du  Dannemarc  ä  ceux  de  son 
empire. 

En  conséquence,  Monsieur,  1'ordre  et  l'intention  de  S.  M. 
Impériale  que  je  Vous  trace  ici  sont  qu'aussitöt  apres  la  re- 
ception de  cette  dépéche  Vous  Vous  rendiez  auprés  du  Ministére 
du  Roi  et  que,  Vous  ouvrant  sans  réserve  ä  lui  et  lui  de- 
mandant  d'en  rendre  compte  d'abord  a  S.  M.  Suédoise,  Vous 
lui  eommuniquiez  que,  quelques  soient  les  liens  qui  attachent 
personnellement  S.  M.  Impériale  au  Roi  de  Suéde,  quelque 
sincere  que  soit  1'amitié  qu:Elle  Lui  porte  et  1'intérét  qu'Elle 
prend  ä  Sa  prospérité  et  ä  Sa  satisfaction,  Elle  no  saura  voir 
indirféremrnent  toute  tentative,  mouvement  ou  entreprise  quel- 
conque  de  la  part  de  la  Suéde  au  préjudice  du  Dannemarc, 
et  qu'Elle  regardera  toute  attaque  contre  cette  Couronne,  en 
quelque  lieu,  sous  quelque  prétexte  et  de  quelque  maniere  que 
ee  soit,  comme  une  agression  contre  ses  propres  intéréts".  Et  Sa 
Majesté,  ajoutant  foi  ä  des  assurances,  si  positives  et  si  souvent 
répétées,  que  lui  a  données  le  Roi  de  Son  amitié  personnelle 
et  de  Son  attention  ä  cultiver  la  bonne  harmonie  et  la  bonne 
union  entré  les  deux  Etats,  est  fermement  persuadée  quune 
communication,  aussi  ouverte  que  celle  qu'Elle  fait  au  Roi  de  Sa 
position,  sera  pour  Sa  M.  Suédoise  une  preuve  bien  évidente  et 
de  Ses  sentiments  personnels  pour  Elle  et  de  Sa  confiance." 


2  (i 


\.  Preussiska  aktstycken. 

19. 

Depesch  från  Fredrik  11  till  grefve  Dönhoff. 

(Efter  orginalet  i  Köngl.  Geh.  Staats-Archiv.  Berlin.) 
å  Wenig-Mohrau  prés  de  Schweidnitz,  le  30  Aofit  1772. 

....  J'apprends  avec  chagrin  les  bruits  qui  courent 
au  sujet  de  la  Suéde.  Ils  me  font  une  peine  infinie,  puisqu'il 
ne  pourra  quren  résulter  bien  des  malheurs  å  ce  Royaume,  au 
cas  qu'ils  se  vérifient.  Tout  ce  qui  en  est  revenu  jusqu'ici, 
ne  sont  (!),  ä  vérité,  que  des  nouvelles  vagues,  et  je  suis  encore 
sans  la  moindre  particularité  lä-dessus  de  Votre  part,  Votre 
derniére  dépéche  du  14  de  ce  mois  ne  faisant  aucune  men  tion 
de  rien  de  pareil.  Mais,  si  le  Roi  de  Suéde  réalise  effective- 
ment  le  dessin  qu'on  lui  préte,  ce  Prince  ne  devra  s'en  pren- 
dre  qu'ä  lui  seul,  si  des  démarches,  peu  réfléchis  de  sa  part,  le 
jettent  dans  de  grands  embarras.  Il  faudra  donc  voir  com- 
ment  toutes  ces  choses  se  tourneront.  Cependant,  quand  tout 
lui  succéderait  ä  souhait  en  Suede,  je  prévois  pourtant  qu'une 
revolution  ne  pourra  qu'entrainer  ce  Royaume  dans  une  guerre 
inévitable  et  funeste  oii  nécessairement  il  succombera  . .  . 

20. 
Depesch  från  Fredrik  II  till  grefve  Solms. l) 

(Efter  originalet  i  Königl.  Geh.  Staats-Archiv,  Berlin.) 

Potsdam,  le  4  Sept.  1772, 

Vous  savez  sans  doute  la  revolution  qui  vient  d'arriver 
en  Suede.  Tout  est  fait  et  les  representations  que  je  pourrais  faire 

')  Delvis  tryckt  hos  Smitt:  FrédéricII,  Catherine  et  le  partage 
de  la  Pologne,  II,  173. 


27 


arriveront  apres  coup  ....  Il  ne  s:agit  donc  plus  du  passé,  mais 
de  nous  concerter  avec  la  Russie  sur  nos  démarches  filtures; 
et  je  vous  dirai  sur  cela  mon  avis  pour  en  rendre  compte  au 
Comte  de  Panin.  Je  vous  avoue  que  je  suis  parent  de  ces 
jeunes  gens,  et  que  leur  conduite  me  fait  une  peine  infinie: 
c'est  pourquoi.  et  en  faveur  de  leur  Mére  qui  n'est  point  melée 
en  tönt  cela,  je  pense  aux  moyens  de  rajuster  la  sottise  qu'ils 
ont  faite. 

Voyez  ce  que  je  propose.  Que  le  ministre  de  Russie, 
le  mien  et  le  Danois  demandent  une  audience  au  Roi  de  Suéde 
dans  laquelle  ils  lui  exposent:  .,quetant  garants  de  la  forme 
de  gouvernement,  établie  en  )  720,  nous  le  prions  de  se  désister 
du  projet  qu'il  a  formé ;  de  mettre  cette  affaire  en  négociation 
et  de  rétablir  å  la  lettre  la  forme  de  gouvernement  du  C:te  de 
Horn;  —  que  son  refus  nous  réduirait  dans  la  dure  nécessité 
de  remplir  nos  engagements  et  que  nous  serions  fåclies,  ap- 
parentés  comme  nous  le  sommes  tous  avec  lui,  ä  étre  obligés 
å  recourir  ä  des  mesures  fåcheuses :  —  qu'il  pourrait  lui-méme 
envisager  quelles  en  seraient  les  tristes  suites".  Si  cette  at- 
faire  tourne  en  négociation,  je  pourrais  l'appuyer  par  mon  mi- 
nistre, en  remontrant  au  Roi  dans  quel  abime  de  malheur  il 
se  précipitera,  lui  et  son  Royaume,  s'il  refuse  de  ce  désister  de 
son  projet.  Il  nous  sera  libre  alors  de  prendre  des  mesures 
plus  sérieuses.  Mais  voilä  toujours,  selon  moi,  la  démarche  que 
nous  devons  suivre :  commencer  par  la  modération  et,  si  ce 
moyen  est  insuffisant,  recourir  ä  d'autres,  plus  efficaces. 

Il  n'y  a  que  la  revolution  en  Suéde  qui  me  chagrine  et 
qui  me  fait  une  peine  infinie. 


28 


(Vi 


Depesch  från  grefve  Solms  till  Fredrik  II. 


(Efter  originalet  i  Königl.  Geheime  Staats-Archiv,  Berlin.) 
S:t  Pétersbourg  le  4  Sept.  1772. 

Panin  kallades  genom  baron  Taubes  ankomst  till  Peters- 
burg för  att  mottaga  Gustaf  IILs  bref  till  kejsarinnan.  „Oelle-ci 
est  de  la  propre  main  de  ce  Prince  et  le  C:te  Panin  la  trouve 
spirituelle  et  trés-bien  éorite,  mais  tournée  d'une  maniére  a 
donner  moins  des  assurances  des  sentiments  d'amitio  du  Roi 
pour  lTmpératrice,  qu'ä  faire  connaitre  sa  confiance  dans  les 
sentiments  de  cette  Princesse  pour  lui."  Den  hvita  bindel 
Taube  bar  om  armen  erinrade  Panin  om  en  konspiration  och, 
att  den  svenska  revolutionen  ej  aflupit  så  fredligt  som  Taube 
framstälde  den  vid  hofvet,  framgick  ur  hans  meddelanden  år, 
baron  Ribbing.  Af  Taube  hade  man  för  öfrigt  de  första  sam- 
manhängande berättelserna  om  statshvälfningen.  Ty  den  kurir 
Österman  d.  19  aug.  afskickat  hade  blifvit  så  illa  behandlad 
och  i  Helsingfors  t.  o.  m.  så  hotad,  att  han  funnit  bäst  att  söri- 
derrifva  sina  depescher. 

Panin  fann  „qu'oB  ne  saurait  pas  trop  bien  lixer  déja 
ses  idées  sur  cette  affaire,  parcequ'on  connait  jusqu'ici  encore 
trop  peu  de  ses  circonstances."  Man  borde  afvakta  om  ej  inre 
tvedrägt  uppstode  i  Sverige.  Tydligt  var  dock,  att  det  inträffat 
„un  renversement  total"  af  den  regeringsform,  som  Preussen 
och  Ryssland  mycket  bestämdt  garanterat.  Här  hade  följakt- 
ligen inträdt  „le  cas  de  l'alliance  qui  exige,  de  la  part  des 
deux  hauts  alliés,  un  concert  confidentiel  et  parfait,  pour  con- 
venir  entré  eux  des  mesures  les  plus  propres  ä  choisir  dans 
ces  circonstances  pour  la  sureté  du  repos  du  Nord  et  de  la 
conservation  de  leur    systeme,    fondé  sur  ce  principe."     Panin 


29 


utbad  sig  derför  att  få  höra  Fredrik  II:s  tankar  i  denna  an- 
gelägenhet. 

„La  resolution  que  Hmpératrice  a  trouvé  bon  de  se  pre- 
scrire  pour  le  present,  est  celle-ci :  d'éviter  vis-ä-vis  de  la  Suede 
tout  appareil  offensif,  mais  de  prendre  en  méme  temps  toute« 
les  mesures  que  la  prudence  Lui  recommande  pour  pourvoir  k 
Sa  propre  défense  et  å  Se  mettre  dans  un  état,  å  ne  pas  pou- 
voir  étre  prise  ä  dépourvu."  —  Såsom  för  egen  räkning  tillade 
Panin,  att  det,  som  gjorde  den  svenska  statshvälfningen  hotande, 
var  att  den  tydligen  verkstälts  med  Frankrikes  hjelp :  i  det  bref 
af  Gustaf  III  till  Ludvig  XV  (af  d.  17  juni  s.  å.),  hvilket  upp- 
snappats, hade  den  förre  försäkrat  „positivement  qu'il  se  mon- 
trerait  en  toute  occasion  véritablement  ami  et  allié  reconnais- 
sgnt  et  actif  de  la  France." 

I  ministerton  fortsatte  Panin : 

„L'Impératrice  croyait  pouvoir  Vous  proposer,  Sire,  de 
faire,  de  Votre  ctté  également,  des  demonstrations  passives  vis- 
å-vis  de  la  Suéde  et,  en  conseillant  au  Eoi,  Votre  neveu,  de 
ne  rien  entreprendre  qui  serait  capable  de  troubler  le  repos  et 
la  tranquillité  du  Nord,  Lui  assurer,  en  méme  temps,  qu'il 
n"avait  aucun  sujet  de  s'alarmer  des  mesures  qu'Il  voyait  pren- 
dre ä  la  Russie,  parcequ'elles  étaient  fondées  sur  la  prudence 
qui  demendait  de  se  mettre  en  garde  contre  les  entreprises 
d'un  prince  qui,  ayant  dementi,  par  ses  actions,  les  assurances 
que,  peu  de  semaines  auparavant,  il  avait  données  du  contraire, 
ne  pouvait  pas  trouver  mauvais  d'exciter  de  la  défiance  contre 
Lui,  —  mais  que  toutes  celles  qu'il  prendrait  de  son  cöté,  ayant 
1  apparition  d'une  demonstration  guerriére,  attireraient  beaucoup 
1'attention  de  la  Russie  et,  confirmant  les  appréhensions  justes 
qu'Elle  avait  de  ses  intentions,  L'obligeraient  a  regler  ses  dé- 
marches  en  conséquence." 


30 


22. 


Depesch  från  Fredrik  II  till  grefve  Solms. 

(Efter  originalet  i  Königl.  Ueh.  Staats-Archiv,  Berlin.) 

Postdam,  le  U  Oct.  1772. 

Konungen  medsänder  till  Solms  afskrifter  af  Gustaf  JILs 
bref  till  honom  af  den  22  sept.  och  af  sitt  till  denne  af  den 
">  okt.  samt  yttrar,  att  Sverige,  uppfyldt  som  det  var  af  stri- 
dande partier,  icke  kunde  ingifva  sina  grannar  några  farhågor. 
Hans  förhållande  till  Gustaf  III  påverkades  icke  af  något 
slägtintresse. 

„Je  n'ai  pris  tout  cet  objet  si  fort  k  coeur  qu'en  consi- 
dération  de  mon  alliance  avec  la  Cour  de  Eussie,  dont  la  con- 
servation  de  la  forme  de  gouvernement  en  Suéde  fait  un  des 
principaux  objets,  et  oii  j'ai  promis  mon  assistance  contre  tous 
ceux  qui  voudraient  la  renverser.  Pour  plus  de  preuves  de  ce 
que  je  viens  d'avancer,  Vous  pouvez  méme  étre  trés-persuadé, 
qu'au  cas  que  la  Russie  la  veut  oublier  je  ne  penserai  sure- 
ment  pas  ä  en  lui  rafraichir  la  mémoire.  Je  lui  laisserai  plutöt 
tout  le  ternps  pour  prendre  son  parti." 

(Egenhändigt  tillägg.)  „Veuille  le  Ciel  que  Nos  affaires 
de  Pétersbourg  ne  dérangent  pas  les  gi-andes  affaires  deTEurope." 


23. 

Bref  från  Fredrik  II  till  grefve  Dönhoff. 

(Efter  orginalet  i  Königl.  Geh.  Staats-Archiv,  Berlin.) 


Den  9  nov.  17 


Med  öfverraskning  hade  Eredrik  emottagit  DönhoJis  de- 
pesch af  den  27  okt.  med  underrättelse  om  Gustaf  III:s  pla- 
ner på  Norge  .  .  . 


31 

„Si   le   dessein   qu'on   attribue,    ä  cefc  égard,  k  ce   Prinoe 
est  réellement  formé,  il  n'y  a  plus  moyen  de  retourner  ia  guerre ; 
elle    est    inévitable.     La  Eussie  ne  saurait  envisager  de  sang- 
froid  une  pareille  démarche;  elle  embrouillera  ces  deux  couron- 
nes  et  les  entrainera  nécessairement  ä  une  rupture  ouverte.  Je 
la   prévois    dans    ce  cas  avec  bien  du  chagrin  et  rien  ne  dok, 
Vous  retenir  par  conséquent  ä  dire  tout  franchement,  que  J'étais 
trés-étonné   de  voir  que  S.  M.   Suédoise  eut  oublié,  si  tdt.   les 
assurances  pacifiques  qu'Elle  m'avait  donnoes  aussi  bien  qu'aux 
autres  puissances  ä  1'égard  de  ses  voisins;  _  que  J'étais  sur 
que    ni    la  Eussie,  ni  le  Dannemarc,   ni  1'Angleterre,  ni  enfm 
1'Europe  entiére  ne  regarderaient  d'un  oeuil  inditierent  pareils 
procédés  de  sa  part;  —  que  les  russes,  commencant  ä  ouvrir  la 
campagne    au    printemps    prochain    du  cöté  de  la  Finlande.  y 
attireraient    toutes   les    forces  de  la  Suéde  et  iburniraient  aux 
danois  de  recouvrer  ä  leur  aise  ce  qu*ils  pourraient  perdre  au 
premier  moment  en  Norvége.     Il  me  semble  que,  si  les  ckoses 
sont    effectivement    dans  la    crise    o  ii  on  les  suppose,  avoir  le 
droit  avec  la  Eussie  de  faire  parler  d'un  ton  convenable  a  la 
Gour  ou  Vous  étes.     Vous  le  donnerez  connaitre  au  C:te  Öster- 
man et  Vous  concerterez  avec  lui  lä-dessus.    Mais,  comme   Je 
doute    que    ce    ministre    veuille  perdre  un  mot  avant  d'y  etre 
autorisé   par   sa    Cour,    Vous    observerez  de  Vous  tenir   égale- 
toent   boutonné  de  votre  cöté  et  de  ne  rien  dire,  tant  qu'il  res- 
tera tranquille  et  muet  du  sien.    J'aime  a  me  flatter  cependant 
encore  toujours  que  le  dessein  qu'on  suppose  au  Eoi  de  Suéde 
sera  sans  réalité  et  que  ce  Prince  n'entreprendra  rien  contre  le 
Dannemarc  .  .  . '' 


32 


24. 
Depesch,  från  Fredrik  11  till  grefve  Solm.s. 

(Efter  originalet  i  Königl.  Gen.  Staats-Archiv,  Berlin.) 

Potsdam,  le  17  Nov.  1772. 

De  rykten,  som  utspridts,  att  Spanien  genom  franska 
hofvets  händer  tillsändt  Sverige  stora  summor  (ända  till  12 
milj.  livrés),  voro  ogrundade.  Hvad  Sverige  erhållit  var  2  å3 
miljoner  af  dess  resterande  franska  subsidier. 

nJusqu'ici  j'ai  toujours  espéré  qu'on  trouverait  enoore  des 
moyens  de  parvenir  ä  un  accommodement  entré  la  Russie  et 
la  Suéde  .  .  .  Mais,  apres  que  les  desseins  du  Roi  de  Suéde 
sur  la  Norvége  ont  paru  et  que  les  derniéres  lettres  de  Stock- 
holm ne  font  que  confirmer,  je  Vous  avoue  franchement  que 
je  perds  toute  espéranoe  d'accommoder  les  differends  qui  en 
résulteront  entré  ces  denx  puissances".  • —  Gustaf  III  är  den, 
som  inför  verldens  blickar  ensam  ådragit  sig  ansvaret  för  ett  krig. 

„Aussi  ne  Vous  dissimulerai-je  nullement  que,  ce  cas  exis- 
tant,  il  ne  me  reste  plus  aucune  excuse  legitime  de  (ne  pas)  me  con- 
former  exactement  ä  la  teneur  de  mes  traités  avec  la  Russie  et  de 
lui  préter  le  secours  stipulé.  Le  cas  est  trop  grave  et  trop 
sérieux  pour  balancer,  et  tout  ce  que  je  ferai  encore  c'est 
d'éprouver,  par  le  peu  de  crédit  que  j'ai  en  Suéde,  s'il  n!y  a 
pas  encore  moyen  de  conjurer  1'orage  qui  s'appréte  au  cas  quon 
vienne  å  une  négociation." 


25. 
Kungligt  reslcript  till  grefve  Dönhoff. 

(Efter  det  af  statsministrarne  Pinckenstein  och  Hertzberg  under- 
tecknade konceptet  i  Königl.  Geh.  Staats-Arcliiv,  Berlin.) 

Le  6  avril  1773. 
Je    vois    par   tout    ce    que   le   secr.  Behnisch  me  détail'e 
dans    les    susdites    dépéches   (du    23    mars)    que    les    desse»13 


3a 

du  Roi  de  Suéde  sont  enoore  couverts  d'un  voile,  si  épais,  qu'il 
n'y  a  pas  moyen  jusqtrici  d'en  porter  un  jugement  assuré.  A 
partir  de  1'entretien  que  le  sénateur  Scheffer  vient  d'avoir  avec 
le  C:te  Österman,  on  devrait  sans  doute  penser  que  son  Prince 
n'a  aucunes  vues  offensives  et  qu'il  ne  veut  que  se  mettre  en 
sureté  contre  les  entreprises  de  ses  voisins.  Mais  quand  on 
vient  k  réfléchir  sur  tous  ces  conseils  secrets  qui  se  sont  to- 
nas nouvellement,  sur  cette  retraite  du  C:te  Fersen,  immédia- 
tement  au  sortir  d'un  de  ces  conseils,  sur  le  renfort  résolu  des 
troupes  de  la  Pinlande,  en  fin  sur  ces  armements  de  mer  qui 
se  poursuivent  avec  tant  de  chaleur,  quand,  dis-je,  on  com- 
bine  toutes  ces  circonstances,  on  est  bien  tenté  de  croire  que 
la  crainte  du  Eoi  de  Suéde  n'est  qu'affectée,  et  qu'il  ne  l'a 
mise  en  avant  qu'afin  de  justifier  les  mesures  qu'on  lui  fait 
prendre  pour  étre,  ä  tout  événement,  en  état  d'agir  selon  que 
les  circonstances  lui  paraitront  plus  ou  moins  favorables.  Je 
suis  persuadé,  avec  le  C:te  Österman,  que  pour  le  present 
il  n'est  encore  question  que  des  demonstrations  déstinées  å 
donner  de  1'inquiétude  ä  sa  Goto.  Je  crois  bien  aussi  qu'il 
n'jr  a  point  encore  de  traité  avec  la  Porte  et  qu'il  ne  s'est  agi 
jusqu'ici  que  des  pourparlers  propres  ä  conduire  ä  des  enga- 
gements  plus  sérieux,  si  la  paix  ne  se  faisait  pas  ä  Boucharest. 


VI.  Franskt  aktstycke. 

26. 
Depesch  frun  Vergennes  till  cVAiguillon. 

(Franska  utrikesministeriets  arkiv,  Paris.) 

Stockholm  le   15  févricr  1772. 

Ce    que    .fappréhends  principalement    est    que  la  Russie, 

se    proposant    de    fatiguer   la    Suéde    par     des     demonstrations 

■  qui    la    nécessitent    ä    se    mettre   elle-méme  en  mesure    de   ré- 

3 


M 

sistanoe,  n'eut  bientot  épuisé  les  faibles  ressources  dont  son 
voi  peut  disposer.  Cette  marolie  pourrait  étre  plus  effective 
qu'une  agression  ouverte  qui,  förvant  les  malintentionnés 
å  dissiinuler,  réunirait  le  corps  entier  de  la  nation  autour 
de  son  roi  et  lui  assurerait  tous  les  secours  qu'il  peut  se 
promettre  de  la  fidélité  de  ses  peuples.  La  scene  change- 
rait,  si  le  rea  de  Suede,  épuisé  de  moyens,  devait  convoquer 
une  diete  pour  subvenir  ä  ses  besoins.  Ce  serait  s:abuser  de 
croire  que  1'esprit  et  l'intérét  de  faotion  sont  éteints.  Celle 
qui  a  suivi  les  étendards  de  la  Russie  est  entiére ;  peut-étre 
méme  serait- elle  fortifiée  de  l'accession  dun  trés-grand  nombre 
de  Chapeaux  qui  ne  sont  pas  plus  contents  que  leurs  adver- 
saires,  qu'une  forme  de  gouvernement  plus  raisonnable  leur  ait 
retranché  les  occasions  de  gagner,  comme  on  dit,  toute  aisance. 
La  Russie  et  ses  adhérents  travaillent,  méme  avec  assez  peu 
de  ménageinent,  pour  augmenter  le  nombre  de  leurs  créatu- 
res.  L'incurie  fut  toujours  le  partage  des  Chapeaux.  Je  ne 
vois  pas  qu'on  s'en  soit  corrigé.  On  se  repose  sur  la  masse 
du  peuple;  elle  parait,  en  effet,  affectionnée  et  diflicilement  on 
la  oorromperait.  Mais  ce  n'est  point  le  peuple,  ce  sont  les  in- 
trigants  qui  concourent  ä  une  diéte  et,  fortifiés  de  1'appui  de 
la  Russie,  ils  auraient  bientot  sapé  les  barriéres  que  la  nou- 
velle  forme  de  régenoe  leur  oppose.  Je  pourrais,  M.  le  Duc, 
étayer  cette  prévoyance  par  des  reflexions,  fondées  sur  des  faits 
qui  les  justifieraient,  Mais  elles  porteraient  sur  des  person- 
nalités  et  je  dois  les  éviter  .  .  ." 


LOJOBÄCKENETS  BILDNING 


AF 


R.  HULT. 


>3>$®3<§c  : 


15 


waMaoioj 


r  .K 


R.nult,  Lojobäckenets  bildning. 


Tat.  I 


24°   B.Greemo. 


GEOLOGISK  KARTA 


LOJ  0  BACKEN  ET. 

1:  100,000. 


kåthetens  fä 

fri-malion    Och    BVOTSit. 

strykning  och  slu/minr/ 


\halksten..         /         slrattfihatiarh. 
HöiiUti   ofrcc  hajVtl    i  meter    cnliijt    aeo 
logiska    och    topografiska    kartor. 
Djupet    7/Tidrr   IdOiosjärts     vin     cnliqf 

0.  Nbrdqyist  :  '+V>.:  mäter. 


E .  Greervw. 


Betin.,  li.11,,11. 


F. Li&wei  -rycken,  f!:fbrs 


: 


Cm   bland   de  främsta  frågorna  beträffande  Finlands  fysi- 
ska geografi   gäller  sjöbäckenens  uppkomst.    Hvarje  fram- 
ställning  af  landets  daningshistoria  måste  anses  lida  af  en 
väsentlig  ofullständighet.  om  den  icke  gifver  en  förklaring 
°fver  dessa  i  klippgrunden  insänkta  fördjupningars  bildning, 
■ty  de  utgöra  genom  sin  talrikhet.  sina  vexlande  dimensio- 
ner,  sin   ytterliga  mångformighet   och   sin  ovanligt  jemna 
fordelning   öfver  ett  stort  område  det  förnämsta  karaktärs- 
draget i  Finlands  natur.    Om  ock  många  andra  trakter  äro 
Wka  på  insjöar,  finnes  intet  område  af  samma  storlek  som 
den  södra  hälften  af  Finland  jemförligt  med  detta  i  utveck- 
hngen  Pf  vattenfylda  klippbassiner.     Vi  kunna  derför  inga- 
]nnda  utan  noggrann  pröfning  på  de  finska  insjöarne  tillämpa 
<*e  teorier,  till  hvilka  man  i  utlandet  kommit  vid  studiet  af 
^sjöarnes  uppkomst.    Deremot  borde  undersökuingen  af  de 
finska  bäckenen  kunna  leda  till  ett  betydelsefullt  inlägg  i 
clet  meningsutbyte,  som  fortfarande  eger  rum  mellan  förfäk- 
tarne  af  de  olika  teorierna. 

En  sådan  undersökning  har  emellertid  ännu  icke  blif- 
v*t  företagen  i  Finland.  Vi  stå  här  inför  stora  olösta 
§'åtor.  Allt  livad  vi  i  den  finska  literaturen  finna  syftande 
På  detta  ämne  är  dunkla  antydningar  om  möjligheter.  Icke 
ens  en  orografisk  och  geotektonisk  beskrifning  öfver  någon 
finsk  sjöbassin  finnes  offentliggjord.    Det  är  såluuda  för  när- 


226 


varande  omöjligt  att  afgöra,  huruvida  våra  insjöar  ligga  i 
preglaciala  dalar,  hvilka  genom  inlandsisens  verksamhet  be- 
röfvats  sin  botten  af  denudationsprodukter,  såsom  de  Mortil- 
let  redan  1859  ansåg  vara  fallet  med  de  schweiziska  insjöarne 
och  som  Penck  1882  bevisat  beträffande  vissa  sjöar  vid  fo- 
sten  af  de  bayerska  alperna,  —  eller  huruvida  de  framkallat 
genom  glacial  erosion  i  berggrunden,  en  åsigt  som  först 
framstälts  af  A.  C.  Bamsay  beträffande  de  skotska  och 
schweiziska  insjöarne  och  som  funnit  en  synnerligt  varm  för- 
svarare i  Helland,  —  eller  om  de  uppkommit  genom  tek- 
toniska  rubbningar  under  inlandsisen,  hvilket  är  Lyells  åsigt 
om  de  schweiziska  och  britiska  sjöarne,  —  eller  om  de. 
såsom  flertalet  geologer  efter  Desor  och  Murchison  ansett 
om  många  bland  utlandets  sjöar,  uppkommit  genom  uppdäm- 
mande  rubbningar  i  berggrunden  kort  före  istiden  och  ge- 
nom inlandsisen  skyddats  mot  igensvämning,  • —  eller  slutli- 
gen om  de  framkallats  genom  postglaciala  förändringar,  en 
åsigt  som,  beträffande  den  skandinaviska  urbergsmassans  gro- 
par, icke  torde  ega  någon  förfäktare.  De  svenska  insjöbäc- 
kenen hafva  skaffat  anhängare  åt  både  Kamsays  och  Desors 
teorier,  och  gent  emot  dem  har  A.  G-.  Nathorst  framhål- 
lit vigten  af  Pumpellys  teori,  i  det  han  hänvisat  på,  att 
vittringen  i  de  på  kant  stälda  kristalliniska  skiffrarne  och 
gneisvarieteterna,  hvilka  sammansätta  Sveriges  jord,  måste 
framskrida  ganska  olikformigt,  så  att  före  istiden  betydande. 
af  vittringsgrus  in  situ  fylda  gropar  torde  hafva  uppkom- 
mit mellan  de  bergarter,  som  bättre  motstå  atmosferiliernas 
inverkan.  Genom  inlandsisen  befriade  från  vittringsgruset 
bilda  dessa  gropar  enligt  nämnda  åskådningssätt  så  väl  de 
största  som  flertalet  mindre  sjöbäcken.  Under  den  lifliga 
strid,  som  pågått  mellan  Helland,  förkämpen  för  den  glaciala 
korrosionen,  och  de  svenska  geologerna  Törnebohm  och  Nat- 


227 


horst,  hafva  dessa  sistnämnda  ernått  en  öfverensstämmande 
uppfattning'  i  frågan,  i  det  Nathorst  öfvertygat  sig  om  de 
tektoniska  rubbningarnes  betydelse  för  de  större  fördjupnin- 
garnes uppkomst  och  Törnebohm  allt  mera  tillerkänner 
vittringens  olikformiga  nedträngande  i  berggrunden  ett  vä- 
sentligt inflytande  på  detta  fenomen,  isynnerhet  beträffande 
de  mindre  sjöarne  och  de  störres  formdetaljer. 

Lika  som  de  svenska  geologerna  kommit  till  det  resul- 
tat, att  hvarken  vittringen  ensam  eller  de  tektoniska  rubb- 
ningarne ensamma  framkallat  fördjupningarne  i  berggrun- 
den, lika  så  har  det  i  utlandet  allt  allmännare  blifvit  erkändt, 
att  sjöarnes  uppkomst  icke  låter  förklara  sig  medels  en  enda 
teori,  ja  att  deras  daningssätt  är  så  vexlande,  att  det  bör 
efterforskas  i  h varje  fall  särskildt,  om  man  vill  komma  ifrån 
hypotesernas  osäkra  grund.  För  att  åstadkomma  en  öfver- 
blick  af  dessa  invecklade  företeelser,  har  man  försökt  indela 
sjöarne  i  vissa  grupper  karakteriserade  genom  sitt  upphof. 
O.  Peschel,  F.  v.  Richthofen  och  W.  M.  Davis  hafva  fram- 
stält  de  förnämsta  systemen,  och  under  sist  förflutna  år  har 
v.  Richthofen  i  sin  ..Fiihrer  fur  Forschungsreisende"  utvid- 
gat och  förbättrat  sitt.  Det  består  nu  af  8  hufvudgrupper 
och  37  underafdelningar.  Emedan  de  flesta  af  dessa  kate- 
gorier icke  ega  någon  tillämplighet  på  finska  förhållan- 
den, ingår  jag  icke  för  tillfället  i  en  närmare  redogörelse 
<jfver  dem,  utan  återkommer  till  v.  Richthofens  system,  se- 
dan jag  anfört  mina  iakttagelser  öfver  ett  bland  våra  mest 
typiska  insjöbäcken. 

Under  sommarn  1886  var  jag  i  tillfälle  att  egna  fem- 
ton dagar  åt  frågan  om  Loj  o  bäckenets  bygnad  och  bilduing. 
På  så  kort  tid  kunde  jag  icke  hoppas  ernå  ett  definitivt  re- 
sultat och  måste  inskränka  mig  till  en  rekognoscering  i  de, 
så  vidt  jag  kunde  bedöma,  vigtigaste  trakterna  af  området. 


228 


En  af  dem  var  jag-  till  och  med  tvungen  att  undvika,  eme- 
dan ställets  förvaltare,  baron  F.  Linder,  förbjöd  mig  att 
göra  geologiska  undersökningar  på  Svarta  egor.  Det  blef 
mig  följaktligen  omöjligt  att  undersöka  sjöns  utlopp.  I  nå- 
gon mon  lyckades  jag  motverka  skadan  af  förbudet  dels 
genom  att  från  båten  undersöka  strandklipporna,  dels  genom 
att  inhemta  upplysningar  af  välvilliga  grannar,  bland  hvilka 
jag  med  den  lifligaste  tacksamhet  önskar  nämna  herr  G.  v. 
Cristierson,  egaren  till  Gerknäs.  Till  väsendtlig  hjelp  voro 
mig  Geologiska,  undersökningens  kartblad  n:o  2  samt  A.  M. 
Jernströms  „Strödda  geognostiska  anteckningar"  I  &  II  och 
C.  P.  Solitanders  ..Några  geologiska  iaktagelser  vid  en  van- 
dring längs  Hyvinge— Hangö  j  ern  vägsanläggning ".  Dessa 
uppsatser  äro  offentliggjorda  i  „I5idrag  till  kännedom  af 
Finlands  natur  och  folk",  häftena  20  och  24.  Dessutom  har 
jag  att  tacka  min  vän,  doktor  O.  Nordqvist.  för  åtskilliga 
värdefulla  upplysningar  om  sjöns  djup,  temperatur  och  djur- 
lif  samt  för  de  tre  blad  af  ryska  topografiska  kårens  karta 
öfver  dessa  trakter  i  skalan  1:  42,000,  hvilka  hittills  blifvit 
fullbordade  (VI  24,  25,  VII  25).  Oaktadt  bristfällighe- 
terna  i  mina  observationer  och  den  deraf  vållade  osäker- 
heten i  slutsatserna  vågar;  jag  till  Vetenskapssocieteten 
öfverlemna  min  lilla  uppsats  som  det  första  försök  till  en 
på  direkt  iakttagelse  grundad  framställning  af  en  finsk  in- 
sjöbassins  bygnad  och  bildning. 




I.    Lojobaekenets  orografl. 

mim:. 

Lojo  sjön  är  den  sydligaste  af  Finlands  större  insjöar. 
Dess  afstånd  från  Finska  viken  vid  Ingo  kyrka  är  endast 
14,5  kilometer  och  dess  astronomiska  läge  kan  betecknas 
genom  60°  14'  N.  br.  och  23°  55'  E.  1.  fr.  Greemv.,  hvilka 
linier  korsa  hvarandra  ungefär  öfver  midten  af  sjön.  Dess 
höjd  öfver  hafvet  torde  vara  ungefär  31  meter.  Enligt 
Geologiska  undersökningens  kartblad  är  ytans  nivå  belägen 
106  fot  öfver  Finska  viken,  enligt  ryska  topografiska  kårens 
mätningar  14,e  sasjen.  Sin  största  utsträckning,  21  kilo- 
meter, når  den  i  NE— SV  riktning  mellan  Laxpojo  och 
Skönvik  (se  tab.  I),  och  dess  största  deremot  vinkelräta  ut- 
sträckning, 13,8  km.,  finnes  mellan  Härjänvatsa  och  Kyrk- 
stad. I  nordostlig  riktning  sträcker  sig  vattenytan  utan 
märkbar  stigning  längs  Suitila  sund  och  Hiidenvesi  ytterli- 
gare 20  km.  till  Vihtis  kyrka.  Dessutom  mottager  sjön 
från  norr  tvenne  mindre  tillflöden,  det  ena  ur  Valkerby 
träsk,  det  andra  ur  Hornavesi.  Längs  hela  sydöstra  stran- 
den inmynnar  intet  vattendrag,  och  lika  afstängd  är  den 
nordvestra  stranden  ända  till  Långvik  i  söder.  Der  sträcker 
sig  en  smal  slingrande  vik,  Haravesi,  3,5  km.  i  NV  riktning 
och  mottager  afloppet  från  Puujärvis  vattensystem.  Längst 
i  söder,  vid  Svarta,  befinner  sig  Lojosjöns  utlopp. 

Sjöns  orografiska  hufvudsträckning,  NE — SV,  framträ- 
der på  kartan  och  äfven  i  naturen  vida  starkare  än  man 
af  proportionen  mellan  sjöns  längd  och  bredd,  1  :  0,64,  kunde 
vänta.  Detta  intryck  framkallas  af  den  öfvervägande  NE — 
SV  riktning,  hvari  flertalet  halföar,  öar,  sund  och  vikar  äro 
orienterade.  Från  norra  stranden  sträcker  sig  Outamolan- 
det  mot  VSV  och  utlöper  i  tvenne  uddar,  Suurniemi  och 
Karkkali,   af  hvilka   den   sistnämnda   är   5,+  km.  lång  och 


230 


0,5 


km.  bred.  Dessa  uddar  afskilja  från  sjön  en  fjärd  af 
13,5  km.  längd  ocli  1,5—2,5  km.  bredd,  hvilken  i  samma 
riktning-  utbreder  sig  från  Karstu  till  Pellonkylä.  Från 
vestra  stranden  rikta  sig  tvenne  uddar  eller  halföar  rätt 
emot  hvar  sin  af  Outamolandets  flikar,  nämligen  Karislojo 
prestgårdsudde  mot  Suurniemi  och  Tammistolandet  mot 
Karkkali. 

Hornavesi  och  Outamoviken  intaga  också  ett  sådant 
läge,  att  landen  mellan  dem  och  Lojosjöns  stora  fjärdar  er- 
hålla en  med  Karkkali  parallel  hufvudsträckning. 

Från  sjöns  södra  strand  utskjuter  Bällbylandet  8  km. 
i  NE.  I  dess  fortsättning  ligga  öarne  Jalasaari,  Huhtsaari 
och  Kuutlukainen  samt  det  från  östra  stranden  framträdande 
Volslandet  ända  till  Ojamo. 

Mellan  Bällbylandet  och  Karkkali  ligger  den  9,8  km. 
långa  och  1,5—3.6  km.  breda  Storön,  hvilken  på  tre  sidor 
lemnar  endast  sund  mellan  sig  och  fastlandet.  I  NV  eger 
ön  en  bred  halfö,  på  hvilken  Maila  rusthåll  är  beläget. 
Denna  fortsattes  i  nordostlig  riktning  med  öar  och  holmar, 
i  hvilkas  former  samma  orografiska  riktning  är  tydligt  ut- 
preglad.  Också  i  sundet  söder  om  Storön  ligga  holmar  an- 
ordnade i  NE— SV. 

Öster  om  Storön  utbreder  sig  sjöns  vidaste  fjärd  nä- 
stan qvadratisk  med  ungefär  3,5  km.  sida.  Från  en  mindre 
fjärd  närmast  Lojo  kyrkby  skiljes  den  genom  några  holmar, 
Hevosaari,  Sitosaari,  Leesaari,  Multapäät  och  några  andra, 
i  hvilkas  form  och  läge  den  orografiska  hufvudriktningen 
ånyo  starkt  gör  sig  gällande. 

I  de  delar  af  Lojosjön,  som  nu  blifvit  betraktade,  är 
riktningen  NE— SV  således  i  hög  grad  markerad.  I  vestra 
hälften  råder  N  50—60°  E,  i  östra  hälften  N  75—80»  E. 
Längs  Karkkali  och  Storöns  norra  strand  sker  öfvergången 


231 

småningom  i  en  jemn  båge,  men  icke  så  på  södra  sidan  om 
Storön.  Der  träder  riktningen  N  55°  E  omedelbart  intill 
riktningen  N  75°  E,  och  öfvergången  från  den  ena  till  den 
andra  sker  i  Hermalanselkä  medels  en  tvär  krökning  af 
sundet  i  rent  N— S  riktning.  I  detta  knäs  fortsättning 
skjuta  tvenne  små  vikar  söderut  in  i  ändan  af  Bällbylandet. 
Härigenom  markeras  en  ny  orografisk  hufvudriktning,  hvil- 
ken  upprepas  i  det  långa  sundet  mellan  Karkkali  och  Storön 
å  ena  sidan,  Tammisto-  och  Tallnäslanden  å  den  motsatta. 
Denna  riktning  skär  den  första  i  50—60°  vinkel.  Storöns 
östra  strand  jemte  sundet  vester  om  Huhtsaari,  Volslandets 
vestra  strand  jemte  denna  linies  förlängning,  som  träffar 
Leesaaris  vestra  ända,  den  linie,  som  i  öster  begränsar 
öarne  Leesaari  och  Hevosaari  och  fortsattes  längs  fastlands- 
stranden mot  Hiitis,  och  slutligen  stranden  längs  Loj  o  backe, 
dessa  fyra  linier  äro  sig  emellan  nästan  parallela,  gå  i  N 
15 — 20°  E  och  bilda  en  orografisk  riktning,  som  i  ungefär 
60°  vinkel  korsar  den  i  sjöns  östra  hälft  rådande  huvud- 
riktningen och  sålunda  fullkomligt  motsvarar  N— S  riktnin- 
gen i  vestra  hälften. 

I  hela  den  hittills  skildrade  delen  af  Lojo  sjön  äro 
dessa  tvenne,  hvarandra  i  60°  korsande  orografiska  riktnin- 
gar till  den  grad  öfvervägande,  att  de  helt  och  hållet  be- 
herska  reliefen  och  strandkonturerna.  Några  andra  räta 
orografiska  linier  af  mer  än  2  km.  längd  kunna  der  knap- 
past uppvisas.  Helt  annorlunda  förhåller  det  sig  med  sjöns 
återstående  sydöstra  del.  Söder  om  den  långa  linien  Skönvik 
— Ojamo  framträder  på  kartan  och  i  naturen  en  ny  orogra- 
fisk hufvudriktning,  NV— SE.  I  denna  riktning  gå  Vols- 
landets södra  strand,  Peinsaari,  Orsnäslandet  från  Kukkumäki 
till  Jalasaari,  vikarne  och  uddarne  på  södra  stranden  af 
Bällbylandet  med  motsvarande  vikar  och  uddar  mellan  Kyrkön 


232 


och  Bredvik.  Denna  riktning  är  kombinerad  med  N— S 
riktningen,  i  östra  hälften  med  några  graders  afvikelse  mot 
NE  i  öfverensstämmelse  med  motsvarande  linier  längre  norrut. 
Deremot  finnes  den  i  norra  delen  af  sjön  öfvervägande 
NE— SV  riktningen  här  endast  svagt  antydd  genom  vatten- 
ledens hufvudsträckning  mellan  Bredvik  och  Gerknäs. 

Alla  dessa  orografiska  linier  äro  skulpterade  i  klipp- 
grunden. De  återfinnas  derför  i  fördelningen  af  berg  och 
dalar  och  i  bergens  former.  Outamolandet  är  uppfyldt  med 
berg  af  vexlande  former  men  nästan  konstant  höjd  af  70  — 
90  meter,  skilda  af  trånga  dälder  i  de  bekanta  riktningarne. 
Maila  halfön  och  öarne  NE  derom  genomdragas  af  låga 
branta  kammar  med  mycket  likformig  ENE  sträckning.  På 
Bällbylandets  nordvestra  hälft  angifver  geologiska  kartbla- 
det några  smala  i  NE— SV  utdragna  berg,  medan  dess  syd- 
östra del  visar  små  aflånga  klintar  och  kullar  med  NV— SE 
sträckning.  De  motsvaras  af  Bålabybergen.  Längs  östra 
stranden  af  Lillsjön  går  en  smal  rygg  i  NV.  Parallelt 
med  stranden  af  Kyrkstads  fjärden  gå  bergen  omkring 
Virkby,  parallelt  med  Ojamostranden  går  bergbranteu  söder 
om  Ojamo,  och  parallelt  med  stranden  vid  Lojo  backe  gå 
kullarne  omkring  kyrkbyn. 

På  otaliga  ställen  vid  stränderna  är  klippgrunden  blot- 
tad, och  der  strandbrädden  är  låg  och  består  af  lös  jord, 
finner  man  nästan  öfverallt  marken  stigande  inåt  landet  och 
bergklintar  framstickande  ur  backarnes  grus.  Undantag 
göra  endast  följande  ställen: 

Haravesi  vid  Långvik.  Från  dess  inre  ända  sträcker 
sig  en  låg  dal  mot  Särkjärvi.  Dalen  begränsas  på  södra 
sidan  af  höga  klippkullar  och  genomflytes  af  Puujärvis  af- 
loppså. 

Karislojo  prestgård.    Norr  om  gården  bildas  stranden 


233 


på  ett  ställe  af  Karisloj oasen,  och  på  andra  sidan  om  denna 
ligger  Puujärvi  14,«  meter  högre,  omgifven  af  klippiga  strän- 
der. Ur  åsens  vestra  sida  framsticker  en  klippa  nära  prest- 
gården.  Såsom  nyss  nämndes,  rinner  Puivjärvis  vatten  till 
Haravesi;  Loj  osjöns  klippbäcken  är  sålunda  åt  detta  håll 
tillslutet. 

Suitila  sund.  Ehuru  ingen  märkbar  fallhöjd  finnes 
mellan  Lojo  sjö  och  Hiidenvesi,  rinner  vattnet  synbart  från 
den  sistnämnda  sjön  till  den  förra,  Hiidenvesi  är  omgifven 
af  höga  klippiga  marker. 

Laxpojo  viken.  Från  dess  östra  strand  stiger  lerslät- 
ten långsamt  men  märkbart  mot  Loj  oåsen,  som  här  är  af 
betydlig  höjd.  Pä  åsens  motsatta  sida  sticka  klippor  upp 
ur  mosandeu.  Om  åsen  någonsin  här  uppdämt  sjön,  såsom 
den  något  mer  äu  30  meter  öfver  sjöns  yta  befintliga  teras- 
sen ä  dess  uordvestra  sluttning  tyckes  antyda,  så  har  den 
åtminstone  icke  numera  på  detta  ställe  en  sådan  verkan. 

Ojamo.  Mellan  Lillojamo  och  Lojo  backe  sänker  sig 
mosanden  frän  åsens  sida  ända  till  vattenytan.  Ehuru  en 
liten  klippa  sticker  fram  ur  sanden  invid  vattenbrynet  och 
en  annan  ur  mosandeu  på  åsens  motsatta  sida,  kunde  man 
förmoda  att  åseu  på  någon  punkt  af  denna  1,2  km.  långa 
sträcka  uppdämmer  sjön.  Sannolikheten  af  denna  förmodan 
minskas  dock  något,  då  man  på  geologiska  kartbladet  fin- 
ner att  jernvägslinien  på  mosandfältet  öster  om  åsen  befin- 
ner sig  22  meter  öfver  sjön.  Beviset  för  att  åsen  här  hvi- 
mr  på  en  fast  grund,  som  är  högre  än  sjöns  nuvarande 
nivå,  gifves  af  de  starka  källdrag,  som  på  hela  denna  sträcka 
frambryta  invid  stranden.  Skulle  åsen  uppdämma  sjön,  så 
skulle  källdragen  visa  sig  på  motsatta  sidan.  Dessutom 
frambryta  källsprången  icke  i  sjöns  nivå,  utan  någon  meter 
högre  upp.  och  deras  vatten  strömmar  till  sjön. 


234 


Gerknäs.  Mellan  Kyrkstad  och  Munkberget  är  åsen 
afbruten.  Åkerleran  utbreder  sig  här  från  Sjundeå  nästan 
fram  till  Lojosjön.  Endast  en  låg  bank  af  svallgrus  och 
krossgrus  skiljer  på  detta  ställe  Lojobäckenet  från  kustlan- 
det. Från  Lillsjöns  SE  ända  kan  man  följa  en  gammal 
åbädd,  delvis  intagen  af  kärrmark,  i  östlig  riktning  tätt  ut- 
med Munkbergets  fot.  Rännans  högsta  punkt  ligger  unge- 
fär 4  meter  öfver  Lillsjön.  Ehuru  klippgrunden  ingenstädes 
synes  i  denna  ränna,  äro  dess  omgifningar  så  bergiga,  att 
man  icke  kan  antaga,  att  grusbanken  här  väsentligen  upp- 
dämmer  vattnet.  Om  någon  lindrig  fördämning  här  före- 
finnes, så  framkallas  den  då  af  krossgruset,  ej  af  Loj  oåsen. 

Bålaby.  Mellan  denna  by  och  Bredvik  tränger  en 
smal  vik  in  mot  SSE  mellan  klippiga  stränder.  Den  fort- 
sättes  medels  en  lindrigt  stigande  dal  med  lerbotten.  Dalen 
böjer  sig  mot  sydvest  omkring  en  liten  rullgrusås,  intages 
mellan  denna  och  Lojoåseu  af  en  torfmosse  och  får  här 
sydligt  fall.  Äfven  denna  dal  bär  spår  af  att  fordom  hafva 
utgjort  ett  aflopp  för  sjön ;  sandterasser  skönjas  här  och  der 
på  dess  bräddar.  Den  förenar  sig  med  Päsardalen  och  tyc- 
kes sålunda  hafva  spelat  rollen  af  en  äldre  bädd  för  Karis  å. 

Svarta.  På  redan  anförda  grunder  kan  jag  icke  be- 
skrifva  sjöns  utlopp.  I  förbifarten  såg  jag  endast  att  det 
nedersta  iillet  störtar  öfver  en  klipptröskel,  och  detsamma 
skall  enligt  herr  v.  Ohristiersons  uppgift  gälla  om  det  öfver- 
sta  fallet.  Om  Karis  å  fordom  runnit  förbi  Bålaby,  måste 
här  eller  vid  Bällby  ström  hafva  funnits  någon  fördämning 
af  löst  material,  hvars  rester  ännu  böra  återfinnas. 

Söder  om  Svarta  ligger  Päsardalen  blott  12,r,  meter 
öfver  hafvet,  Mårbackabygden  ligger  42  m.  högt,  vattende- 
laren  vid  Lillsjöns  SE  ända  35, i  m.,  Virkbybergen  åtmin- 
stone 75  in.,  Gunnarsby  54  m.,  de  nordligare  trakterna  ännu 


högre,  ocli  äfven  på  östra  sidan  är  Lojobäckenet  omgifvet 
af  en  klippuppfyld  högre  krossgrusmark.  Vattnet  rinner 
från  sjöns  nivå,  81,i  m..  utför  en  klipp  tröskel  ned  i  Päsar- 
dalen.  Då  enligt  doktor  O.  Nordqvists  uppgift  storfjärden 
når  ända  till  59  meters  djup,  eller  28  meter  under  hafs- 
ytan,  torde  det  sålunda  icke  kunna  bestridas  att  sjön  ligger 
i  ett  slutet  klippbäckeu.  Med  alla  sina  vexlande  former, 
sina  talrika  olika  gestaltade  öar  och  uddar,  fjärdar,  vikar 
och  sund,  är  detta  klippbäcken  modelleradt  efter  några  fä 
lätt  skönjbara  orografiska  hufvudlinier.  Dessa  linier  äro 
inpreglade  i  sjelfva  berggrunden.  De  tvenne  stora  åsarne. 
hvilka  en  på  hvardera  sidan  om  sjön  sträcka  sig  i  NE — SV, 
bestämma  på  intet  sätt  sjöns  utsträckning  eller  form.  Lojo- 
sjön  skulle  vara  sådan  den  nu  är,  om  ock  åsarne  icke 
funnes  till. 

Oaktadt  sin  i  fördelningen  af  land  och  vatten  starkt 
markerade  relief  måste  Lojobäckenet  i  stort  sedt  anses  för 
ett  flackt  landskap.  Dess  djup  är  visserligen  föga  kändt. 
Uppgifter  om  äldre  lodningsförsök  i  olika  delar  af  sjön  cir- 
kulera i  trakten,  men  de  äro  sväfvade  och  kunna  icke  kon- 
trolleras. De  första  mätningar,  om  hvilka  jag  erhållit  fullt 
exakta  underrättelser,  utfördes  på  stora  fjärden  sommarn 
1883  af  professor  S.  O.  Lindberg.  Han  har  benäget  medde- 
lat mig  följande  derom.  Från  nordvestra  bergudden  af 
Leesaari  företog  han  med  en  173  fot  lång  lina  ungefär  40 
lödningar  dels  i  riktning  mot  Skraatila,  dels  mot  Pietnäs 
udde.  Närmare  Storön  tilltog  djupet  så,  att  linan  vid  sex 
lödningar  icke  nådde  botten,  hvarfor  han  öfvergaf  försöket. 
1  februari  1887  har  d:r  O.  Nordqvist  företagit  en  serie 
lödningar  och  temperaturbestämningar  i  samma  fjärd.  Han 
har  haft  den  utmärkta  vänligheten  att  ställa  resultaten  till 
ttlin  disposition.     De  18  lodningarne   äro  utsatta  på  kartan 


236 


(tab.  I).  Det  största  djupet  anträffades  norr  om  Vols  mel- 
lan Hallberg  och  Virmonsaari  och  befanns  vara  59  meter. 
De  högsta  uppmätta  punkterna  af  bäckenet  ligga  på  eller 
nära  dess  bräddar,  nämligen  i  norr  en  höjd  2  km.  öster  om 
Kaijola,  enligt  ryska  topografiska  kårens  kartblad  96, e  m. 
öfver  hafvet,  i  nordost  en  punkt  af  Lojoåsen  öster  omLax- 
pojo  110,9  m.  i  sydost  Mnnkberget,  96,o  m.,  allt  enligt  samma 
källa,  i  sydvest  en  höjd  2,3  km.  SSV  om  Långvik,  103,9  m.. 
samt  i  vester,  1,6  km.  V  om  Särkjärvi,  en  klippa  af  81, a  m. 
höjd  öfver  hafvet,  allt  enligt  geologiska  undersökningens 
uppgifter.  Den  största  bekanta  nivåskilnaden  inom  bäcke- 
net blir  då  138,8  meter,  en  obetydlig  höjdskilnad  i  ett  om- 
råde af  20  kilometers  tvärmått.  Tänka  vi  oss  bassinen  som 
en  sferisk  kalott  af  de  nämnda  dimensionerna,  kunna  vi  be- 
räkna dess  centrivinkel  enligt  formeln  tg  lJt  v  =  h  :  %  d, 
då  v  är  centrivinkeln,  h  är  kalottens  djup  och  d  dess  körda 
eller  basdiameter,  och  få  då  v  =  3°  10'  52".  Der*  starkaste 
lutningen   hos   någon   del  af  bassinen  angifves  af  det  plan, 

som  tangerar  kalotten  i  någon  punkt 
vid  dess  periferi.  Detta  plans  lut- 
ning mot  horisonten  blir  1)  ~  1/.i  v 
tit  1°  35'  26".  Beräknas  bassinens 
form  efter  passhöjden,  d.  v.  s.  an- 
tages  h  =  60  meter,  erhålles  b  = 
0°  41'  16",  hvilket  motsvarar  en 
lutning  af  1 :  83,8.  1  sin  helhet  be- 
traktad måste  således  Lojobassinen 
anses  för  en  slätt,  icke  en  dal. 
Stående  nere  vid  sjöstränderna  eller 
i%.  i.  på  fälten  får  man  icke  detta  intryck, 

emedan  de  talrika  delvis  rätt  branta  klippkullarne  och  grus- 
höjderna hindra  en  fri  öfverblick.   Men  bestiger  man  någon 


237 


punkt  af  60—100  meters  absolut  höjd,  framträder  slättka- 
raktären ganska  tydligt.  Knapt  någon  ojemnhet  höjer  sig 
en  grad  öfver  horisonten,  sluttningarnes  profiler  förefalla 
obetydliga  och  branterna  försvinnande  små. 


B 


II.    Lojobäckenets  geotektonik. 


1-     Sydöstra  delen. 

Emedan  förevarande  undersökning  eger  rent  geografiskt 
syfte,  skall  jagi  icke  behandla  bergarternas  petrografi  vid- 
lyftigare än  rjödigt  är  för  framställningen  af  de  stratigrafi- 
ska  förhållandena.  Till  en  fullständig  utredning  af  de  geo- 
tektonisk/ä  processer,  genom  hvilka  dessa  förhållanden  fram- 
kallats,, saknas  mig  både  material  och  förstudier,  hvarför 
jag  m<dd  afseende  på  mineralogiska  detaljer  får  hänvisa  till 
geologiska  undersökningens  texthäfte  n:o  2,  Holmbergs  „Ma- 
terifalier  till  Finlands  geognosi,  I",  Å.  E.  Nordenskiölds  „Be- 
skrjifning  öfver  de  i  Finland  funna  mineralier"  och  F.  J. 
^Viiks  „Öfversigt  af  Finlands  geologiska  förhållanden",  i  hvil- 
k(et  sistnämnda  arbete  ytterligare  litteraturhänvisningar 
fi.mnas. 

>r  Det  91,2  m.  höga  berget  sydost  om  Stortötar  (se  tab.  I) 
toestår  af  gneisgranit,  som  uppe  på  toppen  företer  en  tem- 
Isigen  tydlig  E— V  skifirighet.  Utan  gräns  öfvergår  den 
\Me  åt  öster  och  åt  vester  i  medelkornig— finkornig  mass- 
^irmig  granit,  i  hvilken  man  ej  ens  på  afstånd  kan  upptäcka 
^•ågon  parallelstruktur.  Samma  röda  granit  med  små  sling- 
^sga  gneisfragment  bildar  berget  närmast  i  sydvest,  och  i 
^tess  norra  del  innesluter  graniten  några  lodrätt  stående, 
skarpt   begränsade  skikt   af  fiukornig    grå    glimmergneiss, 


238 

hvilka  stryka  i  samma  riktning,  som  Stortötarbergets  skiff- 
righet, delvis  dock  i  ESE.  På  en  mindre  bergklack  nära 
invid  angifver  geologiska  undersökningens  kartblad  ENE 
strykande  gneis  med  sydlig  stupning.  Söder  om  Mårbacka 
reser  sig  en;  klint,  hvilken  utgör  en  tektonisk  fortsättning 
af  Tötarbergen,  i  det  den  består  af  gneisgranit  med  några 
lameller,  som  antyda  en  E— V  strykning.  Ännu  längre  i 
Tester,  vid  nordöstra  ändan  af  Stenhagsmossen,  anstår  åter 
en  medelkornig  röd  granit;  dm,  är  emellertid  mera  pegmatit- 
artad  och  dess  endast  på  någon  pun*t  skönjbara  skiffrighet 
går  i  NNV,  hvarigenom  den  ansluter  sig;  till  de  sydligare  i 
samma  klippa  befintliga  gneispartien. 

Invid  Stortötar  gård  reser  sig  ur  slättetf.en  för  dessa 
trakter  ganska  ansenlig  klippa,  som  norr  om  \  Mårbacka 
sträcker  sig  vesterut.  Ett  pass  leder  öfver  dess  tistra  del, 
ett  annat  djupare  och  bredare  öfver  dess  midt.  DtJtta  se- 
nare begagnas  af  jern vägen.  Partiet  närmast  öster  orifl  järn- 
vägen är  Munkberget,  det  vestra  partiet  Gerknäs  Kolfiags- 
berg.  Hela  denna  sträcka  består  af  gneisgranit,  som  rPJer 
en  mångenstädes  rätt  stark  skiffrighet  i  E — V,  således  x 
bergets  orografiska  riktning  och  parallelt  med  gneisgrani  t" 
sträckan  närmast  i  söder.  För  det  mesta  är  denna  gneis ?" 
granit  ljusgrå,  nästan  hvit,  och  medelkornig,  med  starkt  in -" 
vecklad  hvit  ortoklas  och  ej  obetydligt  glimmer.  På  någr.'^ 
ställen  är  den  dock  mörkare,  mera  finkornig,  och  äfven  röd  " 
aktiga  partier  finnas. 

Vester  om  Kohagsberget,  på  andra  sidan  af  dalen,  be ]" 
stå  bergklackarne  af  röd  massformig  granit,  bortom  hvilke  » 
gneis   med    annan   strykning  uppträder.    Vi   hafva  såled< 
åter  nått  vestra  ändan  af  gneisgraniten.    Utan  fara  för  e 
förhastad  slutsats  torde  vi  kunna  betrakta  Tötarbergen  och' 
Kohagsberget  som  delar  af  en  enda  gneisgranitmassiv  med 


239 

E— V  skiffrighet.  Sa  vidt  jag  kunnat  ntröna  förhållandet, 
stå  skiffringsplanen  lodrätt.  Der  gneis  förekommer  i  massi- 
ven, intaga  dess  skikt  för  det  mesta  samma  ställning  som 
skiffringsplanen. 

Till  gneisgraniten  ansluter  sig  gneis  i  norr  och  i  söder. 
Berget  söder  om  Mårbacka,  hvars  norra  ända  jag  redan 
omtalat,  består  sydligare  af  en  finkornig  mörk  gneis,  som 
stryker  i  E— V  med  lodrät  stupning,  genomdragen  af  en 
ganska  grofkornig  hvitvittrande  granit,  hvilken  icke  såsom 
gneisgraniten  i  bergets  norra  del  innehåller  granater.  Ve- 
ster  om  denna  gneis,  i  SV  ändan  af  Mårbackaslätten,  reser 
S1g  en  högre  klint,  som  består  af  samma  bergarter  i  lika 
ställning.  Den  grofva  hvitvittrande  graniten  tyckes  här 
ofverväga,  och  gneisskiktens  strykning  vexlar,  men  huvud- 
riktningen E— Y  är  dock  utmärkt  tydlig. 

Munkberget  sluttar  brant  mot  norr  till  en  däld,  som 
lorenar  Lillsjödalen  med  Sjundeåslätterna.  Däldens  bredd 
öfverstiger  ej  125  meter,  och  dess  norra  sida  bildas  af  tre 
gneiskullar.  Gneisen.  är  finkornig,  delvis  skifferartad,  och 
dess  skikt  stupa  med  c,  50°  vinkel  ned  under  Munkbergets 
gneisgranit.  Strykningen  öfvergår  från  rent  vestlig  i  den 
mellersta  kullen  till  VNV  på  vestra  ändan  af  den  vestra 
kullen  och  till  ENE  i  den  östra  kullen.  Gneisen  fortsattes 
österut  längs  Tötarfältens  norra  sida.  Dess  skikt  stryka 
der  allt  mera  i  NE,  så  att  de  på  den  bergklack,  hvars 
strykning  och  stupning  är  antydd  på  geologiska  undersök- 
ningens kartblad,  gå  i  N  55°  E  med  ungefär  75°  SE  fall. 
1  denna  strykningsriktnings  förlängning  angifver  geologiska 
kartbladet  en  3  km.  lång  sträcka  diorit,  I  texten  till  samma 
kartblad  finner  man  följande  upplysning  om  den  der  rådande 
bergarten:  »intager  strax  vester  om  Väjans  i  Sjundeå  ett 
större  område,  men  är  här  också  af  något  skiffrig  struktur, 


240 

mera  liknande  hornblendeskiffer.  Den  består  af  mörkt  horn- 
blende,  oligoklas  af  ljusgrön,  i  blått  eller  gult  stötande  färg, 
samt  är  vanligen  något  glimmerrik". 

Lika  litet  som  graniten  i  den  södra  gneiszonen  liknar 
den  närmast  befintliga  gneisgraniten,  lika  litet  överens- 
stämma granitådrorna  i  den  norra  zonen  med  Munkbergets 
gneisgranit.  Den  temligen  grofkorniga  röda  eruptivmassa, 
som  genomtränger  gneisen,  bildar  älven  gångar  i  gneisgra- 
niten. 

Norr  om  den  nu  skildrade  gneiszonen  reser  sig  Kukku- 
mäki. Dess  södra  del,  som  bildar  den  93,8  m.  höga  toppen, 
består  af  grofkornig  röd  granit.  Denna  granitstock  stiger 
med  en  brant  vägg  upp  öfver  den  norra  delens  hvita.  tem- 
ligen grofkorniga  gneisgranit.  Den  sistnämnda  visar  endast 
fläckvis  spår  till  skiffrighet  med  lodräta,  i  |— Y  strykande 
skiffringsplan.  Samma  bergart  framsticker  ur  gruset  mellan 
Kukkumäki  och  Kyrkstad.  Geologiska  kartbladet  angifver 
norra  Kukkumäki  såsom  gneisberg  med  ENE  strykande,  NN\ 
stupande  skikt.  Således  finnes  sannolikt  gneis  pä  nordliga- 
ste sluttningen,  som  jag  ej  hann  besöka.  Vester  om  Kukku- 
mäki uppträder  finkornig  gneis  med  alldeles  afvikande  strati- 
fikation,  så  att  vi  här  åter  stå  vid  vestra  ändan  af  en  gneis- 
granitmassiv.  Då  den  i  söder  angränsande  gneiszonen  viker 
af  mot  ENE.  få  vi  måhända  betrakta  de  mellan  Valby  och 
Väjby  liggande  höjderna  som  fortsättningen  på  Kukkumäki- 
massiven.  De  bestå  nämligen,  så  vidt  jag  hann  öfvertyga 
mig  derom,  af  en  grofflasrig,  hvit  granatrik  gneisgranit  med 
gV— NE  strykning  och  lodrät  eller  nästan  lodrät  stupning. 
Geologiska  undersökningens  kartblad  angifver  på  denna 
sträcka  dels  gneis,  dels  granatgneis  och  betecknar  bergklac- 
ken närmast  Valby  med  NE  strykning  och  SE  fall. 

Vid    sydvestra    hörnet   af  Mårbackamassiven,    mellan 


241 


Strutmossen  och  Stenhagsmossen,  äro  lagringsförhållandena 
något  mera  invecklade.  Massor  af  granit  uppträda  här  och 
af  bry  ta  de  skiktade  bergarterna.  På  vidstående  figur  2 
har  jag  försökt  framställa  förhållandet.  Fältmätning  ligger 
dock  icke  till  grund  för  kartskissen. 

Vid  A   synes  sydvestra  hörnet  af  Mårbackamassiven, 
(-1.  v.  s.  den  å  sid.  16  omtalade  höjden  af  hvitvittrande  gra- 
nit   med   lodräta   gneislager,   hvilkas   strykning  vexlar  om- 
kring E— V.     Samma 
granit  bildar  terrängen 
vesterut    till    I    samt 
åt  sydvest  till  passet 
niellan  Stenhags-   och 
Strutmossen.     Endast 
vid    D    uppträder    en 
temligen  flnkornig  röd 
granit,    hvars   förhal- 
ande   till    den    ljusa 
grofva  jag    ej    kunde 
fö  klart  för  mig,  eme- 
dan   större    delen    af 
klippan  här  är  öfver- 
täckt    med    hagmark. 
I    granitmassan    när- 
mast torpet  stå  åtskil- 
nga  större  och  mindre  gneisfragment  med  brant  (70 — 90°) 
stupning   och  vexlande.  mest  NV  strykning.    Många  lager 
aro  starkt  böjda  och  veckade.    Bergarten  i  dessa  skolar  är 
nnkornig,  delvis  skiffrig,  grå  glimmergneis.    I  en  del  skikt 
Jngår  hornblende.    Vid  C  äro  brottstyckena  af  den  lagrade 
"ergarten   ännu  mera  veckade  och  vända  i  alla  riktningar. 
Uen  röda  graniten  vid  D  står  i  beröring  med 


Fig.  2.     Bergbygnaden  kring 
Stenhags  mossen. 


242 

här  stryker  i  NE  med  lodrätt  fall.  Nordvest  om  D  stryka 
gneisskikten  i  ENE  med  otydligt  fall  och  äro  till  stor  del 
starkt  veckiga  och  genomsatta  af  hvita  eller  bleka  granit- 
injektioner. Den  sydvestriktning,  som  här  är  förberedd,  fort- 
sättes  hos  gneisen  vid  E.  Der,  på  passets  södra  sida,  reser 
sig  en  lagerföljd  af  ljusgrå  finkornig  glimmergneis,  som  dock 
strax  i  sydvest  af  bry  tes  af  en  större  granitmassa.  Men  på 
dennas  andra  sida,  vid  Stenhaga  torp,  återkommer  gneisen 
med  72°  SE  stupande  strater. 

Vid  K  framträder  ur  krossgruset  starkt  skiffrig,  lätt 
vittrande  röd  gneis  i  kontakt  med  graniten.  Skikten  stå 
lodrätt  och  stryka  i  N  30°  V.  Något  tiotal  steg  från  kon- 
taktytan öfvergår  gneisens  röda  färg  till  grå  och  dess  kon- 
sistens blir  fastare ;  den  finkorniga  grå  glimmergneisen  åter- 
kommer. På  bergets  högsta  punkt  äro  dess  strater  särdeles 
tydliga,  stå  lodrätt,  stryka  i  NNV  och  äro  témligen  starkt 
veckiga.  Norr  om  L  försvinner  berghällen  under  bevuxet 
grus.  Vid  M  framträder  den  å  sid.  16  omnämnda  knapt 
skiffriga  röda  graniten,  i  hvilken  jag  tyckte  mig  finna  spår 
till  en  NNV  strykning. 

Vester  om  Stenhagsmosseu  utbreder  sig  Lojoåsen  till 
en  mo,  som  döljer  berggrunden  på  en  sträcka  af  närmare 
2  kilometer.  Söder  om  Bålaby,  nära  kilometerstolpen  mo 
62  på  jernvägen  från  Hangö,  anträfias  i  denna  riktning  det 
första  fasta  berg.  Det  består  i  sin  södra  ända,  der  blott 
några  hällar  sticka  fram  ur  skogsmarken,  af  témligen  finkor- 
nig skiffrig  hornblendefels  jemte  granatförande  finkornig  glim- 
mergneis. Skiktens  strykning  går  i  NE  med  50°  SE  lutning- 
Nordligare,  der  berget  träder  fram  i  form  af  en  hympel  öf- 
ver  fälten,  råder  en  mindre  finkornig  gneis,  genomträngd  at 
stora  massor  grof kornig  granit.  Strykningen  är  här  N— S 
med    60"   E   lutning.    Några  steg  nordligare,  der  graniten 


243 

fortfarande  spelar  en  framstående  rol,  förändras  gneisens 
strykning  till  NNV  med  50°  NE  fall.  I  bergklintens  nordli- 
gaste del  råder  graniten.  Några  af  densamma  omgifna  el- 
ler i  densamma  utkilande  gneislager  stryka  i  ENE  med  lod- 
rätt fall. 

Ehuru  skiktens  strykning  och  lutning  i  detta  berg 
visa  icke  så  liten  likhet  med  motsvarande  förhållanden  i 
Stenhagsmossens  omgifning,  vågar  jag  icke  deraf  sluta  till 
något  samband  mellan  dessa  tvenne  gneisterränger.  Ty  de 
tyckas  vara  åtskiljda  af  en  bred  zon  af  granit.  På  geolo- 
giska undersökningens  kartblad  är  fortsättningen  åt  SV  af 
berget  vid  Stenhaga  torp  betecknad  som  granit.  Ur  Gerk- 
näs  möns  norra  sluttning  uppdyka  några  hällar,  hvilka  lika- 
ledes bestå  af  granit,  och  alla  bergklackar  jag  besökte  mel- 
lan Kohagsberget,  Gustafsberg  och  Gerknäs  gårds  båtstrand 
äro  rena  granitberg.  Den  här  rådande  graniten  är  fullkom- 
ligt massformig.  Ännu  nordligare  ser  man  en  fortsättning 
på  denna  granitzon,  nämligen  det  temligen  höga  och  branta 
berg,  på  hvilket  Orsnäs  by  ligger. 

Denna  zons  tektoniska  betydelse  framgår  deraf,  att  de 
gneisbälten,  som  på  hvardera  sidan  omgifva  den,  stupa  i 
motsatta  riktningar.  Bland  åkrarne  NE  om  Gerknäs  gård 
sträcker  sig  en  rad  klippor  i  NV- SE  riktning.  De  äro 
skiktändarne  af  en  finkornig  grå  glimmergneis,  som  stryker 
i  NV  med  endast  30°  SV  lutning.  Längs  nordöstra  stran- 
den af  Lillsjön  går  en  bergrygg  nästan  parallelt  med  de 
nämnda  åkerklipporna  (Se  tig.  3).  I  dess  södra  ända  stryka 
•skikten  i  NNV  med  45°  SV  fall.  Mot  midten  af  berget  böja 
de  något  af  åt  vester  och  lägga  sig  tillika  allt  flackare. 
På  midten  antecknade  jag  N  35°  V  strykning  och  25°  SV 
lutning,  och  nordligast  N  45°  V  med  ungefär  15°  SV  lutning. 
Pa   det   ställe,    der   torsionen   begynner,  hafva  lagren  icke 


244 

uthärdat  den  ojemna  spänningen;  jag  anträffade  der  en 
mineralgång,  utmärkt  genom  grof  kristallinisk  iriserande  lab- 
rador,  qvarts  och  i  små  stafformiga  prismer  utbildad  gul- 
brun apatit.  Berget  är  på  geologiska  kartbladet  betecknadt 
som  hornblendegneis.  Dermed  öfverensstämma  också  i  huf- 
vudsak  mina  iakttagelser.  Men  på  en  del  ställen,  isynner- 
het  mot   södra  ändan,  der  det  närmar  sig  gneiszonen  norr 

om  Munkberget,  ta- 
ger glimmern  öfver- 
hand  och  hornblen- 
det  minskas,  så  att 
en  del  af  södra  än- 
dan består  af  den 
vanliga  finkorniga 
grå  glimmergneisen. 
En  fortsättning 
på  gneispartiet  om- 
kring Lillsjön  fin- 
ner man  längs  vä- 
gen till  Ahtiala 
sund.  Ungefär  en 
kilometer  norr  om 
Lillsjöns  utlopp  lig- 
ger i  skogen  en  flat 
berghäll    af    horn- 


Fig.  3.    Berget  mellan  Jönsböle 
och  Lillsjön. 


blendegneis  med  NNV  strykande  skikt  i  50°  SY  lutning, 
och  mellan  denna  häll  och  Orsnäsberget  ligger  en  höjd,  der 
gneisen  (glimmergneis)  i  beröring  med  granitzonen  och 
mångfaldigt  genomträngd  af  medelkornig  hvitvittraude 
granit  visserligen  är  ansenligt  rubbad  och  vresig,  men  dock 
visar  en  öfvervägande  NNV  strykning.  Stupningen  vexlar 
från    50°    E   till   80°  V.     Norr  om  dessa  klippor  möter  en 


Jå 


245 


granitmassiv,  som  sträcker  sig  tvärt  öfver  Orsnäslandet  och 
bestar  af  temligeu  finkornig  röd  granit  lik  den,  som  rader 
på  en  stor  del  af  bergen  söder  om  Stortötar.  Der  vägen 
till  Alitiala  smid  går  igenom  denna  bildning,  finner  man  vid 
bergets  fot  vester  om  vägen  några  N— S  strykande,  mot  V 
stupande  gneislager  inbäddade  i  graniten,  de  sista  utlöparne 
af  Lillsjögneisen. 

Såsom  jag  påpekade,  öfvergår  hornblendegueisen  på 
Lillsjöns  östra  strand  isynnerhet  i  södra  delen  till  grå  glim- 
mergneis.  Tillika  öfvergår  dess  lutning  småningom  från 
15°  till  45°  SV.  Knapt  500  meter  ostligare  anstår  samma 
glimmergneis  med  50°  SV  lutning  och  fortsätter  med  förän- 
drad strykning  och  varierande  amfibolhalt  längs  Munkber- 
gets norra  fot  bort  till  dioritskifferbergen  vid  Vejans,  såsom 
jag  redan  utförligt  framstält,  Denna  petrografiska  och  stra- 
tigrafiska  likformighet  tyckes  tala  för  att  Lillsjögneisen  är 
en  tektonisk  fortsättning  af  den  norra  gneiszonen  vid  Totar. 

Gneisgraniten  i  Kukkumäki  eger  deremot  icke  någon 
tektonisk  fortsättning  åt  vester.  Bergen  omkring  Jönsböle 
visa  helt  andra  strykningsriktningar  och  lagrens  stupning 
flerstädes  är  sådan,  att  hela  nejden  mellan  Kukkumäki  och 
Lillsjögneisen  måste  anses  för  ett  särskildt  block.  De  äro 
tillika  genomträngda  af  stora  massor  pegmatitartad  granit, 
isynnerhet  mot  öster,  hvilket  tyder  på  ett  samband  mellan 
graniten  i  detta  block  och  den  ståtliga  granitmassiven,  som 
bildar  Kukkumäkis  topp. 

Sydligast,  omkring  folkskolehuset,  finner  man  öfver- 
Vägande  granit.  Berghällen  framträder  der  så  obetydligt 
ör  marken,  att  sambandet  mellan  de  olika  partierna  ej  rätt 
tydligt  kan  urskiljas.  I  flere  hällar  ser  man  massformig 
granit  omgifvande  några  i  N—S  strykande  gneisstrater. 
Nordost  om  skolhuset  sträcker  sig  en  kort  klipprygg  i  rikt- 


246 


ning  mot  Kukkumäki.  Den  består  af  en  ljusröd  qvartsitar- 
tad  gneis  med  drummer  och  gångar  af  qvarts.  Skikten  äro 
vresiga  och  rikligt  genomsatta  af  granitådror.  Hufvudstryk- 
ningen  vänder  sig  från  NNE  i  bergets  södra  ända  till  NE 
på  dess  midt  och  till  ENE  i  norra  ändan.  Lagrens  allmänna 
lutning  är  i  södra  delen  40°  SE  och  öfvergår  norrut  till 
65"  SE. 

Norr  om  denna  bergklint  utbreder  sig  en  stor  flat  häll 
bestående  af  grofkomig  pegmatit,  i  hvars  södra  ända  några 
gneislager  stryka  i  NE  med  SE  fall.  Samma  granit  bildar 
en  udde  invid  Kyrkstad  såg.  Följande  strandklippa  i  vester 
visar  samma  granit  jemte  i  NE  strykande,  35°  SE  lutande 
lager  af  röd  finkornig  glimmergneis,  hvilken  liknar  den  nyss 
beskrifna.  Närmast  Jönsböle  fortfar  samma  strykning,  ehuru 
gneisen  här  återfår  sin  blågrå  färg.  Skiktens  stupning  kunde 
jag  ej  bestämma  på  de  flacka  hällarne.  Men  längst  i  NV, 
nära  den  norra  graniten,  antecknade  jag  vid  stranden  vre- 
siga gneisskikt  med  NNE  strykning  och  40—70°  NV  lutning. 
Jönsböleblocket  tyckes  sålunda  bilda  en  antiklinal,  hvars 
axel  står  vinkelrätt  mot  Lillsjögneisen.  I  axelns  förläng- 
ning öfver  Kyrkstads  fjärden  finner  man  en  dylik  antiklinal, 
i  det  Virkbydalen  kantas  af  tvenne  i  NE  gående  klippryg- 
gar, af  hvilka  den  vestras  skikt  hafva  NV,  den  östras  SE 
stupning.  I  antiklinalens  fortsättning  höjer  sig  Lojo  åsen 
starkt  och  inhöljer  bergen  i  sitt  grus,  så  att  endast  enstaka 
små  hällar  kunna  upptäckas  i  skogen.  På  en  af  dem,  be- 
lägen sydost  om  Ojamo,  såg  jag  den  finkorniga  grå  glim- 
mergneisen  stryka  i  NE  med  40°  NV  lutning,  såsom  var  att 
vänta,  om  den  i  öfverensstämmelse  med  sitt  läge  skulle  ut- 
göra en  del  af  antiklinalens  vestra  skänkel.  Vester  om 
denna  häll  ligger  en  större  bergklack,  hvars  skikt  med  lin- 
drigare fall  ansluta  sig  till  samma  lagerföljd.    Bergarten  är 


247 


densamma,  skiktens  strykning  är  ENE  och  deras  lutnnig 
blott  10"  NV. 

Såsom  redan  nämndes,  luta  gneislagren  på  andra  sidan 
om  Gerknäs  granitzon  mot  denna.  Förhållandet  kan  när- 
mast iakttagas  på  Kyrkön  och  vid  Verknäs.  På  Kyrkön 
förekommer  en  tydligt  lagrad  gneis  af  vexlande  vekare  och 
hårdare  skikt.  De  veka  skikten  äro  mera  glimmerrika  och 
finskiffriga,  de  hårdare  hysa  företrädesvis  hornblende  jemte 
hvit  fältspat.  Äfven  af  glimmergneisen  finnas  hårda  föga 
vittrande  lager,  som  ännu  bära  vackra  glacialrefflor.  Skik- 
tens strykning  går  i  NNV  och  lutningen  är  15°  ENE.  Gnei- 
sen  är  genomsatt  af  laxfärgade  pegmatit-injektioner  och 
gångar. 

På  Verknäs  udde  äro  gneisskikteu  af  samma  petrogra- 
fiska  beskaffenhet,  som  på  Kyrkön,  men  betydligt  mera  rub- 
bade och  måhända  äfven  rikligare  injicerade  med  granit. 
Man  kan  dock  längs  stranden  utmärkt  tydligt  följa  lagrens 
hufvudstrykning  och  konstatera  att  den  går  i  NNV  med 
ungefär  30°  ENE  lutning. 

Bålaby  ligger  till  en  del  på  den  bergiga  halfö,  som 
skjuter  ut  mot  nordvest  midt  emot  Verknäs.  På  denna  halfö 
bestå  klipporna  af  finkornig  grå  gneis,  med  talrika  mellan 
skikten  injicerade  pegmatitlameller  af  blott  några  centime- 
ters mägtighet  och  många  af  dem  med  knapt  en  meters  ut- 
sträckning i  planet.  Lagren  stryka  i  NNV  och  stupa  30° 
mot  ENE. 

Mellan  Bålaby  och  Bredvik  utskjuter  en  annan  halfö, 
hvars  klippor  äro  brantare  än  Bålabyhalföns.  Glimmer- 
gneisen uppträder  äfven  der,  men  är  rikare  på  granit,  som 
alldeles  råder  vid  bergets  östra  fot.  Också  stupa  skikten 
derstädes  brantare,  ända  till  60°  mot  ENE,  med  bibehållande 
af  den  österut  rådande  strykningen. 


248 

Omkring  gårdarne  vid  Bredvik  och  några  hundradetal 
meter  åt  norr  från  dem  är  graniten  framme  i  riklig  massa. 
Den  genomsätter  på  mångfaldigt  sätt  gneisen,  som  här  slår 
vida  veck,  så  att  inan  många  meter  framåt  kan  följa  en 
NE  strykning.  Krökningen  af  skikten  kan  dock  åt  hvar- 
dera  ändan  så  väl  iakttagas,  att  intet  tvifvel  råder  om  att 
hufvudstrykningen  äfven  här  är  nordnordvestlig  med  25 — 35° 
stupning  mot  NE.  Ännu  1  km.  öster  om  Svarta  bruk  fann 
jag  i  granskogen  några  N — S  strykande  skiktändar  med  c. 
30°  E  lutning.  Norr  om  detta  ställe  angifver  geologiska 
undersökningens  kartblad  ett  par  kalkbrott  med  NN  V  sträck- 
ning och  ett  med  dem  parallelt  gneisberg.  Då  jag  gick  att 
iakttaga  dessa  platsers  stratigrafi,  möttes  jag  af  baron  Fri- 
dolf  Linder,  hvilken  förbjöd  mig  att  fortsätta  mina  under- 
sökningar på  Svarta  mark,  emedan  jag  icke  på  förhand  an- 
hållit om  tillstånd  att  få  göra  sådana  och  icke  egde  något 
officielt  förordnande  der  till.  Följaktligen  kunde  jag  endast 
under  vandringen  genom  Svarta  bruk  till  landsvägen  konsta- 
tera att  den  ända  från  Kyrkön  och  Verknäs  rådande  NNV 
strykningen  med  ENE  lutning  upphör  invid  bruket.  På  en 
markhäll  nordost  derom  antecknade  jag  nämligen  VNV  stryk- 
ning med  mycket  brant  SSV  stupning  hos  gneisen,  och  några 
steg  närmare  stryker  gneisen  i  en  annan  liten  markhäll  i 
E— V.  Ett  af  vattenfallen  såg  jag  störta  öfver  hällar  med 
ENE  strykning  och  40°  SSE  lutning. 

Norrut  kan  nian  följa  Gerknäs — Bredvikserien  på 
Mangsön,  der  fin  grå  glimmergneis  omgifven  af  granit  stry- 
ker i  N — S  med  lindrig  lutning  mot  öster,  och  på  Likhol- 
men,  der  samma  gneis  likaledes  stryker  i  N — S  med  lindrigt 
ostligt  fall,  äfven  här  i  sällskap  med  massor  af  röd  granit. 
Nordvest  om  Likholmen  ligga  tvenne  små  klippor.  På  den 
sydvestra  af  dem,  Kaisas  klippa,  visar  sig  gneisgranit  eller 


en  föga  skiffrig  gneis  genomsatt  af  pegmatit.  Man  kan  här 
följa  skiffriiigeii'  i  tvenne  mot  VNV  konvexa  veck.  i  livilka 
skiffringsplanen  stupa  brant  mot  öster  och  sydost,  I  klip- 
pans norra  del  deremot.  der  en  mera  konstant  NNE  stryk- 
ning råder,  faller  skiffringen  blott  25°  mot  ESE.  På  den 
nordöstra  af  de  två  klipporna.  Vassgrunda,  råder  en  tydlig, 
delvis  ytterst  finkornig  gneis  med  vexlaude  olika  hårda  la- 
ger och  stora  ursköljningar.  Lagren  äro  pä  tvären  genom- 
satta  af  qvartsgångar,  stryka  i  NNE  och  falla  50°  mot  ESE. 
Synbarligen  gör  Verknäs— Kyrkögneisens  strykning  öfver 
Mangsön,  Likholmen  och  dessa  klippor  en  båge  mot  NE. 
I  bågens  fortsättning  på  fastlandet  finner  man  en  markhäll 
1  skogen  med  gneisfragment  inbäddade  i  en  flasrig  gneis- 
gmnit  med  vexlande  skiffringsriktningar,  ur  hvilka  jag  som 
medeltal  af  sex  mätningar  erhöll  N  30°  E.  Denna  punkt, 
Öster  om  hvilken  graniten  vidtager,  tyckes  förhålla  sig  till 
Verknäszonen  pä  samma  sätt  som  det  ställe,  der  Ahtiala 
vägen  korsar  samma  granitmassiv.  förhåller  sig  till  Lillsjö- 
gneiszonen. 

Bällby  lyder  under  Svarta.  Stratifikationen  på  södra 
delen  af  Bällbylaudet  är  mig  följaktligen  obekant.  Men  de 
°i'Ografiska  förhållandena  antyda,  att  gneisen  med  NV  stryk- 
ning fortsattes  under  sjön  och  ett  godt  stycke  in  i  landet. 
Mot  Kyrkön,  Verknäs,  Bålabyhalfön  och  de  två  halföarne, 
som  omgifva  I3redviken,  utskjuta  fråu  Bällbylandet  lika 
Bftånga  halföar  eller  uddar,  och  i  det  inre  sträcka  sig  enligt 
geologiska  undersökningens  kartblad  nästan  alla  gneisberg 
1  NV   riktning,   på  samma  sätt  som  på  sjöns  södra  strand. 

Följer  man  Verknäsgneisen  mot  söder,  får  man  bevittna 
e»  likartad  böjning.  Berget  i  skogsbrynet  söder  om  Verk- 
näs består  af  glimmergneis  med  NV  strykning  och  30°  NE 
stupning.    Högre  upp  i  sydost  böja  sig  skikten,  med  unge- 


250 


farligt  bibehållande  af  stupningen,  i  riktningarne  N  50°  V, 
N  55»  V  och  N  65°  V,  utan  att  något  brott  eller  någon 
granitgång  synes.  Lika  så  finner  man  gneisen  i  den  berg- 
klint,  som  ligger  rätt  i  söder  från  Bålaby  viken,  stryka  i 
N  55°  V  med  70—80°  NE  lutning,  och  i  sydostlig  riktning 
öfvergå  till  N  65°  V  med  85°  NE  fall,  och  några  steg  längre 
fram  till  och  med  vända  sig  till  E— V  ocli  ställa  sig  lodrätt. 
Vid  rån  mot  Gerknäs  ser  man  hällar  med  N  80°  E  stryk- 
ning och  lodrätt  fall.  Inom  denna  sträcka,  från  Bålaby  till 
rån,  genomsättes  gneisen  af  den  massformiga  ljusröda  gra- 
niten i  österut  tilltagande  mängd,  och  vid  rån  tager  grani- 
ten   så    öfverhand,   att  man  i  en  berghäll  ser  blott  enstaka 

i  graniten  inneslutna 
gneisskikt  med  alldeles 
afvikande,  VNV  stryk- 
ning. Vi  stå  vid  grän- 
sen mot  Gerknäs— Ors- 
näs  granitzon.  —  När- 
mast i  söder  reser  sig 
det  å  sid.  20  omtalade 
i  hvars'  norra 


Strandklippa  vid  Bålaby. 
")  Löst  gneisbloclc. 


berget 


Fig.  4. 

ända  graniten  omsluter  gneisskikt  med  N  53°  E  strykning 
och  lodrätt  fall.  Stå  dessa  skikt  i  sammanhang  med  Verk- 
nässerien,  måste  en  förkastningslinie  genomgå  berget  när- 
mast i  söder  om  dem. 

Böjningen  vid  Bålaby  tyckes,  som  sagdt,  hafva  försig- 
gått utan  någon  större  bristning  af  lagren.  Men  nere  vid 
stranden  af  viken,  i  dess  innersta  ända,  framsticker  en  li- 
ten häll,  på  hvilken  man  kan  se  en  förkastningslinie.  (Se 
fig.  4.)  Ytan,  utefter  hvilken  förkastningen  skett,  stryker 
i  N  85°  E  ocli  står  i  det  närmaste  lodrätt.  Det  norra  bloc- 
kets   skikt   stryka  i  NV  med  40°  NE  fall,  under  det  söder 


251 


om  brottet  strykningen  är  YNV  med  lodrätt  tall.  Hällen  är 
jemnt  rundad  och  gränslinien  löper  fullkomligt  skarp  öfver 
den  släta  ytan.  I  vestra  ändan  döljes  den  af  lösspjelkta 
och  rubbade  block,  och  i  nästa  häll  åt  detta  häll  anstår 
den  ljusröda  graniten.  Andra  ändan  af  liuieii  pekar  mot 
sjön.  Bergarten  är  på  hela  hällen  en  finkornig  och  fast 
mörkgrå  glimmergneis. 

Denna  lilla  förkastning  antyder  att  skiktens  böjning 
mot  sydost  och  öster  i  Bålabybergen  icke  kan  bero  af  en 
Ursprunglig  trågformig  lagring.  Men  vi  skulle  icke  behöfva 
det  vittnesbörd,  som  förkastningen  lemuar.  för  att  komma 
till  samma  slutsats.  Den  dikteras  af  stupningens  starka, 
tilltagande  i  den  mon  svängningen  fullbordas.  Om  vi  tänka 
oss  att  hela  blocket  egde  den  stratitikation,  som  råder  på 
Kyrköu  och  vid  Yerknäs,  och  att  derefter  blockets  södra 
kant  uppböjdes  längs  en  i  E— V  gående  axel.  erhålla  vi  just 
den  förändring  i  skiktens  läge.  som  ofvan  beskrifvits.  Genom 
en  likadan  rörelse  hos  blockets  norra  kant  längs  en  i  NE— SA 
gående  axel  åstadkommes  skiktens  böjning  vester  om  Orsnäs. 
Verknäsgneisen  ter  sig  således  som  ett  15— 80"  mot  nordost 
lutande  gneisblock  med  uppböjda  kanter. 

Likasom  öster  om  Lillsjön  en  hornblendegneiszon  stry- 
ker fram,  likaså  finner  man  närmast  vester  om  Gerknäsgra- 
uiten  rätt  mycket  hornblende  i  gneisen.  De  starka  ur- 
sköljningame  ur  lagren  på  Likholmen  och  isynnerhet  på 
Vassgrunda  angifva  också  att  der.  i  närheten  af  Orsnäsgra- 
liten,  lösliga  eller  lätt  sönderdelbara  mineralier  i  ej  ringa 
mängd  ingå  i  gneisen.  Vid  Bålaby  är  gneisen  redan  renare 
glimmergneis.  och  i  nejden  mellan  Bålaby  och  Bredvik  äf- 
vensom  kring  sistnämnda  ort  såg  jag  endast  glimmerrika 
skikt.  Att  döma  häraf  skulle  hornblendegneisen  tillhöra  la- 
gerseriens öfversta  del  och  glimmergneisen  företrädesvis  de 


252 


djupare  lagren.     Samma  förhållande  har  professor  Wiik  re- 
dan för  längesedan  konstaterat  inom  den  laurentiska  forma- 
tionen  kring   Nyslott  och  Helsingfors  (Finlands  geologiska 
förhållanden,  I,  sid.  51).    Men  redan  på  udden  uordvest  om 
Bredvik  uppträda  starkt  ursköljda  gneislager  och  kalkinlag- 
ringar, och  närmare  Svarta,  innan  vi  ännu  lemnat  Verknäs- 
blockets  stratifikation,  finna  vi  på  kartan  stora  kalkstockar. 
Det    synes    mig    derför  troligt  att  Verknäsblocket  icke  ut- 
gör en  enkel  skiktföljd  utan  antingen  ett  ensidigt  öfverstjelpt 
veck,  hvars  underskänkel  ligger  i  dagen  vid  Svarta,  eller  ock 
tvenne  block,  det  östra  skjutet  öfver  det  vestra,  om  ej  möjligt- 
vis vester  om  Bredvik  en  förkastningsyta  går  fram,  längs  hvil- 
ken  Svartåstycket  sjunkit  till  de  kalkförande  lagrens  nivå. 
Att   döma  af  geologiska  undersökningens  kartblad  rå- 
en    mera    likformig   fNV   strykning  hos  lagren  vester  om 
Svarta  ända  bortåt  Kattelus.    På  denna  sträcka  tyckas  så- 
lunda de  tektoniska  förhållandena  gestaltat  sig  enklare  lika- 
som öster  om  Kyrkstad.'  I  sin  helhet  ter  sig  Lojobäckenets 
södra  och  sydöstra  brädd  som  en  geotektonisk  båge  af  mer 
eller  mindre   starkt   uppresta  skikt,  deri  glimmergneis  och 
hornblendegneis  äro  de  rådande  bergarterna.    Glimmergneisen 
öfvergår  i  denna  båge  på  en  del  ställen  i  gueisgranit  eller 
ersattes    af   denna  bergart,   och  man  finner  exempel  på  att 
denna   öfvergång  sker  utan  makroskopiskt  skönjbar  gräns. 
Serien  är  fattig  på  kalksten  och  andra  lättlösliga  mineralier. 
På    en  sträcka  är  denna  bågformiga  skiktbygnad  afbruten, 
nämligen    mellan    Jönsböle,    Svarta   och   Strutmossen.    Ett 
stort   genombrott  afl  yngre  granit  har  här  egt  rum.    Berg- 
lagren  hafva  undergått  väldiga  rubbningar,  så  att  en  mot 
den  normala  vinkelrät  strykning  blifvit  rådaude.    Ett  eller 
flere  block  hafva  sjunkit  så  att  en  högre,  mera  kalkrik  geo- 

i  gneisgranitens  nivå.    Till 


logisk   horisont   blifvit  bringad 


253 


pegmatitgraniteu  visa  de  skiktade  bergarterna  inga  offer- 
gångar. Då  den  röda  pegmatitartade  graniten  äfven  inträn- 
ger i  gneisgraniten  och  visar  skarpa  konturer  mot  denna, 
måste  man  antaga  att  den  stora  störingen,  i  samband  med 
h  vilken  den  massformiga  granitens  uppträdande  tyckes  stå, 
inträffat  i  en  period,  då  gneisgraniten  redan  var  lika  fast 
klyft  som  gneisen. 

2.     Mellersta  och  norra  delen. 

Inom  hela  området  mellan  Långvik,  Ojamo,  Hiitis  och 
Härjänvatsa  herskar  med  några  få  alldeles  lokala  undantag 
en  ostnordostlig  strykning  hos  de  skiktade  bergarterna. 
Geologiska  undersökningens  kartblad  antyder  detta  genom 
de  talrika  kalkstockarnes  riktning  på  Storön  och  på  Karis- 
lojo  fastland  och  augifver  uttryckligen  samma  strykning  hos 
gneisen  vid  Sunrniemi,  Seppälä  och  Outamo.  Sjelf  har  jag- 
antecknat  följande  observationer  häröfver: 

1.  Hiitis  bro,  norra  stranden  N  S5°  E. 

2.  Berget  norr  om  Hiitis  bro  N  90°  E. 

3.  Udden  vester  om  Hiitis  bro  jN  90°  E. 

4.  Nära  Hiitis  gård  N  80°  E. 

5.  Mellan  Hiitis  och  Paloniemi  N  70°  E. 

6.  Backen  norr  om  Humppila  N  70°  E. 

7.  Nordväst  om  Outam oviken  N  80°  E. 

8.  Udden  midt  emot  Kaurasaari  N  50°  E. 

9.  Östra  ändan  af  Hevosaari  ^  70°  E. 

10.  Udden  norr  om  stora  Ojamo  N  65°  E. 

11.  Klippa  midt  på  Storöns  östra  strand  N  85°  E. 

12.  Närmaste  udde  söder  om  Pietnäs  udde,  vågräta  skikt, 

13.  Pietnäs  udde  N  85°  E. 

14.  Udden  öster  om  Pietnäs  vik  N  80°  E. 

15.  Udden  vester  om  Pietnäs  vik  N  80°  E. 


254 


16. 

17. 

18. 

19. 

20. 

21. 

22. 

23 

24. 

25. 

26. 

27. 

28. 

29. 

30. 

31. 

32. 

33. 

34. 

35. 

36. 

37. 

38. 

39. 

40. 

41. 

42. 

43. 

44. 

45. 

46. 

47. 


Klippa  nordvest  om  Pietnäs  ENE. 

Den  sydöstra  holmen  utanför  Pietnäs  ENE. 

,.     sydvestra     „  „  „        N  65°  EJ. 

„     uordvestra  ,,  ,,  „        ENE. 

„     nordöstra     „  „  ,,        N  75°  E. 

Udden  mellan  Skraatila  och  Torhola  ENE. 
Strandberget  vid  Torhola  grotta  N  65°  E. 
Torhola  grotta  N  70°  E. 
Östra  udden  af  Tossaari  N  55°  E. 
Norra       „       „         „        N  55°  E. 
Nordvestra  udden  af  Mustasaari  N  55°  E. 
Vestligaste      „       „  „  N  60°  E. 

Nordöstra  viken  af  Seppälänsaari  N  65°  E. 
Norra  stranden  af  „  N  55°  E. 

•„  „         „   Tammisaari  ENE. 

Östra  delen  af  Kaitasaari  N  65°  E. 
Ämmänkallio  vid  Maila  ENE. 
Klippa  sydvest  om  Kaitasaari  N  55°  E. 
Karkkali  udde  ENE. 
Karislojo  prestgårdsudde  ENE. 
Nordöstra  udden  af  Tammistolandet  N  60°  E. 
Klippa  sydost  om  „  N  80°  E. 

Nuottasaari  N  55°  E. 
Laminasluoto  N  65°  E. 
Udden  vester  om  Saarenpää  ENE. 
Strandklippa  vester  om  Ristisaki  ENE. 
Strandberg  vester  om  Huila,  vågräta  skikt. 
Ruosniemi  N  65°  E. 
Strandklippa  vid  Långvik  N  65°  E. 
Lakiasaari  N  70°  E. 
Klippan  nordost  om  Lakiasaari  N  65°  E. 
Klippan  sydost  om  Ruosniemi  N  55°  E. 


48.  Niittysaari  N  70°  E. 

49.  Stranden  af  fastlandet  öster  om  Niittysaari  N  45°  E. 

50.  Vester  om  rån  mot  Lojo  vid  Biskopsnäs  N  45°  E. 

51.  Öster  om  rån  mot  Lojo  vid  Biskopsnäs  N  65°  E. 

52.  Klippa  sydvest  om  Hermala  N  50°  E. 

Om  vi  dela  området  för  dessa  iakttagelser  i  tre  delar 
genom  en  linie  från  Härjänvatsa  till  Biskopsnäs  och  en  an- 
nan från  Outamo  till  Vols  ocli  beräkna  medelstrykningen 
inom  hvarje  del,  erhålla  vi  för  den  vestra  delen  N  61°  E. 
för  den  mellersta  N  67°  E  och  för  den  östra  N  75°  E.  Häraf 
synes  att  strykningen  i  stort  bildar  en  mot  sydsydost  öp- 
pen båge  af  minst  14°.  I  sydvestra  ändan  är  bågen  ännu 
större,  i  det  skikten  längs  Bällbylandets  vestra  strand  stryka 
i  N  45°  E. 

De  enda  undantag  jag  observerat  från  denna  allmänna 
ENE  strykning  äro: 

(58).  Klippa  V-,  km.  söder  om  obs.  12  pa  Storöns  östra 
strand.  Skikten,  af  ljusgrå  glimmergneis,  stryka  i  N  40°  V 
och  luta  20°  mot  SV.  Några  tiotal  meter  sydligare 
(54.)  stryker  samma  gneis  i  N  20°  E  med  20°  lutning  mot 
ESE.  I  båda  klipporna  rikligt  pegmatitartad  granit. 
(55.)  Udden  söder  om  obs.  40  på  Storöns  vestra  strand. 
Einkornig  grå  glimmergneis  stryker  i  N  35°  V  med  45°  NE 
fall  bland  en  myckenhet  pegmatitartad  granit. 
(56.)  Genom  klippan  obs.  50  på  vestra  stranden  af  Bällby- 
landet  går  en  förkastningsspricka  i  N  5°  V  med  60°  E  lut- 
ning. Blocket  vester  om  sprickan  består  af  omvexlande 
tjockare  skikt  af  hornblendegneis  och  tunnare  af  glimmer- 
gneis med  N  45°  E  strykning  och  50"  SE  lutning.  Blocket 
öster  om  sprickan  består  af  hornblendegn eis  med  N— S  stryk- 
ning och  30°  V  fall.  Sprickan  är  O.i— 0,.-,  m.  vid  och  fykl 
med   hvit   qvarts.     Fjorton  steg  öster  om  förkastningen  föl- 

17 


256 


jer  ett  klippstycke,  som  är  starkt  sönderklyftadt  med  rub- 
bade lösa  block,  och  bortom  detta  ställe  visar  hornblende- 
gneisen  åter  45°  E  strykning  med  50°  SE  fall. 
(57.)  Holmarne  obs.  17—20  nordvest  om  Pietnäs  äro  rika 
på  grofkornig  rapakiviartad  granit.  Ehuru  den  jemte  gra- 
niten förekommande  gneisens  hufvudstrykning  kunde  bestäm- 
mas, äro  skikten  dock  i  hög  grad  veckade. 

Såsom  häraf  synes,  förekomma  undantagen  från  den 
allmänna  ENE  strykningen  helt  lokalt,  omgifna  af  terräng 
med  normalt  strykande  skikt.  Granit  åtföljer  allestädes 
denna  afvikande  stratinkation.  Äfven  i  närheten  af  förkast- 
ningen (56)  fmnes  sådan.  Berget,  hvari  förkastningen  fin- 
nes, betecknas  af  geologiska  undersökningen  som  granit,  och 
strandklipporna  inom  Biskopsnäs  bestå  till  större  delen  af 
denna  bergart. 

Detta  förhållande,  att  de  lokala  rubbningarne  åtföljas 
af  graniten,  är  anmärkningsvärdt,  emedan  graniten  i  meller- 
sta och  norra  delarne  af  Lojobäckenet  ingalunda  är  allmän. 
Jag  har  här  sällan  observerat  den  utom  på  de  rubbade 
ställena,  och  då  alltid  i  obetydlig  qvantitet.  Den  fierestädes 
på  Storöns  vestra  strand  uppträdande  graniten  står  i  sam- 
band med  den  väldiga  eruptivmassa,  som  fyller  hela  Tall- 
näslandet.  På  båda  sidorna  om  sundet  ligga  i  den  medel- 
eller  grofkorniga  massformiga  röda  graniten  åtskilliga  iso- 
lerade gneisfragment  inbäddade  i  olika  riktningar,  vanligen 
svartblå  till  färgen  och  med  tät  textur  och  alltid  skarpt  af- 
gränsade  från  granitmassan. 

En  från  områdets  öfriga  förekomster  afvikande  karak- 
tär har  graniten  på  klipporna  och  holmarne  nordvest  om 
Pietnäs.  Den  består  af  temligen  utbildade  ljusröda  orto- 
klaskristaller  af  en  ärts  till  en  valnöts  storlek  liggande  tätt 
intill  hvarandra  i  en  grundmassa  af  svart  glimmer  och  färg- 


257 


lös  qvarts.  Som  gångart  uppträder  på  dessa  holmar  en 
särdeles  i  ögonen  fallande  grofkornig  pegmatit. 

En  mindre  förekomst  af  den  vanliga  ljusröda  graniten 
observerades  på  norra  stranden  af  Tammisaari.  Den  bildar 
der  en  öfverhängande  bergvägg  af  10—11  meters  höjd,  vid 
hvars  bas  sydligt  lutande  gneisskikt  äro  synliga.  En  annan 
förekomst  af  samma  granit  är  prestgårdsudden  i  Karislojo. 
På  en  liten  klippa  utanför  udden  utkila  de  gneisskikt  i  gra- 
niten, hvilka  tillåtit  observationen  n:o  35  öfver  stratifikatio- 
nen.  Graniten  på  detta  ställe  står  förmodligen  i  förbindelse 
med  ett  större  granitområde  i  nordvest,  såsom  tyckes  framgå 
af  geologiska  undersökningens  kartblad. 

Utom  genom  granitens  sparsamma  uppträdande  skiljer 
sig  mellersta  delen  af  Lojobäckenet  från  den  sydöstra  genom 
kalkstenens  förekomst  i  vida  rikligare  mängd.  Jemte  kalk- 
stenen uppträda  här  andra  bergarter,  som  i  sydöstra  delen 
finnas  antingen  sporadiskt  eller  endast  antydda,  såsom  py- 
foxenfels,  felsit,  qvartsit,  skifierartad  glimmergneis  och  gra- 
natförande glimmergneis.  Då  härtill  kommer  att  hornblende- 
gueisen  icke  är  sällsynt,  men  den  egentliga  gneisgraniten 
knapt  synes  till,  får  mellersta  delen  af  bassinen  en  från  den 
sydöstra  betydligt  afvikande  geognostisk  prägel.  Vi  äro 
när  inne  i  en  högre  horizont  af  den  laurentiska  formationen 
eller  i  en  yngre  formation. 

Jag  har  icke  kunnat  utreda  lagerföljden  inom  denna 
formation.  Det  visade  sig  nämligen  redan  efter  de  första 
försöken  att  stora  svårigheter  möta  vid  jemförelsen  mellan 
tvenne  nära  hvarandra  blottade  profiler.  Skiktserierna 
undergå  talrika  lokala  vexlingar.  Vanligen  utkila  kalklag- 
ren  efter  ett  kort  förlopp.  Några  kalkskölar  ega  blott 
ett  par  meters  vidd  i  lagringsplanet  eller  ännu  mindre. 
Afven   qvartsiten    och   felsiten   tyckas   förete    ett   nyckfullt 


258 


uppträdande,  och  till  och  med  gneislager  af  en  meters  mäg- 
tighet  utkila  inom  synhåll.  Emellertid  torde  vid  noggran- 
nare undersökningar  en  eller  annan  ledande  horizont  kunna 
upptäckas,  som  skulle  gifva  nyckeln  till  en  tillfredsställande 
lösning  af  frågan  om  de  tektoniska  rubbningarnes  historia 
i  denna  del  af  bassineu.  Det  visade  sig  nämligen  på  många 
ställen  att  den  kalkstensförande  serien  upptill  och  nedtill 
begränsas  af  mägtiga  partier  gneis  utan  inlagrad  kalksten. 
Det  ligger  derför  nära  till  hands  att  förmoda  att  dessa 
mägtigare  skiktserier,  den  kalkförande  och  den  kalkfria, 
hvar  för  sig  ega  en  likformig  utbredning  öfver  hela  områ- 
det och  kunna  igenkännas  i  alla  lägen.  En  annan  grund 
för  förhoppningen  att  den  tektoniska  frågan  inom  detta  om- 
råde skall  kunna  fullkomligt  besvaras  ligger  deri  att  lagren 
här  icke  tyckas  vara  synnerligen  starkt  rubbade.  Bedan 
den  enformiga  strykningen  antyder  detta,  och  dertill  kom- 
mer att  skiktens  lutning  flerestädes  är  temligen  ringa.  Ob- 
servationerna n:o  12  och  42,  sid.  31  o.  32,  angifva  till  och  med 
ett  sväfvande  skiktläge,  och  betydelsen  af  detta  förhållande 
ökas  deraf  att  dessa  tvenne  punkter  motsvara  hvaranclra  i 
strykningens   riktning,    en  på  hvardera  stranden  af  Storön. 

Men  äfven  utan  kännedom  om  lagerföljden  kan  man 
inom  mellersta  delen  af  Loj  obäckenet  öfvertyga  sig  om  de 
tektoniska  rubbningarnes  allmänna  karaktär. 

Längs  Bällbylandets  nordvestra  strand  råder,  med  det 
under  obs.  56  nämnda  undantaget,  en  likformig  50—  05°  SL 
lutning  hos  skikten.  Bergarten  är  på  denna  sträcka  vex- 
lande  hornblendegneis  och  glimmergneis,  några  lager  ävo 
starkt  ursköljda,  och  gångar  af  hornblendefels  förekomma 
vid  rån  mellan  Karis  och  Lojo.  Öarne  Tsosaari  eller  Oxar- 
holmen, Niittysaari  och  Lakiasaari  ärö  således  belägna  * 
riktning  af  dessa  skikts  liggande.    På  sträckan  Niittysaari— 


259 


Ukiasaari  luta  skikten  40-70°  mot  sydost,  således  konformt 
med  Bällbylagren.  Bergarten  på  Niittysaari  befanns,  der 
jag  landsteg,  vara  en  finkornig  granatrik  glimmergneis,  på 
Lakiasaari  omvexlande  tunna  skikt  af  grå  glimmergneis  och 
rög  pegmatit,  och  på  den  mellanliggande  klippan  olika  fasta, 
delvis  starkt  ursköljda  finkorniga  gneislager.  I  ytterligare 
fortsättning  af  denna  skiktseries  liggande  finnes  ett  skär 
tätt  invid  Kuosniemi.  Här  råder  en  otydligt  skiffrig  granat- 
förande  gneisgranit.  På  Ruosniemi  udde  begynner  en  mot- 
satt lutning  af  ungefär  80°  NV.  Vi  hafva  således  här  pas- 
serat en  antikliual,  i  hvars  axel  gneisgranit  förekommer. 

Lagerföljden  på  Buosniemis  vestra  strand  begynner 
med  en  mägtig  serie  kalkfri  gneis,  genombruten  af  en  IIV2 
m.  vid  gång  af  Tallnäsgraniten.  Jag  antecknade  tretton 
kalkstensfria  strater  med  en  sammanlagd  bredd  af  56,3  m. 
i  dagytan,  hvilket  vid  80°  stupning  motsvarar  en  mägtighet 
af  55,4  m.  Dess  bergarter  öf verensstämma  med  dem,  som 
observerades  med  sydostlig  lutning  på  holmarne  söder  om 
udden.  Ofvanpå  dessa  skikt  följer  en  kalkstensförande  serie, 
i  hvilken  jag  nedifrån  uppåt  särskiljde  först  kalkstensrika 
skikt  af  1,2  m.  mägtighet,  derefter  kalkstensfri  gneis  af  10,8 
m.  mägtighet,  sedan  en  kalkstensrik  lagerföljd  af  6,2  m. 
mägtighet  och  öfverst  en  kalkstenstom  lagerföljd  af  minst 
19  m.  mägtighet.  Dess  verkliga  djup  kan  ej  angifvas,  eme- 
dan den  försvinner  under  strandgruset.  Härefter  följer  en 
Jag  strandremsa  ungefär  af  hela  Ruosniemiseriens  bredd. 
^Torr  om  denna  framträder  berggrunden  åter  med  samma 
strykning  och  lutning  hos  skikten,  hvilka  här  åter  bilda  en 
vidlyftig  serie,  som  nederst  innehåller  kalkfri  gneis  af  8,e  m. 
mägtighet  eller  mera,  och  deröfver  en  kalkstensrik  lagerföljd 
af  minst  15,3  m.  mägtighet. 

Något   hundratal    meter  längre  i  norr  dyka  kalkstens- 


260 


rika  hällar  ånyo  fram  ur  strandgruset  och  förete  en  brant 
stupning  hos  skikten.  Derefter  följer  en  sträcka,  på  hvilken 
den  massformiga  röda  graniten  råder,  och  så  kommer  man 
till  den  punkt,  der  obs.  42  öfver  de  vågräta  skikten  är 
gjord.  Bergarten  består  här  af  röd  fältspat,  hvita  qvarts- 
korn  och  svarta  glimmerfjäll  i  en  särdeles  finkornig  gneis- 
artad  blandning.  Vexlande  strimmor  af  fältspat  och  glim- 
mer  kunna  skönjas  på  tvärsnittsytorna ;  här  och  der  äro 
små  körtlar  af  svart  glimmer  afsöndrade.  Skiktens  läge  är 
i  allmänhet  vågrätt,  men  vexlar  något,  i  det  lagren  äro 
svagt  vågformigt  bugtade.  Klippan  vänder  mot  sjön  en 
brant  vägg,  som  starkt  sönderklyftats  dels  efter  skiktytorna, 
dels  efter  sprickytor  i  N— S  med  75°  V  fall,  N  85°  E  med 
85°  N  fall  och  mera  underordnadt  N  35°  V  med  80°  SV  fall. 
Ett  ras  har  timat,  vålladt  af  skiktytornas  bugtighet, 

Obetydligt  norr  om  detta  ställe  ser  man  vid  vatten- 
brynet mörkgrå  fmkornig  gneis  luta  lindrigt  mot  N  eller 
NNE  under  massig  granit.  Denna  innehåller  talrika  brott- 
stycken af  gneisen.  Norr  härom  följer  en  liten  vik,  på  hvars 
motsatta  strand  mycket  veckiga  skikt  af  den  kalkstensfö- 
rande serien  uppstiga  med  en  medelstupniug  af  ungefär  55° 
mot  SSE,  öfverlagrande  ljusgrå  fmkornig  gneis.  Granat- 
förande massformig  granit  bildar  gångar  och  ådror  genom 
jagren.  Några  årtag  längre  fram,  ute  på  udden,  råder 
den  ljusgrå  glimmergneisen,  här  med  45°  NE  fall  och  mas- 
sor af  granit.  Tvärt  öfver  den  smala  viken  i  närheten 
af  Kistisaki  torp  återkommer  den  kalkstensförande  serien 
på  Storöns  nordvestra  udde  med  veckiga  skikt  lutande  20— ~ 
50°  mot  NNV.  Kalkstenen,  som  ända  från  Ruosniemi  är 
rik  på  föroreningar,  innehåller  på  detta  ställe  sådana  i 
ovanlig  mängd.  Isynnerhet  uppträda  malakolit,  strålsteu 
och   pyroxen,    alla    invuxna  i  kalkstensmassan,    malakoliteu 


261 


och  strålstenen  dock  mera  som  gång-  och  drusfyllnad, 
pyroxenen  åter  på  några  punkter  bildande  egna  skikt 
af  ringa  utsträckning.  Derjemte  innehåller  kalkstenen 
glimmer,  klorit,  wollastonit,  titanit,  pyrit  och  en  röd  jor- 
dig  vittringsprodukt  såsom  pseudomorfos  efter  upplösta  kri- 
staller. 

Sydvest  om  udden  ligger  Lammasluoto  holme.  Der 
återfinnes  den  kalkförande  serien  med  lodrätt  stående  skikt. 
Kalken  är  i  hög  grad  orenad  och  innehåller  enligt  geologi- 
ska undersökningens  uppgift  bland  annat  små  partier  bly- 
glans. Något  stycke  i  vestnordvest  derifrån,  midt  i  viken 
mellan  Tallnäs-  och  Tammistolanden,  ligger  den  lilla  Nuotta- 
saari,  äfven  denna  klippa  bestående  af  den  kalkstensförande 
formationen.  Skikten  luta  här  45°  mot  NV.  Gneisen  är 
euritartad.  kalkstockarne  ganska  mägtiga  och  rena.  af  vex- 
lande  färger. 

Tillsammans  med  dessa  holmar  och  de  rätt  öster  om 
Lammasluoto  belägna  klippuddarne  bildar  sålunda  Storöns 
nordvestra  udde  en  antiklinal.  Jag  har  ej  varit  i  tillfälle 
att  följa  de  två  antiklinal  erna  från  Storöns  vestkust  inåt 
ön.  Deremot  har  jag  på  öns  norra  strand  och  holmarne  i 
Karkkali  sund  lyckats  följa  en  tredje  sadel  på  en  sträcka 
af  fem  kilometer  i  riktning  från  VSV  mot  ENE. 

På  Kaitasaaris  östra  udde  midt  emot  Mailaviken  be- 
står klippan  af  något  euritisk  gneis  med  40 — 50°  SSE  lu- 
tande skikt.  På  ett  lågt  klippgrund  sydvest  om  holmen 
observeras  ursköljda  gneisskikt  med  30°  lutning  åt  samma 
håll,  och  under  granittäcket  på  Tammisaaris  norra  udde 
luta  gneislagren  likaledes  mot  söder.  Vestra  stranden  af 
det  sund,  som  från  norr  leder  in  i  Mailaviken,  bildas  af  en 
brådbrant  klippa,  Ämmänkallio,  som  blottar  en  för  finska 
förhållanden  sällsynt  vacker  profil  genom  veckadt  berg. 


262 


Fig.  5.    Profil  af  Ämmänlcallio  vid  Maila. 

Pä,  midten  af  den  här  aftecknade  delen  af  profilen 
(fig.  5)  ses  lagren  ligga  vågrätt.  Mot  söder  (ät  venster  på 
figuren)  sänka  de  sig  lindrigt  och  försvinna,  det  ena  efter 
det  andra,  i  små  skarpa  veck  under  vattenytan.  Mot  norr 
åter  stiga  de  plötsligt  nnder  skarp  hopskjutning.  Skikten 
äro  här  sa  hopkuådade,  att  jag  icke  kunde  följa  dem  hvart 
för  sig  genom  hela  labyrinten,  oaktadt  de  endast  till  en 
mindre  del  döljas  af  växtmatta.  Hela  höjningen  uppgår 
dock  icke  till  mera  än  4  meter.  Norrut  synas  lagren  åter 
försvinna  under  vattenytan,  stupande  mot  NNV.  (Detta 
ställe  ligger  några  tiotal  meter  ät  höger  från  figurens  högra 
kant).  Vi  se  sålunda  här  ryggen  af  en  antiklinal,  som  är 
sammansatt  af  tvenue  underordnade  antiklinaler. 

Pä  det  å  fig.  5  aftecknade  stället,  der  skikten  äro  minst 
rubbade,  antecknade  jag  följande  lagerföljd. 

1)  nederst,  synlig  blott  på  en  sträcka  af  4,r,  m.  längd 
och  till  0,7  m.  höjd,  grofkristallinisk  eller  derb  qvarts  spric- 
kig  med  rostiga  sprickor  och  delvis  uppblandad  med  glimmer. 

2)  åtskilliga  tunna  skikt  af  felsit  med  mellanlagrad, 
djupt  ursköljd  kalksten  och  pyroxenfels  —  tillsammans  0,is 
i — 0,3  m. 

3)  oren  kalksten  med  körtlar  och  blad  af  qvartsit  — - 
0,2— 0,r.  m. 


■388 


4)  fyra  skikt  af  qvartsitisk,  delvis  felsitisk  bergart, 
hvart  och  ett  O, o.-,— 0,2  m.  tjockt,  med  mellanliggande  ur- 
sköljd  kalksten,  tillsammans  —  1  m. 

5)  temligen  ren  kalksten  —  0,,-,  m. 

6)  fyra  skikt  af  den  qvartsitisk— felsitiska  bergarten, 
hvart  och  ett  6—4  cm.  tjockt,  med  mellanlagrad  nrsköljd 
kalksten,  tillsammans  —  0,2  m. 

7)  mycket  oren  kalksten  med  körtlar  och  blad  af  qvart- 
SÉt  —  0,17—0,3  m. 

8)  rostig  euritartad  gneis,  mycket  fast  —  0,g— 0,s  m. 

9)  qvartsrik  hård  småkornig  kalksten,  grönskiftande  af 
inblandad  pyroxen  —  8  m.  (=  det  mägtiga  hvita  lagret  i 
figuren). 

10)  vexlande,  något  nrsköljda  skikt  af  rostvittrande 
gneis  och  hård  euritisk  gneis   —0,4—0,7  m. 

11)  skiktrik  följd  af  euritisk  gneis  och  nrsköljd  berg- 
art, skarpt  afgränsad  från  föregående  genom  ett  tjockare 
hårdt  band  —  minst  4  m. 

i2)  gneis,  nppåt  dold  af  vegetation. 

Af  hemtagna  prof  finner  jag  att  kalkstenens  hårda 
mellanlager  delvis  bestå  af  pyroxenfels.  Der  de  äro  böjda 
i  mycket  skarpa  veck  eller  dnbbelvikna,  är  skiifrigheten 
ofta  starkast  inne  i  vecket. 

Några  nrsköljningar  äro  rätt  djupa.  Sålunda  hafva 
tvenne  små  (på  figuren  synliga)  grottor,  Ämmänuunit,  upp- 
kommit, efter  hvilka  berget  fått  sitt  namn,  Ämmänuunin- 
kallio,  i  den  geologiska  literaturen  förkortadt  till  Ämmän- 
kallio. 

Lagren  i  klippans  norra  del  luta  mot  norr.  Tillsam- 
mans med  de  mot  söder  lutande  skikten  på  holmarne  utan- 
för bilda  de  en  synklinal,  till  hvilken  närmast  i  söder  Am- 
mänkallios  antiklinal  sluter  sig. 


264 


På  Seppälänsaari,  Mustasaari  och  Tossaari,  som  är  en 
från  Mustasaari  åt  nordost  utgående  halfö,  finnes  antiklina- 
lens  fortsättning. 

Ytterst  på  sistnämnda  ös  nordöstra  udde  framkommer 
åter  den  kalkstensrika  lagerserien  mellan  två  mägtiga  gneis- 
massor.  Skikten  äro  här  så  vresiga  och  hällarne  så  låga 
och  flata,  att  stup  ningen  icke  kunde  bestämmas.  Än  tyck- 
tes den  vara  nordlig,  än  sydlig.  Vresigheten  beror  emeller- 
tid här  icke  på  veckbildning.  Enskilda  hårda  euritgneis- 
skikt  af  stor  längd  löpa  nästan  rätlinigt,  och  parallelt  med 
dem  stryka  de  större  kalkstensbäddarne.  Men  många  skikt 
utkila  efter  ett  förlopp  af  blott  en  eller  annan  meter,  isyn- 
nerhet kalkstenens.  Denna  uppträder  till  och  med  i  så 
korta  och  tjocka  massor,  att  de  få  utseendet  af  körtlar  om- 
gifna  af  ett  felsitiskt  eller  qvartsitiskt  hölje  och  genom- 
dragna af  lameller  af  samma  hårda  bergarter.  Äfven  de 
större  kalkstensbäddarne  äro  späckade  med  strimmor  af 
qvartsit,  hvilka  merendels  ligga  parallelt  med  den  allmänna 
strykningen.  Figur  6  skall  gifva  en  antydning  om  den  all- 
männa anordningen  i  dessa  af  vattnet  sönderfrätna  kalk- 
stenshällar. De  mörka  partierna  föreställa  den  med  skarpa 
kanter  starkt  framspringande  euritgneisen,  felsiten  och  qvart- 
siten,  det  hvita  betecknar  kalkstenen. 


Fig.  6.     Kalkstenshäll  på  Tossaari. 

Det  var  för  mig  länge  en  gåta  huru  de  små  qvartsit - 
lamellerna   och   körtlarne   hade  uppstått.    Jag  tror  mig  på 


265 


detta  ställe  hafva  funnit  gåtans  lösning.  Den  på  korta  af- 
stånd  vexlande  stupningen  hos  skikten  bevisar  att  de  här 
varit  utsatta  för  torsion.  Om  lamellerna  funnos  färdigbil- 
dade i  kalkstenen,  då  vridningen  egde  rum,  borde  de  äfven 
på  de  mest  vridna  ställena  intaga  samma  med  lagringspla- 
net parallela  läge,  som  de  vanligen  innehafva.  Om  de  dere- 
mot  utgöra  en  sprickfyllning,  borde  de  på  sådana  ställen, 
som  varit  mest  utsatta  för  vridningen,  sträcka  sig  snedt 
mot  lagringsytorna  i  en  mot  den  starkaste  töjningen  vinkel- 
rät  riktning.  Detta  senare  fall  har  här  inträffat.  Man  ser 
kalklagren  på  flere  särskilda  ställen  rikligt  genomdragna  af 
diagonalt  löpande,  ofta  något  böjda  qvartsitlameller,  hvilka 
för  det  mesta  utgå  från  kalkstenslagrens  öfre  och  undre 
.Ytor  utan    att  nå  helt  och 


hållet  öfver  till  den  motsatta 
ytan,  såsom  figur  7  utvisar. 
Qvartsiten  i  kalkbäddarne 
måste  således  anses  som  en 
under  eller  efter  veckbild- 
öingen  framkallad  produkt. 


Fig.  7.     Qvartsit  som  sprick- 

fyllnad  i  vridna  kalkstenslager. 

Tossaari. 


Slutligen  återfinner  man  Ämmänkallio-antiklinalen  på  de 
små  holmarne  nordvest  om  Pietnäs.  De  äro  till  antalet  fyra  och 
ega  följande  inbördes  läge:  D 

C 

A  B 

G  är  den  största;  den  är  utsträckt  i  E — V.  Dernäst  i  stor- 
lek är  A,  som  i  N— S  riktning  eger  sin  längsta  diameter. 
B  och  D  äro  utsträckta  ungefär  i  samma  riktning  som  0; 
D  är  den  minsta  af  alla.  Söder  om  B  ligga  ute  på  fjärden 
några  ensamma  klippor,  och  något  mer  än  ett  stenkast  norr 
°ffl  D  uppsticker  ett  klippgrund  ur  sjön.    På  sidorna  34  och 


266 


36    är   redan    ordadt    om    den  på  dessa  holmar  och  klippor 
förekommande  graniten. 

På  vestra  stranden  af  holmen  A  stå  vexlande  lager 
af  ljus  glimmergneis  och  svart  hornblendesten  med  70 — SO'1 
SSE  stupning.  Dessa  skikt  hvila  konkordant  på  en  följd 
af  skifferartade  gneislager  med  nrsköljningar  och  qvarts  i 
gångar  och  körtlar.  Strykningen  är  ENE.  Några  steg  från 
stranden  gör  serien  ett  veck  mot  norr,  derefter  mot  vester 
och  slutligen  tillbaka  mot  ENE.  I  veckets  norra  knä  fram- 
träder den  orena  korniga  kalkstenen,  till  läget  ersättande 
den  skiffriga  gneisen.  Den  hvilar  på  ljus  gneis  af  några  fö 
meters  mägtighet,  såsom  synes  mot  norra  stranden,  der  detta 
gneislager  efterföljes  af  en  riktigt  kalkförande  serie,  hvari 
kalkstenen  är  späckad  med  föroreningar.  Sistnämnda  kalk- 
stensserie hvilar  åter  på  ljus  gneis,  och  hela  denna  norra 
skänkel  af  vecket  lutar  70°  mot  SSE.  Nedifrån  uppåt,  d. 
v.  s.  från  norra  stranden  mot  söder,  är  sålunda  på  holmen 
A  följande  profil  blottad:  1)  ljus  gneis,  2)  rikligt  kalkstens- 
förande serie,  3)  ljus  gneis,  4)  kalkstensförande  serie  öfver- 
gående  i  skifferartad  gneis  i  tunna  skikt  med  lättare  lösliga 
mellanlager,  5)  vexlande  lager  af  ljus  glimmergneis  och  svart 
hornblendesten. 

På  holmen  B  stryker  finkornig  gneis  i  ENE  med  syd- 
ligt fall.  Ett  stort  granitgenombrott  med  stycken  af  horn- 
blendefels  i  magman  förefinnes  här. 

Holmarne  A  och  B  ligga  i  förläugningeu  af  Ammän- 
kallio-sadelns  södra  skänkel.  På  en  klippa  söder  om  hol- 
men B  såg  jag  finkornig  röd  gneis  stryka  i  ENE  med  syd- 
lig lutning  hos  skikten,  hvilka  äro  ganska  mycket  rubbade 
invid  den  genomträngande  rapakiviartade  graniten.  Således 
visar  sig  öfverallt  på  dessa  klippor  och  holmar  den  väntade 


267 


sydliga  skiktlutningen  oaktadt  de  sekundära  rubbningar,  som 
stå  i  samband  med  granitgenombrottet. 

De  norra  holmarne  ligga  i  förlängningen  af  Ämmän- 
kallio-sadelns  norra  skänkel.  Holmen  C  visar  en  myckenhet 
granit,  hvilken  här  likasom  på  B  icke  eger  en  så  porfyrisk 
utbildning  som  graniten  på  D  och  på  klippan  i  söder.  Den 
lagrade  bergarten  på  C  är  glimmergneis.  Skikten  slå  stora 
veck  och  luta  oregelbundet.  Öfvervägande  tycktes  dock  ENE 
strykning  och  brant  sydlig  stupning  vara. 

Holmen  D  är  en  af  Loj  osjöns  märkvärdigheter.  Den 
består  af  tvenne  genom  ett  lågt  sandnäs  förenade  klippor 
af   den   mest   olika  bygnad.     Figur  8  är  en  kartskiss  öfver 


*+++      granit 


=5^     gneis 
sMid-ylf.f|var.t"   ~'s= 

ytor  I   sitgneis  stCIiröS 

'      ,    >  med  nr-        c  o 
'-Iskötjmn- 


:inil:ir ' 


sand 


Fig.  8.     Holme  mellan  SMaatila  och  Pietnäs. 


denna  holme.  Dess  längd  torde  i  det  närmaste  uppgå  till 
75  meter,  och  den  största  höjden  är  ungefär  3  m.  Den 
runda  vestra  delen  är  till  mera  än  hälften  öfvertäckt  med 
ett  rös  af  stora  kantiga  och  kantnötta  stenblock.  Endast 
toppen  och  södra  sluttningen  äro  bara.  Toppen  krönesafen 
tvärt  uppstigande  liten  klippa.  Den  obetydliga  del  af  berg- 
hällen, som  är  synlig,  består  mest  af  på,  ända  resta  mycket 
veckade  och  vridna  skikt  af  gneis  och  hornbleudefels  genom- 
trängda  af  den  fasta  porfyrgraniten.     Någon  öfvervägande 


268 


stryknings-  eller  stupningsriktning  kunde  jag  icke  finna,  och 
teckningen  af  gneisstraternas  böjningar  är  på  figuren  helt 
och  hållet  skematisk,  endast  afsedd  att  antyda,  att  stark 
veckning  förefinnes. 

På  holmens  östra  del  ser  man  ej  spår  af  graniten,  och 
stratifikationen  är  med  ens  alldeles  förändrad.  Hela  detta 
parti  består  af  ENE  strykande  30 — 60°  NNV  lutande  tunna 
skikt  af  hård,  delvis  qvartsitisk  glimmergneis  vexlande  med 
ursköljda  skikt  af  pyroxenfels  och  kalksten.  Sandnäset  be- 
täcker således  en  förkastningslinie.  Tvenne  andra  sprickor 
genomgå  klippan  parallelt  med  näset,  och  de  genom  dessa 
sprickor  skilda  blocken  ega  olika  skiktlutning.  I  östra  än- 
dan är  holmen  afskuren  genom  en  med  sprickytorna  parallel 
lodrät  yta. 

Klipprefvet  norr  om  holmen  företer  samma  bygnad  och 
samma  skiktlutning  som  holmens  östra  del.  Lagrens  nord- 
liga lutning  öfverensstämmer  med  holmens  och  klippgrundets 
läge  i  fortsättningen  af  Ämmänkallio-antiklinalens  norra 
skänkel,  Berglagren  i  holmens  vestra  del  och  i  holmen  C, 
hvilka  utgöras  af  samma  vresiga  och  af  granit  genomträngda 
gneis-  och  hornblendeskikt,  tyckas  genom  förskjutning  eller 
förkastning  vid  granitens  inträngande  hafva  erhållit  ett  ab- 
normt läge. 

Kaitasaari  bildar,  såsom  vi  sett,  tillsammans  med  Äm- 
mänkallio  en  synklinal.  Bergarten  på  Kaitasaaris  östra 
udde  befanns  vara  euritartad  gneis.  Dess  motsvarighet  borde 
sökas  på  den  klippudde,  som  från  Skraatilalandet  skjuter  ut 
mellan  Tossaari  och  Pietnäs  holmarne.  Jag  besökte  därför 
denna  udde  och  fann  den  bestå  af  en  finkornig  röd  gneis 
med  ringa  glimmerhalt,  men  med  särdeles  tydliga  klyftrikt- 
ningar.  Gneisens  beskaffenhet  gjorde  bestämningen  af  skikt- 
lutningen  vanskjig.    Klyftningsplanen   gå   i   N   med  65°  V 


269 

fal],  i  V  med  70°  S  fall  och  i  ENE  med  lindrig  SSE  lutning. 
Då  en  af  de  tre  klyfriktningarne  torde  ligga  i  skiffrings- 
planet,  och  då  strykningen  här  tydligen  är  E— V  eller  ENE 
— -VSV,  så  tyckes  det  sannolikt  att  lagerställningen  här 
öfverensstämmer  med  den,  som  råder  på  Kaitasaari,  och  att 
en  föga  hoptryckt  synklinal  sålunda  längs  hela  norra  sidan 
sluter  sig  till  Ämmänkallio-sadeln. 

Den  likformighet   i   stratifikationen,   som    visar   sig  i 
riktningen   ENE— VSV,   yppar   sig   äfven,    då   man  jemför 
Storöns  östra  och  vestra  stränder  med  hvarandra.     I  närhe- 
ten   af   Saarenpää  påvisade  jag  en  antiklinal.     Skikten  äro 
der   ganska   brant   stupande,    på  Lammasluoto  till  och  med 
lodräta,    och   tillhöra   mest   den  kalkstensförande  serien.    I 
ostnordostlig  riktning   härifrån   sträcker   sig   Storöns  norra 
strand   från   Marttilaviken    till  Pietnäs  udde.     Från  Askola 
österut  träder  klippgrunden  mångenstädes  fram  vid  stranden 
och   visar   öfverallt   vexlande  tunna  skikt  af  finkornig,  dels 
skifferartad,  dels  hård  qvartsig  glimmergneis,  stupande  50— 
'J0°   mot   SSE.     Den  kalkstensförande  serien  visar  sig  icke, 
°m    ej    dessa   lager   höra   till   densamma,  ehuru  de  här  äro 
kalk-  och  pyroxentoma.    Men  ej  långt  från  stranden  finnes 
Askola   malmskärpning,    der   malmgången    enligt   Holmberg 
begränsas  dels  af  glimmerrik  granit,  dels  af  röd  gneis  med 
granater   samt  i  NNV   af  en  kalksköl  med  dåligt  utbildade 
kondroditer.    På  Pietnäs  udde  minskas  skiktens  lutning  till 
Ungefär  12°  SSE,  och  på  närmaste  klippudde  på  östra  stran- 
den  ligger   kalkstensförande   gneis  vågrätt  i  svagt  bugtiga 
skikt.    Granit  åtföljer  gneisen  både  på  detta  ställe  och  längre 
söderut,    och  i  dennas   närhet   vexlar  stratifikationen  något 
^ed  ända  till  20»  lutning  än  åt  SV,  än  åt  SE,  än  åt  S,  så- 
som redan  blifvit  anmärkt  å  sid.  33  (obs.  53  och  54).    Men 
Närmare   Paavola   reser  sig  från  öns  östra  strand  ett  brant 


270 


berg  af  samma  bergart  ocli  med  liknande  förklyftning,  som 
den  å  sid.  88  beskrifna,  hvilken  ligger  i  vågräta  skikt  på 
motsvarande  bredd  på  vestra  stranden.  Här  är  således  ej 
blott  skiktens  sväfvande  läge  en  öfverensstämmande  karak- 
tär för  de  båda  ändarne  af  ön,  utan  dertill  kommer  den 
egendomliga  ljusröda  sandstensartade  gneisens  uppträdande 
på  båda  hållen.  Denna  gneis  tillhör  tydligen  en  högre  geo- 
logisk horizont  än  den  kalkstensförande  serien,  såsom  man 
kan  se  i  Saarenpäätrakteu.  Det  är  icke  omöjligt  att  den 
ljusröda  gneiseu  i  Kaitasaari-synklinalen  likaledes  öfverlag- 
rar  den  kalkstensförande  serien. 

Den  ljusröda  gneisen  ligger  på  vestra  stranden  i  en 
flack  tektonisk  fördjupning,  i  norr  och  söder  begränsad  al 
antiklinaler.  Längs  Bällbylaudets  nordvestra  strand  och 
längs  linien  Ämmänkallio — Pietnäsholmarne  synes  den  kalk- 
stensförande serien  sjunka  ned  under  de  på  Bällbylandet 
och  Karkkali  anstående  bergarterna.  Detta  intryck  får  man 
af  geologiska  undersökningens  kartblad,  der  på  Bällbylandet 
en  sydlig  och  på  Outamolandet  en  nordlig  skiktlutning  fin- 
nes angifven.  Då  härtill  kommer  att  nästan  hela  Bällby- 
landet och  hela  Outamolandet  med  undantag  af  södra  stran- 
den äro  kalktoma  och  att  granatgneis,  som  vid  GunnarsbY 
befanns  vara  granitisk.  angifves  som  rådande  i  Outamolau- 
dets  norra  del,  vore  man  frestad  att  antaga,  att  i  stort  sedt 
Lojosjön  låge  i  axeln  af  en  antiklinal,  i  hvilken  den  kalk- 
stensförande serien  intoge  den  lägsta  och  gneisgraniten  den 
högsta  horisonten  med  den  grå  kalktoma  glimmergneisen 
öfverlagrande  den  röda  sandstensartade.  Ehuru  jag  icke 
varit  i  tillfälle  att  undersöka  Bällbylandet  och  åt  torhållan- 
dena på  Outamolandet  endast  hann  egna  en  flyktig  upp- 
märksamhet, kunde  jag  dock  öfvertyga  mig  om  oriktigheten 
af  en   sådan  uppfattning.    Till  kalkstensformationens  södra 


271 


gränszon  skall  jag  återkomma.  Hvad  Outamolandet  beträf- 
far, eger  dess  berggrund  ingalunda  bygnaden  af  en  enkel 
antiklinalskänkel.  Lagerställningen  der  är  för  det  mesta 
lodrät  eller  nästan  lodrät  och  afvikelsen  sker  omvexlande 
åt  norr  och  åt  söder.  Norr  om  Hiitis  bro  stupa  skikten 
70—80°  mot  söder,  mellan  Hiitis  och  Paloniemi  antecknades 
en  85°  S  fallriktning,  vid  stranden  sydost  om  Lylyis  och 
På  backen  vid  Hornavesis  sydvestra  ända  stå  skikten  verti- 
kalt, nordvest  om  Outamoviken  antecknades  en  87°  SSE 
stupning,  nära  Outamo  sågs  en  brant  nordlig  stupning  i  öf- 
verensstämmelse  med  Finlands  geologiska  undersöknings 
uppgift,  vid  Torhola  stå  lagren  högre  upp  i  land  vertikalt, 
men  slutta  vid  vattenbrynet  40°  mot  NNV,  och  ute  på  Kark- 
kali udde  falla  lagren  30—50°  åt  samma  håll.  Bergarterna 
Pä  Outamolandet  äro  i  hög  grad  vexlande;  här  förekommer 
den  kalkstens-  och  pyroxenfelsförande  serien  normalt  utbil- 
dad eller  ersatt  med  glimmerskiffer,  vidare  ser  man  här  den 
flttsgrå  hårda  glimmergneisen,  den  hvit-  och  blåbandiga 
glieisen,  hornblendegneisen  och  den  ljusa  granatförande  gneis- 
graniten.  Den  sistnämnda  är  vidt  utbredd  i  en  zon  från 
Kaijola  mot  ENE.  men  visar  sig  äfven  sydligare  nära  Va- 
Pola.  Enligt  geologiska  kartbladet  består  det  höga  strand- 
berget  söder  om  Lylyis  af  granatgneis,  men  denna  är  må- 
hända af  det  iinkorniga,  nästan  skifferartade  slaget,  som 
tillhör  kalkstensformationen.  Den  kalkstensföraude  lager- 
serien anträffas  endast  i  den  sydligaste  zonen  från  Karkkali 
till  Hiitis  bro.  men  dess  glimmerskiffer,  som  på  Karkkali 
3'ttersta  udde  bildar  en  temligen  ansenlig  klippa,  återfinnes 
Worr  om  Varola  granatgneisgranit  vid  Lahtitorpen.  Likaså 
visar  sig  hornblendegneisen  och  den  bandiga  gneisen  i  mer 
än  en  zon. 

En  sådan  upprepadt  zonformig  anordning  af  bergarterna 

18 


272 


med  på  ända  resta  lager  kan  endast  uppkomma  genom  upp- 
repad veckning  och  stark  hoppressning  af  vecken.  Om  Ou- 
tamolandets  strater  i  vestra  delen  tyckas  öfverlagra  Stor- 
öns, måste  detta  hafva  sin  grund  i  öfverstjelpning.  Från 
LojesjÖns  norra  ända,  vid  Karstu,  till  Bällbylandet  se  vi 
således  en  fortlöpande  serie  parallela  veck,  af  hvilka  de 
nordligaste  äro  mest,  de  södra  minst  hopskjutna.  De  nordli- 
gaste vecken  innehålla  mest  gneisgranit  och  glimmergneis, 
sydligare  visa  sig  yngre  bergarter,  och  ur  geotektonisk  syn- 
punkt sluttar  hela  formationen  småningom  mot  söder.  I 
hvilket  förhållande  står  denna  tektoniska  sänkning  till  de 
kalkstenstoma  antiklinalerna  längs  Lojobäckenets  södra  och 
sydöstra  kanter?  Förefinnes  här  ett  afbrott,  en  förkastning 
eller  flexur,  mellan  den  kalkstensrika  zonen  och  gneisgranit- 
zonen  i  sydost,  förlänande  bäckenet  en  bygnad  af  det  slag, 
som  Ferd.  Löwl  i  sitt  arbete  „Ueber  Thalbildung"  benäm- 
ner kataklastiska  dalar?  En  granskning  af  zonen  mellan 
Lojo  backe  och  Svarta  öfver  Ojamo,  Vols,  Jalasaari  och 
Peinsaari  skall  gifva  oss  svaret  på  denna  fråga.  Efter  den 
i  geologiskt  afseende  mest  ryktbara  orten  inom  denna  zon, 
Finlands  äldsta  jerngrufva,  kunna  vi  kalla  hela  sträckan 
Ojamozonen. 


3.     Ojamo  störingszon. 


Norra  stranden  af  Pliitis  sund  bildas  af  en  klippudde, 
på  hvars  krön  tvenne  torp  ligga  åtskilda  af  landsvägen. 
Norr  om  torpen  höjer  sig  terrängen  ytterligare  till  en  rad 
kala  bergklintar,  af  hvilka  den  östligaste  sluttar  temligen 
brant  mot  Laxpojo  viken  200  m.  norr  om  sundet  (se  fig.  9). 


273 


ty  Bmtinäe 


1     .  ■ 

»ät  «SWKRfiS|S 


^•f 


«? 


f/ifi,"  Ä     F°rkastnin(jen   vid  Hiitis  bro.    1 :  10000.     Skuggningen  an- 

J  J  oer  relief  en.   Bergarternas   strykning    och  stupning  är  o  betecknade 

som  på  tab.  I. 

^  denna  klint  ser  man  mörk  finkornig  gneis  stryka  i  E— V 
med  75—80°  sydligt  fall.  Samma  strykning  och  samma 
bergart  kan  iakttagas  på  de  små  hällar,  som  äro  blottade 
angs  stranden  närmare  bron  öfver  sundet.  Sjelfva  udden 
°reter  den  kalkstensförande  skiktserien  med  stora  urskölj- 
mngar  mellan  de  hårdare  lagren.  Vexlande  lager  af  fin- 
'ornig  röd  och  grå  glimmergneis,  pyroxenfels,  kalksten,  qvarts 
0ch  pegmatit  stryka  i  N  80°  E  med  60—90°  S  lutning, 
^armare  bron,  söder  om  torpen,  böja  sig  skikten  småningom 
tjU  N  60°  E  med  45—55°  SE  lutning.  Dessa  skikt  utgöra 
^dligen  en  fortsättning  på  Outamolandets  och  Karkkali  ud- 
( es   lager.    Emedan   skiktens  böjning  mot  nordost  närmast 


274 


bron  är  förenad  med  en  minskning  i  deras  lutningsvinkel, 
kan  denna  lokala  förändring  endast  bero  på  att  de  på  detta 
ställe  blifvit  nedvikna  genom  ett  uppifrån  verkande  tryck 
längs  en  i  mer  eller  mindre  nordvestlig  riktning  gående  linie. 

Invid  brons  motsatta  ända,  på  östra  stranden  af  sun- 
det, står  en  brant  klippa  af  röd  fältspatrik  granit.  Några 
få  steg  längre  fram  i  riktning  mot  Loj  o  kyrka  finner  man 
åter  lagradt  berg.  I  en  sprängning  vid  landsvägen  resa  sig 
nämligen  i  kontakt  med  graniten  skikt  af  mörkgrå  och  ljus- 
grå gneis  med  tunnare  mellanlager  af  ljus  kalkhaltig  liorn- 
blendegneis,  grön  pyroxenfels,  kalksten,  wollastonit  ocli  avarts. 
Dessa  lager  stryka  i  N— S  med  45°  E  lutning. 

Från  vägen  ser  man  ett  kalkbrott  österut  nära  stran- 
den. Det  är  anlagdt  i  en  höjdsträckning,  som  från  stran- 
den af  Laxpojo  viken  går  i  sydlig  riktning  mot  kyrkan- 
Kalkstenen  är  till  stor  del  fullkomligt  oskiktad  ocli  ganska 
ten,  men  på  en  del  fläckar  något  skiffrig,  glimmerförande 
eller  genomträngd  af  qvarts.  Kalkstensbäddarne  omgifvas 
af  mörkgrå  glimmergneis,  som  stryker  i  N— S  och  stupar 
70—90°  mot  öster. 

Hela  trakten  omkring  kyrkbyn  är  rik  på  kalklager; 
hvilka  allesamman,  så  vidt  jag  kunde  finna,  stryka  i  nästan 
rent  nordlig  riktning. 

Vid  Hiitis  sund  mötas  således  tvenne  från  hvarandra 
mycket  afvikande  strykningsriktningar,  hvilka  hvardera  äro 
konstanta  öfver  icke  obetydliga  arealer  och  i  det  närmaste 
bibehålla  sig  oförändrade  till  närheten  af  beröringsliuien. 
Endast  Outamozonens  skikt  äro  på  en  punkt  i  kontaktzonen 
något  nedvikna.  Då  lagren  kring  kyrkan  hvarken  till  berg- 
arter eller  stratifikation  öfverensstämma  med  de  söderut  vid 
Gunnarsby  anstående  bergen,  måste  de  betraktas  som  ett 
särskildt  brottstycke. 


275 


Lojoblockets  vestra  gräns  är  svår  att  iakttaga,  eme- 
dan det  sträcker  sig  ut  i  Ristlaks  viken  och  denna  är  nä- 
stan fri  från  klippor  och  grund.  Utanför  Kurksaaris  nord- 
östra udde  har  sjöfälluingen  blottat  en  klipphäll.  Den  be- 
står endast  af  pegmatitgranit.  På  Kurksaaris  närmaste 
strand  visa  sig  vresiga  gneisskikt  strykande  i  ENE  med 
•JO— 60°  SSE  fall,  således  tillhörande  Outamozonen.  De 
8'enomsättas  af  en  temligeii  finkornig  qvartsrik  granit  samt 
af  pegmatitgångar.  Mellan  ön  och  närmaste  strand  af  Lojo 
kyrkbys  område  ligga  tvenne  små  klippholmar.  Den  vestra 
består  af  medelkornig  granit,  hvari  den  rödaktiga  qvartsit- 
artade  gneisen  utkilar  med  några  i  N— S  strykande  och 
35—450  e  stupande  skiktändar.  Att  på  grund  af  denna 
observation  anse  Loj  oblocket  sträcka  sig  ända  hit  torde  vara 
förhastadt,  emedan  de  obetydliga  skiktändarne  kunna  ligga 
helt  och  hållet  inbäddade  i  graniten,  afskilda  från  allt  sam- 
band med  andra  lager.  Ej  heller  den  östra  klippan  lemnade 
lågon  upplysning  om  Lojoblockets  utsträckning.  Den  be- 
står af  en  fiiikornig  qvartsitisk  gneis,  hvari  jag  icke  kunde 
urskilja  några  lager.  Den  fina  obestämda  skiffrigheten  kan 
vara  clivage.  Detsamma  gäller  om  en  på  fig.  9  synlig  berg- 
klack vid  stranden  140  m.  söder  om  Hiitis  bro.  Den  visade 
en  fin  skiffrighet,  som  varierade  i  riktningarne  X  25—40°  E 
1Jied,  såsom  det  tycktes,  nästan  lodräta  skiffringsplan  och 
består  af  finkornig  .jvartsitgneis,  mycket  sprickfull  och  genom- 
satt  af  pegmatit  och  qvarts.  En  liknande  gneis  med  spric- 
kor, qvartsådror  och  obestämd  skiffrighet  fann  jag  på  syd- 
östra stranden  af  Sitosaari. 

Holmarne  LeesaaiL  Hallberg,  Multapäät  och  Kalkki- 
saari  ega  en  utpräglad  längdutsträckning  i  den  på  Storön 
och  Outamolandet  rådande  strykningsriktningen.  Enligt  geo- 
logiska  undersökningens  karta  bestå  Leesaaris  alla  klippor 


276 


af  granit,  de  öfriga  liolmarne  af  den  kalkstensförande  gnei- 
sen.  På  Haikari  udde  och  hela  Lillojarao  strand  visa  skik- 
ten en  dermed  öfverensstämmande  strykning.  I  motsats  mot 
den  enformiga  stratifikationen  och  fattigdomen  på  granit  på 
Storön  äro  emellertid  Ojamoskikten  vresiga  och  rikligt  genom- 
satta  af  graniten.  Betydande  afvikelser  från  hufvudstryk- 
ningen  äro  helt  vanliga.  Torsionsfenomen  förekomma,  och 
måhända  äfven  små  förkastningar.  Ytterst  på  Haikari  udde 
står  rostvittrande,  delvis  förstörd  gneis  genomsatt  af  gån- 
gar och  lagergångar  af  pegmatitartad  granit.  Skikten  stryka 
på  samma  häll  i  N  60—75°  E  och  deras  lutning  vexlar  från 
20°  till  40°  SSE.  300  meter  östligare  vid  stranden  stryka 
samma  bergarter  i  N  60°  E  och  luta  20°  mot  SE.  Omkring 
Lillojamo  brygga  visa  sig  små  kalkstens-  och  pyroxenfels- 
skikt  mellan  gneislagren.  Bergarten  är  vresig;  strykningen 
vexlar  mellau  N  60°  V  och  N  65°  E,  och  lutningen  är  syd- 
lig. Ännu  längre  mot  öster,  der  svämleran  vidtager,  visar 
en  bergklack  af  glimmergneis  med  granit  E— V  strykning' 
och  30°  S  lutning.  Invid  Lillojamo  gård  stryka  gneisstra- 
terna  likaledes  i  E-V  med  25°  S  fall,  och  ej  långt  söder 
om  gården  finnes  ett  kalkbrott  genomsatt  af  röd  granit.  De 
kalkbäddarne  begränsande  gneislagren  stryka  der  i  N  65°  V 
med  SV  lutning. 

Ojamo  ödelemnade  grufvor  äro  anlagda  i  „ett  i  E— V 
strykande  lågt  gneisberg  och  hafva  en  hornblenderådande 
gångart"  säger  Holmberg.  Ojamo  är  äfven  bekant  för  före- 
komsten af  en  gångart  lik  den,  som  jag  anträffade  vid  Jöns- 
böle  (se  sid.  22),  sammansatt  af  friserande  labrador  ochqvarts 
jemte  prismatiska  kristaller  af  ett  mineral,  som  ansetts  för 
apatit,  men  enligt  prof.  Wiiks  benägna  meddelande  till  en  del 
befunnits  vara  nephelin.  Dessutom  är  samma  ort  känd  för 
sin  rikedom   på  olika  slag  af  i  kalken  invuxna  eller  i  gån- 


277 

gar   bildade   kristaller.    Jag  var  icke  i  tillfälle  att  besöka 
grufvorna   lika   litet  som  Vols  omgifningar,  der  geologiska 
kartbladet  angifver  syenit,  granit  och  en  jernmalmsförekomst 
i,  såsom  kartbladets  text  upplyser,  grå  gneis  med  pegmatit 
samt  såsom  gångart  hornblendesten  med  granatfels.    Vabby 
gårdar  stå  på  södra  ändan  af  en  klippa  af  röd  massformig 
granit,  vid  hvars  sydvestra  fot  några  grå  gneisstrater  utkila 
med  N— S  strykning  och  östlig  lutning.    Fem-  k  sexhundra 
meter  i  sydost  ser  man  den  NE  strykande  Virkby  antiklina- 
len    begränsa   horisonten.    Längst  i    söder  bortom  fjärden 
synes  Jönsböle  by,  i  hvars  omgifning  skiktställningen  mot- 
svarar denna  antiklinal.    I  sydvest  synes  Peinsaari  och  bortom 
°n   höja  sig  Orsnäslandets  granitberg.    Landstiger  man  på 
den  strand  af  Peinsaari,  som  ligger  närmast  Vabby,  anträf- 
far man  tvärt  emot  förväntan  en  mot  N  50°  V  riktad  stryk- 
ning med  45°  SV  fall.    Bergarten  är  glimmergneis,  dels  grå 
och   bandig   hård,   dels  mörk  skiffrig  och  lättare  vittrande. 
Detta    system   fortfar   med   stor  beständighet  norrut  längs 
stranden   till   en  jordfyld  däld,  som  från  sjön  går  upp  mot 
°ns  inre.    På  däldens  andra  sida  ocli  längs  'hela  norra  stran- 
den stryker  gneisen  i  N  S5°  E  med  ungefär  55°  S  fall.    Böd 
gneis   råder  på  norra  udden.    Geologiska  undersökningens 
kartblad   angifver   granit  på  öns  vestra  straud,  troligen  en 
fortsättning  af  Orsnäs-massiven.    Granitens  närvaro  och  den 
tvära  omkastningen  i  berglagrens  ställning  vittna  om  stora 
störingar. 

Mot  Orsnäsgraniten  ändar  på  södra  sidan  Lillsjöns  i 
N  V  strykande  hornblendegneis.  På  granitmassans  norra  sida 
fortsätta  norra  Peinsaaris  lager  med  föga  förändrad  stryk- 
ning ända  till  Biskopsnäs. 

Man  finner  der  ett  skiktsystem  af  ursköljd  gneis  öfver- 
lagrad    af  qvartsitisk   röd   gneis  jemte  hornblende-förande 


278 


bergart.  Detta  skiktsystem  eger  längst  i  vester  samma  stryk- 
ning och  nära  nog  samma  sydliga  stupning  som  lagren  på 
Bällbylandets  nordvestra  strand,  och  gneisryggarnes  sträck- 
ning i  Bällbylandets  inre  antyder  att  åtminstone  strykningen 
är  konstant  på  en  sträcka  af  några  kilometer.  Men  österut 
utför  systemet  en  böjning  mot  öster  och  sydost  omkring  Ors- 
näsgraniten.  Och  på  samma  gång  tyckes  lagrens  stupning 
aftaga,  om  man  får  döma  deraf,  att  den  på  nordvestra  de- 
len af  Bällbylandet  förherskande  stnpningsvinkeln  70—75° 
icke  blifvit  observerad  på  Peinsaari.  Iakttagelser  i  öns  inre 
erfordras  för  att  afgöra  detta. 

Lagren  äro  rikligt  genomsatta  af  den  röda  graniten- 
Följer  man  stranden  af  Bällbylandet  genom  sundet  mot  Ivars, 
finner  man  att  denna  strand  uppbygges  af  branta  klippstu- 
por  af  samma  granit,  och  på  hela  Biskopsnäs  område  her- 
skar  graniten  åtminstone  längs  stränderna.  Ett  och  annat 
gneisfragment  sticker  fram  i  granitmassan.  Härifrån  sträc- 
ker sig  ett  sammanhängande  granitområde  till  den  höga 
branta  holmen  Kuutlukainen,  jemte  denna  holme  omfattande 
öarne  Jalasaari  och  Huhtsaari.  Geologiska  kartbladet  an- 
gifver  visserligen  gneis  på  tvenne .  ställen  af  Jalasaari.  Meu 
strandklippan  midt  emot  Biskopsnäs'  närmaste  ndde  består, 
så  vidt  jag  kunde  finna,  hufvudsakligen  af  grof kornig  peg' 
matitlik  röd  granit  inneslutande  några  få  i  N— S  strykande 
gneisstrater.  Deras  högst  afvikande  strykning  betecknar 
till  fylles  deras  oväsentliga  roll  på  detta  ställe.  Ännu  mindre 
skäl  fann  jag  att  beteckna  Jalasaaris  andra  „gneisberg' 
som  sådant.  Den  höga  delvis  rätt  branta  kullen  närmast 
sydvest  om  Ivars  består  åtminstone  från  stranden  upp  tlU 
toppen  uteslutande  af  ganska  grofkornig  ljusröd  granit  utan 
spår  till  skiffrighet.  En  skogseld  har  blottat  hela  sluttnin- 
gen, så  att  intet  tvifvel  kan  råda  om  observationens  allmän- 


279 


giltighet.  På  Huhtsaari  och  Kuutlukaiuen  återsåg  jag  samma 
granit.  Endast  Huhtsaaris  nordvestra  ndde  visade  skiktadt 
berg.  Lodräta  skikt  af  grå  och  bandig  glimmergneis  jemte 
Pegmatitgranit  stryka  der  i  NNE.  Midt  emot,  nära  Paavola 
På  Storön,  ser  man  innanför  strandsnåret  en  granitmassa, 
hvari  mörka  skiktändar  af  hornblenderik  glimmergneis  ntkila 
med  NV  strykning  och  60°  S  fall.  Således  äfven  här  spår 
af  starka  rubbningar. 

Från  Hiitis  bro  hafva  vi  nu  följt  en  zon  af  lokala 
störingar  öfver  Loj  o  kyrkby,  Ojamo,  Vols  och  Peinsaari. 
Tidigare  hafva  vi  ådagalagt  att  lagren  omkring  Lillsjön  och 
från  Gerknäs  till  närheten  af  Svarta  likaledes  intaga  lägen, 
som  icke  öfverensstämma  med  den  för  öfrigt  rådande  strati- 
hkationen  och  hvilka  bevisa  starka  störingar.  Hela  zonen 
från  Lojo  kyrka  till  Svarta  är  tillika  rik  på  yngre  granit, 
och  en  stor  långsträckt  granitmassiv  från  Biskopsnäs  till 
Kuutlukainen  (måhända  fortsatt  öfver  hela  Leesaari)  skiljer 
störingszonen  från  den  regelbundet  veckade  formation,  som 
bildar  bäckenets  nordvestra  hälft. 

Förklyftningar  och  granitgenombrott  samt  förkastningar 
eller  andra  rubbningar  af  lokalt  vexlande  art,  som  återstå  att 
utreda,  åtskilja  således  den  veckade  formationen  i  nordvest 
från  den  äldre  veckade  zonen  i  sydost.  Den  å  sidan  50 
'ippstälcla  frågan  om  bäckenets  tektoniska  natur  är  härmed 
Mils  vidare  besvarad.  Berglagren  intaga  ett  sådant  läge 
till  hvarandra,  att  de  i  geologiskt  afseende  representera  en 
kataklas,  hvars  nordvestra  block  är  nedsjunket  i  förhållande 
till  det  sydöstra  (eller  det  sydöstra  upplyftadt  i  förhållande 
till  det  nordvestra). 

Störingarne  hafva  varit  åtföljda  af  den  röda  granitens 
Maning.  Denna  har  funnit  bergarterna  färdigbildade  och 
hårda,   såsom  man  ser  af  de  skarpa  beröringsytorna  äfven- 


280 

som  deraf  att  brottstycken  och  skiktändar  af  lagradt  berg 
på  talrika  ställen  ligga  omslutna  af  granitmassan,  äfven  de 
med  fullkomligt  skarp  afgränsning.  Förkastningarne  och 
granitgångarne  genomsätta  bergvecken  rätlinigt  och  i  vexlande 
riktningar,  hvilket  utvisar,  att  veckningen  föregått  de  stö- 
ringar,  som  åtföljts  af  granitinjektionerna. 


III.    Förhållandet  mellan  g-eotekturen 
och  orografln. 

Vår  närmaste  uppgift  är  nu  att  undersöka,  i  hvilken 
mon  de  ofvan  framstälda  geotektoniska  förhållandena  kunna 
förklara  Lojobäckenets  orogran.  Såsom  vi  sett  består  dess 
berggrund  af  tveime  formationer,  en  yngre  rikligt  kalkstens- 
förande och  en  äldre  kalkfattig.  Så  väl  den  kalkstensfö- 
rande i  bäckenets  mellersta  och  nordvestra  del  som  den  kalk- 
fattiga vid  dess  yttersta  sydöstra  kant  visa  en  regelbunden 
strykning  i  mer  eller  mindre  nordostlig  riktning  med  vex- 
lande stupning  hos  skikten,  en  normal  veckning  med  eller 
utan  sammanpressning  af  vecken.  Den  nordvestra  zonens 
veck  blifva  mot  bassinens  norra  gräns  allt  mer  kalkfattiga 
och  antaga  småningom  samma  petrografiska  karaktär  som 
den  sydöstra  zonens  formation,  pä  samma  gång  som  skikten 
ställa  sig  mer  och  mer  stupande  och  derigenom  förete  en 
starkare  sammanpressning  än  den,  för  hvilken  den  kalkstens- 
förande serien  i  bassinens  midt  varit  utsatt.  En  sådan 
småningom  skeende  öfvergång  från  den  lindrigt  veckade 
kalkstensförande  serien  till  den  starkt  hoppressade  kalkfat- 
tiga zonen  i  sydost  finnes  icke.  De  båda  formationerna  åt- 
skiljas här  af  en  3 — 5  km.  bred  störingszon,  som  åtföljes  al 
stora  massor  yngre  granit.     Störingen  visar  sig  i  den  inom 


281 


denna  zon  ytterst  vexlande  strykningen  och  stupningen  hos 
skikten  äfvensom  i  den  oregelbundna  vexlingen  mellan  kalk- 
stensförande och  kalkfattig  bergart.  Längst  i  nordost  och 
i  sydvest  äro  lagren  rika  på  kalksten  och  pyroxen,  mot  stö- 
ringszonens  midt  öfverväga  hornblendegneis  och  bandig  gneis. 
Då  den  sydöstra  regelbundet  veckade  zonen  knapt  berör 
Lojobäckenet.  bildas  dettas  klippgrund  hufvudsakligen  af 
den  regelbundet  veckade  kalkstensförande  formationen  i 
nordvest  och  den  granitrika  störingszonen  i  sydost.  Gräns- 
linien  mellan  dessa  zoner  går  från  Hiitis  sund  öfver  Lee- 
saari,  Kuutlukainen,  Jalasaari  och  Biskopsnäs  till  trakten 
af  Långvik. 

En  blick  på  kartan  visar  att  denna  tektoniska  gräns 
sammanfaller  med  en  orografisk.  På  nordvestra  sidan  om 
densamma  uttalar  sig  den  regelbundna  stratifikationen  tyd- 
%t  i  de  starkt  öfvervägande  orografiska  SV— NE  och  VSV— 
ENE  riktningarne  hos  halföar,  öar  och  dalar.  I  sydost  om 
gränslinien  åter  är  landskapets  orografiska  karaktär  lika 
omvexlande  som  dess  stratigrafiska.  Och  hvarderas  vexlin- 
?ar  följas  åt.  Omkring  Lojo  kyrka  är  lagrens  strykning 
nordlig;  der  råder  också  en  N— -S  orografisk  hufvudriktning 
s&  väl  i  strändernas  som  i  berghöj dernas  förlopp.  Vid  Ojamo 
ar  strykningen  varierande,  men  i  hufvudsak  vestlig.  Hai- 
kari  stranden  har  också  vestlig  sträckning,  men  vikarna 
°ch  bergklackarne  kring  Ojamo  återspegla  strykningens  nyck- 
fullhet, Vid  Ahtiala  sund  råder  en  E— V  strykning,  som 
På  Peinsaari  böjer  sig  mot  sydost,  på  Bällbylandet  åt  syd- 
Vest-  På  samma  sätt  böjer  sig  strandlinien  från  NE  på 
Bällbylandets  nordostudde  till  östlig  vid  färjsundet  och  syd- 
Östlig-  på  Peinsaari.  Vid  Jönsböle  begynner  den  ända  till 
Bl'edvik  fortsatta  NV  strykningen.  En  dermed  parallel  oro- 
grafisk  hufvudriktning  framträder  tydligt  i  anordningen  af 


282 


vikar,  uddar,  berg  ocli  dälder  i  samma  trakt.  Norr  om 
Mangsön  är  visserligen  en  rent  nordlig  orografisk  riktning 
utpreglad.  Men  der  hafva  vi  också  konstaterat  en  nordlig 
och  slutligen  nordostlig  svängning  i  skiktens  förlopp. 

Då  det  sålunda  är  lätt  att  påvisa  ett  nära  samband 
mellan  bäckenets  orografl  och  dess  geologiska  bygnad,  fram- 
ställer sig  frågan,  huruvida  bäckenet,  visserligen  i  en  genom 
denudation  försvagad  bild,  återgifver  den  relief,  som  de 
tektoniska  rubbningarne  ursprungligen  framkallat,  eller  om 
senare  förändringar  helt  och  hållet  utplånat  den  gamla  bil- 
den och  i  dess  ställe  framstält  en  ny,  hvars  drag  endast  så 
till  vida  öfverensstämma  med  tektoniken,  som  de  äro  en 
följd  af  bergarternas  olika  motståndskraft  mot  de  skulpte- 
rande agentierna. 

Huru  stor  denndationen  varit  är  för  närvarande  omöj- 
ligt att  beräkna.  Om  man  med  ledning  af  de  i  dagen  fram- 
trädande skiktändarnes  mägtighet  försöker  utröna  mägtighe- 
ten  hos  de  tvenne  formationerna,  den  kalkfattiga  och  den 
kalkrika,  kommer  man  till  ett  minimital,  som  sannolikt  an- 
gifver  blott  en  del  af  den  denuderade  massans  ursprungliga' 
höjd.  I  trakterna  mellan  Kyrkstad  och  Bredvik  erhöll  jag 
som  minimum  för  den  kalkfattiga  formationen  500  meter. 
På  Euosniemi  udde  anstår  en  kalkförande  serie  af  900  ra. 
vertikal  mägtighet;  dertill  kommer  den  qvartsitiska  röda 
gneisen,  som  i  mägtiga  bankar  ligger  horisontalt  öfver  Stor- 
öns mellersta  längdaxel,  och  hvars  djup  icke  kunnat  bestäm- 
mas. 1,400  meter  är  således  ett  minimital  för  formationer- 
nas sammanlagda  mägtighet.  Detta  är  den  minsta  möjliga 
höjdskilnad,  som  de  observerade  rubbningarne  måste  hafva 
åstadkommit  mellan  qvartsitgneisen  i  bäckenets  midt  och 
den  i  gneisgrauit  öfvergående  glimmergneisen  vid  dess  nord- 
vestra  och  sydöstra  bräddar.    Men  det  erhållna  talet  angif- 


283 


ver  ännu  icke  på  långt  när  den  höjd,  som  bergen  genom 
veckningeu  torde  liafva  nått  öfver  den  nuvarande  dagytan. 
Albert  Heim  har  i  sitt  berömda  verk  öfver  bergbildningens 
mekanism  bevisat,  att  ett  ofantligt  tryck  erfordras  för  att 
bringa  bergarterna  i  ett  så  plastiskt  tillstånd,  att  de  låta 
vecka  sig  utan  att  brytas.  Fr.  v.  Richthofen,  som  sjelf 
framhåller  vigten  af  detta  moment,  nämner  att  Baltzer,  Jo- 
hannes Lehmann  och  Charles  Barrois  m.  fl.  kommit  till  samma 
resultat,  och  det  har  blifvit  bekräftadt  genom  Trescas  och 
Springs  experimentella  forskningar.  Ämmänkallio  visar  oss 
den  mest  fulländade  veckning  af  sådana  spröda  bergarter 
som  kalksten  och  qvartsit.  De  måste  vid  sin  veckning  hafva 
befunnit  sig  under  ett  tryck,  som  öfversteg  deras  fasthet 
eller  bärkraft,  Heim  anför  beräkningar  öfver  den  härför 
erforderliga  belastningen  på  olika  bergarter.  (Se  „Mecha- 
uismus  der  Gebirgsbildung"',  II,  sid.  86).  Den  mycket  fasta 
eocena  Taveyanazqvartsitsandstenen  kan  utan  att  krossas 
bära  en  vigt  af  540  kilogram  på  hvarje  qvadratcentimeters 
yta,  kiselkalken  från  valengienetagen  vid  Walensee  ända 
till  600  kgr.  och  den  fasta  svarta  alpina  kalkstenen  460 
kgr.  För  de  i  Ämmänkallio  anstående  bergarterna  eger  jag 
icke  motsvarande  uppgifter,  men  om  det  är  oss  tillåtet  att 
använda  de  här  efter  Heim  anförda  talen,  så  måste  den 
Wselrika  kalkstenen  i  Ämmänkallio  vid  sin  veckning  hafva 
varit  utsatt  för  ett  allsidigt  tryck  af  mera  än  600  kgr.  på 
(iv.centimetern.  Antaga  vi  att  belastningen  utgjorts  af  gneis 
U)ed  specifik  vigt  =  2,7,  erhålla  vi  en  minimal  belastnings- 
höjd  af  något  mer  än  2,000  meter. 

Afven  då  den  stora  störingen  inträffade,  som  diagonalt 
afskar  den  kalkrika  formationens  veck  och  vållade  oregel- 
bundenheten i  skiktens  strykning  inom  Ojamozonen,  måste 
ansenliga   bergmassor  liafva  hvilat  på  den  nu  blottade  ytan 


284 


af  bäckenet.  Ty  graniten  uppträder  ingenstädes  som  täcke 
eller  ström  öfver  de  skiffriga  bergarterna,  utan  endast  i  form 
af  stockar,  gångar  och  intrusioner.  På  livilket  sätt  än  dessa 
stockar  af  hela  kilometers  vidd  uppkommit,  saknar  man  här 
deras  öfre  begränsning.  Icke  ens  då  de  mera  basiska  erup- 
tiverna,  dioriten  och  diabasen,  uppstego  genom  traktens 
berggrund,  hade  någon  del  af  området  blifvit  denuderad  till 
sitt  närvarande  djup.  Ty  äfven  dessa  bergarter  uppträda 
endast  i  form  af  gångar,  icke  som  täcken  på  ytan.  Grani- 
tens natur  af  en  på  djupet  stelnad  eruptivmassa,  i  många 
trakter  ådagalagd  genom  Judds,  v.  Kichthofens,  v.  Moisiso- 
wics',  Reyers  och  Suess'  forskningar,  tyckes  sålunda  icke 
förneka  sig  här. 

Då  nu  graniten  visar  sig  i  gångar  i  den  qvartsi tiska 
gneisen,  och  likartad  gneis  i  tunnare  skikt  vexellagrar  med 
kalkstenen  och  pyroxenfelsen,  tvingas  vi  till  det  antagandet 
att  äfven  denna  Loj  obäckenets  nuvarande  högsta  preglaciala 
geologiska  horizont  varit  öfvertäckt  af  en  ansenlig  berg- 
massa. 

Den  teoretiska  betraktelsen  leder  oss  således  till  att 
förutsätta  en  väldig  denudation.  Har  denna  denudation  va- 
rit så  likformig  att  bäckenets  nuvarande  relief  i  någon  mon 
motsvarar  den  ursprungliga? 

Denna  fråga  måste  obetingadt  besvaras  med  nej.  Vis- 
serligen faller  det  största  observerade  djupet  nära  intill 
störingszonens  nordvestra  gränslinie,  och  sjöns  längdaxel  lö- 
per nästan  parallelt  med  denna  linie  och  sammanfaller  del- 
vis med  den.  Men  vattenfylda  dalar  nästan  parallela  med 
samma  linie  observeras  å  ömse  sidor,  så  väl  mellan  Bredvik 
och  Orsnäs  som  norr  om  Karkkali.  Och  om  äfven  ingendera 
af  dessa  dalar  vore  så  djup,  som  fjärden  utanför  Leesaari, 
så  är  dock  den  nivåskilnad,  som  förefunnes  mellan  enskilda 


285 


punkter  af  de  olika  dalarnes  botten  så  liten  i  jemförelse 
med  de  nivåskilnader,  hvilka  måste  hafva  varit  en  följd  af 
<«  tektoniska  rubbningarne.  att  den  icke  torde  kunna  anses 
s°m  ett  sista  försvagadt  uttryck  för  dem.  Dessutom  för- 
svinner den  obetydliga  nivåskilnaden  helt  och  hållet  på 
Jalasaari  och  Kuutlukainen,  der  markens  medelnivå  är  i  det 
närmaste  densamma  som  på  Lojobäckenets  bräddar  och  der 
nere  berg  i  höjd  öfverstiga  70  meter. 

Betrakta  vi  terrängens  detaljer,  komma  vi  till  samma 
resultat.  Höjdernas  och  dalarnes  förlopp  är  visserligen  i 
talrika  fall  ett  uttryck  för  stratiflkationens  egendomligheter, 
talrika  sund  och  dälder  sträcka  sig  i  skiktens  stryknings- 
aktning,  och  te  sig  då  såsom  isoklinala  eller  antiklinala 
eher  stundom  synklinala  fördjupningar.  Sålunda  kunna  däl- 
derna  vid  Bålaby  och  Bredvik  i  detta  afseende  betecknas 
s°m  isoklinala,  sundet  mellan  Bällbylandet  och  Niittysaari 
eger  ett  isoklinalt  utseende,  men  mellan  Niittysaari  och 
Ruosniemi  ett  antiklinalt,  sundet  mellan  Ämmänkallio  och 
■Kaitasaari  eger  eu  synklinal  karaktär  på  samma  sätt  som 
sundet  mellan  Mustasaari  och  Torhola,  och  äfven  i  den  vida 
sänkningen  mellan  Gerknäs  och  Bålaby.  hvars  botten  tyckes 
vara  utfyld  med  en  granitmassiv,  bestå  kanterna  af  synkli- 
llalt  stälda  skikt.  Virkbydalen  åter  visar  en  antiklinal  byg- 
lad, och  en  dylik  finnes  antydd  i  sundet  mellan  Biskopsnäs 
0ch  Hermala  samt  i  sundet  mellan  Kaitasaari  och  Karkkali. 
^n  lika  omvexlande  bygnad  ega  höjderna.  Den  förnämsta 
upphöjningen  i  Lojosjön,  Storön,  eger  i  stort  sedt  en  syn- 
*äQal  anordning  af  skikten.  Denudationen  har  tydligen 
0r%ått  så  djupt,  att  de  ursprungliga  orografiska  förhållan- 
eQa  gått  helt  och  hållet  förlorade,  men  dess  verksamhet 
ar  varit  reglerad  af  de  stratigrafiska  förhållanden,  som  de 
0  ^artade  tektoniska  förändringarne  framkallat.    De  af  gra- 


286 


niten  åtföljda  störiugarne  och  bergens  veckoing  hafva  icke 
varit  den  direkta  orsaken  till  Lojobäckenets  uppkomst,  men 
de  hafva  indirekte  inverkat  bestämmande  på  dess  läge  och 
former.  Bäckenets  bildning  är  en  process  af  nyare  datum, 
och  de  krafter,  sem  direkte  åstadkommit  den,  återstå  att 
sökas. 

Vi  skola  för  detta  ändamål  underkasta  denudationens 
resultat  en  närmare  granskning.  Det  förhållande,  som  härvid 
främst  faller  i  ögonen,  är,  såsom  redan  blifvit  framhållet  i 
beskrifningen  öfver  traktens  orografi,  kulminationspunkternas 
föga  vexlande  höjd.  Af  ryska  topografiska  kårens  karta 
har  jag  erhållit  de  blad  öfver  Lojotrakten,  som  för  närva- 
rande äro  tillgängliga.  De  omfatta  hela  bäckenet  med  un- 
dantag af  den  nordvestra  delen  eller  af  den  del,  som  i  öster 
begränsas  af  Karstus  meridian  och  i  söder  af  Buosniemis- 
breddgrad.  Bladen  äro  genom  uppdragna  bågminuter  de- 
lade i  rektanglar,  hvilka  två  och  två  bilda  qvadrater  af  i 
det  närmaste  3,4  qv.  km.  areal.  Jag  lånar  från  denna  källa 
uppgifterna  öfver  kulminationspunkternas  antal  och  höjd 
inom  hvarje  qvadrat  af  den  nämnda  storleken,  begynnande 
längst  i  nordvest,  vid  Karstu. 

Inom  den  första  qvadraten,  mellan  Karstu  och  Outaino- 
viken,  räknar  jag  tjugutvå  kulminationspunkter  af  en  till 
84,6  in.  uppgående  medelhöjd  och  med  en  maximal  varia- 
tion af  —  8, c  och  +  9,o  m.  Den  andra  qvadraten,  norr 
om  Outamoviken  och  vester  om  Hornavesi,  innehåller  nio 
bergkullar,  hvilkas  medelhöjd  är  84,7  m.  med  afvikelser 
af  — ■  12,2  och  +  11,9  m.  Den  tredje  qvadraten  omgifver 
Jantoniemi  och  innehåller  mest  vatten,  hvarför  berghöjder- 
nas antal  här  är  blott  tre  med  en  medelnivå  af  73,8  m.  och 
afvikelser  af  —  4,3  och  +  6,2  m.  Den  fjerde  qvadraten 
sträcker  sig  österut  till  Sedola  och  är  äfvenledes  vattenrik, 


287 

»Mö*  här  förekomma  blott  fyra  dominerande  höjder,  hvilkr, 
1  medeltal   stiga   till   64,6   m.  med  afvikelser  af  —  4.6  och 
%i   m.    Den  femte  qvadraten  omgifver  Suitila  sund  och 
räknar  sju  bergkullar  af  i  medeltal  70,7  m.  höjd  med  afvi- 
eser  af  —  6,7  och  +  9,3  m.    Den  sjette  qvadraten.  närmast 
^IS  er   om    den   sistnämnda   och  norr  om  Laxpojo,  innehåller 
**  sju   kulminationspunkter  med  en  medelliöjd  af  80.8  m. 
<**  afvikelser  från  medeltalet  af  -  8,-j  och  +  5,2  m.    De 
( ornmerande   bergens-  medelhöjd  i  den  nordligaste  qvadrat- 
la  eii   är  således    76.»   meter,    och   de   största  afvikelsermt 
"Ppgu   till   —    i6)5    och  +  20;1  meter.     Detta  är  uttrycket 
vexlingarne   hos  femtiotvå  kulminationspunkter  stiödda 
0  yer  en  areal  af  20,4  qv.  kilometer.    På  samma  sätt  finner 
Q  att  den  närmast  i  söder  följande  qvadratraden.  livilken 
Vacker  sig   ntmed  Lojosjöns  strand  från  Outanio  till  Lax- 
Pojo,  eger  31  höjder  med  en  medelnivå  af  71,7  m.  och  med 
^vikelser  af  -  n,8  och  +  13,9  m.    Den  tredje  qvadratraden 
,m  attar  till  största  delen  vatten  och  de  yttersta  klipporna 
^10     stora   fjärden.     I  öster  genomstrykes  den  af  Lojoåsen. 
s°m   llä1'. llAr  betydli§'  lli3Jd-    Då  denna  består  af  löst,  i  en 
8     lld  til]kommet  material,  måste  den  lemnas  utan  afseende. 
«nda  återstå  inom  denna  qvadratrad  endast  sju  kulmina - 
jonspunkter   att   taga  i  betraktande.    Deras   medelhöjd  är 
»»   meter   med   blott   2,8  m.   negativ  aMkelse,  och  7,r,  m. 
Stav.    Minskningen  i  höjd  är  anmärkningsvärdt  obetydlig. 
De  taan  besiuuar>  att  de"  triMfejJ  de  yttersta  strandklipporna. 
en  fjerde  raden  eger  en  kuhninationspunkt  vester  om  åsen. 
igen  den  57,-  m.  höga  östra  ändan  af  Leesaari.   Punk- 
;^nS  afetål"i  från  närmaste  strand  är  159  m.  och  dess  höjd 
* er  vattenytan  enligt  topografiska  kartan  26,«  ni.    På  an- 
_      sidan  om  åsen  eger  samma  qvadratrad  fyra  kullar  med 
medelhöjd    af  73,s  m.,  af  hvilka  den  högsta  når  81,3  in. 

19 


288 


Fördelad  på  hela  raden  blir  kulminationspunkternas  medel- 
höjd 68,2  m.  med  afvikelser  af  —  10,5  och  -f-  13, i  m.  Den 
femte  qvadratraden  på  samma  kartblad  begynner  i  vester 
vid  Knntlukainen,  hvars  klippa  reser  sig  41,3  m.  öfver  sjön 
på  ett  afstånd  af  111,5  m.  från  stranden  och  når  en  absolut 
höjd  af  72,4  m.  Invid  Vols  ligga  tre  klippor  af  resp.  70,5, 
70,3  och  68,5  m.  höjd.  Derifrån  österut  mot  åsen  stiger 
hela  berggrunden  öfver  56  m.  höjd,  men  kulminationspunk- 
terna  stiga  ej  i  samma  proportion,  utan  hålla  sig  vid  resp. 
73,5,  77,5  och  80,o  ml  Öster  om  åsen  sjunka  terrängens 
lägsta  delar  i  denna  qvadratrad  under  42  m.,  men  kulmina- 
tionspunkterna  nå  fortfarande  i  medeltal  75,5  m.  med  ett 
maximum  af  96,2  m.  In  summa  räknar  jag  inom  den  femte 
qvadratraden  15  kulmintionspunkter  med  en  medelhöjd  af 
73,7  m.  och  afvikelser  af  —  6,6  och  -j-  22,s  m.  För  den 
sjette  och  sista  qvadratraden  på  bladet  VII  25  är  de  tio 
kulminationspunkternas  medelhöjd  82, o  m.  med  afvikelser  af 
—  17,7  och  +  7,9  m.  Inom  hela  detta  kartblads  areal  upp- 
gående till  något  mer  än  122  qv.  kilometer  eller  en  fjerde- 
del  af  Lojobäckenet,  hafva  vi  sålunda  räknat  120  höjder  af 
i  medeltal  72,3  m.  med  maximala  afvikelser  af  —  16,6  och 
-f  24,:i  m. 

Söder  om  detta  kartblad  vidtager  bladet  VI  25.  Det 
sträcker  sig  7, o  km.  söderut  från  Lillsjön,  således  ett  godt 
stycke  utom  Lojobäckenet.  Den  högsta  punkten  är  Munk- 
berget, som  enligt  denna  uppgift  når  96, o  meters  höjd.  Be- 
räknas kulminationspunkternas  medelhöjd  på  samma  sätt 
som  för  det  norra  bladet,  för  qvadrat  efter  qvadrat  och  rad 
efter  rad,  erhålles  för  68  punkter  medeltalet  70,8  m.  med 
afvikelser  af  —  .1 7,3  och  +  25,2  m.  Det  tredje  topografiska 
kartbladet  omfattar  trakten  mellan  Ruosniemi  och  Högben- 
sjön   och   mellan   Gustafsberg  och  Långvik.    Det  visar  den 


289 


Kartblad. 

VII  25 

VI  25 

Antal. 

120 

68 

VI  24 
Hela  området 

123 
311 

Afvikelser. 

—  16.6  m.  +  24,3  m. 

—  17,3  m.  +  25,2  m. 

—  16,7  m.  -f  23,2  m. 

—  17,7  m.  +  26,3  m. 


första  omvexling  i  reliefen,  i  det  Satas  å  här  sänker  sin 
>ta  till  12;1  m.  öfver  hafvet,  och  de  torffylda  dälderna  i 
bergstrakten  söder  om  Långvik  ligga  50  m.  högt.  Bland 
123  kulminationspunkter,  af  hvilka  den  lägsta  når  53,9  m., 
nai*  endast  en  93,8  m.,  och  deras  medelhöjd  är  70,6  m.  Af- 
vikelserna  utgöra  då  16,7  och  +  23,2  m.  Inom  de  tre  kart- 
Men  förhålla  sig  således  höjdpunkterna  på  följande  sätt: 
Medelliöjd 
72,3  m. 
70,8  m. 
70,6  m. 
71,2  m. 

Terrängen    är   så   jemn  och  kulminationspunkterna  så 
öga  varierande  till  höjden,  att  man  på  en  areal  af  367  qv. 

uometer  kan  räkna  åtminstone  311  bergkullar  af  mera  än 

5  3 
'5   meters   höjd,  och  ingen  af  dem  öfverstiger  96, c  meter. 

I  nligt  geologiska  undersökningens  kartblad  når  en  höjd  på 
1(111   mellan  Karis  och  Karislojo  söder  om  Kattelus  103,9  m. 
enna  höjd  ligger  vester  om  topografiska  kartbladet  VI  24 
0c]i  således  utom  här  i  fråga  varande  areal).    Deras  medel- 
°Ju  är  71,2  meter,  och  den  är  så  jemnt  fördelad  öfver  örn- 
set,   att  skilnaden  mellan  hvarje  kartblads  medeltopphöjd 
lCke  uppgår  till  2  meter.     Utsträcka  vi  med  ledning  af  geo- 
^giska   kartbladets   höjduppgifter   vår   öfverblick  ända  till 
mska  viken,  finna  vi  att  kulminationspunkterna  i  den  rikt- 
n§'en  äro  lägre,  men  minskningen  i  höjd  sker  så  långsamt 
;'Cn  jemnt,   att  ännu  Porkkala  udde,  23  kilometer  sydligare 
11  Munkberget,   når  49, s  m.  och  en  höjd  på  Orslandet  vid 
arösund,   lika  långt  söder  om  Munkberget,  uppgår  till  60 
'    Och  de  yttersta  skären  höja  sig  knapt  öfver  vattenytan. 
a  niedeltopphöjden   på   kartbladet   VII   25    är   halfannaii 
er  större  än  på  de  tvenne  sydligare  bladen,  är  det  tyd- 


290 


ligt  att  traktens  kulminationspunkter  närma  sig-  eller  litet 
öfverskjuta  ett  plan,  som  från  hafsytan  långsamt  stiger  till 
något  mera  än  70  meters  höjd  i  trakten  kring  Lojosjöns 
norra  ända.  Bestämma  vi  planets  höjd  efter  de  högsta 
kulminationspunkterna,  når  det  i  trakten  af  Karstu  100  m- 
Då  de  yttersta  skären  ligga  44  kilometer  från  Karstu,  är 
det  tänkta  planets  lutning  1 :  440  eller  knapt  0°  8'.  Man 
kan  icke  tveka  att  med  v.  Eichthofen  och  Suess  betrakta 
detta  plan  som  en  abrasionsyta,  så  mycket  mindre  som  den 
upprepar  sig  lika  utpregladt  både  österut  och  vesterut.  På 
Helsingfors  meridian  stiga  bergtopparne  till  hafsytan  i  de 
yttersta  skären  och  till  140  m.  på  64,i  kilometers  afstånd 
inne  i  landet,  hvilket  gifver  en  stigning  af  1  :  458  eller 
0°  7,5'.  Ännu  ostligare,  mellan  Borgå  och  Lovisa,  stiger 
kulminationspunkternas  plan  87, g  km.  från  de  yttersta  skä- 
ren 149,2  m.  (Huhmarmäki  i  Orimattila),  hvilket  utgör  en 
lutning  af  1  ;  5S7  eller  0°  6'.  Vester  om  vårt  område,  V'1 
Hangöudds  meridian,  stiga  kulminationspunkterna  på  ett 
afstånd  af  67,9  km.  från  de  yttersta  skären  till  120,3  ni., 
hvilket  utgör  en  lutning  af  1  :  564  eller  0°  6'.  Från  Haugö 
udd  till  Lovisa  är  200  kilometer.  Hvar  och  en,  som  sett 
södra  Finland,  vet  att  denna  sträcka  med  afseende  på  re- 
liefen icke  utgör  något  undantag  från  de  allmänt  rådande 
förhållandena.  Samma  småbackighet,  samma  jemna  horizont 
af  otaliga  nästan  lika  höga  kullar  ser  man  öfverallt,  fi"m 
Abo  skärgård  till  Viborg.  Alla  dessa  bergkullar  hafva  pla»* 
eller  mjukt  afrundade  breda  toppar;  några  breda  till  oel< 
med  ut  sig  till  små  platåer.  Och  om  äfven  dalarne  od» 
slätterna  mellan  dem  äro  betäckta  med  löst  material  eller 
vatten,  sticker  dock  berggrunden  på  talrika  ställen  fram  ur 
betäckningen  och  visar  att  denna  icke  döljer  några  ansen- 
liga  klyftor   eller   andra   fördjupningar   jemförliga  med  ett 


291 


yngre  berglands  dalar.  Landskapets  relief  är  här  till  jem- 
förelsevis  ringa  djup  skulpterad  ur  en  abrasionsplatå,  som 
med  6—8°  lutning  höjer  sig  ur  Finska  viken.  Eeliefen  kan 
mke  hafva  uppkommit  samtidigt  med  abrasion,  ty  såsom 
abrasionsteorins  upphofsman  A.  C.  Ramsay  framhåller  i 
»Physical  Geology  of  Great  Britain"  och  v.  Richthofen  ånyo 
bevisar  i  andra  delen  af  sitt  verk  „China",  förmår  brännin- 
gen icke  arbeta  mot  djupet,  utan  måste  afhyfla  alla  berg- 
ärter,  så  väl  lösare  som  hårdare,  i  samma  nivå. 

För  att  upptäcka  de  krafter,  som  framkallat  den  nu- 
varande  reliefen  i  den  ursprungliga  plana  abrasionsytan, 
skola  vi  undersöka,  huru  de  olika  bergarterna  förhållit  sig 
ÖM  dem.  De  dominerande  höjderna  i  Lojobäckenet,  åtmin- 
stone alla,  som  jag  bestigit,  bestå  antingen  af  medelkornig 
grå  gneisgranit  eller  af  medelkornig  flasrig  ljus  granatfö- 
faoöe  glimmergneis  öfvergående  i  gneisgranit  eller  ock  af 
medel  -finkornig  röd  granit.  Något  lägre  äro  de  höjder, 
*°m  bestå  af  hård  finkornig  glimmergneis  och  af  hård  horn- 
Wendegneis.  De  lösare  skiffriga,  de  ursköljda  och  de  med 
kalksten  och  pyroxenfels  vexellagrande  bergarterna  intaga 
«8n  lägsta  nivån.  Endast  på  Lojo  backe,  der  kalkstenen  är 
mdäddad  mellan  nästan  lodräta  gneisstrater  och  hela  terrän- 
gen är  ovanligt  hög,  når  den  lättlösliga  bergarten  60  meter 
°fver  hafsytan.  Särdeles  påfallande  är  bergarternas  olika 
motståndskraft  mot  denudationen  i  trakten  omkring  Gerk- 
mis.  ])er  resa  gjg  gere  ansenliga  kullar  af  gneisgranit  och 
massformig  granit,  nämligen  Munkberget,  Kohagsberget, 
Kukkumäki  och  Tötarbergeu.  Från  hvilket  som  helst  af 
(iessa  berg  ser  man  ned  på  lägre  kullar,  ryggar  och  ur 
barken  knapt  uppstickande  hällar,  af  hvilka  de  flesta  bestå 
af  finkornig  gneis  eller  grofkornig  pegmatitartad  qvartsfattig 
gi'airit.   Endast  mellan  Lillsjön  och  Jönsböle  sträcker  sig  en 


292 


mera  markerad  höjd;  den  består  af  hornblendegneis  med 
öfvergångar  till  hornblendefels  och  till  glimmergueis.  Och 
bortom  denna  höjd  skönjer  man  granitplatåerna  på  Orsnäs- 
landet.  Jalasaari  är  ovanligt  bergig  och  hög.  Denna  ö  be- 
står af  medelkornig  granit.  Från  dess  toppar  kan  man 
öfverblicka  hela  den  låga  Storön  med  dess  talrika  kalkbrott 
och  ögat  stannar  ej  förr  än  mot  Outamolandets  granatgneis 
och  kompakta  kalkstenstoma  glimmergueis.  De  tre  öarne  i 
sundet  öster  om  Maila  äro  ganska  höga,  oaktadt  de  vid 
stränderna  visa  rika  kalkstenslager.  Men  deras  toppar  bil- 
das af  granit-  och  gneismassor  på  samma  sätt  som  kalkstens- 
serien i  Ämmänkallio  skyddas  af  ett  gneistäcke.  Endast  i 
profilen  vid  sundet  är  kalkstensserien  utsatt  för  de  förstö- 
rande krafternas  angrepp,  och  der  är  den  starkt  ursköljd 
med  meterbredt  framspringande  ribbor  af  qvartsit  och  felsit. 
och  tvenne  grottor  sträcka  sig  in  i  berget.  Upplysande  är 
äfven  kontrasten  mellan  Tallnäslandets  höga  breda  granit- 
platå och  de  omgifvande  låga  kalkstensrika  trakterna  rundt 
omkring.  Och  på  samma  sätt  dyka  Kuutlukainens  och  Lee- 
saaris  granitklippor  upp  ur  en  terräng,  så  låg,  att  den  helt 
och  hållet  döljes  af  vattnet. 

Der  gneisgraniten,  den  kalktoma  gneisen  och  den  me- 
delkorniga graniten  råda,  stå  de  dominerande  höjderna  tä- 
tare, så  att  terrängens  medelnivå  stiger  nära  abrasiouspla- 
net,  såsom  i  trakten  kring  Lilltötar,  kring  Kattelus  och  i 
närheten  af  Karstu.  Der  den  kalkstensförande  formationen 
råder,  närma  sig  endast  granithöjderna  abrasionsplanet,  så- 
som Jalasaari  och  Tallnäslandet.  Och  den  största  fjärden 
ligger  mellan  den  kalkrika  Lojo  backe  och  den  lika  kalk- 
stensrika Storön  i  den  på  denna  ö  rådande  formationens 
strykningsriktning. 

Det   har   redan   blifvit  framhållet  huru  öfverensstäm- 


293 


mande  de  orografiska  riktningarne  inom  bäckenet  äro  med 
de  stratigrafiska.  Tillika  gjordes  den  observationen  att  de 
flesta  i  skiktens  strykningsriktning  gående  dalar  hafva  en 
antiklinal  eller  isoklinal  bygnad.  Detta  förhållande  uppre- 
par sig  äfven  i  terrängens  finare  detaljer.  Så  t.  ex.  anteck- 
nade jag  invid  Bålaby,  der  glimmergneisskikten  luta  30° 
öot  ENE,  att  terrängen  stiger  från  Verknäsviken  mot  vester 
i  afsatser,  som  från  en  i  NNV  strykande  kam  slutta  lång- 
samt mot  ENE  och  brant  mot  VSV.  De  branta  sluttnin- 
garne visa  vackra  skiktändar  med  tunna  lagergångar  af 
Pegmatit.  Likaså  stiger  berget  på  den  följande  udden,  när- 
mast öster  om  Bredvik  visserligen  ganska  brant  på  östra 
sidan  —  i  överensstämmelse  med  siu  till  00°  ENE  upp- 
gående skiktlutning,  men  stupar  dock  ännu  vildare  och  bran- 
tare mot  VSV.  Ett  säreget  uttryck  får  överensstämmelsen 
Mellan  skulpturen  och  stratigrafiu  i  berget  mellan  kallsjön 
°eh  Jönsböle.  Berget  sträcker  sig  temmeligen  i  hornblende- 
gneisskiktens  riktning,  dock  icke  fullkomligt  i  södra  delen. 
^er  stryka  skikten  snedt  öfver  bergkammen  i  riktningen 
N  20°  V.  (Se  fig.  3  och  sid.  21).  Stupningen  är  här  45" 
Sv-  Denna  del  af  berget  är  obeqväm  att  passera,  emedan 
den  är  besatt  med  fem  sekundära  kammar,  hvilka  parallelt 
med  hvarandra  rida  snedt  öfver  hufvudkammen  i  riktningen 
^-  t.  V.  Deras  sidor  äro  stupande  och  äfven  ändarne  sänka 
sig  brant  utför  bergets  sluttningar.  Bergets  norra  hälft 
sträcker  sig  noggrannare  i  skiktens  strykningsriktning,  som 
der  är  N  45°  V.  Der  försvinna  tvärkammarne  och  bergets 
krön  blir  platåformigt  med  lindrig  sluttning  mot  sydvest 
1  Överensstämmelse  med  den  till  15°  minskade  skiktlut- 
ningen. 

Egendomligt  är  äfven  att  iakttaga  dalarnes  förhållande 
1111  granitmassiverna.    Då  en  med  stratifikationen  öfverens- 


294 


stäiamande  dalriktning  möter  en  granitmassa,  händer  sällan 
att  den  genomskär  densamma;  åtminstone  sker  det  icke  i 
samma  nivå,  som  dalbottnen  eger  i  den  skiktade  bergarten. 
Antingen  upphöra  dalarne  tvärt  invid  graniten,  såsom  Stor- 
ims dalar  mot  Tallnäslandets  platå.  Eller  ock  förändra  de 
riktning  och  smyga  sig  utefter  massiven,  såsom  Lillsjödalen, 
hvilken  kommande  från  nordvest  snedt  träffar  Munkbergets 
gneisgranit  och  der  böjer  af  mot  öster  utmed  bergets  norra 
fot.  Dalar,  hvilkas  ena  vägg  består  af  granit,  medan  den 
andra  utgöres  af  skiktadt  berg,  äro  allmänna.  Af  sådan 
natur  äro  Ahtiala  färjsund,  Hermalanselkä,  sundet  mellan 
Storön  och  Tallnäslandet,  Haravesi  åtminstone  närmare  ut- 
loppet samt  många  mindre  dalar,  hvilka  icke  äro  vattenfylda. 
1  mera  sällsynta  fall  händer  det  att  dessa  pseudotektoniska 
dalar  kila  upp  i  granitmassan,  såsom  man  ser  sundet  mellan 
Storön  och  Bällbylandet  fortsättas  upp  emot  Jalasaari  me- 
dels viken  vid  Ivars. 

På  krönet  af  alla  granit-  och  gneisgranitmassiver,  öf- 
verlmfvudtaget  på  de  högsta  partierna  af  terrängen,  iakt- 
tager man  talrika  små  dälder  och  fåror,  som  både  till  form 
och  anordning  erinra  om  erosionsrännor.  De  flesta  äro  fylda 
med  grus  af  glacialt  ursprung,  men  rätt  många  äro  torna. 
Många  sträcka  sig  tvärs  öfver  bergen,  men  knapt  någon 
sänker  sig  med  bibehållande  af  erosionstypen  ned  till  lag- 
landet. De  förlora  sig,  så  snart  bergets  sluttning  tilltager, 
och  i  bästa  fall  kan  man  spåra  deras  fortsättning  i  förra 
af  en  ur.  Till  förtydligande  af  företeelsens  natur  skall  jag 
beskrifva  tvenne  af  Kohagsbergets  platårännor.  Deras  plats 
flnnes  antydd  på  lig.  11. 

På  det  ställe  af  bergets  vestra  del,  der  den  ena  rän- 
nan finnes,  är  bergarten  hvitvittrande  medelkornig  gneis- 
granit  med   endast   svaga  spår  till  skiffrighet  och  inneslu- 


295 


tände  isolerade  skikt  af  den  flnkor- 
'ttga  mörkgrå  glimmergneiseu.  Den 
ödande  strykningen  är  E— V.  Krö- 
net är  platåformigt  och  berggrunden 
Gästan  allestädes  bar  eller  täckt  med 
en  tunn  matta  af  mossa  och  laf.  Genom 
(lenna  klippyta  stryker  rännan  (fig.  10) 
från  N  25°  E  med  ungefär  6°  lutande 
botten.  Dess  vestra  vägg  är  tre  meter 
*%  och  sluttar  omkring  45°.  Den 
Motsatta  vägen  är  5 — 7  meter  hög 
och  stupar  öfverst  ungefär  60°,  men 
"Ifr  närmare  bottnen  lodrät  och  på 
Uagra  ställen  öfverhängaude.  Dess  öfre 
kant  är  genom  inlandsisens  inverkan  afrundad.     Båda  väg- 


Fig.   10.     Platåränna 
pä  KoKägéberget. 


Fig.  11.     Kartskiss  öfver  Gerknäs  Kohagsberg. 
S^Ssg     bergsluttning.  \  refflor. 


<><-  o  o      rullsiensarus. 

O     O    o 


-^  -c  v 


krosstensgrus. 

stenrös. 

lera. 


sprickor, 
jättegryta. 


296 


garne  äro  genomsatta  af  sprickor  i  de  riktningar,  som  råda  i 
denna  del  af  berget,  d.  v.  s.  i  N  45°  E  och  N  55—65°  V.    Dessa 
sprickriktningar  afvika  allt  för  märkbart  från  däldens  rikt- 
ning för  att  denna  skulle  kunna  betraktas  som  ett  resultat 
af  förklyftningen.    Den  dalvägg,  som  är  vänd  mot  inlands- 
isens   anlopp,    är,   som  sagdt,  upptill  moutonnerad,  men  de 
block,   som   i  denna  vägg  uppkommit  genom  förklyftningen. 
ligga   ännu   in  situ.     Ur  den  andi^a  dalväggen  äro  blocken 
deremot  utplockade  och  dels  skjutna  endast  någon  centime- 
ter mot  sydost,  dels  ett  längre  stycke,  ända  ned  till  bottnen. 
Däldens    vidd   i  platåns  yta  är  7—12  meter.     Der  bergets 
sluttning  mot  Fiskars  torp  begynner,  vidgar  dälden  sig  der- 
igenom  att  den  östra  dalväggen  blifvit  sönderplockad  af  in- 
landsisen.   Dess   fragment   ligga  som  kantiga  block  utmed 
bergsluttningen  öster  om  däldens  mynning.    Den  vestra  väg- 
gen åter  sänker  sig  utan  att  förändra  riktning  och  dalbott- 
nen krymper  tillsammans  till  en  grund  och  trång  klyfta  be- 
lamrad  med   kantiga   stenblock,  mycket  lik  en  1—3  meter 
vid  vildbäcksränna  i  Alperna.    Den  har  dock  ett  helt  kort 
förlopp  och  sänker  sig  icke  till  bergets  lägre  partier,  hvilka 
omgifvas  af  bevuxna  stenrös.    Äfven  däldens  botten  är  grus- 
täckt    och    bevuxen   med  mossa,   ris  och  träd.     Vidståeude 
teckning   åsyftar   icke    att  noggrant  angifva  hvarje  detalj: 
endast  det  helas  karaktär. 

På  samma  bergs  östra  hälft,  der  sprickriktningen  ^ 
40°  E  herskar  och  äfven  riktningen  N  74—76°  V  tydlig* 
framträder,  men  de  på  vestra  delen  rådande  klyftriktnin- 
garne  saknas,  finnes  en  annan  platåränna.  Den  sträcker 
sig  i  N  50°  E  och  dess  botten  lutar  ungefär  3°  mot  S». 
Den  vägg,  som  fått  mottaga  inlandsisens  angrepp,  är  brant. 
nästan  lodrät,  slät,  upptill  moutonnerad  och  något  vinklig' 
af  utskjutande  förklyftningskanter.    Den  andra  väggen  åter 


■hhihf 


297 


är  långsluttande  (ungefär  30°  mot  SE)  med  urplockade  block, 
skurna  i  förklyftningens  riktningar.  Ett  väldigt  block  lig- 
ger midt  i  dälden  flyttadt  3,5  m.  mot  SE.  ett  mindre  block 
är  flyttadt  2  m.  Deras  ursprungliga  platser  i  bergväggen 
kunna  tydligt  igenkännas.  Der  denna  långsluttande  v:Ågg 
°fvergår  i  bergplatån,  finnes  ett  fragment  af  en  jättegryta. 
(Se  fig,  n)_  x)ess  radie  är  1  m.  och  dess  djup  är  0,8  m. 
"tytans  norra  del  finnes  qvar,  men  den  södra  är  försvun- 
nen. Bassinen  genomsättes  nämligen  af  en  liten  förkastning. 
S;i  att  grytans  nuvarande  södra  kant  bildas  af  en  plan  lod- 
rät \:Ågg  af  1  dm.  höjd,  strykande  i  N  75°  V.  Denna  för- 
kastning är  icke  märkbar  på  sidorna  om  jättegrytan;  der 
aro  hällame  jemnt  afslipade  och  moutonnerade.  Förkast- 
ningen är  således  icke  postglacial.  utan  sannolikt  preglacial 
efler  åtminstone  samtidig  med  något  af  istidens  äldre  ske- 
•kt  Innan  den  timade,  hade  jättegrytan  blifvit  insvarfvad 
1  gneisgraniten  till  ett  djup  af  minst  0,8  m.  Det  synes  mig 
"erfor  sannolikt  att  jättegrytan  är  preglacial.  Af  beskrif- 
^ftgen  på  platårännorna  torde  älven  framgå  att  dessa  tvärt 
em°t  inlandsisens  rörelseriktning  stälda  fördjupningar  före- 
tluinits  färdigbildade  före  istiden.  Deras  egenskap  af  ero- 
Sl°nsrännor  kan  ej  heller  betviflas  af  den,  som  egnat  dem 
närmare  uppmärksamhet.  Då  de  endast  finnas  på  områdets 
ftögsta  platåer,  torde  de  tillhöra  en  tid,  då  vattendragen 
,lnnu  ninno  i  bäddar,  hvilka  icke  lågo  mycket  djupare  än 
aDrasionsplanet,  d.  v.  s.  då  terrängens  nuvarande  relief  ännu 
eJ  fanns  till.  Jättegrytans  belägenhet  vid  kanten  af  erosions- 
rännan  får  derigenom  en  naturlig  förklaring.  Och  pä  samma 
gang  förklaras  det  egendomliga  förhållandet  att  många  jätte- 
stor ligg-a  på  de  högsta  bergen  och  invid  obetydliga  af- 
satser  och  branter,  som  icke  torde  hafva  kunnat  åstadkomma 


'298 


några   för   grytbi] dningeu   tillräckliga  beständiga  sprickor  i 
inlandsisen. 

Att  platårännorna  blifvit  eroderade,  då  markens  nivå 
stod  någorlunda  i  jemnhöjd  med  traktens  betydligaste  berg- 
kullar kan  knappast  betviflas.  Ty  hade  terrängen  omkring 
platåerna  varit  betydligt  lägre,  skulle  erosionen  hafva  ver- 
kat starkare  på  bergmassivernas  branta  sluttningar  än  på 
de  jemna  platåytorna.  Erosionsfenomenen  borde  då  vara 
tydligare  och  mera  storartade  i  massivernas  lägre  delar.  Men 
nu  märker  man  knapt  några  säkra  erosionsspår  i  det  fasta 
berget  lägre  ned  än  på  platåytorna  och  de  högsta  sluttnin- 
garne, om  man  undantager  de  otvifvelaktigt  glaciala  före- 
teelserna, till  hvilka  vi  snart  skola  komma.  Haraf  kan  den 
vigtiga  slutsatsen  dragas  att  den  delen  af  traktens  relief» 
som  befinner  sig  på  en  lägre  nivå  än  platåränuorna,  d.  v- » 
största  delen  af  terrängen,  väsentligen  danats  af  andra  kraf- 
ter än  preglacial  erosion.  Den  kraft,  som  här  verkat,  h»r 
trängt  djupare  än  de  preglaciala  vattendragen,  hvilkas  strå- 
tar  brötos  i  strömhvirflar  och  forsar  mot  Kohagsbergets  ocli 
Kaijolatraktens  toppar.  Denna  på  större  djup  trängande 
kraft  liar  skulpterat  efter  de  urgamla  tektoniska  rubbnin- 
garnes föreskrift,  Den  har  urgräft  dalar  i  de  stratigrafisk* 
hufvudriktningarne,  den  har  utmejslat  granitmassiverna  ocli 
omgifvit  dem  med  periferiska  dälder.  Den  har  med  förkär- 
lek angripit  kalkstenen  och  de  lager,  som  åtfölja  denna  1#* 
lösliga  bergart.  Den  har  arbetat  så,  som  vittringen  arbe- 
tar i  varma  skogrika  länder,  och  skulle  det  urspungfe* 
vittringsgruset  vara  bevaradt  åt  oss  på,  några  ställen,  isy11' 
nerhet  på  de  lägre  belägna,  så  skulle  ingen  betvifla  att  re- 
liefen är  vittringens  verk.  Men  vittringsgruset  är  borta, 
lerorna  äro  kalkfria,  och  backarne  betäckas  af  saud  och  de 
produkter  af  mekanisk  förstöring,  som  känneteckna  inlands- 


299 


isens  framfart.    Hafva  dalarna  varit  bräddfulla  med  vittrings- 
1'i'odukter,   så    har   inlandsisen  sopat  bort  allt  och  lagt  sitt 
affall  på  deras  plats.    Här  möter  oss  den  Ramsay— Helland- 
ska  meningsgruppen  med  sin  åsigt  att  inlandsisen  icke  blott 
rensopat  dalarne,   utan  äfven  urholkat  dem.     Man  hänvisar 
På   att  talrika  dalar  i  Lojobäckenet  icke  lyda  stratifikatio- 
fteus    föreskrifter,    att   det   stora  sundet  vester  om  Storön. 
sunden   öster   och   vester  om  Jalasaari,  sundet  vid  Outamo 
°ch  många  mindre  dalar  skära  bergskiktens  strykning  i  an- 
Seuliga  vinklar,  att  dalarne  kring  Bålaby  sträcka  sig  i  reff- 
ioraas    riktning   och  att  detsamma  med  märkvärdig  ihållig- 
llet   är   fallet  i  hela  östra  Finland  från  Ladoga  till  Wiita- 
Saari.    Man  pekar  på  de  moutonnerade  hällarne,  på  de  sön- 
derplockade och  öfver  en  lång  sträcka  utbredda  fragmenten 
af  uppstående  bergklintar,  på  flyttblockeii  och  de  ofantliga 
husmassorna   i   åsarne.     Man  beräknar  mängden  af  morän- 
material,    som  finnes  aflagradt  rundt  omkring  Östersjön  och 
k°mmer  till  det  resultat,  att  detta  material  af  mekanisk  för- 
störing-  mer  än  väl  förslår  att  utfylla  jordytans  ojemnheter 
!  (le  trakter,  från  hvilka  det  anses  härstamma.    Helland  har 
1  »Zeitschrift  der  deutschen  geologischen  Gesellschaft"  (Band 
^XXI,   sid.   98  —  101)  utfört  en  beräkning,  hvaraf  han  dra- 
^er   den  slutsatsen   att  det  moränmaterial,  som  härstammar 
»fån  Sverige,  Finland  och  Östersjön,  skalle  utfylla  alla  sjöar 
1    dessa   länder,    höja  landets  medelnivå  med  24  meter  (HO 
f°t)  och  dessutom  förslå  att  fylla  hela  Östersjön.    Dessa  be- 
räkningar och  alla  de  Ramsay— Hellandska  argumenten  ute- 
SUlta    dock    ej    möjligheten  att  inlandsisen  vid  sin  ankomst 
'fOmit  hela  denna  massa  material  färdigbildad  genom  vitt- 
1>lng   och   endast  tjenstgjort  såsom  dess  omformare  och  for- 
siare.    Frågan  vore  lätt  att  afgöra.  om  man  kunde  utreda, 
'"■tviivida  landets  skulptur  vittnar  om  en  mekanisk  eller  en 


300 

kemisk  urholkniugsprocess.  Tyvärr  äro  dock  Lojobäckenets 
bergarter  sådana,  att  de  fastaste  tillika  äro  de,  som  göra 
största  motstånd  mot  vittringen  och  de  lättast  vittrande  til- 
lika äro  de,  som  minst  hålla  stånd  mot  mekaniskt  angrepp. 
Vi  måste  derför  använda  en  omständigare  metod  och  i  de- 
talj undersöka,  huruvida  den  glaciala  erosionen  väsentligen 
fördjupat  och  förändrat  det  genom  den  sekulära  preglaciala 
vittringen  anlagda  reliefsystemet. 


IV.    Inlandsisens  inverkan. 

Från  Lojosjön  och  dess  omgifningar  finnas  94  reffel- 
observationer  antecknade.  Den  förtidigt  bortgångne  Mau- 
ritz  Jernström  har  i  tjugonde  häftet  af  „Bidrag  till  känne- 
dom af  Finlands  natur  och  folk"  offentliggjort  35  af  dem, 
deribland  4  öfver  hvad  han  kallade  korsrefflor.  Två.  äro 
utförda  af  professor  Wiik  och  anföras  i  hans  „Öfversigt  af 
Finlands  geologiska  förhållanden,  I."  Fyra  har  mag.  C  P- 
Solitander  publicerat  i  tjugufjerde  häftet  af  „ Bidrag  till  kän- 
nedom af  Finlands  natur  och  folk."  Återstoden  samlades 
af  mig  under  loppet  af  sistlidna  augusti  månad  och  uppräk- 
nas här  nedan.  Alla  observationerna  äro  grafiskt  framstälda 
på  vidstående  karta,  tab.  II,  för  så  vidt  de  falla  inom  dess 
område. 

Jöltdrefflor  i  Lojobäckenet. 
Korrektionen   är  gjord  med  antagande  af  4"  V  deklination- 


Hiitis  sund,  NE  udden  . 
Hiitis  sund,  SV  udden  . 
Klippa  NE  om  Hevosaari 


N  39°  V 
N  39°  V 
N  36°  V 


granit, 
glimmergneis. 


granit. 


^w 

5 

k®3 

X 

( 

r~ 


i 


Tat.  II. 


Jökelrefflornas  riktninqar 

Loiabäcken* 


ojooacj 


301 


Hevosaari,  NE  udden    .    .     .     . 

Klippan  nära  kyrkbyns  båthus  . 

Klippa  SV  om  föregående .     .  . 

Udden  SE  om  Lylyis     .     .    .  . 

Klippa  E  om  Lillojamo      .     .  . 

NV  udden  vid  Ojamo     .     .    .  . 

Torhola,  strandhäll 

Storön,  udden  mot  Lammasluoto 

Tammistolandets  N  udde    .    .    . 

Kaitasaari,  E  udden 

Samma  uddes  N  \&gg,  korsrefflor, 

se  sid.  139. 
Tammisaari,   N    stranden,  en  öf- 

verhängande  Yågg  med  refflor, 

som  luta  15°  mot  NV. 
Seppälänsaari,  N  stranden .     .     . 


Tossaari,  N  udden  .  . 
Askola,  strandklippa  .  . 
Pietnäs,  strandklippa  . 
Pietnäs  udde  .... 
Udden,  E  om  Pietnäs  . 
Strandklippa  V  om  Böle 
■Ruosniemi,  korsrefflor    . 

ett   sparsammare  system 
Lakiasaari 


N  42° 

V 

gneis  med  gra- 
nit. 

N  37° 

V 

qvartsitgneis. 

N  38° 

V 

granit. 

N  44° 

v 

gneis. 

N  38° 

v 

glimmergiieis. 

N  49° 

v 

gneis  med  gra- 
nit. 

N  44° 

v 

glimmergneis. 

N  47° 

v 

glimmergneis 
med  granit. 

N  43° 

v 

gneis  med  gra- 
nit. 

N  64° 

v 

qvartsitgneis. 

N  74»  V 


N  60°  V 
N  60°  V 
N  59°  V 
N  64°  V 
N  58°  V 
N  38°  V 
N  42°  V 
N  7°  V 
N  44°  V 


glimmergneis 
med  horn- 
blendegneis 

gneis. 

granit. 

glimmergneis. 

glimmergneis. 

granit. 

granit. 


glimmergneis 


glimmergneis 
med  granit. 


302 


Strandliäll  i  Karis  midt  emot  Iso- 
saari 

Strandhäll  vid  rån  mellan  Karis 
och  Lojo  ........ 

Strandhäll  SV  om  Biskopsnäs     . 

Strandhäll  vid  Biskopsnäs  .     .     . 
Klippa  SV  om  Hermala     .     .     . 

Jalasaari,  vid  sundet  mot  Biskops- 
näs  

Bällbylandet,  NE  udden     .     .     . 

E  stranden  af  viken  SV  derom  . 

Bergets  V  vägg-  mot  samma  vik 
är  lodrät  och  refflad;  refflorna 
luta  10°  mot  N,  men  några  ej 
mindre  tydliga  gå  vågrätt. 

Svarta,  berghäll  vid  vägen     .     . 


N  44°  V 
N  44°  V 
N  43»  V 

N  44°  V 

N  44°  V 


N  32°  V 
N  44°  V 

N  44°  V 


horublende- 
gneis. 

hornblende- 
fels. 

granit. 

gneis  med  gra- 
nit. 

granit. 

qvartsitgneis 
med  granit 

qvartsitgneis 
med  granit 


Bredvik,  strandhäll  .  . 
Bålaby,  vid  gårdarne  . 
Bålaby,  närmare  stranden 
Verkuäs  udde  .... 
Bålaby,  SE  om  gårdarne 
Kyrköns  NV  udde  .  . 
Kohagsbergets  V  ända  . 

Likholmen,  V  stranden  .    . 


N  34°  V 

N  34°  V 
N  29°  V 
N  29°  V 
N  29°  V 
N  34°  V 
N  34°  V 
N  29°  V 

N  34°  V 


hornblende- 

gneis. 
granit, 
glimmergneis 
glimmergneis 
hornblendegn 
glimmergneis 
blå  gneis. 
granit      med 

gneis. 
glimmergneis 

med  granit- 


30c 


Kaisas  klippa 

Vassgrunda 

Orsnäsberget 

Sundet   mellan  Orsnäslaudet  och 
Bällbylandet,  SE  udden .    .    . 


Åhtiåla  sund,  klippa  på  S  stran- 
den, E  om  färjan j  N  40°  V 

Ahtiala    sund,    S    stranden,    vid  | 
färjan !  N  47°  V 

Huhtsaari,  NV  udden     .... 

Peinsaari,  N  udden 

Strandklippa  NE  om  Jönsböle    . 

Klippudde  vid  Kyrkstad  såg  .     . 

Högsta   toppen   af  bergen  söder 

om  Stortötar,  en  djup  reffla    . 

Stenhaga  torp 

Berget  E  om  Stenhagsmossen     . 

Jernström  gjorde  den  observationen  att  i  Lojobäekenet 
finnas   „  åtminstone  tvenne  från  hvarandra  ej  obetydligt  af- 


N 

39°  V 

gneis  med  gra- 
nit. 

N 

37°  V 

glimmergneis. 

N 

39°  V 

granit. 

N 

39°  V 

glimmergneis 
med  horn- 
blendefels. 

N 

40°  V 

glimmergneis. 

N 

47»  V 

glimmergneis. 

N 

40°  V 

bandig  gneis 
med  granit. 

N 

44°  V 

röd  gneis. 

N 

34°  V 

gneis. 

N 

34»  V 

granit. 

N 

34°  V 

gneisgranit. 

N 

40°  V 

glimmergneis 

N 

36°  V 

granit. 

vikande  reffelsystem,  ett  med  omkring  33—34°  och  ett  an- 
°at  med  58  -  60°  afvikning  från  den  magnetiska  meridianen1-'. 
0ch  han  frågade  sig  hvilketdera  systemet  är  äldre.  Frågan 
ämnade  han  emellertid  obesvarad,  emedan  han  icke  lycka- 
des anträffa  hvarandra  verkligen  öfvertvärande  refflor.  Med 
de  korsrefflor  han  anför  menar  han  sådana,  „som  med  hvar- 
andra öfvertvärande  riktningar  väl  förefinnas  på  samma  berg- 
häll, men  belägna  på  större  eller  mindre  afstånd  från 
Varandra". 

20 


304 


Betraktar  man  reffelkartan,  finner  man  Jernströms  ob- 
servation till  fullo  bekräftad.  Af  hela  antalet  mätningar 
angifva 

3  °/0  riktningen  N     7—28°  V. 
80  %  .,  $  29—49°  V. 

1  %  „  N  50—56°  V. 

13  %  .,  N  57—04°  V. 

3  %  „  N.  65-74»  V. 

Frånsedt  enstaka  fall  kan  man  således  särskilja  mellan 
den  allmänna  riktningen  N  29—49°  V,  som  representeras  af 
4/3  af  hela  antalet  observationer,  och  en  annan  riktning,  N 
57 — 64°  V,  hvilken  återfinnes  hos  en  åttondedel  af  observa- 
tionerna. Betecknar  denna  sistnämnda  grupp  ett  särskildt 
system  af  annan  ålder  än  flertalet  refflor,  såsom  Jernströms 
fråga  förutsätter?  Vittnar  det  om  ett  särskildt  tidskifte, 
hvarunder  isen  egt  en  afvikande  rörelseriktning  öfver  hela 
området? 

Om  den  sparsammare  representerade  rörelseriktningen 
en  gång  varit  rådande  öfver  hela  området,  borde,  i  betrak- 
tande af  traktens  likformiga  och  rika  kupering,  de  refflor, 
som  återstå  efter  denna  rörelse,  vara  någorlunda  likformigt 
spridda  i  alla  delar  af  bäckenet.  Ännu  större  anledning 
hafva  vi  att  i  sådant  fall  vänta,  att  det  talrikare  represen- 
terade reffelsystemet  N  29—49°  V,  hvilket  äfvenledes  skulle 
antyda  en  likformig  rörelse  hos  hela  skridismassan,  borde 
råda  öfverallt.  Af  kartan  finner  man  emellertid  att  motsat- 
sen eger  rum.  Af  de  sjutton  berghällar,  på  hvilka  refflor 
med  52°  eller  större  vestlig  afvikelse  från  den  astronomiska 
meridianen  observerats,  ligga  endast  två  afskildt  från  de 
öfriga.  Dessa  äro:  1)  vid  Nybacka  torp  invid  rån  mot  Ingå 
socken  i  Lilltötar  by  (Jernström):  „Korsrefflor;  34°  utgör 
medeltal   af  flere  mätningar:  32—37°;  en  och  annan  tydlig 


^eftla  med  67°  afvikning;  å  högsta  delen  af  en  större  mera 
jemn  berghympel,  i  ett  gneisparti,  som  synes  ligga  inbäd- 
dadt  i  röd  medelkornig  granit".  2)  i  Bällby  ström  (Soli- 
tander):  på  bergklackar  vid  stranden  refflor  i  N  34°  V  och 
~\  45°  V.  ..På.  en  berghäll  ute  i  vattnet  något  åt  sidan 
°ch  i  nordlig  riktning  från  nämnda  ställen  mättes  refflor 
gående  i  K  72°  V  och  bland  andra  en  af  14  fots  längd  och 
Va  tums  djup".  Alla  de  öfriga  femton  hällarne  äro  belägna 
Pä  Storöns  norra  strand,  på  Karkkali  udde  och  på  öarne 
°ch  holmarne  i  sundet  mellan  dessa  ställen.  Och  just  i 
samma  trakt  äro  refflor  med  mindre  afvikning  från  den 
astronomiska  meridianen  än  52°  särdeles  sällsynta.  Endast 
Wö  hällar  med  sådana  äro  observerade,  nämligen:  1)  Stor- 
"us  nordvestra  udde  (Jernström):  ,,udden  l>/2  v.  V.  om 
-^faila,  korsrefflor  på  norra  bergsluttningen  invid  sjöstranden, 
i  finkornig,  grå  gneis:',  N  49°  V  och  X  60°  V.  —  2)  stran- 
den norr  om  Karkkali  hemman  (Jernström):  ., korsrefflor;  42° 
är  medeltalet  af  flere  mätningar  å  37—53»;  de  med  07°  af- 
vikning färre,  ej  så  tydliga  och  vackra;  i  gra  gneis".  —  3) 
■Corhola,  vid  stranden  nedanför  grottan,  grå  gneishällar  med 
refflor  i  N  44°  V. 

Frånses  enstaka  undantag,  kan  man  således  säga  att 
(le  två  hufvudriktningame  tillhöra  särskilda  delar  af  Lojo- 
bäckenet  och  motsvara  hvarandra.  Omkring  Karkkali  och 
Storöns  norra  del  gå  refflorna  i  medeltal  i  X  02°  V,  i  Lojo- 
^äckenets  öfriga  delar  i  N  38°  V.  Härigenom  far  den  förra 
aktningen  utseendet  af  en  lokal  afvikelse,  framkallad  genom 
^eii  starkt  utpräglade  orograliska  liufvudriktningen  ENE. 
%nna  uppfattning  vunne  ett  godt  stöd,  om  äfven  i  andra 
'lelar  af  bäckenet  lokala  afvikelser  i  refflornas  riktning  kunde 
Påvisas,  antydande  ett  liknande  beroende  af  terrängen. 

Omkring  den  nordöstra  fjärden,  öster  om  linien  Skraa- 


30  6 


tila — Vols.  är  refflornas  medelriktning  N  39, v°  V.  Under 
förutsättning'  att  reliefen  i  slutet  af  istiden  varit  densamma 
som  nu,  kunde  isen  här  fritt  antaga  sin  normala  rörelse- 
riktning, livilken  enligt  geologiska  undersökningens  uppgift 
är  mellan  NV — SE  och  NNV— SSE  i  de  nejder,  som  inne- 
fattas i  kartbladet  n:o  2.  Under  samma  förutsättning  har 
isen  också  öfver  Virkbyfjärden  och  dess  flacka  omgifningar 
samt  på  de  NV — SE  gående  bergen  och  dalarne  på  Verk- 
näs—Bredvik-blocket  kunnat  röra  sig  opåverkad  af  tvär- 
gående relielformer.  Medelriktuingen  i  dessa  trakter  är  i 
sjelfva  verket  N  88,s°  V.  Söder  om  Storön  ställer  sig  Bällby- 
landets  balk  på  tvären  mot  skridisen,  i  vester  flankerad  af 
Tallnäslandets  granitmassiv,  och  här,  mellan  Saarenpää, 
Bällby  och  Ahtiala,  gå  refflorna  i  mera  vestlig  riktning, 
N  42,i°  V.  Deremot  borde  man  längs  Storöns  vestra  strand 
på  de  lägsta  klipporna  kunna  uppvisa  någon  om  än  ringa 
afvikelse  i  motsatt  riktning,  framkallad  af  det  djupa  i  N—S 
riktning  framgående  sundet  vid  foten  af  Tallnäslandets 
branter.  Denna  förväntan  blir  uppfyld,  ty  refflornas  medel- 
riktning är  här  N  30,4°  V. 

Samma  sträfvau  hos  refflorna  att  länka  sig  efter  ter- 
rängen skönjes  äfven  i  smått,  Solitander  är  (anf.  arb.  sid. 
88)  benägen  att  såsom  sådan  tyda  variationen  hos  reftel- 
riktninganie  på  den  ofvan  omtalade  bergklacken  i  Bällby 
ström.  På  Ahtiala  färjsunds  södra  strand,  som  sträcker  sig 
i  öster  och  vester  med  brant  sluttning  mot  norr,  gå  refflorna 
i  N  45,5°  V,  men  vid  det  i  N — S  gående  sundet,  som  deri- 
fran  leder  till  Gerkuäsfjärden,  gå  de  i  N  42°  V,  och  i  det 
djupa  trånga  sundet  mellan  Jalasaari  och  Biskopsnäs  gå  de 
till  och  med  i  N  32°  V.  Vid  norra  inloppet  till  sundet 
mellan  Storöu  och  Tallnäslandet,  der  klipporna  sträcka  sig 
så  att  isens  nedersta  lager  tvingas  upp  på  låglandet  kring 


107 


»öle,  gå  refflorna  i  N  47°  V.  men  längre  söderut  i  sundet 
är  medelriktningen  N  34°  V.  De  af  Jernström  observerade 
:-korsrefflorna"  (refflor  i  olika  riktningar  på  samma  berghäll, 
men  ej  öfvertvärande  hvarandra)  på  udden  1,5  km.  vester 
om  Maila  finnas  på  det  ställe,  der  ismassornas  nedre  skikt 
måste  flyta  i  sär,  dels  mot  Bällbylandet  (N  49°  V),  dels 
nppför  bergen  mot  Maila  (N  G0°  V).  Den  afvikande  reffel- 
riktningen  vid  Torhola  tyckes  vara  framkallad  af  den  höga 
branta  bergvall,  som  här  sträcker  sig  i  rent  sydostlig  rikt- 
ning  och   invid  hvars  fot  den  refflade  strandklippan  finnes. 

På  grund  af  dessa  iakttagelser  anser  jag  det  otvifvel- 
aktigt  att  reffelriktningen  N  57 — 64°  V  tillhör  samma  system 
som  flertalet  af  de  öfriga  refflorna  och.  uppkommit  samtidigt 
med  dem.  Den  angifver  den  mest  utpräglade  lokala  afvi- 
kelsen  i  isens  rörelse,  men  ingalunda  den  enda.  Isen,  eller 
•itminstone  dess  nedersta  lager,  har  i  någon  mon  fogat  sig 
efter  terrängens  ojemnheter.  Landskapets  relief,  sådan  den 
nu  är,  har  inverkat  på  isens  rörelse. 

Att  detta  icke  var  alldeles  i  slutet  af  istiden,  synes 
likaledes  af  refflornas  riktning.  De  äro  ej  ett  verk  af  lo- 
kala jöklar.  Ty  rörelsens  anpassning  efter  terrängens  ojemn- 
heter är  högeligen  ofullständig.  Ingen  dalgång  har  inne- 
sltitit  den  is,  som  öfvertvärat  sunden  kring  Storön.  Reff- 
lorna peka  visserligen  i  åtskilliga  riktningar,  men  endast 
sällan  och  likasom  tillfälligtvis  i  någon  orografisk  hufvud- 
riktning.  Den  is,  som  inristat  dem,  har  skridit  från  nord- 
vest  tvärt  emot  Karkkali  och  snedt  öfver  den  starkt  kupe- 
rade trakten  mellan  Karstu  och  Paloniemi  med  dess  nivå- 
skilnader  af  60  meter  och  mera.  Nedpressad  i  sundet  norr 
om  Storön  har  bottenisen,  hämmad  af  de  massor,  som  pac- 
kats mot  höjderna  kring  Maila  och  Saarenpää,  lidit  en  af- 
länkning  på  23°  mot  öster,  men  dock  icke  fått  rum  att  ut- 


308 


breda  sig  längs  sundet,  emedan  skridisen  öster  om  Storön  i 
hela  sin  mägtighet  kunde  fortsätta  sin  normala  stråt.  Bot- 
tenisen i  sundet  kramades  följaktligen  upp  mot  de  södra 
strandhöjderna  och  öfverskred  dem.  På  samma  sätt  upp- 
dämdes den  öfver  Puujärvis  norra  ända  kommande  isen  mot 
Storöns  uordvestra.  hörn  och  de  der  framför  liggande  hol- 
marne, men  förmådde  dock  icke  flyta  ned  i  den  dalgång, 
som  nu  är  sundet  vester  om  Storön,  oaktadt  de  höga  branta 
Tallnäsbergen  hade  bordt  skydda  den  mot  inverkan  från 
detta  håll.  Landisen  var  nog  mägtig  att  öfverskrida  dessa 
höjder  och  genom  sin  påträngning  tvinga  det  mot  Storöns 
uordvestra  del  uppdämda  och  mot  söder  sträfvande  botten- 
lagret att  i  34 — 37°  vinkel  mot  sundets  riktning  taga  vägen 
öfver  strandklipporna  hän  mot  Bällbylandet.  Kär  isen  an- 
lände till  de  rätt  i  N— S  och  E— V  gående  dalar,  som  be- 
gränsa Jalasaari,  fogade  dess  bottenlager  sig  icke  helt  och 
hållet  in  i  dessa  fåror,  utan  aflänkades  genom  dem  endast 
några  grader  åt  höger  eller  venster.  Detta  kan  hafva  skett 
endast  om  skridisen  haft  sådan  mägtighet  att  dess  hufvud- 
massa  rörde  sig  ofvan  jordytans  alla  ojemnheter  och  obe- 
roende af  dem.  Att  så  skedde  bekräftas  af  en  observation, 
som  jag  gjorde  på  högsta  toppen  af  gneisgranitbergen  söder 
om  Stortötar  (enligt  geologiska  undersökningens  karta  77,2 
m.,  enligt  topografiska  kartan  91,2  m.  högt).  Ehuru  berg- 
hällen var  så  vittrad  att  alla  polerade  ytor  voro  försvunna, 
kunde  jag  fullkomligt  tydligt  skönja  en  lång  och  djup  gla- 
cialreffla  gående  i  N  34°  V.  Dess  höga  fria  plats  berätti- 
gar oss  att  anse  den  angifva  den  verkliga  medelriktningen 
hos  landisens  rörelse. 

Eefflor,  som  med  bestämdhet  skulle  kunna  tillskrifvas 
lokala  jöklar,  har  jag  icke  sett.  Möjligtvis  äro  de  i  N  7°  V 
gående   korsrefflorna  på  Euosniemi  sådana.    De  förekomma 


309 


På  en  låg  strandhäll  vid  södra  mynningen  af  sundet  mellan 
Storön  och  Tallnäslandet  ocli  äro  vida  fåtaligare  än  de  pa 
samma  häll  förekommande  refflorna  med  riktningen  N  42°  V. 
hvilka  de  öfvertvära  utan  att  jag  af  de  två  systemens  ut- 
seende kunde  bedöma  hvilketdera  är  äldre.  Ett  annat  ställe,, 
hvilket  äfven  kan  åberopas  som  ett  tecken  på  tillvaron  af 
lokala  jöklar,  är  östra  udden  af  Kaitasaari  utanför  Maila. 
Vidstående  kartskiss  åskådliggör  situationen  (%.  12).    Ud- 


Fig.  12.    Befflad  IcJippa  på  Kaitasaari, 

den  bildas  af  en  från  VSV  utspringande  bergklack  af  fin- 
kornig hård  glimmergneis,  hvars  skikt  stryka  i  N  65°  E  med 
40—50°  lutning  mot  SSE.  Längst  i  NE  är  klippan  afrun- 
dad  med  kupig  sluttning,  men  den  norra  sidan  utgör  en 
brådstupande  nästan  alldeles  rak  \ägg,  som  fortsattes  ett 
stycke  inåt  holmen.  Stranden  gör  här  en  liten  bugt,  mot 
hvilken  flata,  till  större  delen  grustäckta  berghällar  slutta 
ganska  starkt  i  ENE  riktning.  Utanför  viken  och  kring 
udden  tyckes  sjön  vara  djup.  På  de  moutonnerade  hällarne 
i  öster  ser  man  mycket  skarpa  refflor  i  K  64°  V.  Skridisen 
har  således  kommit  öfver  Karkkali,  pressats  ned  i  sundet, 
glidit  upp  mot  Kaitasaari  och  öfver  denna  holme  i  riktning 
fflot  Seppälä.  Den  brådbranta  väggen  har  fått  mottaga 
trycket  af  ismassan.  Den  är  alldeles  jemu,  polerad  och  re- 
pad af  otaliga  refflor,  hvilka  peka  uppåt  mot  udden  i  en 
vinkel  af  37°  mot  horizontalplanet.  Korsande  dessa  refflor 
förekommer  en  hop  andra,  lutande  25°  mot  öster,  på  en  fläck 
af  0,4   qv.    meters   vidd   ungefär   midt  på  väggen.    Äfven 


310 


dessa  refflor  äro  grofva  och  skarpa,  och  det  lyckades  mig 
icke  att  afgöra,  hvilketdera  systemet  är  äldre.  Fläcken  kan 
hafva  uppkommit  genom  en  glidning  af  isen  utför  hällarne 
på  norra  sidan  om  klippväggen,  således  under  en  tid,  då 
sundet  hyste  en  jökel,  hvars  rörelse  icke  påverkades  af  nå- 
gon större  öfver  Karkkali  framskridande  massa.  Denna 
tolkning  lemnar  dock  rum  för  invändningar.  Öfverhufvud- 
taget  får  man  ej  draga  vidtgående  slutsatser  ur  förekomsten 
af  korsrefflor,  innan  rörelsen  hos  skridisens  bottenlager  blif- 
vit  noggrannare  känd.  Då  refflorna  icke  frambringas  direkte 
af  isen,  utan  af  bottenmoränen,  och  denna  består  af  klipp- 
fragment af  de  mest  vexlande  dimensioner,  kunna  lätt  kors- 
refflor uppstå  genom  en  olikformig  förskjutning  af  finare 
fragment  omkring  gröfre  eller  genom  enskilda  styckens  vrid- 
ning  omkring  en  mot  berghällen  vinkelrät  axel. 

Vid  en  jemförelse  mellan  reffelkartan  och  den  geologi- 
ska faller  det  strax  i  ögonen,  att  de  orografiska  formerna, 
så  vidt  de  öfverensstämma  med  geotekturen,  endast  undan- 
tagsvis och  tillfälligt  visa  någon  harmoni  med  inlandsisens 
rörelseriktningar.  Isen  har  framskridit  öfver  ett  orografiskt 
system,  som  var  utdraget  i  en  mot  dess  rörelse  vinkelrät 
riktning  och  har  icke  förmått  modifiera  detta  mer  än  att 
let  fortfarande  utgör  landskapets  mest  framstående  karak- 
är. Icke  ens  de  dalar,  hvilkas  förlopp  är  mycket  afvikande 
från  stratifikationen,  visa  genom  sin  riktning  tecken  till  att 
hafva  uppkommit  genom  glacial  erosion.  Vid  framställnin- 
gen af  traktens  orografi  påpekade  vi  tvenne  sekundära  huf- 
vudriktningar,  hvilka  jemte  ENE— VSV  riktningarne  be- 
stämma traktens  fysiognomi  norr  om  Bällby-  och  Orsnäs- 
landen,  nämligen  en  N — S  riktning  i  vestra  hälften  af  bäc- 
kenet och  en  N  15  —  20°  E  riktning  i  dess  östra  hälft.  Dessa 
båda   riktningar  korsa  de  förra  i  ungefär  60°  vinklar.    In- 


311 

gen  af  dem  närmar  sig  så  mycket  retfelriktningarne,  att  ens 
den  ifrigaste  anhängare  af  den  glaciala  erosionen  skulle 
v%a  tolka  överensstämmelsen  som  ett  bevis  på  att  de  af 
dessa  riktningar  begränsade  dalarne  äro  urholkade  af  isen. 
Härmed  vill  jag  icke  förneka  isens  förmåga  att  afrunda 
bergens  former.  Tvärtom  har  jag  redan  haft  talrika  anled- 
ningar att  tala  om  moutonnerade  hällar,  och  sådana  finnas 
öfverallt  i  Lojobassinen  likasom  i  Finlands  öfriga  nejder. 
Men  afnötningen  har  tydligen  tidigt  nått  sin  gräns.  Om- 
rådet är  rikt  på  lodräta  klippväggar,  och  vanligen  äro  de. 
som  resa  sig  ur  vattnet  eller  nära  stränderna  och  ännu  ej 
blifvit  angipna  af  vittringen,  rikligt  rafflade  i  riktningar, 
som  harmoniera  med  glacialrefflornas  riktning  på  närmaste 
lutande  eller  vågräta  hällar.  Jag  anmärkte  till  min  öfver- 
i"askning,  att  de  hällar,  som  äro  vända  mot  skridisens  rö- 
i'elserifflfiing',  hvarken  äro  mindre  allmänna  eller  lägre  än 
de,  som  stå  i  lä  för  ismassans  angrepp,  ett  förhållande,  som 
vore  otänkbart,  om  isen  urholkat  reliefen  ur  fast  berg. 

Sålunda  icke  blott  saknar  området  stöd  för  åsigten  att 
dess  relief  blifvit  frambringad  genom  glacial  erosion  ur  fast 
klyft,  utan  lemnar  till  och  med  positiva  bevis  pä  att  en 
vidt  gående  erosion  af  denna  art  icke  egt  rum. 

Deremot  gifver  trakten  bevis  på  att  inlandsisen 
i  ett  annat  afseende  haft  ett  stort  inflytande  på  bäckenets 
relief. 

Utom  det  gamla  förkastningssysstemet,  som  föregått 
abrasionen  och  varit  åtföljdt  af  granitens  genombrott,  fin- 
nes i  trakten  ett  yngre,  som  icke  åtföljts  af  några  eruptio- 
ner. Det  står  i  samband  med  bergarternas  förklyftning.  I 
detta  afseende  är  Kohagsberget  vid  C4erknäs  särdeles  läro- 
rikt.  Ofvanstående  konceptbokskiss  (fig.  11,  sid.  73)  gör 
^ke    anspråk   på   att  riktigt  återgifva  detaljerna,  men  kan 


312 

såsom  en  skematisk  framställning  af  f örliållandena  tydliggöra 
följande  beskrifning. 

Såsom  redan  blifvit  omtaladt,  består  berget  af  medel- 
kornig ljusgrå— blekröd  hvitvittrande  gneisgranit  med  svag 
skiffrighet,  livars  strykning  är  E— V  med  lodrät  stupning. 
och  som  genomdrages  af  pegmatitartad  granit.  Till  formen 
är  berget  aflångt  med  en  tvär  krökniug  på  midten,  så  att 
dess  ena  hälft  sträcker  sig  mot  SV,  den  andra  mot  SE  från 
krökningspunkten.  Den  norra  sluttningen  mot  Lillsjön  är 
hög  och  brant,  den  södra  är  lindrig  och  höljd  af  Lojoåsens 
grus  och  af  försumpningar.  Bergets  rygg  är  platåformig 
och  till  större  delen  obetäckt.  Här  förekomma  de  på  sidan 
72  och  följande  beskrifna  platårännorna,  af  hvilka  den  ve- 
stra  är  afbildad  på  tig.  10.  I  bergets  vestra  ända  ligga  i 
gneisgraniten  skiktändar  och  fragment  af  finkornig  horn- 
blendeförande  glimmergneis  strykande  i  N  86°  Y  med 
50°  S  —90°  stupning,  och  litet  högre  upp,  der  graniten  rå- 
der, synas  enstaka  gneisfragment  med  N  50°  V  strykning. 
Några  låga  nyblottade  hällar  visa  här  reffling  i  N  29°  V. 

Bergets  vestra  hälft  är  genomdragen  af  ett  spricksy- 
stem, hvars  riktningar  äro: 

1)  N  55—65°  V,  således  parallelt  med  bergets  nord- 
östra kant;  dessa  sprickor  gå  lodrätt  eller  nästan  lodrätt 
ned  genom  berget; 

2)  N  45°  E,  således  parallelt  med  bergets  nordvestra 
kant;  äfven  dessa  sprickor  stå  lodrätt  eller  nästan  lodrätt 
(85°  S-85»  N); 

3)  föga  lutande  spjelkytor  (4°  N— 17°  S);  dessa  äro 
minst  tydliga. 

Mellan  tvenne  sprickor  af  den  första  riktningen,  hvilka. 
der  de  framträda  under  växtmattan,  stå  blott  0,4  m.  fr"11 
hvarandra,  men  divergera  10°  mot  nordvest,  har  det  mellan- 


313 


eggande  blocket  sjunkit  1 — 2  meter,  och  ligger  nu  nere  i 
klyftan  spjelkt  i  flere  stycken  efter  riktningen  2.  Flere 
andra  block,  bland  hvilka  några  af  tusental  kubikmeters 
rJ'md,  hafva  rubbats  ur  sitt  läge.  och  bergets  nordvestra 
sluttning  är  till  stor  del  bygd  i  afsatser.  hvilka  begränsas 
af  sprickytorna  och  den  moutonnerade  hällen.  Några  block 
hafva  glidit  en  eller  flere  decimeter  längs  sprickriktningen 
°;  andra  hafva  sjunkit,  och  detta  olikformigt,  så  att  den 
ena  ändan  ligger  högre  än  den  andra. 

På  det  ställe,  der  berget  ändrar  riktning,  visar  en 
moutonnerad  häll  sprickor  af  riktningen  1  (X  00—64°  V) 
korsande  tvenne  andra  riktningar,  nämligen: 

4)  N  35°  E  med  lodrät  stupiiing.  och 

5)  N  74—76°  V,  likaledes  med  nästan  lodrät  stupning. 
Nära  intill  framträda  spjelkytor  med  17°  S  lutning. 

På  bergets  östra  hälft  råda  riktningarne  4  och  5,  isyn- 
nerhet den  förra,  hvaremot  riktningarne  1,  2  och  3  der  icke 
kunde  igenfinnas.  Äfven  här  ser  man  block,  som  sjunkit 
eller  glidit.  Det  är  anmärkningsvärdt  att  klyftornas  kanter 
ännu  äro  skarpa,  ej  afrundade,  och  att  klyftor  och  springor 
för  det  mesta  äro  torna  till  en  eller  flere  meters  djup. 

Det  abnorma  förhållandet  att  ingen  af  sprickriktniii- 
garne  öfverensstämmer  med  skiliringsplanen  kan  förklaras 
ai  Kohagsbergets  belägenhet  mellan  tvenne  block,  hvilkas 
skiktstrykning  träffar  berget  i  sneda  vinklar,  Lillsjögneisen  i 
^ordvest  och  Verknäs — Bredvik-blocket  i  vester.  Vid  Ojamo 
störiugszons  uppkomst  hafva  dessa  block  måhända  på  gneis- 
graniten  utöfvat  ett  tryck  tillräckligt  starkt  att  bestämma 
lörklyftningen,  men  ej  nog  starkt  att  förvandla  den  tidigare 
skiffrigheten  till  clivage. 

Vid  Ahtiala  färjsund  antecknade  jag  en  annan  för- 
kastning längs   der  rådande  förklyftningssprickor.     Den  be- 


314 


finner  sig  pä  Orsnäslandets  strandklippor  öster  om  färjan. 
Berget  består  af  en  hård  glimmergneis  i  N  75°  E  strykande 
och  55°  SSE  stupande  skikt  och  bildar  en  från  stranden  upp- 
stigande moutonnerad  häll.  Denna  genomdrages  af  en  sprick- 
yta i  N  15°  V  med  70°  E  fall.  Pä  östra  sidan  om  sprickan 
har  berget  sjunkit  två  meter  (se  fig.  13).  Hällarne  dyka 
mot  norr  ned  i  strandgruset  och  döljas  i  söder  under  skog- 
bevuxen  mark.  De  äro  starkt  refflade  i  N  40°  V.  Men 
närmast   förkastningsytan   är   den   sjunkna   hällen   orefflad, 

och  ännu  1 — 1,-,  m.  från  spric- 
kan synas  endast  några  få 
grofva  oklara  refflor.  Slint- 
ytan är  alldeles  slät  och  ned- 
till blankpolerad  utan  spår  till 
rutschrefflor,  och  dess  öfre  kant 
är  föga  afnött. 

Den  å  sid.  53  omtalade 
vestra  klippan  mellan  Kurk- 
saari  och  Loj  obacke  består  af 
granit  med  utkilande  skiktändar  af  gneis  i  X  10°  V  stryk- 
ning och  33—45°  E  lutning.  Dess  vestra  strand  är  en  brant 
klippa  med  i  X  9 — 11°  V  gående  förkastningssprickor  och  3—4 
mellan  dem  liggande  trappformigt  nedsjunkna  block  af  1—3 
meters  bredd.  Utanför  är  bråddjupt.  Också  på  detta  ställe 
äro  slintytorna  glatta  och  jemna. 

Afven  den  på  lig.  12  afbildade  bergväggen  på  Kaita- 
saari  synes  mig  vara  en  förkastningsyta,  utefter  hvilkeii 
det  norra  blocket  nedsjunkit.  Den  är  parallel  med  den  oro- 
grafiska hufvudriktning,  som  är  så  starkt  utpreglad  längs 
hela  sundet  norr  om  Storön,  och  bergartens  strykning  öfver- 
ensstämmer  nära  med  klyftriktningeu. 

Ett   annat   ställe,  der  förkastningen  kan  direkte  påvi- 


Fig.  13.     Förkastning  på  södra 
stranden  af  Ahtiala  färjsund. 


311 


Sas,  än  den  på  sid.  52  omnämnda  och  på  fig\  9  angifva 
§'i'anitklippan  vid  bron  öfver  Hiitis  sund.  Mot  Laxpojo  vi- 
Keu  är  denna  klint  genomskuren  af  en  förkastningsyta,  som 
med  65»  N  fall  stryker  i  E— V.  Det  norra  blocket  ligger 
ungefär  8  meter  lägre,  nere  i  strandens  nivå  (se  tig.  14). 
Det  är  till  största  delen  betäckt  med  krossgrus,  mylla  och 
vegetation.  Endast  dess  vestra  kant  sticker  upp  ur  jorden 
som  låga  moutonnerade  hällar  med  refflor  i  N  41°  V.  Det 
södra  blocket  är  mot  toppen  starkt  afrundadt  och  vittradt, 
Men  längs  nedre  hälften  tvärskuret  och  slätt,  utan  spår  ef- 
ter refflor.  På  en  sida  är  det  stympadt  af  bergsprängare 
ror  väganläggningens  skull,  men  den  vestra  sidan  utgöres 
a*  en  i  N  5°  V  strykande  och  05°  V  stupande  plan  och  slät 
orefflad  \ägg,  som  i  rät  linie  fortsattes  norrut  och  bildar 
det  norra  blockets  vestra  begränsning.  Den  norra  och  den 
vestra  väggen  mötas  i  eu  skarp  vinkel,  som  är  vänd  rätt 
emot  inlandsisens  angreppsriktning.  Ehuru  något  klippblock, 
som  skulle  ansluta  sig  till  den  vestra  väggen,  ej  synes  till,  fcve- 
*M  jag  ej  att  betrakta  den  som  en  yta  af  samma  slag.  som 
«eo  norra  väggen.  Och  att  denna  är  en  förkastningsyta, 
framgår  af  följande  förhållande.  Det  södra  blockets  krön 
°ch  det  norras  yta  äro  moutonnerade  och  den  sistnämnda 
dessutom  refflad.  Eefflorna  kunna  följas  nästan  ända  fram 
till  den  norra  väggen  af  det  högre  blocket.  Skridisen  har 
således  haft  tid  och  kraft  att  starkt  påverka  de  båda  bloc- 
kens nuvarande  i  olika  nivå  befintliga  öfre  ytor.  Men  de 
två  väggytorna  visa  inga  refflor,  ehuru  sådana  för  öfrigt 
mom  området  äro  allmänna  på  lodräta  väggar,  och  vinkeln 
Mellan  de  två  väggarne  är  så  skarp,  som  den  omöjligt  skulle 
kunna  vara,  om  den  uthärdat  angrepp  af  samma  kraft, 
som  åstadkommit  moutonneringen  och  refflingen  af  de  öfre 
ytorna. 


316 


Fig.  14.   Förkastning  vid  Hii- 
tis  bro   norr  om  Lojo  kyrkby. 


Åf  de   två   klyftriktnin- 
garne,  som  bestämma  klintens 
form,    är  den  ena,  E— V,  pa- 
rallel  med  skiktens  strykning 
i  bergen  norr  om  sundet,  sådan 
den  blifvit  framstäld  på  fig.  9. 
Den   andra  riktningen  afviker 
knapt    från    strykningen    hos 
den  kalkstensförande  serie,  som 
lutar  mot  graniten  några  steg 
åt  sydost  invid  vägen,  och  öf- 
verensstämmer  med  höjdernas 
allmänna  riktning  kring  Lojo 
kyrkby  och  med  strandens  för- 
lopp 400  meter  mot  söder. 
På   Kohagsberget,    Kaitasaari   och   klippan   vid  Hiitis 
sund   förekomma  således   förkastningsytor,  hvilka  öfverens- 
stämma  med  de  orografiska  linierna  i  de  närmaste  omgifnin- 
garne.    Lojobäckenet   är   rikt   på    dylika   branta  och  släta 
bergväggar,  hvilka  vända  sin  yta  vinkelrätt  eller  diagonalt 
mot   skridisens  riktning  eller  ock  resa  sig  i  lä  för  dess  an- 
fall, men  blott  i  sällsynta  undantagsfall  sträcka  sig  parallelt 
med   refflornas   riktning  på  vågrät  grund.    De  flesta  bland 
dem,  som  stå  så  att  de  kunnat  angripas  af  ismassan,  liafva 
blifvit   refflade    och   bevarat  sina  refflor,  men  jag  anmärkte 
på   flere    ställen  utom  de  ofvan  uppgifna,  att  refflorna  sak- 
nades,   der  de  enligt  regeln  hade  bordt  förekomma.     Dessa 
väggar  stå  vända  mot  refflornas  riktning,  men  äro  fullkom- 
ligt  jemna   och    glatta.     De   kunna   således  icke  uppfatta? 
sej»   blotta   förklyftningsytor,    från   hvilka   de  motsvarande 
blocken  blifvit   af  isen  aflägsnade,  ty  det  tryck,  som  deraf 
skulle   uppkommit,   hade   icke   kunnat  undgå  att  framkalla 


317 


refflor.  Deras  beskaffenhet  kan  ej  förklaras  på  annat  sätt 
än  klippväggarnes  vid  Hiitis  sund,  genom  förkastningar  jm- 
der  en  period,  då  inlandsisen  i  det  närmaste  hade  fullbordat 
sitt  transport-  och  refflingsarbete. 

Då  vi  på  detta  sätt  tvingas  att  betrakta  talrika  bland 
<le  orefflade  väggarne  som  förkastningsytor,  torde  det  icke 
vara  för  mycket  vågadt  att  äfven  i  en  del  af  de  refflade 
klippväggarne  misstänka  dylika,  isynnerhet  der  deras  ställ- 
ning öfverensstämmer  med  de  närmast  omkring  herskande 
orografiska  liniernas  förlopp.  Och  detta  är  regeln.  Isyn- 
nerhet är  det  vanligt  att  de  dalar  och  sund,  hvilka  sträcka 
S1g'  i  någon  annan  riktning  än  den,  som  stratifikationen  an- 
8'ifver,  begränsas  af  branta  och  plana  klippväggar.  De 
vackra  sunden,  hvilka  norr  om  Ojamo  störingszon  sträcka 
%  i  de  orografiska  hufvudriktningarne  N — S  och  X  15—20°  E, 
nafva  till  väsentlig  del  dessa  branter  att  tacka  för  sin  skön- 
het. Det  synes  mig  sannolikt  att  dessa  sund  äro  sänknings- 
dalar af  glacial  ålder.  Deras  noggranna  och  likformiga 
orientering  i  vissa  väderstreck  antyder  också  deras  upphof 
genom  sprickbildning.  Likaså  deras  rätliniga  förlopp  obe- 
roende af  bergarternas  vexlingar.  Sundet  vester  om  Stor- 
011  genomskär  Karkkalis  kalkstensförande  formation,  berör 
r&Unäslandets  granit  och  kan  sparas  ännu  vid  Skönvik. 
-prån  Hermala  sträcker  sig  ett  sund  mot  söder  förbi  Jala- 
Saari  och  fortsattes  in  mot  Bällbylandet  med  en  vik  omgif- 
ven  af  granithöjder.  Sundet  mellan  Jalasaari  och  Bällby- 
landet fortsattes  likaledes  med  en  vik,  som  begränsas  af 
lodräta  gneisväggar.  Åtskilliga  dylika  af  branta  höjder  ocli 
8'latta  väggar  begränsade  sund  och  vikar  fortsättas  öfver 
land  medels  dalar  med  likadan  begränsning.  Exempel  derpå 
finner  man  vid  nästan  hvarje  ströftåg  på  Outamolandet. 

Glaciala   förkastningar  i  berggrunden   äro  icke  något 


318 


otänkbart.  Tvärtom  måste  sådana  framkallas  af  ismassans 
ofantliga  tryck  på  det  ojemnt  vittrade  undeiiagret.  Anta- 
ger man  inlandsisens  mägtighet  öfver  Lojobäckenet  till  blott 
500  meter,  så  motsvarar  redan  detta  ett  tryck  af  mer  än 
400,000  kgr.  på  hvarje  qvadratmeter.  Fimnos  några  genom 
kemisk  sönderdelning  luckrade  skikt  på  djupet,  så  måste 
de  sammantryckas,  och  hade  kalklagren  i  någon  vidsträck- 
tare mon  blifvit  upplösta  af  grundvatten,  så  måste  instört- 
ningar  ega  rum.  Dessa  måste  isynnerhet  försiggå  längs 
kalklagrens  strykningslinier,  således  i  de  orografiska  hufvud- 
riktningarne.  Och  de  vidsträcktaste  sänkningarne  måste 
inträffa,  der  den  kalkförande  formationen  intog  det  minst 
lutande  läget  och  de  genom  kalkstenens  upplösning  bildade 
hålorna  sålunda  ernått  de  största  horizontala  dimensionerna- 
En  sådan  trakt  är  fjärden  öster  om  Storön. 

Att  kalkstenen  under  tidernas  lopp  varit  utsatt  för 
stark  upplösning,  derom  vittna  ej  blott  de  små  hålorna  i 
Ämmänkallio.  En  vida  större  kalkstensgrotta  förekommer 
2V2  km.  derifrån,  vid  Torhola  på  Karkkali  udde.  Denna 
grotta  omnämnes  i  texten  till  geologiska  undersökningens 
kartblad  n:o  2.  Bifogade  profilteckning  genom  densamma 
är  utförd  efter  anteckningar  och  mätningar,  som  jag  gjort 
på  stället  (fig.  15). 

När  man  med  båt  från  öster  nalkas  Torhola  landnings- 
plats, följer  man  den  vassbevuxna  nordöstra  stranden  af  en 
liten  bugt,  som  från  sundet  skjuter  in  i  Karkkalilandet. 
Stranden  innanför  vassen  är  närmast  vikens  mynning  klip- 
pig,  men  längre  fram  lemna  höjderna  rum  för  en  albevuxen 
strandremsa.  Bakom  alarne  stiger  terrängen  raskt  till  en 
stenig  och  klippig  grusbacke  bevuxen  med  snårig  skog,  i 
hvars  trädbestånd  nio  almar  af  arterna  Ulmus  montana  Wit& 
och   U.    effusa   Willd.   ingå.    Här   och  der  framsticka  små 


319 


klippafsatser.  livilka  likasom  den  branta  bergväggen  bakom 
den  äldsta  almen  genom  sin  svarta  yta  röja,  att  kalksten 
»igår  i  deras  sammansättning.  När  man  sträfvar  uppför 
backen  höger  om  klippväggen  och  den  gamla  almen,  märker 
man  i  berget  tre  små  öppningar,  livilka  tyckas  leda  till  större 
ihåligheter  på  djupet.  Efter  att  hafva  stigit  21  eller  22 
meter   öfver   sjöns   yta.    anländer   man  till  en  några  meter 


mili 


jfc- 


K  „ 


■  å 


-:■ 


m  — 


:.>TXr 


&^ 


Mg.  13.    Torhola  grotta. 

vid  afsats  ej  mycket  lägre  än  bergets  platåformiga  skogbe- 
vuxna krön.  Denna  afsats  bär  en  lummig  lundvegetation. 
I  dess  östra  ända  finnes  en  låg  öppning,  som  leder  in  i  en 
liten  grotta.  I  vestra  ändan  finner  man  en  större  öppning. 
Denna  leder  ned  i  den  stora  grottan,  som  geologiska  under- 
sökningens texthäfte  åsyftar. 

Grottan  sträcker  sig  från  ingången  21  meter  i  vest- 
sydvestlig  riktning  och  ungefär  9  meter  djupt  längs  ett 
kalkstenslager,  hvilket  stryker  i  N  70°  E  med  nästan  lod- 
rätt fall  omgifvet  af  qvartsitisk  gneis  och  genomgått  af 
tunna  qvartsit-  och  felsitskikt  och  lameller.  Kalkstenen  är 
i  hög    grad    orenad   af  qvarts  och  andra  hårda  mineralier. 

■n 


320 


hvilka  dels  äro  inströdda  i  massan,  dels  afsatta  som  gång- 
fyllnad.  Alla  dessa  hårdare  partier  stå  ut  som  otaliga  tag- 
gav,  knölar  och  lister  från  den  af  ett  gulgrått  vittringsstoft 
öfverdragna  kalkytan.  Egentlig  stalaktitbildning  förekom- 
mer deremot  icke:  ej  heller  finnes  på  bottnen  spår  till  sin- 
ter  eller  tuff.  Temperaturen  är  kylig  och  fuktigheten  be- 
tydlig inne  i  de  mörka  kamrarne,  der  ett  entonigt  pickande 
höres  af  de  ständigt  fallande  vattendropparne. 

Grottan  består  af  tre  afdelningar.  Först  kommer  man 
utför  en  fem  meter  lång  brant  nedgång  af  kantiga  block, 
bland  hvilka  en  kullstjelpt  björkstam  underlättar  nedklätt- 
randet, till  en  „vestibul"  af  ungefär  sex  meters  längd,  fyra 
meters  bredd  och  fyra  meters  höjd  på  det  högsta  stället. 
Dess  golf  består  af  idel  kantiga  stenblock,  bland  hvilka  en 
rullsten  af  granit  ligger.  Klyftor  sträcka  sig  snedt  nedåt 
mot  nordvest  och  sydvest.  Invid  inre  ändan  leder  från  ta- 
ket en  klyfta  till  dagsljuset.  Denna  tycktes  röja  spår  efter 
hvirnande  vatten. 

Från  vestibulen  leder  en  trång  passage  utför  ett  stort 
nedrasad!  block  till  den  tre  meter  lägre  belägna  „ salen". 
Denna  afdelning  är  ungefär  fem  meter  lång,  lika  bred  och 
tre  och  tre  fjerdedels  meter  hög.  Klyftor  sträcka  sig  från 
dess  golf  och  väggar  in  i  berget,  och  äfven  uppåt  från  ta- 
ket. Golfvet  är  till  största  delen  betäckt  med  ett  svart 
vittringsmjöl  temligen  starkt  uppblandadt  med  skarpkantig 
småsten.  Efter  att  hafva  gräft  och  brutit  uti  det  till  0,e  ni. 
djup,  stötte  jag  på  större  skarpkantiga  kalkstenspartier. 
Om  de  voro  fast  klyft  eller  blott  nedrasade  block,  kunde 
jag  ej  afgöra.  Förgäfves  sökte  jag  genom  hvarje  skofvel 
mull  för  att  möjligen  upptäcka  några  för  grottbildningen 
främmande  föremål. 

Genom   en  öppning  af  hela  salens  bredd  men  blott  en 


321 

meters  höjd  och  två  meters  längd  kommer  man  utför  ett 
klipptrappsteg  af  0,8  m.  höjd  till  den  innersta  afdelningen, 
»källaren".  Denna  är  fyra  meter  lång  och  sju  meter  bred, 
nien  endast  på  en  liten  del  tre  och  en  half  meter  hög,  för 
öfrigt  knapt  nående  en  höjd  af  två  meter.  Dess  golf  är 
till  det  mesta  betäckt  med  nedrasade  block,  ehuru  några 
uppstående  klippstycken  tyckas  vara  fast  klyft.  Källaren 
fortsattes  både  rätt  nedåt  ocli  snedt  ned  mot  norr,  söder 
och  vester  medels  trångra  klyftor.  I  följd  af  klyftornas  tal- 
rikhet och  vexlande  storlek  samt  de  skarpt  framskjutande 
klippkanterna  råkar  man  här  och  i  grottans  öfriga  afdelnin- 
gar  i  villrådighet  om  hvilka  partier  kunna  räknas  till  kam- 
rarne  och  hvilka  böra  anses  för  klyftor,  hvarför  de  upp- 
gifna  måtten  endast  få  betraktas  som  råa  närmevärden. 
Derför  eger  det  af  dessa  tal  och  profilteckningen  erhållna 
beloppet  320  kubikmeter  ingen  annan  betydelse  än  den  af 
ett  minimital  för  den  upplösta  ocli  bortförda  kalkstenens 
volym. 

I  följd  af  sin  ringa  storlek  och  skiktens  lodräta  stal  1- 
iiing  har  Torhola  grotta  kunnat  bevaras  at  oss.  Men  på  de 
ställen,  der  grundvattnen  anträffade  mindre  lutande  kalk- 
stensbäddar, uppkommo  sannolikt  hålor  af  sådana  dimensio- 
ner att  de  måste  instörta  för  ett  ganska  måttligt  tryck.  Vi 
kunna  till  och  med  af  liknande  förhållanden  i  andra  länder 
draga  den  slutsatsen,  att  åtskilliga  af  hålorna  torde  hafva 
instörtat  redan  före  istiden  genom  det  öfverliggande  vitt- 
1'ingsgrusets  tryck  eller  genom  sprickbildning  i  hvalfvet. 
Men  många  höllo  väl  ändock  stånd  i  ett  slags  labilt  jemn- 
vigtsläge,  till  dess  inlandsisen  kom.  Genom  kalkstenslagrens 
upplösning  kunna  tillräckliga  klippmassor  bortföras  från  bäc- 
kenet, för  att  framkalla  stratigrafiska  längddalar.  På  Euos- 
niemi  funno  vi  en  kalkstensrik  lagerföljd  af  6  meters  mäg- 


322 


tig-het   nära   intill    en   mycket  kalkstensrik  serie  af  mer  än 
15    meters  vidd.    I  Ämmänkallio  uppdyka  6—8  meter  vex- 
lande   kalksten   och  pyroxenfels  jemte  tunna  mellanskikt  af 
felsitiska    och   qvaftsitiska    bergarter.    På  vestra  udden  af 
Mustasaari   innesluta   gneislagren   bäddar  af  kalksten,   mer 
eller   mindre   rena.    af  14,.-,  -3,»  —4,5  m.  bredd  i  dagytan 
jemte  flere  tunnare  skikt.     Geologiska  undersökningens  text- 
häfte n:o  2  uppgifver  en  kalkbädds  mägtighet  vid  Hermala 
till  20,8  m.,  kalklagrens  bredd  i  Karislojo  till  3  å  9  m.  och 
medelmägtigheten  hos    den  stora  kalksträckningen  norr  om 
Lojo    kyrka    till    59,4  m.    Om  sådana  kalkstensmassor,  en- 
samma eller  några  i  tät  följd  efter  hvarandra,  luta  lindrigt 
in  under  jordytan,  nå  de  efter  ett  kort  förlopp  hundra  me- 
ters   djup.     Upplösta    och    bortförda    qvarlemna    de   ett  af 
sprickor  genomsatt  tak,  som,  då  lagren  utmynna  i  dagytan, 
saknar   stöd   på   en    sida.     Om  dylika  block  ej  af  sin  egen 
tyngd   tvingas    att   instörta,    så    kunna   de  åtminstone  icke 
undgå    en    sådan   katastrof  under   trycket   af  en  inlandsis. 
Men  icke  blott  kalkstenen  kan  gifva  upphof  till  sänkningar. 
De   fältspat-    och  kalksilikatförande  bergarterna  förlora  ge- 
nom vittringen  en  betydlig  del  af  sin  massa,  och  måste  der- 
för,  underkastade  tryck,  gifva  efter  och  sjunka  tillsammans. 
Det  karbonatrika  vattnet,  som  sipprar  genom  kalktrakternas 
berggrund,  är  särskildt  egnadt  att  befordra  vittringen.    De 
flesta  och  största  sänkningarne  egde  troligen  rum  redan  vid 
ismassans    första   ankomst.    Derför    äro  också  de  flesta  för- 
kastiiingsytor,    som   inuehafva   ett   för  isens  angrepp  utsatt 
läge,  refflade.     Men  några  hvalf  gåfvo  väl  först  efter  lång- 
varig   och  kanske  förnyad  påtryckning  vika,  och  deraf  för- 
klaras  förekomsten   af  orefflade    förkastningsytor  i  nordlig 
och   vestlig    exposition.     De   här  i  fråga   varande   små  för* 
kastningarue  kunde  lättast  ske  längs  de  ytor,  som  beteckna 


323 

bergarternas  minsta  koliäsion,  nämligen  förklyftningsytorna. 
Af  dem  plägar  en  vara  parallel  med  strykningen,  de  andra 
deremot  diagonala  i  bestämda  vinklar  eller  vinkelräta.  Vi 
hafva  redan  anfört  flere  exempel  derpå.  Deraf  förklaras 
det  nya  förkastningssystemets  överensstämmelse  med  det 
gamla,  som  föregick  abrasionen  och  åtföljdes  af  granitge- 
nombrotten. 


V.    Postglaciala  förändringar. 

Då  inlandsisen  för  sista  gången  drog  sig  tillbaka  från 
Lojobäckenet,  qrarlemnade  den  mellan  de  afrundade  berg- 
kullarne  blott  ett  obetydligt,  af  talrika  vida  hål  genombru- 
tet lager  af  morängrus.  Likasom  i  Grönland,  enligt  hvad 
A.  E.  Nordenskiöld  upprepade  gånger  och  senast  med  stort 
eftertryck  i  sin  berättelse  om  den  andra  Dicksonska  expe- 
ditionen framhållit,  inlandsisen  i  det,  närmaste  upphört  att 
frambringa  en  bottenmorän,  så  tyckes  äfven  här  dess  erode- 
rade  kraft  hafva  blifvit  uttömd  och  erosionsprodukterna  till 
största  delen  blifvit  bortskaffade,  innan  istäcket  smälte  bort. 
För  det  mesta  är  morängruset  här  icke  i  stånd  att  väsentligt 
modifiera  den  af  berggrunden  gifna  reliefen,  öfverallt,  till 
och  med  i  dalarne  och  på  de  flacka  fälten,  sticka  rundade 
klintar  och  flata  hällar  fram  ur  de  lösa  jordarterna. 

I  skarp  kontrast  mot  fattigdomen  på  bottenmorän  stå 
de  väldiga  hopar  af  svallgrns,  som  förekomma  på  vissa  stäl- 
len i  bäckenet  och  af  hvilka  de  betydligaste  äro  Karislojo 
och  Lojo  åsarne.  Dessa  åsar  finnas  i  korthet  beskrifna  i 
Geologiska  undersökningens  texthäfte  n:o  2.  För  en  när- 
mare kännedom  om  den  stora  Lojoåsens  form  och  inre  byg- 


324 


nad  hafva  vi  att  tacka  Manritz  Jeruström  och  0.  P.  Soli- 
tander,  hvilka  i  de  på  sidan  6  anförda  skrifterna  hafva 
nedlagt  resultaten  af  sina  omsorgsfulla  undersökningar  öfver 
denna  ås.  Då  jag  endast  har  obetydligt  att  tillägga  till 
deras  iakttagelser,  får  jag  hänvisa  läsaren  till  dessa  lätt 
tillgängliga  arbeten  och  inskränker  mig  här  till  en  så  knapp 
redogörelse   öfver   åsarne,  som  närvarande  ämne  medgifver. 

Båda  åsarne  äro  tillräckligt  stora  att  göra  sig  gällande 
bland  de  förnämsta  dragen  i  traktens  orogran.  Karislojo- 
åsen  når  söder  om  Särkjärvi  ungefär  75  meters  höjd  öfver 
hafvet  och  sträcker  sig  nästan  utan  afbrott  i  rät  lime  mot 
nordost  genom  Loj  obäckenets  nordvestra  del.  Dess  bredd 
uppgår  på  några  ställen  till  510  meter  och  dess  sidor  slutta 
10 — 15°,  på  någon  punkt  äfven  20°.  Om  dess  inre  bygnad 
föreligger  endast  en  observation,  anförd  i  Geologiska  under- 
sökningens texthäfte  jemte  den  allmänna  anmärkningen  att 
åsen  sammansättes  af  „sadelformigt  öfver  hvarandra  lagrade 
grus-  och  sandlager'  af  olika  mägtighet,  korn  och  färg". 

Af  större  intresse  för  vårt  ämne  är  Loj  oåsen  (eller,  som 
den  äfven  kallas,  Hangöåsen),  emedan  den  ligger  inom  det 
här  närmare  framstälda  området,  eger  betydligare  dimensio- 
ner och  intager  en  sådan  plats,  att  dess  material  måste 
hafva  passerat  öfver  och  åtminstone  till  stor  del  härstamma 
ifrån  sjelfva  bassinen.  Som  en  sammanhängande  vall  af 
jemnhöjd  med  områdets  högsta  partier  stryker  åsen  från 
Loj  o  station  till  Virkby.  Der  sänker  den  sig  något,  blir 
mera  oregelbunden,  vänder  sig  nära  Kyrkstad  i  sydlig  rikt- 
ning och  upphör  plötsligt  strax  nedanför  Kyrkstad  gästgif- 
veri.  Mellan  detta  ställe  och  Munkberget  är  en  lucka,  som 
endast  till  en  del  fylles  af  ett  par  små  svallgrushöjder  i 
närheten  af  Gerknäs  haltpunkt.  Munkberget  sträcker  sig  i 
östlig  riktning  snedt  emot  Kyrkstad.    Dess  dälder  och  slutt- 


325 


ningar  hysa  ansenliga  massor  af  svallgruset.  Från  Munk- 
berget sträcka  dessa  sig  öfver  till  Kohagsbergets  södra  sida. 
ocli  der  återfår  åsen  sin  normala  bygnad,  ehuru  den  ej  mera 
når  samma  höjd.  som  norrut.  Under  sin  moartade  sträck- 
ning mot  Svarta  station  öfverstiger  den  ingenstädes  70  meter, 
medan  den  från  Vols  norrut  till  Laxpojo  ingenstädes  sänker 
sin  rygg  under  80  meter  och  öster  om  Ojamo  på  ett  ställe 
når  102.4  meter.  Bredden  vexlar  mycket  på  korta  afstånd. 
Så  väl  öster  om  Laxpojo  som  vid  kyrkbyn  uppgår  den  till 
1200  meter,  men  på  den  mellanliggande  sträckan  afsmalnar 
den  plötsligt  till  480  m.  Från  kyrkan  aftager  åsens  bredd 
deremot  regelbundet  mot  Yirkby,  der  den  utgör  500  meter 
likasom  vid  Kyrkstad  och  närmast  söder  om  Kohagsberget. 

Åsen  består  af  vexlande  lager  af  gröfre  och  finare 
rundrulladt  eller  kantrulladt  grus,  sandfritt  eller  mer  eller 
mindre  sandblandadt,  samt  nästan  stenfria  sandskikt.  Lag- 
ren äro  något  oregelbundet  ordnade,  på  några  ställen  mautel- 
formigt,  på  andra  nästan  horizontalt,  på  åter  andra  ensidigt 
lutande.  En  del  lager  tyckas  ega  stor  utsträckning,  andra 
ser  man  utkila  efter  ett  kort  förlopp.  På  ett  ställe,  vid 
Kyrkstad,  har  Jernström  sett  ett  1  dm.  tjockt  lager  af  san- 
dig lera  utkila  i  åsens  inre.  Ytan  betäckes  nästan  öfverallt 
med  en  mantel  af  sand  eller  fint,  starkt  sandblandadt  grus, 
som  nedtill  på  ömse  sidor  om  åsen  utbreder  sig  till  sand- 
fält och  der  antager  allt  finare  korn  på  längre  afstånd. från 
åsvallen.  Detta  sandtäcke  kan  emellertid  saknas,  och  nord- 
ost om  Laxpojo  finner  man  vissa  sträckor  af  åsens  krön  i 
ytan  sammansatta  af  sandfritt  rulladt  grus. 

Åsens  material  är  fritt  från  det  för  morängruset  ka- 
rakteristiska bergartsmjölet,  I  de  djupare  lagren  är  gruset 
vanligen  mindre  väl  afrundadt,  och  äfven  i  cle  öfversta  lag- 
ren har  jag  ingenstädes  sett  verkligt  rullstensgrus  af  sådan 


326 


form,  som  forsande  vatten  eller  stark  bränning  framkallar. 
Stenarne  äro  endast  i  kanterna  väl  afrundade  och  på  ytorna 
afnötta  så  att  den  polityr  och  repning,  som  de  tilläfventyrs 
erhållit  under  inlandsisen,  försvunnit.  Stenames  form,  berg- 
artsmjölets frånvaro  och  den  tydliga  skiktningen  ådagalägga 
att  åsen  undergått  en  genomgripande  omgestaltning  under 
inverkan  af  vatten.  Åsens  belägenhet  i  en  nästan  rätlinig 
sträckning  vinkelrätt  mot  refflorna  och  oberoende  af  under- 
lagets höjdförhållanden  samt  materialets  petrografiska  beskaf- 
fenhet angifva  ett  glacialt  upphof.  Professor  Wiik  har  länge 
ansett  Lojoåsen  för  en  ändmorän,  och  G.  de  Geer  har  i 
Geologiska  föreningens  i  Stockholm  förhandlingar  för  1884 
påpekat  den  öfverraskande  öfverensstämmelse,  som  förefinnes 
mellan  Lojo-  och  Karislojoåsarnes  ömsesidiga  ställning  å  ena 
sidan  om  Östersjön  och  å  den  andra  sidan  förloppet  af  änd- 
moränerna  i  Vestergötland,  på  Dal  och  omkring  Kristiania 
fjord.  Enligt  de  af  Åkerblom  utförda  och  af  Jernström  of- 
fentliggjorda stenräkningarne  i  några  grustag  mellan  Lehmi- 
järvi  och  Lojo  backe  består  gruset  till  39  %  af  graniter, 
28,8%  af  glimmergneis,  10,6  %  af  grönstenar,  9,7%  af 
syeniter,  8,4%  af  hornblendegneis  och  S,&  %  af  andra  berg- 
arter, bland  hvilka  uppgifvas  kalksten,  fältspat,  qvarts  och 
ett  stycke  sandsten.  Fattigdomen  på  kalksten  förklaras 
deraf,  att  materialet  till  den  del  af  åsen,  i  hvilken  stenräk- 
ningarne skett,  enligt  refflornas  antydan  ej  kommit  från  de 
kalkstensrika  trakterna  söder  om  Outamo— Hiitis-zonen.  1 
trakten  kring  Kyrkstad  och  Gerknäs  anträffade  jag  deremot 
talrika  små  fragment  af  kalksten,  euritgneis  och  pyroxen, 
och  på  sydöstra  sidan  af  Kohagsberget  till  och  med  ett  4 
kub.  dm.  stort  stycke  arkosartadt  vittrad  pyroxenhaltig  gneis 
med  druser  af  kalkspatkristaller.  Tillgången  på  fragment 
af  kalksten  och  pyroxen  skulle  sannolikt  vara  ännu  mycket 


327 


större,  om  ej  dessa  mineralier  i  följd  dels  af  sin  mindre 
hårdhet  dels  af  sin  genom  vittringen  mörare  beskaffenhet 
skulle  hastigare  än  de  öfriga  bergarterna  blifvit  af  isen 
målade  till  stoft. 

Rikedomen  på  material  i  åsen  i  jemförelse  med  den 
anmärkta  fattigdomen  på  bottenmorän  inom  bäckenet  nöd- 
vändiggör den  slutsatsen  att  inlandsisen  ofantligt  lång  tid 
måste  hafva  arbetat  på  åsbygnaden.  Då  sydost  om  åsen 
intet  spår  af  ändmoräner  förefinnes,  kan  den  knapt  betrak- 
tas blott  som  resultatet  af  en  fas  i  istäckets  afsmältnings- 
process.  Mera  sannolik  synes  mig  De  G-eers  uppfattning  att 
denna  ås  betecknar  den  yttersta  gränsen  för  ett  senare  fram- 
ryckande af  inlandsisen. 

Vare  härmed  huru  som  helst,  så  har  isen  under  en 
lång  tid  betäckt  Lojobäckenet  intill  åsen  under  sådana  hyp- 
sometriska  förhållanden,  att  den  framskred  öfver  och  med- 
tog fragment  från  de  kalkstensförande  lagren  på  bassinens 
botten.  Det  är  då  att  vänta,  att  inlandsisen  på  det  lägsta 
stället  af  bäckenets  bård  hade  bordt  rinna  öfver,  och  under 
den  framskjutna  jökeländan  gif va  af  lopp  för  sitt  smal  tvatteu. 
En  utbugtning  af  åsen  och  en  öppning  i  densamma  borde 
finnas  på  ett  sådant  ställe. 

Iakttagelsen  bekräftar  denna  förmodan.  En  åsport 
tinnes  och  har  redan  blifvit  i  korthet  omtalad,  det  är  luc- 
kan mellan  Kyrkstad  och  Munkberget.  Som  ettparhalföppna 
dubbeldörrar  stå  åsens  ändar  ifrån  hvarandra  här  på  det 
lägsta  stället  af  bäckenets  sydöstra  brädd.  Öppningen  är 
således  af  åsens  egen  ålder,  icke  ett  senare  genombrott. 
Omkring  och  mellan  bergklintarne  i  åsporten  är  terrängen 
helt  låg  med  undantag  af  de  två  små  aflånga  svallgrushöj- 
derna  sydvest  om  Kukkumäki.  Mellan  Kyrkstad  och  Kukku- 
mäki  bildas  vattendelaren  af  ett  krossgrusfält,  och  gneii 


328 


derna  närmast  norr  om  Munkberget  oingifvas  likaledes  af 
en  ursköljd  bottenmorän.  Af  samma  jordart  höljes  hornblende- 
gneisbergets  fot  norr  om  Lillsjöns  östra  ända.  Mera  rulladt 
är  det  grus  som  inhöljer  östra  sluttningen  af  berget  norr 
om  Gerknäs  haltpunkt.  För  öfrigt  sträcker  sig  mosanden 
från  Kyrkstad  längs  landsvägen  söder  om  Kukkumäki  till 
Jöiisböle  skolhus  och  kantar  äfven  till  en  del  dälden  invid 
Munkbergets  norra  fot.  Åkerlera  intager  alla  de  lägsta 
markerna,  och  en  mosse  fyller  bottnen  af  den  däld,  som 
från  Jönsböle  sträcker  sig  mot  Munkberget  och  längs  dess 
norra  fot  vänder  sig  mot  öster.  Tvenne  mindre  mossar  ligga 
i  sänkorna  öster  och  vester  om  Kukkumäki. 

Af  kalkstens-  och  pyroxenfragmentens  förekomst  i  åsens 
yta  och  af  åsportens  tillvaro  måste  vi  draga  den  slutsatsen 
att  landiseu  ännu  vid  slutet  af  sin  härvaro  hvilade  på  fast 
underlag  och  icke  uppbars  af  något  haf.  Å  andra  si- 
dan finnas  vittnesbörd  om  att  en  stor  sammanhängande  vat- 
tensamling åtminstone  vid  istidens  slut  svallade  mot  iskan- 
ten. Solitander  meddelar  profiler,  som  sträcka  sig  till  mer 
än  7  meters  djup  i  åsen,  och  alla  visa  en  tydlig  skiktbyg- 
nad.  Ändmoränens  meterial  är  öfveralt  ursköljdt  och  mer 
eller  mindre  sorteradt,  och  öfverallt,  sa  djupt  det  är  kändt, 
kantrundadt  med  mattslipade  stenytor.  Hade  moränen  bil- 
dat sig  på  land,  så  skulle  endast  jökelelfvarne  hafva  kun- 
nat åstadkomma  ett  sådant  verk.  Men  i  sådant  fall  borde 
materialet  vara  utbredt  i  elfvarnes  riktning.  Det  från  isens 
yta  och  sprickor  kommande  smältvattnet  har  ej  på  något 
ställe  haft  kraft  att  sprida  ut  ändmoränens  grus.  Det  är 
endast  i  bred  massa  utkafladt  på  de  sträckor,  der  isbrämet 
haft  lättare  att  oscillera,  d.  v.  s.  i  de  lägre  och  mera  lång- 
sluttande  nejderna.  Denna  utkafling  tilltager  närmare  skär- 
gården,   så   att  åsen  i  Karis  och  Pojo  eger  formen  af  vida 


329 


moar.  Flyttblock  af  traktens  bergarter  kröna  äsen  och  dy- 
lika äro  inbäddade  i  dess  massa  till  6 — 7  meters  djup.  De 
störa  icke  lagringen.  Ett  annat  vittnesbörd  för  en  hög  vat- 
tenytas närvaro  vid  slutet  af  åsbildningen  är  förekomsten 
af  terrasser  längs  åsens  sidor.  De  tillhöra  dock  likasom  flytt- 
blocken  på  deras  yta  åtminstone  till  stor  del  en  postglacial 
tid,  ty  äfven  den  nordvestra  sluttningen  är  rikt  utrustad 
med  dessa  bildningar.  Då  flyttblocken  pä  åsens  högsta  de- 
lar bilda  formliga  vallar,  är  det  tydligt  att  vattenytan  en 
gång  efter  istiden  betäckt  hela  området.  Denna  vattenyta 
kan  endast  hafva  tillhört  ett  haf,  samma  haf.  som  hyst 
Yoldia  arctica  i  Östersjöprovinserna  och  östra  Sverige,  detta 
fossilfattiga,  kalla  innauhaf,  som  Erdmann  påpekat  i  sitt 
verk  om  Sveriges  (jy artära  bildningar.  Doktor  O.  Nordqvist 
har  i  februari  detta  är  ur  Lojosjön  upphemtat  den  från  La- 
doga,  Kallavesi  och  andra  sjöar  bekanta  reliktfaunan  af 
Gammarider,  Mysis  relicta,  Pontoporeia  affinis  m.  m. 

Då  inlandsisen  drog  sig  tillbaka  och  efterhand  qvar- 
lemnade  de  mindre  svallgrushögarne  vid  Bredvik,  ATirkby, 
Vols  och  Humppila  och  omsider  för  en  tid  stannade  för  att 
uppbygga  Karisloj  oåsen,  intog  hafvet  sålunda  dess  plats,  ur- 
sköljde  morängruset  och  af  lagrade  den  derur  uppslammade 
sanden  och  leran.  Detta  ursköljnings-  och  omlagringsarbete 
fortsattes  då  hafsytan  sedermera  sjönk,  och  följden  har  blif- 
vit  att  allt  i  dagen  liggande  morängrus  eger  mer  eller  mindre 
svallgruskaraktär  och  saknar  lera.  Endast  på  stort  djup 
och  på  skyddade  ställen  kan  man  hoppas  att  finna  hardi 
packadt  lerigt  och  kantigt  krosstensgrus,  sådant  Solitander 
beskrifver  från  den  trånga  dalgången  mellan  Kohagsberget 
och  Munkberget,  der  det  ligger  öfverlagradt  af  åsens  material. 

Bergkullarnes  kalhet  kan  icke  tillskrifvas  vattnets  verk- 
samhet,   ty    om   vågsvallet  funnit  något  ansenligt  gruslager 


330 


att  bearbeta  ocli  bortföra,  så  hade  klyftorna  i  bergen  bordt 
blifva  fylda  dermed.  I  sjelfva  verket  äro  berg-klyftorna  of- 
tast torna  till  stort  djup.  såsom  jag  redau  anmärkt  vid  be- 
skrifningen  öfver  Kohagsbergets  yttre.  Hafvet  svallade  di- 
rekte mot  klipporna,  men  var  icke  nog  salt  och  nog  varmt  att 
såsom  Medelhafvet  kemiskt  angripa  de  lätt  sönderdelbara 
fältspatbergarterna.  Ej  heller  egde  det  tillräckligt  stark 
bränning  att  mekaniskt  förstöra  bergens  genom  den  pregla- 
ciala  vittringen  och  inlandsisens  verksamhet  frammanade 
former.  Såsom  ännu  i  dag  bevarade  Östersjön  på  den  tiden 
klipporna  för  förstöring  genom  atmosferiliernas  inverkan. 
De  klippor,  som  nu  ligga  blottade  vid  hafsstränderna,  äro 
så  blankpolerade  och  så  fint  och  skarpt  refflade,  som  om  de 
i  går  hade  blifvit  öfvergifna  af  inlandsisen.  Men  till  och 
med  högre  upp  på  land,  der  polityren  och  den  finare  refflin- 
gen  borttagits  genom  vittring,  förråda  många  grofva  refflor 
och  de  moutonnerade  bergformerna  att  bergens  förstöring 
efter  istiden  varit  förvånanden.  liten.  Man  ledes  till  den 
förmodan  att  det  haf,  som  efterträdde  inlandsisen,  ansenligt 
lång  tid  stod  högt  öfver  det  nuvarande  landet. 

På  lämpliga  ställen  har  hafvet  dock  lyckats  bryta  sön- 
der och  skingra  klipporna.  Detta  har  lättast  kunnat  ske 
med  sådan  bergart,  som  eger  riklig  förklyftning.  Deraf  för- 
klaras, hvarför  de  flesta  fiyttblocken  på  Loj  oåsen  bestå  af 
röd  granit  och  gneisgranit,  ehuru  väl  detta  äfven  delvis  kan 
bero  deraf  att  granit-  och  gneisgranitbergen  äro  de  högsta 
och  derför  företrädesvis  måste  lemna  materialet  till  de  block- 
vallar, som  kröna  åsens  högsta  delar.  I  följd  af  en  sådan 
ntplockning  af  block  ur  bergsluttningarne  hafva  flere  granit- 
och  gneisgranitberg  erhållit  trappformiga  branter.  Denna 
företeelse  bör  icke  förvexlas  med  den  trappformiga  insjunk- 
ningen  af  blocken,  hvarom  tidigare  varit  fråga.    På  Kohags- 


331 


borget  kunna  båda  fenomenen  iakttag-as  på  samma  ställe, 
båda  bestämda  af  den  starkt  utpreglade  förklyftuingen.  Isyn- 
nerhet öfversta  delen  af  den  norra  sluttningen  är  rik  på 
nischer  efter  utplockade  block.  Nischerna  begränsas  af  en 
Vågrät  eller  nästan  vågrät  yta  och  tre  stupande  ytor,  alla 
plana  och  fortsättande  sig'  som  sprickor  genom  berget.  De- 
ras kanter  äro  fullkomligt  skarpa,  hvilket  bevisar  att  bloc- 
ken urplockats  efter  istiden.  Nischernas  bottenytor  äro  ej 
moutonnerade  eller  refflade  som  de  nedsjunkna  blockens 
ytor.  De  ur  nischerna  utplockade  blocken  äro  dels  alldeles 
försvunna,  dels  finner  man  dem  i  oregelbundna  lägen  på  de 
lägre  sluttningarne,  medan  andra  dylika  blifvit  endast  obe- 
tydligt utdragna  ur  nicherna  såsom  lådor.  Ett  block  var 
icke  fiyttadt  från  sin  plats  utan  endast  vändt  i  45°  vinkel 
längs  en  vertikal  axel.  Ett  större  ur  en  nisch  bortfördt 
block  låg  pä  en  lägre  bergsafsats.  Genom  vågräta  och  lod- 
väta sprickor  var  detta  block  deladt  i  mindre,  och  de  öfver- 
sta bland  dem  voro  skjutna  2,5  dm.  mot  söder.  Att  alla 
dessa  fenomen  ej  kunnat  framkallas  af  sprickfrost  ensamt  är 
tydligt,  och  till  ytterligare  bekräftelse  deraf  fann  jag  på  öf- 
versta delen  af  bergets  södra  sluttning  nischer,  som  öppnade 
sig  mot  norr,  ehuru  deras  golf  sluttade  17°  mot  söder. 

Efterhand  som  hafvets  nivå  sjönk,  blottades  bergen 
för  vittringen  och  terrasserna  danades  på  åsarnes  sluttningar. 
Morängruset  på  backarne  urtvättades  och  mosanden  och  le- 
rorna utbreddes  öfver  fälten.  Hafvet  lemnade  bäckenet  ge- 
nom tvenne  öppningar,  åsporten  vid  Kyrkstad  och  sänknin- 
gen mellan  Bålaby  och  Svarta.  Det  är  möjligt  att  den  sjö, 
som  nu  hade  uppstått,  en  tid  haft  tvenne  af  lopp,  ty  små 
strandbräddar  finnas  både  i  Munkbergsdälden  och  i  dälden 
söder  om  Bålaby.  Frågan  om  sjöns  tidigare  aflopp  skulle 
kunna  blifva  föremål  för  en  intressant  undersökning,  ty  dessa 


332 


gamla  strandvallar  antyda  att  genombrottet  vid  Svarta  må- 
hända är  postglacialt.  En  krossgrusvall  har  kanske  der  blif- 
vit  eroderad  af  en  bäck,  som  med  starkt  fall  runnit  till  Pä- 
sar  träsk  i  Karis  ås  nuvarande  ränna.  En  granskning  af 
förhållandena  vid  bruket  är  nödvändig  för  frågans  besvarande. 
De  nyaste  föräudringarne  inom  bäckenet  äro  oväsent- 
liga. Bäckarne  hafva  skurit  ned  sina  bäddar  i  de  lösa  jord- 
arterna. Åtskilliga  bergras  hafva  trånat.  De  största  finner 
man  på  vestra  väggen  af  Tötarbergen  i  en  lodrät  stupa  af 
röd  granit,  samt  på  vestra  stranden  af  Storön  i  det  ofta 
omtalade  qvartsitgneisberget  vester  om  Huila  med  vågräta 
lager.  Många  små  vattensamlingar  hafva  igenvuxit  till  torf- 
mossar.  Vegetationen  har  invandrat  under  skiftande  öden, 
hvilka  antydas  af  många  spridda  och  enstaka  exemplar  af 
arter,  som  tillhöra  en  för  nuvarande  förhållanden  främmande 
flora.  Kalkstensklipporna,  sjöns  mildrande  inflytande  på  kli- 
matet och  de  mot  konkurrens  skyddande  belägenheterna  på 
uddar  och  Öar  hafva  bevarat  dessa  reliktväxter  bättre  än 
de  kunnat  bibehålla  sig  i  omgifvande  trakter.  Slutligen 
har  menniskan  invandrat  och  genom  odlingen  och  sjöfällnin- 
garne  gifvit  bassmen  dess  nuvarande  utseende.  Om  de  sist- 
nämnda har  herr  C.  G.  von  Christierson  på  Gerknäs  god- 
hetsfullt  gifvit  mig  följande  upplysningar.  Den  första  skedde 
1847,  efter  det  planen  i  flere  tiotal  år  varit  påtänkt.  Sjöns 
yta  föll  då  0,7—1. o  meter.  En  ny  fällning  företogs  aderton 
år  senare  genom  arbeten  i  Svarta  ström  1865,  i  Bällby  ström 
1866,  i  Karnais  ström  1867  och  i  Koskis  ström  1868.  Ge- 
nom denna  fällning  sänktes  ytan  ytterligare  något  mer  än 
0,o  meter,  så  att  hela  sänkningen  sedan  1846  uppgår  till 
1,5  meter.  Dessa  successiva  förändringar  af  strandkonturerna 
röja  sig  så  väl  i  de  qvarlemnade  strandterrasserna  som  i  ve- 
getationen.   I  det  äldsta  strandsnårets  ställe,  ofvanför  strand- 


333 

linien  från  1846,  liar  skogen  trädt.  På  de  brantare  strän- 
derna ser  man  det  före  1865  bildade  strandsnåret  höja  sig 
som  en  med  barrträd  insprängd  kuliss  öfver  det  yngsta  snå- 
ret af  låg  gråal  och  klibba],  hvilket  som  en  tät  mur  kan- 
tar det  nuvarande  vattenbrynet.  På  de  långgrunda  strän- 
derna intages  landvinningen  från  1847  redan  af  böljande 
sädesfält,  och  nedanför  dem  utbreda  sig  ängar,  der  ej  mar- 
kens allt  för  sänka  natur  tvungit  odlaren  att  lemna  den 
vilda  växtligheten  fritt  spelrum,  i  hvilket  fall  videsnår  och 
vassar  utvecklat  sig.  Talrika  genom  fällningarna  blottade 
klippor  och  grund  bereda  jemte  dessa  marker  naturvännen 
ett  utmärkt  tillfälle  att  studera  växtlighetens  invandring  på 
jungfrulig  jord. 


VI.    Sammanfattning-. 

Lojobäckenets  grund  består  af  arkeiska  bergarter.  De 
äldsta  lagren  utgöras  af  finkornig  grå  glimmergneis  jemte 
hornblendegneis.  De  äro  fattiga  på  kalksten  och  kalksilikat. 
Högre  upp  blir  gneisen  oftare  röd,  ännu  mera  finkornig, 
sandstens-  eller  qvartsitartad,  och  talrika  delvis  mägtiga 
kalkstensbäddar  uppträda  åtföljda  af  tunnare  skikt  af  qrartsii, 
felsit  och  pyroxenfels.  Den  högsta  horizont,  som  kunnat 
särskiljas,  bildas  af  en  ansenlig  massa  sandstensartad  ljus- 
röd gneis  med  starkt  utpreglad  förklyftning. 

Denna  formation  har  blifvit  slagen  i  stora  veck,  stry- 
kande i  östra  delen  i  ENE— VSV,  i  vestra  delen  af  bäc- 
kenet i  NE— SY.  Isynnerhet  de  veck,  som  bestå  af  de  äldre 
lagren,  äro  starkt  hoppressade,  så  att  skikten  stupa  lodrätt 
eller  i  mycket  stora  vinklar  och  måhända  till  ej  ringa  dé! 
äro  öfverstjelpta.    De  yngre  lagren  intaga  ett  mindre  hop- 


334 


pressadt  läge  och  den  sandstensartade  gneisen  tyckes  på  en 
linie  ligga  horizontelt. 

De  veck,  som  innehålla  de  äldsta,  mest  hoppressade 
lagren,  innesluta  massor  af  medelkornig,  ofta  granatförande 
gneisgranit.  Dennas  skiffrighet  stryker  i  gneisskiktens  rikt- 
ning. Der  gneisskikt  ntkila  i  eller  inneslutas  af  gneisgra- 
niten,  är  gränsen  mellan  bergarterna  vanligen  otydlig,  så 
att  det  ser  ut,  som  om  den  ena  skulle  öfvergå  i  den  andra. 

Efter  veckningen  har  trakten  blifvit  utsatt  för  väldiga 
störingar.  Bergmassan  har  blifvit  genomsatt  af  sprickor  och 
längs  dessa  hafva  förkastningar  och  förskjutningar  inträffat 
De  betydligaste  störiugarne  hopade  sig  längs  Ojamozonen, 
d.  v.  s.  från  Lojo  backe  till  Svarta.  Denna  zon  genomskär 
bergvecken  diagonalt,  och  inom  densamma  är  stratifikatio- 
nen  så  rubbad  att  lagrens  läge  före  förkastningarne  ej  mera 
ken  igenkännas  utan  mycket  noggrann  forskning.  Summan 
af  förkastuingarne  blef  en  stor  sänkning  i  midten  af  bäcke- 
net, hvilken  bragte  de  mindre  veckade  yngre  lagren  ned 
till  jemnhöjd  med  de  äldre.  Bäckenet  bildade  nu  en  kata- 
klas,  hvars  axel  strök  i  NE — SV.  Dessa  störingar  åtföljdes 
af  den  yngre,  massformiga  granitens  genombrott.  Den  in- 
trängde i  sprickorna  och  hålrummen  och  skilde  blocken  från 
hvarandra.  Derför  intager  graniten  de  största  arealerna  inom 
de  områden,  der  förkastningarne  varit  starkast.  Ojamo  stö- 
ringszon  beledsagas  i  nordvest  af  en  nästan  sammanhängande 
granitzon,  och  en  annan  sträcker  sig  snedt  igenom  densamma 
åtskiljande  de  tvenne  mest  rubbande  blocken,  Jönsböle-  och 
Verknäsblocket,  från  hvarandra.  En  annan  ansenlig  granit- 
massiv  bildar  Tallnäslandet. 

Alla  dessa  förändringar  skedde  på  stort  djup.  Veck- 
ningen torde  hafva  försiggått  under  ett  tryck,  som  motsva- 
rar en  belastning  af  berg  till  minst  2,000  meters  höjd.    Un- 


der  dessa  förhållande  impregnerades  kalkstenen  med  mineral- 
lusuingar,  som  gåfvo  upphof  till  de  talrika  invuxna  minera- 
lierna, ock  samtidigt  nppstodo  de  mineral-  och  malmgångar, 
som  utgöra  ett  karaktärsdrag  för  området. 

De  nu  skildrade  processerna  efterlemnade  en  storartad 
bergstrakt,  livars  spår  vi  kunna  följa  i  de  likartade  bergar- 
terna och  deras  med  Loj  otraktens  öfverensstämmande  stra- 
tifikation  genom  hela  sydvestra  Finland.  Det  är  professor 
Wiiks  „södra  gneisgebiet",  såsom  han  benämner  det  i  sitt 
värdefulla  verk  „Öfversigt  af  Finlands  geologiska  förhållan- 
den". Eedan  före  silurtidens  inbrott  tyckes  hafvet  hafva 
nalkats  och  begynt  angripa  denna  bergstrakt.  En  abrasion 
följde,  bergens  inre  blottades  i  ett  frän  söder  lindrigt  sti- 
gande plan  och  silurtiders  haf  bredde  sin  transgression  öf- 
ver  den  nybildade  platån. 

Derefter  förlora  vi  spåren  af  traktens  daningshistoria. 
Huru  länge  platån  var  hafsbotten  veta  vi  ej,  och  lika  litet 
veta  vi  om  nere  transgressioner  och  abrasionér  öfvergått 
densamma.  Blott  det  synes  sannolikt,  att  nya  veckningar 
och  nya  till  stort  djup  gående  förkastningar  ej  mera  inträf- 
fade. Omsider  drog  hafvet  sig  tillbaka  och  platån  blef  ut- 
satt för  atmosfäriliernas  inverkan.  En  vittring  begynte, 
hvilken  torde  hafva  varit  i  full  gång  under  tertiärtiden, 
då  till  och  med  polartrakterna  ännu  hyste  en  rik  vegetation. 
Under  växternas  och  värmens  medverkan  trängde  vittringen 
på  djupet,  platåns  yta  murknade  sönder,  lösliga  beståndsde- 
lar af  bergarterna  bortfördes  af  grundvattnet  och  håligheter 
uppkommo  i  de  kalkrikaste  lagren,  medan  andra  lager  blefvo 
mer  eller  miudre  uppluckrade  och  porösa.  På  ytan  af  abra- 
sionsplatån  runno  vattendrag,  som  genomskuro  de  högsta,  ur 
vittringsgruset  uppdykande  klipporna,  bildande  forsar  och 
strömdrag  i  erosionsrännorna  och  ursvarfvande  jättegrytor  i 

22 


>,.">(; 


hällarne.  Huru  djupt  de  genomgräfde  vittringsgruset,  be- 
rodde af  den  dåtida  Imfsstrandens  läge,  ocli  det;  känna  vi 
ej.  Måhända  uppstodo  redan  nu  några  sjöar  genom  att  de 
största  kalkstensgrottorna  störtade  in. 

Nu  inbröt  istiden.    Landisen  plöjde  ut  vittringsgruset  ' 
och  afrundade  och  slipade  bergklintarne.    Med  detta  arbete 
fortfor   den,   till   dess  nästan  intet  vittringsgrus  mera  åter- 
stod åtminstone  på  de  högre  delarne  af  terrängen.    Tillika 
tryckte  ismassan  på  den  porösa  och  kavernösa  berggrunden, 
sammanpressade  de  murknaste  lagren  och  bragte  grottornas 
hvalf  att  störta  in.    Ett  nytt,  helt  ytligt  system  af  förkast- 
ningar uppkom,  naturligtvis  icke  åtföljdt  af  eruptioner.    En 
följd    af   dessa   förkastningar  är  traktens  ovanliga  rikedom 
på  starkt  flödande  källor  af  konstant  temperatur,  hvarom  så 
väl  Jernström  som  Geologiska  undersökningens  texthäfte  gifva 
närmare  upplysningar.    Det  är  sannolikt  att  rika  källor  välla 
fram  äfven  på  sjöns  botten.    Åtminstone  kunna  de  tempera- 
turanomalier,   som  dr.  O.  Nordcrvist  konstaterat  hos  botten- 
vattnet, icke  förklaras  på  annat  sätt.    Utanför  Ojamo  fann 
han  den  20  februari  på  eftermiddagen  vattenytans  tempera- 
tur under  isen  vara  -f  2,6°  och  bottenvattnets  på  8  meters 
djup  +  4,3°  C.    Följande   morgon  visade  ytvattnet  +  l.«° 
och   bottenvattnet   +  2,6°.     Om  denna  hastiga  ändring  ka» 
bero  på  afkylning  genom  beröring  med  luften  i  lodningshålet, 
så  visade  dock  de  större  djupen  ovanliga  olikheter  på  samma 
tid,  hvilka  ej  kunna  tillskrifvas  observationsmetoden.    Så  t. 
ex.  fann  dr.  Nordqvist  bottenvattnets  temperatur  på  ett  ställe 
af  43,5  meters  djup  vara  -4-  3,3°  C,  och  på  ett  annat  ställe 
af   17,5   meters   djup  likaledes  +  3,.i°  C,  men  på  en  tredje 
punkt   af  18  meters  djup  nära  den  sistnämnda  visade  Ne- 
gretti-Zambratermonietern    +    3,4°    O.     1    allmänhet  vexlade 


337 


bottentemperaturen  mellan  -f  3. o  och  -\-  3,4°  C,  en  ovanligt 
stor  variation  tor  denna  årstid  och  detta  djup. 

De  nya  sänkningarnes  fördelning  öfver  bäckenet  blef 
beroende  af  stratifikationen.  De  djupaste  groparue  måste 
uppstå  i  de  kalkstensrikaste  nejderna,  isynnerhet  der  kalk- 
stenslagren intogo  ett  svagt  lutande  läge.  Detta  skedde 
företrädesvis  inom  kataklasen.  Der  torde  också  vittringen 
hafva  trängt  djupast,  och  sålunda  hafva  vittringen,  grott- 
bildningen,  den  glaciala  ablationeu  och  instörtniugarne  sam- 
verkat att  åstadkomma  de  fördjupningar,  hvilka  nu  intagas 
af  Lojo  sjö. 

Da  inlandsisen  för  sista  gången  drog  sig  tillbaka,  qvar- 
lemnade  den  de  två  åsar,  som  nu  kanta  bäckenet  i  nordvest 
och  sydost  utan  att  uppdämma  dess  vatten.  Isen  efterträd- 
des af  en  sista  transgression.  Det  innanhaf,  som  nu  utbredde 
sig  öfver  området,  förmådde  icke  efterlemna  några  aflagrin- 
gar  af  sådan  betydenhet,  att  bassinens  relief  derigenom  blef 
väsentligt  förändrad.  Ty  isen  hade  icke  qyarlenmat  någon 
betydlig  bottenmorän,  inga  slamrika  floder  utmynnade  i  haf- 
vet  nära  denna  trakt  och  hafvet  hade  hvarkeu  den  kemiska 
eller  den  fysiska  kraft,  som  erfordras  för  marin  abrasion. 
Hafvet  endast  konserverade  bäckenets  former  sa  i  stort  som 
i  smått.  Transgressionens  spår  äro  ej  starkare  äu  nödigt 
varit  för  att  de  ej  skulle  kunna  misstydas. 

Ej  heller  efter  hafvets  återtåg  har  bäckenets  form  un- 
dergått några  anmärkningsvärda  förändringar.  Alla  förut- 
sättningar för  dess  igenfyllning  hafva  saknats.  Vittringen 
är  svag  och  långsam,  vattnens  fall  och  erosiva  kraft  obetyd- 
liga, nästan  noll,  och  den  ringa  mängd  lös  jord.  som  vatten- 
dragen kunna  medföra,  aliagras  redan  i  de  sma  sjöar,  ge- 
nom  hvilka   de  måste  passera  för  att  komma  till  Lojosjön. 

Vi    återkomma  nu  till  v.  Eichthofens  indelning  af  in- 


338 


sjöarne.  Med  den  uttryckliga  reservation,  att  flere  orsaker 
kunna  samverka  till  en  sjös  uppkomst,  uppställer  denne  er- 
farne  och  genialiske  geograf  följande  åtta  på  uppkomstsät- 
tet  grundade  hufvudgrupper : 

a)  grusjordsjöar,  vattensamlingar  hvilka  uppkomma  i 
gropar  i  ojemnt  hopad  lös  jord; 

b)  afdämningssjöar,  alstrade  genom  att  en  fördämning 
uppkastas  tvärs  öfver  en  flodbädd; 

c)  afsnörningssjöar,  frambragta  sålnuda  att  en  del  af 
en  hafsvik  eller  en  insjö  genom  landbildning  åtskiljes  från 
det  bäcken,  som  den  tillhört; 

d)  utgräfningssjöar,  hvilka  uppkomma  derigenom  att 
utifrån  verkande  krafter  urholka  ett  bäcken; 

e)  sprängningssjöar,  bildade  genom  att  vattnet  samlar  sig 
i  fördjupningar,  framkallade  af  underjordiska  ämnens  explosion ; 

f)  inbrottssjöar,  uppkomna  genom  iusjunkning  af  ett 
stycke  af  markens  mera  ytliga  lager; 

g)  tektoniska  sjöar,  sådana  vattenfylda  bäcken,  som 
uppkommit  genom  tektoniska  processer,  således  genom  rörel- 
ser i  jordens  djupare  ytlager,  och  hvilka  stå  i  synbart  kau- 
salt  sammanhang  med  den  inre  bergbygnaden ; 

h)  kontinentala  sjöar,  intagande  kontinenternas  vid- 
sträckta inre  bassiner;  om  dessa  anmärker  v.  Richthofeu 
dock  att  de  icke  väsentligt,  utan  endast  till  graden  skilja 
sig  från  många  slag  af  de  mindre  bäckenen. 

Af  dessa  åtta  hufvudgrupper  hafva  endast  d  och  /' 
tillämpning  på  Lojosjön.  Den  är  icke  längre  en  tektonisk 
sjö,  sedan  den  ursprungliga  reliefen  utplånats  genom  abra- 
sionen.  Ej  heller  kan  jag  tänka  på  att  undersöka  möjlig- 
heten af  dess  uppkomst  genom  förändring  af  tyngdkraftens 
riktning  i  följd  af  landisens  afsmältuing.  en  möjlighet,  på 
hvilken  v.  Richthofen  efter  Albrecht  Pencks  föredöme  fäster 


389 


uppmärksamheten  just  med  afseende  pä  de  flaska  insjöarne. 
Ty  i  sådant  fall  borde  Lojobäckenet  betraktas  som  en  érö- 
sionsdal,  hvars  aflopp  befunnit  sig  i  nordvest.  Men  då  förkla- 
rar reversionsteorin  icke  öfverensstämmelsen  mellan  orogrann 
och  stratigrafin,  hvilken  i  Lojobäckenet  framträder  så  klart  i 
följd  af  att  straterna  stryka  nästan  vinkelrätt  mot  refflorna. 
Bland  utgräfniiigssjöarne  särskiljer  v.  Eichthofen  fyra 
slag.  nämligen: 

19)  glaciala  utsopningssjöar,  framalstrade  genom  att 
skridisen  under  sin  rörelse  bortfejar  lösa  massor; 

20)  glaciala  korrasioussjöar,  uppkomna  genom  att  skri- 
disen  utslipar  bäcken  ur  fast  klyft; 

21)  glaciala  rotationssjöar,  bildade  genom  att  skridisen 
under  roterande  rörelse  utsvarfvat  en  rund  kittel; 

22)  eoliska  utgräfningssjöar,  uppkomna  genom  att  vin- 
den bortfört  produkterna  af  den  sekulära  vittringeu. 

Endast  kategorierna  19  och  20  kunna  komma  i  fråga 
för  Lojosjön,  och  då  vi  icke  funnit  några  bevis  på  en  vid- 
sträckt korrasion,  som  i  väsentlig  mon  skulle  hafva  bestämt 
dalarnes  riktning,  måste  äfven  kategorin  20  uteslutas. 

Bland  inbrottssjöarne  särskiljer  v.  Eichthofen  tre  slag. 
nämligen : 

25)  vulkaniska  instörtningssjöar.  uppkomna  genom  de 
sammanstörtningar  af  jordens  ytlager,  som  framkallas  af  la- 
vornas sammandragning  vid  afkylningen: 

26)  urlakningssjöar  uppkomna  genom  instörtmng  af 
hvalf  öfver  håligheter,  som  bildat  sig  vid  upplösningen  af 
kalkstens-,  gips-  och  bergsaltmassor ; 

27)  sättningssjöar,  framkallade  genom  glidning  eller 
sättning  af  genomfnktade  lösa  jordlager. 

Äfven  bland  dessa  kategorier  kan  man  icke  tveka  om 
valet.    Vi  hafva  uppvisat  sannolikheten  af  att  under  istiden 


340 

instörtningar  egt  rum  efter  de  under  deu  preglaciala  vittrings- 
tiden  upplösta  ocli  aflägsnade  kalksteuarue  och  de  audra 
lösliga  beståndsdelarna  i  Lojobäckenets  berggrund. 

Slutsatsen  blir  deu,  att  Lojobäckenet  är  en  glacial  ut- 
sopuingsbassiu,  troligen  äfven  delvis  eu  urlakningsbassiu. 
uppkommen  i  eu  af  sekulär  vittriug  augripeu  abrasioiisplata. 


Innehåll. 

Sid. 

Inledning 225. 

I.    Lojobäckenets  orografi 229. 

II.    Lojobäckenets  geotektonik 237. 

i.    Sydöstra  delen 237. 

2.  Mellersta  och  norra  delen 253. 

3.  Ojarao  störingszon 272. 

III.  Förhållandet  mellan  geotektnren  och  orografin     ....  280. 

IV.  Inlandsisens  inverkan 300. 

V.  Postglaciala  förändringar 323. 

VI.  Samman  fattning 333. 


— ^j\t\Msws 


Pris:  4  Mark. 


3f>- 


^=»HK 


^W 


BIDRAG 


KÄNN E DOM    AF 


FINLANDS  NATUR  och  FOLK. 


Utgifna 


Finska  Vetenskaps-Societeten. 


Fyrationäesjette  Häftet. 


)=£=* 


-<§c= 


BIDRAG 


KÄNNEDOM    AF 


FINLANDS  NATUR  och  FOLK. 


Ute;  i  fn  a 


Finska  Vetenskaps-Societeten. 


Fyrationdesjette  Häftet. 


Helsingfors, 

Finska  Litteratur-sällskapets  tryckeri. 
1888. 


INNEHALL: 

Sid. 

Den  finska   mineralsamlingen   i   universitetets  i  Helsingfors  mineralkabi- 

neft.    Af  F.  J.  Wiil:    (Med  3  plancher.) 1. 

°m  brottstycken  af   gneis    i  gneisgranit  från   Helsinge  socken.     Af  F. 

J.   Wiilc.     (Med  trenne  plancher.) 43, 

B|drag  till  kännedom  af  vestra  Finlands  glaciala  och  postglaciala  bild- 
ningar.   II.    (Med  3  taflor.)     Af  Hjalmar  Gyllincj     ...      71. 

iakttagelser  öfver  hafsvattnets  salthalt  och  temperatur  inom  Finlands 
sydvestra  skärgård  och  Bottniska  viken  sommaren  år  1887.  Af 
Osc.  Nordkvist.     (Med  2  taflor.) gi. 

Askvädren  i  Finland  1887.     Af  A.  F.  Sunäell     .     .     .' 109. 

Kemisk   undersökning   af  hafsvattnet  i  Finlands   sydvestra  skärgård  och 

Bottniska  viken.     Af  Edv.  Hjelt 173. 


Dm  Fikska 


MINERALSAMLINGEN 


UNIVERSITETETS  I  HELSINGFORS 


MINERÅLKÄBINETT. 


AF 


F.  J.  WIIK. 


(MED     3     PLANCHER.) 


Förord. 

Efter  det  att  universitetets  äldre  mineralsamling  genom 
Åbo  brand  till  största  delen  förstörts,  lades  grunden  till  en 
öy  samling  af  finska  och  utländska  mineralier  genom  inkö- 
pet af  Grefve  Fabian  Steinheil's  stora  mineralsamling,  hvilken, 
hvad  de  finska  mineralierna  beträffar,  till  större  delen  blif- 
vit  sammanbragdt  af  dåvarande  Bergsintendenten,  aflidne  Stats- 
rådet N.  Nordenskiöld  (se  A.  E.  Arppe:  Minnestal  öfver  N. 
<*•  Nordenskiöld.  Acta  Soc.  Scient,  Fenn.  Tom.  VIII).  Denna 
samling  af  finska  mineralier  bar  sedermera  erhållit  en  vär- 
defull tillökning  genom  inköpet  af  Statsrådet  N.  Nordenskiölds 
kristall-samling  äfvensom  genom  välvilliga  gåfvor  af  lands- 
män, bvilka  finnas  anförda  i  de  af  universitetets  rektorer  ut- 
gifna  8-års  berättelser  öfver  dess  förvaltning  och  verksamhet. 

En  förteckning  af  de  i  denna  samling  förekommande 
mineralier,  upptagande  icke  blott  fyndorterna  utan  ock  de- 
ras sätt  att  förekomma,  paragenesis  etc,  har  synts  mig  vara 
W  behofvet  påkalladt.  Sedan  A.  E.  Nordenskiölds  „Beskrif- 
Hbig  öfver  de  i  Finland  funna  mineralier"  2:dra  appL  1863 
Utkom,  har  redan  en  så  lång  tid  förflutit,  att  ett  supplement 
till  densamma  väl  kan  anses  bchötligt.  Äfven  finner  man 
ännu  i  utländska  läro-  och  handböcker  i  mineralogi  origtiga 
uPPgifter  rörande  åtskilliga  finska  mineralier  särskild!  be- 
träffande deras  fyndorter.  Slutligen  har  jag  önskat  genom 
denna  förteckning  komplettera  den  af  mig  utgifna  läroboken 
1  bestämmande  mineralogi,  i  hvilken  mineraliernas  paragene- 


sis  och  fyndorter  endast  undantagsvis  kunnat  anföras  och  de 
finska  mineralierna  icke  eller  endast  i  förbigående  kunnat 
påpekas. 

De  undersökningar  af  finska  mineralier,  som  blifvit  ut- 
förda af  finska  mineraloger  och  kemister  samt  publicerade  i 
arbeten  utgifna  i  Finland,  äro  här  nedan  sammanstälda,  och 
det  är  till  dessa,  som  de  vid  de  resp.  mineralierna  inom  pa- 
renthes  satta  siffrorna  hänvisa. 


Acta  Societatis  Scientiarum  Fennicae: 

Tom.  I. 

1)  Quelques  remargues  sur  la  Tantalite  en  Finland  et 
recherches  sur  sa  cristallisation  af  N  Nordenskiöld,  pag.  119. 

Tom.  II. 

2)  Analys   af  tvenne  i  Finland  förekommande  variete- 
ter  af  smaragd  af  A.  Moberg,  pag.  71. 

3)  Analys    af   hornblende    från   Engsö  i  Kimito  af  A- 
Moberg,  pag.  807. 

Tom.  III. 

4)  Beskrifning   på  ett   mineral   funnet  i  Kuusamo  soc- 
ken af  A.  F.  Thor  eld,  pag.  815. 

Tom.  IV. 

5)  Analyser  af  finska  mineralier  I  meddelade  af  A.  1* 
Arppe,  pag.  561. 

6)  Några  bidrag  till  kännedom  af  Finlands  mineralier, 
meddelade  af  A.  Moberg,  pag.  579. 

Tom.  V. 

7)  Bidrag   till   Finlands   mineralogi  af  A.  E.   'Norden- 
skiöld, pag.  163. 

8)  Analyser   af   finska   mineralier    II  meddelade  af  A- 
E.  Arppe,  pag.  467. 


Tom.  VI. 

9)  Analyser    af    finska   mineralier    III    meddelade    af 
4.  E.  Arppc,  pag.  579. 

Tom.  IX. 

10)  Om  ett  nytt  mineral  från  S:t  Michel  af  F.  J.  Wiik, 
Pag.  347. 


Öfversigt  af  Finska  Vetenskaps-Societetens  För- 
handlingar: 

XI  (1868-69). 

11)  Meddelanden  beträffande  finska  mineralier  I  af  F. 
J-  Wiik,  pag.  28. 

XIII  (1870—71). 

12)  Mineralogiska   bidrag   af  TI.  A.  KaUhem,  pag.  43. 

13)  Meddelanden   beträffande    finska   mineralier   II   af 
F.  J.   Wiik,  pag.  74. 

14)  Meddelanden   från    Universitetets   laboratorium    af 
■*•  J.   Ghydenius,  pag.  81. 

XIV  (1871-72). 

15)  Meddelanden   beträffande   finska  mineralier  III  af 
*•  J.   Wiik,  pag.  26. 

XVI  (1873—74). 

16)  Kemisk  analys   af  Pennin  från  Lupikko  af  A.  M- 
Jernström,  pag.  38. 

XVII  (1874—75). 

17)  Mineralogiska  meddelanden  IV  af  F.  J.  Wiik,  p.  7. 

18)  Analyser    af   finska    mineralier  I  sammanstälda  af 
F.  J.   Wiik,  pag.  69. 

XIX  (1876—77). 

19)  Mineralogiska    meddelanden    V    af    F.    J.     Wiik, 
Pag.  60. 


6 

XXII  (1879-80). 

20)  Svafvelbestämningar  i  svafvelkis  från  Branten  i  Ki- 
niito  samt  fosforbestämningar  i  finska  sjö-  och  myrmalmer 
meddelade  af  Edv.  Hjélt,  pag.  33  och  89. 

21)  Mineralanalyser  utförda  på  universitetets  kemiska 
laboratorium  II  sammanstälda  af  F.  J.   Wiik,  pag.  91. 

22)  Mineralogiska  meddelanden  VI  af  F.  J.  Wiih,  p.  96. 

XXIV  (1881—82). 

23)  Mineralogiska  meddelanden  VII  af  F.  J.  Wiik, 
pag.  33. 

24)  Analyser?  af  finska  kalkstenar  meddelade  af  Edv> 
Hjelt,  pag.  73. 

XXV  (1882-83). 

25)  Ueber  einen  ncuen  Fund  von  Andesin  bei  Orijärvi 
in  Finland,  von  Hj.  Gylling,  pag.  96. 

26)  Mineralogiska  meddelanden  VIII  af  F.  J.  Wiik, 
pag.  109. 

XXVI  (1883-84). 

27)  Mineralogiska  meddelanden  IX  af  F.  J.  Wiik,  p.  112. 

XXVII  (1884-85). 

28)  Mineralogiska  meddelanden  X  af  F.  J.  Wiik,  p.  65. 
Bidrag   till  Finlands  naturkännedom  utgifna  af  Finska 

Vetenskapssocieteten.     l:sta  häftet. 

29)  Mincralogischer  Wegweiser  durch  Finnland,  bear- 
beitet  von  H.  I.  Holmberg. 


Enskilda   arbeten. 

30)  Om    Grafitens  och  Chondroditens  kristallformer  af 
A.  E.  Nordenskiöld,  1885. 

31)  Beskrifning   öfver   de   i   Finland  funna  mineralier 
af  A.  E.  Nordenskiöld,  2:dra  uppl.   1863. 


32)  Bidrag  till  Helsingfors-traktens  Mineralogi  af  F. 
J-  Wiik  1865. 

Några  nya  eller  ännu  icke  närmare  undersökta  mineralier 
äro  i  efterföljande  förteckning  mera  utförligt  beskrifna,  och 
af  de  kristalliserade  mineralier,  af  hvilka  utmärktare  exem- 
plar förekomma,  äro  en  del  af  mig  aftecknade  i  arbetet  åt- 
följande plancherna. 


I.    Enkla  ämnen. 


1.    Grafit. 


Aldön  i  'Pargas.  Dels  kristalliserad  i  grupper  af  små 
tafvelformiga  sexsidiga  kristaller  (30),  dels  derb  eller  insprängd 
i  kalksten  samt  åtföljd  af  fältspat,  qvarz,  skapolit  och  py- 
roxen,  dels  ock  bladigt  strålig  eller  stänglig  bildande  ett  om- 
hölje  omkring  de  i  kalkstenen  förekommande,  af  nämnda  mi- 
neralier bestående  konkretionära  bildningarna. 

Salmen-Mippan  i  Förhala  skärgård  i  Kyrkslätt.  Derb, 
något  skiffrig,  inpregnerad  med  hvit  fältspat,  „qvarz  och 
glimmer. 

Kalvola.  Insprängd  i  lerskiffer  bildande  s.  k.  alun- 
skiffer. 

Talvisaari  i  Såäminge.  Tät  t.  e.  d.  något  tradig,  dels 
med  inblandad  ljusgrön  förvittrad  pyroxen  och  kalkspat,  dels 
äfven  i  kontakt  med  granit. 

Mustasaari.  Derb,  tät,  delvis  öfverdragen  med  en  gul 
förvittringsprodukt. 

Nordl.  Finland  (närmare  fyndort  icke  angifven).  Tunnt 
öfverdrag  på  mörkgrön  serpentin. 

2.     Gediget  guld. 
Ivalo   i   Lappmarken.     Ett  större  stycke  (34  gram)  äf- 
vensom  flere  mindre  af  det  tidigast  gjorda  fyndet. 

Kuusamo.    Guldsand  erhållet  vid  guldletningarna  1854. 


ms 


3.  Gedigen  platina. 
Ivalojoki.     I  små  korn. 

4.  Gedigen  koppar. 

Orijärvi  i  Kisko.  Åtföljd  af  qvarz  och  kalkspat  i  strålsten. 
Herajoki  vid  Pielisjärvi.    Dendritiskt  öfverdrag  på  qvarz 
med  deri  inpregnerad  kopparkis. 


II.    Svafvelföreningar. 

5.     Blyglans. 

Orijärvi.  Fi»r  och  grofkornig,  intimt  förenad  med  ma- 
lakolit. 

Stansvik  i  Helsingc.  Finkornig  med  pyroxen  m.  ti.  mi- 
neralier. 

Karlmniemi  i  Lojo.  Grofkristallinisk  med  ljusgrön  py- 
roxen. 

Forsby  i  Pemo.    Finkornig. 

Luotola  i  Lnumäki.    Fragment  af  en  smal  gång. 

Porkala  i  Kyrkslätt  (i  närheten  af  fyrtornet).  Insprängd 
i  skiffrig  glimmerrik  gneis. 

Ingeris  gård  i  Uskeala.     Grofkornig. 

Vårdö  kapell  på  Åland.     Derb  och  kristalliserad. 

Torro  i  Tammela.     Med  kopparkis  i  strålsten. 

6.     Zinkblende. 

Pitkäranta  i  Impilaks.  Kristalliserad  i  tetraédrar  samt 
kristallinisk. 

Lupiklco  i  Impilaks.  Mörkbrun,  kristallinisk,  äfvensom 
°tydliga  kristaller  i  flusspat. 


10 


Orijärvi.     Med  kopparkis. 

Stansvik    Med  blyglans. 

7.     Kopparkis  (Chalkopyrit). 

Pitkäranta.  Med  dolomit,  pyrit,  granat  m.  fl.  Till  en 
del  starkt  brokigt  anlupen  på  ytan  och  derigenom  föranle- 
dande förvexling  med  borrat. 

Orijärvi.     Med  cordierit. 

HerajoM,  Med  dolomit,  qvarz  och  zinkblende;  företer 
stundom  en  reffling  på  kristall-  och  brottytorna. 

Pargas  kyrlcoby.  Med  zinkblende  och  svafvelkis  (mar- 
kasit  t,  e.  d.),  till  följe  hvaraf  stufferna  lätt  förvittra  och 
sönderfalla. 

Inattivaara  i  Pudasjärvi,  Jalonvaara  i  Suistamo  samt 
Eeplot  norr  om  Wasa.     Derb  och  insprängd. 

8.     Brokig  kopparmalm  (Bornit). 
Hokkalampi  i  Libelits.     Med  kopparkis  och  qvarz. 

9.     Magnetkis  (Pyrrhotin). 

Orijärvi.  Med  qvarz,  blyglans  och  kopparkis  samt  in- 
neslutande oktaédrar  af  pyrit. 

Brants  hemman  i  Kimito  (20).  Insprängd  i  qvarzit- 
skiffer  med  svafvelkis  i  oktaeder-form. 

Hånskby  i  Kyrkslätt.    I  skiffrig  gneis. 

LiqrilcJeo-     Med  riusspat  och  kopparkis. 

Huuhtilampi  i  Tohmajärvi  och  HerajoM  i  Ilomants. 

10.     Svafvelkis  (Pyrit). 
Orijärvi.    Dels    kristallinisk   i    större  massor,  dels  kri- 
stalliserad  i    enstaka   kristaller  antingen  hexaedrar,  omgifna 
af  calcit,  eller  oktaédrar  i  magnetkis. 


11 

Heinola.    Oktaedrar  i  magnetkis. 

Forsby  i  Pemo.    Hexaedriska  kristaller. 

Pitkäranta.  Små  hexaédrar  förvandlade  i  jernoxidhy- 
drat  samt  större  hexaédrar  med  glänsande  ytor,  sittande  i  do- 
lomit,  hvaribland  en  kristall  företeende  den  i  pyritens  kri- 
stallserie jemförelsevis  sällsynta  rhomdodekaédern  (oö  O)  samt 
ikositetraedern  20  2.     Fig.  1. 

Puso  vid  Pielisjärvi.  Kristalliserad  i  pentagondode- 
kaedrar  (oo  O  2  •  a>  O  <*>),  invuxna  i  chloritskiffer,  äfvensom 
derb  med  dolomit  och  qvarz. 

Melalahs  by  i  Paldamo.    Små   hexaédrar  i  grafitskiffer. 

Puolango  i  Hyrynsalmi.  Små  hexaédrar  jemte  koppar- 
kis  i  qvarzit. 

Björneborg.     Isolerade  hexaédrar. 

Wasa.     Grupp  af  hexaedriska  kristaller. 

Sellinge  i  Mäntsälä.  Oktaedriska  kristaller  funna  i  ett 
kärr. 

Kellonsalmi  i  Padasjohi.  Större  lösa  förskjutna  kri- 
staller företeende  kombinationen  <x> O  oo  •  oo  02  •  O  (100,  210, 
111). 

Helsingfors.  Oregelbundet  sferoidisk  konkretion  af  små 
Pyritkristaller,  företeende  kombinationen  cc  O  2  •  <»  O  */s  (210, 
430),  såsom  synes  af  följande  af  mig  bestämda  vinklar: 


a+  b3  :a2b  —  10°  32'  (beräknadt  =  10°  18'). 
a2  b  :a-2b  =  53°  18'  (         „         =  58°    8'). 

Ytan  q4  b:i  gaf  tydlig  enkel  reflex,  a2  b  och  a2  b  der- 
e«iot  mindre  tydliga  yicinalreflexer,  hvaraf  skilnaden  mellan 
de  funna  och  beräknade  värdena  förklaras.  Tetrakishexae- 
dern  oo  O  4/3  är  temligen  sällsynt.  Denna  ganska  stora  py- 
rit-konkretion  är  enl.  uppgift  funnen  i  lera, 

Tilasinvuori   i    Tammela.    Klotformig    i    magnetkis  sit- 


12 

tände  konkretion  af  små  pyvitkristaller  (po  O  oo  .  O  i  jemvigt) 
med  oscillatoriskt  streckade  hexaeder-ytor,  och  de  utåt  vända 
af  dessa  större  än  de  andra,  hvarigenom  kristallerna,  få  en 
tafvelformig  habitus. 

Storkyro,  Heponselkä  i  Salmis  samt  Korpkulla  i  Kyrk- 
slätt.    Derb. 

11.  Nickelglans  (Gersdorffit). 

Sarvikais  i  Lempälä.    (18). 

12.  Arsenikkis  (Arsenopyrit). 

Laukkas  härad,  närmare  fyndort  icke  angifven,  dock 
sannolikt  från  berget  Halsvuori  i  Kukkula  by  (se  Holmberg: 
Materialier  till  Finlands  geognosi  p.  121).  Derb,  t.  e.  d. 
kristalliserad,  med  svafvelkis. 

Kidyö  i  Tammda.  Små  kristaller,  af  komb.  co  P  •  1ji 
P  oo   (110-014),  insprängda  i  qvarz. 

Forsby  i  Pcrno.     Kristallinisk  i  blyglans. 

Skräbböle  i  Vargas.     Derb. 

13.  Arsenikjern  (Leukopyrit). 
Pitkäranta.    Insprängd  i  serpentin. 

14.     Markasit. 
Fitkäranta.     iled  pyrit  och  kalkspat.    (31). 


15.     Molybdenglans. 

Fitkäranta.     Dels  otydliga,  tafvelformiga,  6-sidiga,  lösa 
kristaller,  dels  insprängd  i  kornig  pyroxen. 

Ojamo    i  Lojo.     Med    molybdenockra   i  homblendefels. 
Orijärvi.     I  cbloritskiffer. 


13 

16.     Anlimonglans. 
Moahijärri.     Ett  mindre  löst  stycke  med  strålig  textur. 

17.     Jamesonit. 

Taliala  i  Kalvola.     Små  stycken.    (31). 


III.    Oxider. 

18.     Tennmalm  (Oassiterit). 

Pitkäranta.  Prismatiska  kristaller  (A.  Gadolin  i  Pe- 
tersburger  Min.  Sällsk.  Förh.  1856  pag.  184),  mestadels  af 
svart  färg  (7);  en  stoff  med  röda  pelarformiga  kristaller. 

Orijärvi.     Små  prismatiska  kristaller  i  kopparkis. 

Strömsdal  i  Nilsiä.     Små  kristaller  i  svafvelkis. 

UlrihasborgstraJcten  vid  Helsingfors.  Små  svarta  pyra- 
ffiidala  kristaller  och  kristalliniska  korn  invuxna  i  pegmatit  (11). 

På  samma  fyndort  häfta  nyligen  af  kand.  Sederholm 
något  större  mörkbruna  cassiterit-kristaller  blifvit  funna.  De 
större  af  dessa  äro  teml.  regelbundet  pyramidala.  de  af  me- 
delstorlek åter  nästan  alltid  utdragna  i  rigtning  af  en  pyra- 
Jflidal  polkant  i  likhet  med  den  s.  k.  ilmenorutilen,  hvarige- 
nom  de  erhålla  en  monoklin  formutbildning  snarlik  den  hos 
Wolfram.  Att  dock  kristallerna  utgöras  af  tennmalm,  möjli- 
gen förorenad  af  någon  metallsyreförening,  har  jag  funnit  af 
deras  förhållande  för  blåsröret,  den  spec.  vigt  en  (rr:  6.93) 
samt  deras  ytvinklai  näml.  121°  40'  (vinkeln  mellan  de  sken- 
bara monoklina  prismaytorna),  121°  34'  (vinkeln  mellan  de 
skenbara  hemipyramidytorna)  samt  121°  42'  (vinkeln  mellan 
pseudopyrainid-  och  prismayta),  således  i  nära  överens- 
stämmelse med  den  normala  cassiteritenspolkantvinkel  121°  40'. 


14 


19.     Jernglans  (Hämatit). 

Pöbboholm  i  Suojärvi,  Bladigt  kristallinisk  eller  fjällig, 
insprängd  i  rödbrun  dolomit  (brunspat). 

Siikavaara  i  Puolango  (Hyrinsalmi).  Tafvelformiga  kri- 
staller i  qvarzit. 

Vapavaara  i  Kuusamo.    Bladiga  kristallindivider. 

Sillböle  i  Helsinge.  Tjockt  tafvelformiga  kristaller  in- 
vuxna i  rödgul  kalksten. 

Nyslott  samt  Högland.     Kornigt  kristallinisk. 


20.     Titanjernmalm  (Ilmenit). 

Oumbole  i  Esbo.  Tafvelformiga  kristaller  med  bugtiga 
ytor  i  qvarzit. 

Korsikanvaara  (?)  i  Nurmis.  Tafvelformiga  kristaller  i 
qvarzit. 

Skräbbölc  i  Pargas.    1  kalksten. 

21.     Magnetjernmalm  (Magnetit). 

Sillböle  i  Helsinge.  Kristaller  (2  O  •  O)  i  pegmatit  (med 
rödt  streck  till  följe  af  öfvergång  i  jernoxid).  äfvensom  kri- 
stall iniskt  kornig. 

Murtensby  i  Helsinge.  Kristaller  af  komb.  0-20,  attrak- 
toriskt  magnetiska  med  svart  streck,  sittande  i  pegmatit. 

Tavastby  i  Helsinge.     Tinkornig. 

Stansvik  i  Helsinge.    Kornig,  med  malakolit. 

Jussarö  i  Pojo.  Kornig,  något  skiffrig  genom  inpreg- 
nation  af  fina  glimmerfjäll,  liknande  en  finkornig  gneis. 

Ojamo  i  Lojo.    Grofkornig,  med  grön  labrador. 

Lupikko.  Kristalliserad  i  rhombdodekaedrar,  bildande 
druser  med  kalkspat  och  metaxoit. 

Pitkäranta.  Kristalliserad  i  oktaedrar  i  grupper  på 
kornig  magnetit. 


15 

Isopää  i  Kalvola.  Oktaédrar  invuxna  i  hornblendeskiffer. 

Orijärvi.  Oktaédrar  öfverdragna  med  chlovit  och  in- 
vuxna i  chloritskiffer. 

Vambula  i  Hviltis.     Titanhaltig  jernmalm. 

Leilä  (Malmbergsgrufvan)  samt  Kolkonmäki  i  Kisko, 
Efvitskog  i  Kyrhslätt,  Vihiniemi  i  Bjerno,  Tuorila  i  Vihtis, 
Haveri  i  Tavastkyro,  Ylistaro  i  Kttmo,  Sottunga  på  Åland. 
Derb  och  kornig. 

Uleå  träsk.    Magnetjernsand  med  50%  magnetit. 

Valamo.     Magnetjernsand  (titanhaltig). 

Mäntyharju.    Magnetjernsand. 

22.  Spinell. 

Pietilä  i  Lojo.    Mörkgrön  (pleonast). 

RöhMlä  i  Lojo.  Ljust  gråblåa,  teml.  stora  oktaédrar 
i  kalksten  med  chondrodit. 

Vihtis.     Ljusröda,  små  oktaédrar. 

Vinnikby  i  Helsinge.     Mörkgrön,  i  kalksten. 

Stansvik  i  Helsinge.     Svarta  oktaédrar  i  qyarz. 

Ylijärvi  i  Kisko.     Mörkgrön  i  qvarz. 

Pargas.  Gråblå,  i  kalksten  med  färglös  eller  gråaktig 
strålsten  —  (grammatit). 

23.  Korund. 

Ämmänkallio  (Matt»)  i  Lojo.  Otydliga,  spetsigt  pyra- 
midala  kristaller  i  kalksten. 


24.     Chrysoberyll. 

Ulrikasborgstrakten  vid  Helsingfors.  Enkla  pinakoidala 
kristaller  samt  stjernformigt  grupperade  tvillingskristaller 
utan  ändytor  insprängda  i  pegmatitartad  granit.  (11,  32). 


16 


25.     Qvarz. 

Kaltimo  i  llomants.    Stor  bergkristall. 

Kanuskoski  i  Luumäki.  Kristaller  af  röktopas,  omgif- 
ven  af  ett  tunnt,  rödfärgadt  skal  af  jernoxid. 

Letala.    Röktopas,  derb. 

Orijärvi.  Pyramidala  kristaller  af  bergkristall  ocb  ame- 
thyst  i  druser,  äfvensom  pelarformiga  kristaller  af  vanlig 
qvarz. 

Gälskär  på  Åland.    Kristaller  af  vanlig  qvartz. 

AaJcenusvaara  i  Kittilä.  Grupp  af  långsträckta,  pyra- 
midala kristaller. 

Pitkäranta.  Gröna  qvarzprismer  med  grön  kalkspat 
och  pitkärandit,  äfvensom  qvarzkristaller  i  porös  granit. 

Ersby  i  Pargas.  Qvarzpyramider  invuxna  i  kalkspat 
jemte  fältspat  och  skapolit. 

Skräbböle  i  Pargas,  Skogshöle  i  Kimito,  Mårtensby  i 
Sibbo  samt  Lojo  kyrkoby.    Mjölkqvarz. 

Talvisaari  vid  Nyslott,  Paavo  i  Kisko  samt  Letku  i 
Tammela.     Rosenqvarz. 

Sillböle  i  Helsinge.     Röd  qvarz. 

Kittilä,  Padasjoki  (Autois  by),  Pudasjärvi  samt  Pojo 
(Brödtorp).     Bergmjöl  (Diatomacé-jord). 


26.  Brucit. 

Perheniemi  i  Ihtis.    Sprickfyllnad  i  serpentinhaltig  kalk- 
sten (26). 

27.  Göthit. 

Orijärvi.    Brunfärgade,  rhombiska  nålformiga  kristaller, 
halfklotformigt  grupperade  på  amethyst. 


17 


28.     Sjömalm. 

Pielisjärvi,  Pelgjärvi,  Höytiäinen,  Kangasjärvi,  Ilauta- 
lampi,  Pjäksänjärvi,  Karjalanjärvi,  Säynäjärvi,  Melajärvi, 
Jänisjärvi  m.  fl.  sjöar  (20).  I  form  af  afrundacle  korn  och 
smärre  stycken,  äfvensom  från  finska  viken  i  närheten  af 
Helsingfors  i  skålformiga  eller  runda,  platta,  ringformiga 
stycken. 

Myrmalm  från  Tohma/järvi,  Kuru,  Nykyrka,  Kivinebb. 
Ulfsby,  Kalvola  m.  fl.  socknar  i  större  och  mindre  oregel- 
bundna stycken. 


IV.   Salter. 

29.     Flusspat. 

Lupikko  i  Impilaks.  Oktaedrar  i  metaxoit,  af  flere 
färger. 

Orijärvi.  Färglösa  hexaedrar  samt  grön-  och  violett- 
färgad,  kristallinisk  med  qvarz  och  kalkspat. 

Pitkäranta.    Flerfärgad  med  chlorit,  pitkärandit  etc. 

Pyttcrlaks.  I  porös  rapakivigranit  med  kristalliserad 
fältspat, 

Wasa  skärgård.  Rödviolett  i  qvarzrik  granit  (peg- 
tetatit). 

Ersby  i  Pargas  och  Perheniemi  i  Ilrfis.  Rödviolett  i 
kalksten. 


30.     Malachit. 

Herajoki  i  llomants  samt  Hokkavaara  i  Libelits  (5,  31). 


18 

31.     Kopparlasur. 

Heponselkä  i  Salmis.  På  drummer  i  kopparkishaltig, 
förvittrad  strålsten. 

32.     Dolomit. 

Orijärvi.  Små  rhomboédrar,  bildande  pseudoraorfosev 
af  större  kalkspat-skalenoédrar,  med  parallela  hufvudaxlar; 
äfven  derb,  grå  och  hvit. 

Sibbo.  Brunspat,  röd  med  druser  af  brunspat-  och  kalk- 
spat-kristaller. 

Skräbböle  i  Pargas  och  KoJworinsaari  i  Sotkamo.  Grof- 
kristallinisk. 

Kalkinmaa  i  Neder-Torncå  (21).    Finkornig. 

Rauhalaks  i  Kuopio  (18,  21).     Kornig. 

33.     Kalkspat. 

Westerkulla  i  Helsinge.  Röd  med  druser  af  calcit-kri- 
staller  (4E.  E3.  —  2  K). 

Stansvik  i  Helsinge.  Grupp  af  större  calcit-skalenoe- 
drar  (R  3),  omgifua  af  röd  specksten. 

Nevas  i  Sibbo.  Calcit-kristaller  (—  y2  R.  —  14  R),  med 
inpregnation  af  röd  jernoxid  i  form  af  eu  från  spetsen  af 
rhomboederna  —  Va  &  utgående  trestrålig  stjerna  (hg.  4). 
Vinkeln  mellan  den  spetsiga  och  trubbiga  rhomboedern  kan 
approximativt  uppskattas  till  120°  (beräknad  =  120°  15'). 

Frugård  i  Mäntsälä.  Calcitkristaller,  liknande  dem 
från  Sibbo,  på  brunspat  men  med  en  ännu  spetsigare  rhom- 
boeder  ( —  '/a  &  +  28  R).  Vinkeln  mellan  den  spetsiga  rhom- 
boedern och  —  Y2R  — 63°  19'  samt  mellan  den  förra  och 
+  R  =  45°  12'  (ber.  =  45°  20'). 

Orijärvi.    Kristaller  (—  72  R)  i  en  qvarzdrum. 

Pitkäranta  (8)  samt  Bjcmo.     Skifferspat. 


19 

Perheniemi.  Grofspatig  kalksten  (24)  äfvensom  kalk- 
taff  på  rapakivi. 

Sjundby.    Grön  kalksten  (pyroxenhaltig). 

Impilaks.  Spatig,  äfvensom  strålig  eller  skiffrig  af  in- 
mängd glimmer. 

Mårtensby  i  Sibbo,  Malmby  i  Borgå,  Ingeris  i  TJskeala 
Brandö  på  Åland  va.  fl.  orter.    Derb  och  kornigt  kristallinisk. 

Paavola  i  Lojo,  Ersby  och  Altu  (14)  i  Pargas.  Dolo- 
ttiitisk  kalksten  delvis  brunfärgad  på  ytan  samt  porös,  san- 
nolikt t.  f.  af  utvittrad  calcit. 

34.     Yivianit. 

Vskeala.    Jordartad  i  lera. 

35.     Jernvitriol. 
Muonioniska  i  EnonteMs  (8). 

36.     Jernalun. 

Björkbacka  i  Kuopio  (8). 

37.     Gips. 
Ryssbacken  vid  Abo.     Spatig. 
KaJkis  kanal.    Kristalliserad  i  grafitskiffer. 
Muonioniska  i  EnonteMs. 


38.     Apatit. 

Helsingfors.  Gröna  prismatiska  kristaller  i  pegmatit- 
§'i'anit;  innehålla  något  mangan  (32). 

Ersby  i  Pargas.  Grön  moroxit  (8),  kornig  och  kristal- 
"Serad,  med  augit,  skapolit  etc. 

Ontala  i  Pargas.     Röda  kristaller. 


20 

Mäntsälä.   Gröna  prismatiska  kristaller  (<*  P  .  qc  P  2  .  P) 

i  qvarz. 

Vinmkby  i  Helsingc.    Grön,  kornig  med  röd  amphodelit- 
Ojamo.     Grön,  med  amphodelit  och  pyroxen. 
Kietyö  i  Tammela  (8).    Med  spodumen  och  tetraphylin- 
Iivaara  i  Kuusamo.     Gul,  kornig  i  eleolitsyenit. 

39.     Monazit. 

Ivalo  i  Lappmarken.  Små  gulbruna  tafvelformiga  kri- 
staller i  guldsanden,  liknande  dem  från  Ural. 

Sukkula  i  Tammela.  Brun,  derb,  förorenad  af  främ- 
mande ämnen  (23). 

40.     Triphylin. 
Sukkula.    Derb  (23). 

41.     Triplit. 

Sukkula.    Derb  (23). 

Helsingfors.  En  triplit  liknande,  gul  och  brun  substans, 
bildande  kärnan  i  en  större  apatitkristall  (17). 


42.     Heterosit. 
HärMsaari  i  Tammela.     Insprängd  (22). 

43.  Scheelit. 

Fitkäranta.     Större  och  mindre  invuxna  kristaller. 

44.  Tantalit. 

Torr  o  och  Sukkula  i  Tammela  (1,  7,  9).  Större  och 
mindre  kristaller  t,  c.  d.  med  monoklin  formutbildning  (fig.  6) 
i  pegmatitgranit. 

Bosendal  i  Kimito.    Insprängda  korn. 


21 

45.  Ixionolit. 

Skogsböle  i  Kimito  (1,  7,  29).    Kristaller  delvis  ganska 
stora. 

46.  Columbit. 

Torro.    Fragmentariska  tafvelformiga  kristaller. 
Paavo  i  Kisko.     Insprängd  i  pegmatit. 
Björkshär  i  Pojo  (5). 

47.     Tapiolit. 

Sukkula  i  Tammela.     Små  kristaller. 

48.     Adelfolit. 

Torro.    Kristalfragment  (;31). 


V.    Silikater. 

49.     Titanit. 

Helsingfors.     Små  kristaller  i  hornblendegneis. 

Stansvik.    Bruna  kristaller  i  andesinpegmatit. 

Sillböle.    Gulgröna  kristaller  med  jerngranat  och  epidot. 

Mcko  kalkbrott  i  Kyrkslätt.     Svarta  tafvelformiga  kris- 
folier  i  skapolit  (15). 

Frugård.     Svart,  tafvelformig  (8). 

Ersby    i   Pargas.     Bruna  kristaller,  liknande  en  rhom- 
hoöder  (qcP.OP)  i  kalksten  (15). 

Forssa    i  Tammela  samt  Eräslaks  i  Längdmäki.    Kil- 
'ormiga  kristaller  i  syenit. 

Kultala  vid  Ivalojoki   i  Lappmarken.     Små  kristaller 
kornig  albit. 

Kaukelma  kalkbrott  i  Uskela. 


22 


50.  Neotokit. 

Gåsböle  i  Sjundeä,   Sprickfyllnad  i  en  eulysitartad  berg- 
art (22). 

51.  Degeröit. 

Stansvik  i  Helsinge.     Derb  (8). 

52.  Skotiolit. 

Orijärvi  (8,  17).    Med  malakolit,  calcit  och  svafvelkis. 
Sillböle.     Med  calcit. 


53.     Hisingerit. 

Orijärvi  (17)  samt  Paavola  i  Lojo. 

54.  Euralit. 

Kiperjärvi  i  Erna.  Sprickfyllnad  i  förvittrad  olivin- 
diabas  (11). 

55.  Vittingit. 

Vittinge  i  Storhjro.     Sprickfyllnad  i  rhodonit  (6,  8). 

56.     Amphibol. 

Grön  hornblcnde  (Pargasit). 

Ersby  i  Pargas.  Större  och  mindre  kristaller  med  dio- 
psid  invuxna  i  kalksten,  äfvensom  lösa  (6,  23). 

Simonsby  i  Pargas.  Bildande  öfverdrag  på  skapolit- 
kristaller. 

Åfvensor  i  Korpo.  Stora  kristaller,  bestående  af  prisma 
och  pos.  hemipyramid  (23)  i  kalksten. 

S:t  Michel  Otydliga  kristaller,  liknande  föregående, 
tillsammans  med  pyroxen  i  hornblcndeskiffer  (26). 

Mellungsby  i  Helsinge,     1  en  lös  sten  af  gneis. 

VinniJcby  i  Helsinge.    I  kalksten. 


Vanlig  (svart)  hornblende. 

Ersby  i  Tårgas.  Kristaller  invuxna  i  kalksten  samt 
lösa  t.  e.  d.  ganska  stora,  ofta  företeende  en  sned  triklinisk 
habitus,  genom  öfvervägande  utbildning  af  den  ena  sidan  (29). 

Storgård  i  Pargas.  Mindre  tydligt  kristalliserad,  in- 
sprängd i  kalksten  samt  bildande  öfverdrag  på  skapolit. 

Perheniemi.  Kristaller  metamorfoserade,  och  derföre 
mindre  tydligt  spjelkbara, 

Kårböle  i  Helsinge.  Sjundby  i  Sjundeå  samt  Svinö  pä 
Åland.    Hornblende  ur  hornblendefels  (27). 

Sillböle  (21)  samt  Begerö  (6)  i  Helsinge.    Kristallinisk. 


Strålsten  (Aktinolit). 
Euslceala.    Färglös  i  marmor. 
Orijärvi.     Grön,  i  cbloritskiffer  (21,  23). 
Begerö  (6)   och   Sillböle  (21,  23)  i  Helsinge  samt  Her- 
tnah  i  Lojo  (23).     Grön. 

Ersby  i  Pargas.     Ljusgrön. 

Hattida.     I  kärfformiga  knippen  i  skiffer. 

Talvisaari  vid  JSryslott.     Förvittrad. 

Äimälä  i  Pälkäne.     Svart  och  brun  (manganhaltig). 

Monoldin  anthophyllit  (Amph.  Anthophyllit). 
Sandhamn    i  Helsinge.     Svart,  bladigt  strålig  (18,  23) 


57.     Rhombisk  anthophyllit  (Gcdrit). 
Begerö  i  Helsinge.   Brun,  färgskiftande,  bladigt  stråliga 
aggregater  (18). 

Anm.  Denna  enligt  analyser  af  0.  Rosengren  och  K.  Stadius 
'wjordslialtiga  rhomb.  anthophyllit  (Zeitschrift  fur  Krystallographie 
*!■  (1878)  pag.  798)  är  väl  densamma,  som  sednare  blifvit  undersökt 
af  Hj.  Sjögren  under  namn  af  Gedrit.   (Kongl.  Vet.  Akad.  Fffxh.  1882). 


24 


58.     Asbest  (incl.  Bergläder). 

Stansvik,  Orijärvi,  Pitkäranta,  Heponselkä  i  Salmis  samt 
Koyvorinsaari  i  Sotkamo. 


59.     Pyroxen. 

Augit. 

Ersby  i  Pargas.  Svarta  pelarformiga  kristaller  (18)  i 
kalksten.  Dessa  förete  vanligen  en  triklinisk,  sned  formut- 
bildning, i  det  att  den  ena  sidans  pyramid-  och  prisma-plan 
äro  mera  utvecklade  än  den  andra.  Att  denna  anomali  äf- 
ven  sträcker  sig  till  sjelfva  vinklarna  visa  några  mätningar, 
som  jag  gjort  af  vinklarna  mellan  ytorna  äbc  och  äbc  (hos 
pyramiden  —  P)  samt  resp.  prismaytorna  ab  och  ab,  och 
hvilka  gåfvo  differenser  liggande  mellan  0°  6V2'  och  0°  8'. 

Helsingfors.  Gröna  pelarformiga  kristaller,  invuxna  i 
fältspat  (23)  äfvensom  kristaller  af  uralit  i  flyttblock  af  ura- 
litpofyr  (18). 

Petteby  i  Pargas,  S/Uböle  i  Helsinge,  Hermala  i  Lojo 
samt  Lupikko  (9).     Grön  kristallinisk. 

Diopsid. 

Storgård  i  Pargas.  Färglösa  kristaller  i  blåaktig  kalk- 
sten (27). 

Simonsby  och  Pjakala  i  Pargas.  Ljusgröna  påvuxna 
kristaller  (8). 

Perheniemi  i  Ihtis.  Gröna  i  kalksten  invuxna  kristaller. 
Fig  i)  (23). 

Juokaisenmaa  i  Öfver  Torneå.    Mörkgrön  (23). 

Pitkäranta  (27).  Uralitiserade  pinakoidala  kristaller 
(Pitkärandit). 


25 

Malakolit. 

Titlar  anta.     Skäliga    och   stråliga  aggregater  (18,  23). 

Orijärvi.  Bladiga  och  skålformiga  massor,  ljusare  och 
mörkare  grönfärgad  (21,  23,  29).  Stundom  af  ven  kristalli- 
serad med  krökta  ytor:  en  längre  kristall  begränsad  af  prima- 
OCh  pinakoldytor  företer  t.  o.  m.  en  dubbel,  masklig  krökning. 

Vinnikby,  Härtonäs,  Stansvik  (23)  och  Tavastby  (18,  21) 
»  Helsinge.  Grön,  stundom  rödbrun  och  manganhaltig  (De- 
geröspat). 

Vampida  (18,  23),  Pisakoski  i  Nilsiä  och  Nordsunds- 
vik  i  Kimito.     Färglös. 

Härmala  i  Lqjo,  Aimälä  i  Pälkäne  samt  Pargas.  Grön  (23). 

Di  alla  g. 
Ojamo.     Mörkgrön  (23). 
Aminnc  i  Esbo.     I  hornblendefels. 
Mukkakoski  vid  Ivalojoki  (Lappmarken).    I  kornig  albit. 

60.     Rhombisk  pyroxen  (Bronzit). 

Lampis.  Bladigt  eller  stängligt  kristallinisk,  inpregnerad 
med  glimmer  och  magnetkis  (Bronzitfels). 

61.     Rhodonit. 

Vittinge.     Kornigt  kristallinisk  med  manganspat. 


62.     Pyralolit. 

Ersby  och  Storgård  i  Pargas  (8).     Med  skapolit. 
Nevas    och    Mårtensby    i    Sibbo;   Frugård;  Afvensor 
Kulla  i  Kimito. 


mmmMmgmmimmmmmm 


26 

63.  Vollastonit. 

Perheniemi  i  Ihtis  (29).     Grofkristallinisk. 
Mårtensby    i   Sibbo;    Loj  o  kyrkoby;    Sjimcleå  hyrköby", 
Pargas;  Kimiio;  Kaukelma  i  UsMa.     Stråligt  kristallinisk. 

64.  Sillimanit, 

S:t  Michel  (10).  Enstaka  nålformiga  kristaller  (Xan- 
thizit,  Xenolit),  invuxna  i  fältspat,  äf  vens  om  fintrådiga  aggre- 
gater  med  cordierit  i  pegmatit-granit. 

Helsingfors.  Fintrådiga  aggregater  af  fibrolit  i  pegmatit, 
stundom  rödfärgad  af  jernoxid. 

Björkbacka  vid  Kuopio.  Fiteolit  i  mandelformiga  kon- 
kretioner i  flasrig  gneis. 

65.     Cyanit. 

Herajoki  i  llomants.  Bladigt  stråliga  aggregater  i  qvarz  (5). 

66.     Staurolit. 

Kemie  i  Tohmajärvi.  Enkla  kristaller  äfvensom  tvillin- 
gar och  trillirigar  i  glimmerskiffer  i  fast  klyft. 

Impilaks  kyrkoby.  Tvillingar  och  trillingar  i  glimmer- 
skiffer ur  flyttblock. 

Iso-löytenejärvi  i  Längelmäki.  Smärre  med  qvarz  och 
glimmer  inpregnerade  kristaller  i  glimmerskiffer. 

Salahmi  i  Idensalmi.    Kristaller  i  glimmerskiffer. 

Sodankylä  kyrkoky.     Kristaller  i  lerskiffer. 


67.     Andalusit. 

Orijärvi.     Rödaktiga  prismatiska  kristaller  i  qvarzit. 
Tohmajärvi  samt  Eterns  i  Kalvola.    I  glimmerskiffer. 
Längelmäki.    Kristaller,  starkt  inpregnerade  med  qvarz- 
korn  och  små  granater  i  glimmerskiffer. 


27 


68.     Beryll. 

Torro  i  Tammela  (2).  Gröna,  blå  och  gula  kristaller  i 
röd  pegmatit. 

Somero  (2,  3).  Gula  prismatiska  kristaller  med  proto-^ 
tteutero-  och  diprisma  (oo  P  :i/2). 

Paavo  i  Kisko.  Stora,  gulaktiga  kristaller  i  pegmatit, 
omgifna  af  en  zon  af  röd  albit  (23). 

Sillböle  i  Helsinge.  Gröna  kristaller  i  mikroklin-peg- 
matit, 

S:t  Michel.     Med  pyrargillit  och  grafit  i  pegmatit. 

69.     Zirkon. 

Ojamo.     Lös  kristall  (31). 

Rosendal  i  Kimito  (Malakon).    Små  kristaller  i  tantalit. 

Sillböle  i  Helsinge  (Malakon).    Små  kristaller  i  fältspat. 


70.     Epidot. 

Stansvik.     Derb  och  kristalliserad. 

Sillböle.  Kristalliserad  i  delvis  stora  kristaller,  stun- 
dom med  orthit  kärna  (Fig.  7). 

Särkjärvi  i  Pojo.     Större  kristall  i  qvarz. 

Orijärvi  i  Kisko-    Kristaller  i  kalksten. 

Heponselkä  i  Salmis  (19).  Påvuxna  mörkgröna  kristal- 
ler (Fig.  8).  Ytorna  äro  bestämda  dels  af  zonförhållandena, 
dels  genom  vinkelmätning,  hvilken  visserligen  blott  kunnat 
ViU'a  approximativ  men  dock  tillräcklig  för  deras  bestäm- 
mande. 

Houtskår.  Små  gröna  långsträckta  kristaller  på  drum- 
toer  med  flusspat. 

Helsingfors.  Ljusgrön  kristallinisk  i  drummer  i  horn- 
olendegneis  (32). 


28 

'Pargas.     Ljusgul,  radialt  stråliga  aggregater  (28). 
Pitkäranta.     Stråliga  aggregater  i  kalksten. 

71.     Orthit. 

Jussarö  i  Pojo.  Smala,  bruna,  svarta,  tafvelformiga 
kristaller  i  pegmatit. 

Sokö  i  Esbo  (13).  Teml.  stora,  ehuru  otydl.  kristaller 
jemte  titanit  i  pegmatit. 

Laurinkaaari  (7,  lo).     Kristaller  invuxna  i  skapolit. 

Nordsunäsvik  i  Kimito.  Kristalliniska  korn  med  ska- 
polit, idokras,  pyroxen  och  titanit  i  kalksten. 

SiUböle  i  Helsinge.    Insprängd  i  oligoklas. 

72.     Chondrodit. 

Ersby  i  Par  gas  (30);  Stansvik:  Frugård;  liöhkälä  i 
Lojo;  Ofverby  i  Bjerno;  Räsihags  kalkbrott  i  Svarta.  Mer 
eller  mindre  tydligt  kristalliserad,  vanligen  med  spinell  i 
kalksten. 

Orijärvi  (5).  Brunfärgad,  derb  med  magnetkis  i  chlo- 
ritskiffer. 

73.     Olivin. 

Stansvik;  Perheniemi;  Svarta  i  Kar  is.  Mer  eller  mindre 
serpentiniseradé  kristalliniska  korn  eller  otydliga  kristaller  i 
kalksten. 

Eura.     Små  kristaller  i  olivindiabas  (11). 


74.     Cordierit. 

Orijärvi.  Derb  eller  i  pelarformiga  kristaller,  öfver- 
dragna  med  en  matt  serpentinartad  skorpa,  tillsammans  med 
kopparkis,  svafvelkis,  molydenglans  och  qvarz. 

Helsingfors  och  S:t  Michel.     I  pegmatit. 


29 

75.     Medamorf  cordierit. 

Helsingfors;  S:t  Michel;  Hermala  i  Lojo.  (Pyrargillit). 
Dels  röd,  dels  svart,  derb  eller  i  otydl.  kristaller  med  cor- 
dierit i  pegmatit. 

Orijärvi  (Fahlunit). 

Åbo  (Auralit,  9). 

Baumo  (Batimit.  6). 


76.  Gigantolit. 

Härlcäsaari  och  Sukkula  i  Tammela.  Denna  gigantolit 
har  i  likhet  ined  föregående  mineralier  betraktats  såsom  en 
metamorfos  af  cordierit.  Att  den  dock  åtminstone  t,  e.  d. 
utgör  ett  eget  mineralspecies  utvisas  deraf,  att  en  del  kri- 
staller förete  en  tydlig  triklin  formutbildning',  i  prismazonen 
visserligen  nära  öfverenstämmande  med  cordieriten  och  dess 
metamorfosprodukter  men  med  bas.  planet  stående  snedt  der- 
emot  näml.  omkring  107°  mot  det  ena,  100°  mot  det  andra 
Prismaplanet,  En  närmare  bestämning  är  dock,  på  grund  af 
kristallernas  förvittrade  tillstånd  samt  ymniga  inpregnation 
med  muscovit,  icke  möjlig. 

Skogsböle  i  Kimito.  Smärre  otydliga  kristaller  i  qvarz, 
liknande  dem  från  Tammela. 

Bjerno.  En  större  kristallindivid  utan  kristallytor  men 
med  tydliga  afsöndringsytor.  Rödbrun  (manganhaltig).  In- 
Pregnerad  med  muscovit.     Spec.  vigt  =  2,  8. 

77.  Turmalin. 
Heponitunmäki,    Härkäsaari    och    Sukkula    i   Tammela. 

1  pegmatitgranit  invuxna,  t,  e.  d.  till  glimmer  metamorfose- 
r»de  kristaller.  En  förvittrad  kristall  liknar  till  det  yttre 
gigantolit  men  åtskiljes  genom  det  trigonala  protoprismat 
Samt   rhomboeclern    Ii,     På    en    af   de    lösa  kristallerna  har 


30 

M.  Jerofejeff  (kristallografisk  undersökning  af  turmalin  1870) 
bestämt  formerna:  ooR.ooP2.oo P'/,.R.-Va.R.  -VaR3.- 

op  ±l2l6 

6  rt .  v    7    4  * 

Sordavala.  T.  e.  d.  mycket  stora,  men  mestadels  ofull- 
ständiga kristaller. 

Orijärvi.     Smala  kristaller  i  chloritskiffer. 

HauJio  (Tuulois  kapell)  samt  Sillanpää  i  Öfvervetil 
Smala  prismer  i  glimmerskiffer. 

Talvisaari  vid  Ni/slott.  Kort  prismatiska  kristaller  med 
granat  i  granit.  De  smärre  äro  teml.  ytrika;  hos  en  fann 
jag  formerna :  R .  -  Va  R .  -  2 R .  w  P  2 . — .co  R .  -  Va  R  3,  den 
sistnämnda  hemiedriskt  utbildad  således  ett  ytterligare  exem- 
pel till  de  af  Jerofejeff,  Solly  och  llamsay  lemnade  på  tar- 
malinens  rhomboedriskt  tetartoédriska  utbildning. 

Dahlsiruk  i  Kimito.  Större  kristall,  nästan  hexagonalt 
prismatisk  t.  f.  af  öfvervägande  ooP2  samt  OR. 

Nystad.  Lösa  kristaller:  co  P  2  .  +  co  f  .  —  cc  r, .  +  R  • 
—  V»R.— 2R. 

Kaaiiala  i  Kuortane.     I  pegmatit. 
Par  gas.     Stråligt  kristallinisk  i  qvarz. 


78.     Idokras. 

Lupikko  (9).  Långa,  pelarformiga  kristaller  i  flusspat, 
äfvensom  stråligt  kristalliniska  aggregater. 

Toija  i  Kisko.     Mörkbrun,  derb  med  granat. 

Haapahjlä  i  Vihtis.     Ljusbrun,  derb. 

Nordsundsvik  i  Kimito.  Mörkbruna,  större  och  mindre 
pelarformiga  kristaller  med  qvarz  (21). 

Frugårds  kalkbrott  i  Mäntsälä  (9).  Dels  gråblå  (Jev- 
reinovit)  samt  derb  sned  strålig  struktur,  dels  brunfärgad 
(Frugårdit),  och  då  antingen  tydligt  kristalliserad  med  starkt 
glänsande    kristallytor,    eller  i  derba  massor  och  stora  otyds 


31 

liga  kristaller  omgifna  af  ett  skal  af  grön  pyroxen,  som  äfven 
stundom  anträffas  i  det  inre  tillsammans  med  idokras  bil- 
dande dermed  oregelbundet  ellipsoidiska  konkretioner'  i  kalk- 
sten. Att  denna  pyroxen  icke  är  uppkommen  genom  meta- 
morfos utvisas  af  den  skarpa  gränsen  mot  idokrasen,  äfven- 
som  deraf,  att  den  på  samma  sätt  omsluter  den  tillsammans 
aed  idokrasen  förekommande  rödbruna  granaten.  Den  är 
sålunda  att  betrakta  såsom  ett  ursprungligt,  under  den  sed- 
Hare  perioden  bildadt  omhölje  omkring  äldre  mineralier  ana- 
logt t.  ex.  med  den  baryten  omhöljande  albiten  från  Kisko, 
hvarmed  en  analogi  förefinnes  äfven  deri,  att  äfven  pyroxenen 
i  likhet  med  albiten  har  en  strålig  textur  normalt  mot  sam- 
Wanvexningsytan. 

En  mätning  af  en  af  de  bruna  Frugårdit-kristallerna 
©ed  formerna:  P.3P,78P,<»P,<»P2.ooP3.ooPao.OP  gaf 
en  temligen  betydlig  differens  mellan  de  resp.  vinklarna  P: 
OP  {abc:  c  =  37°  36'  30";  äbc:  c  =  37°  15';  abc:  c  =  37°  16' 
•'O"),  hvaraf  synes  att  äfven  denna  idokras  i  likhet  med  andra 
äi'  delvis  anomal. 


79.     Granat. 
I  kalksten  förekommande. 

Frugård.    Färglös,  derb  tillsammans  med  grön  och  blå 
1(lokras,  äfvensom  brun,  kristalliserad. 

Kulla  och  Nordsundsvik  i  Kimito  (Romanzovit).     Röda 
°ch  bruna  rhombdodekaedrar  (29). 

Storgård   och    Ontala   i   Färgas.     Brun,  derb  med  ska- 
Polit  och  pyroxen  (6). 

Perhenicmi.    Ljusbrun,  derb  tillsammans  med  mörkbrun 
I('okras  och  grön  pyroxen. 

Malmberg    i  Kisko  samt  Hoponsuo  i  Impilaks.     Mörk- 
0runa  dodekaedrar  (ooO). 


32 

I  kristallinisk  skiffer,  gneis  och  granit  (Almandin). 

Kuurila  i  Kaloola:  Kolkkomäki  i  Kisko;  Kemic  i  ToJi- 
majärvi;  Bockholm  i  Kumlingc.  Mörkbruna  kristaller  (cc  O  . 
2  0  2). 

Suklmla  i  Tammela.  Stor  brun  kristall  (ccO.20  2)  i 
muscovit-pegmatit. 

Kesälaks  i  Pyhäjärvi;  Orijärvi  (21);  Abo  (5,  6);  Kidilä; 
Mjölö  i  Helsinge.  Violettfärgad  i  gneisgranit  och  pegmatit, 
äfven  lösa  kristaller  (20  2). 

Vinnikby  i  Helsinge.     Brun,  derb  med  pyroxen  i  gneis. 

Ströms  i  Helsinge.  Temligen  stora  violettfärgade  kri- 
staller (202.  <x>  O)  i  flasrig  gneis. 

Kårböle  och   Villingc  i  Helsinge. 

I  gångart  (Melanit). 

Stansvik  (21).  Bruna  kristaller  (2  O  2  •  3  O  :!/2 .  co  O)  stun- 
dom sammanvuxna  med  epidot  eller  bestående  af  omvexlandc 
granat-  och  epidot-lager.  Äfven  svart  jerngranat  i  dodekaé- 
derform  (co  O). 

Tavastby  i  Helsinge.  Större  svarta  kristaller  af  jern- 
granat (co  O). 

Sillböle.  Kristaller  af  svart  granat,  bestående  af  ett 
tunnt  skal  med  kärna  af  röd  kalkspat.    (Perimorfoser). 

Heponselkä.     Ihåliga  perimorfoser. 

Pitkäranta  (5).  Bruna  dodekaedrar,  delvis  med  epidot- 
inpregnation,  svarta  dodekaedrar  samt  mörkgröna  ikositetra- 
édrar  (20  2). 

Bland  en  samling  mineralier  från  Pitkäranta  har  mine- 
ralkabinettet nyligen  erhållit  ännu  en  fjerde  granat-varietet, 
som  är  så  abnorm  så  väl  med  afseende  på  sin  yttre  formu*' 
bildning,  som  isynnerhet  sin  inre  struktur  och  sitt  derpå  be- 
roende   optiska  förhållande,   att    den  kanske  rättast  bör  be- 


33 


tecknas  såsom  en  särskild  afart  under  namn  af  yranatoid. 
I  förra  hänseendet  företer  den  (fig.  2)  en  så  stor  likhet  med 
en  tetragonal  kristallkombination,  närmast  med  idokras,  att 
Jag  först  ansåg  den  tillhöra  detta  system.  En  goniometrisk 
bestämning  visade  dock.  att  de  tvenne  former,  som  hos  den- 
samma anträffas,  blott  kunna  betraktas  såsom  vicinalformer 
till  den  hos  granaten  för  öfrigt  ganska  sällsynta  tetrakis- 
hexaédern  cc02  samt  rhombdodekaédern  ooO.  Den  förra 
formen  gaf  nämligen  normal  vinklarna:  52°  52'  (ac2:  «c2),  52° 
46'  (ab2:ab2)  samt  52°  34'  (bc2:le.,)  äfvensom  37°  (a2c :  ac2) ; 
de  motsvarande  vinklarna  hos  ak  O  2  äro  53°  8'  och  36°  52'. 
Den  sednare  formen  åter  gaf  vinklarna  1°  20'  i  zonen  a— c, 
1°  3'  i  b— c  samt  1°  54'  i  a — b,  hvilka  värden  ligga  emellan 
den  redan  af  Breithaupt  (Hanclbuch  der  Mineralogie  III  p.  639) 
för  en  liknande  granatvarietet  från  Pitkäranta  uppgifna  vin- 
keln 2°  56'  (motsvarande  formen  i»0«fu)  samt  det  af  v.  Rath 
(Zeitschrift  fur  Krystallogr.  V.  p.  495)  för  en  granat  från 
Dissentis  funna  värdet  0°  40'  (motsv.  formen  oo08(i/83).  Då 
denna  vicinala  form  tydligen  är  variabel  i  afseende  på  vink- 
arna i  de  särskilda  zonerna  kan  den  icke  exakt  uttryckas 
genom  en  formel.  Medeltalet  för  de  af  mig  funna  värdena 
i  de  tre  resp.  zonerna  är  1°  26',  som  motsvaras  af  formen 
^O"/^  (beräknad  vinkel  =  1°25'). 

Kristallerna  äro  t.  e.  d.  tcmligen  stora  samt  påvuxna 
ett  underlag  af  pyroxen.  Spec.  vigtfen  har  jag  funnit  =  3,  84. 

För  utrönandet  af  den  inre  strukturn  har  jag  i  polari- 
Seradt  ljus  undersökt  tvenne  plattor  slipade  parallelt  med 
c-pl.  (co  O  c»)  samt  abc-pl.  (O).  Blott  midten  af  det  förra  planet 
visade  sig  apolar,  alla  öfriga  ställen  företedde  dubbelbrytning. 
Hexaeder-planet  visade  fyra,  oktaeder-pl.  trenne  system  af  tvil- 
1'ngsartadt  med  hvarandra  förenade,  snedt  utsläckande  således 
friklinisha  lameller,  gående  ut  från  midten  till  hörnena,  således 

3 


parallelt  med  dodékaederplanen,  ställvis  företeende  en  oscillato- 
risk  streckning  analog  med  plagioklastvillingarna.  Mellanrum- 
men mellan  dessa  lamellarsystem  företedde  aggregat-polari- 
sation. 

80.     Biotit. 

Skogsböle  i  Kimito:  Helsingfors,  Stansvik  och  Sillböle 
i  Helsinge;  Torr  o  i  Tammela;  Pielisjärvi;  Sordavala.  Samt- 
liga i  pegmatitgranit  (22). 

81.  Phlogopit. 

Kuopio;  Lupikko  och  Hoponsuo;  Impilaks;  Ersby,  Si- 
monsby  och  Skräbböle  (större  kristall  fig.  5)  i  Pargas;  Svarta 
i  Karis;  Rautsuo  i  Suomusjärvi;  Eöhkälä  i  Nurmis;  Vin- 
nikby  i  Helsinge.     Samtliga  i  kalksten  (15,  22). 

82.  Muscovit. 

Rosendal  och  Skogsböle  i  Kimito;  Sukkula  i  Tammela; 
Ersby  i  Pargas;  Kaatiala  i  Kuortane;  Paavo  i  Orijärvi; 
Stansvik  och  Sillböle  i  Helsinge;  Bautajärvi  i  Luopiois;  Sil- 
lanpää  i  Helsinge;  Herajoki  i  llomants  (chromhaltig,  8)  m.  fl. 
Mestadels  i  pegmatitgranit  (15,  22). 

Pitkäranta.     Gulgrön,  fmfjällig  (8). 

83.  Klinochlor. 

Orijärvi   (17,    22).     Stora  otydliga  kristaller  med  bly- 
glans och  kopparkis. 

84.  Pennin. 

Lupikko  i  Impilaks  (16,  17). 

85.  Chlorit. 

Ojamo    och   Hermala   i   Lojo;    Tavastby  och  Sillböle  i 
Helsinge. 


limola.    I  pegmatitgranit. 

Kervo.  Grön,  pulfverformig  substans  i  porös  granit; 
liknar  „Strigovit"  från  Striegau  i  Schlesien;  visar  sig  under 
mikroskopet  vid  stark  förstoring  i  form  af  små  prismatiska, 
delvis  helmintartadt  krökta  prismer. 

86.     Metaxoit. 

Lupikko  (9,  17). 

PitMranta  (18).  Sjöskumartad  substans  (s.  k.  Talkhy- 
drat);  kan  med  afseende  på  sin  sammansättning  samman- 
ställas med  metaxoit. 

87.     Talk  (Steatit). 

Stansvik  i  Helsinge  (32);  Talvivaara  i  Sotkamo;  Kasu- 
rila  i  Kuopio. 

PitMranta  (Liparit,  jerntalk  8). 

Lupikko  (Pikrofluit  9,  17).  Sannolikt  med  fluorcalcium 
uppblandad  talk. 

88.     Thermophyllit. 

Hoponsuo  i  Impilaks  (8,  31).    Gul,  insprängd  i  dolomit. 

Svarta  i  Karis.  Gröna,  helmintartadt  krökta  prismer; 
förhåller  sig  i  afseende  på  sina  fys.  karakterer  samt  för  blås- 
röret lika  med  thermophyllit. 


89.     Serpentin. 

Henriksnäs  i  Kuopio.    Ädel  serpentin. 

Hoponsuo  och  Lupikko  (9);  Sibbo;  Pihjalansaari;  Uleå 
träsk;  Perheniemi;  Äimälä  i  Pälkäne.  I  kalksten  eller  do- 
lomit, ställvis  bildande  cozoonartade  konkretioner. 

Salmistomäki  i  Tammela  (12).    Finfjällig. 

Orijärvi  (Marmolit  9,  17). 


36 


90.     Laumontit. 

Turholm  i  Helsinge  (8).  På  sprickor  eller  såsom  öfver- 
drag  i  kalksten. 

Helsingfors.    I  honibleiidegneis. 

Nevas  kalkbrott  i  Sibbo  samt  Storgård  i  Pargas. 

91.     Anorthit. 

Orijärvi.  Gröna  kristaller  (Lepolit)  beklädda  med  svart 
serpentinartadt  skal  (fig.  12)  samt  mörkgröna,  förvittrade 
triangulära  kristaller  (Lindsayit  26.    Fig.  11). 

Paavola  i  Lojo.  Gröna  kristaller  (Lepolit  19)  samt 
röda  kristaller  (Ampliodelit.     Fig.  13). 

Nordsundsvik  i  Kimito.  Färglösa  prismatiska  kristaller 
(Sundvikit  5). 

Storgård  i  Pargas.  Färglösa  tafvelformiga  kristaller  (26). 

Sillböle  i  Hclsingc.  Kristall  af  anorthit  metamorfoserad 
i  skapolit,  invuxen  i  röd  kalksten  (26). 

Vinnikby  i  Helsinge.     Kristalliserad  ainphodelit. 

Kulla  i  Kimito;  Sjundby  i  Sjundeå ;  Mårtensby  i  Hel- 
singe (27);  Maila  i  Karis-Lojo.  Derb  anorthit  dels  färglös 
dels  röd  (amphodclit)  i  kalksten. 


92.     Labrador. 

Neuloppenjärvi  i  Jaala.  Färglös  i  diabasdioritporfyr  (27). 
Ojamo  i  Lojo.     Grön,  färgskiftande  (6,  15,  19). 
Artsjö.     I  rapakivigranit  (26). 

93.     Andesin. 

Tilasinvuori  i  Tammela.    Gröna  tafvelformiga  kristaller, 
hg.  15  (23). 

Orijärvi.    Färglösa  kristaller,  hg.  14  (25)  i  hornblende- 


37 

gneis  (vid  Orijärvi  sjö);  mörkgröna  kristaller  fig,  16  (på  Ori- 
järvi  malmfält). 

Sillböle.     Färglösa  kristaller. 

Stansvik.  Röd,  färgskiftande  derb  (15,  19)  i  pegmatit- 
granit. 

Helsingfors.     Färglös  i  diorit. 

Ersby  i  Pargas.     Färglösa  kristaller  (23). 

94.     Oligoklas. 

Kimito.     Färglös,  kristallinisk  (15,  19). 

Sillböle.     Grå  och  grön  kristallinisk  (15,  19). 

S:t  Michel.     Hvit  kristallinisk. 

Paavola  i  Lojo.     Grå. 

Abo;  Perheniemi;  Pitkäranta;   Helsingfors  m.  fi.  orter. 

95.     Albit. 

Sodankylä.    Röda  kristaller  i  dolomit  (26). 

Pitkäranta  (26).  Ljusgula  kristaller  (Carlsbader-tvillingar). 

Pytterlaks.  Färglösa  kristaller  med  kristaller  af  mik- 
roklin  och  flusspat  i  hålrum  på  rapakivigranit  (27). 

Paavo  i  Kisko;  Eosenclal  och  Skogsböle  i  Kimito;  Suk- 
hda  i  Tammela.     I  pegmatitgranit  (15,  19). 

96.     Orthoklas  (resp.  mikroklas). 

Luumäki,  Vuoksen  in.  ti.  orter  i  Viborgs  län.  Afrun- 
dade  kristaller  i  rapakivi-granit. 


97.     Mikroklin. 

Ersby    i   Pargas.    Färglösa  kristaller  (Frsbyit)  fig.  10 
(13,  23,  31)  med  kristaller  af  skapolit. 

Tammela.    Färglösa  kristaller  med  kristaller  af  albit. 


38 

Stansvik  i  Helsinge;  Rimito;  Orijärvi:  Tammerfors  (13); 
SUlböle;  Afvensor;  Hcinola;  Pargas  (13);  Åbo;  Sordavala  (18); 
Kitelä  (13).  Dels  hvit,  dels  röd,  kristalliserad  eller  kristal- 
linisk  i  pcgmatit. 

98.     Spodumen. 

Kietyö  i  Tammela  samt  Pennikoja  i  Somero  (18).  Derb, 
stråligt  kristallinisk. 

99.     Eleolit. 

Iivaara  i  Kuusamo.  Derb  med  pyroxen  och  Iivaarit 
(titan-granat)  bildande  eleolitsyenit  (26).' 

100.     Cancrinit. 

Kuusamo.  Färglös,  stråligt  kristallinisk  i  Iivaara-sye- 
niten  (26). 

Sörnäs  vid  Helsingfors.  Små  hexagonala  kristaller  i 
diabas,  bildande  en  smal  gång  i  oligoklas-gneisgranit. 

Anm.  Att  dessa  några  millimeter  långa  prismatiska  till  större 
delen  förvittrade  kristaller  äro  cancrinit  utvisas  utom  af  deras  ke- 
miska reaktioner  äfven  af  kristallformen:  en  mätning  af  vinkeln  mel- 
lan prisma  och  pyramid  (eller  rhomboeder?)  i  ett  tunnslipadt  prepa- 
rat gaf  11572°!  som  närmar  sig  till  den  af  Törnebohm  i  cancrinit- 
syenit  från  Elfdalen  funna  vinkeln  (116°).  Cancrinit-diabasen  från 
Sörnäs,  som  äfven  synes  innehålla  något  nephelin,  kan  anses  motsvara 
nephelin-basalten  i  yngre  formationer. 

101.     Gongylit. 

Yli-Kitkajärvi  i  Kuusamo.  Gula  afrundade  kristallindi- 
vider, med  tradig  textur  och  utsläckning  i  polariseradt  ljus 
parallelt  med  trådarnas  längdrigtning  i  talkskiffer;  liknar 
Cataspilit  från  Vermland  och  är  möjligen  i  likhet  med  denna 
en  metamorfos  af  ett  skapolitartadt  mineral  (Dipyr).    Jemför 


39 


nedanstående;  skapolitarter  i  skiffer  från  Orijärvi  samt  gneis 
från  Helsingfors. 


102.     Skapolit. 

Pargas  (Storgård,  Ersby,  Simonsby).  Färglösa  kristaller 
i  kalksten,  stundom  utdragna  parallelt  med  en  pyramidal 
polkant  och  derigenom  företeende  en  monoklin  formtyp. 

Laurinkaari  vid  Åbo.  Blågråa,  t.  e.  d.  ganska  stora,  på- 
vuxna  kristaller  af  qvarz  och  orthit,  bildande  en  gång  i  granit. 

Juokaisenmaa  i  Öfver-Tomeå.  Grön  kristall  (c©  P  co  . 
<»P.OP)  med  magnetkis;  spec.  vigt  2,7. 

Åfvensor  i  Korpo.  Smala  ljusgula  prismatiska  kristaller 
delvis  anordnade  i  parallel  ställning  med  svart  hornblende; 
äfvensom  ljusröd,  clerb,  med  pargasit  i  kalksten;  äfven  grön- 
färgad  kristallinisk  ur  en  lös  sten. 

Noräsundvilc  i  Kimito  (27);  Vinnikby  i  Helsinge;  Pu- 
sula  i  Lojo;  Frugård  i  Mäntsälä;  Nevas  i  Sibbo.  Gulgrön- 
aktig,  derb  i  kalksten. 

Stansvik  (21).     Derb  i  andesin-pegmatit. 

Pusunsaari  i  Impilaks  samt  Mäntsälä.    Derb  i  gneis. 

Orijärvi.  I  oregelbundna  partier  insprängd  i  talkskiffer; 
färglös;  spec.  vigt  =  2,76;  visar  sig  under  mikroskopet  vara 
ett  aggregat  af  fina  nålformiga,  parallelt  med  längdrigtningen 
utsläckande  kristaller. 

Ulrikasborg  vid  Helsingfors.  Färglös,  med  röd  albit  och 
hornblende  bildande  körtlar  i  hornblendegneis. 

Denna  nyligen  af  kand.  Sederholm  funna  skapolitvarie- 
,  tet  är  anmärkningsvärd  för  dess  intima  sammanvexning  med 
albiten,  som  förekommer  regelbundet  invuxen  i  de  temligen 
stora  ehuru  otydliga  pelarformiga  skapolitkristallerna,  hvilkas 
inre  dock  till  större  delen  utgöres  af  ett  aggregat  af  fina 
parallelt   med   längdrigtningen    utsläckande   nålar.     En,    till 


40 

följe  af  det  ringa  materialet  och  svårigheten  att  rena  det- 
samma, approximativ,  af  mig  utförd  analys  (I)  visar  dock 
tydligen  en  med  Ersby-skapoliten  (II  enl.  N.  Nordenskiöld: 
Bidrag  till  närmare  kännedom  af  Finlands  mineralier  1820 
p.  43)  äfvensom  med  anorthit  (Ca  Al2  Si2  08  III)  öfveren- 
stämmande  sammansättning. 


I.    Skapolit 

II.     Skapolit 

III. 

Anorthit 

från  Helsingfors. 

från  Ersby. 

(normal). 

Spec.  v.  =  2,  77. 

Sp.  v.  =  2,  74. 

Sp.  v 

=  2,  76. 

Si  02         43,  63. 

43,  83. 

43,  07. 

Al2  03       36,  93. 

35,  43. 

36,  83. 

Ca  0          18,  37. 

18,  96. 

20, 10. 

98,  93. 

Gl.  förl.     1,03. 

100,  00. 

99,  2o. 
Förlusten  i  anal.  I  utgöres  af  något  Mg  O,  Na2  O  och  H2  O, 
härrörande  af  inblandad  albit  och  chlorit,  hvilken  sednare  i 
mikroskopiskt  preparat  visar  sig  i  form  af  små  gröna  sferiska 
aggregater  med  radialt  strålig  struktur. 


Förklaring  öfver  figurerna. 

Fig.  1 .     Pyrit  från   Pitkäranta :  coOoo.ooO.co02. 0.  202 

(100.110.210.111.211). 
Fig.  2.     Anomal  granat  (Granatoid)  från  Pitkäranta :  co  O  2 . 

coO«/4o  (210.41400). 
Fig.  3.     Skapolit  från  Laurinkaari:  co  P  .  co  P  co .  co  P  2  .  P .  3 

P.3P5.0P  (110.210.111.331.311.001). 
Fig.  4.    Kalkspat  från  Sibbo :  —  72  R .  —  14  R  (110. 955). 


41 


Fig.  5.  Phhgopit  från  Färgas :  P  .  Vs  P  •  2  P  oo  .  Va  P  »  •  3U 
P3.0P  (111.112.021.023.132.001).  Tvillingsbild- 
ning parallel  medccP3  (130). 

Fig.  6.  Tantalit  från  Tammela:  cc  P»/4.r. 2 P 2. Pod".  coP» 
(490.111.211.011.100). 

7.  Epiäot  från  Sillböle :  oo P"öö .2Pöö~.P ä?,~ OP . oo P 2 .P 
(100. 201 .101 .001 .  110 . 210  .111)  med  en  orthit-kri- 
stall  (100.001.101)  såsom  kärna. 

8.  Epidot  från  Hcponsdkä :  0  P .  oo  P  » .  2  P  2 ! .  Pcc .  co  P. 
ooP2.aoP%.2P.P.Po6.2P5o~.3P3.2P4~  (001  . 
100.211.101.110.210.320.221  .111  .011  .201  . 
311.412). 

9.  Diopsid  från  Perheniemi :  oo  P  .  oo  P  oo  .  2  P .  —  P  . 
0P.PaD.2P»  (110.010/221.111.001.101.021). 


Fig 


Fig 


Fig 


Fig. 


10.    Mikrolclin  (Ersbyit)  från  Pargas: 


P 


00 


.ac 


P 


Fig 


ttm 


OP.P,.,P.2,P,oo.coP'ao  (110.110.010.001.111  . 
111  .201.100). 

11.  Anorthit  (Lindsayit)  från  Orijärvi:  OP.cc  F.  coP.P, 
>fP.2,P,«  (001. 110. 110. 111. Il  1.201).  Maneba- 
cher-  och  Periklin-trillingsbildning. 

12.  Anorthit  (Lepolit)  från  Orijärvi :  0  P.  cc  P' .  co'  P.  oo P~oo 
.P'.P,.'P.,P.2'P'cc  .  2,P,».ocPo5 ".'P,»  (001. 110 
110  .  010  .  111 .  111.  111  .  111  .  201  .  201 .  100  .  011). 
Periklintvillingsbildning. 

Fig.  13.    Anorthit  (Amphodelit)  från  Lojo:  co  P  c©  .  co  P' .  co'  P . 

»'pa.pa^.aT^.op  (ioo.iio.no.  130.010. 

021.001).    Albit-tvilling. 
Fig.  14.    Andesin   Qivit)  från  stranden  af  Orijärvi  sjö:  coP'. 
co'P.coPa<.OP.2'P,cc.P,.,P,co.2P,2.P'.'P.coP» 
(110.  110.010.001.021.111.221.101.211  .111. 
111 .  100).     Baveno-tvilling. 


42 

Fig.  15.    Andesin  från  Tilasinvuori :  O  P  .  cc  P' .  oo'  P  .  oo  P  %  • 

oc  P'  3  .  ao'  P  3.,P,  oo  (001  .  110  .  110  .  010  .  130 .  130  • 

101).    Periklin-tvillingsbildning. 
Fig.  16.  Andesin   (grön)   från   Orijärvi  malmfält:   ccP'.oo'P. 

ooP^.0P.2,P'^.2'P,-og.2,P,  oo.,P,».P,.,P. 

ccP^(110.110.010.001.021.021.201.10l.lli.lll 

.  100). 


F.J.  Wiik:  Univ,  Finska  mineralsamling. 


Pl  Hl 


Fi<j.  13. 


K 


al,J: 


Fiq.  16. 


-TZ 


\ 


!    ä 


^     \ 


OM 


BROTTSTYCKEN  AF  GNEIS 


1  GNEISGRANIT 


FEAN 


HELSINGE    SOCKEN. 


AF 


F.  J.  WIIK. 


(MED  TRENNE   PLANSCHER.) 


>§>t#3-<§<    ■ 


Redan  för  omkr.  20  år  tillbaka  har  jag  i  en  afhandling 
med  titel  „Försök  till  framställning  af  Helsingforstraktens 
gneis-  och  granitformationer"  anfört  de  härstädes  i  gneisgra- 
öiten  i  stor  mängd  förekommande  gneisfragmenterna  såsom 
bevis  på  dess  eruptiva  natur.  Då  en  närmare  undersökning 
af  dessa  brottstycken  synts  mig  egnad  att  sprida  ljus  öfver 
gneisgraniten  i  allmänhet,  denna  den  älsta  och  mest  omtvi- 
stade af  alla  acida  eruptiva  bildningar,  samt  särskildt  öfver 
dess  förhållande  till  gneisen  har  jag  företagit  en  sådan  såväl 
i  geologiskt  som  petrografiskt  hänseende.  Namnet  gneisgra- 
nit  anser  jag  mig  fortfarande  kunna  använda  för  denna  gra- 
nitformation såsom  en  geologisk  term  icke  så  mycket  med  af- 
seende  på  dess  ställvis,  företrädesvis  närmast  gneisen,  skiffriga 
struktur  som  icke  mer  på  grund  af  den  nära  relation,  hvari 
den  står  till  den  laurentiska  gneisformationen,  på  samma  sätt 
som  den  yngre  porfyr-  resp.  syenitgraniten  står  till  den  huro- 
aiska  skifferformationen. 


I.    Geologisk  undersökning. 

I  ofvanciterade  arbete  har  jag  visat,  att  ett  af  gneis- 
och  kristalliniska  skifferarter  bestående  skiktsystem  stryker  i 
ONO  och  NO  öfver  Helsingfors  och  norra  delen  af  Degerö 
samt  långsmed  södra  stranden  af  Botby  viken.  Detta  system 
utgöres  i  sin  vestra  del  hufvudsakligen  af  mörk  hornblen- 
degneis  och  röd,  delvis  äfven  hornblendehaltig  euritgneis,  i  den 
östra  åter  af  hornblencleskiffer  och  felsitskiffer,  ställvis  chlorit- 


46 


haltig,   af  hvilka   felsitskiffern  och  den  deraf  enligt  all  san- 
nolikhet genom  metamorfos  uppkomna  röda  gneisen  visa  sig 
vara  den  undre  eller  äldre  afdelningen.    Den  sednare  uppträder 
nämligen  i  Ulrikasborgstrakten  i  södra  och  norra  delen  af  horn- 
blendegneissystemet,    som    här  bildar  en  delvis  förstörd  och 
starkt  sammanpressad  bassin.  Äfven  massformiga  basiska  erup- 
tiver  företrädesvis  diorit  och  hornblendefels  anträffas,  och  det 
ofta  genom  skiffriga  öfvergångsbildningar  i  så  intim  förening 
med  de  skiktade  skiffer-  och  gneisarterna,  att  dessa  åtminstone 
till  en  del  måste  betecknas  såsom  mer  eller  mindre  metamor- 
foserade  tuffbildningar  af  de  förra. 

Från    denna   serie    af   öfvervägande    hornblendehaltiga 
gneisarter   måste    en   annan   af  nästan  uteslutande  glimmer- 
gneisvarieteter  särskiljas.    Af  dessa  sednare  kunna  åter  trenne 
hufvudtyper  åtskiljas  nämligen:  1)  en  grå,  kornigt  fjällig  gneis 
med  underordnad  glimmer  (biotit);  2)  en  flasrig  muscovit-bio- 
titgneis,  i  hvilken  glimmern  i  sammanhängande  flasor  är  för- 
delad mellan  de  öfriga  beståndsdelarna  och  till  ungefär  lika 
mängd   med  dessa,   samt   slutligen    3)  en  mörk  skiffrig  bio- 
titgneis,  i  hvilken  glimmern  är  den  öfvervägande  beståndsde- 
len.   Denna   glimmergneisformation   bildar   icke  ett  så  sam- 
manhängande helt  som  hornblendegneis-formationen,  utan  är 
sönderstyckad  i  en   mängd   mer  eller  mindre  förskjutna  par- 
tier,   ställvis    afskilda  från  hvarandra  genom  mellanliggande 
gneisgranit.     Den  största  af  dessa  partier  är  den  vid  Ströms, 
der  samtliga  tre  hufvudtyperna  förekomma,  visserligen  genom 
vexellagring  öfvergående  i  hvarandra,  men  dock  i  allmänhet 
särskiljbara  såsom   etager,   af  hvilka  den  fjälliga  gneisen  vi- 
sar sig  vara   älst    samt  den  skiffriga  yngst  och  underlagrad 
felsit-hornblendeskiffer    formationen,  hvari    den    äfven    ställ- 
vis  öfvergår,   derigenom  att  hornblende  delvis  ersätter  glim- 
mern i  de  öfre  lagren.     Hornblendeskiffern  resp.  gneisen  vi- 


47 


sar  sig  således  här  likasom  öfverallt  annorstädes  i  södra  Fin- 
land, der  lagringsförhållandena  af  det  laurentiska  (gneis-) 
systemet  kan  utredas,  utgöra  den  yngre,  glimmergneisen  den 
äldre  afdelningen.  Att  glimmérgneis-formationen  här  är  eqvi- 
valent  med  den  i  öfriga  delar  af  det  Finska  primitivgebitet 
uppträdande  ådagalägges  isynnerhet  af  den  i  den  mellersta, 
mest  karakteristiska  etagen,  den  flasriga  gneisen,  förekom- 
mande fibroliten,  som  nära  nog  här  kan  sägas  spela  samma 
rol  som  ett  karakteristiskt  ledfossil  i  en  sedimentär  fossilfö- 
rande formation.  Utom  denna  beståndsdel  innehåller  den 
flasriga  gneisen  ställvis  äfven  granat  i  stundom  ganska  stora 
mestadels  väl  utbildade  ikositetraédrar  med  skarpa,  icke  af- 
rundade  kristallkanter,  således  den  i  graniten  vanliga  formen, 
ett  förhållande,  som  häntyder  på  att  denna  gneis  står  när- 
mare till  graniten  än  till  den  kristalliniska  metamorfiska  ler- 
skiffern,  hvari  granaten  som  bekant  enligt  regeln  uppträder 
i  dodekaederform. 

Samtliga  skiffriga  äfvensom  en  del  af  de  massformiga 
bergarterna  i  de  båda  gneisformationerna  anträffas  såsom 
brottstycken  inbäddade  i  den  eruptiva  gneisgraniten,  hvarvid 
dock  kan  märkas,  att  de  gneisartade  öfverväga  de  skifferar- 
tade  och  massformiga,  samt  att  af  de  förstnämnda  de  af 
glimmergneis  bestående  äro  allmännare  än  de  af  hornblen- 
degneis. 

Dessa  brottstycken  äro  af  mycket  varierande  storlek, 
från  ett  par  centimeter  till  ett  par  tiotal  meter  i  längd  samt 
variera  likaledes  betydligt  i  afseende  på  formen.  Mestadels 
visa  de  sig  såsom  fragmenter  af  mer  eller  mindre  mägtiga 
lager,  i  ändarna  antingen  skarpt  afskurna  eller  ock  afsmal- 
nandc  eller  upplösta  i  enskilda  långsträckta  smala  lameller 
eller  flasor.  Vanligen  äro  de  stälda  på  kant  eller  närmare 
till   vertikalplanet,   och   stryka  företrädesvis   i  ONO-lig  rikt- 


48 


ning  eller  parallelt  med  gneisformationens  hufvudzon,  längre 
bort  från  densamma  äfven  normalt  deremot  eller  i  NNV  så- 
ledes i  de  tvenne  hufvudförklyftningsriktningama  hos  gneis- 
graniten  och  de  tvenne  lmfvudriktningarna  för  den  archaeiska 
formationen  i  södra  Finland  öfverhufvudtaget  (se  härom  vidare 
F.  J.  Wiik:  Öfversigt  af  södra  Finlands  geologi  I  och  II)- 
Dock  förekomma  äfven  mellanliggande  riktningar,  och  i  all- 
mänhet kan  man  konstatera  en  öfverensstämmelse  mellan  rikt- 
ningarna hos  de  långsträckta  brottstyckena  och  granitkup- 
pernas yttre  konfiguration.  Så  t.  ex.  förete  de  af  hornblende- 
chloritgneis  bestående  fragmenterna  i  den  i  N — S  eller  NNO 
gående  bergsträckningen  ost  om  gammelstadsfjärden  samt 
hornblende-glimmergneisfragmenterne  i  de  i  samma  riktning 
strykande  granitbergen  vid  Westerkulla  en  öfvervägande  N-NO* 
lig  strykning  under  det  att  de  af  förherrskande  glimmergneis 
bestående  i  de  mellanliggande  trakterna  stryka  i  medeltal 
i  ONO-lig  riktning.  Mera  sällan  visa  fragmenterna  afrun- 
dade  former  utan  någon  bestämd  riktning.  Äfven  finner  man 
dem  stundom  böjda  i  olika  riktningar,  hvarigenom  de  förete 
de  mest  oregelbundna  former. 

Att  dessa,  genom  sin  vanligen  mörkare  färg  från  den  lju- 
sare färgade  röda,  i  granskapet  af  brottstyckena  hvita  gneis- 
graniten  skarpt  afstickande  bildningar  äro  verkliga  fragmenter 
af  äldre  bergarter  inbäddade  i  den  jemförelsevis  med  dem 
yngre  granitmassan,  ådagalägges  tydligast  deraf,  att  man  ofta 
finner  graniten  inskjuta  uti  dem  större  och  mindre  gångar  och 
drummer,  äfvensom  vidare  af  den  metamorfoserande  inverkan 
som  graniten  visar  sig  ha  utöfvat  på  dem.  För  öfrigt,  visa 
sig  mindre  fragmenter  tydligen  helt  och  hållet  omflutna  af 
granitmassan,  och  stundom  äfven  större  sådana,  då  deras 
bredsida  ligger  blottad  i  en  genom  förkastning  uppkommen 
eller  i  en  dalgång  befintlig  vertikal  granitvägg. 


49 

Granitens  metamorfoserande  inverkan  på  gneisfragmen- 
terna  är  man  isynnerhet  i  tillfälle  att  iakttaga  på  de  af  horn- 
blendegneis  bestående,  hos  hvilka  man  enligt  regeln  kan  sär- 
skilja  trenne    zoner:   den   innersta   kärnan   bestående    utom 
något  fältspat,  qvarz  och  magnetit  uteslutande  eller  till  större 
delen  af  homblende,  en  deromkring  liggande  zon,  uti  hvilken 
glimmem  (biotiten)  öfverväger  hornblendet  och  som  stundom 
äfven   innehåller  granat,  ehuru  i  små  och  otydliga  individer, 
samt    den    yttersta  smalaste,   närmast  till  graniten  befintliga 
zonen,  nästan  uteslutande  bestående  af  biotit  samt  ofta  äfven 
större   granatkristaller.     Dessa    olika  zoner  visa  sig  makro- 
skopiskt  isynnerhet  tydligt  på  den  förvittrade  ytan,  på  hvil- 
ken   den    mörkare   hornblenderika  kärnan  afsticker  mot  den 
ljusare    färgade,    mera   glimmerhaltiga   zonen,   och  denna  är 
åter  t.  f.  af  den  yttersta  zonens  lättare  förvittring  genom  en 
rännformig  fördjupning  skild  från  granitgränsen.    Häraf  fram- 
går  tydligt,   att  genom  granitens  metamorfoserande  inverkan 
på  hornblendegneisen  först  glimmern  och  af  denna  åter  gra- 
näten  uppkommit.     Äfven  brottstycken  af  hornblendefels  och 
diorit  förete  en  dylik  metamorfos.     Ett  sådant  metamorfose- 
radt  hornblendefelsbrottstycke  anträffade  jag  vid  Westerkulla, 
Detta  var  nämligen  fullkomligt  massformigt  och  bestod  af  ett 
grofkornigt  aggregat  af  hornblende,  som  i  omkretsen  var  helt 
och  hållet  förvandladt  i  biotit,  hvilket  äfven  var  fallet  med 
de  smala  från  det  större  stycket  lösryckta  och  i  graniten  in- 
bäddade partierna. 

Att  i  de  ifrågavarande  metamorfoserade  gneisbrottstyc- 
kena  icke  trycket  utan  väsendtligen  den  höga  temperaturen 
hos  granitmassan  för  hvilken  dessa  under  en  längre  tid  va- 
rit utsatta,  förorsakat  hornblendets  öfvergång  i  biotit  och 
denna  sednares  i  granat,  utvisas  redan  deraf,  att  de  sekun- 
dära biotitbladen  hos  dessa  icke  alltid  gå  i  en  bestämd  rikt- 

4 


50 

ning,  utan  ofta  äro  oredigt  blandade  om  hvarandra,  föror- 
sakande sålunda  icke  en  skiffrig  utan  en  rent  massformig 
struktur,  hvarigenom  de  få  en  likhet  med  och  kunna  förvex- 
las  med  en  minett  eller  kersanton.  Från  den  ofvan  anförda 
i  de  sammanhängande  gneisparticrna  uppträdande  granatfö- 
rande gneisen  skiljer  sig  den  sekundära  metamorfoserade 
granatgneisen  redan  makroskopiskt  deri,  att  granaten  i  den 
sednare  icke  företer  tydliga  kristallkonturer,  utan  bildar  kri- 
stalliniska  afrundade  korn  eller  kristallfragmenter. 

En  med  granaten  analog  metamorfosprodukt  i  vissa 
gneisbrottstycken  är  cordierit,  som  jag  funnit  i  de  graniten 
vid  Dickursby  genomdragande  gneislagren.  Då  biotiten  i  dessa 
förekommer  i  relativt  mindre  mängd  än  i  de  vanliga  cordi- 
eritfria  glimmergneis  fragmcnterna,  så  synes  cordieriten  i  de 
förra  böra  betecknas  såsom  en  metamorfos  af  glimmer  när- 
mast anslutande  sig  till  sådana  smärre,  företrädesvis  i  pegma- 
titisk  granit  förekommande  granatgneisstycken,  hos  hvilka 
glimmern  är  reducerad  till  ett  minimum  och  granatkristallerna 
sitta  tätt  till  hvarandra.  Dock  är  att  märka,  att  äfven  pri- 
mär cordierit  anträffas,  vanligen  tillsammans  med  fibrolit  och 
granat  i  den  flasriga  glimmergneisen,  äfvensom  ofta  i  de  den- 
samma genomdragande  pegmatitgångarna.  Så  t.  ex.  har  jag 
funnit  gul  cordierit  i  afrundade  kristaller  i  en  fjällig  gneis- 
varietet  i  gneissystemet  på  östra  sidan  af  Gammelstadsfjärden 
samt  blå  delvis  metamorfoserad  cordierit  i  flasrig  och  skiffrig 
gneis  vid  Ströms. 

En  beståndsdel,  som  stundom  anträffas  i  de  hornblende- 
haltiga  gneisfragmenterna,  så  t.  ex.  i  det  Pl.  II  fig.  2  afteck- 
nade  från  Botby,  är  chlorit.  Ja  denna  förekommer  stundom  i  så 
stor  mängd,  att  bergarten  har  utseende  af  chloritskiffer,  så 
t.  ex.  i  den  ofvannämnda  N— S  gående  bergsträckningen  på 
östra  sidan  af  Gammelstads  fjärden.    Förekomsten  af  talrika 


51 


större  och  mindre  qvarzdrummer  i  närheten  af  dessa  chlorit- 
skifferbrottstycken,  och  den  ymniga  inpregnationen  af  kisel- 
solntioner,  som  dessa  förutsätta  kan  förklara  denna  lokala, 
modifikation  af  hornblendemetamorfosen.  Invid  gränsen  af 
sådana  chlorithaltiga  brottstycken  finner  man  stundom  gra- 
niten hafva  antagit  en  tät  textur  samt  en  grön  färg  af  in- 
pregnerad  chlorit  i  analogi  med  den  inpregnation  af  biotit 
och  granat  i  graniten,  som  man  stundom  invid  den  granat- 
haltiga  gneisen  kan  konstatera. 

I  allmänhet  finner  man,  att  graniten  undergått  en  större 
eller  mindre  förändring  i  närheten  af  gneisbrottstyckena.  Den 
vanliga  förändringen  består  deri,  att  den  röda  fältspaten 
(mikroklinen)  ersattes  af  hvit  sådan,  som  för  det  mesta  visar 
sig  vara  oligoklas,  ett  förhållande  analogt  med  det  jag  för 
länge  sedan  (se  ofvanciterade  arbete)  anmärkt  hos  pegmatit- 
gångarna  i  gneisen  vid  deras  salband.  Vidare  finner  man, 
att  de  i  de  hornblendehaltiga  gneisbrottstyckena  inskjutande 
granitapofy serna  äro  relativt  qvarzrika,  hvilket  väl  kan  sättas 
i  samband  med  den  inpregnation  af  fältspat  från  graniten 
man  stundom  kan  konstatera  i  gneisfragmenternas  yttersta 
zon.  I  afseende  på  granitens  struktur  finner  man,  att  denna 
i  allmänhet  blir  mera  finkornig  eller  mindre  grofkornig  i  när- 
heten af  fragmenterna.  Ja  den  kan  stundom  blifva  fullkom- 
ligt tät,  såsom  förhållandet  är  vid  ofvannämnda  chlorithaltiga 
brottstycken  äfvensom  vid  ett  brottstycke  af  felsitskiffer,  som 
jag  funnit  vid  Dickursby,  och  som  derföre  utan  någon  be- 
stämd gräns  synes  öfvergå  i  granitmassan. 

Brottstycken  af  glimmergneis  äro  betydligt  öfvervägande 
öfver  de  af  hornblendegneis  och  de  dermed  i  samband  stå- 
ende skifferarterna,  ett  förhållande,  som  lätt  förklaras  af  glim- 
mergneisformationens  närmare  anslutning  till  graniten,  i  det 
att    den   förra   ursprungligen    bildat   bottnet  af  den  bassin, 


52 

hvari  hornblcnde-,  chlorit-,  felsitskiffer  etc.  atlagrats.  San- 
nolikt har  dessutom,  att  döma  af  förhållandet  i  de  inre  de- 
larna af  Finland,  der  i  allmänhet  de  båda  gneisformationerna 
äro  mindre  rubbade  från  sitt  ursprungliga  läge  än  vid  kust. 
trakterna,  glimmergneisformationen  ursprungligen  varit  mäg- 
tigare  än  hornblendegneisformationen. 

Såsom  man  ä  priori  kunde  förutsätta  äro  brottstycken 
af  glimmergneis  mindre  förändrade  än  de  af  hornblendegneis. 
Makroskopiskt  kan  ingen  annan  förändring  konstateras  än 
den  af  tillkomsten  af  sekundär  granat.  Man  kan  derföre  af 
den  i  form  af  brottstycken  uppträdande  glimmergneisen  lika- 
som af  den  i  sammanhängande  skiktsystem  särskilja  en  fjäl- 
liga fiasrig  och  skiffrig  modifikation,  hvilka,  isynnerhet  den 
förstnämnda,  icke  äro  så  skarpt  skilda  från  graniten,  som  de 
af  hornblendegneis,  men  dock  i  allmänhet  genom  sin  likfor- 
migt finkorniga  (euritartade)  struktur  väl  kunna  särskiljas 
derifrån.  Stundom  uppträda  två  eller  flere  varieteter  i  de 
mägtigare  brottstyckena  i  lagervexling.  Vanligen  äro  dock 
glimmergneisbrottstyckena  i  motsats  till  de  af  hornblendegneis 
smala  men  i  stället  af  betydlig  längd,  ofta  blott  bildande 
långsträckta  tunna  fiasor  (Pl.  II,  tig.  3).  Då  dessa  vanligen 
sitta  tätt  till  hvarandra  blott  åtskilda  genom  smala  mellan- 
lag  af  granit,  får  det  hela  utseende  af  ett  sammanhängande 
gneissystem,  och  har  väl  ofta  äfven  blifvit  ansett  för  ett  så- 
dant. Möjligt  är  ock  i  sjelfva  verket,  att  de  upptill  skilda 
gneislagrcn  nedtill  delvis  sammanhänga  med  hvarandra.  I 
sjelfva  verket  kan  man  stundom  konstatera  ett  sådant  sam- 
manhang, i  det  att  på  den  horizontela  ytan  parallelt  med 
hvarandra  strykande  lagerformiga  brottstycken  af  hornblende- 
eller  glimmergneis  på  en  desamma  vertikalt  afskärande  för- 
klyftningsyta  befinnas  konvergera  nedåt.  Äfven  kan  man 
stundom  i  horizontel  riktning  förfölja  den  fragmentära  gnei- 


53 


sens  öfvergång  i  sammanhängande  gneis.  Så  t.  ex.  är  den 
ställvis  zigzagformigt  böjda,  i  medeltal  i  ONO  öfver  Botby 
och  Mellungsby  strykande  zon  af  mer  eller  mindre  skilda 
långsträckta  gneisfragmenter  tydligen  en  fortsättning  af  den 
jemförelsevis  mera  sammanhängande  smala  gneiszon,  som  från 
Gumtäckt  i  V— O-lig  riktning  stryker  öfver  norra  delen  af 
Gammelstadsfjärden. 

Beträffande  gneisbrottstyckenas  förhållande  till  gneis- 
graniten  må  här  ännu  i  förbigående  ett  par  momenter  berö- 
ras, som  synas  mig  förtjenta  af  en  särskild  uppmärksamhet 
vid  framtida  forskningar.  Den  ena  är  den  olikhet  i  afseende 
på  riktningen,  som  visar  sig  mellan  de  af  hornblende-  resp. 
chloritgneis  och  de  af  glimmergneis  bestående  brottstyckena 
i  den  trakt  jag  undersökt,  i  det  att  de  förra  ofta  gå  i  N— S 
eller  NNV  de  sednare  normalt  deremot  eller  i  ONO,  och  det 
ej  blott  på  skilda  utan  äfven  i  samma  bergskupp  eller  sträck- 
ning. Skulle  detta  visa  sig  vara  ett  allmänt  förhållande,  så 
skulle  man  enl.  min  tanke  masta  söka  orsaken  härtill  i  jord- 
magnetismen, alldenstund  de  af  hornblendegneis  i  motsats  till 
de  af  glimmergneis  bestående  brottstyckena  innehålla  magne- 
tit.  Ett  annat  på  brottstyckenas  riktning  inverkande  moment 
äro  sjelfva  de  granitiska  bergsträckningarna.  Betraktar  man 
dessa  i  ett  sammanhang  med  abstraherande  af  lokala  förkast- 
ningar finner  man  dem  löpa  tillsammans  i  stora  mer  eller 
mindre  regelbundna  kretsar.  Sådana  bilda  den  parallelt  med 
den  stora  gneis-skifferzonen  från  Brandö  öfver  Botby  till  Mel- 
lungsby utsträckta  gneisgranit  samt  den  i  motsatt  riktning, 
från  Sörnäs  åt  NV  strykande,  hvaraf  dock  blott  den  östra 
hälften  synes  på  medföljande  karta.  Dessa  kretsfonnigt  sam- 
manlöpande gneisgranitzoner  synas  mig  häntyda  på  att  de 
ursprungligen  bildat  domformiga  upphöjningar,  hvilkas  cen- 
trala   delar    dock    på  grund    af   deras  storlek  sänkt  sig  med 


54  ' 

qvarlemnande,  af  en  ringformig  vall,  företeende  sålunda  i 
formelt  hänseende  en  analogi  med  de  vulkaniska  ringbergen. 
Närmast  kunna  de  paralleliseras  med  de  redan  af  L.  v.  Buch 
(Ueber  Granit  und  Gneis.  Gesammelte  Schriften  IV  p.  717.) 
anförda  granitdomerna,  med  de  i  Erzgebirges  gneisgranitter- 
räng  redan  länge  iakttagna  domformiga  bildningar,  de  i  Lojo 
iakttagna  af  gneis  omgifna  granitdomerna  (Finlands  geol.  un- 
dersökning, Beskr.  till  kartbladet  N:o  2  p.  2G),  samt  de  af 
mig  iakttagna  i  N- — S  utsträckta  i  det  inre  af  granit,  till  det 
yttre  af  porfyr  bestående  domerna  på  Åland. 

En  egendomlig  modifikation  af  den  eruptiva  gneisgra- 
niten  är  den  granulitiska  graniten  på  den  i  sydost  utskjutande 
udden  af  Rassbölelandet  (Kallviks  skatan),  hvilken  på  grund 
af  sin  skiffriga  struktur  i  likhet  med  den  i  närheten  befint- 
liga, likaledes  mer  eller  mindre  skiffriga  amfiboliten  och  dio- 
riten  på  kartbladet  N:o  3  af  Finlands  geol.  undersökning  blif- 
vit  betecknad  såsom  gneis.  Den  företer  dock  icke  i  likhet 
med  den  egentliga  gneisen  någon  vexellagring  utan  en  allt 
igenom  likformigt  finkornig,  sockerartad  struktur  och  består 
af  öfvervägande  fältspat  och  qvarz  med  sparsamt  inströdda 
parallelt  stälda  glimmerfjäll.  Den  i  ONO-lig  riktning  gående 
skiffringen  betingas  förnämligast  af  smärre  lamellära  mörka 
skifferfragmenter  eller  flisor,  hvilka  i  nära  parallel  ställning 
och  ställvis  mycket  ymnigt  genomdraga  bergmassan  analogt 
med  glimmergneisfragmenterna  i  gneisgraniten  norr  om  gneis- 
skifferzonen.  De  äro  dock  i  allmänhet  ännu  mera  intimt 
förenade  med  sin  grundmassa  än  dessa  sednare,  hvilket  jemte 
den  granulitiska  strukturn  talar  för  att  ifrågavarande  berg- 
art varit  utsatt  för  ett  starkt  tryck  vare  sig  under  eller  efter 
sin  bildning.  Men  äfven  större  fragmenter  af  hornblende- 
resp.  felsitskifferlager  af  flere  meters  längd  samt  1—2  meters 
bredd  äro  inbäddade  i  denna  granulit,  hvilken  inskjutit  apo- 


00 

fyser  deri  samt  förvandlat  dem  vid  omkretsen  till  en  berg- 
art, som  makroskopiskt  ter  sig  såsom  skiffrig  glimmerfels,  så 
att  intet  tvifvel  kan  råda  om,  att  denna  granulit  är  en  mo- 
difikation af  den  eruptiva  gneisgraniten.  Färgen  är  hvit  i 
den  norra  delen  af  granulitregioncn,  der  skifferbrottstyckena 
äro  ytterst  talrika,  röd  i  den  södra  delen,  der  de  saknas  eller 
äro  glest  inströdda,  ett  förhållande  äfvenledes  analogt  med 
det  ofvannämnda  hos  den  gröfre  korniga  gneisgraniten,  hvars 
röda  färg  i  närheten  af  gneisfragmenten  öfvergår  till  hvit. 

Ännu  återstår  en  formation  att  betrakta,  som  hittills 
varit  förblandad  med  gneisgraniten,  men  som  vid  närmare 
skärskådande  befinnes  bestämdt  skild  derifrån  såväl  i  geolo- 
giskt som  petrografiskt  hänseende.  Såväl  i  ena  som  i  andra 
'  afseendet  visar  den  sig  vara  en  öfvergångsbilduing  mellan  den 
röda  gneisgraniten  och  glimmergneisen,  och  dymedelst  äfven 
mellan  den  eruptiva  och  den  sedimentära  formationsserien,  så 
att  den  sannolikaste  åsigten  rörande  denna  intressanta  for- 
mations ursprung  synes  mig  vara  att  betrakta  den  såsom  ur- 
sprungligen bildande  den  första  stelnade  jordskorpan,  hvilken 
man  å  priori  måste  förutsätta  hafva  egt  en  sådan  blandad 
karakter,  som  den  ifrågavarande  bergarten  företer.  Den  är 
i  allmänhet  temligen  likformig  på  alla  de  ställen  der  den  trä- 
der i  dagen:  på  norra  stranden  af  Botby  viken,  på  Villinge, 
Degerö,  Brandö,  Gumtäckt  m.  fl,  ställen,  samt  skiljer  sig  re- 
dan genom  sin  städse  hvita  färg  från  den  mestadels  löda 
eruptiva  gneisgraniten,  i  det  den,  i  stället  för  dennes  rådande 
röda  mikrokim,  såsom  huvudbeståndsdel  innehåller  hvit  fält- 
spat  mestadels  oligoklas  och  äfven  ofta  något  hvit  muscovit 
ersättande  biotit.  En  vidare  skiljaktighet  är  den  städse  mer 
eller  mindre  tydliga  flasriga  strukturn  hos  oligoklasgneisgra- 
niten  i  motsats  till  den  i  allmänhet  rent  massformiga,  och  blott 
i  närheten  af  gneisen  något  skiffriga  strukturn  hos  den  erup- 


56 


tiva  mikroklingneisgraniten,  äfvensom  vidare  frånvaron  af 
brottstycken  liknande  dem  i  den  röda  gneisgraniten.  Visser- 
ligen förekommer  här  äfven  ställvis  främmande  hornblende- 
och  stundom  äfven  pyroxenhaltiga  inlagringar,  men  dessa  äro 
intimt  förenade  med  den  omslutande  massan  och  hafva  mera 
karakteren  af  konkretioner.  Blott  undantagsvis  så  t.  ex.  på 
Willinge  anträffas  deri  enstaka  brottstycken  af  ställvis  pyroxen- 
haltig  hornblendeskiffer,  äfvensom  på  Broberget  i  nordöstra 
delen  af  Helsingfors  af  felsitskiffer  och  kalksten,  men  dessa 
äro  föga  eller  intet  metamorfoserade,  hvaraf  man  kan  sluta 
till,  att  de  icke  varit  inhöljda  i  en  eruptiv  smält  flytande 
massa,  utan  att  de  blifvit  inpressade  i  oligoklasgneisgraniten 
vid  dess  upphöjning  genom  berglagrens  horizontela  samman- 
skjutning.  Att  en  sådan  höjning  i  fast  tillstånd  af  den  ur- 
sprungligen underst  liggande  oligoklasgraniten  till  en  högre 
nivå  i  sjelfva  verket  cgt  rum  visar  sig  tydligt  på  sistnämnda 
ställe,  i  det  att  densamma  här  är  genomdragen  af  större  och 
mindre  pegmatitgångar,  hvars  röda  mikroklin-fältspat  här  före- 
ter en  egendomligt  bladigt  strålig  struktur  liknande  den  som 
stundom  anträffas  hos  albit  och  härrörande  deraf,  att  kri- 
stallindividerna varit  utsatta  för  ett  så  starkt  tryck,  att  spjelk- 
ningsytorna  blifvit  krökta  och  i  polariseradt  ljus  visa  samma 
fenomen  som  de  större  fältspatsindividerna  hos  starkt  pres- 
sad granulit.  Oligoklasgneisgraniten  visar  för  öfrigt  här  en 
ännu  mera  gneisartad  beskaffenhet  än  vanligt,  i  det  den  ge- 
nom en  omvexling  af  ljusare  gröfre  korniga  samt  mörkare 
finkorniga  till  täta  ställvis  i  större  och  mindre  böjningar  krökta 
lager  företer  en  pseudoskiktning,  hvilken  synes  mig  kunna 
paralleliseras  med  den,  som  stundom  förekommer  hos  vissa 
acida  eruptiver  t.  ex.  bandporfyr,  och  glasig  rhyolit,  äfven- 
som hos  masugnsslagg,  här  visande  sig  i  en  omvexling  af  lju- 
sare emaljartade  samt  mörka  rent  glasiga,  ofta  krökta  lameller- 


57 

Oligoklas-gneisgraniten  kan  på  grund  af  sin  ofta  icke 
blott  i  petrografiskt  utan  äfven  i  stratigrafiskt  hänseende 
gneisartade  karakter  betecknas  såsom  en  lagergranit,  till  skil- 
nad  från  den  vanligen  rent  massformiga,  tydligen  eruptiva 
mikroklin  förande  egentliga  gneisgraniten.  Att  den  förra  är 
äldre  än  den  sednare  visar  sig  deraf,  att  den  röda  graniten 
inskjuter  i  den  hvita  större  och  mindre  dels  finkorniga,  dels 
grofkorniga  (pegmatitartade)  gångar,  hvilka  sednare  i  allmän- 
het äro  yngre  samt  innehålla  muscovit,  under  det  att  de  i 
gneisen  uppskjutande  pegmatitgångarna  vanligen  blott  inne- 
hålla biotit,  ett  nytt  bevis  till  de  många  förut  befintliga  för 
pegmatitens  beroende  af  det  medium,  hvari  den  förekommer. 
Ett  ytterligare  kriterium  på  den  hvita  lagergranitens  äldre 
datum  är  den,  att  den  stundom  t.  ex.  vid  Botby  anträffas  så- 
som brottstycken  i  den  eruptiva  gneisgraniten. 

Den  i  Helsinge  socken  uppträdande  oligoklas-lagergra- 
niten  är  tydligen  eqvivalent  med  den  på  flere  andra  ställen  i 
södra  Finland  förekommande  oligoklasgraniten  t.  ex.  den  af 
Gadolin  vid  vestra  Ladoga  stranden,  den  af  Ramsay  i  Jaala 
socken,  den  af  mig  i  St.  Michels  socken  anträffade.  På  sist- 
nämnda ställe  underlagrar  den  glimmergneisen  och  visar  sig 
sålunda  vara,  äldre  än  denna.  Äfven  den  hvita  graniten  vid 
Tammerfors  och  Wasa  företer  analogier  med  den  nyssnämnda 
lagergneisgraniten  vid  Helsingfors. 


Sammanställer  man  nu  de  i  det  föregående  anförda 
archaeiska  formationerna  i  Helsinge  socken  erhåller  man  föl- 
jande öfversigt  af  dem. 


Lagrade,  resp.  sedimentära  formationer. 
I.    Hvit  oligoldas-gneisgranit  (primitiv  lagergranit). 


58 

II.    Äldre    laurentisk    formation  (fjällig,   flasrig  och  skiffrig 
glimmergneis). 

III.  Yngre  laurentisk  formation  (felsitskiffer,  hornblendeskif- 
fer  och  hornblendegneis  samt  kalksten). 

Massfotmiga,  eruptiva  Inlåningar. 

IV.  liöd  mikroklin-gneisgranit  (älsta  eruptiva  granit). 

V.     Äldre    basislca    eruptiver    (syenit,    diorit,  amfibolit,  gra- 
natfels). 
VI.     Yngre  basiska  eruptiver  (proterobas  och  diabas). 


II.    Petrografisk  undersökning. 

Den  redan  vid  den  makroskopiska  undersökningen  så 
tydligt  skönjbara  förvandlingen  af  hornblendet  i  gnejsen  till 
glimmer  (biotit),  och  denna  åter  i  granat  genom  kontakten 
med  gneisgranit,  bestyrkes  på  det  bestämdaste  genom  den 
mikroskopiska  undersökningen,  hvarvid  tillika  den  närmare 
tillgången  vid  denna  metamorfos  åtminstone  antydningsvis 
kan  iakttagas.  För  att  ådagalägga  detta  torde  det  vara  lämp- 
ligast att  i  detalj  beskrifva  några  mera  karakteristiska  mi- 
kroskopiska preparater,  som  jag  gjort  af  åtskilliga  gneisfrag- 
menter  i  Helsinge  socken. 

Af  det  ofvanför  nämnda  brottstycket  af  hornblendegneis, 
afbildadt  i  Pl.  II.  fig.  1,  har  jag  på  gränsen  mellan  hornblen- 
degneisen  och  dess  genom  metamorfosen  uppkomna  glimmer- 
haltiga  zon  förfärdigat  ett  preparat  af  omkring  fyra  centi- 
meters längd.  Detta  företer  i  den  ena  inåtvända  ändan  nä- 
stan uteslutande  eller  öfvervägande  hornblende,  i  midten  horn- 
blende  och  biotit  till  ungefär  lika  mängd,  i  den  utåt  mot 
graniten  vända  delen  åter  öfvervägande  biotit.  Denna  sed- 
nare  uppträder  i  form  af  långsträckta  bruna,  oredigt  om  kvar- 


59 


andra  blandade   individer,  livilka  visa  sig  skarpt  begränsade 
och   ljusare  färgade,  då  slipningsytan  afskär  basiska  planets 
riktning,  utan  skarpa  gränser  åter  då  den  går  parallelt  der- 
med.     Beträffande    hornblendet   visar   sig  en  bestämd  åtskil- 
nad  mellan  det  ursprungliga  svarta,  i  tunnslipning  mörkgröna 
hornblendet    och    det    sekundära,    tillsammans   med   biotiteii 
förekommande  hornblendet,   som   är  ljusgrönt,  i  tunnslipning 
nästan  färglöst.    Att  detta  sednare  mineral  verkligen  är  am- 
fibol  och  icke  pyroxen,  hvarmed  man  på  grund  af  den  ringa 
dichroismen  kunde  förvexla  det,  utvisas  af  den  jemförelsevis 
ringa  utsläckningsvinkeln  (omkr.  20°)  samt  af  spjelkningsvin- 
keln  i  tvärgenomskärning.     Den  ljusare  färgen  äfvensom  den 
något   större    utsläckningsvinkeln    än    den    hos   det  mörkare 
hornblendet  (omkr.  16°)  utvisar  en  jernfattigare  men  en  ler- 
jordsrikare   således   pargasitartad    amfibol.     En  skiljaktighet 
visar  sig  äfven  deri  mellan  de  tvenne  hornblendearterna,  att 
den  mörkare   uppträder  i  form  af  större  individer  med  van- 
ligen något  kantiga  konturer,  den  ljusare  i  smärre,  mera  af- 
rundade.    De  förra  förete  stundom  en  lamellär  tvillingsstreck- 
ning  ung.  normalt  mot  den  minsta  elasticitetsriktningen.  så- 
ledes parallelt  med  äc-pl.  (+  P  öö).     De  öfriga  beståndsde- 
larna, qvarz,  fiiltspat  (grumlig  orthoklas  och  klar  plagioklas) 
visa  icke  någon  märkbar  skiljaktighet  i  de  båda  ändarna  af 
preparatet,     Deremot  visa  sig  de  små  magnetitkornen  mindre 
ymnigt  i  den  glimmerrika  än  den  glimmerfattigare  delen. 

I  ett  annat  tunnare  slipadt  preparat  af  samma  brott- 
stycke visar  sig  i  den  mindre  metamorfoserade  delen  på  en 
större  mörk  hornblendeindivid  afskuren  ung.  parallelt  med 
a-pl.  (cePco)  en  början  till  biotit-metamorfosen  i  form  af 
tvenne  hvarandra  ung.  rätvinkligt  korsande  biotit-individer 
omkring  ett  litet  magnetitkorn. 

I  ett  större  preparat  från  det  ofvannämnda  brottstycket 


60 


från  Wcsterkulla,  taget  på  gränsen  mellan  hornblendegneisen 
och  dess  metamorfoszon  finner  man  i  den  inåt  eller  från 
granitgränsen  vända  ändan  nästan  uteslutande  mörk  horn- 
blende.  Derpå  följer  en  zon,  i  livilken  det  ljusfärgade  horn- 
blendet (pargasiten)  öfverväger  det  mörkfärgade  och  ställvis 
öfvergår  deri,  men  skiljes  från  detsamma  icke  blott  af  sin 
ljusare  färg  utan  äfven  genom  sin  några  grader  större  ut- 
släckningsvinkel.  Amfibolindividerna  förete  på  grund  af  denna 
sammanvexning  i  denna  öfvergångszon  ofta  ett  fläckigt  ut- 
seende. Derpå  följer  slutligen  i  den  mot  graniten  vända  än- 
dan en  zon  bestående  af  uteslutande  ljusfärgad  horblende  i 
mindre,  vanligen  afrundade  individer.  I  Pl.  III  äro  smärre 
partier  af  dessa  tre  zoner  aftecknade  vid  30  gr.  förstoring. 
De  större  individerna  af  det  ljusfärgade  hornblendet  förete 
här  stundom  en  liknande  lamellär  tvillingsstreckning  som  den 
i  föregående  preparat  hos  det  mörka  hornblendet  anförda. 
Ungefär  i  midten  af  den  till  venster  liggande  delen  af  Pl.  III 
visar  sig  en  sådan  hos  tvenne  med  hvarandra  regelbundet 
sammanvuxna  individer  af  de  resp.  hornblendearterna.  För 
öfrigt  visar  sig  i  stort  en  hvarfvighet  i  afseende  på  fördel- 
ningen af  de  färgade  och  de  färglösa  beståndsdelarna  i  det 
att  hornblenderikare  lager  omvexla  med  hornblendefattiga. 

Detta  preparat  visar  ögonskenligen,  att  det  ljusfärgade 
hornblendet  (pargasiten)  utgör  en  mellanlänk  i  hornblende- 
biotit  metamorfosen.  Anmärkas  kan  här,  att  i  vissa  smärre 
grofkristalliniska  partier,  utmärkande  sig  genom  sin  skapolit- 
halt,  i  hornblendegneisen  från  Ulrikasborg  vid  Helsingfors 
(F.  J.  Wiik.  Universitetets  i  Helsingfors  linska  mineralsam- 
ling) samma  ljusgröna  hornblcndeart  förekommer  jemte  den 
mörka.  I  en  del  af  dessa  partier  är  hornblendet  delvis  ersatt 
af  biotit,  mer  eller  mindre  tydligt  regelbundet  sammanvuxen 
med  de  öfriga  beståndsdelarna.  (F.  J.  Wiik.  Min.  medd.  X  46). 


61 


Ett  preparat  taget  ungefär  på  midten  af  ett  långt  och 
smalt  gneisfragment  vid  Botby,  strykande  i  ONO-lig  riktning, 
visade   under  mikroskopet  en  blandning  af  långsträckta  bio- 
tit-individer,   ljusgrön  hornblende,  något  chlorit,  samt  större 
och  mindre  violettfärgade  granitindivider,  äfvensom  magnetit, 
fältspat    och    qvarz.     Till   följe    af   glimmerbladens  parallela 
ställning   visar   sig  strukturen  här  i  motsats  mot  de  tvenne 
föregående  preparaten   tydligt  skiffrig  sannolikt  beroende  på 
den   olika  riktningen,  i  det  nämligen,   såsom  redan  ofvanför 
framhållits,   de  i  ONO-lig  riktning  strykande  brottstyckena  i 
allmänhet   varit    underkastade  ett  större  tryck  än  de  i  mot- 
satt  riktning   gående.     Till  följe  af  den  ringare  mägtigheten 
och  möjligen  äfven  till  en  del  på  grund  af  det  starkare  tryc- 
ket  visar    sig   äfven   här   en  högre  grad  af  metamorfos  än  i 
de  föregående  fallen. 

Här  visar  sig  för  öfrigt  ännu  tydligare  än  i  föregående 
preparat  biotitens  härstamning  från  hornblende,  i  det  att  man 
på  flere  ställen  kan  skönja  en  regelbunden  sammanvexning 
mellan  dem.  I  de  större  bruna  biotit-individerna  afskurna 
normalt  mot  den  basiska  spjelkningsytan  visar  sig  ställvis 
utan  skarp  gräns  långsträckta  partier  af  ljusgrön  hornblende, 
som  visserligen  närmast  biotiten  företer  aggregatpolarisation, 
men  i  det  inre  homogen.  Vinkeln  mellan  hornblendets  och  bio- 
titens positiva  utsläckningsriktning  är  25°  å  28°,  och  då  denna 
hos  hornblendet  går  ungefär  normalt  mot  den  lamellära  tvil- 
lingsstreckningen  parallelt  med  nc-pl.,  som  ställvis  synes  hos 
detsamma,  så  afviker  således  biotitens  basiska  plan  omkr. 
63°  (=  90°— 27°)  från  nämnda  plan,  och  således  74°— 63° 
=s  11°  (omkr.)  från  a-pl.  (co  P  <x )  hos  hornblendet,  hvars 
utsläckningsvinkel  således  blir  -   16°. 

En  omständighet  kan  här  förtjena  anföras  nämligen  fö- 
rekomsten   af  större   och  mindre  mörka  fläckar  utan  skarp 


62 


begränsning  i  biotiten,  tydligen  identiska  med  s.  k.  „pleo- 
cliroitiska  gårdar".  Att  de  här  förekomma  talrikare  än  van- 
ligt står  tydligen  i  samband  med  den  ymnigare  magnetithal- 
ten,  i  det  att  Michel-Lévy's  förklaring  af  desamma,  att  de 
nämligen  berodde  på  en  större  halt  af  jernrikare  molekyler, 
här  naturenligen  låter  tillämpa  sig. 

Ett  preparat  af  det  i  Pl.  II,  tig  2,  aftecknade  brottstyc- 
ket af  chloritisk  gneis  visar  en  liknande  sammanvexning  mel- 
lan ljus,  nästan  färglös  hornblende  och  svagt  grönt  färgad 
chlorit  som  den  i  föregående  preparat  mellan  hornblende  och 
biotit.  En  större  långsträckt  chlorit-individ  med  utsläckning 
parallelt  med  längdriktningen  visar  ett  mindre  parti  dermed 
intimt  och  utan  skarp  gräns  förenad  pargasitartad  amphibol, 
hvars  utsläckningsriktning  är  omkring  27°  från  chloritens, 
således  i  det  närmaste  lika  med  den  ofvannämnda  mellan  horn- 
blende och  biotit.  Chloriten  intager  således  i  detta  brott- 
stycke biotitens  plats  i  hornblendemetamorfosen.  Hornblen- 
dets  (pargasitens)  egen  utsläckning  är  här  omkr.  20°,  hvar- 
före  således  chloritens  c-pl.  och  hornblendets  a-pl.  synes  af- 
vika  endast  7°  från  hvaranda.  Det  behöfver  väl  ej  anmärkas, 
att  denna  bestämning  endast  kan  vara  approximativ,  då  icke 
kristallindividernas  läge  kan  med  säkerhet  bestämmas.  Dock 
framgår  dcraf  tydligt,  att  verkligen  en  regelbunden  samman- 
vexning förefinnes,  och  att  de  båda  nämnda  planerna  hos  de 
tvenne  med  hvarandra  förbundna  mineralierna  chlorit  resp. 
biotit  samt  hornblende  icke  gå  parallelt  utan  afvika  från  hvar- 
andra genom  en  bestämd  mindre  vinkel,  sannolikt  motsva- 
rande den  för  de  långsträckta  bladiga  mikroliterna  i  bladigt 
afsöndrad  amphibol  och  pyroxen  (anthophyllit,  hypersthen, 
diallag),  af  Tschermak  (Ueber  Pyroxen  und  Ampbibol,  Mine- 
ral, Mitheil,  1871.  1  Heft  p.  27)  beräknad  till  16°  från  a-pl. 
i  diallag  från  Volpersdorf  och  af  mig  i  malakolit  från  Ojamo 


63 

i  Lojo  funnen  =  11»  från  c-axeln  (de  större  mikroliterna) 
samt  7°  från  a-axeln  (de  mindre).  (F.  Wiik.  Mineral  medd. 
VII.26.  Finska  \ret  Soc.  Förli.  B.XXIV). 

Vid    randen    af   nämnda  chlorithaltiga  gneisbrottstycke 
kan    man    redan   makroskopiskt   finna  att   hornblendet   och 
chloriten  nästan  fullständigt  äro  ersatta  af  biotit,     I  mikro- 
skopiskt  preparat  från   denna  gränszon  visade   sig  icke  mer 
något  hornblende  och  blott  obetydligt  chlorit  inom  de  större 
biotitlamellerna  utan  bestämd  gräns   öfvergående  den.    Fält- 
spatsindividerna   äro  mycket  grumliga  och  sålunda  lätt  skilj- 
bara   från   de  klara  (ivarindividerna.     Denna  oklarhet  måste 
hufvudsakligen   tillskrifvas   inpregnationen    i    orthoklasen    af 
små  muscovit-lameller,  som  således  här  jemte  biotiten  måste 
anses   såsom   en  produkt  af  metamorfosen.    En  vidare  åt- 
skilnad  mellan  denna  gränzon  och  den  inre  delen  är  frånva- 
ron i   den    förra   af   magnetit,   som  dermot  temligen  ymnigt 
förekommer  i  den   sednare,  men  biotiten  är  i  stället  ymnigt 
försedd  med  mörka  fläckar  och  nålformiga  mikroliter,  stjern- 
formigt  grupperade,  hvilka  ställvis  förekomma  äfven  i  chloriten. 
Då  af  detta  preparat  tydligen  framgår,  att  chloriten  i 
vissa  fall  kan  uppkomma  genom  en  metamorfos  af  hornblende, 
bildande  sålunda  en  öfvergång  mellan  detta  sednare  och  bio- 
tit, så  kan  man  på  grund  deraf  sluta,  att  äfven  de  i  det  fö- 
regående anförda  af  chloritskiffer  eller  gneis  bestående  brott- 
styckena i  gneisgraniten  norr  om  Brandö  äfvenledes  äro  me- 
tamorfoser af  hornblendegneis.     Ett  mikroskopiskt  preparat 
häraf  visade  utom  blågröna  chloritindivider  långsträckta  af- 
rundade  individer  af  gulgrön  epidot,  hvars  längdriktning  (or- 
thodiagonalen)  mestadels  går  parallelt  med  den  förras  basiska 
spjelkningsriktning,  hvaraf  den  tydliga  skiffriga  strukturn  be- 
tingas.    Enstaka  lösryckta   chloritindivider  anträffas  i  gneis- 
graniten invid  gränsen.     I  samband  härmed  kan  anföras,  att 


64 


den  röda  euritgneisen  från  hornblendegneisterrängen  i  södra 
delen  af  Ulrikasborgstrakten  vid  Helsingfors,  som  förekom- 
mer såsom  brottstycken  i  den  derstädes  uppträdande  pegma- 
titen,  äfvensom  en  liknande  röd  gneis  i  norra  delen  af  samma 
terräng,  förekommande  såsom  brottstycken  i  gneisgranit,  i 
stället  för  hornblende,  som  ingår  i  den  med  hornblenclegnei- 
sen  vexellagrande  röda  gneisen,  innehålla  chlorit  och  epidot. 
Då  nu  peginatiten  måste  antagas  hafva  uppkommit  genom 
öfverhettade  kiselhaltiga  solutioner  och  de  ifrågavarande  chlo- 
ritgneisbrottstyckena  genomdragas  af  qvarzdrummer,  hvilka 
tydligen  uppstått  på  enahanda  sätt,  så  kan  man  sluta  till  att 
vid  bildandet  af  chloriten  och  epidoten  öfverhettadt  vatten 
varit  i  högre  grad  verksamt  än  vid  bildningen  af  biotit  och 
granat. 

I  sammanhang  härmed  må  vidare  nämnas,  att  chlorit 
och  epidot  samt  ställvis  äfven  något  granat  anträffas  i  den 
ofvanför  nämnda  oligoklas-gneisgraniten  på  Broberget  vid  Hel- 
singfors, der  den  såväl  makro-  som  mikroskopiskt  visar  sig 
ha  varit  utsatt  för  ett  starkt  sidotryck,  samt  genomdrages  af 
större  pegmatitgångar  samt  finare  qvarzdrummer.  Vid  sidorna 
af  dessa  sednare  äfvensom  i  det  inre  af  den  hufvudsakligen 
af  förvittrad  plagioklas  bestående  bergarten  finner  man  un- 
der mikroskopet  chlorit  och  epidot  tydligen  uppkomna  af 
hornblende,  hvilken  också  anträffas  i  en  syenitartad  i  nära 
förening  med  den  hvita  gneisgraniten  stående  bergart.  I  all- 
mänhet är  den  hvita  gneisgraniten  genom  sin  relativt  större 
plagioklashalt  äfven  som  genom  sin  halt  af  amfibol  pyroxen 
eller  bronzit,  så  t.  ex.  i  den  från  Suomusjärvi,  vid  Tammer- 
fors och  Borgå  af  mera  basisk  natur  än  den  röda  gneis- 
graniten. 

Såsom  man  redan  makroskopiskt  kan  sluta  till  kan  af 
biotit  och  således  indirekte  af  hornblende  äfven  granat  och 


65 


cordierit  uppkomma.  I  det  ofvannämnda  hornblende-biotit- 
gneisbrottstycket  från  Botby  finnas  tcmligcn  stora  violetta 
granatindivider  i  allmänhet  skarpt  begränsade  men  afrundade 
och  utan  tydliga  kristallkonturer,  ymnigt  genomträngda  af 
qvarz,  magnetitkorn  samt  biotitfjäll. 

I  ett  annat  granat-biotitgneisfragment  från  Botby  visar 
sig  mikroskopiskt  äfvenledes  något  hornblende  (pargasit), 
hvaraf  synes  framgå,  att  det  äfvenledes  ursprungligen  varit 
ett  hornblendegneisbrottstycke.  Då  i  den  egentliga  i  sam- 
manhängande lägersystem  uppträdande  hornblendegneisen  lika 
som  i  den  inre,  icke  metamorfoserade  delen  af  de  större  horn- 
blendegneisbrottstyckcna  något  granat  icke  förekommer,  så 
framgår  äfven  deraf,  att  granat  här  är  en  metamorfosprodukt 
närmast  af  biotiten,  af  hvilken  den  vanligen  är  omgifven,  och 
i  hvilken  den  äfven  ställvis  synes  utan  skarp  begränsning 
öfvergå.  Granatindividerna  äro  här  mindre  och  temligen  rena. 
Blott  i  midten  synes  något  främmande  inpregnationer  i  form 
af  små  korn,  hvilka  dock  vid  starkare  förstoring  visa  sig  till 
större  delen  vara  blotta  hålrum,  med  dels  afrundade  dels  kan- 
tiga konturer  af  rhombdodekaedrisk  form.  Granaten  är  me- 
stadels fullkomligt  apolar;  blott  vid  gränserna  visar  den  stun- 
dom en  svag  inverkan  på  polariseradt  ljus. 

Uti  ett  i  en  pegmatitgång  förekommande  granatgneis- 
brottstycke  visa  sig  makroskopiskt  de  små  granatkornen  om- 
gifna  på  något  afstånd  af  en  krans  af  biotit  samt  afskilda 
derifrån  genom  mellanliggande  qvarz.  Denna  sekundära  gra- 
nat visar  sig  dock  i  mikroskopiskt  preparat  icke  tydligt  in- 
dividualiserad, utan  utgöres  af  en  hopgyttrad  grynig  massa 
utan  bestämda  konturer,  hvilket  väl  kan  betecknas  såsom  en 
börjande  granatbildning.  Här  finner  man  äfven  en  och  annan 
större  fibrolitkristall.  I  större  mängd  synas  fibrolitkristaller 
i  de  ofvanför  anförda  små  gneisfragmenterna  i  pegmatit  i  horn- 


66 


blendegneisterrängen  i  Ulrikasborgstrakten  vid  Helsingfors, 
hvilka  makroskopiskt  synas  bestå  af  nästan  uteslutande  små 
granater.  Fibrolitnålarna  äro  här  temligen  stora  samt  sitta 
tätt  till  hvarandra  i  parallel  ställning  inneslutna  i  fältspat 
tillsammans  med  chlorit,  biotit  och  granat  sannolikt  äfven 
cordierit.  Granat,  cordierit  och  fibrolit  äro  som  bekant  ofta 
redan  makroskopiskt  skönjbara  i  glimmergneisen. 

I  ett  preparat  af  ett  corclieritgneisbrottstycke  vid  Dic- 
kursby  visa  sig  större  cordieritindivider  afskilda  från  hvar- 
andra genom  mellanliggande  smärre  qvarzkorn  samt  större 
och  långsträckta  biotitindivider,  hvilkas  ruggiga,  liksom  sön- 
derfrätta konturer  häntyda  på  att  de  äro  lemningar  efter  cor- 
dieritmetamorfosen.  Enstaka  större  violetta  granater  med 
oregelbundna  afrundade  konturer  förekomma  äfven  här  och 
hvar.  Vanligen  äro  de  skarpt  begränsade,  men  stundom  fin- 
ner man  dem  äfven  utan  tydlig  gräns  öfvergå  i  den  bruna 
biotiten. 

Det  kan  vara  af  intresse  att  jemföra  denna  genom  en 
kemisk  process  förändrade  biotit  och  den  genom  mekaniskt 
tryck  påverkade  glimmern  i  den  granulitiska  gneisgranitcn 
från  Kassböle  samt  de  deri  förekommade  brottstyckena. 
Hos  denna  sednare  äro  kanterna  i  allmänhet  hela  ehuru 
glimmerbladen  söndrats  i  en  mängd  till  en  del  ytterst  små 
fragmenter,  oregelbundet  fördelade  i  den  likformigt  korniga 
blandningen  af  fältspat  och  qvarz.  Biotiten  är  för  öfrigt  så- 
väl i  granuliten  som  i  dess  brottstycken  vanligen  icke  brun 
Utan  grönfärgad,  hvilket  väl  står  i  samband  med  den  ringa 
magnetithalten  i  hornblendeskifferbrottstyckena.  I  ett  större 
sådant  med  finkornigt  skiffrig  struktur  visade  sig  i  mikrosko- 
piskt preparat  från  det  inre  små  långsträckta  mörkgröna 
hornblendeindivider  men  inga  magnctitkorn,  deremot  små  af- 
rundade korn  liknande  titanitkornen  i  hornblendcgneisen  men 


67 


färglösa  eller  svagt  färgade.  I  ett  preparat  från  metamor- 
foszonen  syntes  åter  gulgrön  biotit  med  epidot  och  något  blå- 
grön  chlorit.  Den  svagt  gulaktiga  epidoten  företer  ett  något 
ovanligt  utseende,  i  det  den  genom  trycket  söndrats  i  frag- 
raenter,  som  dels  spridits  isär,  dels  ännu  sammanhållits  till  ett 
skenbart  helt.  Deremot  har  den  mindre  spröda  biotiten  i 
allmänhet  bättre  motstått  trycket,  Då  epidoten  äfven  anträf- 
fas i  granulit  på  sådana  ställen  der  biotiten  förekommer  nå- 
got ymnigare  synes  den  mig  här  hafva  uppkommit  af  förstö- 
ringen af  smärre  gneis  eller  skifferfragment.  Smärre  afrun- 
dade  korn,  mindre  söndrade  än  epidoten,  från  hvilka  de  för 
öfrigt  skiljas  genom  en  något  i  violett  stötande  färg,  måste  väl 
oaktadt  sin  svaga  dubbelbrytning  betraktas  såsom  granat,  som 
således  här  är  anomal.  Att  denna  här  framgått  af  biotit  i 
likhet  med  förhållandet  hos  den  i  den  normala  gneisgraniten 
och  dess  brottstycken  och  icke,  såsom  J.  Lehmann  (Unter- 
suchungcn  iiber  die  Entstehung  der  altkrystallinischen  Schie- 
fergesteine  p.  223)  anser,  tvärtom  biotiten  ur  granat,  kan 
slutas  redan  på  grund  af  den  likhet  i  öfrigt,  som  förefinnes 
mellan  gneisgranit  och  dess  granulitartade  modifikation  i  af- 
seende  på  de  resp.  deri  uppträdande  brottstyckena.  Ett  pre- 
parat, som  jag  gjort  af  en  granat,  granulit  från  Waldheim  i 
Sachsen,  visade  ett  fullkomligt  liknande  förhållande  mellan 
den  violetta  granaten  och  den  bruna  biotiten  som  i  de  ofvan- 
anförda  granatgneisbrottstyckena.  På  ett  ställe  syntes  en 
större  afrundad  granatkristall  till  hälften  omgifven  af  glim- 
merfjäll,  dels  skarpt  skilda  derifrån  dels  äfven  till  hälften 
eller  fullständigt  inneslutna  deri. 

Då  såsom  ofvanföre  anförts  vid  fullständigare  metamor- 
fos af  hornblendegneisen  denna  erhåller  en  större  eller  min- 
dre likhet  med  biotitgneis,  är  det  icke  alltid  lätt  att  afgöra 
om  ett  glimmergneisbrottstycke  ursprungligen  varit  glimmer- 


gneis  eller  hornblendegneis.  I  allmänhet  torde  väl  redan  den 
yttre  formen  af  brottstyckena  kunna  sägas  vara  bestämmande 
härvid  (se  ofvanför  samt  Pl.  II.  Fig.  1  och  3).  Mikrosko- 
piskt utmärker  sig  glimmorgneisen  från  hornblendegneisen  ge- 
nom föga  eller  ingen  magnetit  och  en  ofta  ljusare  färg  hos 
biotiten.  Från  den  i  större  sammanhängande  massor  upp- 
trädande glimmergneisen  skiljer  sig  den  fragmentariska  föga 
eller  intet.  Ben  mest  karakteristiska  beståndsdelen  är  gra- 
naten, som  i  de  metamorfoserade  gneisfragmenterna  städse 
uppträder  med  afrundade  konturer,  men  dercmot  i  den  ur- 
sprungliga eller  primära  glimmergneisen  visar  skarpa  kristall- 
konturer (ikositetraedern).  Äfvcn  mikroskopiska  kristaller  fö- 
rete i  denna  sednare  gneis  tydliga  kristallkonturer,  så  t.  ex. 
mörk  violett  färgade  zirkonkristaller  i  den  ofvanför  nämnda 
biotit-gneisen  vid  Gammelstaden  innehållande  gula  med  qvarz 
inpregnerade  cordieritindivider.  Då  enligt  regeln  kristaller  med 
kantiga  konturer  förekomma  hos  primära,  sådana  med  af- 
rundade hos  sekundära  metamorfoserade  bergarter,  så  framgår 
häraf,  att  de  älsta  glimmergneisarterna  äro  ursprungliga  (icke 
metamorfiska)  ur  öfverhettadt  vatten  utfälda  kemiska  sedi- 
menter. 

För  fullständighetens  skull  må  här  ännu  ett  preparat 
anföras  af  det  ofvanför  nämnda  felsitskifferbrottstycket  från 
Dickursby,  hvilket  under  mikroskopet  företer  en  lagervexling 
af  smala  finkorniga  mörka  biotitrika  lager  och  ljusa  något 
gröfre  korniga  fältspat-  och  qvarzrikare  lager.  Då  i  allmän- 
het taget  denna  skiffer  ganska  mycket  liknar  den  på  liass- 
böle  och  annorstädes  med  hornblendeskiffer  omvexlande  fel- 
sitskiffern,  så  har  den  väl  ursprungligen  äfven  varit  en  sådan, 
och  visar  sig  sålunda  denna  lika  litet  påverkad  af  gneisgra- 
niten  som  biotitgneisen. 

Det  är  sålunda  hufvudsakligen  blott  hornblendegneisen, 


69 

som  genom  kontakten  med  gneisgraniten  undergått  en  högre 
grad  af  metamorfos  ock  detta  mestadels  blött  i  omkretsen  af 
brottstyckena.  Sammanställer  man  de  i  det  föregående  fram- 
stälda  mikroskopiska  data  rörande  denna  metamorfos,  så  kom- 
mer man  till  följande  slutresultat: 

Det  mörkgröna  homblendet  i  homblendegneisen  har  ge- 
nom kontakten  med  den  röda  gneisgraniten  förvandlats  till 

i)  Ljusgrönt  hornblende  (Pargasit)  och  biotit. 

2)  Ljust  hornblende  och  cldorit. 

3)  Chlorit  och  epidot. 

4)  Biotit  och  granat  {resp.  cordicrit). 


Denna  metamorfosserie  är  af  intresse  icke  blott  i  geo- 
logiskt hänseende  såsom  tydligen  bevisande  den  röda  gneisgrani- 
tens  natur  af  en  ursprungligen  eruptiv,  smält  flytande  med 
öfverhettadt  vatten  inpregnerad  magnia,  utan  äfvcn  i  mine- 
ralogiskt, såsom  utvisande  det  nära  genetiska  sambandet  mel- 
lan ifrågavarande  silikater,  hvilket  för  öfrigt  äfven  framgår 
af  den  nära  överensstämmelsen  i  deras  kemiska  samman- 
sättning isynnerhet  mellan  den  för  de  tre  hufvudmineralierna 
i  denna  serie 

Amfibol:  Biotit  och  Granat: 

r"  (r;'  r;")  si4  o12  r;'  k  si3  oia 

Ännu  tydligare  visar  sig  relationen  mellan  amfibol  och 
biotit  resp.  granat  genom  de  af  Scharizer  (Jahrbuch  fur  Mi- 
neralogie  1884  Bd.  II.  p.  143)  framstälda  formlerna  för  am- 
fibolgruppen : 

Aktinolit  =  (Mg  Fe)a  Ca  Si4  0la 
„Syntagmatit"  =   (R'a  R")a  (Al  Fe)2  Si,  Oia 
Pargasit  =  (Mg  Fe)a  Al„  Si3  0la   +  (Ra  Ca)a  Si  04 


70 


Den  vigtigaste  och  allmännast  förekommande  metamor- 
fosen är  onekligen  den  af  amfibol,  närmast  pargasit,  i  biotit, 
hvilken  sistnämnda  i  kemiskt  hänseende  motsvarar  den  s.  k. 
Syntagmatiten  eller  pargasit  —  Ca2Si04.  Vid  biotitbildnin- 
gen  bortgår  sålunda  calcium,  och  kalium  inkommer  i  stället, 
hvilkct  förklarar  öfvergången  af  gneisgranitens  röda  mikro- 
kim i  hvit  plagioklas  i  omkretsen  af  hornblendegneisbrottstyc- 
kena.  Äfven  något  kiselsyra  bortgår  i  likhet  med  förhållan- 
det vid  orthoklasens  metamorfos  i  muscovit,  och  i  sjelfva  ver- 
ket finner  man  en  klar  qvarz  afsatt  närmast  omkring  de  se- 
kundära biotitindividerna.  Då  nu  äfven  magnetit  vid  meta- 
morfosen enligt  regeln  försvinner  eller  uppgår  i  den  nybil- 
dade biotiten,  så  kan  man  sålunda  säga,  att  bergarten  genom 
granitens  inverkan  i  stället  för  en  basisk  erhållit  en  acid 
karakter. 

Men  icke  blott  i  kemiskt  utan  äfven  i  kristallokemiskt 
eller  med  andra  ord  i  mineralogiskt  afseende  kan  man  finna 
en  nära  relation  mellan  ifrågavarande  mineralier,  hvilket  kan 
lemna  en  ytterligare  förklaring  öfver  deras  metamorfos.  Detta 
hoppas  jag  framdeles  vid  en  allmän  betraktning  af  minera- 
liernas molekularstruktur  och  deras  genetiska  samband  i  detta 
hänseende  blifva  i  tillfälle  att  närmare  ådagalägga. 


F.  J.Wiik.  Om  brottstycken  af  gneis  i  gneisgranit 


PIL 


T,  Lifiwendal's  lith.  tryckeri,  Helsingtor 


..... 


P.J.Wiik.  Om  "brottstycken  af  gneis  1  gneisgranit 


Pl.  II. 


Fy.  1./ 


i  florn hleniieyneis. 


Fig.  2. 


P]  Chloritefnei.fi. 


G-lim  mera  ne  is. 


P  "        1   G  ne  is  g  ra  nit. 


endaVs  lith.  tryckeri,  Hsisingfor: 


Oh 


F.J.Wiik.  Om  brottstycken  af  gneis  i  peisgranit. 


pi.  in. 


M^SiC 


/       T\       M 


->- ' ~&     / 


■fr 


1   "'V7 


/ 


amrnMä 


mwMÅ^Y: 


h>Vj, 


^hfs-  3WI !'::> r,     r  ■.■■■t:-. :w'. -Ti-^v.-j 

?^Ö-^TAW   '   "r    T^5        lV   -    ■  fjM    >  f-V  -    4f#Y  7: 

\  v-  t5ä-~^-   -^c~* — t     \     o     \  \  ' '     i    -a  /  — •  ■ ,  •  /  r  ■  ■-,'■■•/  /  *  -■    /    /        ■  i         /    t  ..  L.  -    "      \    ^*/w  JV    ,-'■•*    * 


v 


f/W'/^ VVJ.I 


> 


£#■';*?;  *s  Vu 


1 1 

>       V     \.\      |   K 


-( -';0.:t/-r~/:-.-.-^;f.-,-'\   > 


*  'mw^miYp'  ^'^ 


r~  ~|  Morh  och  Ijtus  TtomMende.       £ ''£-- 


*/x  TruIJimefe/ 


Bio  tit. 


\  LtewendaTa   lith.  tryckeri.  Helsingfors 


Ii 


BIDRAG 

TILL  KlfflEDOM  IF  YESTRÅ  FIILAIDS 


GLACIÅLA  OCH  POSTGLAGIALA  BILDAR. 


II. 


(Med    S    taflo  r.) 


AF 


HJALMAR  GYLLING. 


9' 
i 

r; 

g< 
b: 
h: 
Ii 
k 

é 

d 

st 

jc 

u 


o: 
N 
ti 
n 
le 

Q 

a 

u 


ÅT  1882  lemnacle  förf.  häraf  i  en  uppsats  med  titeln 
»Bidrag  till  kännedom  af  Vestra  Finlands  glaciala  och  post- 
glaciala  bildningar"  ett  sammandrag  af  iakttagelser,  som  jag 
i  nämnda  hänseende  gjort  längs  den  då  under  byggnad  va- 
dande Tammerfors — Wasa  banan.  Åtskilliga  större  skärnin- 
gar, de  djupa  dikesskaktningarne,  äfvensom  gräfningarne  för 
brobyggnaderna  lemnadc  rätt  intressanta  uppslag  i  studiet  af 
hithörande  förhållanden.  Men  då  den  285  verst  långa  ban- 
linjen under  en  sträcka  af  mer  än  200  verst  genomgick  ett 
kupcradt  bergsterräng  in  i  landet,  med  förherrskande  bild- 
ningar af  kross-  och  rullstensgrus,  så  kommo  mina  iaktta- 
gelser äfven  att  företrädesvis  gälla  sagde  bildningars  uppträ- 
dande. På  den  stora  sydösterbottniska  slätten  med  sin  ringa 
stigning  af  2,77'  på  hundrade  funnos  nemligen  inga  större 
jordskaktningar,  som  hade  möjliggjort  en  inblick  i  de  här 
uppträdande  lösa  bildningarncs  lagringsförbållanden. 

I  en  fullt  lika  hög  grad  är  detta  äfven  fallet  med  det 
område,  hvarifrån  materialet  till  denna  uppsats  härstammar. 
^len  vid  mina  undersökningar  här  hade  jag  till  min  disposi- 
tion en  jordborr  af  50  fots  längd,  och  med  denna  var  det 
möjligt  att  å  de  flesta  punkter  genomtränga  hela  serien  af 
lösa  jordartsbildningar  ända  till  krossgruset,  och  från  skilda, 
stundade  djup  skaffa  sig  profver  af  desamma.  Dessutom 
underlättades  undersökningen  här  i  betydlig  mån  af  de  jem- 
förelsevis  trånga,  men  ofta  till  en  rätt  ansenlig  höjd  med 
8'laciala   och  postglaciala  aflagringar  utfyllda  ådalarne.     Här 


74 

var  det  möjligt  att  på  ett  djup,  vexlande  mellan  35  och  50 
fot  skaffa  sig  en  profkarta  af  samtliga  i  den  glaciala  och 
postglaciala  lagerserien  ingående  länkar,  samt  att  studera 
deras  lagringsförhållanden  till  hvarandra,  något  som  å  större 
sammanhängande  fält  med  starkare  utvecklad  mäktighet  hos 
de  enskilda  lagren  ej  alltid  är  möjligt. 

Ifrågavarande  område  upptager  en  areal  af  ungefär  16 
qvadratmil,  samt  utgör  en  del  af  Vestra  Finlands  kuststräcka, 
hvilken  från  trakten  emellan  städerna  Raumo  och  Nystad 
sträcker  sig  4  mil  inåt  land,  till  nejderna  af  Pyhäjärvi  och 
Kjulo  träsk  i  Säkylä  och  Kjulo  socknar.  Detsamma  höjer 
sig  småningom  ifrån  kusten  inåt  landet,  och  uppnår  i  sin 
östra  del,  vester  och  söder  om  Pyhäjärvi,  på  åtskilliga  punk- 
ter en  nivå,  som  närmar  sig  300  fot.  I  afseende  å  sina 
vexlande  nivåförhållanden  låter  området  fördela  sig  i  trenne 
skilda  terränger,  för  hvilka  gränslinjerna  utgöra  de  nivåkur- 
vor, som  angifva  skilnaden  i  höjdförhållandena  emellan  100 
och  200  samt  emellan  200  fot  och  derutöfver.  Det  första 
terränget  omfattar  den  ungefär  1  mil  breda,  lägst  belägna 
landsträckan  närmast  hafvet,  hvars  höjd  ej  öfverskrider 
100  fot,  Gränslinjen  mot  ost  för  detta  terräng  kan  man 
tänka  sig  dragen  från  områdets  nordvestra  hörn  i  trakten  af 
Vasarais  by  i  Raumo  socken  öfver  Kodisjoki,  Padoi,  Malkko, 
Kovero  och  Muddais  byar  till  nejden  af  Kovio  by  i  Letala 
socken.  Här  gör  densamma  en  skarp  knäformig  böjning 
emot  Pahajoki  by  i  Letala  sockens  sydöstra  hörn,  vänder  sig 
sedan  emot  Karjala  kapellkyrka  och  går  derifrån  i  VSVdig 
riktning  till  det  ställe,  der  Letala,  Vehmo  och  Virmo  socken- 
råar  sammanstöta,  för  att  här  återtaga  och  fortsätta  sin  förut 
innehafda  direktion  vester  om  Vihtjärvi  sjö,  längs  vägen  emel- 
lan Nystad  och  Åbo. 

I   nästan   samma  riktning  förlöper  den  gränslinje,  som 


to 


åtskiljer  de  terräng,  hvilkas  höjdförhållanden  under-  och 
öfverstiga  200  fot.  Noggrannare  angifven  vidtager  den  vid 
Neitamonjärvi,  på  gränsen  emellan  Eura  och  Lappi  socknar, 
samt  sträcker  sig  härifrån  i  rak  sydostlig  riktning  till  Hon- 
kilaks  kyrka  och  vidare  till  södra  ändan  af  Koskeljärvi. 
Härefter  följer  den  rån  emellan  Eura,  Yläne  och  Yirmo  sock- 
nar till  Vchmalais  kapell  kyrka,  samt  går  härifrån  slutligen 
i  rak  sydlig  riktning  till  områdets  sydliga  gräns. 

Det  är  en  lätt  insedd  omständighet  att  isynnerhet  de 
glaciala  aflagringarnes  mäktighet  i  väsentlig  mån  skall  vara 
betingad  af  de  omvexlande  höjdförhållanden,  det  terräng- 
företer,  hvarpå  de  finnas  afsatta.  Det  skulle  emellertid  föga 
bidraga  till  utredandet  af  de  glaciala  bildningarnes  vexlande 
inäktighet  om  man  blott  i  allmänhet  på  ett  område  ville 
jemföra  denna  sak  med  terrängens  vexlande  höjdförhållanden, 
utan  måste  man  härvid  utgå  ifrån  betraktandet  af  detaljför- 
hållandena å  vissa  bestämda  punkter,  för  hvilka  höjden  öfver 
hafvet  åtminstone  närmelsevis  är  känd.  Genom  att  hänföra 
de  på  hvarje  af  dessa  punkter  gjorda  iakttagelserna  af  lag- 
ringsförhållandena och  mäktigheten  till  undergrundens  i 
hvarje  fall  kända  höjdförhållanden,  och  genom  att  sam- 
manställa dessa  sålunda  erhållna  resultat  till  ett  helt,  blir 
det  först  möjligt  att  skaffa  sig  en  tillfredsställande  öf- 
versigt  af  de  skilda  glaciala  bildningarnes  fördelning  inom 
området. 

I  planen  för  denna  framställning  ingår  det  derföre  först 
att  ifrån  alla  de  punkter  inom  området,  der  jordborrningar 
blifvit  företagna,  lemna  dels  fullständiga  profilteckningar  af 
de  inbördes  lagringsförhållandena  hos  jordarterna,  dels  upp- 
gifter om  de  vigtigaste  jordlagrens  mäktighet,  samt  vidare 
uppgifter  om  undergrundens  höjdförhållande  å  hvarje  mot- 
svarande  lokal.     Sammanfattningen    af  de  härigenom  vunna 


76 


resultaten  skall  åskådliggöras  i  en  skematisk  profil  som  i 
från  vest  till  ost  sträcker  sig  öfver  hela  området. 

För  att  visa  i  hvilken  mån  den  indelning  och  gruppe- 
ring af  de  glaciala  och  postglaciala  hildningarne,  jag  här 
följt,  är  berättigad  och  hvilar  på  naturliga  grunder  skola 
resultaten  af  ett  antal  kemiska  analyser,  som  jag  i  sådant 
afseende  företagit  å  olika  jordarter,  slutligen  framläggas. 
Derförinnan  är  det  emellertid  nödvändigt  att  lcmna  några 
korta  antydningar  om  den  yttre  fysiska  beskaffenheten  hos 
de  jordarter,  som  här  komma  att  beröras. 

Den  första  omedelbart  på  krossgruset  hvilande  jordar- 
ten är  Glacialsand.  Till  sin  beskaffenhet,  och  isynnerhet 
till  sin  färg  vexlar  den  något  efter  arten  af  de  bergarter, 
som  ymnigast  äro  företrädda  i  de  trakter,  der  glacialsanden 
uppträder.  I  ostligaste  delen  af  området,  der  de  starkt  jern- 
haltiga  diabaserna  spela  en  förherrskade  rol,  är  glacialsan- 
den alltid  rostbrun  eller  rödfärgad.  I  mellersta  delen  af 
området  har  glacialsanden  deremot  alltid,  såsom  sammansatt 
af  detritus  från  företrädesvis  granitisk  och  gneisiga  bergar- 
ter, en  grå  färg.  I  det  förra  fallet  utgöres  glacialsanden 
hufvudsakligen  af  små  augit,  fältspats  och  magnetitkorn  samt 
af  enskilda  glimmerfjäll;  i  det  senare  fallet  består  hufvud- 
materialet  af  små  qvarts-  och  orthoklaskorn.  Glacialsanden 
besitter  till  åtskilnad  från  senare  postglaciala  sandbildningar 
en  synnerlig  finkornighet.  Dess  korns  genomsnittsstorlek 
öfverskrider  sällan  0,3  mm. 

På  lägre  nivåer  innehar  glacialsanden  städse  en  obe- 
tydlig mäktighet,  men  utsväller  på  högre  nivåer  ställvis  till 
en  ganska  betydande  aflagring.  Det  förra  är  fallet  emot 
kusten,  det  senare  i  områdets  ostligaste  delar.  Huruvida 
glacialsanden  företer  någon  skiktning,  har  då  densamma  ej  i 
några  skärningar  varit  tillgänglig,  ej  kunnas  utrönas. 


it 


En  deremot  i  de  flesta  fall  synnerligen  väl  skiktad  af- 
lagring  är  glaciallcran.  Afven  på  större  djup,  der  den  i  följd 
af  en  större  vattenrikedom  vid  borrning  befinnes  lös,  visar 
den  sig  dock  efter  upptagning  och  torkning  vara  försedd 
med  en  väl  utpräglad  skiktning  eller  hvarfvighet.  Denna  se- 
nare egenskap,  vanligen  föranledd  af  inlagring  i  leran  utaf 
tunna  sandskikt  har  gifvit  upphof  till  glaciallerans  benämning 
af  hvarfvig  lera.  Till  sin  färg  är  glacialleran  ofta  brunfläckigt 
grå,  och  till  sin  konsistens  i  torkadt  tillstånd  föga  samman- 
hängande. 

Likasom  glacialleran  nedantill  underlagras  af  en  sand- 
bildning så  begränsas  den  stundom  äfven  upptill  af  en  sådan, 
men  en  af  ett  senare  datum,  den  s.  k.  postglacials anden.  I 
följd  af  sin  ringa  mäktighet  biifver  denna  sandaflagring  ofvan- 
på  glacialleran  ofta  obemärkt  af  iakttagaren,  men  står  vid  ett 
noggrannare  aktgifvande  dock  temmeligen  konstant  att  finna. 
Dess  färg  är  vanligen  grå  eller  blekgul,  och  dess  kornighet 
betydligt  större  än  glacialsandens,  samt  i  medeltal  uppgående 
till  0,7  å  l,oo  mm. 

Åtskilliga  iakttagelser  hafva  vidhanden  gifvit  att  post- 
glacialsanden  och  mosanden  äro  eqvivalenta  bildningar  på 
olika  nivåer,  men  med  ett  något  afvikande  yttre,  förorsakadt 
af  den  inverkan  atmosferilierna  fått  utöfva  på  den  i  dagen 
liggande  mosanden. 

Man  kunde  i  geologiskt  hänseende  möjligen  uppställa 
samma  relation  emellan  postglacialsanden  och  mosanden,  som 
den,  hvilken  eger  rum  emellan  glacialsanden  och  den  s.  k.  rull- 
sanden, den  sandaflagring,  som  bekläder  kärnan  af  rullstens- 
åsarne.  Postglacialsanden  begränsas  upptill  af  postglacialle- 
ran  (åkerleran),  svämleran  och  svämsanden,  antingen  af  livar 
och  en  skildt  för  sig,  eller  af  alla  tillsammantagna  i  ofvan 
uppräknade  lagerföljd. 


78 


Postglaaalleran  utmärker  sig  jemförd  med  glacialleran 
genom  sin,  genom  hela  dess  massa  herrskade  likformighet 
och  större  lerrikedom,  samt  genom  sin  afsaknad  af  inblan- 
dade sandpartiklar.  I  fuktigt  tillstånd  besitter  den  dessutom 
en  större  plasticitet  är  glacialleran.  Dess  allmänt  rådande 
färg  är  grå.  Dessutom  finner  man  hos  åkerleran  blott  ytterst 
sä  lian   den   för   glacialleran   så  karakteristiska  hvarfvigheten. 

Från  åkerleran  skiljer  man  svämleran  lätt  genom  den 
senares  i  torrt  tillstånd  mindre  specifika  vigt,  des  sandhalt, 
dess  ytterst  fina  skiktning  och  dess  rika  uppblandning  med 
organiska  rester.  Då  och  då  anträffas  å  svämlerans  skikt- 
ytor aftryck  af  växters  blad-  och  stjelkdelar. 

En  afart  af  svämleran  är  den  med  organiska  rester 
utomordentligt  rikt,  och  med  skal  af  diatomaceer  stundom 
uppblandade  becksvarta  gyttjan. 

Svämsanden  utgör  blott  en  lerfattigare,  sandrikare  mo- 
difikation af  svämleran,  och  innesluter  liksom  denna  talrika 
organiska  rester.  Dess  färg  är  vanligen  grå  och  materialet 
till  densamma  utgöres  hufvudsakligen  af  utslammade  sand- 
korn ur  de  förut  på  stället  befintliga  äldre  lösa  bildningarne. 


Resultaten  af  jordborrningarne. 

Vi  börja  med  redogörelsen  för  förhållandena  å  den  ost- 
ligaste punkt  af  området,  der  jordborrningar  blifvit  företagna 
(Fig.  2,  afd.  I).  Stället  befinner  sig  söder  om  Kepola  gård 
i  Kjulo,  och  profillinjen  å  hvilken  de  här  anlagde  tre  borr- 
hålen nedrefvos  går  i  VNV  riktning  ungefär  3/4  verst  från 
Kjulo  träsks  vestra  strand.  Terränget  omedelbart  invid  Kjulo 
träsk  befinner  sig  på  140'  höjd  öfver  hafvet. 

Det  första  borrhålet  invid  stranden  af  Kjulo  träsk  nådde 
till  46  fot,  och  genomgick  ofvanifrån  nedtill  följande  jordlager: 


79 


I  Svämsand  till  4  fot. 
Svämlera  „  9  „ 
Postgläc.  sand  „  10  „ 
Glaciallera  20,s  „ 
Glacialsand  46  „ 
Krossgrus 

II  A  en  obetydligt  högre  belägen  bank  genomgicks  föl- 
jande lagerföljd: 

Mosand  till  5  fot. 

Glaciallera  „  11    „ 

Glac.  sand  (genomgången)   „  32    „ 

III  i  en  åkerdäld  (Konkka)  Vester  om  föreg. 

Svämsand  till  2l/2  fot. 

Svämlera  „    71/*     „ 

Glaciallera  „  1472     » 

Glacialsand         „  28        ,, 

IV  i  vestra  brädden  af  fälten. 

Mosand  till  6  fot. 

Glaciallera  „  13     „ 

Glac.  sand  „  25     ., 

Den  största  mäktigheten  hos  glacialsanden  å  denna  plats 
blifver  enligt  borrningarne  231/2  fot,  hos  glacialleran  107a 
fot,  hos  svämleran  och  svämsanden  9  fot. 

Emellan  södra  ändan  af  Kjulo  träsk  och  Pyhäjärvi  vid 
Säkylä  by  upptogs  likaso  en  profillinie,  i  hvilken  tvenne  borr- 
hål andragtes.     (Fig.  1.  Tar!.  I.) 

I  på  rån  emellan  Säkylä  och  Kjulo,  vid  Palomäki  torp, 
1  v.  i  SV  fr.  Kjulo  träsk. 
Svämsand 
Svämlera 
Postgläc.  sand 
Glaciallera  „  17  Va 


till  372  fot, 

n    *  /a     B 
10 


80 


372 


9 


Glacialsand  46      fot. 

Krossgrus. 

II  vid  Sirttalanoja  IV2  Y-  SV  om  föreg. 

Svämlera  till  IV2  fot. 

Postglac.  sand 
Glaciallera 
Glacialsand 
genomgången  „  24        „ 

III  i  förgreningen  af  Säkylä-Kjulo-Kankaanpää  vägarne. 

Mosand  till  2»/i  fot. 

Glaciallera  „     o1/2    „ 

Krossgrus. 
Profillinjen  stiger  från  Kjulo  träsk  (140')  emot  Säkylä 
by  (150').     Maximalmäktigheten  för   glacialsanden  å  profilen 
är  28V2  f.  för  glacialleran  J1/,  fot,  för  svämleran  och  sväm- 
sandcn  12  f. 

Vid    en  i  Eura,    norrom   Kautua,    tvärs    öfver  ådälden 
anlagd   serie    af  jordborrningar    erhöllos    följande    resultat. 
Tafl.  II. 
I  på  östra  sidan  af  ån,  ?/„  v.  fr.  åstranden. 


Fig.  I 


Mosand 

till  2 

fot. 

Svämsand  och 

Svämlera 

„     7 

t 

Postglaciallera 

„  14 

5) 

Postglac.  sand 

„  15 

TI 

Glaciallera 

„  21 

n 

Glacialsand 

„  39 

n 

Krossgrus. 

II  Sydost  om  ån,  invid  åstranden 

Svämsand 

till  5 

fot. 

Svämlera 

„  12 

15 

Postglac.  lera 

„  16 

Ti 

81 


III  tätt  nordvest  om  ån. 


Svämlera 
Postglac.  lera 


till  3  fot. 

7 

t  1(5  V2  „ 


Glac.  lera 
Glac.  sand 
Krossgrus. 
IV  200  famnar  NV  om  ån. 

Mosand  till  31/,  fot. 

Glaciallera  „     872     „ 

Glacial  sand  „  107a  „ 
Krossgrus. 
Terrängens  böjd  vid  Kura,  å  uppgår  i  profillinjen  på 
vestsidan  ån  till  120',  på  ostsidan  till  130'.  Den  emot  ven- 
stor  felande  fortsättningen  af  svämsand-  och  svämlerlagren 
härrör  troligen  af  något  vid  ett  starkare  rattaflöde  inträffadt 
ras,  och  bortförande  af  det  nedrasade  materialet. 

Den  största  mäktigheten  hos  glacialsanden  i  profilen  från 
Kura  blifver  sålunda  något  öfver  18  fot,  för  glacialleran  7 
fot,  och  för  postglacialleran  samt  svämbildningarne  16  fot. 
Profilen  från  Sukkula  i  Lappi  öfvertvärar  ådälden  å  största 
delen  af  dess  brädd.  Af  de  här  anlagda  tre  bon-hålen  nådde 
det  andra  i  ordningen,  tätt  invid  ån,  på  50  fots  djup  ännu 
ej  krossgruset.  Den  ytterst  hårda  och  sammanpackade  konsi- 
stens, som  glacialsanden  hade  på  förenämnda  djup,  låter  en 
dock  förmoda,  att  krossgruset  ej  kan  befinna  sig  djupare 
undertill,  än  på  sin  höjd  ll/ä  eller  2  fot. 

Den  vid  borrningarne  iakttagna  lagerserien  är  följande. 
2.  Tatl.  II. 
I  500  fot  vester  om  ån. 

Svämsand  till  B*/j  fot. 

Svämlera  „    872     „ 

Postglac.  lera      „  lG1/2     „ 


Pig 


82 


Postglac.  sand  till  17    fot. 
Glaciallera  „    20     „ 

Glac.  sand  „     201/2  „ 

II  Straxt  ost  om  ån. 

Torfdy  o.  svämsand  till  1 


fot. 


Svämlera 

„    5Vs 

Gyttja 

„  13 

Postglac.  lera 

„  21 

Postglac.  sand 

„  26 

Glac.  lera 

„37 

Glac.  sand  genomg. 

,50 

III    Ost   om  ån,  på  gränsen    af   Ivodikscnmaa  åkrarne. 

Mosand  (nedrasad)  till  :V/.2  fot. 

Svämsand  „    4Va     „ 

Svämlera  o.  gyttja,    „     5        „ 

Postglac.  lera  „     9l/.2    „ 

Postglac.  sand  „  10y2     „ 

Glac.  lera  „  26        „ 

Glac.  sand  „  2OV2     » 

Krossgrus. 
Den  största,  här  observerade  mäktiglieten  hos  glacial- 
sanden  med  tillskott  af  förmodade  2  fot  till  krossgruset,  blif- 
ver  sålunda  15  fot,  för  glacialleran  11  fot,  för  postglacialle- 
ran  och  syämbildningarne  21  fot.  Terrängens  höjd  öfver 
hafvet,  uppgår  i  ådälden  till  resp.  100  och  105  fot. 

Jordborrningax  hafva  inom  området  vidare  blifvit  ut- 
förda å  nedanuppräknade  punkter,  från  hvilka  jag  dock  ej 
anser  det  nödigt  att  meddela  några  detaljprofiler,  då  lager- 
följden i  de  flesta  fall  här  är  mycket  enkel,  och  blott  utgö- 
res  af  ett  fåtal  länkar.  Jag  skall  derföre  inskränka  mig  till 
att  lemna  uppgifter  om  de  vigtigaste  jordlagrens  mäktighet 
samt  om  hvarje  lokals  resp.  höjd  öfver  hafvet. 


83 


Den  första  i  ordningen  af  dessa  lokaler  befinner  sig  i 
riktningen  från  öster  till  Tester  emellan  Eura  och  Sukkula  i 
Lappi,  å  Latosuo  vid  Laajoki  by  i  Karjala  kapell  af  Virmo 
socken.  Med  frånräknande  af  ett  19  fot  mägtigt  torfdylager 
befinner  sig  ytan  för  de  derunder  liggande  jordbildningarne 
här  119  fot  öfver  hafvet.  Glacialsanden  har  här  en  maxi- 
malmäktighet  af  2  fot  och  glacialleran  af  9  fot.  Näst  efter 
Laajoki  och  Lappi  åt  vester  följer  Pietarsno  vid  Katinhäntä 
by  i  Letala.  Med  en  mäktighet  för  glacialleran  af  11  fot, 
och  glacialsand  derunder  till  okändt  djup.  Ytan  för  den 
yngsta,  närmast  under  torfdyn  befintliga  lerbildningen  ligger 
97  fot  öfver  hafvet.  I  Rihmarahka,  vid  Leimnäki  i  Letala, 
hvars  lösa  bildningar  under  torfdyn  befinna  sig  på  120  fots 
höjd  öfver  hafvet  uppgick  glaciallerans  mäktighet  till  blott 
4  fot,  och  den  derunder  liggande  glacialsandens  till  5  fot.  I 
Luodesuo  kärr,  emellan  Sillantaka  och  Valkko  byar  i  Letala, 
med  en  höjd  af  40  fot  öfver  hafvet,  hade  glacialleran  en 
mäktighet  af  10  fot,  glacialsanden  en  sådan  af  l1/2  till  2  fot. 
1  kärret  vest  om  Kovero  by  i  Letala,  med  en  höjd  öfver 
hafvet  af  4(i  fot,  uppgår  glaciallerans  mäktighet  till  9  fot. 

1  Isosuo  kärr  invid  Untamala  i  Letala  (höjd  öfver  haf- 
vet .'55  f.)  befanns  glacialleran  vara  13  fot  mäktig;  i  Valkia- 
meri  uttorkade  träsk,  ost  om  Sundholm,  3, 59  fot  öfver  haf- 
vet, innehade  glacialleran  en  mäktighet  af  15  fot. 

En  sammanställning  af  dessa  data  beträffande  glacial- 
sandens och  glaciallerans  mäktighet  visar  hos  den  förra  ett 
ifrån  ost  till  vest  gående  aftagande  af  dess  mäktighet,  hos 
den  senare  ett  i  samma  riktning  gående  tilltagande  af  mäk- 
tigheten. Följande  tablå  åskådliggör  detta  förhållande  ännu 
mera. 


84 


Lokal. 

Säkylä 

Kjulo 

Eura 

Lappi 

Laajoki 

Leinmäki 

Katinhäntä 

Luodesuo 

Kovero 

Untamala 

Valkimeri 


Glac.  sand. 
makt. 

28' 
25' 
18' 
15' 

4' 

5' 

2 
1 

0 


Glac.  lera. 
makt. 

iov2' 

7' 
11' 

5' 

4' 
11' 
10' 

0' 
13/ 
15' 


Höjd  öfver  liafvet. 

150—140' 

140' 

130—120' 

105—100' 

119' 

120' 

97' 

40' 

46' 

36! 

3,59 


Detta  förhållande  kan  ej  uppfattas  annorlunda  än  så- 
som stående  i  omedelbart  sammanhang  med  den  olika  art  af 
afsättningsbildningar  som  glacialsanden  och  glacialleran  äro. 
Den  förra,  utvecklad  med  större  mäktighet  på  högre  nivå 
måste  uppfattas  såsom  en  grundvattensbildning,  den  senare 
med  sin  starkare  utvecklade  mäktighet  på  lägre  nivå  måste 
i  motsats  till  den  förra  uppfattas  såsom  en  djupvattens  bild- 
ning. 

Tänka  vi  oss  åter  de  skilda  ler-  och.  sandat! agringarne 
jemförda  med  hvarandra  med  hänsyn  till  den  i  hvarje  fall 
blottade  undergrundens  höjd  öfver  hafvet,  så  framstår  äfven 
då,  såsom  följande  sammanställning  utvisar  ett  intimt  beroende 
(oafsedt  några  få  afvikelser)  hos  de  resp.  athigringarnas  mäk- 
tighet af  undergrundens  relativa,  höjd. 

Glacials andens  mäktighet  å  de  skilda  lokalerna  står  i 
ett  direkt  förhållande  till  ställets  höjd  öfver  hafvet,  (jlaeial- 
lerans  i  ett  omvändt. 


85 


Lokal. 

Undergrund. 

Glac.  sand. 

Glac.  lera 

höjd  öfver  hafvot. 

makt. 

makt. 

Leinrnäki 

108' 

5' 

4' 

Laajoki 

108' 

4' 

5' 

Säkylä       +104'— 94' 

28' 

m 

Kjulo 

+94' 

25' 

iov2' 

Katinhäntä 

+  75' 

— 

11/ 

Eura 

+  72' 

18' 

7' 

Lappi 

+50' 

15' 

11' 

Luodcsuo 

+  24' 

2' 

10' 

Kovero 

+24' 

1' 

9' 

Uatamala 

+2' 

Vi' 

18' 

Valkiameri 

+31' 

0' 

15' 

A  Tan.  III  har  jag  i  011  profilteckning  skomatiskt  sökt 
sammanställa  iakttagelserna,  i  detta  afseende  från  ofvanan- 
förda  orter.  De  icke  i  samma  linje  från  ost  till  vest  liggande 
punkterna  äro  projicerade  å  profillinjen  med  sitt  behöriga, 
läge  i  förhållande  till  de  inom  linjen  fallande  orterna,.  Ifrån 
all  annan  konfiguration  af  terrängen,  än  den,  som  föranledes 
af  undergrundens  relativa  höjdförhållanden,  har  blifvit  frän- 
sedt.  Genom  ett  sådant  arrangement  vinner  profilen  i  öfver- 
sigtlighet,  och  förlorar  knappt  något  i  natnrtrogenhet. 

Endast  tre  olika  lagerfärger  äro  i  profilen  införda:  en 
för  glacialsanden,  en  för  glacialleran  och  en  gemensam  för 
alla  de  postglaciala  bildningarne  ända  upp  till  torfdyn.  Den 
sista  har  af  öfversigtlighetsskäl  helt  och  hållet  blifvit  bort- 
lemnad,  och  ytkonturen  för  de  postglaciala  bildningarne  fast- 
ställd till  dess  verkliga  nivå.  Det  är  ej  svårt  att  vid  en 
flyktig  blick  på  profilen  finna  i  hvilket,  såsom  redan  antydts, 
omvändt  förhållande  aflagringarne  af  glacialsand  och  glacial- 
lera  stå  till  hvarandra  med  hänsyn  till  terrängets  höjd  öfver 
hafvet. 


Analyser  å  leror. 


Det  synes  vara  af  behofvet  påkalladt  att  utfinna  någon 
tillförlitlig  och  på  samma  gång  praktiskt  användbar  metod 
att  med  bestämdhet  åtskilja  de  hvarandra  ofta  nog  till  det 
yttre  så  liknande  och  med  hvarandra  lätt  förvexlade  lerar- 
terna, glaciallera,  postglaeiallera  och  svämlera. 

Af  åtskilliga  agronomiska  författare  är  det  redan  ådaga- 
lagt att  mekaniska  slamanalyser,  så  gagneliga  de  i  öfrigt 
kunna  vara  för  en  uppskattning  af  jordens  boniterings  värde, 
ej  föra  till  det  åstundäde  målet  af  ett  bestämdt  åtskiljande 
emellan  olika  lerarter.  Jemförelsevis  ringa  nytta  har  också 
härflutit  ur  de  talrika,  bauschanalyser,  genom  upplösande  af 
analysmaterialet  med  Kali-Natronkarbonat,  som  verkställts  å 
leror.  Förutom  den  tidsutdrägt  de  förorsaka,  omöjliggöra  de 
bestämmandet  af  sandhalten  i  leran.  Äfven  de  analyser,  som 
utförts  genom  behandling  af  det,  finpulveriseradc,  men  oglöd- 
gade materialet  lemna,  livad  bestämmandet  af  mängden  af 
organiska  inblandningar  angår,  åtskilligt  öfrigt  att  önska. 
Utsätter  mån  deremot  den  förut  vid  100°  torkade  rinpulveri- 
serade  lersubstansen  för  glödgning,  som  i  hvarje  fall  bör 
vara  lika  länge,  fortgå  med  samma,  häftighet,  samt  först,  af- 
brytas  då,  när  den  glödgade  substansen  erhållit  en  högröd  färg, 
så  erhåller  man  i  den  genom  glödgningen  uppkomna  förlu- 
sten ett  procérittal,  som  för  de  skilda  lerarterna  är  olika,  och 
för  en  och  samma  lerart  blott  varierar  inom  jemförelsevis 
trånga  gränser.     Denna  procent  är 

för  giacialsanden      2— .'!%• 

„    glacialleran        4 — h  "/„. 

„    postgiac.  leran    (i — 7  "/o. 

„    svämleran  d> — 20  %. 

Behandlas    den    sålunda    glödgade   lersubstansen  i  vissa  tim- 


87 

mars  tid  med  koncentrerad  saltsyra  under  kokning,  tills  den 
uttvättade  olösta  återstoden  blifvit  fullkomligt  hvit,  så  har 
man  i  den  procentmängd,  som  denna  olösta  återstod  utgör 
af  hela  protionen,  en  ytterligare  hållpunkt  för  bedömandet 
af  lerans  natur.  Denna  procenthalt  är  i  motsats  till  procen- 
ten af  glödgningsförlusten,  hos  de  äldsta  leraflagringarna 
störst,  hos  de  yngsta  minst,  samt  utgör' 

för  glacialsanden  emellan  80 — 90  %. 

„    glacialleran           „  75—80%. 

„    postglac.  leran     „  70—75%. 

„    svämleran            „  60 — 70%. 

Med  ledning  af  dessa  tvenne  karakteristiska  egenska- 
per hos  lerorna,  deras  tilltagande  glödgningsförlust  och  afta- 
gandc  olöslighet  ju  högre  man  uppstiger  i  lagerscrien,  samt 
på  dem  grundade  bestämmelser  är  det  möjligt  att  på  ett  en- 
kelt och  bekvämt  sätt  förvissa  sig  om  arten  af  en  lera,. 
Följande  tablå  öfver  utförda  bestämmelser  i  detta  afsoende 
lemnar  en  öfversigt  af  lerornas  och  glacialsandens  förhållande 
vid  ofvanskildrade  behandling.  Fullständiga  analyser  å  de 
flesta  af  de  profver,  som  här  anföras,  återfinnas  i  Beskrifnin- 
gen  till  kartbladet  N:o  12  af  Kinl.  Geol.  Undersökning. 

(ilaeiatsand. 


Glödgningsförlust  . 

Olöst  återstod  .  .  . 


Kjulo — Kepola. 

201/,— 4G»/2  fot. 


2,:i2 
87,67 


Kjulo — Säkylä. 
9—24.     II. 


2,53, 

87,41 


88 


Glödgningsförlust  . 

Olöst  återstod     .  . 


Glaciallcra. 


Posttflaciallera. 


Glödgningsförlust 

Olöst  återstod  .  . 

Untamala 

Letala. 
I.     10—24'. 

Kovero. 
Letala. 

Yläne 
ådäld. 

Laajoki. 
Virmo. 

Eura 

ådäld. 

I.     10—14'. 

Luodesuo 
Letala, 
7—17.  I. 

6,00 

76,09 

5,8» 

73,41 

6,39 
71,34 

6,03 

7<),oo 

(i, 09 

69,oo 

6,5, 

74,u 

Suämlera  och  nyttja. 


Sötvatten  sv. lera. 

Saltvatten  sv  lera. 

Virmo. 
Laajoki. 

Lappi. 
Sukknla. 

Hirelahti. 
P3'hämaa. 

Anttila. 
Raumo. 

Glödgningsförlust 
Olöst  återstod    .  . 

16,14 

15,19 

13,02 

19,61 

67,o, 

65,77 

66,8i 

64,33 

Såsom  man  finner  äro  de  angifna  gränserna  för  varia- 
tionerna inom  de  skilda  lergrupperna  tcmmeligen  konstanta, 
om  ock  någon  mindre  afvikelse  utöfver  dessa  gränser  en  och 
annan  gång  eger  rum. 


89 


Förklaring  till  Figg.  å  taft.  I  och  II. 

Fig.  1  och  2.    Tafl.  I. 
a  =  glacialsand. 
b  =  glaciallera. 
c  =  postglacialsand. 
d  =  svämlera. 
c  —  svämsand. 

Fig.  1.    Tafl.  II. 
a  =  glac.  sand. 
b   =  glac.  leva. 
c  =  postglac.  sand. 
cl  =  postglac.  lera. 
f  =  svämlera. 
g  =  svämsand. 

Fig.  2.     Tafl.  II. 

a  =  glac.  sand. 

b  =  glac.  lera. 

c  =  postglac.  sand. 

cl  =  postglac.  lera. 

e  =  gyttja. 

/"  =  svämlera. 

//  =  svämsand. 


TafI.II. 


Pig.l. 


1200  foi. 


Fié,  2, 


//. 


/// 


wkd- 

~-1tO' 


H  b. 
E2  -700 


.?<? 


^ö(?  Ä#. 


F. LiewendaTs  litii. tryckeri,  Heisin_qfors. 


Tal'l.  III. 


F.  LILWENCAL'3    LITH   TRYCKERI,  HELSINGFORS. 


IAKTTAGELSER 


OFVEE 


ISVATTNETS  SALTHALT  oci  TEMPERATUB 


FINLANDS  SYDVESTRA  SKÄRGÅRD 


OCH 


BOTTNISKA  VIKEN 


SOMMAREN   1887, 


OSC.   NORDQVIST. 


MED  2  TAFLOB. 


X  efterföljande  uppsats  meddelas  resultaten  af  de  iaktta- 
gelser angående  vattnets  saltlialt  och  temperatur,  som  jag 
denna  sommar  var  i  tillfälle  att  göra  under  en  med  af  Kej- 
serliga Senaten  i  Finland  beviljade  medel  företagen  resa  till 
Sydvestra  skärgården  och  Bottniska  viken,  hvars  hufvudsak- 
liga  syfte  var  att  undersöka  djurlifvet  i  hafvet  utanför  vår 
vestra  kust.  Oaktadt  dessa  iakttagelser  äro  mycket  ofull- 
ständiga och  härröra  från  en  alltför  kort  tid  för  att  tillåta 
några  bestående  allmänna  slutsatsers  dragande,  kunna  de 
dock  tjena  till  att  fästa  uppmärksamheten  på  några  högst 
anmärkningsvärda  och  hittils  antingen  alls  icke  eller  också 
för  litet  beaktade  företeelser  beträffande  fördelningen  af 
vattnets  temperatur  och  saltlialt  i  våra  haf.  Uti  ett  senare 
arbete  tänker  jag  redogöra  för  resultaten  af  mina  under- 
sökningar öfver  de  besökta  hafvens  djurlif.  För  det  att  jag 
blifvit  satt  i  tillfälle  att  undersöka  dessa  hafs  fysikaliska  och 
faunistiska  förhållanden,  står  jag  i  största  tacksamhetsskuld 
först  och  främst  till  Kejserliga  Senaten,  som  beviljat  de  nödiga 
medlen  samt  dernäst  till  de  personer,  som  genom  sitt  intresse 
och  bistånd  medverkat  till  företagets  befrämjande.  Särskildt 
tackskyldig  är  jag  Herr  Generaltulldirektören  H.  Höckert  för 


94 

mig  beviljadt  tillstånd  att  få  följa  med  på  tullångbåtarue 
Falken  och  Vartio  på  deras  kryssningar  i  Sydvestra  skär- 
gården och  norra  ändan  af  Bottniska  viken,  hvarigenom  det 
blef  mig  möjligt  att  utsträcka  mina  undersökningar  betyd- 
ligt längre  ut  från  land,  än  om  jag  endast  haft  roddbåtar 
till  mitt  förfogande,  och  dernäst  befälhafvarene  på  dessa  ångbå- 
tar kaptenerne  J.  F.  Bäckman  och  M.  Tybäck  samt  Herrar  Offi- 
cerare vid  Finska  sjömätningsexpeditionen  på  Bottniska  viken, 
isynnerhet  Major  Selin  och  löjtnanterne  G.  Majander  och  K. 
Samsonoff,  hvilka  alla  genom  sitt  vänliga  bistånd  underlät- 
tat mitt  arbete  och,  af  hvilka  den  sistnämnde  gjort  sig  den 
stora  mödan  att  upprätta  den  i  slutet  af  denna  uppsats  bi- 
fogade tabellen  öfver  tiderna  för  fyrarnes  tandning  och  släck- 
ning. Herr  Professor  Edw.  Hjelt  har  godhetsfullt  under- 
kastat de  af  mig  hemförda  vattenprofven  kemisk  analys, 
hvars  resultater  af  honom  komma  att  särskildt  publiceras  i 
dessa  „Bidrag".  Slutligen  må  det  tillåtas  mig  att  uttala 
mitt  hjärtliga  tack  till  Herr  Professor  A.  J.  Malmgren  för 
det  af  honom  tagna  initiativet  till  denna  resa  och  för  det 
intresse  och  den  välvilja,  som  han  nu  liksom  vid  så  många 
tidigare  tillfällen  bevisat  mina  vetenskapliga  sträfvanden. 


Vid  betraktandet  af  en  djupkarta  öfver  Östersjön  fin- 
ner man,  att  Åland  jemte  hela  den  sydvestra  skärgården 
bilda  en  från  sydvestra  delen  af  Finlands  fastland  utskju- 
tande halfö,  hvilken  delvis  är  betäckt  af  hafvet.  Ur  detta 
uppskjuta  de  talrika  höjderna,  som  bilda  skären.  Denna 
halfö  är  en  skiljemur  mellan  Bottniska  viken  och  Östersjön. 
Vester  om  Åland  förbinder  det  djupa  Ålands  haf  dessa  båda 
stora  vattenbäcken  med  hvarandra.    Söder  om  Ålands  haf 


95 

sträcker  sig  dock  en  bank  på  omkring  40  meters  djup  i  en 
åt  SO  konvex  båge  från  sydligaste  Åland  (Föglö)  till  Stock- 
holms norra  skärgård.  Denna  bank  åtskiljer  Ålands  haf 
från  det  söder  om  detsamma  belägna  stora  mellersta  Öster- 
sjöbäckenet  och  gör  att  det  i  afseende  å  vattnets  salthalt 
och  djurverld  mer  öfverensstämmer  med  Bottniska  viken  än 
med  Östersjön.  Det  torde  derför  vara  riktigast  att  räkna 
Ålands  haf  till  Bottniska  viken. 

I  afseende  på  bottnens  konfiguration  kan  hafvet  inom 
Sydvestra  skärgården  föras  livarken  till  Bottniska  viken  el- 
ler till  Östersjön.  Denna  bildar,  som  jag  redan  sagt,  en 
från  Finlands  fastland  åt  rester  utskjutande  delvis  af  haf- 
vet betäckt  halfö.  Detta  vattenområde,  som  i  vester  be- 
gränsas af  „fasta  Åland",  i  öster  af  Finlands  sydvestkust, 
öfverensstämmer  såväl  till  vattnets  salthalt  som  till  den  deraf 
beroende  faunans  sammansättning  betydligt  mera  med  Öster- 
sjön än  med  Bottniska  viken,  hvarför  jag  i  det  följande,  i 
likhet  med  Ignatius  •),  vill  räkna  det  till  Östersjön.  För 
korthetens  skull  kommer  jag  att  kalla  det  Skärgårdshafvet. 
Gränsen  mellan  Bottniska  viken  och  Östersjön  skulle  såle- 
des öster  om  Åland  lämpligast  kunna  dragas  från  nordöstra 
delen  af  fasta  Åland  (Sunds  socken)  till  Töfsala  socken  på 
fastlandet.  Vester  om  Åland  skulle  denna  gräns  gå  längs 
den  ofvannämnda  banken  söder  om  Ålands  haf. 

Den  sålunda  begränsade  Bottniska  viken  består  af 
trenne  från  hvarandra  skilda,  olika  djupa  bäcken,  nemligen 
1)  Ålands  haf,  2)  Bottenhafvet  och  3)  Bottenviken. 

Det  största  djupet  på  Ålands  haf  är  enligt  det  ryska 
Sjökortet  af  1884  150  engelska  famnar  (274  meter)  och  fin- 


■')   K.  B.  P.  Ignatius,   Finlands 
gare.    T.    Helsingfors  1881.    Sid.  100. 


eografi.     Handbok    för  medbor- 


96 

nes  något  söder  om  den  räta  lime  som  förbinder  Understens 
fyr  på  svenska  sidan  med  Hellmans  fyr  på  Signils  skär 1). 
Enligt  Ackermann 2)  är  Bottenhafvets  största  djup  271  me- 
ter och  beläget  vid  62°  51'  N.  br.  och  18°  45v  E.  1.  Gb. 
Detsamma  är  således  endast  3  meter  mindre  än  Ålands  hats- 
Bottenvikens  maximidjup  är  endast  129  meter3).  Af  dessa 
haf  är  således  Ålands  haf  djupast,  Bottenviken  grundast. 
Alla  tre  haf  ven  äro  djupast  i  nordvestra  delen.  Samma  för- 
hållande återfinnes  äfven  i  Ladoga  och  åtskilliga  andra  fin- 
ska insjöar. 

Vattnets  salthalt. 


Ur  de  undersökningar  som  anstalts  af  den  tyska  Pom- 
merania  expeditionen  år  1871 4)  hufvudsakligen  i  södra  de- 
len af  Östersjön  och  af  Professor  Max  Braun  5)  utanför  Est- 
lands kuster  framgår: 

1)  att  vattnets  salthalt  öfverallt  inom  det  stora  östra 
bäckenet  (Ackermanns  begränsning)  är  obetydlig  och  varie- 


')  Enligt  Ackermanns  arbete  „Bei,träge  zur  physiscken  Gteogra- 
phie  der  Ostsee.  Hamburg  1883",  s.  26  skulle  Ålands  hafs  största 
djup  vara  300  meter  och  vara  beläget  920  met.  söder  om  Gislan  (Sig- 
nils skär).  På  detta  ställe  har  jag  dock  icke  kunnat  finna  mer  än  230 
meters  djup. 

2)  1.  c.  p.  27. 

3)  1.  c.  p.  28. 

*)  Jahresbericht  der  Commission  zur  wissenschaftlichen  Unter- 
suchung  der  deutschen  Meere  in  Kiel  fiir  das  Jahr  1871.  1.  Jahrgang. 
Berlin  1873. 

6)  Physikalische  und  biologische  Untersuchungen  im  westlicken 
Theile  des  finnischen  Meerbusens  (Areh.  f.  d.  Naturkunde  Liv-,  Ehst- 
und  Kurlands.     Ser.  II,  B.  X.  Lief.     1)  Dorpat  1884. 


97 


rar  vid  ytan  oftast  mellan  0,75  och  0,6  %;  på  bottnen  öf- 
verstiger  den  sällan  1  %; 

2)  att  vattnets  salthalt  endast  obetydligt  aftager  från 
Östersjöns  sydkust  till  dess  norra  del; 

3)  att  salthalten  i  allmänhet  tilltager  från  ytan  mot 
bottnen ; 

4)  att  salthalten  är  större  vid  Östersjöns  ostkust  än 
vid  samma  bredd  på  vestkusten. 

Finska  vikens  salthalt  aftager  småningom  från  vester 
mot  öster,  så  att  vattnet  i  dess  östra  ända  är  nästan  all- 
deles sött.  Man  har  derför  kallat  Finska  viken  en  mot  haf- 
vet  öppen  insjö. 

Emedan  Bottniska  viken  är  bättre  afskild  från  Öster- 
sjön än  Finska  viken,  framträder  skilna'den  i  vattnets  salt- 
halt bestämdare  mellan  de  båda  förstnämnda  hafven  än 
mellan  Östersjön  och  Finska  viken.  Mellan  Bottniska  vi- 
kens båda  hufvudafdelningar,  Bottenhafvet  och  Bottenvi- 
ken, bildar  Qvarken  en  tydlig  gräns  äfven  i  hänseende  till 
vattnets  salthalt.  Inom  Bottenhafvet  synes  salthalten  vara 
nästan  oförändrad  från  Åland  i  söder  ända  till  Gåshällan  i 
norr,  och  på  samma  sätt  synes  vattnets  salthalt  inom  Bot- 
tenviken endast  obetydligt  aftaga  från  Qvarken  (vid  Vals- 
öarne)  till  Brahestad.  I  vikens  norra  ända  märkes  ett  starkt 
aftagande  i  vattnets  sälta,  hvilket  beror  af  de  många  stora 
elfvar,  som  här  utmynna. 

Dessa  omständigheter  framträda  tydligt  på  den  bifo- 
gade grafiska  tabellen  1  (Tafl.  I)  öfver  ytvattnets  salthalt  på  fin- 
ska sidan  af  Bottniska  viken.  Den  ovanligt  höga  procenten  vid 
Vidskär  och  Högklubb  beror  antagligen  på  en  tillfällig  upp- 
blandning af  ytvattnet  med  de  saltrikare  undre  vattenlagren. 
Som  af  observationstabellen  i  slutet  af  denna  uppsats 
synes,  varierade  ytvattnets  salthalt  uti  Skärgårdshafvet  mel- 


98 


lan  0,681  %  x)  (på  Gullkrona  fjärden  7/7  efter  en  stark  storm 
som  uppblandat  vattnet)  och  576  %  (Delet  ,3/7).  Ännu  vid 
Högklubb  (utanför  Kristinestad)  var  densamma  i  ett  sund 
närmast  land  0,590  %>  utanför  Gåshällan  0,563 2)  och  2 
min.  W.  om  Södra  Björkö  var  den  ännu  0,537  %• 

För  jemförelsens  skull  vill  jag  här  anföra  de  tal  som 
Ekman 3)  beräknat  ur  Edlunds  uppgifter  öfver  vattnets  spe- 
cifika vigt  på  svenska  sidan  af  Bottenhafvet: 
NE  om  Gefle,  60°  51'  N.,  17°  46'  E.  Gr.,  «/,  .  0,48  %. 
E  om  Söderhamn,  61  °  11'.  17  u  35',  23/7 ....  0,46  ... 
SE  om  Hernösand,  62  °  30',  18  °  14',  18/7     .     .     .     0,42    „ 

Då  dessa  observationer  äro  gjorda  under  samma  års- 
tid som  mina,  låta  de  direkte  jemföra  sig  med  dessa  och 
visa,  att  salthalten  vid  Bottenhafvets  vestra  kust  är  betyd- 
ligt lägre  än  på  samma  breddgrad  vid  östra  kusten.  Denna 
omständighet  har  redan  Ekman  påpekat  och  sökt  förklara 
genom  det  „mycket  betydligare  tillflödet  af  färskvatten  från 
Svenska  än  från  Finska  sidan"  4).  En  observation,  som  jag 
den  12  juli  gjorde  på  Ålands  haf,  söder  om  Gislan  utvisade. 


*)  Dessa  tal  äro  beräknade  ur  areometerobservationer  och  något 
högre  än  de  tal,  till  hvilka  Herr  Professor  Edw.  Hjelt  kommit  genom 
kemisk  analys  af  de  hemförda  vattenprofven.  Till  samma  resultat,  nem- 
ligen  att  ur  areometer-observationer  nästan  alltid  erhålles  en  något  hö- 
gre saltprocent  än  genom  kemisk  analys,  hafva  undersökningarne  under 
den  tyska  Pommerania  Expeditionen  ledt. 

2)  Struwe,  som  tidigare  bestämt  vattnets  salthalt  ungefär  på  samma 
ställen  som  jag,  angifvcr  den  något  lägre,  nemligen  till  0,54  %  yid  Kri- 
stinestad och  0,51  %  vid  Gåshällan  (P.  L.  Ekman,  Om  hafsvatt.net  ut- 
med Bohuslänska  kusten,  sid.  30.  i:  Vet.  Akad.  Handl.  Ny  följd.  B. 
IX  1870). 

3)  1.  c,  p.  30. 
*)  1.  c.  p.  30. 


99 


att  ytvattnet  der  innehöll  endast  0,524  %  *)  salter,  således 
mindre  än  vid  finska  kusten  något  söder  om  (norra)  Qvarken. 

Detta  saltlialtens  aftagande  från  öster  mot  vester  sy- 
nes vara  märkbart  redan  på  ganska  korta  sträckor.  Så- 
lunda var  ytvattnets  salthalt  vid  Högklubb  den  17  juli  på 
eftermiddagen  0,590  %,  följande  förmiddag  var  den  9  mi- 
nuter W  om  samma  ställe  0,563  %  och  ytterligare  14  mi- 
nuter åt  W  från  sistnämnda  punkt  endast  0,550  %.  På  en 
större  sträcka  framträder  detta  förhållande  vid  en  jemförelse 
af  observationerna  vid  Örö,  Utö,  Kökar  och  Gislan,  hvilket 
den  grafiska  tab.  2  (Tafl.  I)  åskådliggör.  Oaktadt  Gislan  är 
belägen  något  nordligare  än  de  öfriga  observationspunkterna, 
torde  detta  dock  icke  i  nämnvärd  mån  inverka  på  kur- 
vans form. 

Vid  granskningen  af  bottenvattenprofven  framgick,  att 
det  saltrikaste  vattnet  (0,878  %)  erhölls  vid  Kökar  från  146 
meters  djup.  Detta  är  äfven  naturligt,  emedan  på  detta 
ställe  en  djup  undervattensfjord  skjuter  in  norrut  från  det 
stora  mellersta  Östersjöbäckenet.  Längs  denna  undervat- 
tensfjord har  det  tunga  vattnet  kunnat  tränga  norrut  till 
det  ställe,  der  jag  tog  det. 

Inom  Skärgårdshafvet  är  bottenvattnets  salthalt  myc- 
ket varierande  och  beror  såväl  af  ortens  läge  som  af  dju- 
pet. Den  högsta  salthalten  inom  detta  område  (0,721  %) 
observerade  jag  hos  bottenvattnet  vid  Utö  fyr  (djup  104 
met.),  hvilket  kunde  förutses  såväl  af  ortens  sydliga  läge  i 


')  Denna  sistnämnda  iakttagelse  öfverensstämmer  dock  icke  med 
det  tal,  0,592  •/„,  som  Ekman  (I.  c.  p.  30)  efter  Forchhammer  uppgifver 
såsom  ytvattnets  saltprocent  i  Ålands  haf  vid  Svartklubben.  Emedan 
årstiden  då  denna  observation  blifvit  gjord  icke  är  angifven,  kan  den 
icke  direkt  jemföras  med  öfriga  här  anförda  observationer,  ty  som  be- 
kant varierar  ytvattnets  salthalt  betydligt  under  olika  årstider. 


100 


sjelfva  hafsbandet  som  af  det  ansenliga  djupet.  Den  min- 
sta saltprocenten,  0,642,  fann  jag  i  Delet  N  om  Måshaga 
hos  vatten  från  52  meters  djup. 

En  anmärkningsvärdt  låg  salthalt,  0,616  %,  hade  det 
af  mig  från  218  meters  djup  på  Ålands  haf  söder  om  G-is- 
lan  tagna  vattenprofvet.  Detta  är  så  mycket  egendomli- 
gare som  de  af  Widegren  och  Nyström  utanför  Svartklub- 
ben tagna  profven  enligt  Forchhammer  *)  innehöllo  följande 
saltmängder : 

från  ytan 0,592  °/°. 

,,     50  famnars  (89  met.)  djup  .     0,725    „ 
„  100         „       (178     „    )      „    .     0,747    ■„ 
„  158         ,,       (282     „    )      „    .     0,750    „ 
Då  jag   från  nämnda  ställe  endast  har  ett  vattenprof 
—  sjögång   hindrade   arbetets   fortsättande  ■ —  är   det  möj- 
ligt, att  apparaten  skulle  hafva  under  någon  häftigare  sling- 
ring   af  ångbåten  slutit  sig,  redan  innan  den  kom  ned  till 
bottnen,  eller  också   öppnat  sig  vid  upphalandet,  så  att  det 
erhållna   vattnet  icke  skulle  vara  från  bottnen.     Önskvärdt 
vore  derför  att  framdeles  erhålla  flere  uppgifter  om  salthal- 
ten hos  vattnet  från  olika  djup  och  olika  delar  af  Ålands  haf. 
På  Bottenhafvet  har  jag  tagit  bottenvattenprofver  en- 
dast  från   två   ställen,  nemligen  23  min.  W.  om  Högklubb 
från  91  meters  djup  och  5,5  min.  N  62  °  W  från  Gåshällan 
från    30    meters  djup.     På  båda  ställena  befans  bottenvatt- 
net hafva  en  salthalt  af  0,603  %.    Den  omständigheten,  att 
salthalten   på    dessa  ställen  var  densamma,  oaktadt  de  äro 
ganska  långt  aflägsnade  från  hvarandra,  tyder  på,  att  denna 
inom  Bottenhafvet  måste  vara  ganska  jemn. 

Ett  särdeles  starkt  fall  i  vattnets  salthalt  inträffar  vid 


')  Ekman,  l.  c.  p.  30. 


101 


Qvarken.  Medan  ytvattnet  ännu  vid  södra  Björkö  innehöll 
0,537  %  salter,  sjönk  procenten  på  Beplot  fjärden  till  0,445 
%•  Ännu  betydligt  lägre  var  den  uti  sjelfva  Östra  Qvar- 
ken, N  och  NW  om  Valsöarne,  der  den  uppgick  endast  till 
0,367  %.  Närmast  finska  kusten  iakttogs  sistnämnda  salt- 
halt  hos  ytvattnet  ännu  på  Yxpila  redd  (Gamla  Karleby) 
och  5  min.  utanför  Pyhäjoki  hade  den  gått  ned  endast  till 
0.341  °/o-  Enligt  Struwe  skall  ytvattnet  ännu  vid  Brahe- 
stad hafva  samma  salthalt  (0,34  %)• 

Emedan  flere  vattenrika  floder  utfalla  i  norra  ändan 
af  Bottenviken,  är  det  naturligt,  att  vattnet  här  måste  vara 
föga  salt.  Kedan  genom  sin  bruna  färg  skiljer  det  sig  från 
vattnet  i  Bottenhafvet  ända  till  Qvarken,  som  är  grönt. 
Ytvattnets  salthalt  uti  hafvet  mellan  Uleåborg  och  Torneå 
uppgick  i  början  af  Augusti  till  högst  0,223  %.  Vid  Sarvi 
fiskläge  14  min.  söder  om  Torneå  observerade  jag  ännu 
0,170  °/0. 

Bottenvattnets  salthalt  synes  i  Östra  Qvarken  vara 
mycket  olika  på  olika  ställen,  hvilket  framgår  af  de  två 
NW  om  Valsöarne  från  nära  hvarandra  belägna  punkter 
tagna  vattenprofven.  Det  ena  af  dessa,  som  togs  på  27 
meters  djup  befans  hålla  0,537  °/o  salter,  det  andra  från  36 
meters  djup  endast  0,419  %•  Förklaringen  härtill  torde 
böra  sökas  i  strömförhållanden.  De  bottenvattenprofver,  som 
togos  mellan  Uleåborg  och  Torneå  från  djup  mellan  22  och 
36  meter  hade  alla  en  salthalt  af  något  öfver  0,3  %• 

Ganska  nära  öfverensstämmande  med  dessa  mätningar 
äro  Kroks  *)  bestämningar  i  Haparanda  skären.  Krok  fann 
följande,  värden: 

')  Bidrag  till  kännedom  om  algfloran  i  inro  Östersjön  och  Bott- 
niska viken  (Öfv.  K.  Vet.-Ak.  Förh.  1870.  Sid.  69)  citerad  etter  ic- 
kermann.  Ostsee,  s.  163. 


102 

Ytvattnet  vid  Malörn 0,1505. 

4  meters  djup:  vid  Salmi 0,2063. 

9       „  „      vid  Malörn 0,2818. 

Vattnets  temperatur. 

För  en  fullständig  framställning  af  värmets  fördelning 
i  Skärgårdshafvet  och  Bottniska  viken  saknas  ännu  tillräck- 
ligt material.  År  1877  anstälde  visserligen  en  svensk  ex- 
pedition under  ledning  af  Professor  F.  L  Ekman  en  syste- 
matiskt utförd  hydrografisk  undersökning  af  Östersjön  på 
kanonbåten  „Alfhild"  och  sjömätningsfartyget  „af  Klint". 
Under  en  månads  tid  hann  denna  expedition  „ganska  full- 
ständigt undersöka  värmets  och  salthaltens  fördelning  inom 
hela  det  vattenområde,  som  sträcker  sig  från  nordligaste  än- 
dan af  Bottniska  viken  till  en  linie  dragen  mellan  Skagens 
udde  och  Arendal  i  Norge.  Undersökningarna  utfördes  i 
riktningen  af  34  på  förhand  valda  linier,  af  hvilka  flertalet 
sträckte  sig  ungefär  vinkelrätt  från  svenska  landet  till  den 
motsatta  kusten.  Öfver  1800  mätningar  af  vattnets  värme- 
grad pä  olika  djup  blefvo  dervid  gjorda  och  ungefär  lika 
många  vattenprof  insamlades,  äfvensom  ett  betydligt  antal 
prof  af  hafsbottnens  beskaffenhet  upptogos,  andra  iakttagel- 
ser oberäknade". x)  Om  dessa  vidsträckta  undersökningar 
har  jag  dock  icke  funnit  utom  ofvanciterade  rader  några 
andra  meddelanden  än  en  kort  notis  af  E.  Behm  2),  enligt 
hvilken  i  Östersjön  och  Bottniska  viken  vattnets  tempera- 
turminimum icke  befinner  sig  närmast  bottnen  utan  ofvanom 

')  Öfv.  K.  ?et-Ak.    Förh.  1878.    N:o  4.     Sid.  54. 

2)  Petermantfs  Geograph.  Mittheihuigen  1877.  Jmfr  äfven  Acker- 
iriann,  Beiträge  zur  physischen  Geographie  der  Ostsee.  Hamburg'  1883. 
Sid.  277. 


10.3 

densamma  och  hvilar  på  ett  varmare  vattenlager.  Samma 
egendomliga  fördelning  af  värmet  har  Mohn  till  först  iakt- 
tagit i  några  norska  fjordar  sommaren  1875. J) 

För  att  åskådliggöra  resultaten  af  mina  egna  hittils 
högst  ofullständiga  temperaturundersökningar  har  jag  upp- 
gjort bifogade  profil  (Tafi.  II)  öfver  värmets  fördelning  i 
hafvet  mellan  Utö  fyr  i  Skärgårdshafvet  och  Yksikivi  utan- 
för Simo  i  norra  ändan  af  Bottenviken  under  juli  och  bör- 
jan af  augusti  1887. 

Denna  profil  visar,  att  de  stora  och  djupa  hafsbäcke- 
nen,  såsom  mellersta  Östersjön  och  Bottenhafvet,  långsam- 
mast uppvärmas.  De  varma  öfre  vattenlagren  äro  nemligen 
under  högsommaren  der  mycket  tunna,  medan  det  kalla  un- 
derliggande vattenlagret  har  en  ofantlig  mäktighet.  Alra 
hastigast  uppvärmd  blifver  Bottenviken,  hvartill  hufvudsak- 
ligen  följande  tre  orsaker  torde  bidraga:  i:o  dess  i  jäm- 
förelse med  de  öfriga  bäckenen  betydligt  mindre  djup,  2:o 
den  mängd  floder  som  deri  utmynna  och  tillföra  varmt  vat- 
ten och  3:o  den  smala  och  grunda  förbindelsen  med  Botten- 
hafvet, hvarigenom  det  senares  kalla  vatten  endast  i  ringa 
mängd  kan  tillströmma.  De  båda  senare  omständigheterna 
äro  äfven  orsaken  till  den  låga  salthalten. 

Äfven  inom  Skärgårdshafvet  hade  de  varma  vatten- 
lagren redan  i  början  af  juli  månad  ernått  en  ansenlig  mäk- 
tighet. Förklaringen  härtill  torde  vara  att  söka  dels  i  de 
otaliga  klipporna  och  öarne,  vid  hvilkas  stränder  vattnet 
hastigare  uppvärmes  än  längre  ut  från  land,  och  dels  deri, 
att   området   är  kantadt  af  en  mängd  grund,  hvilka  tillåta 


')  Die  Temperatur-Verhältnisse  im  Meere  zwischen  Norwegen, 
Schottland,  Island  und  Spitzbergen  (Petermanns  Mittheilungen,  1876, 
8.  434). 


104 

strömmar  och  vindar  att  från  de  omgifvande  hafven  tillföra 
vatten  endast  från  de  öfre  redan  uppvärmda  vattenlagren. 
Såsom  of  van  blifvit  nämndt  fann  1877  års  svenska 
hydrografiska  expedition,  att  temperaturminimum  i  Öster- 
sjöns djupare  delar  under  juli  månad  icke  befinner  sig  när- 
mast bottnen  utan  något  ofvanom  denna.  Samma  iaktta- 
gelse gjorde  äfven  jag  såväl  i  den  djupa  rännan  W.  om  Kö- 
kar som  i  Ålands  haf  S  om  Gislan.  Det  kallaste  vatten- 
lagret anträffades  på  dessa  ställen  icke  närmast  bottnen  utan 
på  en  ganska  ansenlig  höjd  ofvanom  densamma.  Som  af 
observationstabellen  i  slutet  af  denna  uppsats  synes,  voro 
de  på  dessa  båda  ställen  observerade  temperaturerna  följande : 


Djup 

Temperatur  i  °  C. 

i  meter. 

1,5  min.  W. 

1  min.  S. 

från  Kökar. 

från  Gislan. 

0 

12,8 

11,0 

20 

8,0 

6,8 

40 

5,3 

5,2 

60 

4,0 

5,2 

80 

3,3 

4,8 

100 

3,3 

4,7 

120 

3,7 

4,5 

(146)  140 

3,8 

4,5 

180 

4,6 

218 

4,7 

230 

4,8 

105 

Att  kallare  vattenlager  hvila  på  varmare  är  ett  isyn- 
nerhet om  höstarne  i  våra  haf  vanligt  fenomen.  Bland  M. 
Brauns  *■)  observationer  från  vestra  delen  af  Finska  viken 
finnas  några  exempel  härpå  från  september  ocb  oktober  må- 
nader. Sjelf  har  jag  i  min  uppsats  ..Om  insjöarnes  tempe- 
ratur" 2)  anfört  en  serie  observationer  från  Kronbergs  fjärd 
utanför  Helsingfors  anstälda  den  10  oktober  1886,  som  ut- 
visa ett  småningom  skeende  tilltagande  af  vattnets  tempe- 
ratur från  ytan  mot  bottnen.  Att  de  kallare  öfre  vatten- 
lagren icke  sammanblandas  med  de  varmare  underliggande 
lagren  torde  i  de  flesta  fall  kunna  förklaras  genom  en  med 
temperaturens  tilltagande  parallelt  gående  tillökning  i  vatt- 
nets salthalt. 

Troligen  bör  äfven  den  omständigheten,  att  de  kallaste 
vattenlagren  i  Ålands  haf  och  i  Östersjöns  större  fördjup- 
ningar icke  sammanblandades  med  de  underliggande  var- 
mare lagren,  förklaras  på  detta  sätt.  Att  vattenlagret  när- 
mast bottnen  hade  en  högre  temperatur  än  det  ofvanom  det- 
samma liggande,  beror  enligt  min  förmodan  derpå,  att  den 
föregående  sommarens  värme  från  ytan  trängt  ända  ned  till 
bottnen,  men  att  afkylningen  från  derpå  följande  vinter  i 
juli,  då  jag  gjorde  mina  mätningar,  ännu  icke  spridt  sig  så 
djupt. 3) 


Vattnets  salthalt  är  i  denna  uppsats  beräknad  ur  spec. 
vigten,  som  jag  bestämdt  med  en  af  C.  G.  Bundqvist  (Åder- 
mans   efterträdare)   i    Stockholm   gjord  areometer.    Vatten- 


»)  Physikalische   und   biologische   Untersuchungen   im  westlichen 
Theile  des  finnischen  Meerlmsens.     Dorpat  1884.     SS  62  och  04. 

2)  Öfversigt  af  Finska  Vetensk.-Soo.  Förhandl.    B.  XXIX. 

3)  Jmfr  H.  Mokns  anf.  arl).  sid.  435. 


106 


profven  från  bottnen  upphemtades  med  en  af  Professor  F. 
L.  Ekman  konstruerad  J)  och  af  C.  A.  Lindqvist  i  Stock- 
holm gjord  vattenhemtare.  Ytvattnets  temperatur  uppmät- 
tes med  en  vanlig  vattentermometer,  djupvattnets  med  en 
Negretti  &  Zambra  „Deep  Sea  Thermometer".  De  två  sist- 
nämnda instrumenten  har  Herr  Direktor  N.  K.  Nordenskiöld 
liksom  under  föregående  somrar  godhetsfullt  lånat  åt  mig 
från  Finska  Vetenskaps-Societeteus  Meteorologiska  Central- 
Anstalt. 


')  Beskrifven  under  N:o  2  i  „MittheiIungen  ueber  Hydrographische 
Apparate,  auagestellt  von  Professor  F.  L.  Ekman  an  der  Internationel- 
len  Fischerei-Ausstellung  zu  Berlin  im  Jahre  1880." 


107 


Isförhållandena  i  norra  delen  af  Östersjön 
och  Bottniska  viken. 

Herr  Löjtnant  K.  Samsonoff  hav  godhetsfullt  tillåtit  mig 
att  nr  de  af  honom  uppgjorda  tabellerna  öfver  tiderna  för 
fyrarnes  tandning  och  släckning  m.  m.  här  meddela  följande 
utdrag : 


.A  =3 

o  g 

Medeltiden  för  fyrarnes 

Medelantalet 

-u  o 
v. e 

■a  > 

dagar  som 

fyren  hållits 

tänd. 

Norra  delen  af 

tandning 

släckning. 

Östersjön. 
Hangö .... 

<  £ 

1 

21 

5  april 

6  februari 

344  i) 

Utö 

20 

17  mars 

5         „ 

339 

Bogskär   .     .    . 

4 

— 

— 

365 

Ålands  haf. 

Lågskär   .     .     . 

13 

— 

— 

328 

Eckerö     .     .     . 

12 

— 

— 

338 '/a 

Botten  hafvet. 

Skälskär  .     .     . 

11 

1  april 

4  februari 

311 

Enskär     .     .     . 

21 

9      „ 

28  januari 

307 

Säbbskär .     .     . 

12 

11      „ 

22  december 

258 

Kaskö  .... 

11 

20      „ 

30 

252 

Norrskär  .     .     . 

14 

27      „ 

19 

226 

Bottenviken. 

Ulkokalla.     .     . 

14 

20  maj 

20 

214 

Marjaniemi   .     . 

12 

26     „ 

30  november 

193  Va 

r)  Jemföres  detta  tal  med  antalet  dagar  från  den  5  April  till  den 
G   februari,    så   finner  man    en   stor   skilnad.    Denna    differens  uppstår 


108 


Som  bekant  hållas  fyrarne  tända  så  länge  öppet  vat- 
ten finnes  inom  synhåll.  Sjöfarten  räcker  naturligtvis  icke 
lika  länge,  och  is  finnes  uti  hafvet  en  betydligt  längre  tid 
än  tabellen  utvisar.  I  Bottenviken  anträffas  drifis  ofta  ännu 
efter  Midsommar.  Under  blida  vintrar  blir  isen  tjockare  än 
under  kalla,  då  hafvet  helt  och  hållet  tillfryser. 


deraf,  att  fyren  ofta,  sedan  den  blifvit  släckt,  åter  måste  på  några  da- 
gar tändas.  Alla  dessa  dagar  äro  medräknade  i  sista  kolumnen,  kvar- 
för  talen  i  denna  vanligen  öfverstiger  de  ur  de  två  föregående  kolum- 
nerna erhållna  talen.  Dessutom  stöda  sig  talen  i  de  olika  kolumnerna 
delvis  på  olika  uppgifter,  emedan  för  en  del  år  endast  tiden  då  en  fyr 
blifvit  tänd  finnes  angifven  i  lotsfördelningscliefernas  rapporter,  för  an- 
dra endast  då  den  blifvit  släckt,  men  oftast  endast  antalet  dagar  som 
den  hållits  tänd. 


Ytvattnets  salthalt  i  Skärgårdshafvet  och  Bottniska  viken 
enligt  observationer  anstälda  under  Juli  och  början  af  Augusti  1887. 

Längdskala  i^ööö 


Tafl.  I. 


fg  ;S     .o  «ä  S, 


£-2 

| 

$ 

:B 

e 

=§:§= 

Bo 

"e 

35^ 

£ 

I 


sr   f§ 


X&tnJman S  Dt.^tfr/A 


■ 


Tafl.  II. 


Vattnets  temperatur  i  Skårgårdshafvet  och  Bottniska  viken 
enligt  observationer  anstälda    under  Juli  och  början  af  Augusti  1887, 


10       „    L  9,8  J 


:    20      „ 

™.TiS  a 

30      „ 

0,5     i 

40      „ 

■m 

4,3 

50      „ 

i&L-j 

;  60      „ 

_3ä2__: 

70      „ 

- 3"    i 

Bottenviken. 

mindre  än  6°  C. 


^bndmnnj  £it  v-rfr/7lr 


Fysikaliska  iakttagelser  anstälda  på  Skärg-årdshafvet  och 
Bottniska  viken  sommaren  1887. 


B       «/, 

6        „ 

7'      ., 


8 

9 

10 


11 


12 

13 

14 

15 


% 


5  t.  40'  e.  m. 


1  t.  5'  e.  m. 


2  t.  15'  e.  m. 


5  t.  e.  ni. 


0  f.  m. 


7  '/2  f.  m. 


8  V,  f.  m. 

9  f.  m. 

10  f.  m. 


Inom    Nagu    på    gränsen    mot 
Rimito 

Nagu,  stranden  af  Fagerholm, 
00°  6'  N.  21°  40'  E  Gr.  .    . 


Mellan    Fagcrholm   och    Vid- 
skär,  G0°  4'  N,  21°41'E  Gr. 

Omkr.   1   min.  N  om  Vidskär, 

59°  55'  N,  21°  27'  E  Gr.     . 


SE  från  Lohms  lotsstation,  60° 
4',  5  N,  21°41'  E  Gr.  .     .     . 


Mellan  Byskär  och  Kirjais,  60° 

5  N,  21»  55'  E  Gr 


Gullkrona  fjärd,  mellan  Brygg- 

kobb  och  Dömasskär  .     .     . 

D:o 

Gullkrona  fjärd,  mellan  Dö- 
masskär och  Trollskär,  00° 
2'  N,  22°  5,  E  Gr 


Vindens 


rikta,    styrk 


H          16  I  +  13°,  0 

..             0  +  14°,  4 

4,5  i  +  12°.  8  j 

0  +  13°,  1 


sw 


38 


37 
0 


94 

93 

H 

30 

)) 

0 

52 

51 

26 

25 

» 

0 

38 

37 

46 

45 

57 

56 

+  9°,  6 

+  11°,  7 

+  7»,  0 

+  8°,  9 


/  1,0045  i9;  3      | 

l  1,0045         ig,  3      I 


J  1,00425 
■  \  1,00425 


19,  1 
19,  2 


0,708 


0,668 


7°,  3 


+  10°,  8 


10°,  7 
10°,  6 


+     9°,  1 


/  1,0044  i9>  4 

l  1,00435  19,  2 

J  1,00425  |     19)  6 

1 1,00425  |     19,  8 


\  0,681 


0,681 


r 


Himlens 
betäckn. 


W 


Mulet 


Mulet 


Vi  betäckt 


Bottnens  beskaffenhet 
och  anmärkningar. 


Bottnen:  blågrå  gyttja  med 
stenkolsslagg. 


Åskväder  med  hällregn  på 
förmiddagen. 


Hård    botten    med  kakor 
af  sjömalm. 


Bottnen :  fin  sand  med  kan- 
tiga småstenar  och  smärre 
sjömalms  bildningar. 

Bottnen :  \  1  går  och  i  natt 
groft  \  storm  från  SW, 
grus.    >  W,  W  NW. 


Hård  grå  lerbotten. 


Hård  grå  lerbotten. 


M> 

Dag. 

Timme. 

0  r  t. 

s 

Observations-  i 

punktens  djup 

i  meter. 

Vattnets 

temper. 

i  "C. 

Vattnets 

Vattnets  salt- 
halt. 

Vindens 

Luftens  temper. 

Himlens 
betäckn. 

Bottnens  beskaffenhet 

och  anmärkningar. 

spec.vigt 

temp. 

riktn. 

styrk. 

16 

'A 

j) 

57 

0 

+  11°,  7 

17 

Vt 

9  3/é  f.  m. 

Fjärden    mellan    Högsår    och 

Vänö,  59°  53'N,22°  6'  E  Gr. 

40 

39 

+     »",  0 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Härd  lerbotten. 

18 

» 

ii 

33 

0 

+  12°,  2 

19 

33 

lOV*-V»f-n»- 

D:o 

40 

39 

+     9",  4 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

D:o. 

20 

)) 

37 

3? 

30 

+  10°,  0 

21 

» 

3) 

3) 

20 

+  10°,  2 

22 

5) 

)) 

33 

10 

+  11°,  3 

23 

33 

33 

33 

0 

+  12°,  0          — 

— 

— 

NW 

2 

— 

Vi  be täck t 

24 

)) 

4  72—5  e.  m. 

7a  min.  NW  om  Öros  NW-äude 
59°  48'  N,  22°  8'  E  Gr.    .     . 

48 

47 

+     6,    7 

j  1,0044 
\  1,00425 

19,  7 
19,  8 

i  0,708 

— 

— 

— 

Hård  botten.  Skrapan  kom 
upp  alldeles  tom,  oaktadt 
man  kände  att  den  „högg" 
i  bottnen. 

25 

» 

3J 

33 

30 

+    9,    0 

26 

33 

33 

33 

20 

+  10,    1 

27 
28 

33 
3' 

3? 

33 
33 

10 
0 

+  U,    6 
+   11,    9 

J  1,00435 

\  1,00435 

19,  4 
19,  4 

1  0,668 

NW 

4 

12,2 

Viobetäekt 

29 

,, 

B  e.  m. 

W  om  sydspetsen  af  Oro    .     . 

32 

31 

+     5,    0 

— 

— 

— 

— 

— 

— 



Hård  botten. 

30 

33 

33 

33 

0 

+  11,     1 

31 

33 

6  7i  o.  m. 

1 — 2  min.  S  om  föregående    . 

38 

37 

+     4,    6 

— . 

— 

— 

— 

— 

— 

D:o. 

32 

» 

6  72— 7  e.  m. 

4—5    min.    bSVV   om   Örö,  59° 

43'  N,  22°  16',  5  E  Gr.    .     . 

50 

49 

+     4,    3 

1,0046 

19,  9 

0,734 

— 

— 

— 



D:o. 

33 

55 

33 

33 

20 

+     7,    6 

• 

34 

;> 

33 

33 

0 

+  10,    5 

35 

% 

8  7,-9  f.  m. 

I  farleden  N  om  Press-skär  (Pliit- 

tis)  59°  55'  N,  22°  36'  E  Gr. 

39 

38 

10,    2 

,      — 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Bör  troligen  vara  +  11°,  2. 

36 

)? 

33 

D:o,  ett  par  hundra  fmar  ostlig. 

38 

37 

11,    2 

Temperaturen  mättes  här 
två  gånger.  Dybotten. 
Bottendyns  temp.  + 10°,8. 

37 

» 

33 

é 

»3 

30 

II,    3 

38 

3) 

33 

)! 

20 

11,    7 

39 

3) 

33 

33 

:> 

10 

12,    3 

40 

33 

»3 

» 

0 

12,    6 

A» 

Bag. 

Timme. 

0  r  t. 

Observations- 
punktens djup 
i  meter. 

Vattnets 

temper. 

i  »C. 

Vattnets 

II 
Vattnets  salt-    1 
halt. 

Vindens 

Luftens  temper. 

Himlens 
betäckn. 

Bottnens  beskaffenhet 

och  anmärkningar. 

spec.vigt 

temp. 

riktn.    styrk. 

41 

10A 

6  74  e.  m, 

W  om  Högland,  N  om  Sandskär 

(Kimito)  60°  3'  N,  22°  22'  E  Gr. 

46 

0 

13,    4 

1,0050         13,  9 

0,629 

W  t.  S      3 

13,0 

7i0betackt 

42 

'V, 

7 — 8  f.  m. 

Gullkrona  fjärd, mellan  Dufholm 

och  Gåsskär,  60°  6'  N,  22°  T  E  Gr. 

34 

33 

10,    6 

43 

5? 

» 

JJ 

20 

10,    8 

44 

» 

JJ 

JJ 

10 

11,    8 

45 

» 

JJ 

11 

0 

13,    3 

1,0048 

13,  8 

0,603 

— 

0 

14,8 

Klart 

46 

)» 

Va  1   e.  m. 

Mellan   Vidskär   och   Utö  59° 

52'  N,  21°  27'  E  Gr.    .     .     . 

— 

0 

13,    9 

1 ,004  7 

j  14,  5 
1  15,  2 

0,629 

W 

1 

47 

» 

7,1—1  e.  m. 

D:o,  litet  sydligare     .... 

76 

75 

7,    4 

1,0042     '    20,  2 

0,681 

Härd  botten.     I    skrapan 
erhölls  endast  ett  par  små 
jernliaftiga    lerklumpar, 
inga  djur. 

48 

JJ 

J! 

jj 

60 

8,     1 

49 

JJ 

11 

jj 

50 

8,    4 

50 

11 

JJ 

ii 

40 

9,    0 

51 

11 

H 

ii 

30 

9,    5 

52. 

5! 

3! 

ii 

20 

10,    0 

53 

H 

» 

10 

10,    7 

54 

»J 

JJ 

jj 

0 

13,    8 

55 

» 

2—3  c.  m. 

Omkr.  2/3  min.  WNW  frun  Utö 

fyr  59°  47'  N,  21°  21'  E  Gr. 

38 

37 

5,    0 

— 

— 

- 

— 

— 

Klart 

5  (i 

JJ 

?j 

75 

74 

3,    1 

57 

5! 

?! 

82 

81 

3,    0 

58 

J) 

JJ 

>j 

70 

3,    1 

59 
60 
61 

)) 

u 

1) 

JJ 
)) 

JJ 

i? 
jj 
jj 

60 
50 
40 

3,    2 

3,  6 

4,  3 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Bottnen  ytterst  ojemn 
och  stenig. 

62 

JJ 

11 

30 

(i,    5 

63 

JJ 

JJ 

jj 

20 

7,    8 

64 

JJ 

JJ 

jj 

10 

9,    8 

65 

JJ 

15 

jj 

0 

13,    6 

1,0056         13,  6 

0,629 

NW        2 

— 

Klart 

66 

.. 

3  e.  m. 

104 

103 

3,    0 

1,0045 

20,  2 

0,721 

. 

' 


H^li^uEHaHHHHHBHMKHuuHI^BHUBHHiUKHanin^Hnu^nHi^nHSKKHH 


^:yt:~V& 


JV» 

Dag. 

Timme. 

0  r  t. 

CD 
CD 

s 

■vations- 
ens  djup 
neter. 

Vattnets 
temper. 

Vattnets 

k               Vindens 

CO   ^ 

CD     CS 

S 
a, 

S 

CD 
CO 

Himlens 
betäckn. 

Bottnens  beskaffenhet 

och  anmärkningar. 

2  S 
o  t 

i  "C. 

spec.vigt 

temp. 

j5          riktn.    styrk. 

a 

CD 

67 

"A 

8  e.  m. 

1  7a  min.  W  om  Torso  (Kökar) 

59°  51'  N,  20°  52'  E.  Gr.     . 

106 

105 

3,  3 

— 

— 

—         — 

— 

— 

Bottnen  ojemn  och  stenig. 

68 

» 

ii 

138 

137 

3,  8 

— 

— 

_     i     _ 

— 

— 

D:o. 

69 

11 

8-9  e.  m. 

146 

145 

3,  8 

f  1,00565 
(  1,0057 

20,  2 

20,  2 

1  0,878 

—         — 

— 

— 

Sten-  och  grusbotten. 

70 

» 

11 

jj 

» 

120 

3,  7 

71 

11 

11 

5! 

100 

3,  3 

72 

>J 

11 

11 

80 

3,  3 

73 

Ii 

11 

11 

60 

4,  0 

74 

57 

11 

11 

40 

5.  3 

75 

» 

11 

11 

20 

8,  0 

76 

)) 

11 

ii 

11 

0 

12,  8 

1,0050 

12,  9 

0,616 

77 

12A 

2 — 5  e.  m. 

Omkr.    300  met.  S.  om  Gislan 

88 

87 

4,  9 

78 

ii 

ii 

Omkr.  2/a  min.  S.  om  Gislan  . 

180 

179 

4,  (i 

79 
80 

ii 
11 

ii 

Omkr.  1  min.  S.  om  Gislan  60° 
8'  N,  19°  18'  E  Gr.      .     .     . 

218 
» 

217 

180 

4,  7 
4,  6 

1  1,00365 
|  1,0036 

20,  4 
20,  5 

1  0,616 

— 

— 

— 

■  Sten-  och  grusbotten. 

81 

11 

ii 

" 

140 

4,  5 

' 

82 

ii 

v, 

)) 

120 

4,  5 

83 

It 

11 

" 

100 

4,  1 

84 

1' 

11 

1> 

80 

4,  S 

85 

11 

H 

60 

5,  2 

86 

il 

11 

11 

40 

5,  2 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

Mättes  två  gånger. 

87 

ii 

11 

11 

20 

6,  8 

88 

11 

11 

11 

0 

11.  0 

1,0045 

11,  2 

0,524 

S 

3 

— 

Klart 

89 

11 

5x/2  o.  m. 

Något  sydligare  än  föreg.  .    . 

230 

229 

4,  8 

90 

11 

8  e.  m. 

Utanför  inloppet  till  Mariehamn. 

26 

25 

10,  3 

91 

"A 

1  %  e.  m. 

22 

21 

13,  6 

92 

ii 

ii 

0 

15,  2 

1,0042 

15,  4 

0,563 

93 

11 

6  y,  o.  m. 

Mellan  Snöskär  och  Måshaga 

00°  !)'  N,  20°  33'  E  Gr.    .     . 

26 

25 

6,  6 

— 

— 

— 

— 

— 



— 

Hård  botten. 

94 

11 

11 

35 

18 

9,  8 

95 

11 

11 

„ 1 

H 

9 

13,  6 

1,0046 

14,  0 

0,576 

1 


JVs  '  Dag. 


96     13/7 


97! 
98 
99 

lOOi 
101 
102 
103 
104 
105 
106 
107 
108 1 
109 
HO 
Hl 
112 
113 
114 
115 
116 
117 


118 
119 
120 
121 

122 

123 
124J 
125. 


Timme. 


6  Y2  e.  m. 


!)  V,  e.  m. 
V,     [9  f. — Val  e.  m 


"A 


7  0.  m. 


O  r  t. 


Delet,  2—3  min.  W  och  NW 
från  Seglinge,  60°  14'N,20° 
36'  E.  Gr 


Delet,    1—1  '/,    min.    W    från 
Seglinge  norra  udde   .     .     . 


Delet,  N  om  Måshaga